B4-0391, 0396, 0404, 0405, 0410, 0415, 0418 och 0421/98

Resolution om de bränder som drabbat norra Brasilien och Sydostasien

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av sina tidigare resolutioner om skydd för tropiska regnskogar och i synnerhet sina resolutioner av den 23 oktober 1997 om skogsbränder och luftförorening i Sydostasien ((EGT C 339, 10.11.1997, s. 159.)) och om skogsbränderna i brasilianska Amazonas ((EGT C 339, 10.11.1997, s. 163.)),

- med beaktande av rådets förordning EG/3062/95 av den 20 december 1995 (EGT L 327, 30.12.1995, s. 9.) om åtgärder för tropisk regnskog,

- med beaktande av bestämmelserna i FN:s konvention om biologisk mångfald liksom kommissionens meddelande (4.2.1998) om biologisk mångfald samt meddelandet från kommissionen och rådet och Europaparlamentet om Europeiska gemenskapens strategi för biologisk mångfald (KOM(98)0042 - C4-0140/98) och av följande skäl:

A. Omfattande bränder har drabbat staten Roraima (i norra Brasilien, vid gränsen till Venezuela) vilka enligt de brasilianska miljöskyddsmyndigheterna sedan december 1997 redan ödelagt hundratusentals hektar savann och tropisk regnskog, och hotar ett område på fem miljoner hektar.

B. De pågående bränderna som förstört stora delar av regnskogarna på den indonesiska ön Kalimantan är mycket oroande.

C. Situationen har förvärrats svårt av den värsta torkan i området på många år i kombination med ovanligt hårda vindar; man antar att båda fenomenen har samband med «El Ninos» effekt på väderleken.

D. Miljoner människor, i synnerhet den inhemska befolkningen som yanomami, macuxi och wapixana i regnskogarna och folket på Kalimantan, vars existens allvarligt hotas av bränderna som sprider sig, drabbas också direkt av skogsbrändernas negativa följder, som livsmedelsbrist, ekonomiska störningar och hälsoproblem.

E. De brasilianska myndigheterna har endast bekämpat bränderna med begränsade medel, trots att Roraimas guvernör förklarat läget som kritiskt, och trots att man förlorat dyrbar tid på grund av de brasilianska miljöskyddsmyndigheternas oförklarliga ovilja att acceptera hjälp från FN:s specialteam.

F. De nationella regeringarna i Sydostasien har fram till nu många gånger vidtagit otillräckliga åtgärder för att förhindra att dessa bränder uppstår och i vissa fall till och med gynnat verksamhet som är benägen att orsaka okontrollerbara bränder, som Mega-Riceprojektet på den indonesiska ön Kalimantan.

G. Den mark på 1,5 miljoner hektar som vikts åt Mega-Riceprojektet i Indonesien är på grund av landskapets karaktär olämplig för ett sådant storskaligt risodlingsprojekt; trots att man i en miljökonsekvensbedömning avrådde från projektet fortsatte den indonesiska regeringen genomföra det utan att vidta några konkreta åtgärder för att förhindra att mäktiga skogsbolag med goda politiska kontakter utför kalhyggen och orsakar miljöförstörelse.

H. Den tropiska regnskogen har stor betydelse för ekologin, ekonomin och den vetenskapliga utvecklingen för såväl hela regionen som för jordklotet då den bidrar till ett balanserat klimat och till att bevara den biologiska mångfaldens anlagstyper.

I. Många icke-statliga organisationer fyller en viktig funktion i sitt arbete för bevarande och hållbar förvaltning av de tropiska skogarna, bland annat genom de unika kontakter de ofta skapar med lokalbefolkningar och deras decentraliserade organisation.

J. Europaparlamentet har i budgeten prioriterat skyddet av tropisk regnskog, men budgetgenomförandet för B7-6201 är inte optimalt.

