Yttrande om Kommissionens 24:e rapport om konkurrenspolitiken (1994) (96/C 39/14)

Kommissionen beslöt den 23 maj 1995 att, i enlighet med artikel 198 i fördraget om Europeiska gemenskapen, begära Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om Kommissionens 24:e rapport om konkurrenspolitiken (1994).

Sektionen för industri, handel, hantverk och tjänster, som ansvarar för kommitténs beredning av ärendet, utarbetade yttrandet utifrån föredragande Sepis förberedande rapport den 18 oktober 1995.

Ekonomiska och sociala kommittén godkände yttrandet med enhällighet vid sin 330:e plenarsession den 22 november 1995.

1. Inledning

1.1. Kommittén uppskattar att årets konkurrensrapport från kommissionen är betydligt mer organiserad och strukturerad vilket förenklar läsningen.

1.2. ESK har i ett flertal tidigare yttranden tagit upp behovet av att rapporten görs mer lättläst eftersom den inte bara är en utgångspunkt för en utvärdering av konkurrenspolitiken utan av hela den ekonomiska politiken inom unionen.

1.3. Rapportens sammanfattning "Europeiska gemenskapens konkurrenspolitik" - som vänder sig till en bredare publik än andra officiella dokument - är också mycket viktig som ett led i en politik för ökad öppenhet och offentlighet.

1.4. Trots dessa förbättringar noterar ESK att vissa avsnitt i rapporten fortfarande är svårlästa och monotona och att sammanfattningen måste förbättras för att ge en lättfattlig inblick i EU:s huvudsakliga riktlinjer.

1.5. Den inslagna vägen mot ökad offentlighet bör fullföljas, till exempel genom att dela in rapporten i ämnesområden ().

2. Bakgrund

2.1. Kommissionens 24:e rapport om konkurrenspolitiken behandlar ett år som inneburit stora förändringar.

2.2. Framför allt har ekonomin visat tecken på återhämtning efter åtskilliga år av recession. Detta öppnar vägen för nya företeelser som kräver nya bedömningsgrunder och särskild uppmärksamhet från GD IV:s sida.

Den ekonomiska tillväxten bör motsvaras av en operativ förändring i syfte att bedriva uppföljning under denna nya fas.

2.3. Kommissionen och EU i sin helhet är i färd med att förverkliga de ekonomiska och sociala målsättningarna i vitboken "Tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning - utmaningar och möjligheter inför 2000-talet" och därför anser kommittén att även konkurrenspolitiken bör anpassas till dessa målsättningar.

2.4. Det gradvisa öppnandet av marknaderna genom Uruguayrundan och WTO som förstärks av associationsavtalen och EES-avtalet, de nya ländernas fullvärdiga status som medlemmar och associationsavtalen med de central- och östeuropeiska länderna () innebär en drastisk ändring av konkurrenspolitikens förutsättningar, såväl kvantitativt som kvalitativt.

3. Kommissionens verksamhet

3.1. 1994 utmärktes av stor aktivitet på det policyskapande området och detta resulterade i ett stort antal dokument av allmän karaktär och ökade administrativa insatser. ESK ser positivt på att kommissionen bestämmer regler och principer som skall respekteras av marknadens parter, dels av institutionella skäl, dels för att underlätta handläggningen av enskilda fall inom GD IV.

3.2. ESK ser positivt på kommissionens önskan att konkurrenspolitiken skall ingå som en del av de allmänna ekonomiska riktlinjerna. Detta föreslog också kommittén i sitt yttrande () om den 23:e konkurrensrapporten.

Rapporten tar också vid ett flertal tillfällen upp de genomgripande förändringar detta innebär för kommissionens roll och uppgifter.

3.3. Kommittén anser likväl att det är nödvändigt att konkurrenspolitiken samordnas med EU:s övriga politikområden, särskilt vad avser industri, handel, sysselsättning, sammanhållning, konkurrenskraft, inflationsbekämpning och konsumentskydd.

3.4. Kommittén anser att handelspolitiken och initiativen till samarbete med länderna i Central- och Östeuropa som förutses i samarbetsavtalen med de central- och östeuropeiska länderna måste ta hänsyn till vissa arbetsrättsliga regler på ett sådant sätt att de inte skapar störningar på konkurrensområdet eller ger upphov till industriella omlokaliseringar som skulle kunna få negativa ekonomiska och sociala effekter inom EU.

