A4-0410/98

Resolution om de mänskliga rättigheterna i världen 1997-1998 och Europeiska unionens politik för mänskliga rättigheter

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av sina tidigare resolutioner om de mänskliga rättigheterna i världen, antagna den 12 december 1996, 26 april 1995, 12 mars 1993, 12 september 1991, 18 januari 1989, 12 mars 1987, 22 oktober 1985, 22 maj 1984 och den 17 maj 1983 ((EGT C 20, 20.1.97, s. 94, EGT C 126, 22.5.95, s.15, EGT C 115, 26.4.93, s. 214, EGT C 267, 14.10.1991, s. 165, EGT C 47, 27.2.89, s. 61, EGT C 99, 13.04.87, s. 157, EGT C 343, 31.12.85, s. 29, EGT C 172, 2.7.84, s. 36, EGT C 161, 10.6.83, s. 58.)),

- med beaktande av sin resolution om kommissionens rapport om genomförandet av de åtgärder som vidtagits för främjande av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen (KOM(96)0672 - C4-0095/97) ((EGT C 14, 19.1.1998, s. 399.)),

- med beaktande av sin resolution om kommissionens meddelande om införande av demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal som ingås mellan gemenskapen och tredje land (KOM(95)0216 - C4-0917/95) ((EGT C 320, 28.10.1996, s. 261.)),

- med beaktande av sin resolution om upprättandet av en struktur för samordning inom kommissionen, med befogenheter beträffande demokratiska principer och mänskliga rättigheter ((EGT C 14, 19.1.1998, s. 402.)),

- med beaktande av sin resolution om upprättandet av ett analyscenter inom Europeiska unionen för aktivt förebyggande av kriser ((EGT C 166, 3.7.1995, s. 59.)),

- med beaktande av sin resolution om införandet av en social klausul i det unilaterala och multilaterala handelssystemet ((EGT C 61, 28.2.1994, s. 89.)),

- med beaktande av rådets memorandum till Europaparlamentet om Europeiska unionens verksamhet på området för de mänskliga rättigheterna (C4-0080/98),

- med beaktande av artikel 148 i arbetsordningen,

- med beaktande av det årliga betänkandet från utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor (A4-0410/98), och av följande skäl:

A. Det står i såväl medlemsstaternas som i det allmännas intresse att värnandet och bevakningen av de mänskliga rättigheterna måste utgöra en viktig del av GUSP såväl vad gäller dess innebörd som dess genomförande, liksom EU:s autonomi.

B. Globaliseringen medför en begränsning när det gäller demokratins och de mänskliga rättigheternas omsättning i praktiken, och nödvändiggör att det skapas strukturer för handling och politiskt beslutsfattande på internationell nivå, liksom i EU:s fall, ett EU vars politiska integration dock fortfarande behöver stärkas.

C. Globaliseringen, det vill säga ett ökat inbördes beroende mellan de olika ekonomierna i världen, medför konsekvenser för den ekonomiska politiken och kräver förbättringar beträffande bestämmelserna för kontroll av den finansiella sektorn.

D. Sedan det kalla kriget upphört kan politiken för mänskliga rättigheter slutligen frikopplas från ideologiska motsättningar och alltså istället syfta till att på ett effektivt sätt främja universella värden, i synnerhet då man ställs inför varje slags religiös fanatism.

E. 1998 infaller 50-årsjubileet för den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, och detta år har av FN utnämnts till de mänskliga rättigheternas år.

F. 1998 är det tio år sedan Europaparlamentets Sacharov-pris för åsiktsfrihet instiftades.

G. De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är inte så kodifierade som de medborgerliga och politiska rättigheterna, och behöver därför större uppmärksamhet. Det bör emellertid betonas att en förbättring av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, till exempel genom en höjning av levnadsstandarden, aldrig får ske istället för - eller på bekostnad av - medborgerliga och politiska rättigheter.

