Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till rådets direktiv om registreringsbevis för motorfordon och deras släpfordon" () (98/C 19/05)

Den 5 augusti 1997 beslutade rådet i enlighet med artikel 75 i EG-fördraget att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovennämnda förslag.

Sektionen för industri, handel, hantverk och tjänster, som fick uppdraget att förbereda ärendet, antog sitt yttrande den 8 oktober 1997. Föredragande var Michael Kubenz.

Vid sin 349:e plenarsessionen den 29-30 oktober 1997 (sammanträdet den 29 oktober 1997) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 99 röster för, 1 röst emot och 3 nedlagda röster.

1. Bakgrund

1.1. År 1996 fanns det 164 553 000 personbilar och 22 032 000 fordon som går i yrkestrafik registrerade i Europeiska gemenskapen, eller sammanlagt cirka

- 186 585 000 () motorfordon och 20 000 000 släpfordon ().

1.2. I Tyskland omregistreras årligen cirka 20 % av beståndet av begagnade motorfordon och släpfordon. I Europeiska unionen genomförs årligen mer än 10 miljoner omregistreringar.

1.3. Sedan den 1 januari 1993 är Europeiska unionen en inre marknad utan inre gränser med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Sedan dess tillämpar medlemsstaterna rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 () om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning med avseende på typgodkännande av motorfordon och tillhörande släpvagnar [senast ändrat genom direktiv 97/27/EG ()]. Enligt detta direktiv skall medlemsstaternas nuvarande förfarande för typgodkännande undan för undan ersättas med ett gemenskapsförfarande. Enligt villkoren i detta direktiv, och helt bortsett från olika skattemässiga överväganden, kan nyregistrerade fordon av sådant slag att den erhåller ett EG-typgodkännande godkännas, säljas och användas om en giltig intyg om överensstämmelse (Certificate of conformity - COC) kan visas upp.

1.4. Sedan den 1 januari 1993 har det varit möjligt att välja systemet med EG-typgodkännande för klass M1-fordon, dvs. fordon för persontransport med högst åtta sittplatser utöver förarplatsen (). Från och med 1 januari 1996 är det obligatoriskt att använda detta system för nya M1-fordon.

1.5. För nya fordon och vid omregistrering utfärdas ett registreringsbevis på basis av typgodkännandet och efter tilldelning av den nationella registreringsskylten.

1.6. Registreringsbeviset gör det även möjligt för motorfordonets ägare eller en återförsäljare att avyttra fordonet på den inre marknaden eller att registrera om den vid flytt till en annan medlemsstat ().

2. Inledning

2.1. Detta förslag till direktiv syftar till att harmonisera utformningen av och innehållet i registreringsbevisen i Europeiska unionen.

2.2. Med utkastet till förslag utfärdas bestämmelser på grundval av artikel 75 i EEG-fördraget (gemensam transportpolitik).

2.3. Syftet med direktivet är att med hjälp av harmonisering uppnå följande mål:

- att underlätta vägtrafik på andra medlemsstaters territorium för fordon som är registrerade i en medlemsstat genom att förenkla den kontroll av registreringsbevis som görs av de behöriga nationella myndigheterna,

- att göra det möjligt att vid trafikkontroller kontrollera att direktiv 91/439/EEG om körkort () tillämpas,

- att förbättra den inre marknadens funktion genom att underlätta förståelsen av registreringshandlingar när ett fordon registreras i en annan medlemsstat,

- att förbättra den inre marknadens funktion genom att underlätta kontrollen av vem som är rättmätig ägare till ett fordon när fordonet registreras i en annan medlemsstat.

3. Allmän kommentar

3.1. Kommittén välkomnar kommissionens förslag att harmonisera registreringsbevisen.

4. Särskilda kommentarer

4.1. Kommittén välkomnar särskilt att registreringsbevisen kommer att utformas med Wienkonventionen () som modell.

4.2. Kommittén vill emellertid påpeka att det är nödvändigt, som ett minimum, att ECE-konventionens () tillämpningsområde övertas i Europeiska unionen bestämmelser, eftersom Wienkonventionen håller på att godtas utanför EU, särskilt i de östeuropeiska länderna.

4.3. ESK tillstyrker att ett elektroniskt system skall byggas upp i hela Europeiska unionen, ett system som skall göra det möjligt att med hjälp av chassinumret söka uppgifter från fordonets registrering.

4.3.1. I några medlemsstater (Danmark, Storbritannien och Sverige) är det inget krav att ett fordons förare har med sig det aktuella registreringsbeviset vid inhemsk trafik. I dessa medlemsstater använder sig de behöriga myndigheterna av ett system som gör att de vid fordonskontroll har direkt tillgång till det nationella fordonsregistret, som bland annat innehåller alla uppgifter som finns i registreringsbeviset.

4.3.2. För närvarande undersöker kommissionen Tadia-projektet för utbyte mellan alla europeiska länder av uppgifter som finns i intyg om överensstämmelse. Tadia skulle kunna utgöra grunden för en elektronisk fordonskontroll.

