Förslag till Rådets direktiv om bedömning av vissa planers och programs inverkan på miljön (97/C 129/08) (Text av betydelse för EES) KOM(96) 511 slutlig - 96/0304(SYN)

(Framlagt av kommissionen den 25 mars 1997)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130 s.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommittén

i enlighet med förfarandet i artikel 189 c i fördraget, i samarbete med Europaparlamentet, och

med beaktande av följande:

I artikel 130r i fördraget fastställs att gemenskapens miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön, till att skydda människors hälsa liksom till ett varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurser och att den skall grundas på försiktighetsprincipen. Detta kräver bland annat att miljööverväganden på lämpligt sätt integreras i de planer och program som medlemsstaterna antar som ett led i beslutsprocessen för fysisk planering i syfte att upprätta en ram för efterföljande exploateringstillstånd (särskilt de på vilka rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa privata och offentliga projekt (1) är tillämpligt).

Med detta direktiv eftersträvas en hög grad av skydd för miljön genom att uppnå de mål som föreskrivs i artikel 130r.1, och detta direktiv behandlar förfaranden i det att det beskriver ett förfarande för miljöbedömningar som skall följas av den behöriga myndigheten innan det slutgiltiga beslutet fattas beträffande planer och program som kan förväntas ha inverkan på miljön.

Miljökonsekvensanalyser är ett viktigt verktyg för att integrera miljööverväganden i sådana planer och program eftersom man därigenom säkerställer att de berörda offentliga myndigheterna tar hänsyn till planernas och programmens sannolika inverkan på miljön innan dessa antas.

I det femte åtgärdsprogrammet för miljön (2) bekräftas vikten av att bedöma planers och programs sannolika inverkan på miljön.

De olika system för miljökonsekvensanalyser som tillämpas i medlemsstaterna är bristfälliga, eftersom de inte omfattar alla de grundläggande planer och program som utgör ramen för efterföljande beslut om exploateringstillstånd och eftersom de inte alltid innehåller de lägsta krav på förfaranden som är nödvändiga för att säkerställa en hög miljöskyddsnivå.

Framför allt säkerställer inte de system för miljökonsekvensanalyser som tillämpas i medlemsstaterna att lämpligt gränsöverskridande samråd hålls för den händelse att genomförandet av en plan eller ett program som förbereds i en medlemsstat sannolikt skulle ha stora effekter på miljön i en annan medlemsstat.

Därför krävs åtgärder på gemenskapsnivå för att föreskriva lämpliga ramar för övergripande miljökonsekvensanalyser som kommer att rätta till dessa brister och därmed bidra till förverkligandet av fördragets mål i fråga om miljön.

Med beaktande av subsidiaritetsprincipen och i syfte att säkerställa nödvändig enhetlighet och insyn är det lämpligt att i detta direktiv fastställa de grundläggande principerna för system för miljökonsekvensanalyser och överlåta detaljerna i förfarandena på medlemsstaterna.

De planer och program som bör bedömas i enlighet med detta direktiv är planer och program som antas som ett led i beslutsprocessen för fysisk planering i syfte att upprätta ramar för efterföljande exploateringstillstånd, inbegripet strategiska planer och program inom områdena energi, avfall, vatten, industri (inbegripet mineralutvinning), telekommunikation och turism samt vissa planer och program rörande transportinfrastrukturer.

Sådana planer och program antas i enlighet med två slags förfaranden, och direktivet bör gälla sådana planer och program som antas i enlighet med bägge förfarandena, nämligen planer och program som antas av de behöriga myndigheterna, i vilket fall bedömningen bör utföras innan den behöriga myndigheten antar planen eller programmet, och planer och program som antas genom lagstiftning, i vilket fall bedömningen bör utföras innan planen eller programmet överlämnas till lagstiftningsförfarandet.