H. Att främja de mänskliga rättigheterna globalt är mycket viktigt för att uppnå internationell fred, stabilitet och välstånd i världen.

I. Historien visar att befolkningen har allt att vinna på att varje medborgare får en politisk röst, och genom att denne ges de möjligheter och de medel som krävs för att göra sin röst hörd.

J. Problem som berör mänskliga rättigheter avslöjas ofta genom lokala gruppers engagemang exempelvis icke-statliga och kyrkliga organisationer; den breda allmänheten är dock ofta omedveten om dessa problem.

K. De flesta länder i världen har förbundit sig att respektera åtagandena i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

L. Respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer är grundläggande för Europeiska unionen, vars medlemsstater gått i bräschen för att utforma och säkra efterlevnaden av internationella normer för mänskliga rättigheter.

M. Människorättsfrågor är och förblir en viktig fråga för allmänheten, vilket illustreras av det stora antalet medlemmar i medborgarorganisationer som arbetar för att främja de mänskliga rättigheterna i alla delar av världen.

N. I över hälften av jordens länder förekommer ännu omfattande kränkningar av de mest grundläggande rättigheterna, såsom utomrättsliga avrättningar, försvinnanden, tortyr, godtyckliga frihetsberövanden och politisk förföljelse.

O. De internationella mekanismerna för att svara på allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna måste förstärkas, eftersom de stater som undertecknat de internationella konventionerna ofta ignorerar sina skyldigheter utan att behöva frukta rättsliga påföljder.

P. bekräftar i detta sammanhang på nytt sin fasta övertygelse om att inrättandet av en oberoende rättvis och effektiv internationell domstol för brottmål utgör ett grundläggande medel för att få slut på den straffrihet som åtnjuts av personer skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Q. Kommissionen bör i synnerhet göra unionens partnerstater uppmärksamma på att det faktum att man ingått ett internationellt avtal inte innebär att man uppfyller kraven när det gäller mänskliga rättigheter.

R. EU:s moraliska befogenhet att verka för en strängare normer i utlandet är direkt avhängig av respekterandet av stränga normer hemmavid, särskilt gentemot medborgare från tredje land.

S. Europaparlamentet har välkomnat de utökade bestämmelser om mänskliga rättigheter som införts i Fördraget om Europeiska unionen efter mötet i Amsterdam, vilka bland annat gör det möjligt att vidta åtgärder mot en medlemsstat som allvarligt och ihållande bryter mot principerna om frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt rättsstaten.

T. Parlamentet har framgångsrikt verkat för att bestämmelser om mänskliga rättigheter skall infogas i EU:s externa avtal, vilket resulterat i att sådana bestämmelser blivit ett normalt inslag i avtal med tredje land eller grupper av länder.

U. Parlamentet kommer inte att tveka att vägra lämna sitt samtycke till internationella avtal som saknar lämpliga bestämmelser om mänskliga rättigheter.

V. Parlamentsledamöters ingripanden i enskilda fall har ofta haft positiv effekt och förblir ett viktigt medel för parlamentet att främja de mänskliga rättigheterna.

W. Parlamentet kommer att fortsätta att uppmärksamma kränkningar av de mänskliga rättigheterna i sina debatter och resolutioner.

X. Parlamentet har vidtagit många åtgärder för att stödja de mänskliga rättigheterna, till exempel när det gäller att förebygga tortyr, avskaffa dödsstraffet och främja kvinnors rättigheter.

Y. Parlamentet har aktivt främjat konceptet om konfliktförebyggande, vars betydelsefullhet understrukits av de nyligen inträffade händelserna i Kosovo och på andra ställen i världen.

Z. Parlamentet, som är medvetet om att finansiella resurser krävs för att främja mänskliga rättigheter och demokrati, verkar för att skapa de medel som behövs och har de senaste åren lyckats få till stånd en betydande ökning av EU:s anslag till detta.

