Förslag till rådets förordning om villkoren för att transportföretag skall få utföra nationella persontransporter på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande (96/C 60/08) (Text av betydelse för EES) KOM(95) 729 slutlig - 96/0002(SYN)

(Framlagt av kommissionen den 5 januari 1996)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i samarbete med Europaparlamentet, och

med beaktande av följande:

Rådets förordning (EEG) nr 2454/92 om villkoren för att transportföretag skall få utföra nationella persontransporter på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande har upphävts av domstolen i dess domslut av den 1 juni 1994 (1) med anledning av ett fel i det lagförfarande som har förekrivits för dess antagande.

Enligt artikel 75.1 b i fördraget förutsätter införandet av en gemensam transportpolitik bland annat att det fastställs villkor för hur transportföretag skall få utföra nationella transporter i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande.

Den målsättning som fastställs genom artikel 59 i Romfördraget innebär att restriktioner som hindrar det fria tjänsteutövandet inom gemenskapen avlägsnas och i enlighet med artikel 61.1 i Romfördraget skall detta mål uppnås inom ramen för den gemensamma transportpolitiken.

I enlighet med domstolens utslag (2) skall de skyldigheter som rådet ålagts genom artikel 75.1 a och artikel 75.1 b omfatta genomförandet av det fria tjänsteutövandet i transportsektorn. Omfattningen av denna skyldighet är klart fastställd i Romfördraget.

Denna gemensamma politik innebär att alla sådana begränsningar avlägsnas som riktar sig mot en person som tillhandahåller dess tjänster, på grund av dennes nationalitet eller det faktum att han är etablerad i en annan medlemsstat än den där han avser att erbjuda tjänsten.

Upprättandet av den inre marknaden omfattar borttagandet av gränskontroller och därmed en ökning av trafiken inom gemenskapen.

Det är nödvändigt att upprätta en ordning för cabotage vad gäller alla former av bil- eller busstransporter.

Det är nödvändigt att införa en regelordning för cabotagetrafik där alla föreskrifter för transporttjänster med bil och buss anges.

Det bör fastställas vilka av värdstatens bestämmelser som skall tillämpas på cabotagetrafik.

Det bör införas bestämmelser som ger möjlighet att ingripa vid allvarliga störningar på de berörda transportmarknaderna.

Det är lämpligt att medlemsstaterna bistår varandra vid genomförandet av denna förordning så att den kan til lämpas på ett tillfredsställande sätt, särskilt vad avser de sanktioner som skall gälla vid överträdelser.

Medlemsstaterna skall själva vidta de åtgärder som är nödvändiga för att denna förordning skall kunna genomföras.

Tillämpningen av denna förordning bör bedömas på grundval av en rapport som kommissionen skall lägga fram.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Varje transportföretag som bedriver yrkesmässig persontransport på väg och som

- är etablerad i en medlemsstat (nedan kallad etableringsstaten) enligt denna stats lagstiftning, och

- i överensstämmelse med gällande gemenskapslagstiftning har beviljats tillstånd att i denna stat bedriva internationell persontransport på väg,

skall under begränsad tid och på de villkor som fastställs i denna förordning och utan att diskrimineras på grund av nationalitet eller etableringsort tillåtas att bedriva yrkesmässig nationell persontransport på väg i en annan medlemsstat (nedan kallad värdstaten) utan krav på att han har huvudkontor eller annat kontor i den staten.

Sådan nationell trafik benämns i det följande cabotagetrafik.

Artikel 2

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. Linjetrafik: personbefordran som erbjuds med fasta tidsintervaller längs en fastställd färdväg, varvid passagerarna tas upp och släpps av vid i förväg bestämda hållplatser. Linjetrafik skall vara öppen för alla med förbehåll i förekommande fall för obligatorisk platsreservation.

2. Internationell linjetrafik: linjetrafik i enlighet med artikel 2.1.1 i rådets förordning (EEG) nr 684/92 (3).

3. Speciell linjetrafik: linjetrafik som erbjuder personbefordran för vissa passagerarkategorier med uteslutande av andra, med fasta tidsintervaller längs en fastställd färdväg, varvid passagerarna tas upp och släpps av vid i förväg bestämda hållplatser.

