A4-0264/98

Resolution om kommissionens meddelande om närmare bestämmelser om sammansättningen av Ekonomiska och finansiella kommittén åtföljt av ett förslag till rådets beslut om närmare bestämmelser om sammansättningen av Ekonomiska och finansiella kommittén (KOM(98)0110 - C4-0222/98)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

- med beaktande av kommissionens åtföljt av ett förslag till rådets beslut om närmare bestämmelser om sammansättningen av ekonomiska och finansiella kommittén (KOM(98)0110 - C4-0222/98) ((EGT C 125, 23.4.1998, s. 17.)),

- med beaktande av artikel 109c.3 i EG-fördraget,

- med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken ((EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.)),

- med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott ((EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.)),

- med beaktande av Europeiska rådets resolution om stabilitets- och tillväxtpakten (Amsterdam den 17 juni 1997) ((EGT C 236, 2.8.1997, s. 1.)),

- med beaktande av Europeiska rådets resolution om tillväxt och sysselsättning (Amsterdam den 16 juni 1997) ((EGT C 236, 2.8.1997, s. 3.))

- med beaktande av sin resolution av den 4 december 1997 om samordningen av den ekonomiska politiken under den tredje etappen av EMU ((EGT C 388, 21.12.1997, s. 36.)),

- med beaktande av Europeiska rådets resolution av den 13 december 1997 om samordning av den ekonomiska politiken under den tredje etappen av EMU och om artiklarna 109 och 109b i EG-fördraget ((EGT C 35, 2.2.1998, s. 1.))

- med beaktande av Europeiska rådets bestämmelser av den 13 december 1997 som gör det möjligt för ministrar från stater som ingår i euroområdet att träffas på ett informellt sätt för att diskutera frågor knutna till de specifika ansvarsområden som de har gemensamt när det gäller den gemensamma valutan,

- med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU ((Protokollet av detta datum, del II.9.)),

- med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik (A4-0264/98), och av följande skäl:

A. Monetära kommittén har spelat en avgörande roll i förberedelsen av Ekofin-rådets beslut och generellt sett i allt det förberedande arbete som utförts av Ekofin-rådet när det gäller EMU.

B. Ekonomiska och finansiella kommittén har ålagts mycket viktiga uppgifter även om dessa är en uppföljning av det arbete som för närvarande utförs av monetära kommittén (generella förberedelser av rådets arbete, samt uppföljning av den ekonomiska och finansiella situationen i medlemsstaterna och inom gemenskapen, av de ekonomiska förbindelserna med tredje land och internationella institutioner, av kapitalrörelserna och av friheten att utföra betalningar) och den har dessutom rätt att på eget initiativ avge yttranden till rådet och kommissionen.

C. Ekonomiska och finansiella kommittén, som skall efterträda monetära kommittén i början av den tredje etappen av EMU kommer att få kraftigt utökade befogenheter inom Ekofin-rådet.

D. Ekofin-rådet innehar för övrigt en nyckelposition, som bekräftades vid Europeiska rådets möte i Luxemburg, när det gäller samordning och beslutsfattande i ekonomiska frågor. Ekonomiska och finansiella kommitténs roll är fundamental vid förberedelserna av rådets arbete, särskilt vad gäller förberedelserna av beslut i samband med den multilaterala övervakningen och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sådana beslut som krävs som en del av förfarandet vid alltför stora underskott.

E. Europaparlamentet och det behöriga utskottet bör alltså mycket noggrant följa ekonomiska och finansiella kommitténs verksamhet och funktion.

F. Sammansättningen av ekonomiska och finansiella kommittén kan påverka de beslut som skall tas av Ekofin-rådet, i synnerhet om personer med ansvar för utformningen av ekonomisk politik på nationell nivå är otillräckligt representerade.

G. Ekonomiska och finansiella kommitténs centrala position i det multilaterala övervakningsarbetet och i samordningen av medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik bör också leda till att Europaparlamentet via sitt behöriga utskott upprätthåller, en kontinuerlig dialog med denna instans utan att det påverkar förbindelserna med Ekofin-rådet som förblir parlamentets enda institutionella partner i ekonomiska frågor.

H. De regelbundna förbindelser som utvecklats mellan parlamentets underutskott för monetära frågor och monetära kommittén utgör sålunda en gynnsam grund för utvidgade och fördjupade förbindelser med dess efterträdare.

I. Klarläggandet av ekonomiska och finansiella kommitténs viktiga roll och betydelse ställer ännu en gång frågan på vilket sätt Europaparlamentet skall delta i EMU-processen, och innebär att kommissionen och rådet måste göra vissa förtydliganden vad gäller användningen av diverse instrument och förfaranden för multilateral övervakning och samordning av ekonomisk politik, tidsschemat samt den roll de berörda instanserna skall spela beroende på problemens art.

