Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till rådets beslut om ett åtgärdsprogram för gemenskapsstöd på medellång sikt till medlemsstaternas verksamhet med avseende på våld mot barn, ungdomar och kvinnor (Daphne-programmet 2000-2004)" () (98/C 407/31)

Den 14 augusti 1998 beslutade rådet i enlighet med artikel 198 i EG-fördraget att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén yttrande om ovannämnda förslag.

Sektionen för sociala frågor och familje-, utbildnings- och kulturfrågor, som ansvarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 16 juli 1998. Föredragande var Christina Wahrolin.

Vid sin 357:e plenarsession den 9-10 september 1998 (sammanträdet den 9 september 1998) antog Ekonomiska och sociala kommittén enhälligt följande yttrande.

1. Inledning

Syftet med kommissionens meddelande är att på europeisk nivå förstärka initiativ, insatser och åtgärder för att förhindra våld mot barn, ungdomar och kvinnor.

Kommissionen föreslår

- ett flerårigt program för gemenskapen (Daphne-programmet) i syfte att upprätta och förstärka nätverk mellan gemenskapernas icke-statliga institutioner,

- specifika åtgärder för att skydda barn mot våld, där bl.a. insamlandet av statistik är en del liksom förslaget att till fullo utnyttja Europols tjänster i sökandet efter försvunna barn,

- dessutom föreslås specifika åtgärder på gemenskapsnivå inför 1999.

2. ESK:s kommentarer

2.1. Programmet innehåller mycket bra synpunkter men dessa behöver presenteras på ett tydligare och mer sammanhängande sätt. Det är viktigt att poängtera att det är fråga om oerhört komplexa problem vars lösningar och orsaker kan behöva diskuteras på olika nivåer.

2.2. Våldet mot kvinnor och barn är utbrett och förekommer överallt i samhället. De män som misshandlar eller begår sexuella övergrepp kommer från alla miljöer och är i alla åldrar. De misshandlande männen är oftast bekanta med kvinnan. Våldet sker huvudsakligen i hemmen. Dessa omständigheter medför att våldet ofta är osynligt och har höga mörkertal.

Vissa grupper är särskilt utsatta för våld och övergrepp, däribland funktionshindrade. Detta på grund av dels att de kan ha svårt att uttrycka att de har blivit utsatta för våld och dels för att de kan befinna sig i en beroendeställning gentemot dem som är delaktiga i deras dagliga livsföring.

Liknande beroendesituationer kan uppstå mellan barn och vuxna i en mängd andra sammanhang. Det är exempel på situationer där ett förhållande byggt på beroende utnyttjas på ett hänsynslöst sätt av den starkare parten i relationen.

Trots att samhället under senare år vidtagit ett stort antal åtgärder är det dolda våldet fortfarande omfattande. För att komma tillrätta med detta allvarliga samhällsproblem krävs därför att man i större utsträckning beaktar orsakerna till att våld mot kvinnor uppstår. Det handlar här bl.a. om samhällets och de enskilda individernas kvinnosyn. Förlegade uppfattningar om kvinnorollen lever fortfarande kvar. Sådana fördomar, som direkt eller indirekt tar sig uttryck i uppfattningar om mäns makt över kvinnor, måste bekämpas med kraft. I förlängningen kan sådana fördomar utgöra grogrund för uppkomsten av våld mot kvinnor. För att kunna föreslå adekvata åtgärder mot detta våld är det därför viktigt att kunskaperna om de bakomliggande orsakerna till våldet mot kvinnor ökar.

Frågor som rör våld mot kvinnor har således ett samband med frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och män, maktfördelning mellan könen och mäns syn på kvinnor. Våldtäkt kan ses som ett extremt exempel på obalans i maktförhållandet mellan könen. Det finns andra företeelser i samhället som hänger nära samman med våldet mot barn och kvinnor och som på liknande sätt är ett uttryck för en sådan obalans; prostitution, pornografi, incest, könsstympning och sexuella trakasserier.

Den kvinnosyn som kommer till uttryck i dessa företeelser låter sig svårligen förenas med EU:s jämställdhetsmål som bl.a. innebär att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet. Det är kommitténs förhoppning att Daphne-programmet ska bidra till att uppnå detta mål och tillförsäkra kvinnor och barn rätten att komma i åtnjutande av grundläggande mänskliga rättigheter.

2.3. Förövare

Från kommitténs sida vill vi också påpeka att när man diskuterar förebyggande åtgärder så måste man av förklarliga skäl även inrikta sig på de personer som begår brotten - förövarna. En brist i programmet är att förövare knappt nämns. Frågor som måste lyftas upp är: Vem är det som misshandlar? Varför gör vederbörande detta? Hur ska man få personen att upphöra med sitt beteende?

Det bör vidare påpekas att skilda slag av förövare kräver olika insatser i lagstiftning och program. Forskning kring orsaker till våldet samt behandlingsmetoder av män med våldsproblematik kan ge svar på dessa frågor. ESK anser att det vore önskvärt om projektmedel även kan utgå till behandlingsmetoder av förövaren. ESK har noterat att påföljdssystemet varierar länderna emellan. ESK anser att det vore värdefullt med ett erfarenhetsutbyte mellan medlemsländerna både beträffande påföljdssystemet och olika rehabiliteringsprogram.

Det talas mycket om informationskampanjer i förslaget till program, vilket säkert har stor betydelse. Alla kategorier av förövare är dock inte mottagliga för detta. Resultatet från Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn () visade tydligt att pedofiler knappast tar något intryck av den här typen av kampanjer, men att det däremot kan ha stor preventiv effekt för det stora flertalet män som vid sidan av sina sexuella kontakter med vuxna också utnyttjar barn.

3. Samarbete

I programmet uppmärksammas behovet av samarbete mellan frivilligorganisationer samt mellan frivilligorganisationer och myndigheter, vilket ESK stöder. För att ta vara på de olika erfarenheterna och kunskaperna som finns hos de olika myndigheterna och frivilligorganisationerna så är det betydelsefullt att stödja olika former av samverkan.

4. Barn

ESK är medveten om att det på grund av kulturella och andra orsaker kan finnas skilda definitioner av begreppet barn. Det är därför önskvärt med en hänvisning till Artikel 1 i FN:s konvention om barnets rättigheter, varmed barn avses varje person under 18 år om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet.

Med hänvisning till artikel 12 i nämnda Barnkonvention bör ett kommande handlingsprogram tillförsäkra barn rätten att uttrycka sig i alla frågor som rör barnet i förhållande till dess mognad och ålder. Det är vidare viktigt att identifiera eller inrätta och stödja nätverk för barn och ungdomar som verkar för barnets rättigheter samt garantera deras deltagande vid utarbetande och genomförande av program som rör dem.

ESK vill också peka på att barn till misshandlade kvinnor har kommit i skymundan och att det är hög tid att också uppmärksamma även de barn som lever i familjer där modern misshandlas. I enlighet med Barnkonventionen är det därför viktigt att de här barnen ses som självständiga individer som behöver stöd och hjälp för egen del. Forskningsresultaten visar att det förekommer överföring av våld mellan generationer och därför är det angeläget att barnen omedelbart får möjlighet till att bearbeta sina upplevelser.

5. Kandidatländer

Det är väldigt positivt att kandidatländerna erbjuds en möjlighet att deltaga i programmet. Det är hög tid att man uppmärksammar situationen för barn i de här länderna och samtidigt ökar medvetenheten både hos allmänheten och de som har att stifta och tillämpa lagarna. Det finns ett stort behov av kunskap inom detta område och det är därför oerhört betydelsefullt att frivilligorganisationerna i väst kan dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper i denna fråga. Kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan kandidatländerna och västeuropeiska länder bör främjas.

6. Media

Media har ett oerhört stort inflytande i dagens samhälle och kan härigenom spela en betydelsefull roll vid spridningen av information. Det är viktigt att uppmuntra yrkesutövare inom medierna att utarbeta strategier som stärker medias roll när det gäller information av högsta kvalitet, tillförlitlighet och etisk standard i fråga om samtliga aspekter som rör våld och sexuella övergrepp mot barn och kvinnor.

Kommunikation mellan individer sker alltmer via Internet, vilket innebär stora informationsmöjligheter och kan underlätta samarbetet mellan organisationerna. Det kan inrättas kunskapsbanker där olika typer av faktamaterial kan samlas på ett strukturerat och lättillgängligt sätt. Införandet av den nya tekniken har dock även inneburit nackdelar. Spridning av otillåtet material som t.ex. barnpornografi och våldspornografi sker nu lättare över gränser. Eftersom det är ett mycket allvarligt globalt problem av gränsöverskridande karaktär krävs ett nära samarbete mellan medlemsländerna.

7. Sammanfattning

ESK vill med stor kraft understryka kommissionens inställning att våld mot kvinnor och barn skall betraktas som en allvarlig kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Misshandel och sexuell exploatering av kvinnor och barn har alltför länge ansetts vara en intern familjeangelägenhet. Kommissionens uttalande i det här avseendet kommer avsevärt att stärka möjligheterna att bekämpa förtryck av kvinnor och barn.

Det är dessutom mycket positivt att frivilligorganisationernas betydelse lyfts fram. I dessa organisationer finns mycket stor kunskap och erfarenhet om våld mot kvinnor och barn.

ESK vill också ge sitt stöd till förslaget om insamling och analys av offentlig statistik på EU-nivå om sexuellt utnyttjande av och övergrepp mot barn liksom att ESK också stöder förslaget att medlemsstaterna rekommenderas att utnyttja Europols resurser både beträffande efterspaning och återbördande av försvunna barn liksom eventuellt ingripande mot de berörda förövarna samt organiserad brottslighet.

Eftersom detta är ett problem som återfinns i alla länder, är det av stor betydelse att även kandidatländerna inbjuds att deltaga i programmet.

Bryssel den 9 september 1998.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Tom JENKINS

() EGT C 259, 18.8.1998, s. 2.

() Se även initiativ-yttrandet "Exploitation of children and sex tourism" (EGT C 284, 14.9.1998, s. 92) som är under utarbetande under ledning av Georgios Sklavounos.