Yttrande från Regionkommittén om "Kulturturism i städerna och dess betydelse för sysselsättningen"

(98/C 251/05)

BAKGRUND

- Presidiets beslut av den 11 juni 1997 och den 18 februari 1998 att i enlighet med artikel 198c punkt 4 i EG-fördraget utarbeta ett yttrande om "Kulturturism i städerna och dess betydelse för sysselsättningen" och att ge utskott 4 "Stadspolitik" ansvaret för det förberedande arbetet.

- ReK:s yttrande (CdR 206/96 fin) () om "Beaktandet av kulturella aspekter inom gemenskapens åtgärder" () och dess yttrande (CdR 69/97 fin.) () om Europeiska kommissionens meddelande "Sammanhållningspolitik och kultur - Ett bidrag till sysselsättningen" ().

- Europeiska kommissionens meddelande "Mot ett program för städer inom Europeiska unionen" () och kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av ett gemenskapsinitiativ till förmån för evenemanget "Europeisk kulturhuvudstad" ().

- Utkastet till yttrande (CdR 422/97 rév. 3) som antogs av utskott 4 den 14 januari 1998 (föredragande: Mary Freehill).

- Man har under lång tid insett att stadsområdens kultur är ett betydelsefullt verktyg för att rekonstruera städerna eftersom den bidrar till att höja städernas anseende, främjar den materiella utvecklingen, stärker turismen och lindrar effekterna av ekonomisk omstrukturering. Kulturens potential har dock aldrig fått något fullständigt eller klart deklarerat erkännande.

Vid sin 23:e plenarsessionen den 13-14 maj 1998 (sammanträdet den 13 maj) antog Regionkommittén enhälligt följande yttrande.

1. Inledning

1.1. Det mångsidiga kulturarvet och dynamiken hos skapande konstnärer och kulturen är en av Europas mest värdefulla tillgångar. Stadsområden betraktas i allt högre grad som inslag i det nationella kulturarvet och som områden för kulturutbud och turism. Att bevara detta kulturarv och en hög kvalitet på kulturutbudet bidrar till att ge stadsområdena attraktionskraft och därigenom ett ekonomiskt värde som lokaliseringsfaktor vid investeringar och som en källa till stadsturism. Europeiska kommissionen har insett den direkta kopplingen mellan sammanhållningspolitiken och kulturen samt kulturens betydelse för sysselsättningen, men inte det fulla värdet av denna tillgång eller möjligheterna till ytterligare förnyelse.

1.2. Huvudtemat för detta yttrande är kulturturismen och i synnerhet möjligheterna att öka dess omfattning - yttrandet är därför främst inriktat på kulturturismens betydelse för ekonomi och sysselsättning i stadsmiljön. ReK vill dock inte därmed ge sken av att detta är kulturturismens viktigaste aspekt. Vi har i många andra yttranden framhållit det värde som den kulturella verksamheten har som bidrag till social sammanhållning, regional identitet och lokal utveckling både i stadsområden och på landsbygden.

1.3. Europeiska kommissionen erkänner dock att "för Europas stora städer är kulturverksamhet ett viktigt kännetecken" (). Kulturturismen är ett återkommande tema i meddelandet, men det förs inte någon längre diskussion om dess påverkan på sysselsättningen eller om hur stor denna påverkan är. Det ekonomiska bidrag som kulturen i stadsområden kan ge har en avgörande betydelse mot bakgrund av de särskilt allvarliga sysselsättningsproblem som återfinns i stadsområdena. Fattigdomsnivån hotar i vissa städer att undergräva samhällsstrukturen och utgör en grogrund för framväxande och ofta splittrande subkulturer.

2. Kulturens bidrag till den ekonomiska utvecklingen

2.1. Kulturens många aspekter har stor betydelse för ett områdes sociala och ekonomiska välfärd. Kulturen och andra verksamheter som är kopplade till den är en direkt och indirekt källa till sysselsättning. Den är en allt viktigare faktor vid lokalisering av nya investeringar eftersom den skapar en positiv image och bidrar till områdets attraktionskraft. Kulturen är också ett viktigt verktyg för att förnya socialt och ekonomiskt eftersatta områden och kan i detta avseende spela en positiv roll genom att främja social integration.