1. Parlamentet bekräftar högtidligt sin föresats att fortsätta verka för en fullständig respekt för alla mänskliga rättigheter för alla världens medborgare, och sitt stöd för de allmänna värderingar som ligger till grund för den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

2. uppmanar alla länder som inte ratificerat de två internationella FN-konventionerna och andra viktiga internationella fördrag om mänskliga rättigheter, såsom konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och konventionen mot tortyr, att göra detta omedelbart; uppmanar samtliga Europarådets medlemsstater att ratificera och genomföra konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna,

3. påpekar att en ratificering inte är tillräcklig; de ovannämnda internationella konventionerna om mänskliga rättigheter måste uppfyllas och respekteras, vilket innebär att de åtgärder för övervakning som ingår i konventionen skall genomföras och att man när så krävs även vidtar lämpliga sanktioner,

4. välkomnar det antagande som skett i år av den internationella brottmålsdomstolens stadga, och beklagar samtidigt de begränsningar som införts, och uppmanar alla länder att ratificera denna snarast utan hänvisning till bestämmelsen om sju års uppskov,

5. uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att garantera samstämmigheten när det gäller mänskliga rättigheter mellan EU:s inrikes- och utrikespolitik, och då med särskild hänvisning till frihet, säkerhet och rättvisa,

6. efterlyser en internationell ansträngning för att få till stånd en amnesti vid millenniumskiftet för alla som oskyldigt sitter i fängelse och i synnerhet för politiska fångar med icke-våldsideologi,

Media och mänskliga rättigheter

7. beklagar att yttrandefriheten och journalistkåren i många länder, inbegripet ett antal stater i Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) medlemsstater, hotas genom tillämpningen av presslagar som innebär förtryck, militärdomstolar, godtyckliga fängslanden, straffrättsliga processer angående ärekränkning (där den åtalade inte har möjlighet att försvara sig) vilket i många länder medför fruktan och självcensur,

8. påminner om att yttrandefriheten utgör en integrerad del i respekten av de mänskliga rättigheterna vilket numera utgör en grundläggande beståndsdel i de utrikespolitiska avtalen, och rekommenderar att kommissionen upprättar en detaljerad förteckning över de rättigheter som man anser omfattas av klausulen om mänskliga rättigheter i dylika avtal,

9. betonar att klara operativa kriterier bör tas fram för beslut om att upphäva avtal, och att detta inte bara gäller Lomékonventionen i artikel 366a, utan alla internationella avtal,

Dödsstraff

10. bekräftar återigen sin strävan att dödsstraff avskaffas i hela världen,

11. fördömer det faktum att minst 40 länder genomförde avrättningar förra året, att minst 70 länder hade dödsdömda fångar och att minst 4 272 fångar avrättades i 39 länder under 1996, trots att det är ett väl känt faktum att dödsstraff saknar avskräckande effekt på brottsligheten,

12. beklagar att Jamaica inte längre omfattas av det frivilliga protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, att Trinidad och Tobago inte längre omfattas av den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, och att dödsstraff återupptagits i ett flertal länder i år; beklagar återinförandet av dödsstraff och den omfattning i vilken detta tillämpas i många av delstaterna i Förenta staterna, en praxis som innebär att bilden av det stora demokratiska landet Förenta staterna som moraliskt föredöme undermineras,

13. välkomnar EU-medlemsstaternas förslag om ett internationellt moratorium för utövandet av dödsstraff, som ett första steg mot avskaffande,

14. bekräftar åter sin ståndpunkt att länder som håller fast vid dödsstraffet inte kan bli medlemmar i EU, och fäster uppmärksamhet vid den förklaring om dödsstraff som bifogats till Amsterdamfördraget,

