A4-0326/95

Resolution om människohandel

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av Förenta nationernas konvention av den 21 mars 1950 om bekämpande och avskaffande av människohandel och utnyttjande av andra vid prostitution,

- med beaktande av Förenta nationernas konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

- med beaktande av Förenta nationernas generalförsamlings resolution 42/140 av den 7 december 1987 om kringflyttande arbetstagares rättigheter och värdighet,

- med beaktande av Förenta nationernas konvention av den 20 november 1989 om barns rättigheter,

- med beaktande av den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

- med beaktande av Europarådets rekommendation N.R (91) 11 av den 9 september 1991 om sexuellt utnyttjande, pornografi, prostitution och handel med barn och unga,

- med beaktande av handlingsprogrammet från Beijing,

- med beaktande av rekommendationerna av den 29 och 30 november 1993 från rådet för rätts- och inrikesfrågor ((Protokoll från rådets (rättsliga och inrikesfrågor) sammanträde den 29 och 30 november 1995.)),

- med beaktande av sin resolution av den 11 juni 1986 om våld mot kvinnor ((EGT nr C 176, 14.7.1986, s.73.)),

- med beaktande av sin resolution av den 14 april 1989 om utnyttjande av prostitution och människohandel ((EGT nr C 120, 16.5.1989, s. 352.)),

- med beaktande av sin resolution av den 8 juli 1992 om de europeiska stadgarna om barns rättigheter ((EGT nr C 241, 21.9.1992, s. 67.)),

- med beaktande av sin resolution av den 22 januari 1993 om Europol ((EGT nr C 42, 15.2.1993, s. 250.)),

- med beaktande av sin resolution av den 16 september 1993 om handel med kvinnor ((EGT nr C 268, 4.10.1993, s. 141.)),

- med beaktande av sin resolution av den 17 december 1993 om pornografi ((EGT nr C 20, 24.1.1994, s. 546.)),

- med beaktande av sin resolution av den 19 maj 1995 om Europol- konventionen ((EGT nr C 151, 19.6.1995, s. 376.)),

- med beaktande av artikel 148 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor och yttrandena från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media och från utskottet för kvinnors rättigheter (A4-0326/95), och med beaktande av följande:

A. Människohandel (med män, kvinnor, barn eller unga) är oförenlig med människors värdighet och utgör en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna.

B. Människohandeln är i hög grad en konsekvens av den ojämna ekonomiska fördelningen i världen och detta problem berör både biståndspolitiken och det internationella samarbetet med utvecklingsländerna och länderna i Central- och Östeuropa.

C. Människohandel har blivit ett av de viktigaste områdena för den internationella organiserade brottsligheten. Ekonomiska problem, ungdomars brist på erfarenhet och fattigdom utnyttjas hänsynslöst för att leda människor till prostitution, narkotikahandel, illegal invandring och organiserat svartarbete.

D. Det är mycket viktigt att skydda människor så att deras eventuella svåra sociala eller ekonomiska villkor eller deras brist på erfarenhet inte utnyttjas, så att de antingen anställs olagligen under slavliknande förhållanden eller utnyttjas för prostitution eller pornografi eller på annat sätt utnyttjas sexuellt eller för handel med mänskliga organ.

E. Varje samhälle är skyldigt att ge alla människor möjlighet att utvecklas och se till att deras intressen respekteras av alla.

F. Offren för handeln tvingas av tredje part, handlar av nödtvång, och är med hänsyn till sin olagliga status, fattigdom, diskriminering, beroendeställning och skuldsättning ständigt utsatta för utpressning och förtryck.

G. I de flesta fall behandlas och utnyttjas kringflyttande arbetstagare, som fallit offer för människohandel och som kommit in i landet och anställts olagligen eller lagligen, på ett omänskligt och kränkande sätt, och utsätts för begränsningar i sin frihet som helt uppenbart strider mot de mänskliga rättigheterna. De erhåller också löjeväckande löner och är tvingade till långa och oregelbundna arbetstider.