Speciell reguljär trafik inbegriper särskilt:

a) transport av anställda mellan bostaden och arbetet,

b) transport av skolbarn och studerande till och från utbildningsinstitutionen,

c) transport av militärer och deras familjer mellan hemorten och förläggningen.

Den speciella trafikens reguljära karaktär påverkas inte av det faktum att trafikens uppläggning anpassas efter passagerarnas olika behov.

4. Tillfällig trafik: trafik som inte stämmer in på någon av definitionerna ovan. Denna trafik skall betraktas som tillfällig även om den sker med särskild intervall.

5. Fordon: motorfordon som är konstruerade och utrustade för att kunna transportera mer än nio personer, föraren inberäknad, och som är avsedda för detta ändamål.

Artikel 3

Cabotagetrafik skall vara tillåten från det datum denna förordning träder i kraft, för följande trafik:

1. Speciell linjetrafik och tillfällig trafik.

2. Den linjetrafik som anges i artikel 2.1, på villkor att den sköts av ett företag som inte är hemmahörande i värdstaten och det handlar om internationell linjetrafik i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 684/92.

3. Övrig linjetrafik.

Artikel 4

1. Den cabotagetrafik som bedrivs i enlighet med bestämmelserna i artikel 3.2 skall ske med tillstånd från de behöriga myndigheterna i värdstaten.

2. Ansökan om tillstånd kan avslås i följande fall:

a) Om de behöriga myndigheterna i värdstaten kan styrka att den reguljära trafik som avses i ansökan om cabotagetrafik direkt skulle äventyra redan befintlig reguljär trafiks verksamhet, utom i det fall där den reguljära trafiken i fråga drivs av ett enda transportföretag eller grupp av transportföretag.

b) Om de behöriga myndigheterna i värdstaten kan styrka att den reguljära trafik som avses i ansökan om cabotagetrafik endast avser den mest lönsamma trafiken i den befintliga reguljära trafiken på berörda sträckor.

Det faktum att ett transportföretag erbjuder lägre priser än andra transportföretag eller att sträckan i fråga redan trafikeras av andra transportföretag, är inte i sig en anledning att avslå ansökan.

Artikel 7.4 a i förordning (EEG) nr 684/92 skall i til lämpliga delar tillämpas på ansökningar om tillstånd för sådan cabotagetrafik som anges i artikel 3.2.

Avslag av ansökningar skall motiveras.

Den behöriga myndigheten kan endast avslå ansökningar av skäl som är förenliga med denna förordning.

3. Medlemsstaterna skall säkerställa att transportföretagen ges möjlighet att göra sin sak gällande vid avslag av deras ansökan om tillstånd.

4. Tillstånd skall utfärdas i transportföretagets namn och kan inte överlåtas på utomstående. Men det transportföretag som har beviljats tillstånd kan efter medgivande från den behöriga myndigheten i värdstaten låta trafiken bedrivas endast av underentreprenörer som är berättigade att utföra sådan internationell trafik som anges i artikel 2.1.1 i förordning (EEG) nr 684/92. I sådana fall skall underentreprenörens namn och funktion anges i tillståndet. Underentreprenören skall uppfylla de villkor som anges i artikel 1.

Om det är en sammanslutning av företag som skall bedriva cabotagetrafik i form av reguljär trafik skall tillståndet för cabotagetrafik utfärdas i alla företagens namn. Det administrerande företaget får originaltillståndet och övriga företag får kopior. I tillståndet för cabotagetrafik skall namnen på alla företag i sammanslutningen anges.

5. Tillståndet skall gälla i högst 5 år. Tillståndet kan emellertid inte gälla för längre tid än det tillstånd som gäller för cabotage i internationell linjetrafik.

6. Utom i fall av force majeure skall transportföretag som bedriver cabotagetrafik i form av reguljär trafik åläggas att fram till dess att tillståndet löper ut vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla en trafik som uppfyller normen vad avser kontinuitet, regelbundenhet och kapacitet, samt uppfyller de villkor som fastställts av den behöriga myndigheten i värdstaten vad avser resväg, hållplatser och tidtabeller samt tillståndets giltighetsperiod. Dessa villkor får inte vara mindre förmånliga än de som tillämpas på reguljär trafik som bedrivs av transportföretag som är hemmahörande i värdstaten.

7. Tillståndet eller en bestyrkt kopia av detta skall förvaras ombord på fordonet.

8. Kommissionen skall efter samråd med medlemsstaterna fastställa en förlaga för ansökan om tillstånd för cabotagetrafik i form av reguljär trafik samt en förlaga för tillstånd och de föreskrifter som skall gälla för dess användning.

Artikel 5

1. På verksamhet med cabotagetrafik i enlighet med artikel 3 skall, då inte annat följer av gemenskapsbestämmelser, gällande lagar och andra författningar i värdstaten tillämpas inom följande områden:

a) Priser och villkoren för transportavtal.

b) Vägfordonens vikt och dimensioner. Dessa får då så är lämpligt överstiga dem som tillämpas i transportföretagets etableringsstat men kan under inga förhållanden överstiga de tekniska specifikationer som anges i typgodkännandet.

c) Särskilda föreskrifter för vissa passagerarkategorier, till exempel skolbarn, barn och rörelsehindrade personer.

d) Kör- och vilotid.

e) Moms på transporttjänster. Inom detta område skall artikel 21.1 a i rådets direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagar om omsättningsskatter - det gemensamma mervärdesskattesystemet (4): ett enhetligt beräkningsunderlag - tillämpas på de tjänster som avses i artikel 1 i denna förordning.

2. De transporter som omfattas av artikel 3.3 skall, vad beträffar cabotagetransporter, med förbehåll för gemenskapens regelverk i värdstaten, underställas de gällande lagar och andra författningar som omfattar krav på förbindelser, regelbundenhet, kontinuitet, täthet och tidtabeller.

All ersättning för skyldigheter gentemot offentliga sektorn, skall i förekommande fall utbetalas till alla berörda operatörer inom gemenskapen.

3. De tekniska specifikationer för konstruktion och utrustning som skall uppfyllas av fordon som används i cabotagetrafik skall vara de som fastställts för fordon som används i internationella transporter.

4. Medlemsstaterna skall tillämpa de nationella bestämmelser som avses i punkt 1 och 2 på samma sätt då det gäller transportföretag som inte är hemmahörande i respektive medlemsstat som då det gäller egna medborgare så att varje öppen eller dold diskriminering på grund av nationalitet eller etableringsort helt förhindras.

5. Om det kan visas att den förteckning över områden som omfattas av värdstatens bestämmelser enligt punkt 1 behöver ändras, skall rådet med kvalificerad majoritet och tillsammans med parlamentet besluta om detta på förslag från kommissionen.

Artikel 6

Etableringsstaten skall till de transportföretag som har ansökt om detta och som uppfyller de krav som anges i artikel 1 utfärda intyg enligt den förlaga som skall fastställas av kommissionen i samråd med medlemsstaterna.

Den myndighet eller det organ i medlemsstaten som har befogenhet att utfärda intyg skall även ha befogenhet att tillfälligt eller slutgiltigt återkalla dessa intyg, i synnerhet då detta sker som en av de sanktioner som avses i artikel 11.4.

Detta intyg eller en bestyrkt kopia av det skall förvaras ombord på fordonet och uppvisas på begäran av behörig kontrollant.

Artikel 7

1. För sådan cabotage som utförs i tillfällig trafik skall det finnas ett kontrolldokument - färdblad, som skall förvaras ombord på fordonet och uppvisas på begäran av behörig kontrollant.

2. Färdbladet, vars förlaga skall fastställas av kommissionen i samråd med medlemsstaterna, skal innehålla följande uppgifter:

a) Avgångs- och bestämmelseplats för trafiken.

b) De datum då transporten påbörjas respektive upphör.