3.5. Vad avser konkurrenspolitiken i strikt mening bör kommmissionen, i enlighet med vitbokens målsättningar, göra en tolkning av reglerna som är rimlig under de nya omständigheterna och samtidigt tar hänsyn till beslutens ekonomiska och sociala konsekvenser.

3.6. Kommittén anser att specifik konkurrenslagstiftning bör utformas för marknadskooperativ och sektorn utan vinstintresse, det vill säga "den sociala ekonomin", vilka är aktiva på områden utanför företagens intressessfär. Det gäller särskilt de initiativ av social och frivillig karaktär som tas till förmån för personer som står utanför samhället. De skall kunna åtnjuta statligt stöd och få speciella förmåner på lagstiftningsområdet.

3.7. Kommissionen har publicerat ett meddelande () om tillämpning av konkurrensreglerna på betalningssystemen.

Detta meddelande fastställer den metod som kommissionen avser att följa då den bedömer om betalningssystemen är förenliga med konkurrensreglerna i Romfördraget.

Detta meddelande måste studeras på djupet och bli föremål för ett yttrande från kommittén, som följer på ESK:s yttrande från plenarsessionen den 31 maj 1995 om "Kapitalöverföringar över nationsgränser inom Europeiska unionen: insyn, genomförande och stabilitet".

3.8. Kommittén är medveten om svårigheten att kombinera dels en strikt tillämpning av reglerna, dels ett främjande av den strukturella tillväxten och produktiviteten i EU, men anser ändå att de övergripande riktlinjerna bör ha företräde vid reglernas tillämpning.

4. Samarbete

4.1. Vid granskning av företagssamarbeten och med hänsyn till vitboken "Tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning" gör kommissionen en klar gränsdragning mellan defensiva avtal som syftar till att begränsa konkurrensen på en marknad och offensiva avtal som syftar till öka företagens konkurrenskraft genom ökat samarbete. Kommissionen förkastar den första typen av avtal samtidigt som den ser positivt på den andra avtalstypen.

4.2. I teorin är gränsdragningen klar men inte den praktiska tillämpningen. Nyligen innehöll ett förslag till förordning om överföring av teknologi några tveksamma aspekter, något som också påpekades i ESK:s yttrande.

4.3. I fråga om den praktiska tillämpningen av dessa regler tar man hänsyn till två saker:

a)

sanktioner mot karteller bör stå i proportion till varje kontrahents grad av inblandning;

b)

i fråga om företagsorganisationer måste man klart definiera när sanktionerna är tillämpliga på själva organisationerna och när de gäller medlemsföretagen, för att undvika att de blir anklagade två gånger för samma sak.

När det gäller utbyte av information om priser är det ibland mycket svårt att bedöma om avsikten verkligen är att begränsa konkurrensen. I varje fall bör företag och organisationer vara mycket noggranna när det gäller att specificera vilka medel och metoder som används och vilka mål man har vid praxis av detta slag.

4.4. Vitboken behandlar utförligt behovet av samarbete mellan SMF i syfte att göra marknaden mer dynamisk och öka konkurrenskraften och sysselsättningen.

Inom denna sektor är det nödvändigt att göra reglerna tydligare också vad gäller konkurrenspolitiken, exempelvis genom undantag för denna typ av företag och genom insatser som främjar samarbete mellan SMF. Utöver vitbokens kapitel om samarbete inom utbildning och forskning bör man även uppmuntra skapandet av särskilda finansiella instrument, gemensam kommersiell infrastruktur och gemensamma förvärv om detta inte snedvrider konkurrenssituationen på marknaden.

5. Strategiska allianser

5.1. Under 1994 skedde stor aktivitet inom detta område vad gäller kommissionens insater, omstrukturering och utvidgning av marknaden.

5.2. Enskilda beslut syftade till att undvika eventuella dominerande ställningar men också till att utfärda godkännanden när detta bidrar till ökad sektoriell konkurrens till förmån för hela branscher och när de leder till öppnande av marknader och inte resulterar i snedvriden konkurrens (British Telecom/MCI - Olivetti/Digital).

5.3. Det är ändå nödvändigt att påskynda fastställandet av nya kriterier som tar hänsyn till den nya konkurrensdimensionen, som kräver att den europeiska industrin skall vara mer konkurrenskraftig inför perspektivet av en globalisering av marknaderna.

5.4. Kommittén uppmanar därför kommissionen att - på grundval av erfarenheterna inom ramen för arbetsgruppen - anlägga ett globalt perspektiv vid utvärderingen och övervaka illojalt agerande bland företag utanför gemenskapen på ett antal strategiska sektorer.