H. Ett växande antal barn och unga faller offer för den organiserade människohandeln inom i synnerhet pornografibranschen och sexturismen.

I. Ett ökande antal europeiska barn bortförs av personer som är verksamma inom människohandel.

J. Offren för handeln måste få möjlighet att befria sig från miljön som förtrycker och kvarhåller dem i ett beroende, genom ett lämpligt skydd och konkreta åtgärder för att gynna hederliga möjligheter till arbete och tillträde till utbildning, kultur och socialt återintegrering.

K. Många av offren för människohandeln ställs inför ett stort antal problem när de återvänder till sitt hemland, som t.ex. uteslutning från familjen, omöjlighet att få ett arbete, social utslagning och risk för repressalier.

L. Det våld som offren för människohandeln, i synnerhet barn och unga, utsätts för leder till särskilt olyckliga konsekvenser för deras fysiska och psykiska utveckling.

M. Det arbete som den illegala arbetskraft som utgörs av kringflyttande arbetstagare utför under förödmjukande villkor är inte bara en uppenbar kränkning av de mänskliga rättigheterna, utan också ett sätt för samvetslösa arbetsgivare att göra stora ekonomiska vinster genom lönesnedvridning, vilket kan medföra illojal konkurrens.

N. Människohandel är ett slags slaveri knutet till den organiserade internationella brottsligheten och bekämpningen av denna form av slaveri bör i första hand inrikta sig på människosmugglarna, arbetsgivarna, kopplarna, bordellägarna, resebyråerna som erbjuder sexturism, producenterna av barnpornografi, och inte de människor som faller offer för detta.

O. Även om brottsförebyggande och brottsbekämpande åtgärder liksom eventuell bestraffning för människohandel ligger inom medlemsstaternas behörighetsområde, under respektive medlemsstats polismakt, kan inte unionen underlåta att ta itu med problemet, i synnerhet inte sedan Schengenavtalet trätt i kraft.

P. Det är legitimt att gemenskapen har behörighet på området eftersom en ny situation uppstått i och med bildandet av den stora gränslösa marknaden inom vilken personer, varor, tjänster och kapital i teorin kan röra sig fritt.

Q. Tyvärr prioriterar avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen som handlar om samarbete inom områdena rättsväsen, tullväsen, polis och statistik samarbete på regeringsnivå och tar inte upp frågor som berör den demokratiska kontrollen och saknar den dynamik som Europaparlamentet skulle önska på detta område.

R. Avdelning K 2.1 i Fördraget om Europeiska unionen hänvisar uttryckligen till Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som fastslår att ingen får underkastas tortyr eller straff eller omänsklig eller kränkande behandling (artikel 3).

S. Numera vilar ansvaret för utbildning, yrkesutbildning, hälsa och konsumentskydd på gemenskapen och man kan dra nytta av detta för att utarbeta förslag till åtgärder.

T. Europol har till uppgift att utbyta information om den organiserade brottsligheten.

U. Det brott som det innebär att handla med kvinnor är inte alltid klart definierat, varken i medlemsstaternas nationella rätt eller i internationella fördrag, vilket ibland ger upphov till förvirring, på bekostnad av de brottsförebyggande åtgärderna.

V. Ministrarna i medlemsstaterna, som samlas i Trevi-gruppen, har givit Trevi- grupp 3 i uppgift att undersöka det «polisiära arbetet vad gäller bekämpningen av människohandel och i synnerhet sexuellt utnyttjande av barn och kvinnor, för att om så behövs harmonisera och effektivisera arbetet».

W. De ovannämnda rekommendationerna av den 29 och 30 november 1993 från rådet (rättsliga och inrikes frågor) om bekämpning av koppleri som bedrivs via ett organiserat informationssystem bör beaktas.

X. Regeringskonferenserna erbjuder ett unikt tillfälle att definiera och utvidga gemenskapens behörighet inom områden som hotar människors fysiska och psykiska integritet, som t.ex. människohandel.

