Förslag till rådets direktiv om en omstrukturering av gemenskapens regelverk för beskattning av energiprodukter (97/C 139/07) (Text av betydelse för EES) KOM(97) 30 slutlig - 97/0111(CNS)

(Framlagt av kommissionen den 17 mars 1997)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 99 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Tillämpningsområdet för direktiv 92/81/EEG (1) om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor och direktiv 92/82/EEG (2) om tillnärmning av punktskatter på mineraloljor är begränsat till mineraloljor.

Avsaknaden av gemenskapsbestämmelser om minimiskattesatser för andra energiprodukter än mineraloljor inverkar negativt på den inre marknadens funktion.

Enligt artikel 130r i fördraget skall miljöskyddskraven integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens övriga politik.

Europeiska unionen har vid rådets möte om energi och miljö i oktober 1990 satt upp som mål att till år 2000 stabilisera koldioxidutsläppen på 1990 års nivå.

I egenskap av deltagare i Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar har Europeiska unionen förpliktat sig att vidta nödvändiga åtgärder för att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som skyddar klimatsystemet mot varje form av farlig störning.

Beskattningen av energiprodukter är ett av de instrument som är tillgängliga för att dessa mål ska kunna uppnås.

I enlighet med de riktlinjer som fastställs i kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning bör införandet av nya åtgärder inte leda till att den totala skattebördan i medlemsstaterna ökar.

Tillämpningen av principen om skatteneutralitet kommer att bidra till omstrukturering och modernisering av skattesystemen genom att uppmuntra beteenden som främjar ett bättre miljöskydd och ökad användning av arbetskraft.

Fastställandet av de åtgärder som skall säkerställa skatteneutraliteten är dock varje medlemsstats angelägenhet.

De relativa priserna på energiprodukter är avgörande faktorer i gemenskapens energi- och transportpolitik.

Beskattningen bestämmer delvis priset på energiprodukter.

En väl fungerande inre marknad och förverkligandet av målen i andra delar av gemenskapens politik kräver att minimiskattenivåer fastställs på gemenskapsnivå för alla energiprodukter, inklusive elektrisk kraft.

Medlemsstaterna bör ändå ges den flexibilitet som är nödvändig för att en politik anpassad till nationella förhållanden ska kunna utformas och genomföras.

Medlemsstaterna önskar införa eller bibehålla olika typer av skatter på energiprodukter.

Med hänsyn till detta bör medlemsstaterna tillåtas att iaktta gemenskapens minimiskattesatser med en kombination av skatter enligt eget val (med undantag av moms).

Möjligheten att differentiera nationella skattesatser för en och samma produkt är också förenlig med detta mål, under förutsättning att gemenskapens miniminivåer och reglerna för den inre marknaden och konkurrensreglerna följs.

Det är nödvändigt att fastställa olika minimiskattesatser inom gemenskapen efter energiprodukternas användningsområden.

Energiprodukter som används som motorbränsle för vissa industriella och kommersiella ändamål och sådana som används som eldningsbränsle beskattas normalt lägre än energiprodukter som används som motorbränsle.

Stora skillnader mellan medlemsstaternas skattenivåer motverkar en väl fungerande inre marknad.

Fastställandet av lämpliga miniminivåer för gemenskapen kan göra det möjligt att minska nuvarande skillnader.

Minimiskattesatserna måste avspegla de olika energiprodukternas konkurrensposition.

Därför bör dessa miniminivåer så långt möjligt beräknas baserat på produkternas energivärde.

Denna metod bör dock inte tillämpas på motorbränslen och kan inte tillämpas på bränslen för andra ändamål utan en övergångsperiod.

Minimiskattesatserna för andra energiprodukter än mineraloljor måste höjas stegvis.

För att undvika att gemenskapens miniminivåer urholkas värdemässigt är det nödvändigt att fastställa en tidsplan för en höjning av dessa miniminivåer vartannat år och att föreskriva att rådet senast den 1 januari 2001 skall fastställa nya miniminivåer för gemenskapen för ytterligare en period.

Det är nödvändigt att föreskriva vissa obligatoriska undantag på gemenskapsnivå.

