Förslag till rådets direktiv om bibehållandet av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och egenföretagare som flyttar inom Europeiska unionen (98/C 5/04) (Text av betydelse för EES) KOM(97) 486 slutlig - 97/0265(CNS)

(Framlagt av kommissionen den 19 november 1997)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

En av de grundläggande friheterna i gemenskapen är fri rörlighet för personer. I fördraget föreskrivs att rådet enhälligt skall besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare.

Arbetstagarnas sociala trygghet säkerställs genom de lagstadgade socialförsäkringssystemen och genom kompletterande socialförsäkringssystem.

Den lagstiftning som rådet redan har antagit för att skydda socialförsäkringsrättigheterna för de arbetstagare och deras familjemedlemmar som flyttar inom gemenskapen, särskilt förordningarna (EEG) nr 1408/71 (1) och (EEG) nr 574/72 (2), avser endast lagstadgade pensionssystem.

Vid sitt möte i Amsterdam den 16-17 juni 1997 bekräftade Europeiska rådet än en gång att det anser att det som en del av den övergripande strategin för att främja konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt och sysselsättning inom hela unionen är viktigt att den inre marknaden fungerar väl.

I detta syfta enades det ovannämnda Europeiska rådet genom sin resolution om tillväxt och sysselsättning (3) om vissa konkreta åtgärder för att med största möjliga framgång slutligen kunna genomföra den inre marknaden, nämligen att göra reglerna mer verkningsfulla, åtgärda de huvudsakliga återstående snedvridningarna av marknaden, undvika skadlig skattekonkurrens, undanröja sektoriella hinder för marknadsintegration och skapa en inre marknad som gagnar alla medborgare.

I sin rekommendation 92/442/EEG av den 27 juli 1992 om konvergens avseende mål och riktlinjer för social trygghet (4) rekommenderar rådet i punkt I.B.5 h medlemsstaterna att "vid behov främja anpassningen av villkoren för att intjäna rätt till pension, bl.a. kompletterande pensionsrättigheter, för att avskaffa hindren för anställdas rörlighet".

Detta mål kan uppnås endast om kompletterande pensionsrättigheter skyddas på lämpligt sätt när en arbetstagare flyttar från en medlemsstat till en annan.

Fri rörlighet för personer, vilken är en av hörnstenarna i gemenskapen, är inte begränsad till anställda utan omfattar också egenföretagare inom ramen för etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster.

För att rätten till fri rörlighet skall kunna utövas på ett fungerande sätt bör arbetstagarna ha vissa garantier för att de skall kunna behålla sina intjänade rättigheter enligt kompletterande pensionssystem.

Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att förmåner enligt kompletterande pensionssystem betalas ut till försäkringstagare och före detta försäkringstagare samt till deras familjemedlemmar eller efterlevande i alla medlemsstater, eftersom alla restriktioner för kapitalrörelser och betalningar numera är förbjudna enligt artikel 73b i fördraget.

För att underlätta utövandet av rätten till fri rörlighet bör nationella bestämmelser anpassas så att det blir möjligt att avgifter kan fortsätta att betalas in till ett godkänt kompletterande pensionssystem i en medlemsstat av eller för arbetstagare som under en kortare tid är utsända till en annan medlemsstat.

I detta avseende krävs enligt fördraget inte bara att diskriminering på grundval av nationalitet avskaffas, utan även alla nationella åtgärder som skulle kunna hindra arbetstagare eller göra det mindre attraktivt för dem att utöva de grundläggande friheter som garanteras i fördraget, enligt Europeiska gemenskapernas domstols tolkning i flera på varandra följande domar.

Eftersom detta direktiv omfattar endast utsända arbetstagare, skall det inte inverka negativt på behovet att finna en lämplig lösning till det större problemet med beskattning av kompletterande pensioner inom gemenskapen.

De arbetstagare som utövar sin rätt till fri rörlighet borde på lämpligt sätt informeras av de ansvariga för de kompletterande pensionssystemen, särskilt vad gäller de val och de alternativ som erbjuds dem.

Detta direktiv påverkar inte hur bestämmelserna om den inre marknaden och konkurrensbestämmelserna i fördraget tillämpas på kompletterande pensionssystem.

