Yttrande om förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 86/378/EEG av den 24 juli 1986 om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i fråga om företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet () (96/C 18/23)

Den 4 oktober 1995 beslutade rådet i enlighet med artikel 100 i Romfördraget att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovan nämnda förslag.

Sektionen för sociala frågor och familje-, utbildnings och kulturfrågor som var ansvarig för kommitténs förberedande arbete lade fram sitt yttrande den 5 oktober 1995. Föredragande var Pierre Chevalier.

Vid sin 329:e plenarsession (sammanträdet den 26 oktober 1995) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande genom majoritetsbeslut med 4 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Med hänvisning till artikel 119 i fördraget och tilläggsprotokollet som signerades i Maastricht av stats- och regeringscheferna har det aktuella direktivet som målsättning att anpassa direktiv 86/378/EEG av den 26 juli 1986 till dessa texter och till hur de har tolkats av domstolen.

1.2. Genom Barber-domen den 17 maj 1990 och därpå följande tolkningsdomar har domstolen fastslagit att alla former av yrkespensioner - och därmed också alla former av förmåner som utges enligt företags- eller yrkesbaserade pensionssystem - utgör lön i enlighet med artikel 119 i fördraget, som föreskriver lika lön för kvinnor och män för lika arbete.

1.3. Artikel 119 som är direkt tillämplig medger inga undantag från likabehandlingsprincipen. Som en konsekvens blir de undantag som finns i direktiv 86/378/EEG och som rör pensionsålder och efterlevandepensioner ogiltiga för löntagare.

1.4. Kommissionen hävdar:

- att de föreslagna ändringarna endast genomför domstolens rättspraxis i dess tolkning av artikel 119 och som bekräftas av tilläggsprotokollet till Maastricht;

- att direktivet bara är av rent förklarande karaktär;

- att den rättsliga grunden är artikel 100 eftersom de föreslagna ändringarna enbart rör löntagare.

Man kan dock fråga sig om de beslut som domstolen fattat på grundval av de system som den undersökt kan överföras till samtliga pensionssystem som faller under direktivets tillämpningsområde.

2. Allmänna synpunkter

2.1. Vid sitt sammanträde den 14 december 1983 avgav Ekonomiska och sociala kommittén ett yttrande om direktiv 86/378/EEG.

2.1.1. Detta yttrande godkände direktivets princip och allmänna bestämmelser och understryker att "principen om jämlikhet är en grundläggande princip (som stadfästs i fördraget) och det är lämpligt att garantera en tillämpning som kan anses vara rättvis av alla intresserade parter" ().

2.1.2. För att precisera sitt ställningstagande lade kommittén till att "den mest tillfredsställande" tolkningen av principen är den "som baserar sig på de dagliga levnadsförhållandena och på verkliga personers individuella välbefinnande" ().

2.2. Ekonomiska och sociala kommittén har vid upprepade tillfällen och över olika frågor avgivit yttranden om metoden som består av att integrera - utan att anpassa - rättspraxis i lagstiftningen.

2.2.1. Kommittén påminner om sina reservationer i denna fråga även om man kan begrunda att domstolens ingripanden mer rört den direkta tillämpningen av fördraget (art 119) än direktiv 86/378 EEG som är en sekundärrättslig text.

2.2.2. Kommittén meddelar sin avsikt att placera tillämpningen av "jämlikhetsprincipen" inom den vidare och uttömmande ramen i "rapporten (från kommissionen) om gemenskapens stadga om arbetstagarnas grundläggande sociala rättigheter och om protokollet om socialpolitik som fogats till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen".

2.2.3. Kommittén medger dock att den föreslagna texten medför större juridisk säkerhet och klarhet, och att den är avsedd att undvika viss förvirring för de nationella instanserna. Det finns ändå kvar oklarheter och luckor som kommer att anges längre fram.

2.3. Kommittén medger också att den föreslagna texten bidrar till större rättvisa och gör det möjligt att undvika många överklaganden och tvister.

2.3.1. Kommittén konstaterar ändå att det finns en tendens att höja pensionsåldern för alla löntagare och att anpassa villkoren för kvinnor efter de mindre gynnsamma villkor som gäller för män. Kommittén hoppas denna utveckling inte blir systematisk och vill att särskilda bestämmelser gör det möjligt att ta hänsyn till inviduella karriärers speciella förhållanden (barnafödande, vård av barn, etc). Kommittén anser att en grundval i lagstiftningen måste vara rättvisa och valfrihet för både män och kvinnor. Kommittén rekommenderar att man genomför en studie av familjestödslagstiftningens effekter på socialförsäkringssystemens finanser och på företagens och ländernas ekonomi.

2.4. Kommittén konstaterar att texten i fråga bara angår de kompletterande system som rör särskilda kategorier av arbetstagare (företagssystem), vilket utesluter de allmänna och obligatoriska systemen (lagstadgade system) och system med frivillig och individuell anslutning i vilka arbetsgivaren inte deltar. Kommittén hänvisar till rapporten om "tillämpningen av stadgan för arbetstagares grundläggande sociala rättigheter och protokollet om socialpolitiken" för studier av särskilda yrkessituationer (ovanliga arbeten, deltid, arbetslöshet, egna företagare, jordbruksanknytna yrken, yrken med dåligt definierad rättsstatus, etc) (). Kommittén begär att företags- eller yrkesbaserade system definieras i motsats till juridiska system, i förhållande till artikel 119 så som den tolkas av domstolen.