1. Parlamentet beklagar för det första att de närmare bestämmelserna om sammansättning av ekonomiska och finansiella kommittén inte ens varit föremål för en överläggning med parlamentet utan endast delgivits som information,

2. påminner om att artikel 109c.2 i EG-fördraget som inrättar ekonomiska och finansiella kommittén, vilken är avsedd att ersätta monetära kommittén i början av den tredje etappen, möjliggör för Europeiska centralbanken att låta sig företrädas av maximalt två medlemmar medan däremot ingen medlem av EMI ingick i monetära kommittén,

3. konstaterar att Europeiska rådet i sin ovannämnda resolution av den 13 december 1997, där det talas om ekonomiska och finansiella kommitténs sammansättning, har anammat de nationella centralbanksdirektörernas argument om hur viktigt det är att upprätthålla kontinuiteten mellan monetära kommittén och ekonomiska och finansiella kommittén när det gäller deltagande av företrädare för medlemsstaterna, med tanke på den effektivitet som denna kommitté uppvisat inom rådet under EMU:s andra etapp,

4. noterar för övrigt att Europeiska rådet i samma resolution inte uttryckligen anger antalet medlemmar per institution i kommittén,

5. noterar med tillfredställelse att kommissionen inte specificerat vilka administrationer som skall representeras i kommittén och påpekar i detta sammanhang vilken betydelse valet av administrationer har för innehållet i de yttranden som kommer att avges av ekonomiska och finansiella kommittén,

6. erkänner att Europeiska rådets ståndpunkt och förslaget från kommissionen gör det möjligt för de nationella centralbankerna i de stater, för vilka undantagsregler gäller och vilka inte heller är företrädda av de två medlemmar som utses av ECB, att delta i ekonomiska och finansiella kommittén,

7. anser icke desto mindre att andra regler borde gälla för länder som ingår i euroområdet,

8. konstaterar likaledes att det faktum att centralbanksdirektörer från länderna inom euroområdet ingår i ekonomiska och finansiella kommittén ger denna en utpräglat nationell karaktär i stället för att gynna en utveckling mot en mer gemenskaplig struktur,

9. anser att sammansättningen borde kunna bevara jämvikten mellan EMU:s monetära och ekonomiska aspekter,

10. anser att när det gäller företrädarna för de nationella administrationerna borde de länderna välja medlemmar och suppleanter på ett sådant sätt att de förfogar över såväl ekonomisk som finansiell expertis

11. föreslår att medlemsstaterna använder sig av ett suppleantsystem, så snart kommitténs dagordning tillåter det, för att möjliggöra ett deltagande av kompetenta statstjänstemän på hög nivå inom områdena skatte- och budgetpolitik samt ekonomisk planering,

12. ställer sig frågan hur ekonomiska och finansiella kommittén kommer att kunna fungera, med sin nuvarande sammansättning, när den får i uppdrag att förbereda rådets specifika arbetsuppgifter gällande euroområdet,

13. begär att informeras om ekonomiska och finansiella kommitténs stadgar så snart rådets godkännande är klart,

14. tvivlar på att kommittén, i sin nuvarande sammansättning, kan utgöra ett forum för dialog om samordning av en ekonomisk politik som gynnar tillväxt och sysselsättning,

15. önskar, inom ramen för en samordning av den ekonomiska politiken, kvartalsvis höra ordföranden i ekonomiska och finansiella kommittén i det behöriga utskottet på samma sätt som den behöriga kommissionsledamoten och centralbanksstyrelsen skall höras,

16. föreslår att ekonomiska och finansiella kommittén övertar de ansvarsområden som hittills legat under kommittén för ekonomisk politik, som instiftades den 18 februari 1974, för att ombesörja samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik på kort och medellång sikt, med tanke på den undanskymda roll som denna kommitté tvingats spela de senaste åren,

17. uppmanar rådet och kommissionen att lämna konkreta förslag till samarbetet och dialogen mellan ekonomiska och finansiella kommittén och den ständiga kommittén för sysselsättning,

18. anser att kommissionens och Europaparlamentets resurser beträffande sakkunskap och utarbetande europeiska ekonomiska prognoser och scenarion borde utökas,

19. anser att samordningen av den ekonomiska politiken främst skall ske kring de allmänna riktlinjerna för denna politik och beklagar därför att detta unika tillfälle inte utnyttjats för en debatt om sysselsättningspolitiken i de enskilda länderna,

20. begär att förslaget till rådets beslut skall modifieras för att möjliggöra en granskning senast den 1 januari 2002, när samtliga medlemsstater har anslutit sig till den ekonomiska och monetära unionen,

21. uppmanar ur denna synvinkel kommissionen, ekonomiska och finansiella kommittén och ECB att senast den 1 juli 2001 avge en rapport till parlamentet om interinstitutionella förbindelser inom ramen för EMU från och med tredje etappens start och att föreslå förbättringar av systemet,

22. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till kommissionen, rådet, Europeiska centralbanken, monetära kommittén och till medlemsländernas regeringar.