På grund av mångfalden av kompletterande socialförsäkringssystem bör gemenskapen endast fastställa allmänna målsättningar som ger medlemsstaterna rätt att fritt välja sätt för att uppnå dessa mål.

För att uppnå dessa mål måste medlemsstaterna anpassa sina nationella lagstiftningar och ett direktiv är därvid det lämpligaste rättsliga instrumentet.

I enlighet med principerna om subsidiaritet och proportionalitet i artikel 3b i fördraget, kan inte medlemsstaterna själva i tillräcklig grad uppnå dessa mål och de kan därför bättre uppnås av gemenskapen. I detta direktiv inskränker man sig till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå dessa mål och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta syfte.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I Syfte och räckvidd

Artikel 1

Syftet med detta direktiv är att på ett lämpligt sätt skydda de rättigheter som intjänats eller som håller på att intjänas av personer som omfattas av kompletterande pensionssystem och som flyttar från en medlemsstat till en annan. Detta skydd berör särskilt bibehållandet av pensionsrättigheter enligt såväl frivilliga som obligatoriska kompletterande pensionssystem med undantag av de system som redan omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71.

Artikel 2

Detta direktiv skall tillämpas på personer som omfattas av kompletterande pensionssystem och som har intjänat eller håller på att intjäna rättigheter i en eller flera medlemsstater samt på deras familjemedlemmar och efterlevande.

KAPITEL II Definitioner

Artikel 3

I detta direktiv avses med:

a) kompletterande pension: invaliditets-, ålderdoms- och efterlevandeförmåner som skall komplettera eller ersätta de förmåner som de lagstadgade socialförsäkringssystemen tillhandahåller för samma försäkringsfall,

b) kompletterande pensionssystem: alla tjänstepensionssystem samt kollektiva system med samma syfte, såsom gruppförsäkringsavtal, bransch- eller sektorsvisa fördelningssystem, premiereservsystem eller utfästelser om pension som garanteras av bokförda reserva, vilka är avsedda som kompletterande pension för anställda eller egenföretagare,

c) godkänt kompletterande pensionssystem: ett kompletterande pensionssystem som i den medlemsstat där det är inrättat uppfyller denna medlemsstats villkor för beviljande av särskilda skattelättnader vid tillhandahållande av kompletterande pensioner,

d) pensionsrättigheter: alla förmåner som en försäkringstagare är berättigad till enligt ett kompletterande pensionssystem,

e) intjänade pensionsrättigheter: alla rättigheter till förmåner som följer av att minimivillkoren har uppfyllts, särskilt de intjänandeperioder som krävs enligt reglerna för ett kompletterande pensionssystem. Med intjänandeperioder avses alla perioder som beaktas för anslutning till ett kompletterande pensionssystem och för intjänande av rättigheter enligt detta system,

f) arbetstagare: en anställd eller en egenföretagare,

g) utsänd arbetstagare: en arbetstagare som i syfte att arbeta är utsänd till en annan medlemsstat och som enligt villkoren i avdelning II i förordning (EG) 1408/71 fortsätter att omfattas av den ursprungliga medlemsstatens lagstiftning; utsändande skall tolkas på samma sätt,

h) ursprunglig medlemsstat: den medlemsstat där en arbetstagare har arbetat omedelbart före utsändandet och där det kompletterande pensionssystem som han tillhör är inrättat,

i) värdmedlemsstat: den medlemsstat till vilken en arbetstagare är utsänd.

KAPITEL III Åtgärder för att skydda kompletterande pensionsrättigheter för arbetstagare som flyttar inom Europeiska unionen

Artikel 4

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att de intjänade pensionsrättigheter, som personer som omfattas av ett kompletterande pensionssystem har, bibehålls när de flyttar från en medlemsstat till en annan. I detta syfte skall medlemsstaterna säkerställa att fullt bibehållande av intjänade pensionsrättigheter garanteras försäkringstagare för vilka avgifter inte längre betalas till ett kompletterande pensionssystem till följd av att de har flyttat från en medlemsstat till en annan, åtminstone i samma utsträckning som för de försäkringstagare för vilka avgifter inte längre betalas men som bor kvar i medlemsstaten i fråga. Denna artikel skall också vara tillämplig på deras familjemedlemmar och efterlevande.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall säkerställa att de kompletterande pensionssystemen i andra medlemsstater till fullo betalar ut alla förmåner som utfaller enligt dessa system till försäkringstagare som tillhör kompletterande pensionssystem samt till deras familjemedlemmar och efterlevande.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall besluta om sådana åtgärder som behövs för att göra det möjligt att avgifter av eller för en arbetstagare fortsätter att betalas in till ett kompletterande pensionssystem i vilket arbetstagare är försäkrad i den ursprungliga medlemsstaten, under den tid som denna arbetstagare är utsänd till värdmedlemsstaten.