Där en bedömning krävs enligt detta direktiv skall den genomföras på grundval av ett miljöutlåtande som innehåller de uppgifter som krävs med hänsyn till vilket stadium i beslutsprocessen i vilket de betydande miljökonsekvenserna som planens eller programmets genomförande medför bäst beaktas.

För att säkerställa överskådlighet i beslutsprocessen och säkerställa att de uppgifter som lämnas för bedömningen är uttömmande och tillförlitliga är det nödvändigt att föreskriva samråd med myndigheter och/eller organ med miljöansvar och med allmänheten under bedömningen av planer och program.

Om genomförandet av en plan eller ett program som utarbetats i en medlemsstat med sannolikhet kommer att inverka väsentligt på miljön i andra medlemsstater, bör det föreskrivas att de berörda medlemsstaterna skall samråda.

Resultaten av bedömningen bör beaktas av den behöriga myndigheten innan denna antar planen eller programmet eller överlämnar planen eller programmet till lagstiftningsförfarandet för antagande, där det är underförstått att bedömningsmakten och det slutgiltiga beslutet uteslutande tillkommer denna myndighet.

Detta direktivs tillämpning och effektivitet bör ses över sju år efter det att det har trätt i kraft.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syftet med detta direktiv är att sörja för en hög grad av miljöskydd genom att säkerställa att en miljökonsekvensanalys av vissa planer och program utförs och att resultaten av denna beaktas under förberedandet och antagandet av sådana planer och program.

Artikel 2

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) plan och program:

i) Endast planer och program avseende fysisk planering

- som omfattas av förberedande och antagande av en behörig myndighet eller som förbereds av en behörig myndighet för antagande genom lagstiftning och

- som ingår i beslutsprocessen för fysisk planering i syfte att inrätta en ram för efterföljande exploateringstillstånd och

- som innehåller bestämmelser om projektens slag, storlek, belägenhet eller driftsförhållanden.

ii) Detta inbegriper ändringar av befintliga planer och program enligt 2 a i ovan.

Denna definition innefattar planer och program avseende fysisk planering inom sektorer som transport (inbegripet transportkorridorer, hamnanläggningar och flygplatser), energi, avfallshantering, förvaltning av vattenresurser, industri (inbegripet mineralutvinning), telekommunikation och turism.

b) behörig myndighet: den myndighet som medlemsstaterna utser som ansvarig för att utföra de skyldigheter som följer av detta direktiv.

c) exploateringstillstånd: den ansvariga myndighetens beslut som ger exploatören rätt att genomföra ett projekt.

d) projekt:

- utförande av byggnads-eller anläggningsarbeten eller andra installationer eller arbeten,

- andra ingrepp i den naturliga omgivningen och i landskapet, inklusive mineralutvinning.

e) miljökonsekvensanalys: förberedelse av ett miljöutlåtande, genomförande av samråd samt beaktande av miljöutlåtandet och resultaten av samrådet i enlighet med artikel 5-8 i detta direktiv.

Artikel 3

De krav som anges i detta direktiv skall införlivas i medlemsstaternas gällande förfaranden för antagandet eller överlämnandet till lagstiftningsförfarandet av planer och program eller fastställas i förfaranden som upprättas för att uppfylla villkoren i detta direktiv.

Artikel 4

1. En miljökonsekvensanalys enligt artiklarna 5 till 8 skall utföras innan en plan eller ett program antas eller överlämnas till lagstiftningsförfarandet av den behöriga myndigheten.

2. Det krav som avses i punkt 1 skall endast gälla sådana planer och program för vilka den första formella behandlingen inleddes efter det datum som anges i artikel 12.1.

3. Smärre ändringar i befintliga planer och program skall endast kräva en miljökonsekvensanalys i de fall där medlemsstaterna anser att sådana ändringar sannolikt medför betydande negativa miljökonsekvenser.

4. Planer eller program i vilka fastställs den detaljerade användningen av små områden på lokal nivå skall endast kräva en miljökonsekvensanalys i de fall där medlemsstaterna anser att de sannolikt kommer att medföra betydande negativa miljökonsekvenser.