1. Parlamentet anser att den gör sig skyldig till illegal människohandel som, direkt eller indirekt, främjar inträdet eller vistelsen för en medborgare från tredje land i syfte att, genom bedrägeri eller varje annan form av tvång eller missbruk av en utsatt eller oklar administrativ situation, gör sig skyldig till olaglig människohandel,

2. uppmanar kommissionen att föreslå rådet att unionen ansluter sig till Europeiska konventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i syfte att stärka gemenskapens behörighet på området,

3. anser det vara nödvändigt att stärka det internationella samarbetet, såväl mellan stater som mellan rätts- och polisväsenden i syfte att effektivt kunna ingripa i kampen mot människohandeln,

4. uppmanar medlemsstaterna att utarbeta särskilda riktlinjer för polisen och rättsväsendet för att underlätta aktiva efterforskningar i medlemsstaterna,

5. anser att även om människohandel inte finns med bland de områden som uttryckligen nämns i artikel K 1 i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, borde gemensamma åtgärder för att bekämpa detta fenomen redan nu vidtas på grundval av det samarbete mellan myndigheter som föreskrivs i samma artikel, i synnerhet punkterna 2, 3, 5 och 9,

6. begär att frågan om människohandel efter regeringskonferensen 1996 tas upp bland de ämnen som för närvarande faller under artikel K 1 i Fördraget om Europeiska unionen och att det skall falla under gemenskapens behörighet, i synnerhet parlamentets kontroll- och övervakningsfunktion,

7. anser att en gemenskapspolitik beträffande människohandel skall ha som mål att förebygga, avskräcka, straffa och återanpassa,

beträffande yttre förebyggande åtgärder:

8. anser att det är nödvändigt att i målen för biståndspolitiken integrera hjälp till offer eller potentiella offer för människohandeln,

9. betonar att unionen särskilt skall uppmärksamma kvinnors och barns speciella situation i förbindelserna med utvecklingsländerna och länderna i Central- och Östeuropa,

10. uppmanar medlemsstaterna att stödja de förebyggande kampanjerna i offrens ursprungsländer och inrikta sina ansträngningar på möjligheterna, begränsningarna och rättigheterna till emigration,

11. begär att polisväsendena i medlemsstaterna inrättar institutionaliserade samarbetsförbindelser med utvecklingsländerna och länderna i Central- och Östeuropa för att förbättra kampen mot den organiserade brottsligheten och för att bättre definiera människohandelns utbredning och vägar,

beträffande inre förebyggande åtgärder:

12. uppmanar medlemsstaterna att genomföra och offentliggöra undersökningar om människohandelns karaktär, dimension, medel, transportrutter och organisation, kopplingen till den organiserade brottsligheten och storleken på de ekonomiska vinsterna, i syfte att främja kampanjer för att medvetandegöra den allmänna opinionen via ett lämpligt bruk av massmedia,

13. uppmanar medlemsstaterna att förbereda informations- och preventionskampanjer som är inriktade mot att klargöra möjligheter, begränsningar och rättigheter vad beträffar emigration,

14. lovordar de initiativ som tagits av ILO och WHO för att definiera normer för den informella sektorn och bedömer det som önskvärt att det inom unionen utarbetas en lagstiftning som reglerar informellt arbete i syfte att minska sårbarheten och kompensera bristen på mänskliga rättigheter för de människor som arbetar inom denna sektor och göra det möjligt för dem att få tillgång till hälsovård, socialtjänst och försäkringar,

beträffande brottsförebyggande åtgärder:

15. uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en klar definition av begreppet människohandel och att jämställa den med en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett grovt brott,

16. uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en klar definition av begreppet sexturism och att definiera de fall som skall anses vara brottsliga, övervaka byråer som erbjuder resor knutna till prostitution och träffa överenskommelser med berörda myndigheter,

17. anser det vara nödvändigt med en större kontroll av uppehålls- och arbetstillstånd som ges till «folkloreartister», dansöser, au-pair-flickor, städerskor, en noggrannare övervakning av barer, kabaréer etc., samt upprätta lämpliga bestämmelser för artist- och äktenskapsbyråer, kombinerade med kontakter med och särskilda informationskampanjer för berörda yrkesverksamma och övriga berörda personer med målsättning att upplysa om de tänkbara offrens rättigheter och skydd,