5.5. Kommittén oroar sig dessutom över att man inte gör en enhetlig utvärdering av de strategiska allianserna med avseende på de nationella myndigheternas befogenheter. I detta sammanhang erinrar man om det nyligen antagna yttrandet () som kräver sänkning av "trösklarna" och utvidgade befogenheter för kommissionens organ.

6. Statsstöd

6.1. Kontrollen av statsstöd är ett grudläggande element för en rättvis konkurrenspolitik och för ett närmande av medlemsländernas ekonomier. Stöden har godkänts utifrån sociala och regionala kriterier. Avseende krisdrabbade företag lades tonvikten på att omstruktureringsplanen skulle vara tillförlitlig och på att undvika stödformer som kan leda till överproduktion.

6.2. Därigenom uppkommer en motsättning mellan en strävan efter fri konkurrens och enskilda länders interventioner av politiska och sociala skäl beroende på olika traditioner inom den ekonomiska politiken samt till följd av strukturella skillnader inom gemenskapen. Det är uppenbart att en ren liberaliseringspolitik inte löser de allt allvarligare problemen med den sociala sammanhållningen inom och mellan EU-länderna. Det behövs också förtydliganden av innehållet i vitboken. Kommissionen har därför under detta år påbörjat detta arbete vad beträffar forskning och utveckling.

6.3. Bland de enskilda staterna finns stora skillnader i administrativ struktur och finansiella mekanismer, vilket kräver ökade ansträngningar att skapa insynsmöjligheter. Man måste också undersöka effekterna av alla ekonomiska stödformer.

6.4. Den fjärde rapporten om statligt stöd, som kommissionen nyligen publicerade, innehåller värdefulla analyser och uppgifter. Kommittén noterar med tillfredsställelse att det totala årliga statliga stödet har minskat med 8,5 % jämfört med den föregående perioden. Beloppet på 93,8 miljarder ecu är fortfarande mycket högt, i synnerhet som den största delen av det statliga stödet till industrin (84 %) beviljas av de fyra största medlemsstaterna i EU. Enligt kommittén skulle det vara önskvärt om man lyckades minska stödet ännu mer under nästa referensperiod. Kommittén är ständigt bekymrad över de eventuella snedvridningar av konkurrensen som uppkommer i och med skillnaderna i statligt stöd mellan de olika medlemsstaterna och mellan olika regioner inom medlemsstaterna. Kommittén uppmanar återigen kommissionen att arbeta för att garantera att reglerna om beviljande av statligt stöd tillämpas i strikt mening.

Kommittén anser att tendensen måste vara att efter hand minska det direkta och indirekta statsstödet i de enskilda staterna för att å andra sidan öka gemenskapsåtgärderna som syftar till en minskning av sociala och territoriala ojämlikheter.

6.5. Speciellt skulle man behöva utarbeta nya modeller för direktstöd och dra upp nya riktlinjer för statsstöd till rekonstruktion eller räddning av företag, i de fall där det finns risk att stödet används som indirekt begränsning av den fria konkurrensen.

6.6. Stöd som delas ut direkt av EU har ökat de senaste åren. Kommittén anser att man bör notera även dessa stödåtgärder i den nya rapporten, parallellt med övriga stödformer.

6.7. Arbetsmarknadens parter och ESK bör informeras i god tid om de undersökningar som genomförs, utan att detta leder till något formellt rådgivningsförfarande.

7. Avreglering av den offentliga sektorn

7.1. Vitboken har målsättningen att alla sektorer skall öppnas för konkurrens. Man bör också vara medveten om att den offentliga sektorn ändå ständigt har vuxit i många europeiska industriländer under de senaste årtiondena - trots en av allmänheten mycket uppmärksammad privatisering. Föreskrifter och regler som finns i de olika medlemsländerna och som lett till monopolsituationer inom vissa tjänstesektorer samt skillnader i det juridiska och sociala kulturmönstret gör att en öppning för konkurrens är svår att genomföra. Det är inte heller givet att ett statligt monopol är ineffektivt.

7.2. ESK är medveten om att en privatisering av statliga monopol kan medföra fördelar för konsumenten genom minskade priser och bättre service, även om detta inte gäller inom alla sektorer. Det är av största vikt att göra en noggrann utvärdering från fall till fall för att fastställa var och hur dessa positiva effekter kan uppstå för att undvika att avregleringen blir kontraproduktiv. Kommittén begär att kommissionen undersöker effekterna som har uppkommit där konkurrenssystem har introducerats.

