GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 53/98 antagen av rådet den 24 september 1998 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr . . ./98 av den . . . om ändring av förordning (EEG) nr 2913/92 vad gäller förfarandet för extern transitering (98/C 333/06)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 28, 100a och 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det i artikel 189b i fördraget angivna förfarandet (3), och

av följande skäl:

1. Förfarandet för extern transitering som regleras av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (4) är främst avsett att underlätta handeln med icke-gemenskapsvaror på gemenskapens tullområde. Behovet av att använda detta förfarande i samband med exporten av gemenskapsvaror måste utvärderas i förhållande till mycket olikartade situationer. Man bör i alla händelser förhindra att produkter som omfattas av eller gynnas av exportåtgärder antingen undandras dessa åtgärder eller genom dessa ges otillbörliga fördelar, genom att säkerställa att gemenskapstullagstiftningen i sin helhet borgar för en övervakning och kontroll som åtminstone motsvarar vad som erbjuds vid extern gemenskapstransitering. Även om man behåller möjligheten att utnyttja förfarandet i vissa av dessa situationer bör man överlåta till kommittéförfarandet att definiera dem.

2. Det sätt på vilket tullmyndigheterna skall avsluta tullförfarandet, i förhållande till platsen, tidpunkten och de förutsättningar under vilka tullförfarandet avslutas bör definieras, för att tydligare fastställa räckvidden av och gränserna för de skyldigheter som den som beviljats ett externt transiteringsförfarande har och för att säkerställa att dennes ansvar förblir oförändrat i avsaknad av bevis som gör det möjligt att fastställa att förfarandet har avslutats.

3. Reglerna för säkerheter vid transitering bör definieras bättre, inbegripet möjligheten att tillämpa olika system för säkerheter samt de fall som omfattas av befrielse från kravet att ställa säkerhet, särskilt med hänvisning till den ändrade räckvidden av transitering till sjöss. För att säkerställa ett adekvat skydd för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska intressen, utan att lägga en oproportionerligt stor börda på användarna, bör denna säkerhet och fastställandet av beloppet för säkerheten grunda sig på hänsyn till aktörens trovärdighet och de risker som är förknippade med varorna. Det är vidare önskvärt med en mer logisk och bättre strukturerad framställning av bestämmelserna om säkerheter vid transitering.

4. För att skydda Europeiska gemenskapens och medlemsstaternas inkomster och förebygga bedrägerier i samband med transiteringar finns det anledning att föreskriva en bestämmelse om gradvisa åtgärder när det gäller att tillämpa den samlade säkerheten. Följaktligen kan till att börja med ett förbud mot att nedsätta säkerhetsbeloppet komma i fråga när det föreligger en högre risk för bedrägerier och intäktsförluster kan befaras. Om det däremot kan bevisas att det föreligger exceptionella situationer av särskilt allvarligt slag, som bl.a. kan uppstå genom organiserad brottslig verksamhet, bör även ett tillfälligt förbud mot att tillämpa samlad säkerhet vara möjligt. Vid tillämpningen av dessa gradvisa åtgärder finns det anledning att ta hänsyn till den särskilda situationen för de ekonomiska aktörer som uppfyller vissa särskilda kriterier som skall fastställas. Om det krävs individuell säkerhet i stället för samlad säkerhet finns det anledning att lätta på den börda som detta medför för aktörerna genom så stora förenklingar som möjligt.

5. De förenklingar med uteslutande nationell eller bi- respektive multilateral räckvidd som har genomförts av medlemsstaterna på grundval av artikel 97.2 i gemenskapens tullkodex (nedan kallad kodexen) är av mycket varierande art och kan, i vissa fall, tänkas komma i konflikt med en korrekt tillämpning av reglerna för gemenskapstransiteringsförfarandena och kravet på likabehandling av de ekonomiska aktörerna. Utan att ifrågasätta de fördelar som denna bestämmelse innebär för dessa aktörer bör man se till att kommissionen underrättas om de förenklingar som införs i medlemsstaterna på denna grund, för att säkerställa insynen i fråga om dessa åtgärder och bedöma huruvida de är förenliga med de regler som ligger till grund för gemenskapstransiteringsförfarandena och framför allt för ställande av säkerhet.

6. De system för ställande av säkerhet som tillämpas vid gemenskapstransiteringsförfarandena omfattar både tullskuld och andra avgifter som kan uppkomma för varorna och uppvisar egenheter som har att göra med förfarandets internationella karaktär och behovet av en viss flexibilitet vid fastställandet av beloppet för säkerheten i förhållande till riskerna och den huvudansvariges trovärdighet. Det förefaller därför lämpligt att anpassa artikel 192 i kodexen.