Artikel 5

1. Om en miljökonsekvensanalys krävs i enlighet med artikel 4 skall den behöriga myndigheten förbereda ett miljöutlåtande som innehåller den typ av uppgifter som avses i bilagan.

2. Uppgifterna i det miljöutlåtande som förbereds enligt punkt 1 skall vara tillräckligt detaljerade för att en bedömning skall kunna göras av de betydande direkta eller indirekta effekterna av genomförandet av planen eller programmet på människor, djur, växter, jord, vatten, luft, klimat, landskap, materiella tillgångar och kulturarv, varvid hänsyn skall tas till planens eller programmets detaljrikedom, var i beslutsgången den eller det befinner sig och i vilken omfattning vissa frågor bör granskas på olika nivåer i denna beslutsgång.

3. Den behöriga myndigheten skall samråda med de berörda miljömyndigheterna och/eller -organen (enligt artikel 6.3) när beslut fattas om omfattningen av de uppgifter som skall ingå i miljöutlåtandet och utförligheten i dessa.

4. Miljöutlåtandet skall omfatta en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som ges i utlåtandet.

Artikel 6

1. En kopia av utkastet till planen eller programmet och av det miljöutlåtande som förbereds i enlighet med artikel 5 skall tillhandahållas de berörda miljömyndigheterna och/eller -organen samt samt den berörda allmänheten.

2. De berörda miljömyndigheterna och/eller -organen samt den berörda allmänheten skall ges tillfälle att yttra sig om utkastet till planen eller programmet och det bifogade miljöutlåtandet innan planen eller programmet överlämnas till lagstiftningsförfarandet eller antas av en offentlig myndighet.

3. Medlemsstaterna skall ange vilka myndigheter och/eller organ som skall ges tillfälle att yttra sig och som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan förmodas beröras av de miljökonsekvenser det medför att genomföra planer och program.

4. Medlemsstaterna skall ange vilken del av allmänheten som skall ges tillfälle att yttra sig, med hänsyn till var i beslutsgången planen eller programmet befinner sig.

5. Medlemsstaterna skall besluta om de närmare formerna för underrättandet av och samrådet med de berörda miljömyndigheterna och/eller -organen och den berörda allmänheten.

Artikel 7

1. Om en medlemsstat anser att genomförandet av en plan eller ett program som utarbetats för dess territorium sannolikt kommer att ha betydande inverkan på en annan medlemsstats miljö, eller om en medlemsstat som sannolikt kommer att påverkas begär detta, skall den medlemsstat på vars territorium planen eller programmet överlämnas, innan planen eller programmet insänds till lagstiftningsförfarandet eller antas av en behörig myndighet, till den andra medlemsstaten lämna en kopia av utkastet till planen eller programmet samt det relevanta miljöutlåtandet.

2. Om en medlemsstat mottar en kopia av ett utkast till en plan eller ett program och ett miljöutlåtande enligt punkt 1, skall den underrätta den andra medlemsstaten om huruvida den önskar samråda innan planen eller programmet överlämnas till lagstiftningsförfarandet eller antas och, om medlemsstaten begär detta, skall de berörda medlemsstaterna inleda samråd om de sannolika gränsöverskridande miljöeffekterna till följd av genomförandet av planen eller programmet och om vilka åtgärder som planeras för att minska eller avhjälpa dessa effekter.

3. Om det enligt denna artikel krävs att medlemsstaterna skall inleda samråd skall dessa vid inledningen av detta samråd enas om under hur lång tid samråd bör hållas.

Artikel 8

Den behöriga myndighet som ansvarar för överlämnande till lagstiftningsförfarandet eller antagande av planen eller programmet i fråga skall, före överlämnande till lagstiftningsförfarandet eller antagande, beakta det miljöutlåtande som förberetts i enlighet med artikel 5, eventuella yttranden i enlighet med artikel 6 och resultaten av de samråd som genomförts i enlighet med artikel 7. Den behöriga myndigheten får i synnerhet göra de ändringar i planen eller programmet som den anser lämpliga på grundval av miljöutlåtandet, yttrandena och samrådet.