2.2. När det gäller kulturens direkta fördelar för ekonomin inom ett visst område menar man ofta att det är genom kulturturism som de flesta arbetstillfällena kan skapas. Gemenskapen skall enligt artikel 128.4 i EG-fördraget beakta de kulturella aspekterna inom alla politikområden, men kulturen nämns inte specifikt i förordningarna rörande strukturfonderna. Det värde turismen har - förutom dess ekonomiska fördelar - är att den bidrar till att förändra inställningen till kulturen och kulturarvet bland politiskt ansvariga. Kulturturismen bidrar därför till att göra kulturprojekt mer "konkreta" och visar tydligt vilka ekonomiska vinster som kulturen kan ge.

2.3. Även om turism och kultur i stor utsträckning är ömsesidigt beroende av varandra, kan huvudmålsättningarna vara mycket olika. Detta borgar inte alltid för ett friktionsfritt samarbete. Störningar uppstår ofta när:

- tidsplanerna inte stämmer överens;

- det råder delade meningar om produktutformning och produktvärdering;

- bristerna i marknadsinformationen begränsar initiativ på specialområden;

- marknadsföring och försäljning av kulturprodukter genomförs av dem som producerat dem själva; de ingår sällan i nätverk för marknadsföring och försäljning av turism;

- en olämplig turismexploatering av kulturarvet kan skapa störningar eller negativt inverka på detta arv, vilket under alla omständigheter måste undvikas.

Marknaderna för kulturturism är sammansatta och segmenterade, och marknadsföringen sker inte alltid via de konventionella kanalerna inom turismen.

3. Turism i stadsområden

3.1. Problemen för många av Europas stadsområden, och särskilt för de av hävd viktigaste ekonomiska sektorerna, har medfört att turistnäringen fått allt större betydelse. I städerna ökar medvetenheten om de möjligheter som turismen erbjuder, eftersom en förstärkt turistfunktion i en stad kan förbättra den regionala ekonomins struktur, och turismen förutsätter lokala små och medelstora företag, hörnstenen i många regionala ekonomier. Turismens värde har också erkänts formellt av rådet vid sammanträdet om sysselsättning och turism (26 november 1997). I kommissionen meddelande "Mot ett program för städer inom Europeiska unionen" () framhålls också den roll som stadsturismen spelar för att främja tillväxt inom den lokala ekonomin. Man menar även att större uppmärksamhet måste riktas mot denna roll när man i olika typer av EU-politik skall utforma ett stadsperspektiv.

3.2. Det finns emellertid några problem rörande stadsturismens effekter och den framtida utvecklingen. Stadsturismens roll som ett verktyg för nydaning av städerna och socioekonomisk utveckling blir lättare att förstå om man känner till den grundläggande statistiken, särskilt på stadsnivå eller regional nivå. Europeiska unionen har visserligen redan gjort () - och fortsätter att göra - insatser för att säkerställa insamlingen av statistikuppgifter om turismen och överföringen av harmoniserad information om utbud och efterfrågan inom turistnäringen. Men det behövs ytterligare arbetsinsatser för att för att utveckla den tillgängliga statistiken och göra den tillämpbar på stadsområden. I vissa fall uppdateras statistik om turismen på frivillig basis och är därför inte särskilt tillförlitlig. Dessutom varierar definitionen av "turist/besökare" i datainsamlingen.

3.3. Vissa städer har utformat sammanhållna strategier för turismen, men i andra städer betraktas turismen inte som en prioriterad fråga i samband med framtida utveckling. Mot bakgrund av den ökade konkurrensen mellan olika städer blir debatten om hur stadsturismens värdepotential skall kunna ökas allt intensivare. Samordningen av turism med utvecklingspolitik varierar, och i vissa städer finns inte någon omfattande strategisk planering av turismen. I synnerhet kulturturismen betraktas som en framväxande bransch som stadsområden kan utnyttja för att ersätta förlusten av arbetstillfällen i traditionella branscher. Dess potential i detta avseende kan emellertid vara begränsad, på grund av att den kompetens som krävs av arbetstagare inom servicenäringar skiljer sig från den som krävs inom industrin.

3.4. Något som måste framhållas är dock att inte alla städer kan förlita sig på turism, och i synnerhet kulturturism, som drivkraft för ekonomisk utveckling.