7. Enligt kodexens artikel 215 i dess nuvarande lydelse går det att fastställa var en tullskuld har uppkommit, men det anges inte att den platsen avgör vilken tullmyndighet som är behörig att bokföra skulden. Regeln som avgör vilken denna plats är, när det gäller tullförfaranden som inte har avslutats, bör dessutom anpassas till behovet av att i möjligaste mån fastställa den plats där de omständigheter som orsakade tullskulden faktiskt förelåg.

8. Förenkling och klarläggande av reglerna till förmån för både aktörer och tulltjänstemän utgör en väsentlig del av handlingsplanen för transiteringen i Europa. Dessa regler skall också tillämpas på de bestämmelser som fastställs enligt kommittéförfarandet.

9. Denna ändring av kodexen samt motsvarande ändringar av dess tillämpningsbestämmelser skall utformas för att vid ett senare tillfälle underlätta införandet av ett nytt datoriserat transiteringssystem som gynnar både de allmänintressen som påverkas av transiteringsförfarandena samt de ekonomiska aktörerna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 2913/92 skall ändras på följande sätt:

1. Artikel 91.1 b skall ersättas med följande:

"b) gemenskapsvaror, i de fall och på de villkor som fastställs enligt kommittéförfarandet, för att förhindra att varor som omfattas av eller gynnas av exportåtgärder undandras från dessa eller ges otillbörliga fördelar genom dem.".

2. Artikel 92 skall ersättas med följande:

"Artikel 92

1. Förfarandet för extern transitering avslutas och skyldigheterna för den som omfattas av förfarandet anses fullgjorda när de varor som förfarandet gäller och de handlingar som krävs företes för bestämmelsetullkontoret, i enlighet med bestämmelserna för förfarandet i fråga.

2. Tullmyndigheterna avslutar förfarandet för extern transitering när de kan fastställa att förfarandet har avslutats på ett korrekt sätt, på grundval av en jämförelse mellan de uppgifter som inkommit till avgångskontoret och de som inkommit till bestämmelsetullkontoret."

3. Artikel 94 skall ersättas med följande:

"Artikel 94

1. För att säkerställa betalning av tullskuld och avgifter som kan uppkomma för varorna, skall den huvudansvarige ställa säkerhet.

2. Säkerheten skall antingen vara

a) individuell och täcka en enda transitering, eller

b) samlad och täcka ett visst antal transiteringar, när den huvudansvarige har fått tillstånd att använda en säkerhet av detta slag av tullmyndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad.

3. Sådant tillstånd som avses i punkt 2 b skall endast ges till personer som

a) är etablerade i gemenskapen,

b) regelbundet använder sig av gemenskapstransiteringsförfarandena eller vars tullmyndigheter vet att personerna har förmåga att fullgöra sina skyldigheter i fråga om dessa förfaranden, och

c) inte har begått någon allvarlig eller upprepad överträdelse av tull- eller skattelagstiftningen.

4. Personer som kan visa tullmyndigheterna att de uppfyller de högsta kraven på tillförlitlighet kan få tillstånd att använda en samlad säkerhet till ett nedsatt belopp eller medges befrielse från ställande av säkerhet. Tilläggskriterier för detta tillstånd skall innefatta

a) korrekt användning av gemenskapstransiteringsförfarandena under en viss period,

b) samarbete med tullmyndigheterna, och

c) när det gäller befrielse från kravet att ställa säkerhet, goda ekonomiska resurser som är tillräckliga för att personerna i fråga skall kunna fullgöra sina skyldigheter.

Närmare villkor för tillstånd som beviljas enligt denna punkt skall fastställas i enlighet med kommittéförfarandet.

5. Befrielse från kravet att ställa säkerhet enligt punkt 4 skall inte omfatta sådan extern gemenskapstransitering som avser sådana varor som i enlighet med kommittéförfarandet anses medföra ökade risker.

6. Med beaktande av principerna bakom punkt 4 kan som en undantagsåtgärd under särskilda omständigheter användandet av en samlad säkerhet för ett nedsatt belopp vid extern gemenskapstransitering tillfälligt förbjudas enligt kommittéförfarandet.

7. Med beaktande av principerna bakom punkt 4 kan användandet av en samlad säkerhet vid extern gemenskapstransitering tillfälligt förbjudas enligt kommittéförfarandet i fråga om varor som bevisligen varit föremål för bedrägeri i stor omfattning, när systemet med samlad säkerhet använts."

4. Artikel 95 skall ersättas med följande:

"Artikel 95

1. Utom i de fall som vid behov bestäms enligt kommittéförfarandet behöver säkerhet inte ställas för

a) flygtransport,

b) transport av varor på Rhen och Rhens vattenvägar,

c) transport via rörledning,

d) transporter som utförs av medlemsstaternas järnvägsbolag.