Flyktingar

15. noterar UNHCR:s rapport för 1997/1998, enligt vilken det finns över 13 miljoner flyktingar i världen, närmare 5 miljoner människor som är på flykt i sitt hemland och över 3 miljoner återvändande flyktingar, och att UNHCR arbetar för över 23 miljoners människors tillvaro över hela världen,

16. kräver utökade internationella ansträngningar för att säkerställa flyktingarnas rättigheter och underlätta deras eventuella återintegrering i deras tidigare hemländer och i de länder där de givits asyl,

17. uttrycker allvarlig oro angående den kontinuerliga ström av rapporter om att Europeiska unionens medlemsstater utsätter flyktingar och asylsökande för dålig behandling,

18. välkomnar rådets beslut att inrätta en arbetsgrupp för asyl- och migrationsfrågor och kräver en rättvis och human politik för asylsökande och flyktingar i hela Europeiska unionen, som står i överensstämmelse med och kompletterar Genèvekonventionen,

19. uppmanar medlemsstaterna att förkorta den tid som förflyter mellan asylansökan och det beslut som fattas i varje enskilt fall, att förbättra förhållandena vad gäller förvar och föreskriva mera humana förhållanden i samband med avvisningar,

Minoriteter

20. noterar att många av de våldsammaste konflikterna runtom i världen på senare år har omfattat problem med anknytning till minoriteter,

21. parlamentet anser för sin del att det måste utarbetas en definition av minoriteters rättigheter för att ge dess politik ökad auktoritet,

22. kräver en ökning av de internationella ansträngningarna för att stoppa den omfattande diskrimineringen av religiösa, nationella, språkliga eller etniska minoriteter och lösa konflikterna mellan olika etniska grupper,

23. kräver större erkännande och skydd av olika folkgruppers rättigheter, i synnerhet ursprungsbefolkningars rättigheter,

24. kräver långsiktiga program och verksamheter som kan främja tolerans och försoning genom utbildning och dialog,

25. kräver starkare internationella kontrollmekanismer i fråga om minoriteters rättigheter,

26. understryker vikten av att EU stödjer en rättvis behandling av minoritetsgrupper i de central- och östeuropeiska länderna, och att dessa länder till fullo uppfyller kraven vad gäller grundläggande fri- och rättigheter och principerna om lika behandling och medborgarskap utan att underminera deras identiteter, i synnerhet de länder som ansökt om EU-medlemskap,

Tillvaratagande av barns rättigheter

27. välkomnar det österrikiska ordförandeskapets betoning av barns rättigheter, och kräver samlade åtgärder för att bekämpa sexturismen och ställa till svars personer som ägnar sig åt sexuellt utnyttjande av minderåriga,

28. uttrycker sitt stöd för den internationella kampanj som syftar till att stoppa användningen av barnsoldater och skydda barn från krigets verkningar, och införa en minimiålder på 18 år för värvning inom krigsmakten och deltagande i väpnade konflikter,

29. stödjer ILO:s verksamhet samt övriga organisationer som försöker utplåna barnarbete som innebär utnyttjande,

30. upprepar sitt stöd för de kampanjer som avser att avskaffa barnarbete och ge bistånd åt gatubarn, och betonar behovet av att främja åtgärder som bidrar till att säkerställa att dessa barn erhåller utbildning,

Åtgärder för att stoppa våld mot kvinnor

31. upprepar sitt krav på att våldtäkt i krigstid skall behandlas som en krigsförbrytelse, inte minst mot bakgrund av det stora antal våldtäkter som begicks under folkmordet i Rwanda 1994 och under konflikten i före detta Jugoslavien,

32. fördömer våldet mot kvinnor, såväl inom som utanför hemmet, såsom varandes en föraktlig kvarleva från barbariska tider,

33. kräver samlade åtgärder för att stoppa det motbjudande bruket av kvinnlig könsstympning,

34. fördömer oreserverat de ytterligt stränga restriktioner som införts för kvinnor och flickor av talibanregimen i Afghanistan,

