Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Det transatlantiska ekomomiska partnerskapet"

(98/C 407/45)

Den 24 mars 1998 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om "Den nya transatlantiska marknaden".

Sektionen för externa relationer, handels- och utvecklingspolitik, som ansvarade för det förberedande arbetet, inrättade en studiegrupp och utsåg Ann Davison till föredragande.

Vid sin 357:e plenarsessionen den 9-10 september 1998 (sammanträdet den 10 september 1998) beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att ändra yttrandets titel till "Det transatlantiska ekonomiska partnerskapet" och utsåg Ann Davison till huvudföredragande. Kommittén antog följande yttrande med 55 röster för, 8 emot och 2 nedlagda röster.

1. Bakgrund och upprinnelse

1.1. De aktuella förslagen är de senaste i en rad initiativ. Under 1990 övervägde USA och EU att ingå ett nytt fördrag som skulle bli en grundval för fortsatt goda transatlantiska förbindelser efter det kalla krigets slut. Den gången valdes en mer pragmatisk lösning i form av den transatlantiska förklaringen i november 1990. Denna förklaring utgjorde i huvudsak en kodifiering av de samarbetsarrangemang som redan fanns mellan EU och USA, t.ex. de toppmöten mellan EU och USA som hålls två gånger per år, och uppmanade till samarbete inte bara på det politiska området utan även på det ekonomiska och handelsmässiga. På grund av farhågor att USA skulle kunna inta en mer isolationistisk position föreslog flera politiska ledare 1994 att de handelsmässiga förbindelserna skulle förstärkas i form av ett transatlantiskt frihandelsområde (TAFTA). Även de amerikanska fackföreningarna AFL-CIO förespråkade TAFTA som ett alternativ till det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA). Ett svalt amerikanskt gensvar och oro att ett formellt avtal skulle kunna försämra den nya Världshandelsorganisationens (WTO) trovärdighet resulterade återigen i en mer pragmatisk informell lösning. Resultatet blev den nya transatlantiska agendan och den därmed sammanhängande gemensamma handlingsplan mellan EU och USA som antogs i Madrid i december 1995 och som omfattade såväl politiska som handelsmässiga förbindelser. Samtidigt lanserades den transatlantiska företagardialogen för att säkerställa näringslivets deltagande i den transatlantiska dialogen.

1.2. Sedan 1995 har vissa framsteg gjorts inom det bilaterala handelssamarbetet. Ett avtal mellan EU och USA om ömsesidigt erkännande som täcker ett begränsat antal områden och som har starkt stöd från den transatlantiska företagardialogen har undertecknats, och samarbetet på andra områden, t.ex. inom vetenskap och arbetsmarknadspolitik, har förstärkts. En värdefull överenskommelse har uppnåtts om att försöka lösa konkurrensproblem man möter på varandras marknader. Dessutom har gemensamma ansträngningar från EU:s och USA:s sida bidragit till att multilaterala förhandlingar avslutats framgångsrikt, t.ex. avtalet om informationsteknologi och sektorsavtal om bastjänster inom telekommunikation och finansiella tjänster inom GATS. Allvarliga bilaterala spänningar har emellertid uppstått på handelsområdet t.ex. kring Helms-Burton och D'Amato-lagarna och när det gäller livsmedelssäkerhet.

1.3. I mars 1998 lade Europeiska kommissionen fram förslag till hur ansträngningarna skall fördubblas för att förstärka förbindelserna mellan EU och USA. Förslagen gällde främst handeln och lades fram i form av ett meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om "Den nya transatlantiska marknaden".

1.4. Bakom kommissionens förslag låg följande tre motiv:

- Att stärka de politiska förbindelserna mellan EU och USA genom att ge de bilaterala handelsförbindelserna som annars riskerar att domineras av tvistlösning en positiv inriktning.

- Att dra nytta av de ekonomiska fördelar som kan uppnås, även för konsumenter, genom fördjupade handelsförbindelser samtidigt som det säkerställs att EU:s politik i fråga om miljö, folkhälsa och säkerhet upprätthålls.

- Att ge en impuls till multilateral liberalisering i form av en ny WTO-runda genom att visa hur ytterligare liberaliseringar kan se ut och tillhandahålla en modell för mer omfattande avtal.

1.5. Under tiden ESK behandlade detta meddelande ingicks vid toppmötet mellan EU och USA i maj ett avtal om bland annat ett transatlantiskt ekonomiskt partnerskap (TEP). Detta avtal gör kommissionens förslag inaktuellt. Yttrandet behandlar därför de delar som finns med i avtalet mellan EU och USA.

1.6. I motsats till förslagen i kommissionsmeddelandet om avtalet om den nya transatlantiska marknaden (NTMA) innebär förklaringen om ett transatlantiskt ekonomiskt partnerskap (TEP) som antogs i maj 1998 en fortsättning på den tillfälliga lösning i fråga om transatlantisk handelspolitik som tillämpats under de senaste åren. Det transatlantiska ekonomiska partnerskapet bevarar ett antal viktiga element i kommissionens NTMA-förslag, såsom fokuseringen på regleringsmässiga hinder för marknadstillträde. I motsats till NTMA är TEP emellertid inte ett globalt avtal som skall genomföras helt och hållet. Genomförandet kommer att bero på den handlingsplan som skall beslutas av EU och USA gemensamt. Denna mer tillfälliga metod ger de enskilda parterna i avtalet möjlighet att utesluta eller ge lägre prioritet åt "känsliga" frågor. Till följd av detta kan TEP få en mer selektiv genomslagskraft.