2. De fall då säkerhet inte behöver ställas för transport av varor på andra vattenvägar än de som anges i punkt 1 b skall bestämmas enligt kommittéförfarandet."

5. Artikel 97 skall ersättas med följande:

"Artikel 97

1. Närmare regler om genomförandet av förfarandet och för undantagen skall fastställas enligt kommittéförfarandet.

2. Under förutsättning att tillämpningen av de gemenskapsåtgärder som gäller för varor säkerställs gäller följande:

a) Medlemsstaterna skall ha rätt att genom bilaterala eller multilaterala avtal sinsemellan införa förenklade förfaranden, som överensstämmer med de normer, som vid behov skall fastställas och som skall tillämpas för viss trafik eller bestämda företag.

b) Varje medlemsstat skall ha rätt att införa förenklade förfaranden som skall tillämpas under vissa omständigheter för varor som inte är avsedda att cirkulera på någon annan medlemsstats territorium.

3. Förenklade förfaranden enligt punkt 2 skall meddelas kommissionen."

6. I artikel 192.1 skall den inledande meningen ersättas med följande:

"1. Om det enligt tullagstiftningen är obligatoriskt att ställa säkerhet, och om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för transiteringsförfarandet enligt kommittéförfarandet, skall tullmyndigheterna fastställa beloppet för denna säkerhet till en nivå som motsvarar."

7. Artikel 215 skall ersättas med följande:

"Artikel 215

1. En tullskuld anses uppkomma

- på den plats där de omständigheter inträffar som förorsakar skulden, eller

- om den platsen inte kan fastställas, på den plats som tullmyndigheterna konstaterar att omständigheterna beträffande varorna är sådana, att en tullskuld uppkommit, eller

- om varorna har hänförts till ett tullförfarande som inte har avslutats, och om platsen inte kan fastställas genom tillämpning av första eller andra strecksatsen inom en fastställd tidsperiod i förekommande fall enligt kommittéförfarandet, på den plats där varorna hänfördes till det berörda förfarandet eller infördes på gemenskapens tullområde enligt det berörda förfarandet.

2. Om de uppgifter som är tillgängliga för tullmyndigheterna gör det möjligt för dem att fastställa att tullskulden redan hade uppkommit då varorna fanns på en annan plats vid ett tidigare tillfälle, skall tullskulden anses ha uppkommit på den plats som kan fastställas vara den plats där varorna befann sig då förekomsten av en tullskuld tidigast kan fastställas.

3. De tullmyndigheter som avses i artikel 217.1 är tullmyndigheterna i den medlemsstat där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i enlighet med bestämmelserna i denna artikel."

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i . . ., den . . .

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EGT C 337, 7.11.1997, s. 52.

(2) EGT C 73, 9.3.1998, s. 17.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 13 maj 1998 (EGT C 167, 1.6.1998), rådets gemensamma ståndpunkt av den 24 september 1998, och Europaparlamentets beslut av den . . . (ännu ej offentliggjort i EGT).

(4) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 82/97 (EGT L 17, 21.1.1997, s. 1).

RÅDETS MOTIVERING

I. INLEDNING

1. Kommissionen lade den 29 september 1997 på grundval av artiklarna 28, 100a och 133 i EG-fördraget fram ett förslag om ändring av förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (transitering) (1).

2. Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén avgav sina yttranden den 13 maj 1998 respektive den 10 11 december 1997 (2).

3. Den 24 september 1998 antog rådet sin gemensamma ståndpunkt i enlighet med artikel 189b i fördraget.

II. MÅL

Kommissionens förslag ingår i reformeringen av förfarandena för transitering och följer på den handlingsplan för transiteringen i Europa som kommissionen har utarbetat som en del av sitt svar på slutsatserna från Europaparlamentets tillfälliga undersökningskommitté för gemenskapens transiteringsförfarande. Ändringen av tullkodexen för gemenskapen utgör endast en del av en mer omfattande reform, som väsentligen kommer att innefatta en omarbetning av tillämpningsbestämmelserna för kodexen, en revidering av den konvention om gemensam transitering som har ingåtts med Efta- och Visegradländerna, datorisering av transiteringsförfarandena och en förbättring av den operationella delen av förfarandena.

III. ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

1. Rådet har i betydande omfattning ändrat detta förslag, som det har behandlat sedan slutet av 1997. Merparten av de införda ändringarna motsvarar i mycket hög grad Europaparlamentets ändringsförslag och det ändrade förslag som därefter har lagts fram av kommissionen.