35. uppmanar rådet och kommissionen att aktivt verka för icke diskriminerande lagstiftningsreformer i alla länders arvslagstiftning,

Om människohandel

36. kräver att verkningsfulla åtgärder vidtas mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn,

37. uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att öka sina insatser vad gäller att utrota handel med kvinnor som syftar till sexuellt utnyttjande, ett brott vilket många kvinnor från tredje land drabbas av,

Internationella finansinstitutioner

38. beklagar djupt de förödande sociala konsekvenserna av tredje världens skuldbörda,

39. betonar att den senaste tidens utveckling i Asien och Ryssland har visat att demokratin, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna är grundläggande för att en sund ekonomisk bas skall kunna utvecklas,

40. uppmanar rådet och kommissionen att aktivt främja en reformering av de internationella finansinstitutionerna för att åstadkomma ökad öppenhet vad gäller marknadsrörelser och en ökad övervakning av de finansiella marknaderna,

41. uppmanar de internationella finansiella institutionerna att integrera respekten för grundläggande sociala och kulturella, ekonomiska, medborgerliga samt politiska och kulturella rättigheter i sin verksamhet, särskilt vad gäller deras strukturanpassningspolitik,

Den sociala klausulen

42. upprepar sitt starka stöd för rättvisa sociala normer i den ekonomiska verksamheten och sin vilja att delta i ansträngningarna för att bekämpa arbetskraftsexploateringen i världen,

43. uppmanar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att uppnå ett avtal inom ILO om minimibestämmelser på det sociala området och att vidta effektiva åtgärder för bekämpning av barnarbete,

44. uppmanar rådet och kommissionen att stödja inrättandet av effektiva och tillräckligt finansierade kontrollmekanismer för exempelvis tvångsarbete, barnarbete och annan utnyttjande verksamhet, så att det internationella samfundet kan förebygga eller reagera effektivt och snabbt på allvarliga och systematiska övergrepp,

45. uttrycker sitt stöd för de aktuella försöken under ILO:s ledning att inrätta mekanismer för att garantera rättigheterna i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och i flera ILO-konventioner, i synnerhet vad gäller förbud mot frizoner (zones franches) i vilka minimikraven vad gäller sociala och grundläggande rättigheter inte uppfylls,

46. välkomnar kommissionens förslag som kopplar Allmänna preferenssystemets förmånsbehandling till uppfyllandet av vissa normer,

47. påminner om att den normvisande effekten av ett beslut, till exempel det att undanta vissa burmesiska produkter från Allmänna preferenssystemet, är betydande och kan ha större moralisk än rent materiell effekt,

Uppförandekoder för företag

48. avvisar påståendet att införandet av en uppförandekod för att tvinga EU-baserade företag med verksamhet i tredje land att iaktta normer för mänskliga rättigheter inte skulle vara genomförbart på grund av gemenskapslagstiftningens nuvarande utformning, eftersom rådet så tidigt som 1977 antog en uppförandekod för företag med verksamhet i Sydafrika,

49. rekommenderar att en uppförandekod för europeiska företag bör vara obligatorisk och innehålla de internationella miniminormer som tillämpas, nämligen:

- ILO:s trepartsförklaring om multinationella företag och OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

- inom området arbetstagarnas rättigheter: ILO:s viktigaste konventioner,

- inom området mänskliga rättigheter: FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna och övriga konventioner,

- inom området minoriteters och ursprungsbefolkningars rättigheter: ILO-konvention nr 169, kapitel 26 i Agenda 21, förslaget till förklaring om ursprungsbefolkningars rättigheter från 1997, FN:s förklaring om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter,

- inom området miljönormer: FN:s konvention om biologisk mångfald, Rio-förklaringen och kommissionens förslag om att ta fram en uppförandekod för europeiska skogsföretag (KOM(89)0410),

