A4-0372/98

Resolution om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och Sociala kommittén och Regionkommittén om offentlig-privata partnerskap i transeuropeiska transportnätprojekt (KOM(97)0453-C4-0020/98)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens meddelande KOM(97)0453-C4-0020/98,

- med beaktande av dess tidigare resolutioner och betänkanden om infrastukturpolitiken och finansieringen av de transeuropeiska transportnäten (TEN),

- med beaktande av den slutliga rapporten från maj 1997 från högnivågruppen för offentlig-privat partnerskapsfinansiering av TEN-projekt,

- med beaktande av de slutsatser som rådet antog den 9 oktober 1997 om offentlig-privata partnerskap (PPP) i fråga om TEN-projekt i syfte att påskynda genomförandet av sådana projekt,

- med beaktande av den rapport som kommissionen lade fram för Europeiska rådet i Cardiff om utveckling och genomförande av de fjorton prioriterade Essen-projekten (KOM(98)0356),

- med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik (A4-0372/98), och av följande skäl:

A. Det referensbelopp som fastslagits för beviljande av gemenskapsstöd inom ramen för TEN uppgår till 1,8 miljoner ecu för finansieringsperioden 1995/1999. I budgetplanen, som föreslagits för perioden 2000/2006, har det emellertid endast anslagits ett belopp på 5 miljarder ecu för detta ändamål.

B. Dessa budgetmedel från Europeiska unionen är klart mindre än de behov och utmaningar som förverkligandet av TEN kräver.

C. På nationell nivå är finansieringen av projekt för transportinfrastruktur fortfarande problematisk, framför allt till följd av de allmänt kända restriktionerna för offentliga investeringar.

D. Utan en mobilisering av privata investeringar för genomförandet av TEN kommer Europeiska unionen inte att göra några betydande framsteg på området inom en rimlig tidsperiod.

E. Offentlig-privata partnerskap kan och bör utgöra ett grundläggande instrument för genomförandet av TEN genom att man ökar den finansiella bärkraften och möjliggör en bättre avkastning från projekten samt en bättre kontroll av anläggningskostnaderna.

F. Det är särskilt viktigt i fråga om offentligt-privat finansierade infrastrukturprojekt att i ett tidigt skede göra detaljerade undersökningar av dessa projekts eventuella påverkan på miljön. Gemenskapsbestämmelserna beträffande miljökonsekvensbeskrivningar är i detta sammanhang otillräckliga och därför vore det lämpligt med en strategisk miljökonsekvensbeskrivning för hela projektet samt för samtliga möjliga alternativ.

G. För att offentlig-privata partnerskap skall ha framgång förutsätts en verklig allians och en klar och ändamålsenlig fördelning av projektets risker mellan de båda sektorerna genom att den balans respekteras som krävs mellan handelsmässiga kriterier å ena sidan och sociala, miljömässiga och makroekonomiska kriterier å andra sidan.

H. Den privata sektorns bidrag får inte begränsas till finansieringen utan hänsyn bör också tas till den privata sektorns erfarenhet på det tekniska, handelsmässiga, ekonomiska och administrativa området i syfte att optimera kostnadseffektiviteten för genomförandet av TEN. Detta förutsätter att den privata sektorn deltar i projektet alltifrån upphovs- och planeringsfasen fram till det egentliga utnyttjandet av TEN.

I. Kommissionen bör på ett effektivt sätt samordna samtliga gemenskapsåtgärder som berör TEN, i synnerhet de finansieringar som är avsedda för TEN och de som härstammar från strukturfonderna, sammanhållningsfonden, Europeiska investeringsfonden och Europeiska investeringsbanken.

J. Nyligen utfärdade parlamentet rekommendationer om europeiska ekonomiska intressegrupper (EEIG), särskilt behovet av ett pilotprojekt rörande ett finansiellt instrument för att främja gränsöverskridande finansieringar.

K. En separering av ägande från förvaltning av infrastrukturerna och en decentralisering av beskattningsrätten till den regionala nivån skulle kunna utgöra pragmatiska steg för att fördela riskerna som bärs av marknaden och främja en utökad privat finansiering av infrastrukturen.

L. Statens grundläggande ansvar för tillhandahållande av infrastruktur beträffande järnvägstransporter fastställs i direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 ((EGT L 237, 24.8.1991, s. 25.)) (ingressen och artikel 7).

M. Kommissionen lade nyligen fram ett förslag (KOM(98)0172) ((EGT C 175, 9.6.1998, s. 7.)) för att se över förordning nr 2236/95 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät ((EGT L 228, 23.9.1995, s. 1.)). Eftersom förslaget också har som mål att gynna offentlig-privata partnerskap har det behandlats i ett separat yttrande.

N. Det krävs att medlemsstaterna gör konkreta åtaganden för genomförandet av TEN och utarbetar nationell transportpolitik som är förenlig med det som fastställdes av Europeiska rådet i Essen.