3.5. Som ett led i en fördjupad undersökning av stadsområdets roll i utvecklingen av turismen skall tre grundläggande och nödvändiga förutsättningar nämnas:

- En stad måste ha en attraktiv och intressant image. Turisterna måste känna sig förvissade om att de kommer att få det trevligt. Det är dock svårt att bedöma i vilken grad imagen påverkar valet av resmål och i vilken grad den motsvarar kvaliteten i utbudet av turistprodukter.

- Kvaliteten i och bredden på utbudet av turistprodukter. En stad måste kunna erbjuda sevärdheter eller produkter av hög kvalitet och kompletterande service som omfattar alla områden (inkvartering, restauranger, transporter, information osv.). Dessa produkter måste stå i samklang med stadens image och bidra till att ge staden en originell prägel.

- Stadens förmåga att upprätthålla en långsiktig effektivitet i utvecklingen av turismen. Detta omfattar bl.a. underhåll av turistprodukten, tillgång till välutbildad arbetskraft och effektiva marknadsföringskampanjer.

3.6. Utvecklingen av turismen och kulturturismen måste ingå i ett sammanhållet, sektorsöverskridande perspektiv. Utformningen av en strategi för utveckling av städerna och turismen är en viktig del av denna process. En sådan process ställer stora krav på stadsledningens organisationsförmåga och kompetens samt på tillgängliga resurser. Det är nödvändigt med ett strategiskt samarbete mellan staden och privata företag i form av partnerskap mellan olika offentliga aktörer och mellan offentliga och privata aktörer för att utveckla kulturturismen i städerna. Städerna måste också underlätta samverkan med andra städer för erfarenhetsutbyte och kunskapsöverföring om hur man bäst använder sina kulturtillgångar.

3.7. Europeiska institutet för jämförande stadsforskning (Euricur) genomförde år 1993 en jämförande studie av fritidsaktiviteternas och turismens bidrag till en vitalisering av stadsregionerna. Där framhåller man framväxten av stadsturismen och kulturturismens betydelse som underavdelning inom denna. Studien innehåller endast i begränsad omfattning en kvantifiering av de ekonomiska effekterna och av antalet arbetstillfällen som skapats, men man har dock kommit fram till några allmänna slutsatser, bl.a. följande:

- Bristen på en gemensam syn på kulturen och turismen i städerna.

- Behovet att utveckla och samordna utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter.

- Det finns en brist på professionalism och underlåtenhet att kontrollera nivån i vissa verksamheter inom turistnäringen.

- Behovet att främja samarbete mellan kulturinstitutioner och den privata sektorn.

- Nyttan av att förbinda kulturella verksamheter och sevärdheter med stadens infrastruktur.

- Behovet att utforma en strategi för kulturevenemang, att förlänga säsongen och arrangera evenemang i olika delar av staden.

- Önskan att undvika att det skapas en jippobetonad skenbild (staden som nöjespark).

3.8. Staden måste därför göra investeringar i den kulturella infrastrukturen, ge stöd till den produktiva kultursektorn och investera för att utveckla de mänskliga resurserna så att utvecklingsbehoven kan tillfredsställas. Staden måste också engagera medborgarna i processen, och bygga vidare på den inneboende potentialen inom den egna kultursektorn och kulturindustrin.

3.9. Utvecklingen av stadsområdenas kulturella tillgångar kan också höja städernas anseende inom den expanderande affärs- och konferensturismen. Affärsturismen kan dessutom utgöra ett komplement till kulturaktiviteter i städerna. Detta segment av turistnäringen är betydande (162 miljarder ecu 1995). Det genererar dessutom 1,5 till 2 gånger den direkta omsättningen via ett antal sidoaktiviteter. Om europeiska städer skall kunna behålla en stark position på denna marknad, måste de hävda sig i den internationella konkurrensen genom att betona sin höga nivå när det gäller professionalism och ett brett produktutbud, i synnerhet med avseende på tillgängliga resmål och deras kultur. Därför finns det behov av en konsekvent utvecklingsplanering både inom kultursektorn och turistnäringen.

4. Problem förknippade med kulturpolitiken

4.1. Det första problemet man stöter på när kulturfrågor skall behandlas är att det i Europa saknas en gemensam definition av vad kultur är. Det är svårt att utforma fungerande definitioner av kultursektorn och de olika kulturnäringarna, eftersom kulturen och de verksamheter som är mer eller mindre kopplade till den är så mångskiftande. Alla slags definitioner måste dock omfatta och understryka värdet av kulturell mångfald.

