A4-0361/96

Resolution om kommissionens rapport enligt artikel 189b.8 i fördraget om tillämpningsområdet för medbeslutandeförfarandet (SEK(96)1225) - C4-0464/96)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens rapport enligt artikel 189b.8 i fördraget om tillämpningsområdet för medbeslutandeförfarandet (SEK(96)1225 - C4-0464/96),

- med beaktande av sin resolution av den 18 april 1991 ((EGT nr C 129, 20.5.1991, s. 136.)) om gemenskapens rättsakter,

- med beaktande av sina resolutioner av den 17 maj 1995 ((EGT nr C 151, 19.6.1995, s. 56.)) om hur Fördraget om Europeiska unionen fungerar inför regeringskonferensen 1996 - genomförande och utveckling av unionen och av den 13 mars 1996 ((EGT nr C 96, 1.4.1996, s. 77.)) om (i) Europaparlamentets yttrande om sammankallande till regeringskonferensen och (ii) utvärdering av reflektionsgruppens arbete och preciseringen av Europaparlamentets politiska prioriteringar inför regeringskonferensen

- med beaktande av betänkandet från utskottet för institutionella frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik (A4- 0361/96), och med beaktande av följande:

A. Medbeslutandeförfarandet måste utvidgas till att omfatta alla rättsakter

- för att säkerställa att det europeiska lagstiftningsförfarandet är demokratiskt,

- för att förenkla lagstiftningsförfarandena på europeisk nivå genom att avskaffa samarbetsförfarandet och minska risken för onödiga konflikter om den rättsliga grunden.

B. Att utvidga medbeslutandeförfarandet till att omfatta alla rättsakter innebär att man ställs inför problemet att definiera dessa rättsakter.

C. Problemet skulle kunna lösas om man rangordnade gemenskapsrättens olika kategorier, och i förklaring nr 16 om rangordningen av gemenskapens rättsakter som bifogats Fördraget om Europeiska unionen anges att regeringskonferensen skall undersöka «i vilken utsträckning det är möjligt att ompröva klassificeringen av gemenskapens rättsakter i syfte att upprätta en lämplig rangordning mellan de olika kategorierna av normer».

D. Att tillämpa omröstning med kvalificerad majoritet på samtliga rättsakter måste vara ett av målen med regeringskonferensen för att EU skall kunna fungera effektivt efter en utvidgning. Att utvidga medbeslutandeförfarandet till rättsakter som antas med kvalificerad majoritet är dock ingen lösning på problemet med att definiera en rättsakt.

E. Att tillämpa medbeslutandeförfarandet på alla rättsakter som för närvarande behandlas med samarbetsförfarandet vore ett framsteg, men skulle innebära att medbeslutandeförfarandet fortfarande inte tillämpades på vissa områden av stor politisk betydelse, till exempel medborgarskap, skattesystem, jordbrukspolitik och vissa aspekter av miljöområdet.

F. Att besluta om tillämpning av medbeslutandeförfarandet från fall till fall och utan kriterier skulle innebära en minimal kompromiss mellan medlemsstaterna och en total brist på konsekvens.

G. Inget tillvägagångssätt som bygger på ett «fall-till-fall-tänkande» och som följaktligen blir empiriskt kommer att kunna avhjälpa det allvarliga problemet med oordning och osäkerhet som råder i den gemenskapliga rättsordningen.

1. Parlamentet har följande synpunkter på kommissionens dokument:

2. Allmänna synpunkter

2.1. I kommissionens dokument föreslås att medbeslutandeförfarandet skall utvidgas till att omfatta all lagstiftning och det uppställs förslag till exakta kriterier för definitionen av detta område. Dokumentet utmärks av vad som hittills, förutom Europaparlamentets synpunkter, varit det enda politiskt konsekventa förhållningssättet till problemet.

2.2. Kommissionens dokument har dock tre svagheter:

- De angivna kriterierna skulle i vissa fall vinna på att preciseras.

- Definitionen av «lagar» har vissa brister och behöver kompletteras.

- Fastställandet av lagstiftningsområdet enligt de angivna kriterierna är både riskabelt och inskränkande.

3. Oklarheter

Det finns vissa påtagliga oklarheter bland de kriterier som kommissionen föreslår:

3.1. Kriteriet «de viktigaste elementen i gemenskapens insatser på ett bestämt område» verkar oerhört subjektivt i sin nuvarande form och tillämpning, men om det utformades bättre skulle det kunna användas till att fastställa lagstiftningsområdet i specifika fall som rör lagstiftningens inflytande och kvalitet.

3.2. Samma sak gäller begreppet «tekniska områden», som kommissionen inte uttryckligen framför som ett kriterium, men som i själva verket används som ett «negativt» kriterium i uppräkningen i bilaga 4 av de områden som inte omfattas av medbeslutandeförfarandet.

3.3. Begreppet «av allmän räckvidd» borde preciseras med tanke på de många interinstitutionella konflikter som uppkommit. Begreppet måste definieras genom att ställas mot «enskild åtgärd» och «förvaltningsåtgärd».