Medlemsstaterna bör ha tillstånd att, om de så önskar, tillämpa vissa andra undantag eller skattenedsättningar till nivåer under gemenskapens miniminivåer på sitt eget territorium, där detta inte motverkar en väl fungerande inre marknad och inte ger upphov till snedvridning av konkurrensen.

Sådana undantag eller skattenedsättningar skulle göra det betydligt lättare att införa effektivare instrument för prissättning av transporter.

För att främja användningen av alternativa energikällor, bör i synnerhet förnybar energi få särbehandling.

Det är nödvändigt att föreskriva ett förfarande som tillåter medlemsstaterna att införa andra undantag eller nedsatta skattenivåer för en bestämd tidsperiod.

Det är nödvändigt att införa ett förfarande för regelbunden översyn av sådana undantag eller skattenedsättningar.

Medlemsstaterna bör ges tillstånd att bevilja återbetalning av skatter till företag som har utgifter för investeringar för att förbättra energieffektiviteten och till företag vilkas energikostnader utgör en betydande andel av värdet på deras omsättning.

Det är lämpligt att föreskriva att medlemstaterna i informationssyfte meddelar kommissionen om vissa nationella åtgärder.

Detta meddelande befriar inte medlemsstaterna från skyldigheten att anmäla vissa nationella åtgärder enligt artikel 93.3 i fördraget.

Tillämpningsområdet för direktiv 92/12/EEG (3) om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor måste utökas till att gälla alla varor och indirekta skatter som omfattas av detta direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

I. Tillämpningsområde

Artikel 1

1. Medlemsstaterna skall beskatta energiprodukter i överensstämmelse med detta direktiv.

2. Vid genomförandet av detta direktiv skall medlemsstaterna sträva efter att undvika att deras totala skattebörda ökar. För att uppnå detta mål skall medlemsstaterna särskilt sträva efter att samtidigt sänka skatter på arbete.

Artikel 2

1. I detta direktiv avses med "energiprodukter" nedan uppräknade produkter:

a) produkter enligt KN-nummer 1507-1518,

b) produkter enligt KN-nummer 2207,

c) produkter enligt KN-nummer 2701-2715,

d) produkter enligt KN-nummer 2901 och 2902,

e) produkter enligt KN-nummer 2905,

f) produkter enligt KN-nummer 3403,

g) produkter enligt KN-nummer 3811,

h) produkter enligt KN-nummer 3817,

i) produkter enligt KN-nummer 4401 och 4402.

2. Detta direktiv skall också gälla:

a) elektrisk kraft enligt KN-nummer 2716,

b) värme som genereras vid elproduktion.

3. Förutom de skattepliktiga produkter som förtecknas i punkt 1 skall alla andra produkter som är avsedda för användning, utbjuds till försäljning eller används som motor- eller uppvärmningsbränsle eller som tillsats eller förtunningsmedel i sådana bränslen, beskattas som motor- respektive uppvärmningsbränsle.

4. De hänvisningar till nummer i Kombinerade nomenklaturen som finns i detta direktiv avser de nummer som fanns i den utgåva som gällde den 1 oktober 1996.

Artikel 3

Hänvisningar i direktiv 92/12/EEG till "mineraloljor" och "punktskatter" (i den mån de gäller mineraloljor) skall anses omfatta alla energiprodukter och nationella indirekta skatter som nämns i artiklarna 2 respektive 4.3 i detta direktiv.

II. Skattenivåer

Artikel 4

1. De skattenivåer som medlemsstaterna skall tillämpa på energiprodukter som förtecknas i artikel 2 får inte underskrida de miniminivåer som föreskrivs i detta direktiv.

2. Andra skattepliktiga energiprodukter än de för vilka minimiskattesatser anges i detta direktiv skall beskattas efter användningsområde, på en nivå som inte är lägre än den miniminivå som gäller för motsvarande uppvärmnings- eller motorbränsle.

3. I detta direktiv avses med "skattenivå" det samlade belopp som påförts i form av alla indirekta skatter (med undantag av moms) som räknats fram direkt eller indirekt på basis av förbrukad produktkvantitet.