2. När det gäller ändringsförslag nr 1 (som har godtagits av kommissionen), har rådet inte ansett det vara nödvändigt att infoga detta nya stycke i ingressen, eftersom det till sitt innehåll har en allmän räckvidd som inte specifikt och enbart rör transiteringsbesluten.

3. När det gäller ändringsförslag nr 2 (som har godtagits av kommissionen), har rådet i mycket stor utsträckning följt Europaparlamentets ändringsförslag. Det har endast gjorts redaktionella ändringar i den nya texten till artikel 91.1 b.

4. När det gäller ändringsförslag nr 3, som inte har tagits med i kommissionens ändrade förslag, har rådet följt parlamentets linje och infört en ny punkt 2 i artikel 92, där det fastställs när förfarandet för extern transitering skall avslutas och att avgångstullkontoret och bestämmelsetullkontoret skall kopplas in.

5. När det gäller ändringsförslag nr 4, som har tagits med i kommissionens ändrade förslag, har rådet i mycket stor utsträckning behållit texten till den nya artikel 94 som den ändrats av Europaparlamentet. De ändringar som rådet har gjort av detta ändringsförslag är huvudsakligen av redaktionell art vad avser punkterna 1, 2, 3 och 4. Punkterna 3 och 4 innehåller emellertid ytterligare preciseringar, som gör det möjligt att med hjälp av kommittén på ett bättre sätt bestämma vilka företag som kan komma i fråga för systemet med en samlad säkerhet, eventuellt för nedsatt belopp, eller medges befrielse från kravet att ställa säkerhet. Vid dessa ytterligare preciseringar har även Europaparlamentets förslag till en ny punkt 6 beaktats.

I punkterna 5, 6 och 7 har nya bestämmelser införts.

Punkt 5 rör befrielsen från kravet att ställa säkerhet, som inte får beviljas för sådana varor som i enlighet med kommittéförfarandet anses medföra ökade risker.

Enligt punkt 6 ges det möjlighet att i enlighet med kommittéförfarandet i undantagsfall tillfälligt förbjuda en nedsättning av beloppet för den samlade säkerheten.

För känsliga varor som tidigare har varit föremål för omfattande bedrägerier ges genom punkt 7 möjlighet att tillfälligt förbjuda att den samlade säkerheten tillämpas och följaktligen att kräva en individuell säkerhet.

Denna gradering av de åtgärder som rör användningen av den samlade säkerheten klargörs i en ny punkt 3 i ingressen. I denna punkt förklaras både de möjliga åtgärdernas progressiva art, och på vilket sätt dessa bör tillämpas med hänvisning till de principer som framgår av artikel 94.4, det vill säga att hänsyn skall tas till den särskilda situationen för vissa ekonomiska aktörer som motsvarar krav som återstår att fastställa. I samma punkt anges dessutom principen att det skall föreskrivas administrativa förenklingar för aktörerna när det tillfälligt krävs en individuell säkerhet.

6. Beträffande ändringsförslag nr 5, som har godtagits av kommissionen, har rådet mycket noga följt Europaparlamentets yttrande, med förbehåll för en rent redaktionell ändring av den nya punkt 2.

7. Även när det gäller ändringsförslag nr 6, som har godtagits av kommissionen, har rådet följt Europaparlamentets yttrande, som syftar till att lämna artikel 96 oförändrad.

8. När det gäller ändringsförslag nr 7, som kommissionen inte har tagit med i sitt ändrade förslag, har rådet mycket noga följt Europaparlamentets ändringsförslag avseende de nya punkterna 1, 2 och 4. Rådet har emellertid inte behållit Europaparlamentets ändringsförslag om införande av en ny punkt 3, med hänsyn till den begränsade räckvidden för de bilaterala eller multilaterala avtalen om förenklade förfaranden, vilka för övrigt i varje fall skall meddelas kommissionen.

Det finns slutligen anledning att fästa uppmärksamheten på rådets ändringar av artikel 192.1 och artikel 215 i tullkodexen, vilka i sak huvudsakligen svarar mot kommissionens ursprungliga förslag, som på dessa punkter inte har varit föremål för några ändringsförslag från Europaparlamentets sida.

IV. SLUTSATS

Rådet anser att den gemensamma ståndpunkt som har fastställts inför antagandet av förordningen om transitering, motsvarar de mål som anges i punkt II ovan, särskilt som ett viktigt instrument för bedrägeribekämpning.

I strävan efter att uppnå dessa mål har rådet tagit med det väsentliga innehållet i Europaparlamentets ändringsförslag.

(1) EGT C 337, 7.11.1997, s. 52.

(2) EGT C 37, 1.3.1998, s. 17.