1.7. Det mest radikala inslaget i kommissionenes förslag, nämligen förhandlingen om ett frihandelsavtal för tjänster mellan och EU och USA, har tagits bort i TEP. Detsamma gäller alla förslag om åtgärder för bilateral konfliktlösning mellan EU och USA.

1.8. I jämförelse med NTMA-förslagen lägger TEP mer vikt vid multilaterala lösningar till problem som rör marknadstillträde eller multilateralt samarbete för att enas kring frågor om reglering.

2. Handelsförbindelserna mellan EU och USA

2.1. När det gäller utländska direktinvesteringar är EU och USA viktigast för varandra både som investerare och mottagare. Den ekonomiska relationen är både balanserad och betydelsefull. Länderna svarar för cirka 19 % av varandras totala varuhandel. Tjänstesektorn svarar härvid för över 66 % av det totala mervärdet i EU-ekonomierna och för över 70 % i USA. År 1996 värderades EU:s investeringar i USA till 372 miljarder USD och amerikanska investeringar i EU till 348 miljarder USD ().

2.2. Tre miljoner arbetstillfällen i USA är direkt beroende av europeiska investeringar i USA genom direkta anställningar i företag med europeiska ägare. Ytterligare tre miljoner är indirekt beroende av sådana investeringar. Den amerikanska exporten till Europa beräknas ge ytterligare en miljon jobb i USA. Ungefär lika många arbetstillfällen i Europa har sin grund i amerikanska investeringar i Europa och europeisk export till USA ().

3. Allmänna kommentarer

3.1. Stöd för en proaktiv roll för Europeiska unionen

Ekonomiska och sociala kommittén välkomnar kommissionens initiativ att ta upp frågan om förbindelserna EU-USA, samtidigt som man beklagar den ensidiga fokuseringen på handeln. Nyligen fattade WTO-beslut pekar mot att rent ekonomiska och vetenskapliga frågor prioriteras framför viktiga sociala, miljö- och konsumenthänsyn. Det föreslagna handelsavtalet mellan EU och USA kommer med all säkerhet att ifrågasättas på motsvarande sätt.

EU har mycket att vinna på att presentera för USA de områden där en minskning av handelshindren från USA:s sida skulle gagna våra exportörer, men detta bör kombineras med insatser för att uppmuntra till förståelse för EU:s modell för social- och miljöpolitik. Som exempel kan nämnas att USA visserligen har lyckats skapa nya arbetstillfällen, men det finns frågetecken rörande anställningstrygghet, reell lön och det sociala skyddsnätet. Dessutom har USA inte levt upp till förväntningarna vad gäller internationella miljöinsatser och man har motsatt sig EU:s inställning vad gäller försiktighetsprincipen, i synnerhet i förhållande till livsmedelssäkerheten.

Kommittén välkomnar kommissionens initiativ för fördjupade handelsförbindelser mellan EU och USA så länge som initiativ samtidigt tas för att även fördjupa våra insikter i ovan nämnda frågor.

Kommittén skulle vilja se en mer uttömmande beräkning av effekterna på sysselsättningen och omstruktureringen sektor för sektor. Kommittén stöder dock ansträngningarna att angripa vissa områden som sedan länge vållat problem för EU:s exportföretag. ESK ansluter sig till målsättningen att transatlantiskt ekonomiskt samarbete bör främjas om detta är förenligt med de multilaterala principer som fastställts i GATT och andra multilaterala avtal.

3.2. Kommittén anser att behovet ökar för Europeiska unionen att spela en ledande roll när det gäller att utforma dagordningen för bilaterala och multilaterala handelspolitiska förhandlingar, inte minst eftersom några viktiga WTO-beslut inte utfallit till vår fördel. Den senaste utvecklingen i USA visar att även om landet inte håller på att bli isolationistiskt som vissa bakom det ursprungliga TAFTA-förslaget 1994 befarade, har det inte samma förmåga och vilja som förr att tillhandahålla ledarskapet för den internationella diplomatiska verksamheten på handelsområdet. Presidenten har inte tillräckligt stöd från kongressen för handelspolitiska initiativ. Detta avspeglas t.ex. i de svårigheter den amerikanska regeringen haft att få befogenhet att förhandla enligt ett påskyndat förfarande. Dessutom behöver fortfarande en mängd handelshinder åtgärdas, vilka beskrevs i kommissionens rapport från 1997 om handels- och investeringshinder i Förenta staterna. Att EU presenterar förslag låg därför både i Europeiska unionens och de transatlantiska förbindelsernas intresse. Kommittén stöder även att kommissionen och rådet intar en proaktiv position och trycker på för en ny WTO-runda med multilaterala förhandlingar.

3.3. Kommittén stöder den mer offensiva ansats i den internationella handelspolitiken som avspeglas i avtalet om transatlantiskt ekonomiskt partnerskap.

3.3.1. Syftet med de aktuella förslagen om ett tätare transatlantiskt samarbete som läggs fram i TEP är inte att skapa en transatlantisk gemensam marknad. Förslagen skall ses som en reaktion på förändrade handelsförbindelser och marknadstillträdeshinder. Förhandlingarna vad gäller marknadstillträdet är för närvarande fokuserade på regleringsmässiga hinder. I USA kvarstår viktiga sådana hinder för marknadstillträde på såväl federal som - och främst - lägre nivå (dvs. delstatsnivå). Dessa marknadstillträdeshinder drabbar europeiska leverantörer och finns dokumenterade i kommissionens rapport om handels- och investeringshinder i Förenta staterna. Ett exempel på hinder är regleringen av telekommunikationstjänster som begränsar de europeiska leverantörernas tillgång till radiokommunikationer och mobil- och satellittjänster.

Marknadstillträdeshinder på delstatsnivå utgör ett lika viktigt problem. USA kan inte längre förvänta sig att EU skall hålla sina marknader öppna samtidigt som man själv undantar stora regleringsområden som begränsar marknadstillträdet endast med motiveringen att denna reglering inte sker på federal nivå.

Ekonomiska och sociala kommittén anser att syftet med det transatlantiska partnerskapet inte skall vara inrättandet av en gemensam marknad, utan en avvägd reaktion på förändrade handelspolitiska förutsättningar som framför allt innebär att man även måste inkludera sådana hinder på delstatsnivå i USA som systematiskt har undantagits från multilaterala avtal. Partnerskapet skall även omfatta överenskommelser om sociala och miljö- och konsumentfrågor.

3.4. Genomförande

I sitt yttrande från 1996 om relationerna mellan EU och USA (dok. CES 701/96) uttalade kommittén sitt stöd för det pragmatiska synsätt som den transatlantiska marknaden är uttryck för, jämfört med att ingå ett formellt transatlantiskt frihandelsavtal, eftersom kommittén befarade att TAFTA skulle strida mot den multilaterala anda som inrättandet av WTO avspeglar. En nackdel med en pragmatisk sektor-för-sektor-ansats är att det inte finns någon sektorsövergripande dynamik som kan bidra till att avtal uppnås om problem uppkommer inom en sektor. I frånvaron av en sådan sektorsövergripande dynamik kommer parternas förmåga att finna gemensamma lösningar och den politiska viljan att avgöra om framsteg görs. Den tveksamma attityden i Förenta staterna till alla nya handelsavtal innebär å andra sidan att tydliga framsteg behöver uppnås på ett tidigt stadium. En möjlig lösning skulle vara att gå framåt sektor för sektor, men att samtidigt fastställa tydliga slutdatum i disciplinerande syfte. I sitt yttrande från 1996 uttryckte kommittén viss oro över att det inte fanns utrymme inom ramen för den transatlantiska marknaden att formellt och regelbundet se över förfarandet för att bidra till att säkerställa att förhandlingarna går framåt. Framstegen när det gäller att uppnå syftena med den transatlantiska marknaden har därför dröjt, vilket gjorde att ett nytt initiativ behövdes.

3.5. Kommittén vidhåller sin uppfattning att varje form av formellt avtal inom ramen för de transatlantiska handelsförbindelserna som innebär att omvärlden ställs inför ett fullbordat faktum skulle underminera WTO:s anda och därför bör undvikas, men befarar att pragmatism återigen kan innebära uteblivna resultat. De som förhandlar om sektorsfrågorna inom det transatlantiska ekonomiska partnerskapet har för närvarande inget datum att inrikta sig på. Initiativet kan falla om det inte har genomförts vid mitten av år 2000.

3.6. Kommittén vill att tydliga datum skall fastställas för den plan som skall antas och som nämns i slutet av TEP-avtalet och anmodar Europeiska kommissionen att formellt rapportera till Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén både om de framsteg som görs med att uppnå TEP:s mål och om sitt sociala och miljömässiga handlingsprogram.

3.7. Bilaterala avtal i förhållande till multilaterala

I TEP anges tio gemensamma målsättningar för multilaterala förhandlingar. Med förbehåll för mer ingående kommentarer stöder kommittén på det stora hela dessa gemensamma målsättningar. Kommittén noterar att gemensamma målsättningar vid multilaterala förhandlingar ges en mer framträdande roll i TEP-avtalet än i meddelandet. Kommittén välkomnar denna tonviktsförskjutning.

3.8. I kommissionens meddelande anstränger man sig för att garantera att förslagen för att fördjupa de transatlantiska handelsförbindelserna låter sig förenas med EU:s stöd för multilaterala lösningar. Det måste emellertid erkännas att även informella överenskommelser mellan Europeiska unionen och Förenta staterna kommer att bli prejudicerande för framtida multilaterala förhandlingar inom WTO. I TEP-avtalet av den 18 maj 1998 görs en uttalad hänvisning till att "ett förstärkt partnerskap kan kraftigt bidra till att etablera dagordningen för ett öppnare och mer lättillgängligt världshandelssystem". För att ett sådant handelssystem skall kunna bli multilateralt behövs även andra WTO-medlemmars stöd, i synnerhet om en ny förhandlingsrunda inom WTO skall bli framgångsrik. Det är emellertid osannolikt att övriga WTO-medlemmar kommer att ge sitt stöd om en överenskommelse mellan EU och USA presenteras som ett fullbordat faktum. Risken finns att maningen i TEP att inta gemensamma ståndpunkter i förhållande till den ytterligare förbättringen av avtalet om handelsrelaterade immateriella rättigheter (TRIPS) uppfattas som just ett sådant fullbordat faktum av övriga WTO-medlemmar.

3.9. För att undvika att bilaterala förhandlingar mellan EU och USA underminerar multilaterala ansträngningar måste arbetet ske parallellt med förhandlingarna inom WTO. Mot bakgrund av WTO:s arbetsprogram som fastställdes vid WTO:s ministermöte i Singapore 1996 och det åtagande för att förbereda en ny runda som gjordes vid ministermötet i Genève i maj 1998 för att markera Gatts 50-årsjubileum finns det knappast något politikområde som ingår i TEP som man inte kan arbeta med inom ramen för WTO.

3.10. Kommittén uppmanar enträget Europeiska kommissionen och rådet att säkerställa att det parallellt med arbetet med de bilaterala förhandlingarna EU-USA genomförs förberedande arbete inom WTO inför nästa runda multilaterala förhandlingar.

3.11. Frågan uppkommer huruvida förhandlingar om TEP kan avleda resurser från den mer betydelsefulla förestående WTO-rundan. Kommittén anser att förslagen är tillräckligt realistiska och att de vunnit sådan anklang hos näringslivet på båda sidor Atlanten att de är meningsfulla. I några fall kan de även spela en vägvisande roll inför WTO-förhandlingarna, i synnerhet om de åtföljs av lyhördhet för sociala och miljömässiga aspekter.

3.12. Med hänsyn till kommitténs engagemang för utvecklingen i världens fattigare länder stöder den de målsättningar som anges i avsnitt 8 i TEP-förklaringen om gemensamma målsättningar för EU och USA i multilaterala förhandlingar.

3.13. Kommittén välkomnar det åtagande som görs i förklaringen om att samarbeta för att bidra till att säkerställa att de minst utvecklade länderna gynnas av det multilaterala handelssystemet. Detta kräver förbättringar över hela linjen i EU:s och USA:s handels-, skuld- och biståndspolitik, särskilt vad gäller Afrika. Kommittén välkomnar ett förstärkt samarbete på detta område enligt de prioriteringar som angavs i yttrandet från 1996 och ser nu fram emot avsevärda resultat.

3.14. Kommittén hoppas att användningen av begreppet partnerskap innebär ett starkare åtagande för samarbete på ett mer övergripande plan - bistånd, miljö, arbetsmarknads- och konsumentnormer, monetära frågor och förbindelser med resten av världen. Om inte legitima arbetsmarknads-, miljö- och konsumenthänsyn tas i handelsdebatten finns risken att allmänhetens stöd för alla slags initiativ på handelsområdet försvinner.

4. Frågan om extraterritoriell verkan

Libertad-och ILSA (Iran and Libya Sanctions Act)-lagarna (Helms-Burton- respektive D'Amato-lagarna)

4.1. Vid toppmötet mellan EU och USA den 18 maj tycktes man åtminstone delvis finna lösningar på de problem som de amerikanska Libertad- och ILSA-lagarna orsakat. USA:s försök att tillämpa dessa lagar extraterritoriellt för EU har orsakat allvarliga spänningar i de transatlantiska förbindelserna. Lösningen bestod av ett paket i tre delar.

4.2. Den amerikanska regeringen har gått med på att underlåta att vidta åtgärder på grundval av ILSA-lagen mot ett flertal EU-företag som investerar i energisektorn i Iran. Regeringen har också bett kongressen godkänna en ändring av avsnitt IV i Libertad-lagen vilket skulle göra det möjligt för USA att utan begränsningar ge EU dispens. Den amerikanska regeringen var även beredd att sondera vad uppfattningen är i kongressen och rådgöra med kongressen med sikte på att ge dispens från bestämmelserna i avsnitt III.

4.3. EU har i gengäld för denna amerikanska eftergift ingått en överenskommelse om förhållningsregler för att stärka skyddet för investeringar. Detta är ett politiskt arrangemang men båda sidor har även enats om att tillsammans lägga fram det inför WTO med sikte på att få till stånd ett förstärkt plurilateralt skydd mot expropriation. EU stödjer detta under förutsättning att USA lever upp till sina åtaganden.

4.4. Den tredje delen av överenskommelsen var ett uttalande om transatlantiskt partnerskap för politiskt samarbete med sikte på att i framtiden försöka undvika sådana konflikter som de som orsakats av de båda amerikanska lagarna. I den här delen av avtalet anges de principer som skall följas när ekonomiska sanktioner tillämpas. Det står att multilateralt överenskomna sanktioner skall ha företräde, särskilt sådana som har stöd av FN:s säkerhetsråd. Enligt uttalandet är varje sida fri att anta sanktioner om det inte går att uppnå multilateralt stöd, men det åligger EU och USA att "inte eftersträva eller föreslå, och att motsätta sig, antagande av nya lagar om ekonomiska sanktioner" med anspråk på extraterritoriell räckvidd. Med andra ord har den amerikanska regeringen nu förbundit sig att stå emot kongressen när det gäller lagar av typen Helms-Burton och D'Amato.

4.5. Detta är ett tydligt uttryck för den amerikanska regeringens vilja, men det går naturligtvis inte att garantera att regeringen härvidlag lyckas stå emot kongressens lagstiftning. Det är inte heller säkert att Hamilton-Crane-Lugar-förslaget som skulle innebära att sanktioner lyfts och ge presidenten ökat handlingsutrymme går igenom. Även om det amerikanska näringslivet i hög grad stöder förslaget har man fortfarande inte övertygat kongressen som har blicken riktad mot de kommande valen (3 november). Påtryckningarna från exilkubaner och andra intressegrupper hörs starkare.

I gengäld åläggs det partnerland som inte inför sanktioner att verka för de gemensamma politiska målsättningarna, som politiska reformer i ett visst land, men på "sitt eget sätt". Detta innebär med andra ord att EU får utrymme att bedriva den politik av kritisk dialog som unionen bedriver gentemot Iran.

4.6. Kommittén fördömer återigen USA:s extraterritoriella lagstiftning och kräver omedelbart agerande från amerikansk sida.

4.7. Kommittén välkomnar den framgång som uppnåtts när det gäller att komma till rätta med de spänningar i de transatlantiska förbindelserna som uppkommit på grund av USA:s otillbörliga försök att tillämpa sina lagar utanför sitt eget territorium, och efterlyser framsteg vad gäller den amerikanska kongressens genomförande av den politiska överenskommelse som nåddes vid toppmötet EU-USA i maj 1998.

- Kommittén ser positivt på ett förstärkt samarbete mellan EU och USA för att bekämpa terrorismen, den ökade organiserade brottsligheten och narkotikahandeln.

Dessa frågor bör prioriteras högt inom det internationella samarbetet.

- Kommittén välkomnar även och stöder förslag som innebär att respekt för mänskliga rättigheter och även grundläggande sociala rättigheter belönas inom ramen för det nya allmänna preferenssystemet.

- Det behövs ökat samarbete EU-USA kring handelsrelaterade utrikespolitiska frågor, däri inbegripet en utvidgning av principerna bakom EU:s uppförandekodex för vapenexport.

5. Tekniska handelshinder

5.1. Att minska och/eller eliminera de tekniska handelshindren var en av de viktigaste målsättningarna i kommissionens meddelande och den har överförts till TEP-avtalet. TEP-avtalet manar till ansträngningar för att bygga på de framsteg som gjorts när avtalen om ömsesidigt erkännande i fråga om bedömningar av överensstämmelse förhandlades fram, avtal som undertecknades vid toppmötet EU-USA den 18 maj i London. På detta område går TEP också mer i detalj in på hur målet skall uppnås. Det som skall antas är i huvudsak en europeisk ansats till avlägsnandet av tekniska handelshinder, nämligen ansträngningar att utveckla ömsesidigt förtroende för varandras förfaranden och metoder, och konvergens om det är möjligt. Det skulle inte endast medföra ömsesidigt erkännande av testresultat, utan även erkännande av att reglering och certifiering i det andra partnerlandet är likvärdigt. I TEP begär man även att dialogen mellan vetenskapsmän och andra rådgivande experter, standardiseringsorgan och reglerande myndigheter skall intensifieras. Kommittén anser att de reglerande myndigheternas kompetensområde behöver förändras något för att uppmuntra dessa organ att seriöst delta i debatten om handelsfrågor. Dessutom bör konsument- och miljöintressen höras i samband med standardändringar som berör dem.

5.2. Kommittén stöder, precis som i sitt yttrande från 1996, att dessa ansträngningar för att eliminera tekniska handelshinder förstärks, under förutsättning att berörda icke-kommersiella intressen deltar fullt ut. Kommittén stöder även det urval som görs i kommissionens förslag av telekommunikationer, kemiska produkter och motorfordon som sektorer inom vilka arbetet för ömsesidigt erkännande kraftigt bör intensifieras.

5.3. TEP-uttalandet understryker att WTO-avtalet om tekniska handelshinder (i artikel 6) förutser och till och med uppmuntrar avtal om erkännande mellan WTO-medlemmar. Varje slag av avtal om ömsesidigt erkännande skulle därför vara i överensstämmelse med WTO:s bestämmelser. Genom att ingå bilaterala avtal om erkännande kan EU och USA därmed fylla en vägledande funktion inom WTO i enlighet med TEP. Det skulle också vara i linje med avtalet om tekniska handelshinder att informera tredje part om EU:s och USA:s arbete på detta område.

5.4. Kommittén uppmanar enträget kommissionen och rådet att i samband med arbetet för ömsesidigt erkännande inom ramen för TEP tillhandahålla WTO med information om arbetsprogrammet och ge tredje land möjlighet att delta på ett så tidigt stadium som möjligt.

5.5. TEP manar till förstärkt samarbete om bestämmelserna på folk-, växt- och djurhälsoområdet, inklusive bioteknik, och erkänner att detta är kontroversiellt. I kommissionens meddelande står det att normerna vid ett sådant samarbete som ett minimum skall bevara befintliga skyddsnivåer. Även om det står i TEP att "stränga normer för hälso-, konsument- och miljöskydd" kommer att bibehållas nämns inte säkerhetsklausulen. Eftersom det fortfarande råder en grundläggande skillnad mellan EU:s synsätt, där försiktighetsprincipen tillämpas, och det mer forskningsbaserade amerikanska synsättet, kommer konvergens att föranleda frågor om dessa respektive synsätt.

5.6. I sitt yttrande från 1996 krävde kommittén att arbetsmarknadens parter och andra intressegrupper involveras i handelsdebatten, eftersom de har makt både att skapa och att bidra till att lindra spänningar i fråga om handeln. Det saknas en hänvisning till dialog med företrädare för konsumenter och jordbrukare.

5.7. I EU:s förslag om genomförande av TEP skulle kommittén vilja se garantier för att EU-normer för bestämmelser på hälso- och miljöområdet inte försvagas som en följd av samarbetet kring dessa bestämmelser med USA. I synnerhet efterlyses förtydliganden av huruvida det kommer att byggas in någon säkerhetsklausul i något av avtalen med USA för att säkerställa att EU:s normer inte försvagas.

5.8. Kommittén uppmanar den nya konsumentdialogen och jordbrukardialogen att diskutera överlappningen mellan livsmedelsnormer och handelsfrågor så snart som möjligt.

6. Tullar på industrivaror

6.1. Kommittén skulle stödja år 2010 som slutdatum för att på MGN-basis avskaffa alla tullar på industrivaror förutsatt att en kritisk massa av övriga WTO-stater är villiga att skriva under ett sådant avtal. Avtalet om informationsteknologi (ITA) från 1996 utgör modell för denna ansats. Kommittén beklagar de svaga formuleringarna i TEP och det faktum att något slutdatum inte fastställts.

6.2. Kommittén uppmanar enträget kommissionen och rådet att fastställa ett slutdatum för avskaffande av tullar på industrivaror på grundval av en kritisk massa (likvärdig den som tillämpades i ITA).

7. Jordbruk

7.1. Kommittén stöder eftertryckligt att jordbruket lämnas utanför det bilaterala TEP-avtalet. Enligt TEP kommer all ytterligare liberalisering i fråga om jordbrukssektorn istället att ske inom ramen för multilaterala förhandlingar. Det enda jordbrukspolitiska element som TEP hänvisar till är samarbete om bestämmelser i fråga om livsmedels- och hälsoskyddsnormer.

7.2. I sitt yttrande från 1996 om de transatlantiska relationerna erkände kommittén att det finns en koppling mellan reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och ytterligare liberaliseringar av marknadstillträdet inom jordbrukssektorn. År 1996 ansåg kommittén att det fanns andra sektorer där det var möjligt att snabbare nå framgång än inom jordbruket, men att en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken var nödvändig för att Europeiska unionen skulle kunna inta en trovärdig position vid den nya förhandlingsrunda om jordbruket som planeras starta 1999.

7.3. Som angivits ovan stöder kommittén att man på ett tidigt stadium fastställer en tydlig EU-ståndpunkt för de multilaterala förhandlingar som sannolikt inleds 1999/2000. En sådan linje skulle vara både i EU:s och i världshandelns intresse. Men EU kommer att kunna spela en ledande roll endast om unionen har en trovärdig förhandlingsposition. Kommittén anser att en sådan trovärdighet kräver ytterligare reformer av jordbruket, särskilt av den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med förslagen i Agenda 2000.

7.4. Kommittén stöder tanken att behandla jordbruket vid förhandlingar i ett multilateralt sammanhang. Enligt ESK:s uppfattning måste EU fastställa en trovärdig ståndpunkt inför framtida förhandlingar beträffande en fortsättning av förhandlingsprocessen enligt artikel 20 i WTO:s jordbruksavtal.

8. Tjänster

8.1. TEP har som målsättning att "avsevärt förbättra marknadstillträdet", men omfattar inte audiovisuella tjänster och sjötransporter. Kommittén skulle föredra en fokusering på specifika sektorer framför förhandlingar över hela linjen.

8.2. Av flera skäl är det förvisso olämpligt att inkludera audiovisuella tjänster. Förutom de viktiga språkliga och kulturella frågorna saknas överenskomna internationella normer, t.ex. om våld. Det sistnämnda området bör studeras ingående i ett dialogsammanhang.

8.3. Det finns betydande utrymme för att underlätta tillträdet till marknaden för finansiella tjänster och telekommunikationer i USA (det amerikanska telefonsystemet är t.ex. inkompatibelt med den övriga världen). Varje form av avreglering inom transatlantiska eller multilaterala tjänster måste tillåta vissa klart definierade undantag för att möjliggöra effektiva tillsynsregler samt skydd av konsumentintressen i t.ex. glesbefolkade områden. Det bör klargöras att såväl socialförsäkringssystem som arbetstagarsamarbete inom ömsesidiga försäkringssystem inte omfattas. Kommittén vill inte att man undergräver system som uppmuntrar dem som har det bättre ställt att subventionera dem som har det sämre ställt.

8.4. Transatlantiska förhandlingar skulle dock kunna omfatta marknadshinder orsakade av inhemsk statlig kontroll och den enorma mängden av olika bestämmelser på delstatsnivå i USA. EU:s banksektor är till exempel förhållandevis öppen. De rättsliga kraven är desamma för amerikanska banker inom EU som för EU-banker. Den amerikanska banksektorns bristande integrering gör det emellertid svårt för EU-banker att ta sig in på marknaderna i de olika delstaterna. Det är viktigt att nå framsteg på detta område eftersom EU har en stark sektor för finansiella tjänster.

8.5. Kommittén förordar en försiktig ansats där man prioriterar såväl framsteg i fråga om banktjänster som ett öppnande av amerikanska marknader som för närvarande skyddas av bestämmelser på delstatsnivå och av bristfällig integrering i det amerikanska regelverket.

8.6. När det gäller fastställande av bestämmelser innehåller den inbyggda agendan flera känsliga frågor som t.ex. ursprungsregler och säkerhetsbestämmelser enligt GATS. Kommittén anser att detta fastställande av bestämmelser bör förhandlas fram i ett multilateralt sammanhang snarare än i bilaterala samtal.

8.7. Kommittén välkomnar de framsteg som görs när det gäller ömsesidigt erkännande av kvalifikationer.

8.8. Kommittén anser emellertid att de bestämmelser som skall gälla inom tjänstesektorn bör förhandlas fram multilateralt.

9. Investeringar, konkurrens, offentlig upphandling och miljö

9.1. TEP hänvisar till målet att utveckla gemensamma plattformar för dessa frågor i lämpliga multilaterala fora.

9.2. Investeringar

9.2.1. Förhandlingar om investeringar har hållits i samband med det multilaterala avtalet om investeringar (MAI). Många av problemen med MAI orsakades av skillnader i uppfattning mellan EU och USA. Utvecklingsländerna har emellertid viktiga intressen att bevaka när det gäller investeringar, till skillnad mot konkurrens och offentlig upphandling. Det är därför viktigt att utvecklingsländerna inte ställs inför fullbordat faktum i WTO.

9.2.2. Ett allvarligt problem som MAI-förhandlingarna återigen har aktualiserat är att man inte lyckats upprätta en koppling mellan å ena sidan investeringar och å andra sidan grundläggande arbetsmarknadsnormer och andra normer för företagens handlande. Som nämnts ovan stöder kommittén ståndpunkten att alla avtal om investeringar bör förutsätta att OECD:s riktlinjer för multinationella företag inkluderas på lämpligt sätt.

9.2.3. Kommittén har redan tydligt redogjort för sin ståndpunkt när det gäller investeringar, bland annat att varje multilateralt avtal på lämpligt sätt måste inkorporera OECD:s riktlinjer om multinationella företag. ESK hoppas att dialog om arbetsmarknads-, miljö- och konsumentfrågor kan uppmuntra EU och den amerikanska regeringen att stödja dessa principer.

9.3. Konkurrenspolitik

9.3.1. TEP fastställer att båda sidor skall eftersträva att ytterligare förstärka samarbetet om konkurrenspolitik. EU och USA har redan lagt till en bestämmelse om myndighetssamarbete i det bilaterala samarbetet dem emellan om konkurrenspolitik. Här föreskrivs att en part, om den finner att konkurrensbegränsande åtgärder på den andra partens territorium påverkar dess egen marknad, kan begära att konkurrensmyndigheterna i det andra landet vidtar åtgärder mot detta.

9.3.2. Europeiska unionen har försökt få upp konkurrenspolitik på WTO:s multilaterala dagordning. Vid ministermötet i Singapore 1996 inrättades en arbetsgrupp för internationell konkurrenspolitik inom WTO, vilken skall avge en rapport i slutet av 1998. Under arbetet i denna arbetsgrupp är det främst EU som har krävs att multilaterala principer när det gäller konkurrens skall fastställas inom ramen för WTO. USA har hävdat att en multilateral lösning inte går att uppnå eller inte behövs och att bilateralt samarbete kan lösa alla problem.

9.3.3. Ett avtal om kokurrenspolitik skulle bidra till en modell för utvecklingsländerna och utgöra ett svar på kritiken av den makt som vissa multinationella företag har, exempelvis vid försäljning av fröer.

9.3.4. Kommittén anser att arbetet med multilaterala principer när det gäller konkurrens bör fortsätta inom WTO. Arbetet inom WTO bör uppmuntras lika starkt som det inom ramen för bilaterala samtal mellan EU och USA.

9.4. Offentlig upphandling

9.4.1. TEP hänvisar allmänt till behovet att "öka och underlätta tillträdet till marknaderna för offentlig upphandling" (dvs. inköp gjorda av myndigheter). Att få bättre tillträde till de amerikanska marknaderna för offentlig upphandling är viktigt med tanke på de "köp amerikanskt"-kampanjer som drivs där. Marknadstillträdet skulle kunna underlättas om elektronisk information om anbudsförfaranden utnyttjades mer och om elektroniska processer användes vid själva anbudsgivningen.

9.4.2. För närvarande finns det inte något multilateralt avtal om offentlig upphandling, bara ett plurilateralt avtal som i huvudsak grundas på det avtal mellan EU och USA som slöts 1994 som en del av processen i samband med Uruguay-rundan. Bilaterala framsteg skulle därför inte stå i strid med någon multilateral ansats. En orsak till att WTO-avtalet om statlig upphandling endast undertecknats av ett fåtal länder är emellertid att det är så komplicerat och att kostnaderna för att rätta sig efter det därmed är höga i förhållande till de potentiella vinster som finns att hämta för ett litet land eller ett utvecklingsland inom WTO. En förenkling av detta avtal skulle därför bidra till att det kunde användas mer, utan att det för den skull påtvingas utvecklingsländerna.

9.4.3. Kommittén manar enträget kommissionen att fortsätta utöva påtryckningar för att den amerikanska offentliga upphandlingen skall täckas in bättre, särskilt den på delstatsnivå.

9.4.4. Kommittén manar enträget EU och USA att se de bilaterala samtalen om offentlig upphandling som en möjlighet att undersöka hur de befintliga komplicerade plurilaterala avtalen skulle kunna förenklas, för att de därmed skall kunna undertecknas av fler länder.

10. Utvidgning av den transatlantiska dialogen

10.1. TEP-uttalandet hänvisar även till båda sidornas önskan att främja ett bredare deltagande i den transatlantiska dialogen. Kommittén underströk denna målsättning i sitt yttrande 1996 om transatlantiska relationer. I vid mening välkomnas därför detta mål, men kommittén är oroad över att framstegen varit små på flera andra områden. Även om den transatlantiska företagardialogen har varit framgångsrik och nu även omfattar småföretagardialogen har framstegen för andra delar av dialogen varit små eller obefintliga.

10.2. Dialogen om miljöfrågor kommer att inledas i Wien i höst vid en mycket uppmärksammad konferens, men den dialog om konsumentfrågor som skulle inledas nu in sommar har dessvärre försenats. Eftersom finansiering är en nyckelfråga är det viktigt att dessa dialoger görs öppna för stiftelsers medverkan. Arbetsmarknadsdialogen har nått begränsad framgång och trots att den samlats på informell basis återstår det fortfarande att utforma en väl fokuserad dagordning. Jordbrukardialogen är fortfarande informell till sin natur. Ett sätt att profilera dessa dialoger skulle vara att låta högt uppsatta regeringsföreträdare delta.

10.3. Dialogen om utbildning och yrkesutbildning har varit framgångsrik. En uppmärksammad konferens om fortbildning hölls i Akron Ohio i början av 1998 och ett uppföljningsseminarium om tillträde till arbete för eftersatta grupper hölls i London i maj. Flera transatlantiska partnerskap väntas utvecklas ur dessa konferenser.

10.4. Avsaknaden av kontaktlänkar mellan dessa dialoger har varit ett problem. Den transatlantiska dialog om det civila samhället som skulle ha fungerat som ett samlande forum fyller en mer avgränsad uppgift som en transatlantisk dialog för givarländer. Idén som presenterades vid Akron-konferensen och i ett ESK-yttrande om ett transatlantiskt pris till företag som hjälper eftersatta grupper till utbildning eller arbete kan till exempel lyckas endast i samarbete med företagardialogen. Kommittén har för avsikt att stödja detta.

10.5. En fråga som inte har tagits upp när det gäller kontakter människa och människa emellan är den byråkrati som möter transatlantiska besökare.

10.6. Kommittén är oroad över att det bristande samförståndet i USA om nyttan av internationell handel snart kan försvåra den transatlantiska företagardialogens insatser. För att bemöta kritik från vissa arbetsmarknads-, miljö- och konsumentgrupper rekommenderar kommittén den transatlantiska företagardialogen att interagera mer med dessa intressegrupper. Detta skulle även kunna uppnås med hjälp av en mer formell överordnad transatlantisk dialog på det ekonomiska och det sociala området. Kommittén hoppas även att det amerikanska näringslivet skall öka ansträngningarna för att övertyga den amerikanska allmänheten om fördelarna med ett internationellt engagemang.

10.7. Kommittén skulle därför vilja att ökad tonvikt vid genomförandet av TEP läggs vid en förstärkning av kontakterna människa och människa emellan. Det innebär att befintlig och föreslagen transatlantiska dialog skall stödjas och uppmuntras och att ett forum för kommunikation och samarbete mellan de olika dialogerna skall inrättas. ESK föreslår att ett årligt möte skall anordnas med alla företrädare för arbetsmarknadsorganisationer och andra intressegrupper inom EU och företrädare för EU-institutionerna för att se över de framsteg som gjorts och diskutera det kommande årets arbetsprogram. Detta skulle ge ökad insyn, göra det lättare att anta en gemensam EU-ståndpunkt och utgöra grunden för en överbryggande transatlantisk ekonomisk och social dialog som kommittén kan hjälpa till att organisera.

Sammanfattning/slutsatser

Kommittén välkomnar kommissionens insatser för att stärka och fördjupa förbindelserna mellan EU och USA. Kommittén förordar det mer begränsade handelsprogram som utformats av det transatlantiska ekonomiska partnerskapet (med vissa förslag till ändringar) framför de mer omfattande förslagen från "den nya transatlantiska marknaden".

Kommittén beklagar likväl den ensidiga fokuseringen på handelsfrågor samt att arbetsmarknads-, miljö- och konsumentintressen fortfarande inte har involverats i handelsdebatten. Även våra systerorganisationer i USA är missnöjda med detta förhållande. Kommittén efterlyser förnyade insatser på de områden som föreslås i yttrandet av den 30 maj 1996 ().

För det första skulle förtroendet för ett handelssamarbete mellan EU och USA öka om det fick stöd i en givande diskussion om hur man skall kunna skapa varaktiga arbetstillfällen med tillfredsställande social trygghet. Att skapa sysselsättning är ju trots allt en viktig målsättning för TEP.

För det andra lyckades inte Kyotokonferensen i november 1997 komma överens om tillräckliga åtgärder för att bekämpa växthuseffekten, trots ökat samråd mellan EU och USA i miljöfrågor. Förnyade insatser krävs för att hjälpa USA att hitta en metod som kan accepteras av den amerikanska väljarkåren för att fullgöra dessa viktiga internationella skyldigheter.

För det tredje efterlyser kommittén framsteg på biståndsområdet - gärna genom samråd även med Japan - så att Afrikas speciella behov skall kunna ges tillräckligt hög politisk prioritet.

För det fjärde måste de nya transatlantiska dialogerna ges tillräckliga resurser och behandlas på högsta politiska nivå, så att de kan utgöra ett fristående bidrag till utvecklade handelsförbindelser mellan EU och USA.

Bryssel den 10 september 1998.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Tom JENKINS

() Den nya transatlantiska marknaden, 11.3.1998 - Europeiska kommissionen.

() Den nya transatlantiska marknaden: Analys av de ekonomiska effekterna, 15.4.1998.

() EGT C 212, 22.7.1996.