Artikel 5

1. Medlemsstaterna kan använda differentierade skattesatser efter en produkts användningsområde eller egenskaper, under förutsättning att de respekterar de minimiskattenivåer som anges i detta direktiv och att de är förenliga med gemenskapens lagstiftning.

2. När det av miljöskäl och/eller hälsovårdspolitiska skäl finns olika normer på gemenskapsnivå för produkter som nämns i detta direktiv, skall de medlemsstater som önskar använda differentierade skattesatser för en produkt beroende på dess egenskaper införliva de kriterier som fastställts på gemenskapsnivå.

Artikel 6

Från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattenivåerna för motorbränslen fastställas enligt följande:

- För bensin: 417 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15°C. Dessutom skall medlemsstaterna använda en högre skattesats för blyad bensin än för blyfri bensin.

- För dieselolja: 310 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15°C,

- För fotogen: 310 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15°C,

- För gasol: 141 ecu per 1 000 kg,

- För naturgas: 2,9 ecu per gigajoule.

Artikel 7

1. Utan hinder av artikel 6 i detta direktiv skall minimiskattenivåerna för följande produkter, använda som motorbränsle för ändamål som anges i punkt 2 i denna artikel, fastställas enligt följande:

- För dieselolja: 32 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15°C,

- För fotogen: 30 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15 °C,

- För gasol: 41 ecu per 1 000 kg,

- För naturgas: 0,3 ecu per gigajoule.

2. Denna artikel skall gälla följande industriella och kommersiella ändamål:

a) För jordbruk, trädgårdsodling och fiskodling samt inom skogsbruk.

b) För stationära motorer.

c) Med avseende på anläggningar och maskinell utrustning som används vid byggnadsverksamhet, väg- och vattenbyggnad samt offentliga arbeten.

d) För fordon som är avsedda för användning utanför allmän väg eller som inte har blivit godkända för huvudsakligt bruk på allmän väg.

e) För persontransporter och specialfordon som utför service till offentliga organ. Medlemsstaterna kan emellertid begränsa tillämpningsområdet för den nedsatta skattenivån till lokala persontransporter.

Vid användning enligt punkt e) skall denna artikel tillämpas endast med avseende på gasol och naturgas.

Artikel 8

Från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattenivåerna för uppvärmningsbränslen fastställas enligt följande:

- För eldningsolja: 21 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15°C,

- För tjockolja med KN-nummer 2710 00 74: 18 ecu per 1 000 kg,

- För övrig tjockolja med KN-nummer 2710: 22 ecu per 1 000 kg,

- För fotogen: 7 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15°C,

- För gasol: 10 ecu per 1 000 kg,

- För naturgas: 0,2 ecu per gigajoule,

- För fasta energiprodukter: 0,2 ecu per gigajoule.

Artikel 9

Från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattenivån för elektrisk kraft och för värme som genereras vid elproduktion fastställas till 1 ecu per MWh.

Artikel 10

1. Minimiskattenivåerna enligt detta direktiv skall ändras den 1 januari 2000 till de belopp som anges i bilaga I.

2. Senast den 1 januari 2001 skall rådet enhälligt, efter samråd med Europaparlamentet, på grundval av en rapport och ett förslag från kommissionen fastställa minimiskattenivåerna för ytterligare en period som börjar den 1 januari 2002, samt vidta andra åtgärder som kan vara lämpliga för att förbättra energiskattesystemets funktion. Till dess rådet antar nya skattenivåer på grundval av kommissionens rapport och förslag, skall medlemsstaterna betrakta de belopp som anges i bilaga I som riktnivåer och med 1 januari 2002.

Kommissionens rapport och rådets överväganden skall beakta den inre marknadens funktion, skattenivåernas realvärde, genomförandet av miljöpolitiska mål och övriga mål i fördraget. En analys av de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att uppnå skatteneutralitet vid genomförandet av dessa åtgärder skall också ingå och kommissionens förslag skall till fullo beakta denna faktor.

Artikel 11

Medlemsstaterna kan uttrycka sina nationella skattenivåer i andra enheter än de som anges i artikel 6-9 i detta direktiv under förutsättning att motsvarande skattenivåer, efter omvandling till dessa enheter, inte är lägre än de miniminivåer som anges i detta direktiv.