18. anser att beviljande av separata uppehållstillstånd till invandrade kvinnor oberoende av deras makars och arbetstillstånd inom unionen är en åtgärd som bidrar till att förhindra handel med kvinnor,

19. uppmanar medlemsstaterna att samordna bank- och skattekontroller för att bekämpa pengatvätten från människohandeln,

beträffande bekämpningsåtgärder:

20. begär att samarbetet mellan medlemsstaternas polisväsenden genom Europol skall omfatta all organiserad brottslighet, inklusive människohandel och bortförande av barn,

21. anser därför att det är nödvändigt att de deltagande ländernas polisväsende har ett datorbaserat informationsutbyte om människohandlarnas identitet och de transnationella näten för människosmuggling, samt ordnar lämpliga vidareutbildningskurser för gränspolisen,

22. uppmanar medlemsstaterna att uttryckligen underställa människohandel bestraffning i enlighet med brottsbalkarna, genomföra detta så fort som möjligt och vid behov planera för strängare straff; uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna utarbeta en definition av detta brott för att kunna bekämpa det inom unionen inom ramen för ett tillfredsställande samarbete och utan att förvirring uppstår beträffande själva begreppet,

23. införa regler för behörighet utanför gränserna för att kunna förfölja och bestraffa individer som begått brott som kan rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar utanför gemenskapens territorium,

24. uppmanar alla medlemsstater att konfiskera de vinster som gjorts genom människohandel och också de använda transportmedlen,

beträffande åtgärder för stöd till offren:

25. begär att om en människohandlare anges skall medlemsstaterna vidta direkta åtgärder för att övervaka offrens säkerhet och värdighet, genom att garantera dem rätten att inställa sig som kärande inför domstol, ge dem ett tillfälligt uppehållstillstånd och skydd i egenskap av vittnen under och efter processen,

26. uppmanar medlemsstaterna att erbjuda offren för människohandel inte bara rättslig hjälp utan också hjälp av social natur och föreslår att följande konkreta åtgärder vidtas för detta ändamål:

- skydd av offren mot utpressning och repressalier genom inrättandet av telefonjourer som kan ge offren råd på deras modersmål,

- tillgång till översättare och tolkar på polisstationerna och i domstolarna för att hjälpa offren,

- mottagningshem för offren i mottagarländerna,

27. begär att medlemsstaterna skall ge offren tillstånd att vistas i landet om återvändandet till hemlandet innebär allvarlig fara för personens liv och skulle kunna ge upphov till nytt utnyttjande,

28. uppmanar kommissionen att hjälpa ursprungsländerna att vidta åtgärder för att stödja de offer för handeln som återvänder hem; tystnadsplikt, utbildning och fortbildning skall ha en central plats för att gynna offrens ekonomiska självständighet och integration i samhället,

29. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att infoga en särskild klausul i alla bi- eller multilaterala avtal som slutits med utvecklingsländerna, länderna i Central- och Östeuropa och de nya industrialiserade länderna som inkluderar ett gemensamt införande av åtgärder för att förhindra och bekämpa kvinnohandel,

30. anser att de icke-statliga organisationer som bekämpar människohandeln skall stödjas av regeringarna och att ett nära samarbete med myndigheterna i medlemsstaterna införs för att få till stånd en aktiv politik för att upptäcka brott, social integration och internationellt samarbete mellan icke-statliga organisationer,

31. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på internationell nivå göra det som krävs för att anta en ny konvention inom ramen för Förenta nationerna som skall ersätta den föråldrade konventionen från 1949, vilken visat sig verkningslös vad gäller avskaffandet av människohandel och prostitution; den nya konventionen skall ge tvång och bedrägligt beteende en viktig plats,

32. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att yrka på att FN:s kommission för de rättsliga rättigheterna utser en särskild föredragande för människohandel,

33. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar.