Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om framtidens marknad för fiskeprodukter i Europeiska unionen: ansvar, partnerskap, konkurrenskraft"

(98/C 235/12)

Den 22 december 1997 beslutade kommissionen i enlighet med artiklarna 43 och 198 i EG-fördraget att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Kommittén för jordbruk och fiskeri, som ansvarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 12 maj 1998. Föredragande var Eduardo Chagas.

Vid sin 355:e plenarsessionen den 27-28 maj 1998 (sammanträdet den 27 maj 1998) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 103 röster för, inga röster emot och 6 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Kommissionens meddelande är ämnat att vara ett underlag för diskussionen om de förändringar av den gemensamma organisationen av marknaden (GMO) som skall genomföras för att åstadkomma en marknad som fungerar bättre och anpassa denna del av den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) till de förändringar som skett på fiskeproduktmarknaden.

1.2. Kommissionen kommer senare att lägga fram förslag för att förbättra den gemensamma organisationen av marknaden.

2. Allmänna synpunkter

2.1. Kommittén ser mycket positivt på meddelandet om framtidens marknad för fiskeprodukter och särskilt på kommissionens avsikt att detta dokument skall bli föremål för en bred institutionell debatt och omfattande konsultationer med de främsta aktörerna inom fiskerisektorn (rederier, anställda, industrier, konsumenter).

2.2. Kommittén vill påminna om att denna GMO infördes genom förordning (EEG) nr 2142/70 (), där de allmänna principer som reglerar denna del av den gemensamma fiskepolitiken formulerades. Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeprodukter har genomgått flera förändringar under årens lopp; den senaste skedde genom den grundläggande förordning som trädde i kraft den 1 januari 1993 ().

2.3. Den gemensamma organisationen av marknaden överensstämmer i mycket med den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Den är utformad enligt samma mönster och har vissa gemensamma målsättningar, som en stabilare marknad, tryggad försörjning och rimliga priser. GMO grundar sig också på samma principer: en enhetlig marknad, ekonomisk solidaritet och gemenskapspreferens.

2.4. GMO för fiskeprodukter har, till skillnad mot GJP, påverkats av att tulltarifferna för fiskeprodukter av politiska skäl bands i GATT under Dillonrundan på 60-talet. Detta har som bekant medfört problem och hindrat kommissionen att kunna öka tariffskyddet. Ytterligare eftergifter gjordes under efterföljande rundor.

2.5. Eftersom den gemensamma tulltariffen är bunden i GATT verkar GMO för fiskeprodukter under marknadsmässiga villkor. Detta gör det omöjligt att införa åtgärder, utöver de skyddsåtgärder som omfattas av GATT, för att begränsa importen från tredje land eller tillämpa produktionsstöd. Det betyder inte att principen om gemenskapspreferens inte skulle gälla eller att tulltarifferma för fiskeprodukter inte tillämpas. När skyddet för gemenskapsproduktionen sänks uppvägs det av att tredje land gör eftergifter som direkt gynnar fiskerisektorn.

2.6. De olika problem som finns i fiskerisektorn kan inte lösas enbart av GMO.

2.7. Man bör vara medveten om att det som påverkar jämvikten inom sektorn främst är överkapacitet i förhållande till de tillgångar som finns och bristande tillgång i förhållande till efterfrågan, stor skuldsättning, stora uttag, låg produktivitet och i viss mån bristande marknadsföring. Dessa inre strukturella faktorer, i sig betydelsefulla, förvärras av yttre faktorer som marknadens globalisering, sänkta tullnivåer eller avveckling av handelshinder, konkurrens från andra produkter och lägre transportkostnader som leder till att den europeiska marknaden blir tillgänglig för huvudkonkurrenterna i branschen.

2.8. För att kunna garantera ett livskraftigt fiskeri inom EU är det nödvändigt att utnyttja havets tillgångar på ett rationellt sätt genom att tillämpa samordnade åtgärder som täcker in alla de aspekter som ingår i den gemensamma fiskeripolitiken.

2.9. Kommittén utgår ifrån att kommissionen kommer att se till att de åtgärder avseende GMO som nu föreslås står i överensstämmelse med liknande befintliga eller kommande åtgärder avseende vissa delar av den gemensamma fiskeripolitiken, framför allt strukturåtgärder, resurser och styrning.

2.10. Kommittén vill också påpeka att i linje med det övergripande synsätt som nämns ovan bör framtida förändringar av GMO för fiskeprodukter åtföljas av socioekonomiska stödåtgärder för att underlätta för sektorn att genomföra dessa förändringar. I det sammanhanget är det också viktigt att producentorganisationerna är närvarande och verksamma i alla medlemsstater med intressen i fiskerisektorn.

2.11. GMO för fiskeprodukter syftar till att reglera handeln och förhindra att tredje land får konkurrensfördelar samtidigt som unionens internationella avtal följs.

2.12. Europeiska unionen och medlemsstaterna måste använda tillgängliga instrument för att mer kraftfullt förhindra att fisk som fångats utan någon hänsyn till upprättade regler kan säljas inom gemenskapen i illojal konkurrens mot våra aktörer. Denna situation är oacceptabel, vilket såväl fiskerisektorn som ESK framhållit vid flera tillfällen. Kontrollen av hur gällande regler tillämpas är bristfällig och detta är en av orsakerna till störningarna inom sektorn.

2.12.1. Beträffande import är det nödvändigt att upprätthålla en strängare kontroll av hur gällande bestämmelser följs, särskilt med avseende på hygien och hälsoaspekter, märkning, minimistorlek och minimiålder.

2.13. Vad som är avgörande för producenternas inkomster är, i likhet med andra produkter under samma omständigheter, att utbudet måste anpassas till efterfrågan. Producenterna måste dra nödvändiga konsekvenser av detta och den gemensamma marknadsorganisationens regleringsmekanismer måste kunna upprätthålla sin reglerande funktion, särskilt som det handlar om en verksamhet med oförutsägbara fångster.

2.14. Kommittén konstaterar att konsumtionen av fisk per person i Europeiska unionen visar en stadig men mycket lätt ökning under 90-talets senare år, och även stora variationer i konsumtionsmönster och vanor, framför allt vad gäller färsk fisk.

2.15. Det borde vara möjligt att förändra kostvanorna hos de europeiska medborgarna och öka fiskkonsumtionen. Detta skulle medföra hälsosammare kostvanor, varför främjande av ökad konsumtion av fiskeprodukter är något som inte får glömmas bort i den förändrade marknadsorganisationen. Producentorganisationerna borde i mycket större utsträckning använda befintliga stimulansåtgärder på gemenskapsnivå för att genomföra reklamkampanjer i syfte att öka fiskkonsumtionen och för att informera om nya fiskarter.

2.15.1. Prissättningen är också ett medel för att få till stånd en varaktig konsumtionsökning.

2.16. Producentorganisationerna och hela handelssektorn som är underställd produktionsledet måste bidra till att öka marknadens öppenhet och inse vilken strategisk betydelse som konsumentinformation har.

2.16.1. Kommittén håller med om att optimering av produktionen och en öppnare marknad kan uppnås genom införandet av bestämmelser angående fiskarternas kommersiella beteckning, ursprung, produktionsmetod (fångst eller vattenbruk) och färskhet.

2.16.2. Kommittén hoppas att förslag på åtgärder för att främja marknadens vertikala integration kommer snarast möjligt.

2.17. Kommittén stöder fullkomligt principen om att fisket och handeln skall bedrivas på ett ansvarsfullt sätt.

2.17.1. Kommittén anser att man genom att välja ut och använda de bästa metoderna för fångst, vattenbruk eller marknadsföring kan uppnå en allmän kvalitetsökning, vilket skulle bidra till att förbättra gemenskapsproduktionens ställning i konkurrensen med tredje land.

2.18. Att motivera fiskare att koncentrera landningen av fångsterna till hamnar som har utrustning och personal för att genomföra kontroller skulle kunna vara ett sätt att avskräcka från att använda metoder som inte följer gällande lagstiftning.

2.19. Kommittén vill uttrycka viss reservation avseende formuleringen i punkt III A. 4 b om produkter som fångats enligt metoder som "skyddar miljön". Vi anser att detta begrepp måste klargöras eftersom det annars kan missbrukas för att rättfärdiga åtgärder som snedvrider konkurrensen.

2.20. För att lyckas stå emot den allt större och starkare konkurrensen från producenter utanför unionen och från den egna vattenbruksproduktionen (som är i stark utveckling, även vad gäller högt värderade produkter), framför allt med avseende på färskvaruprodukter, måste fiskeribranschen hålla en kvalitetsinriktning som helt tillmötesgår konsumenternas krav.

2.21. Kommittén ser positivt på att det genomförs åtgärder som kan förbättra flödet av gemenskapens produktion - av fullgod beskaffenhet och kvalitet - till bearbetningsindustrin, eftersom dessa sektorer kompletterar varandra. Förslaget att upprätta försörjningsavtal förefaller att vara en bra lösning.

2.21.1. Det gäller att hindra snedvridning av konkurrensen i samband med tullförmåner som tredje land åtnjuter för handel på gemenskapsmarknaden och uppväga de fördelar som de har på grund av låga produktions- och råvarukostnader.

2.22. Med tanke på de sinande fiskeresurserna delar Kommittén uppfattningen att sektorn allvarligt bör överväga frågan om att upphäva stimulansåtgärderna för återtag för kassering, så att producenterna uppmuntras att mer systematiskt använda sig av återtag för överföring, motsvarande vad som skett med vissa jordbruksprodukter. Innovationsarbete i syfte att ta fram nya produkter och utveckla nya bearbetningsmetoder måste ges ett starkt stöd.

3. Särskilda synpunkter

3.1. När det gäller kapitel III A.3, som behandlar stöd till privat lagring, vill vi påpeka att det finns medlemsstater där producentorganisationerna inte äger sina lager. Därför är det nödvändigt att klargöra för vem stödet till lagring är avsett.

3.2. När det handlar om handelsöverenskommelser med tredje land och användandet av bästa metoder inom fångst- och handelssektorn, anser kommittén att man i det avsnitt som berör fångster på internationellt vatten också bör nämna fartyg från tredje land som går under bekvämlighetsflagg.

Bryssel den 27 maj 1998.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Tom JENKINS

() EGT L 236, 27.10.1970, s. 5.

() EGT L 388, 31.12.1992, s. 1.