Artikel 12

1. Omräkningskursen för ecu vid beräkning av skattenivåerna i nationella valutor skall fastställas en gång per år. Kurserna som skall användas skall vara de som gäller den första arbetsdagen i oktober och som publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, och de skall gälla från och med den 1 januari följande kalenderår.

2. Medlemsstaterna kan bibehålla de skattesatser som gäller vid tiden för den årliga justering som föreskrivs i punkt 1, om minimiskattesatsen, omvandlad från ecu och uttryckt i nationell valuta, skulle innebära att skattesatsen höjs med mindre än 5 % eller 5 ecu, varvid det lägsta av dessa belopp gäller.

III. Skattebefrielse och återbetalning av skatter

Artikel 13

1. Förutom de allmänna bestämmelser som anges i direktiv 92/12/EEG om skattebefriade användningsområden för skattepliktiga produkter och utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser, skall medlemsstaterna undanta följande från beskattning på villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en korrekt och tydlig tillämpning av sådana undantag och i syfte att förhindra varje form av skatteflykt, skattefusk eller missbruk:

a) Energiprodukter som används för andra ändamål än som motor- eller uppvärmningsbränsle. I detta direktiv skall uppvärmningsbränslen inte inbegripa energiprodukter som huvudsakligen används till kemisk reduktion och i metallurgiska och elektrolytiska processer. Medlemstaterna skall också skattebefria elektrisk kraft som huvudsakligen används till kemisk reduktion och i metallurgiska och elektrolytiska processer.

b) Energiprodukter som används för elproduktion samt värme som genereras vid elproduktion. Medlemsstaterna får dock av miljöpolitiska skäl beskatta dessa produkter utan att följa bestämmelserna om minimiskattenivåer i detta direktiv. I ett sådant fall skall hänsyn inte tas till beskattningen av dessa produkter när det gäller att uppfylla de minimiskattenivåer som fastställs i artikel 9 i detta direktiv.

c) Energiprodukter som levereras för användning som flygbränsle till annan luftfart än privat nöjesflyg, så länge som sådana produkter skall undantas från beskattning enligt internationella åtaganden.

I detta direktiv avses med "privat nöjesflyg" användandet av ett luftfartyg av dess ägare eller av den fysiska eller juridiska person som har nyttjanderätt till det antingen via förhyrning eller på annat sätt, för andra än kommersiella ändamål och särskilt andra ändamål än transport av passagerare eller gods eller för tillhandahållande av tjänster mot ersättning eller för offentliga myndigheters räkning.

Medlemsstaterna kan begränsa tillämpningsområdet för detta undantag till att gälla leveranser av jetbränsle (KN-nummer 2710 00 51).

d) Energiprodukter för användning som bränsle för sjöfart inom gemenskapens farvatten (även fiske), annat än med fritidsbåtar.

I detta direktiv avses med "fritidsbåtar" varje båt som används av dess ägare eller av den fysiska eller juridiska person som har nyttjanderätt till den antingen via förhyrning eller på annat sätt, för andra än kommersiella ändamål och särskilt andra ändamål än transport av passagerare eller gods eller för tillhandahållande av tjänster mot ersättning eller för offentliga myndigheters räkning.

2. Medlemsstaterna kan begränsa tillämpningsområdet för de undantag som föreskrivs i punkt 1 c och d till att gälla internationella transporter och transporter mellan gemenskapens medlemsstater. Om en medlemsstat redan har ingått ett bilateralt avtal med en annan medlemsstat, får den dessutom avstå från de undantag som avses i punkterna 1 d och e i denna artikel. I sådana fall kan de tillämpa en skattenivå som ligger under den miniminivå som anges i detta direktiv.