7.3. Kommittén anser också att de tjänster som i dag garanteras av den offentliga sektorn bör bibehållas och att man bör undvika att avreglering och ny konkurrens leder till indragningar av tjänster för vissa grupper och regioner beroende på att de inte är lönsamma. Trots sina kostnads- och effektivitetsbrister upprätthöll den offentliga sektorn en viss solidaritet i olika lägen. ESK anser att alla medborgare måste garanteras tillgång till denna service, även efter införande av konkurrens.

7.4. Vissa statliga monopol upprättades inom sektorer som krävde stora investeringar och vilkas avkastning låg mycket långt fram i tiden. Vid liberaliseringar bör man även ta hänsyn till denna aspekt.

7.5. Även om det inte är givet att liberaliseringsprocesser leder till en strukturell minskning av efterfrågan på arbetskraft kan de störa arbetsmarknaden på kort sikt och samtliga gemenskapsinstrument måste därför ta hänsyn till detta förhållande.

8. Subsidiaritetsprincipen

8.1. Kommittén vill understryka kommissionens avsikt att ge nationella myndigheter rätt att tillämpa delar av konkurrensrätten. Redan i yttrandet om den 23:e rapporten om konkurrenspolitiken tog kommittén upp problemet med "effektiviteten i medlemsländernas åtgärder". Kommissionen verkar ändå vilja föreslå en detaljerad uppdelning, något som inte eliminerar problemet med "diversifierad tillämpning" om man bibehåller en enda interventionsnivå och intressekonflikten visavi de nationella myndigheterna, som kommittén formulerat i sitt yttrande över den 23:e rapporten.

8.2. Detta kräver att gemenskapens institutioner, och då i synnerhet kommissionen, ökar sin aktivitet inom det policyskapande området, i nära samarbete med medlemsländernas myndigheter där sådana finns.

8.3. Kommittén kommer med mer detaljerade uttalanden i detta ämne så snart kommissionens skrivelse är publicerad.

9. Den globala marknaden och konkurrenspolitiken

9.1. En antal sinsemellan relaterade händelser under punkt 2.4 kommer att påskynda öppnandet av kontinentala och interkontinentala marknader under de närmaste åren. Därför behövs det "ett internationellt konkurrensrättsligt regelverk", vilket understryks i den 24:e rapporten. Till detta måste man foga instrument som underlättar effektiv tillämpning.

9.2. ESK uppmanar kommissionen att fortsätta på den inslagna vägen och anser samtidigt att det är nödvändigt att nå enighet utifrån några konkurrensrättsliga principer i avvaktan på detaljerade regler som säkerligen kommer att ta lång tid att utarbeta.

9.3. Detta regelverk bör - speciellt inom Världshandelsorganisationens ram - innehålla minimiregler för arbetstagares rättigheter och föreningsrätt som föreskrivs i ILO:s konventioner. Dessa regler skall inte vara protektionistiska utan skall främja medborgarskyddet på en internationell nivå, något som framhölls i slutdokumentet från FN:s Köpenhamnskonferens, och de skall skydda den sociala modell som finns inom EU. Det framgår i själva verket tydligt av dessa internationella dokument att kränkningar av miniminivåerna av arbetstagarnas rättigheter utgör en verklig snedvridning av konkurrensreglerna mellan företag.

9.4. I detta sammanhang bör särskild hänsyn tas till associationsavtalen och EU:s handelspolitiska relationer med de central- och östeuropeiska länderna i syfte att undvika störningar som har sitt ursprung i dessa länders förvaltning, industripolitik och arbetsmarknadslagstiftning och som är oförenliga med en riktig konkurrenspolitik.

9.5. Under tiden bör EU fullfölja de ansträngningar som gjorts för att upprätta bilaterala avtal med unionens största handelspartners. Det är särskilt viktigt att kommittén uppmanar kommissionen att fortsätta samarbetet med antitrustmyndigheterna i USA, Kanada och Australien, medan man bör sätta den japanska regeringen under starkt tryck eftersom denna dialog är mycket svår att föra.

9.6. I varje fall måste det finnas en kontroll av EU:s huvudsakliga handelspartners och dessas agerande, i form av anvisningar om möjligheter att kontrollera konkreta åtgärder i de bilaterala fördragen.

10. Rådfrågningsproceduren

10.1. Kommittén uppskattar kommissionens strävan att vara öppnare och att i högre grad involvera externa aktörer i beslutsprocessen samtidigt som det bör påpekas att många av ESK:s yttranden haft en klar påverkan på kommissionens beslut.