2. Om avgifter enligt punkt 1 fortsätter att betalas in till ett kompletterande pensionssystem i den ursprungliga medlemsstaten, skall värdmedlemsstaten erkänna dessa som likställda med avgifter till ett kompletterande pensionssystem i värdmedlemsstaten.

Artikel 7

Om avgifter enligt artikel 6.1 fortsätter att betalas in till ett godkänt kompletterande pensionssystem, skall en värdmedlemsstat, i den utsträckning som den har beskattningsrätt, behandla sådana avgifter på samma sätt som den skulle behandla avgifter som betalas till ett jämförbart godkänt kompletterande pensionssystem i värdmedlemsstaten.

Artikel 8

Medlemsstaterna skall vidta åtgärder så att ansvariga för de kompletterande pensionssystemen förser försäkringstagarna med korrekt information om deras pensionsrättigheter och om de valmöjligheter som enligt systemet erbjuds dem när de flyttar till en annan medlemsstat.

KAPITEL IV Slutbestämmelser

Artikel 9

Medlemsstaterna kan föreskriva att bestämmelserna i artikel 6 skall vara tillämpliga enbart på utsändanden som inleds tidigast den dag detta direktiv träder i kraft.

Artikel 10

Medlemsstaterna skall i sin nationella lagstiftning införa de bestämmelser som krävs för att möjliggöra för var och en, som genom att bestämmelserna i detta direktiv inte har tillämpats känner sig förfördelad, att kunna föra talan vid domstol efter att eventuellt ha vänt sig till andra behöriga instanser.

Artikel 11

Medlemsstaterna skall fastställa ett sanktionssystem för överträdelser av de nationella bestämmelser som beslutats enligt detta direktiv och skall vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att sanktionerna genomförs. De föreskrivna sanktionerna skall vara ändamålsenliga, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall meddela relevanta bestämmelser till kommissionen senast 18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft och alla påföljande ändringar så snart som möjligt.

Artikel 12

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast 18 månader efter det att direktivet har trätt i kraft eller skall säkerställa att arbetsgivare och arbetstagare senast den dagen avtalar om de bestämmelser som krävs. Medlemsstaterna är skyldiga att vidta alla de åtgärder som krävs för att de alltid skall kunna garantera de resultat som föreskrivs i detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning vid sin officiella publicering. Medlemsstaterna skall besluta om förfarandet för sådan hänvisning.

De skall underrätta kommissionen om vilka nationella myndigheter som skall kontaktas vad avser tillämpningen av detta direktiv.

2. Medlemsstaterna skall senast två år efter det att detta direktiv har trätt i kraft till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Medlemsstaterna skall samma datum lämna en jämförelsetabell över tidigare nationella bestämmelser eller de som har införts för att följa alla bestämmelser i detta direktiv.

3. På grundval av de upplysningar medlemsstaterna har lämnat skall kommissionen utarbeta en rapport som skall lämnas till Europaparlamentet, rådet samt Ekonomiska och sociala kommittén inom sex år efter det att i detta direktiv har trätt i kraft.

Rapporten skall handla om tillämpningen av direktivet och skall vid behov innehålla förslag till ändringar som eventuellt behöver göras.

Artikel 13

Detta direktiv skall träda i kraft den tjugonde dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 14

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1) EGT L 149, 5.7.1971, s. 2. Förordningen senast uppdaterad genom förordning (EG) nr 118/97 (EGT L 28, 30.1.1997), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1290/97 (EGT L 176, 4.7.1997, s. 1).

(2) EGT L 74, 27.3.1972, s. 1. Förordningen senast uppdaterad genom förordning (EG) nr 118/97, se fotnot 1.

(3) EGT C 236, 2.8.1997, s. 3.

(4) EGT L 245, 26.8.1992, s. 49.