3. Färdbladen skall tillhandahållas i häften som bestyrkts av den behöriga myndigheten eller det behöriga organet i etableringsstaten. En förlaga till färdbladshäftet skall fastställas av kommissionen i samråd med medlemsstaterna.

4. I fråga om specialiserad linjetrafik skall det avtal som slutits mellan transportföretaget och arrangören av transporten, eller en bestyrkt kopia av detta avtal, tjäna som kontrolldokument.

Färdbladet skall dock fyllas i som en månatlig sammanställning.

5. Använda färdblad skall återsändas till den behöriga myndigheten eller det behöriga organet i etableringsstaten enligt ett förfarande som skall fastställas av denna myndighet eller detta organ.

Artikel 8

1. Vid utgången av varje kvartal och inom tre månader (kommissionen kan förkorta denna tidsfrist till en månad i det fall som avses i artikel 9) skall de behöriga myndigheten eller det behöriga organet i varje medlemsstat meddela kommissionen uppgifter om sådan cabotage som sker i specialiserad linjetrafik och tillfällig trafik och som bedrivits under detta kvartal av transportföretag som är hemmahörande i respektive medlemsstat.

Detta meddelande skall lämnas i form av en tabell som utformats enligt den förlaga som skall fastställas av kommissionen i samråd med medlemsstaterna.

2. De behöriga myndigheterna i värdstaten skall en gång varje år ge kommissionen en statistisk sammanställning över antal tillstånd för cabotagetrafik i form av sådan reguljär trafik som anges i artikel 3.2 och 3.

3. Kommissionen skall utan dröjsmål till medlemsstaterna sända sammanfattande översikter som utarbetas på grundval av de uppgifter som lämnats enligt punkt 1.

Artikel 9

1. Om allvarliga störningar på den inrikes transportmarknaden i ett enskilt geografiskt område uppstår vilka orsakas eller förvärras av cabotageverksamheten, får varje medlemsstat hänskjuta ärendet till kommissionen för beslut om skyddsåtgärder, varvid medlemsstaten skall förse kommissionen med nödvändiga upplysningar och meddela vilka åtgärder den avser att vidta för transportföretag som är hemmahörande i medlemsstaten.

2. I punkt 1 avses med

- allvarliga störningar på den inrikes transportmarknaden i ett enskilt geografiskt område: att problem uppstår som är specifika för denna marknad och som innebär att tillgången på ett sätt som kan bli varaktigt vida överstiger efterfrågan, så att den ekonomiska jämvikten och fortlevnaden hos ett betydande antal persontransportföretag hotas,

- geografiskt område: ett område som helt eller delvis omfattar en medlemsstats territorium eller helt eller delvis omfattar andra medlemsstaters territorium.

3. Kommissionen skall granska den uppkomna situationen och i samråd med den rådgivande kommitté som avses i artikel 10, samt inom en månad efter mottagandet av medlemsstatens begäran besluta om huruvida skyddsåtgärder är nödvändiga, och om så är fallet besluta om sädana.

De åtgärder som vidtas enligt denna artikel skall vara i kraft under högst sex månader och kunna förnyas en gång inom samma tidsram.

Kommissionen skall utan dröjsmål underrätta medlemsstaterna och rådet om beslut som fattas i kraft av denna punkt.

4. Om kommissionen beslutar att vidta skyddsåtgärder som berör en eller flera medlemsstater skall de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna vidta åtgärder av likvärdig omfattning beträffande transportföretag som är hemmahörande i respektive medlemsstater och underrätta kommissionen om detta.

Dessa åtgärder skall tillämpas senast samma dag som de skyddsåtgärder om vilka kommissionen beslutat börjar tillämpas.

5. Varje medlemsstat får inom 30 dagar efter offentliggörande hänskjuta sådant kommissionsbeslut som avses i punkt 3 till rådets bedömning.

Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom 30 dagar efter en medlemsstats anmälan eller, om anmälningar gjorts av flera medlemsstater, från och med dagen för den första anmälan.

De giltighetstider som fastställs i punkt 3 andra stycket skall gälla för rådets beslut.