- inom området säkerhetstjänster: artikel 3, som är gemensam för Genèvekonventionerna och protokoll II, och FN:s koder om anställda inom ordningsmakten och om användning av skjutvapen,

- inom området korruption: OECD:s konvention om mutor och kommissionens meddelande om lagstiftningsåtgärder för att bekämpa korruption,

50. uppmanar företagen att gå vidare och på frivillig basis anta ännu striktare regler och uppmuntrar allmänheten att visa sitt intresse genom sitt beteende som konsumenter,

51. uttrycker sin tillfredsställelse över att ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter på arbetsplatsen antogs den 18 juni 1998 och att den har följts upp och kräver att den skall utgöra en beståndsdel i alla kommande avtal med tredje land,

52. upprepar sitt stöd för inrättandet av en social rättvisemärkning,

53. välkomnar att många privata företag antagit frivilliga koder eller företagspraxis och i synnerhet avtal inom EU:s skotillverknings-, textil- och beklädnadssektorer vad gäller frågor som tvångsarbete, barnarbete och föreningsfrihet,

54. uppmanar kommissionen att göra en noggrann utredning om existerande uppförandekoder för företag med avseende på mänskliga rättigheter, och att under Europaparlamentets nästa valperiod lägga fram ett förslag till kod för företag med säte inom EU,

55. uppmanar kommissionen att beakta erfarenheter som gjorts i samband med existerande frivilliga uppförandekoder och att tillsammans med näringslivet överväga möjligheten att utvidga tillämpningen av dylika uppförandekoder till andra sektorer,

56. uppmanar rådet att anta en gemensam ståndpunkt om frivilliga uppförandekoder i linje med uppförandekoden som tillämpas gentemot vapenexportörer, och att beakta att det inte alltid är lämpligt att "vara sin egen lagföreträdare",

57. rekommenderar att myndigheter och den privata sektorn gemensamt skapar och genomför uppförandekoder, och välkomnar Europeiska unionens roll när det gäller att främja slutandet av avtal om normer mellan arbetsmarknadens parter,

58. understryker att det finns långsiktiga fördelar med att anta bästa praxis för miljö- och hälsorelaterade samt sociala normer (i motsats till att helt enkelt följa befintliga lagnormer, som i vissa länder kan befinna sig på utvecklingsstadiet),

59. erinrar om att informationsfrihet, ett oberoende rättsväsende och ett rättvist rättssystem samt en effektiv och okorrumperad offentlig förvaltning främjar inhemska investeringar,

60. ber den privata sektorn att inta ett aktivare förhållningssätt i fråga om de anställdas yttrande- och föreningsfrihet,

61. ber kommissionen och rådet att verka för att FN och andra relevanta organisationer såsom OECD antar gemensamma principer för affärsverksamhet, och att aktivt främja såväl branschkoder som koder för storföretag,

62. uppmanar rådet och kommissionen att hjälpa till att utveckla den internationella beredskapen för extern kontroll av sådana koder,

63. uppmanar kommissionen att rapportera om de förfarandemässiga och rättsliga aspekterna av sanktioner mot företag som varit involverade i kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredje land, och om möjligheten att göra respekten för mänskliga rättigheter i tredje land till ett villkor för företags berättigande till offentliga medel och deltagande i offentlig upphandling,

Interinstitutionellt samarbete

64. erinrar om att flera av parlamentets förslag om en aktiv och följdriktig EU-politik för mänskliga rättigheter har förverkligats under årens lopp,

65. förordar ett snabbt antagande av rådets förordning om en rättslig grund för Europeiska unionens främjande av mänskliga rättigheter och demokrati,

66. kräver att rekommendationerna i parlamentets tidigare resolutioner om mänskliga rättigheter i världen genomförs fullt ut,

67. noterar att de största framstegen på EU-nivå har uppnåtts när samförstånd rått mellan parlamentet och de övriga institutionerna, till exempel när budgetmedel för demokratiseringsprogram har skapats,