Artikel 14

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser kan medlemsstaterna tillämpa fullständiga eller partiella undantag eller nedsättningar av skattenivån för

a) energiprodukter som används under skattemyndigheternas kontroll inom pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter eller vad gäller bränslen från förnybara källor,

b) energiprodukter enligt KN-nummer 1507-1518, 2207 20 00 och 2905 11 00, 4401 och 4402,

c) solenergi, vindenergi, tidvattenenergi, jordvärme och energi från omvandling av biomassa eller avfall,

d) vattenkraft som framställs i vattenkraftverk med en kapacitet som understiger 10 MW,

e) värme som genereras vid elproduktion,

f) energiprodukter som används för person- och godstrafik med järnväg,

g) energiprodukter som används för sjöfart på inre vatten annat än med fritidsbåtar,

h) naturgas i medlemsstater vars gasmarknad är under utveckling, så länge som andelen gas på hushålls- och industrimarknaden är lägre än 10 % och under en period på högst 10 år efter detta direktivs ikraftträdande.

2. Medlemsstaterna skall ha frihet att genomföra de undantag eller skattenedsättningar som nämns i denna artikel genom att återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts.

3. Kommissionen skall före den 1 januari 2001 rapportera till rådet om de skattemässiga, ekonomiska, jordbrukspolitiska, energimässiga, industriella och miljömässiga aspekterna av de undantag eller nedsättningar som medgivits enligt artikel 14.1 b, och skall framlägga förslag om upphävande, ändring eller utvidgning.

Artikel 15

1. Medlemsstaterna kan återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts i samband med kostnader som ett företag har haft för nyinvesteringar för att förbättra effektiviteten i energianvändningen, upp till en gräns på 50 % av berättigade kostnader.

2. Medlemsstaterna kan återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts av ett företag för den del av dess icke transportrelaterade energikostnader som överstiger 10 % av företagets totala produktionskostnader.

När ett företags icke transportrelaterade energikostnader överstiger 20 % av dess totala produktionskostnader, skall dock medlemsstaterna återbetala hela den skatt som företaget har betalat för den del av dess icke transportrelaterade energikostnader som överstiger 10 % av dess totala produktionskostnader.

Det nettoskattebelopp som ett företag har betalat efter de återbetalningar som avses i de två föregående styckena får inte understiga 1 % av värdet av företagets försäljning.

3. Medlemsstaterna kan också till producenten betala tillbaka hela eller delar av den skatt som betalats av konsumenten för elenergi och värme som genereras vid elproduktion, dom denna elektricitet produceras av de produkter som anges i artikel 14.1 b-d.

Artikel 16

1. Förutom de bestämmelser som anges i föregående artiklar, kan medlemsstaterna ges tillstånd att av särskilda politiska skäl och för en bestämd tidsperiod tillämpa undantag eller skattenivåer som ligger under de miniminivåer som anges i detta direktiv.

I synnerhet kan en medlemsstat ges tillstånd att tillämpa skattenivåer för motorbränsle på mellan 100 % och 60 % av de miniminivåer som anges i detta direktiv om medlemsstaten på icke-diskriminerande grund inför eller ändrar speciella avgiftssystem för vägtransporter som har till syfte att få tillbaka transportkostnader, såsom kostnader för infrastruktur, överbelastning och miljöskydd.

2. En medlemsstat som önskar vidta en sådan åtgärd skall informera kommissionen om detta och skall också förse kommissionen med all relevant och nödvändig information samt en bedömning av de förväntade effekterna av åtgärden.

Kommissionen skall pröva denna begäran, och då bl.a. beakta den inre marknadens funktion, behovet att säkerställa en sund konkurrens, gemenskapens miljövårdspolitik och, i förekommande fall, transportpolitik.

3. För tillstånd som beviljas enligt punkt 1 första stycket skall följande förfarande tillämpas.

Åtgärden kan tillåtas under en period på tre år med möjlighet till förnyelse och med användande av det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG om innehav, flyttning och övervakning av punktskattepliktiga varor.

Om kommissionen anser att undantagen eller nedsättningarna som föreskrivs i punkt 1 inte längre är godtagbara, särskilt med avseende på sund konkurrens, en väl fungerande inre marknad eller gemenskapens miljövårdspolitik, skall den lämna lämpliga förslag på åtgärder till Kommittén för punktskatter. Beslut om dessa förslag till åtgärder skall fattas enligt det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG.