4.2. Eftersom det är en komplicerad fråga att definiera kultur och kulturverksamheter, är det självfallet inte heller särskilt lätt att kvantifiera kulturens och kulturturismens sysselsättningseffekter. Avsaknaden av samförstånd på metodologisk eller operationsanalytisk nivå om hur man skall beräkna sysselsättningseffekter är inte något som bara rör kulturverksamhet. Att det inte finns någon standardmetod leder till att uppgifterna blir relativt motstridiga och därför olämpliga för systematisk behandling. Kommissionen har inlett utgivningen av en rad studier avsedda att öka förståelsen av och möjligheterna att beräkna kulturens och strukturfondsstödets effekter på sysselsättningen. Problemet med motstridiga uppgifter accentueras dessutom när det gäller kultur och kulturturism, eftersom det är svårt att kvantifiera investeringarna i denna sektor, för att inte tala om investeringarnas sysselsättningseffekter.

Skattningar ger emellertid vid handen att investeringar i kultur i kvantitativa termer kan bidra lika mycket till ett områdes attraktionskraft som investeringar i infrastruktur. Man måste dock även beakta de kvalitativa effekterna av investeringar i kultur.

4.3. Det kanske inte är så svårt att definiera de centrala kulturella och konstnärliga verksamheterna och deras underavdelningar, men det finns många anslutande eller stödjande verksamheter och näringar som kan ingå i definitionen men också uteslutas ur den. Detta beror vanligen på vad definitionen skall användas till och därigenom vilka uppgifter man väljer att samla in. I vissa medlemsstater ges inte kulturverksamheter en egen plats i statistiken när man samlar in uppgifter om sysselsättningen. Detta leder till ytterligare komplikationer vid beräkningen av hur många arbetstillfällen som indirekt skapats genom de kulturella verksamheterna.

4.4. Undersökningar som genomförts i några medlemsstater har visat att kulturbranschen är en betydande arbetsgivare, särskilt för ungdomar, och den ger kvinnor större möjligheter än vanligt. En stor del av detta arbete utförs av egenföretagare på frilansbasis eller på deltid, men i vissa underavdelningar inom kultursektorn förutsätts frivilligarbete, lågavlönat eller subventionerat arbete eller arbete utan vinstintresse.

4.5. Det finns vissa hinder för att förverkliga kulturnäringens alla möjligheter att skapa sysselsättning. Bl.a. kan följande nämnas:

- Den allt högre professionaliseringsnivån inom denna sektor. Ofta är utbildningsinstitutionerna inte medvetna om den situation i vilken utvecklingen äger rum.

- Sektorn kan vara sluten och inte öppen för möjligheterna till samarbete och partnerskap. Detta får också konsekvenser för kvaliteten i den kulturella "produkten".

- Vissa delar av kultursektorn kan vara elitistiska.

4.6. Kulturnäringen utgör ändå en viktig källa till sysselsättning i jämförelse med andra näringsgrenar och bidrar ofta till att uppmuntra människor som är lågutbildade, funktionshindrade eller utestängda från arbetsmarknaden att återintegreras i ekonomins huvudfåra.

5. Kulturhuvudstäder i Europa

5.1. Att utse europeiska kulturhuvudstäder kan ha en avgörande betydelse genom att det ger stimulans till att utveckla kulturen och kulturturismen i den stad som utsetts. Några städer har varit mer framgångsrika än andra när det gäller att förvalta de landvinningar som gjorts under kulturhuvudstadsåret. Detta evenemang förstärker tveklöst stadens profil som ett resmål för kulturturism, det bidrar till att bygga upp informella nätverk mellan städer och kulturinstitutioner och ger inspiration till åtgärder inom såväl den offentliga som den privata sektorn.

5.2. De flesta berörda städerna har använt utnämningen till kulturhuvudstad för att marknadsföra sig själva. Även om detta är i sin ordning finns det behov av mer förhandsplanering för att säkerställa en effektivare samverkan med befintliga planer och institutioner, men också ett inslag av överförbarhet och nyskapande i form av pilotåtgärder och pilotprojekt.

5.3. Därför är det viktigt med effektiva uppföljningsinsatser för att lyfta fram de läxor man lärt sig och de nyskapande åtgärder som vidtagits. I det avseendet kan ömsesidig förståelse mellan kultursektorn och turistnäringen göra det lättare att skapa hållbara strukturer för att främja och utveckla kulturturism i städerna under perioden efter kulturhuvudstadsåret.