68. uppmanar rådet att vederbörligen beakta fördragsbestämmelserna om främjande av mänskliga rättigheter när det deltar i Associeringsrådets sammanträden, i sammanträden med regionala organisationer som San Jose-gruppen, Samarbetsrådet för Gulfstaterna, Asean, Mercosur och AVS-staterna, och i multilaterala forum som FN, Världshandelsorganisationen, OSSE och Europarådet,

69. rekommenderar att man vidtar åtgärder som gör det möjligt att öka deltagandet av företrädare för det civila samhället i mellanstatliga forum som ministerrådet och i interparlamentariska forum som blandade parlamentariska utskott, EU-AVS gemensamma församling och andra interparlamentariska sammanträden,

70. uppmanar till att man inrättar ett forum för mänskliga rättigheter med befogenhet att avge rekommendationer angående EU:s politik när det gäller mänskliga rättigheter samt att utvärdera EU:s verksamhet beträffande mänskliga rättigheter; denna grupp bör innehålla experter från internationella organisationer, icke-statliga organisationer och den akademiska världen samt representanter för parlamentet, kommissionen och rådet,

71. anser att det «Europeiska nät för mänskliga rättigheter och demokratisering» som parlamentet föreslog genom betänkandet av Lenz bör inrättas så snart som möjligt,

Den årliga noten om verksamheten inom området mänskliga rättigheter

72. välkomnar rådets not till parlamentet om verksamheten inom området mänskliga rättigheter som en viktig faktor i dialogen mellan institutionerna,

73. begär att denna not i framtiden lämnas vid en fast tidpunkt i början av året, att den innehåller mer detaljerade uppgifter samt en analys av effekterna av rådets verksamhet,

74. rekommenderar att presentationen av rådets årliga not och kommissionens rapport om läget när det gäller mänskliga rättigheter i världen följs av en debatt och en resolution om läget när det gäller mänskliga rättigheter,

75. välkomnar det uttryckliga omnämnandet av enskilda fall och begär att framtida noter innehåller en kommentar om situationen för de personer som nämns i Europaparlamentets brådskande resolutioner under året i fråga,

76. välkomnar offentliggörandet i maj 1998 av en sammanfattning av den rapport som utarbetats inom ramen för GUSP och som behandlar situationen för de mänskliga rättigheterna på ockuperade territorier, och begär att alla sådana rapporter fullständigt och regelmässigt görs tillgängliga för Europaparlamentet,

Informationen från kommissionen

77. upprepar sitt krav på regelbunden och lämplig presentation av klar och uttömmande information om alla projekt för mänskliga rättigheter och demokratisering,

78. rekommenderar att det upprättas en fullständig förteckning över sådana projekt, vilken kommissionen varje år skickar till parlamentet tidigt under det årliga budgetförfarandet,

79. rekommenderar att kommissionen regelbundet informerar parlamentet om situationen för de personer som anges i parlamentets resolutioner,

80. rekommenderar att ett interinstitutionellt avtal sluts som erkänner parlamentets rätt att begära specifik information om mänskliga rättigheter från kommissionen och rådet, som ett första steg mot att inrätta systematiska rapporteringsmekanismer för mänskliga rättigheter,

81. upprepar sin begäran till kommissionen och till rådet om att tillhandahålla information om medlemsstaternas verksamhet i fråga om mänskliga rättigheter och demokratisering, som ett första steg mot bättre samordning av verksamheten inom unionen,

82. uppmanar kommissionen att utveckla och utnyttja www:s möjligheter när det gäller att främja mänskliga rättigheter och demokrati över hela världen,

Årlig rapport om de mänskliga rättigheterna i världen

83. upprepar sitt krav om att kommissionen varje år offentliggör en detaljerad rapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i alla länder i världen, och att nödvändiga personalresurser tillhandahålls för att genomföra detta effektivt,