Artikel 9

1. När en plan eller ett program antas av en behörig myndighet skall den behöriga myndigheten underrätta de berörda miljömyndigheterna och/eller -organen, den berörda allmänheten och varje medlemsstat med vilken samråd enligt artikel 7 ägt rum och för dem som underrättas på detta sätt tillhandahålla

a) en kopia av den plan eller det program som antagits och

b) en redogörelse för hur det miljöutlåtande som lämnats enligt artikel 5, eventuella yttranden enligt artikel 6 och resultaten av de samråd som genomförts i enlighet med artikel 7 har beaktats i enlighet med artikel 8.

2. De närmare formerna för underrättelser enligt punkt 1 skall bestämmas av medlemsstaterna.

Artikel 10

1. En miljökonsekvensanalys som utförs enligt detta direktiv skall inte inverka på några krav som fastställs i direktiv 85/337/EEG eller på några andra krav i gemenskapslagstiftningen.

2. Direktivet skall inte vara tillämpligt på de förvaltningsplaner som utformats speciellt för särskilda bevarandeområden och som antagits i enlighet med artikel 6.1 i rådets direktiv 92/43/EEG (3).

3. Ingen bestämmelse i detta direktiv skall medge rätt att överklaga en lagstiftningsåtgärd genom vilken en plan eller ett program antagits.

Artikel 11

1. Medlemsstaterna och kommissionen skall utbyta upplysningar om de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av detta direktiv.

2. Sju år efter detta direktivs ikraftträdande skall kommissionen överlämna en rapport om direktivets tillämpning och effektivitet till Europaparlamentet och rådet.

3. Kommissionen får där så är lämpligt, mot bakgrund av den rapport som avses i punkt 2 i denna artikel, förelägga rådet ett förslag innehållande lämpliga ändringar av detta direktiv.

Artikel 12

1. Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1999. Medlemsstaterna skall snarast underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna de typer av planer och program som de kommer att underkasta miljökonsekvensanalys i enlighet med detta direktiv.

Artikel 13

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 14

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1) EGT nr L 175, 5.7.1985, s. 40.

(2) EGT nr C 138, 17.5.1993, s. 5.

(3) EGT nr L 206, 22.7.1992, s. 7.

BILAGA

De upplysningar som avses i artikel 5

Upplysningar om följande:

a) Planens eller programmets innehåll och huvudsakliga mål.

b) De miljömässiga särdragen i varje område som med sannolikhet kommer att påverkas väsentligt av planen eller programmet.

c) De eventuella existerande miljöproblem som är relevanta för planen eller programmet, inbegripet i synnerhet sådana som berör områden av särskild miljömässig betydelse, exempelvis de områden som anges i direktiv 79/409/EEG (1) och 92/43/EEG.

d) De mål för miljöskydd som fastställts på internationell, gemenskaps- och medlemsstatsnivå (inbegripet mål som fastställts i andra planer och program i samma rangordning) och som är relevanta för planen eller programmet samt på vilket sätt dessa mål och andra miljööverväganden har beaktats vid förberedelsen.

e) De miljöeffekter av betydelse som sannolikt följer av planens eller programmets genomförande.

f) De eventuella alternativa metoder för att uppnå planens eller programmets mål som har beaktats vid förberedelsen (exempelvis alternativa former av exploatering eller alternativ lokalisering) och anledningarna till att dessa alternativ inte antagits.

g) De åtgärder som planeras för att förhindra, minska och om möjligt avvärja varje väsentlig negativ inverkan på miljön vid genomförandet av planen eller programmet.

h) De eventuella svårigheter (t.ex. tekniska brister eller avsaknad av kunnande) som har framkommit vid sammanställningen av de krävda upplysningarna.

(1) EGT nr L 103, 25.4.1979, s. 1.