1. Parlamentet understryker att utvecklingen av TEN har en avgörande betydelse för den inre marknaden, den europeiska ekonomins konkurrenskraft, tillväxten och den socioekonomiska sammanhållningen, samt när det gäller att få fart på sysselsättningen, vilket betonades av Europeiska rådet i Luxemburg om sysselsättningen,

2. delar högnivågruppens ståndpunkt att miljöskyddsöverväganden bör göras i tidigast möjliga skede av projektplaneringen (se KOM(97)0453 punkt 3.5) och uppmanar kommissionen att utveckla lämpliga analysmetoder för en strategisk utvärdering av hela nätets påverkan på miljön (vilket redan krävdes i Europaparlamentets och rådets beslutet nr. 1692/96/EG artikel 8.2 a av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet ((EGT L 228, 9.9.1996, s. 1.))) samt att göra strategiska miljökonsekvensbeskrivningar till ett villkor inom ramen för offentlig-privata partnerskap,

3. anser att TEN-politiken och finansieringen av den bör respektera målsättningarna för en hållbar transportpolitik genom att främja en mer integrerad användning av alla transportmedel och i synnerhet kombinerade transporter till förmån för miljövänligare transportmedel, respekt för miljön och säkerheten, internalisering av de externa transportkostnaderna och ett rimligt bidrag från dem som utnyttjar infrastrukturen till relevanta investerings- och underhållskostnader,

4. anser att offentlig-privata partnerskap utgör ett viktigt medel för att påskynda genomförandet av TEN samt att det är oerhört viktigt att såväl på nationell nivå som på gemenskapsnivå skapa en gynnsam ram för att få den privata sektorn att delta aktivt när det gäller infrastrukturer, i synnerhet genom att skapa ett stabilt regelverk, något som är av avgörande betydelse när det gäller att främja det privata kapitalets deltagande,

5. understryker att en sammanslutning mellan den offentliga och privata sektorn bör respektera den balans som krävs mellan handelsmässiga och socio-ekonomiska kriterier vid skapandet av projekt samt behovet av en ändamålsenlig fördelning av riskerna,

6. påpekar att den privata sektorn med tanke på en optimal fördelning av riskerna måste säkerställa att den kan fullgöra de åtaganden den tagit på sig i ett offentligt-privat partnerskap; betonar med hänsyn till detta att ett solitt privat finansieringskoncept är en förutsättning för att det planerade projektet skall kunna slutföras enligt tidtabellen, så att den offentliga sektorn inte vid ett kritiskt stadium av byggnadsarbetena tvingas säkra projektet genom ytterligare bidrag,

7. rekommenderar en individuell analys av varje offentligt-privat partnerskap, vilken alltid bör inbegripa en jämförelse av kostnader och intäkter med ett rent offentligt finansierat alternativ vad beträffar räntabilitet och sociala och miljömässiga konsekvenser,

8. betonar att frågan om offentlig-privata partnerskap inte kan behandlas isolerat från de budgetinskränkningar som kommer att drabba medlemsstaterna genom stabilitet- och tillväxtpakterna; det är därför uppmuntrande att Eurostat i en metodisk redogörelse (daterad januari 1998) om företagssektorns finansiering, uppbyggnad och användning av den allmänna infrastrukturen, drog slutsatsen att offentlig-privata partnerskap inte bör äga något inflytande på offentliga underskott i de fall då ingen egentlig betalning ägde rum mellan de offentliga och privata investerarna,

9. betonar att offentlig-privata partnerskap i vissa fall kan minska behovet av offentliga stöd till TEN, men att den offentliga sektorn emellertid inte kan minska alla sina ansträngningar för att anslå och mobilisera medel för infrastrukturer som en följd av att sådana projekt är lönsamma i ekonomiskt och socialt hänseende,

10. understryker därför att beviljandet av offentliga medel spelar en grundläggande roll i frågan och uppmanar medlemsstaterna, trots svårigheterna och restriktionerna i fråga om offentliga finansieringar, att använda mer än 1,5 procent av sin budget för att genomföra TEN, framför allt med hänsyn till den multiplikatoreffekt som sådana investeringar har för ekonomin och sysselsättningen,

11. anser att det är nödvändigt att prioritera att medlemsstaterna förbinder sig att genomföra transportinfrastrukturen av europeiskt intresse i enlighet med de avtal som skrevs under av stats- och regeringscheferna i Essen,

12. förbinder sig också att inom ramen för sina befogenheter vidta alla åtgärder för att avsevärt öka anslagen till de poster i gemenskapens budget som har anknytning till TEN,

13. uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta alla åtgärder för att reglerna om offentlig upphandling som tillämpas på infrastrukturprojekt blir tydliga och flexibla, eftersom rättssäkerhet alltid har varit ett grundläggande krav för att involvera den privata sektorn,

14. uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa tillräcklig öppenhet och insyn samt offentlig delaktighet i planeringsprocessen också när det gäller offentlig-privatstödda projekt, i enlighet med EU:s direktiv (85/337/EEG ((EGT L 175, 5.7.1985, s. 40.)) samt rättelse) om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt och Århuskonventionen om tillgång till information och offentlig delaktighet i beslutsfattande som berör miljön,

15. betonar den roll som gemenskapslagstiftningen spelar i fråga om offentlig upphandling, allmännyttiga tjänster och konkurrens för projekt inom transportinfrastukturen och kräver att lagstiftningen skall ses över så att den gynnar offentlig-privata partnerskap,

16. uppmärksammar kommissionens avsikt att, tillsammans med EIB och EIF, analysera möjligheterna att effektivisera utnyttjandet av de befintliga ekonomiska resurserna inom gemenskapen, samt att föreslå nya finansieringsformer på lång sikt (mezzaninfonder); anser att det i detta sammanhang är oerhört viktigt att kommissionen så snart som möjligt lägger fram förslag på området (framför allt för att främja tillgången till riskkapital),

17. påpekar att offentlig-privata partnerskap också kan användas för mindre infrastrukturprojekt som emellertid kan väcka ett enormt intresse på lokal eller regional nivå,

18. begär att kommissionen skall hålla parlamentet underrättat om alla politiska ändringar av de TEN-projekt som nämns i bilagan till detta meddelande,

19. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution samt den tillhörande rapporten till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.