84. rekommenderar att rapporten också behandlar situationen för de mänskliga rättigheterna i EU:s medlemsstater, som ett uttryck för parlamentets allmänna engagemang i mänskliga rättigheter och demokrati, och mot bakgrund av Amsterdamfördragets bestämmelser om åtgärder vid allvarliga och ihållande kränkningar av de mänskliga rättigheterna,

85. begär att den globala rapporten innehåller en kommentar om varje lands konstitutionella situation och en bedömning av huruvida läget har förbättrats, varit stabilt eller förvärrats under det senaste året, och att där anges om länderna har ratificerat de internationella avtalen om mänskliga rättigheter och fullgjort de rapporteringsåtaganden som dessa innebär,

86. begär att den globala rapporten tar upp bevis på eller vittnesmål om allvarliga kränkningar av grundläggande rättigheter, såsom rätten till fysisk integritet, en opartisk domstolsprövning, yttrandefrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet och till fria val, samt att den där så är lämpligt beaktar situationen för utsatta grupper, såsom kvinnor, barn och religiösa, nationella, språkliga eller etniska minoriteter,

Stöd för demokratisering

87. upprepar sitt stöd för EU-stöd till förbättrande av offentlig administration, samt rättssystem och domstolsväsen,

88. upprepar sitt stöd för tillhandahållande av politiskt, moraliskt och finansiellt stöd samt stöd när det gäller information till icke-statliga organisationers verksamhet för mänskliga rättigheter och demokratisering, i synnerhet i de länder där de flesta problemen förekommer, då utvecklingen av det civila samhället är en avgörande faktor för demokratisering,

89. uppmanar kommissionen att övervinna det motstånd angående EU-stöd till människorättsorganisationer som några medlemsstaters regeringar uttryckt, och att rent allmänt ge ett mer öppet stöd till sådana organisationer i de länder som berörs,

90. kräver särskilda insatser för mänskliga rättigheter och demokratisering och minoriteters rättigheter i länder som ansöker om EU-medlemskap,

91. uppmanar rådet och kommissionen att ställa upp tydliga kriterier för att kunna skilja mellan regelmässiga och manipulerade val,

92. uppmanar rådet och kommissionen att säkerställa att militärkupper bemöts med en automatisk omvärdering av de politiska förbindelserna, inklusive överväganden om möjligheten att avbryta eventuella stödprogram,

93. understryker vikten av EU-åtgärder för att stödja valprocesser och möjliggöra en heltäckande och effektiv valövervakning, och välkomnar rådets nya dokument om riktlinjer för valövervakning,

94. kräver att tillräckliga ekonomiska resurser för att stödja valförfaranden förs in i budgeten,

95. understryker i detta sammanhang vikten av rättvis tillgång till media och fullständig respekt för yttrandefriheten,

96. kräver en tydlig definition av exakt när en stat har överskridit det legitima behovet av allmän ordning och försvar, och uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att undandra sitt stöd till regimer som satsar alltför stora resurser på militär rustning,

97. kräver enträget att åtgärder vidtas som garanterar att informationssamhället inte kommer att öka klyftorna mellan fattiga och rika vad gäller ekonomisk och politisk makt och respekterandet av mänskliga rättigheter och demokrati, vare sig på internationell eller nationell nivå,

98. välkomnar att rådet i år antagit en uppförandekod för vapenexportörer och begär att denna kod utökas och görs juridiskt bindande,

99. lovordar att rådet den 7 maj 1998 antog en gemensam ståndpunkt i vilken det föreskrivs att de medel som Förbundsrepubliken Jugoslavien och de serbiska ledarna förfogar över i utlandet skall frysas, och efterfrågar liknande åtgärder i framtiden mot stater som allvarligt kränker de mänskliga rättigheterna,

100. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Europarådets medlemsstater och generalsekreterare, Förenta Nationerna samt till regeringarna i övriga omnämnda stater i denna resolution.