Inom tre år från det att detta direktiv träder i kraft och vart tredje år därefter, skall, under alla omständigheter, situationen avseende undantagen eller nedsättningarna som godkänts i överensstämmelse med punkt 1 omprövas på grundval av en rapport från kommissionen. Det skall avgöras, med användande av det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG, om alla eller något av dem skall upphävas, ändras eller utvidgas.

4. För tillstånd som beviljas enligt punkt 1 andra stycket skall följande förfarande tillämpas.

Åtgärden kan tillåtas med användande av det förfarande som fastställs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG om innehav, flyttning och övervakning av punktskattepliktiga varor.

Kommissionen skall kontrollera effekten av beslut som fattas enligt bestämmelserna i punkt 1 andra stycket och lägga fram en rapport om genomförandet av sådana åtgärder vart tredje år. Förfarandet i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG är tillämpligt på förslag från kommissionen om att upphäva eller ändra gällande tillstånd.

5. Medlemsstaterna skall ha frihet att genomföra de undantag eller skattenedsättningar som nämns i denna artikel genom att återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts.

IV. Innehav och flyttning av produkter

Artikel 17

1. Endast följande energiprodukter skall omfattas av bestämmelserna i avdelning II-IV i direktiv 92/12/EEG:

a) produkter enligt KN-nummer 1507-1518 när de är avsedda för användning eller utbjuds till försäljning som motorbränsle,

b) produkter enligt KN-nummer 2207 20 00 när de är avsedda för användning eller utbjuds till försäljning som motorbränsle,

c) produkter enligt KN-nummer 2707 10, 2707 20, 2707 30 och 2707 50,

d) produkter enligt KN-nummer 2710 00 11 till 2710 00 78. För produkter med KN-nummer 2710 00 21, 2710 00 25 och 2710 00 59 skall dock övervaknings- och flyttningsbestämmelserna endast gälla större kommersiella transporter.

e) produkter enligt KN-nummer 2711 (utom 2711 11 00, 2711 21 00 och 2711 29 00),

f) produkter enligt KN-nummer 2901 10,

g) produkter enligt KN-nummer 2902 20, 2902 30, 2902 41 00, 2902 42 00, 2902 43 00 och 2902 44,

h) produkter enligt KN-nummer 2905 11 00 när de är avsedda för användning eller utbjuds till försäljning som motorbränsle.

2. Om en medlemsstat finner att andra energiprodukter än de som nämns i punkt 1 är avsedda för användning, utbjuds till försäljning eller används som uppvärmningsbränsle eller motorbränsle eller om de på annat sätt ger upphov till skatteflykt, skattefusk eller missbruk, skall den genast underrätta kommissionen. Kommissionen skall vidarebefordra meddelandet till de andra medlemsstaterna inom en månad efter mottagandet. Ett beslut om huruvida produkterna ifråga bör underkastas övervaknings- och flyttningsbestämmelserna i direktiv 92/12/EEG skall därefter fattas i överensstämmelse med det förfarande som anges i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG.

3. Medlemsstaterna kan ingå bilaterala avtal om dispens från några eller alla de övervakningsåtgärder som beskrivs i direktiv 92/12/EEG med avseende på en del av eller alla ovannämnda produkter, såvida de inte omfattas av artikel 6 i detta direktiv. Sådana avtal skall inte påverka medlemsstater som inte ingår i dem. Alla sådana bilaterala avtal skall anmälas till kommissionen, som skall informera de övriga medlemsstaterna.

V. Skattskyldighet och skatteuppbörd

Artikel 18

1. Förutom de allmänna bestämmelser som fastställer när skattskyldigheten inträder och betalningsbestämmelserna som beskrivs i direktiv 92/12/EEG, skall skatt på energiprodukter också erläggas vid skattskyldighet som inträder enligt artikel 2.3 i detta direktiv.

2. I detta direktiv skall ordet "produktion" i artikel 5.1 i direktiv 92/12/EEG anses inbegripa "utvinning" när så är lämpligt.

3. Förbrukningen av energiprodukter inom ett område som tillhör en verksamhet som producerar energiprodukter enligt KN-nummer 2707, 2709-2715, 2901, 2902 38 11 och 3817 skall inte anses utlösa skattskyldighet, så länge förbrukningen sker för sådan produktion.