3. Särskilda synpunkter

3.1. Kommittén godkänner den föreslagna ändringen av artikel 3 i direktiv 86/378/EEG som introducerar förmånsberättigade inom det nya direktivets tillämpningsområde.

3.2. Kommittén godkänner också de villkor som definieras i artikel 6 i) eftersom de syftar till att etablera en jämvikt mellan avgifter och förmåner, utan att för den skull försumma de försäkringstekniska problemen. För att använda termerna i den nya texten:

- är avgiften för löntagare identisk vilket system det än är;

- för arbetsgivaren kan avgiften variera;

- om man försöker utjämna skillnaderna mellan förmåner i ett system "som garanterar en fast slutförmånsnivå" (komplement till kapitalinvesteringar);

- om man försöker att utjämna förmånerna i ett system "som föreskriver en fast avgift" (kompensation för förmånsskillnaden).

3.2.1. Kommittén noterar att en utjämning av avgifter är obligatorisk för löntagare och att utjämningen av arbetsgivaravgifter beror på förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Fastställandet av avgifterna är fortfarande speciellt svårt då det är omöjligt att förutse varje förmånstagares livslängd.

3.3. Kommittén utrycker starka reservationer beträffande artikel 2 i direktivförslaget som definierar villkoren för tillämpningen av denna nya text. Kommittén anser särskilt att bestämmelserna angående retroaktiv tillämpning är tunga och komplicerade. Samtidigt som kommittén bekräftar nödvändigheten av att rätta till de orättvisor som blev följden av texten från 1986 vill kommittén varna för att man ökar på avgifter som kan tänkas få en negativ effekt på sysselsättningen.

3.3.1. Genomförandet av dessa bestämmelser vars retroaktivitet har begränsats tidsmässigt av domstolen kan för övrigt stöta på hinder som har att göra med den administrativa förvaltningen av de system som eventuellt berörs, och ibland även med systemens finansieringssätt. Man planerar en progressiv utjämning av pensionsåldern med hänvisning till anställningstiden och inte till det datum som pensionsrätten börjar beräknas ifrån. I vissa fall kommer därför en utjämning bara att ske för en karriär som helt och hållet ägt rum efter den 17 maj 1990. Under tiden kommer en uppdelning av pensionen att ske, vilket kommer att få stora finansiella återverkningar på den administrativa förvaltningen.

3.3.2. Dessutom resonerade domstolen om sättet att finansiera de system som den granskat. Domstolen åsyftar bara system som avsätter medel där det finns ett samband mellan avgifterna och de framtida belopp som skall utbetalas. En sådan åtgärd kan inte gälla de system där det finns en risk gällande rättigheternas värde, och denna risk härrör från avkastningen på avgifternas placering (deltagandesystem) eller från berörd grupps tillgångar vid tidpunkten för utbetalning av förmånerna (fördelningssystem).

3.4. Kommittén insisterar på likabehandling i fråga om att social trygghet integreras i pågående och framtida arbeten som rör deltidsarbete, ungdomsarbetslöshet, nya arbetsformer, bestämmelser för socialt skydd, etc.

4. Slutsatser

4.1. Kommittén avger ett yttrande som är positivt inställt till de ändringar som föreslagits, med förbehåll för ovanstående synpunkter och önskningar.

4.1.1. Kommittén insisterar på att direktivet bör förtydliga sin "rent förklarande" karaktär genom att formellt lägga åt sidan frågor om system vars natur eller finansieringssätt inte tillåter att man genomför rättspraxis gällande artikel 119 i dess nuvarande lydelse.

4.1.2. Kommittén noterar att flera punkter i den nya texten svarar mot den oro som kommittén uttryckte i sitt yttrande av den 14 december 1983 och mot den kritik och de krav som framförts sedan dess när det gäller effekterna av direktiv 86/378/EEG.

4.1.3. Med hänsyn till att de förbättringar som denna nya text innebär är resultatet av en omfattande rådfrågning av arbetsmarknadsparterna begär kommittén att tillämpningen av den nya texten och generellt sett all utveckling av den sociala tryggheten förbereds genom ett mycket öppet samråd med de sakkunniga yrkesorganisationer som berörs.

Bryssel den 26 oktober 1995.

Ekonomiska och sociala kommittén

ordförande

Carlos FERRER

() EGT nr C 218, 23. 8. 1995, s. 5.

() EGT nr C 35, 9. 2. 1984, s. 7, andra stycket.

() Samma nr av EGT punkt 1.2, andra stycket.

() Dok. KOM(95) 184 slutlig, 24. 5. 1995 - kapitel 1.06. Protokoll nr 14 om socialpolitik - överenskommelse om socialpolitiken, artikel 6, tredje stycket.