10.2. Två påpekanden bör dock göras: för det första bör kommissionen utvidga remissproceduren för konkurrenspolitiken till att även innefatta en dialog med fackliga organisationer på europeisk nivå och med andra intresserade sociala och ekonomiska organisationer inom EU vid sidan av BEUC och UNICE.

10.3. Den andra synpunkten är att den fortlöpande dialogen mellan kommissionen och ESK skulle kunna förbättras, särskilt genom att man oftare utnyttjar möjligheten att informera ESK om GD IV:s planerade inriktning, även innan besluten fattas och publiceras.

10.4. Vad gäller omstruktureringsstöd skulle det vara lämpligt att systematiskt begära yttranden från arbetstagarorganisationer och underleverantörer och inte bara som "berörd part". Kommissionen skulle därigenom dels få yttranden från en mycket viktig part i omstruktureringsprojekten, dels få information som kan vara användbar vid utvärdering av projekt.

10.5. Kommittén beklagar att det inte kom till stånd någon tillräcklig rådfrågning av vare sig ESK eller de socio-ekonomiska parterna vid det senaste fördraget mellan kommissionen och USA:s antitrustmyndighet.

11. Praktisk effektivitet

11.1. Ofta har kommissionens agerande varit alltför långsamt i förhållande till de berörda ekonomiska och sociala parternas krav. Kommittén uppmuntrar kommissionen att förbättra insynen och snabbheten i sina åtgärder. Kommissionen begär därför större resurser för att påskynda och utöka sin aktivitet.

11.2. Kommittén noterar de kvantitativa och kvalitativa förbättringar som kommissionen uppnått inom sin verksamhet. De nya medlemsländerna, nya regler och marknadernas internationalisering är förklaringar till den utökade verksamheten.

ESK anser dock att en förenkling av reglerna och en tillämpning av subsidiaritetsprincipen delvis kan motverka den ökade arbetsbördan.

11.3. Det som krävs är en utvidgning i alla medlemsstater av effektiva konkurrensmyndigheter med uppgift att tillämpa GD 4:s direktiv.

12. Ett självständig verkställande av konkurrensrätten

12.1. Generaldirektorat IV har inte bara en kontrollerande och faktainsamlande roll utan har även en beslutande befogenhet inom det administrativa området. I några europeiska länder har istället konkurrensmyndigheten en självständig roll i förhållande till det exekutiva organet.

12.2. Kommittén noterar den pågående diskussionen inom EU:s institutioner och de förslag som förts fram från ett medlemsland om att ändra den institutionella ordningen i denna riktning.

12.3. ESK hävdar dock, i linje med tidigare års yttranden om rapporten, att konkurrenspolitiken bör samordnas med EU:s andra politikområden och att den bör överensstämma med unionens långsiktiga målsättningar.

Kommittén är, i motsats till denna grundinställning, tveksam till förslag som syftar till att göra konkurrensmyndigheten mer självständig.

13. Andra hot mot konkurrensen

13.1. Konkurrenspolitikens effektivitet hotas i dag av nya fenomen, och kommittén uppmanar kommissionen att analysera vilka instrument som kan mildra eller eleminera dessa hot.

13.2. Åtminstone beträffande två av dessa företeelser anser kommittén att kommissionen bör vara speciellt uppmärksam:

a)

destabiliseringen av räntesatser och valutakurser som framkallats av spekulation på de finansiella marknaderna;

b)

konkurrenspolitiken kan inte utesluta att "social dumpning" kan förekomma mellan ekonomiskt svaga och starka regioner om minimiregler för arbetsmarknaden saknas, speciellt om EU:s utvidgning fortsätter. Det är alltså nödvändigt med en övergripande och enhetlig formulering för samtliga medlemsstater i anslutning till kapitlen om socialpolitiken i fördraget, som man också förutsett i kommitténs yttrande om socialpolitiken efter Maastrichtfördraget.

Bryssel den 22 november 1995.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Carlos FERRER

() Man skulle till exempel kunna dela in den i fyra delar: 1. Syntes, 2. Syften och strategiska allianser, 3. Statligt stöd, 4. Bilagor.

() [Fotnot 1 berör inte den svenska översättningen.]

() EGT nr C 397, 31. 12. 1994.

() EGT nr C 251, 27. 9. 1995.

() EGT nr C 388, 31. 12. 1994.