1. Parlamentet uppmanar de brasilianska myndigheterna att genomföra allt man kan för att påskynda att bistånd kommer till platsen och i synnerhet att utan dröjsmål acceptera erbjudandet från FN att skicka ett specialteam för att bekämpa bränderna,

2. uppmanar det internationella samfundet och framför allt EU att genast erbjuda ekonomisk hjälp och tekniskt kunnande för att de ingripande teamen skall kunna bemästra bränderna och omedelbart ställa humanitär hjälp till förfogande för de drabbade,

3. betonar vikten av att de indianska befolkningsgrupperna har tillgång till medicinsk hjälp då de utsätts för bland annat malaria och sjukdomar i andningsorganen,

4. uppmanar med kraft den indonesiska regeringen att stoppa verksamheten inom Mega-Riceprojektet på Kalimantan, och uppmanar kommissionen och rådet att ge nödvändigt stöd till den indonesiska regeringen för att utveckla alternativa projekt för att återställa de skadade områdena och genomföra ett integrerat synsätt på bevarandet av tropisk torvmosseskog i regionen, samt inrätta en «ekologisk planeringsenhet» i de centrala delarna av Kalimantan, samt uppmanar dem att arrangera en konferens om Mega-Riceprojektet,

5. uppmanar regeringarna i de berörda regionerna att anta effektiva lagar för att bekämpa svedjebruk som skogsröjningsmetod, att införa jordreformer för att ge egendomslösa lantbrukare ett alternativ till att livnära sig på regnskogen, samt tillhandahålla medel för forskning och verksamhet för att skapa bättre skydd för regnskogen,

6. uppmanar kommissionen och rådet att ge de ansvariga nationella myndigheterna nödvändigt stöd för att kunna utveckla hållbara alternativ till den nuvarande verksamheten vilken i hög grad bidrar till att de tropiska regnskogarna förstörs,

7. uppmanar G8-länderna som möts i Birmingham i maj att föreslå konkreta åtgärder för att agera tillsammans med och inom FN för att

- effektivare bekämpa den hänsynslösa och olagliga exploateringen av Amazonas

regnskogar,

- bilda strukturer där man snabbt reagerar och samarbetar genom att samla och samordna ingripanden från specialenheter i bekämpning av naturkatastrofer,

8. erinrar om vikten av att införa kriterier för hållbar skogsvård inom ITTO (International Tropical Timber Organisation),

9. konstaterar att den olagliga exporten av timmer fortsätter, trots Kambodjas exportförbud, som stöds av både Thailand och Vietnam; uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att väcka frågan vid ASEM-konferensen, och insisterar på att man får sådan illegal verksamhet att upphöra,

10. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta initiativ inom ramen för Internationella valutafonden, Världsbanken och ITTO (International Tropical Timber Organisation) för att förhandla med Indonesiens och Brasiliens regeringar i syfte att uppmuntra till hållbar skogsvård och vidmakthålla respekten för miljön och den inhemska befolkningens rättigheter, i synnerhet i utvecklingsprojekt som finansieras och stöds av staten,

11. uppmanar kommissionen att inom sitt program för forskning och teknologisk utveckling för utvecklingsländerna visa särskild hänsyn till frågor som har samband med ett hållbart uynyttjande av tropisk regnskog,

12. anser att ett system med civilt ansvar för skador på miljön lätt skulle kunna stävja ett sådant oansvarigt beteende, och föreslår att man undersöker ett sådant system inom ramen för en internationell skogskonvention, i överensstämmelse med de åtaganden som gjordes vid miljötoppmötet i Rio 1992,

13. begär att kommissionen påskyndar sina interna förfaranden så mycket som möjligt för att så snart som möjligt utnyttja alla disponibla medel i budgetposten B7-6201 «Tropiska skogar» från tidigare budgetår för att ge ett effektivt bidrag till de parter som är engagerade i utvecklingsprojekt på platsen,

14. beklagar djupt att förslaget om en internationell konvention för skogsskydd som stöddes av Europeiska unionen röstades ned av församlingen vid miljötoppmötet i New York i juni 1997 och uppmanar kommissionen att på nytt framföra sitt förslag,

15. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen, G8-länderna, FN:s generalsekreterare, regeringarna i de berörda staterna i Latinamerika och Sydostasien, Världsbanken, International Tropical Timber Organisation och ASEM.