4. Nödvändiga kompletteringar

4.1. Det måste klargöras att rättsakter är av normativ karaktär eller av program- eller budgetkaraktär ((Vad gäller den sistnämnda kategorin, finansiella lagar, kräver tillämpningen av medbeslutande särskilda förfaringssätt.)). Alla rättsakter som inte är av budgetkaraktär, inbegripet uppförandet av «belopp som bedöms som nödvändiga» och som därmed har betydelse för det årliga budgetförfarandet, måste betraktas som lagstiftande.

4.2. Kommissionens dokument borde omfatta rättsakter som enligt kommissionens egna kriterier är lagstiftande och som för närvarande faller under tredje pelaren. På så sätt skulle regeringarna inte längre kunna undgå all parlamentarisk kontroll på nationell eller europeisk nivå inom områden som är särskilt känsliga i fråga om mänskliga rättigheter och medborgerliga fri- och rättigheter.

5. Oberättigade restriktioner i genomförandet

Om man tillämpar de kriterier kommissionen fastställt bör andra områden och rättsakter behandlas med medbeslutandeförfarandet, bland annat följande:

Medborgarskap

5. 1 Artikel 8b.2: Rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för alla unionens medborgare i den medlemsstat där man är bosatt. Kommunalval omnämns i kommissionens dokument och det är svårt att förstå varför val till Europaparlamentet utelämnats.

Artikel 8e: Svarar mot kommissionens kriterier.

Konkurrens

5.2. Artikel 87: Allmänna regler för tillämpning av fördragets principer.

Artikel 92.3 e: Här har Europaparlamentet ingen roll för närvarande, men i artikeln fastställs nya slag av statsstöd som anses förenliga med den inre marknaden.

Artikel 94: Allmänna regler för tillämpning av fördragets principer i fråga om statsstöd.

Visum

5.3. Artikel 100c: Man måste skilja mellan allmänna regler, som är lagstiftande rättsakter, som rör människors rättigheter och som måste falla under medbeslutandeförfarandet, och genomföranderättsakter, till exempel upprättande eller ändringar av förteckningar över berörda länder, vilket inte faller under medbeslutandeförfarandet.

Ekonomiska och monetära unionen

5.4. - Artiklarna 103.5, 104a.2 och 104b.2: Medbeslutandeförfarandet bör tillämpas eftersom principerna för genomförandet av en multilateral övervakning, för förbudet mot positiv särbehandling och bestämmelserna om statsstöd är allmänna regler och inte «tekniska» områden.

- Artikel 105a.2 skulle däremot kunna falla inom ramen för det nya rådfrågningsförfarandet.

Transeuropeiska nät

5.5. Samtliga åtgärder som åsyftas i artikel 129c. (Det finns ingen logik i den nuvarande uppdelningen mellan de åtgärder som faller under medbeslutandeförfarandet och de som inte gör det.)

Industrin

5.6. Artikel 130.3: Dessa åtgärder är av allmän betydelse och täcker ett område som kan bli allt viktigare i framtiden.

Forskning

5.7. Artikel 130i.3: I praktiken har det visat sig att detta program är mer än enbart genomförandebestämmelser. Medbeslutande är därför nödvändigt även om det bästa vore att stryka denna punkt och samla alla nyckelbeslut under punkterna 1 och 2 i samma artikel.

Artikel 130j: Berör allmänna regler för genomförandet av ramprogrammet.

Artikel 130n.

Förstainstansrätten

5.8. Artikel 168a.2: Avser ett allmänt beslut om att ge förstainstansrätten nya befogenheter eller ändra dess sammansättning.

Kampen mot bedrägeri

5. 9 Artikel 209a: Om den nuvarande rättsliga grunden ändras, vilket Europaparlamentet förespråkar.

Euratomfördraget

5.10. Flera rättsliga grunder i detta fördrag kan användas för att anta politiskt viktiga rättsakter, till exempel artiklarna 7, 31, 47, 85, 96 osv. De flesta av dessa kräver omröstning med kvalificerad majoritet i rådet.

Övriga frågor

5.11. Fördraget måste revideras inom vissa områden för att göra skillnad på lagstiftande rättsakter och genomföranderättsakter, framför allt artikel 43 om jordbrukspolitiken och artikel 113 om handelspolitiken. Den sistnämnda artikeln skulle kunna kompletteras med en artikel 113a för internationella avtal och en artikel 113b för lagstiftande åtgärder.

5.12. Den demokratiska kontrollen på europeisk nivå måste också stärkas för vissa rättsakter och områden som inte direkt lyder under medbeslutandeförfarandet. Till exempel måste inom EMU:s område de strategiska diskussionerna (övergripande riktlinjer för den ekonomiska politiken m.m.) bli föremål för en demokratisk kontroll på europeisk nivå, dock utan att Europaparlamentet involveras i de verkställande besluten.

5.13. Det lagstiftande området blir allt större i det framtida fördraget, vilket måste medföra en ökad tillämpning av medbeslutandeförfarandet.

6. Slutsatser

Kommissionens bidrag till demokratiseringen av unionens lagstiftningsförfarande är välkommet, men kommissionens dokument har vissa brister och oklarheter, framför allt att definitionen av kriterierna överensstämmer dåligt med tillämpningen av dem, som är alltför begränsad.

7. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.