4.3.3. Som en övergångslösning innan den direkta elektroniska fordonskontrollen införs har användandet av plastkort med datachips rekommenderats. Dessa kort skulle kunna införas direkt, utan att man behöver ta omvägen över pappersformatet.

4.3.4. Om ett pappersformat införs bör uppgifterna åtminstone vara läsbara elektroniskt (t.ex. med hjälp av streckkoder).

4.4. Kommittén instämmer i att ett registeringsbevis i separata två delar är absolut nödvändigt.

4.4.1. Del II av registreringsbeviset kommer i regel inte, och skall inte, förvaras i fordonet. Detta bidrar till att förhindra vidareförsäljning av stulna fordon, eftersom ett godtrosförvärv av dylika fordon inte är möjligt om inte del II av registreringsbeviset kan visas upp. Detta förfarande har varit framgångsrikt i Tyskland och Nederländerna och kommer även att införas i Belgien.

4.4.2. Genom att registreringsbeviset utfärdas i två delar kan dessutom äganderätten bevisas, vilket redan är fallet i vissa medlemsstater som utfärdar motsvarande handlingar.

4.5. Artiklarna 6 och 7 i direktivet

4.5.1. ESK förordar att den kommitté som inrättades i och med direktiv 96/47/EG () om ändring av direktiv 91/439/EEG om körkort skall få anpassa bilagorna efter den tekniska utvecklingen enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 7.

4.6. Artikel 8

4.6.1. De tidsfrister som anges för genomförandet av direktivet förefaller rimliga och lämpliga.

4.7. Bilaga I

4.7.1. För att man inom ramen för de fastställda dimensionerna skall uppnå en hög grad av enhetlighet av registreringsbevisets utformning bör ingen maximistorlek föreskrivas, utan ett exakt format fastställas som i direktivet om körkort i Europeiska unionen. På så vis förhindras att olika nationella format undergräver den eftersträvade enhetligheten, och problem med den eftersträvade elektroniska läsbarheten undviks.

4.7.2. För att minska behovet av utrymme skulle uppgifter som endast behövs vid den officiella fordonsbesiktning kunna anges i kodform. Detta är fullt möjligt i fråga om ett enhetligt format som säkerställer den elektroniska läsbarheten.

4.7.3. Som ytterligare en punkt vad gäller åtgärder för att öka säkerheten mot förfalskningar rekommenderas att användning av hologram läggs till i bilaga I del I punkt II och i bilaga I del II punkt II i direktivet.

4.7.4. Kommittén föreslår att kraven på papperskvaliteten skall vara minst lika höga som för det europeiska körkortet för att öka registreringsbevisets "livslängd" och höja säkerheten mot förfalskningar.

4.8. Bilaga I del I punkt VII och bilaga I del II punkt VII

4.8.1. Formuleringen bör ändras enligt följande:

"Uppgifterna kan även anges i form av koder på registreringsbeviset, om dessa koder finns med i intyget om överensstämmelse som producenten utfärdat på grundval av EG-typgodkännandet eller kan härledas ur detta intyg genom enkla beräkningar."

4.9. Släpfordon

4.9.1. Om en person äger flera släpfordon bör registreringsmyndigheten göra en förteckning över de släpfordon som finns registrerade i denna persons namn. Ägaren bör kunna ha med sig denna företeckning och lämna fram den vid kontroll istället för registreringsbeviset.

4.10. Direktivet tar inte upp nationella specialförfaranden. Dessa förblir oförändrade. Det vore emellertid att rekommendera att möjliggöra för fordon som inte utrustas med ett EG-typgodkännande att använda det enhetliga registreringsbeviset.

4.10.1. I dagens läge gäller detta alla fordonskategorier som ännu inte kan erhålla EG-typgodkännande och fordon som även efter genomförandet av EG:s förfarande för typgodkännande för M1-fordon och alla andra fordonskategorier kan registreras individuellt och som även fortsättningsvis kan ges nationellt typgodkännande.

Bryssel den 29 oktober 1997.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Tom JENKINS

() EGT C 202, 2.7.1997, s. 13.

() Myndighetsuppgifter via Europeiska kommissionens generaldirektorat III efter respektive land.

() Ekonomiska och sociala kommitténs egen skattning.

() EGT L 42, 23.2.1970, s. 1 (Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, EGT C 48, 16.4.1969, s. 14).

() EGT nr L 18, 21.1.1997, s. 7 (Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, EGT C 49, 24.2.1992, s. 5).

() Se bilaga II till direktivet 70/156/EEG.

() Se även "Tolkningsmeddelande från kommissionen 96/C 143/04 om förfarandena vid typgodkännande och registrering av motorfordon som tidigare har varit registrerade i en annan medlemsstat", EGT C 143, 15.5.1996, s. 4.

() EGT L 237, 24.8.1991, s. 1 (Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, EGT C 301, 13.11.1995).

() Konventionen om vägtrafik som ingicks den 8 november 1968, inklusive de ändringar som trädde i kraft den 3 september 1993. Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa.

() ECE - Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa.

() EGT L 235, 17.9.1996, s. 1.