4. Medlemsstaterna kan också föreskriva att skatt på energiprodukter skall erläggas när det konstaterats att ett villkor för slutlig användning vilket anges i nationella bestämmelser om skattenedsättningar eller undantag inte är uppfyllt eller inte längre uppfylls.

5. Vid tillämpning av artikel 6 i direktiv 92/12/EEG och när det gäller elektrisk kraft får medlemsstaterna behandla varje steg i eldistributionen som övergång till förbrukning.

Artikel 19

Vid ändring av en eller flera skattesatser kan lagerhållna energiprodukter som redan släppts för förbrukning påläggas en höjning eller sänkning av skatten.

Artikel 20

Medlemsstaterna kan återbetala skatt som redan erlagts för förorenade eller oavsiktligt sammanblandade energiprodukter som skickats tillbaka till ett skatteupplag för återvinning.

Artikel 21

1. Energiprodukter som släppts för förbrukning i en medlemsstat, och som finns i standardtankar till motorfordon i nyttotrafik och är avsedda att användas som bränsle i dessa fordon och som bränsle i de system som finns i specialbehållare som transporteras av dessa fordon, skall inte beskattas i någon annan medlemsstat.

2. I denna artikel avses med "standardtankar": fast monterade bränsletankar som är direkt anslutna och/eller reservutrustning som uppfyller de tekniska kraven (i den mån de gäller bränsletankar) i ECE:s ändrade förordning 34 eller i direktiv 70/221/EEG. Fast monterade tankars totala kapacitet får inte överstiga 1 500 liter per transportenhet och tankar som är monterade på en släpvagn får inte överstiga 500 liter. Reservtankar på traktorer skall anses vara direkt anslutna även om bränslet måste passera genom den normala bränsletanken. Reservtankar på släpvagnar få endast försörja utrustning på släpvagnar. Bränsle får även fraktas i bärbara bränslebehållare men mängden bränsle i sådana är begränsad till 60 liter per fordon.

Med "specialbehållare" skall avses alla behållare som är utrustade med specialkonstruerad utrustning för kylsystem, syrsättningssystem, värmeisoleringssystem eller andra system.

VI. Slutbestämmelser

Artikel 22

1. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om de skattenivåer som de tillämpar för de produkter som förtecknas i artikel 2 i detta direktiv den 1 januari varje år och efter varje ändring i nationell lagstiftning. I synnerhet skall medlemsstaterna informera kommissionen om de åtgärder de har vidtagit och de villkor de har tillämpat i sina ansträngningar att säkerställa skatteneutralitet enligt artikel 1.2.

2. När skattenivåerna som tillämpas av medlemsstaterna uttrycks i andra måttenheter än de som anges för respektive produkt i artikel 6-9, skall medlemsstaterna också anmäla motsvarande skattenivåer efter omvandling till dessa sistnämnda måttenheter.

Artikel 23

1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om åtgärder som vidtagits enligt artiklarna 5, 7.2 e, 13.2, 14 och 15 i detta direktiv.

2. Sådana åtgärder som skattebefrielse, skattelättnader, skattedifferentiering och återbetalning av skatt som föreskrivs i detta direktiv kan innebära statligt stöd enligt artikel 92 i fördraget och måste i dessa fall anmälas till kommissionen enligt artikel 93.3 i fördraget.

Upplysningar som lämnas till kommissionen på grundval av detta direktiv befriar inte medlemsstaterna från anmälningsskyldigheten enligt artikel 93.3 i fördraget.

3. Skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel att underrätta kommissionen om åtgärder som vidtagits enligt artikel 5 i detta direktiv befriar inte medlemsstaterna från eventuella anmälningsskyldigheter som uppkommer vid tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 83/189/EEG.

Artikel 24

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1997. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 25

Direktiven 92/81/EEG och 92/82/EEG upphävs härmed.

Artikel 26

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna..

(1) Rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 12).

(2) Rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor (EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 19).

(3) Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT nr L 76, 23.3.1992, s. 1).

BILAGA I

MINIMISKATTESATSER DEN 1.1.1998, 1.1.2000 OCH 1.1.2002

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>