De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna skall vidta åtgärder av likvärdig omfattning beträffande transportföretag som är hemmahörande i respektive medlemsstater och underrätta kommissionen om detta.

Om rådet inte har fatta något beslut inom den tid som anges i andra stycket blir kommissionens beslut slutgiltigt.

6. Om kommissionen finner att de åtgärder som avses i punkt 3 bör förlängas skall den lämna ett förslag till rådet som skall fatta beslut med kvalificerad majoritet.

Artikel 10

Kommissionen skall biträdas av en rådgivande kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som ordförande.

Kommittén skall bistå kommissionen med råd beträffande

- varje begäran som lämnas av en medlemsstat enligt artikel 9.1,

- åtgärder som syftar till att undanröja sådana allvarliga störningar på marknaden som avses i artikel 9, särskilt i fråga om den praktiska tillämpningen av dessa åtgärder.

Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

Artikel 11

1. Medlemsstaterna skall bistå varandra vid genomförandet av denna förordning.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna för brottmål får värdstaten genomföra sanktioner mot transportföretag som är hemmahörande i en annan medlemsstat och som vid cabotagetrafik på värdstatens territorium överträtt denna förordning eller gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser på transportområdet.

Dessa sanktioner skall tillämpas utan diskriminering och i enlighet med punkt 3.

3. De sanktioner som avses i punkt 2 kan bland annat utgöras av en varning eller, vid allvarliga eller upprepade överträdelser, ett tidsbegränsat förbud att bedriva cabotagetrafik på värdstatens territorium.

Om ett förfalskat intyg, tillstånd eller en förfalskad bestyrkt kopia av något av dessa uppvisas, skall detta förfalskade dokument omedelbart dras in och vid behov snarast möjligt överlämnas till den behöriga myndigheten i transportföretagets etableringsstat.

4. De behöriga myndigheterna i värdstaten skall underrätta de behöriga myndigheterna i etableringsstaten om registrerade överträdelser och de eventuella sanktioner som vidtagits mot transportföretaget och kan, vid allvarliga eller upprepade överträdelser, samtidigt begära att sanktioner skall vidtas.

Vid allvarliga eller upprepade överträdelser skall de behöriga myndigheterna i etableringsstaten besluta om huruvida lämpliga sanktioner skall vidtas mot det berörda transportföretaget. Dessa myndigheter skall ta hänsyn till de eventuella sanktioner som redan vidtagits i värdstaten och säkerställa att de vidtagna sanktionerna som helhet står i proportion till den eller de överträdelser de grundas på.

Den sanktion som vidtagits av de behöriga myndigheterna i etableringsstaten i samråd med de behöriga myndigheterna i värdstaten, kan gå så långt som att återkalla tillståndet att bedriva yrkesmässig persontransport på väg.

De behöriga myndigheterna i etableringsstaten kan också tillämpa nationell lagstiftning och åtala det berörda transportföretaget vid behörig nationell rättsinstans.

De skall underrätta de behöriga myndigheterna i värdstaten om de beslut som fattats enligt denna punkt.

Artikel 12

Medlemsstaterna skall säkerställa att transportföretagen ges möjlighet att överklaga varje administrativ sanktion som vidtagits mot dem.

Artikel 13

Kommissionen skall före den 31 december 1999 lämna en rapport till rådet om tillämpningen av denna förordning och särskilt om cabotagetrafik inverkan på de nationella transportmarknaden.

Artikel 14

Medlemsstaterna skall i god tid sätta i kraft och meddela kommissionen de lagar och andra författningar som krävs för genomförandet av denna förordning.

Artikel 15

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offenliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1996.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

(1) Domslut av den 11 juni 1994, mål C-388/92, parlamentet mot rådet.

(2) Domslut av den 22 maj 1985, mål 13/88, parlamentet mot rådet.

(3) EGT nr L 74, 20.3.1992, s. 1.

(4) EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1. Detta direktiv är senast ändrat genom direktiv 91/680/EEG (EGT nr L 376, 31.12.1991, s. 1).