5.4. Man har genomfört undersökningar av kulturhuvudstädernas genomslag (), men man måste fråga sig vilka mer långsiktiga effekter en utnämning till kulturhuvudstad kan få - följs verksamheten upp eller handlar det om ett evenemang som avslutas efter ett år? Undersökningar av 1990 års kulturhuvudstad, Glasgow, antyder att nettoeffekterna på den regionala ekonomin var mellan 10 och 14 miljoner pund och att sysselsättningseffekterna var 5 500 manår. De offentliga utgifterna har beräknats till 7 000 pund per arbetstillfälle. Efter år 1990 började emellertid sysselsättningen inom turistnäringen att minska.

5.5. För att en stad skall kunna delta i det europeiska kulturhuvudstadsinitiativet krävs att den bidrar till utvecklingen av den ekonomiska verksamheten, särskilt när det gäller sysselsättning och turism, och att den utvecklar en innovativ kulturturism av hög kvalitet. Även om detta är välkommet är det viktigt att man lägger stor vikt vid såväl de nya arbetstillfällenas kvalitativa aspekt som deras art, och att man i möjligaste mån ser till att sysselsättningen blir varaktig.

6. Områden som bör undersökas närmare

6.1. Forskning om kulturturismens verkningar

6.1.1. Mot bakgrund av de brister som antytts bör ett antal områden undersökas närmare på EU-nivå. Det är angeläget att man i EU som helhet utformar en arbetsdefinition på kulturnäringar och kulturturism som tillhandahåller kriterier och verksamhetskategorier. En sådan definition skulle i hög grad bidra till att man kunde inhämta mer jämförbara uppgifter och till att ge en större noggrannhet när man diskuterar turistnäringen.

6.1.2. Det skulle vara av stor nytta med en kartläggning av konsumenternas attityder till kultur och kulturell verksamhet. Här skulle man kunna undersöka människors vilja att betala för kultur och bestämma den underliggande eller otillfredsställda efterfrågan inom kulturområdet. Möjligheter att utvidga marknaden för kulturturism bör också uppmuntras för att inbegripa befolkningsgrupper som pensionärer och funktionshindrade. Ett sådant arbete måste bygga på internationella erfarenheter.

6.1.3. På grund av bristen på kunskap om hur man skall utnyttja kulturturismens fördelar, skulle jämförelsen av kulturella verksamheter underlättas om man utvecklade "resultatmätningsmetoder" för sådana verksamheter. Dessa metoder skulle också bidra till att avgöra vilket inflytande kulturen har på stadsområdenas ekonomiska välfärd. Utvecklingsarbetet skulle bestå av att undersöka olika mått, t.ex. värdet av det antal människor som deltar i olika verksamheter, konsumenternas åsikter om kvalitet osv.

6.2. Strategier för att främja kulturella verksamheter

6.2.1. För att öka vinsterna och sysselsättningen inom kulturturismen måste stadsområdena i en sammanhållen turiststrategi klargöra målen med att bygga ut kulturinstitutionerna och utveckla de kulturella verksamheterna och kulturevenemangen.

6.2.2. Kulturen måste betraktas som en strategisk faktor i utformningen av en stadspolitik på EU-nivå. Man måste också se till att insatser genom strukturfonderna även kan fokuseras på kulturen och dess möjligheter att ge underlag till turism. Detta kan uppnås genom att man gör ett särskilt omnämnande av kulturen i förordningarna för strukturfonderna.

På EU-nivå bör man utforma uppföranderegler och riktlinjer för god praxis för kulturturismnäringen - t.ex. när det gäller kvalitativ utbildning och erkända utbildningsintyg för olika yrkeskategorier inom branschen, t.ex. turistguider, samt erbjudna kvalitetstjänster speciellt rörande kunskap om särskilda geografiskt begränsade kulturella intressen och attraktioner. I detta hänseende kunde man även införa och tilldela kvalitetsmärken som erkänns i hela EU.

6.2.3. För att föra fram kulturaktiviteter i städerna och utveckla stadsturismen föreslår Regionkommittén liksom i yttrandet om "Mot ett program för städer inom Europeiska unionen" () att en mekanism skapas inom Europeiska kommissionen för att integrera politiken, sprida information och samordna åtgärderna, så att allt detta direkt berör frågan om städernas utveckling. Samtidigt skall samtliga offentliga och privata aktörer med koppling till stadsturismen garanteras möjlighet till samverkan. Behovet av en sådan samordningsprocess konstaterades också av rådet vid sammanträdet om sysselsättning och turism.

6.3. Transnationella och multikulturella aspekter

6.3.1. För att komma förbi problemet med att vissa kulturella verksamheter i stadsområdena har en sluten karaktär och för att främja förnyelse inom branschen borde starkare tonvikt läggas på städer som upprättar kontakter över gränserna. Detta bör göras genom att man framhäver bra metoder och nya sätt att använda kulturella tillgångar på, men också genom att man skapar band mellan städer som har likartad kulturturistisk inriktning. Initiativ som "konststäder i Europa" skulle göra det möjligt för stadsturismen att upprätta samarbete mellan städer med likartade historiska eller kulturella erfarenheter och förse dem med ett försprång i konkurrenshänseende. Samarbete över gränserna erbjuder möjligheter att på ett specifikt sätt binda samman vad städerna har att erbjuda i nätverk, för att skapa konkurrenskraftiga europeiska produkter.

6.3.2. Starkare tonvikt bör även läggas på marknadsföringsinitiativ. Ökande internationell konkurrens medför att gränsöverskridande partnerskap blir allt mer betydelsefulla när det gäller att:

- utvärdera åtgärder som redan vidtagits;

- främja experiment med nya semesterformer och turistprodukter;

- öka den internationella konkurrenskraften genom att bevara vissa nationella särdrag men också genom att standardisera turistprodukter och kvalitetsmärka städer;

- utveckla bättre kommunikationsformer och bygga upp nätverk, särskilt inom nischmarknader, till exempel för funktionshindrade.

Detta kan genomföras på EU-nivå, men också av nätverk av städer i Europa som kan erbjuda en rad upplevelser som är typiska för den europeiska stadskulturen till turister från EU och från tredje land.

7. Slutsatser

7.1. Städerna måste se över och definiera om sin kulturella roll i Europa. För att få en stark kulturturism och dra nytta av de fördelar som detta innebär, måste städerna investera i sin egen kreativitet och i de särdrag som utmärker dem och gör dem intressanta i förhållande till den omgivande regionen. Samtidigt som det finns ett behov av att harmonisera kvaliteten, finns det i lika hög grad ett behov av att undvika karaktärslöshet och risken att europeiska städer blir avbilder av varandra.

7.2. Europeiska städer måste nu satsa på att inkorporera åtgärder för turism och i synnerhet stadsturism i sina utvecklingsstrategier. Städerna måste kunna hantera den ökande rörligheten när det gäller rekreation, fritid och turism och på nytt etablera sig som attraktionscentrum och som centralpunkt för nya kulturerfarenheter som håller på att växa fram. Stadsområdena måste vidareutveckla kulturturismens möjligheter att bidra till socioekonomisk utveckling genom att utnyttja de mänskliga resurserna, integrera grupper som kvinnor och ungdomar på arbetsmarknaden, modernisera sina ekonomiska och materiella tillgångar, mobilisera investeringar samt nydana och omstrukturera de urbana systemen.

Bryssel den 13 maj 1998.

Regionkommitténs ordförande

Manfred DAMMEYER

() KOM(96) 160 slutlig.

() KOM(96) 512 slutlig.

() KOM(97) 197 slutlig.

() KOM(97) 549 slutlig - ABl. C 362, 28.12.1997, s. 12.

() EGT C 116, 14.4.1997, s. 65.

() EGT C 379 15.12.1997, s. 21.

() Meddelande från Europeiska kommissionen - Sammanhållningspolitik och kultur. Ett bidrag till sysselsättningen (KOM(96) 512 slutlig).

() KOM(97) 197 slutlig.

() Rådets direktiv 95/57/EG; EGT L 291, 6.12.1995, s. 32.

() Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av ett gemenskapsinitiativ till förmån för evenemanget "Europeisk kulturhuvudstad" (KOM(97) 549 slutlig) EGT C 362, 28.11.1997, s. 12, och den undersökning om europeiska kulturhuvudstäder och kulturmånader som genomförts av nätverket av europeiska kulturhuvudstäder.

() CdR 316/97 fin.