Förslag till rådets beslut om gemenskapens slutande av konventionen om skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten (95/C172/01) (Text av betydelse för EES) [KOM(94) 660 slutlig 95/0004(CNS)]

(Framlagt av kommissionen den 9 januari 1995)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130 s. 2 i anslutning till artikel 228.2 och 228.3 första stycket och 228.4 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

med beaktande av följande:

Kommissionen har på gemenskapens vägnar deltagit i förhandlingarna om förslag till Konventionen om skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten.

Konventionen signerades på gemenskapens vägnar den 22 september 1992.

Konventionen syftar till att förebygga och bekämpa föroreningar och skydda det maritima området mot skadliga effekter av människornas verksamheter.

Gemenskapen har vidtagit åtgärder inom det område som konventionen omfattar och bör därför engagera sig internationellt i området. Gemenskapens insats är ett nödvändigt komplement till de direkt berörda medlemsstaternas och dess deltagande i konventionen skulle vara förenlig med subsidiaritetsprincipen.

I kraft av artikel 130 r i fördraget bidrar gemenskapens miljöpolitik till att uppfylla målen att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet, skydda människornas hälsa samt utnyttja naturtillgångarna försiktigt och rationellt. Dessutom samarbetar gemenskapen och medlemsstaterna, inom sina respektive kompetensområden, med länder utanför gemenskapen och med internationella organisationer.

Kommissionen bör bemyndigas att på gemenskapens vägnar fatta beslut av huvudsakligen teknisk art om frågor inom gemenskapens kompetensområde, och kommissionen måste som representant för gemenskapen samråda med en särskild rådskommitté och se till att fattade beslut stämmer överens med gällande gemenskapsbestämmelser och med målen för gemenskapens miljöpolitik.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Konventionen för skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten, undertecknad i Paris den 22 september 1992, godkänns på Europeiska gemenskapens vägnar.

Konventionens text återfinns som bilaga till detta beslut.

Artikel 2

Rådets president bemyndigas att utse den eller de personer som befullmäktigas att deponera godkännandedokumentet hos Franska republiken i enlighet med föreskrifterna i artikel 34 i konventionen.

Artikel 3

Kommissionen bemyndigas att på gemenskapens vägnar godkänna de beslut som avses i artikel 13 i konventionen, de ändringar av bilagor som avses i artikel 17 och antagande av tillägg som avses i artikel 18, när tillägget avser en ändring i en bilaga.

Kommissionen skall föra dessa förhandlingar i samråd med en särskild kommitté som utsetts av rådet.

Den skall se till att de beslut som fattas enligt konventionen stämmer överens med gällande gemenskapslagstiftning och med målen i gemenskapens miljöpolitik.

BILAGA

KONVENTIONEN FÖR SKYDD AV DEN MARINA MILJÖN I NORDOSTATLANTEN

Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten Paris den 22 september 1992

DE FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM INSER att den marina miljön och dess fauna och flora är av utomordentlig betydelse för alla nationer,

SOM INSER det inneboende värdet hos den marina miljön i Nordostatlanten och behovet av att skydda denna på ett samordnat sätt,

SOM INSER att gemensamma åtgärder på nationell, regional och global nivå är nödvändiga för att förhindra och eliminera havsföroreningar och säkerställa en hållbar förvaltning av havsområdet. Detta innebär att all mänsklig verksamhet skall bedrivas på sådant sätt att det marina ekosystemet även forsättningsvis kan tåla legitimt utnyttjande av havet och tillfredsställa såväl dagens som framtida generationers behov,

SOM ÄR MEDVETNA OM att den ekologiska jämvikten och det legitima utnyttjande av havet hotas av förorening,

SOM BEAKTAR rekommendationerna från Förenta nationernas miljökonferens som hölls i Stockholm i juni 1972,

SOM OCKSÅ beaktar resultatet av FN-konferensen om miljö och utveckling som hölls i Rio de Janeiro i juni 1992,

SOM ERINRAR om de relevanta bestämmelser i internationell sedvanerätt som tas upp i avsnitt XII i FN:s havsrättskonvention, i synnerhet artikel 197 om globalt och regionalt samarbete för skydd och bevarande av den marina miljön,

SOM BEAKTAR att de stater som berörs av samma havsområde har gemensamma intressen som bör motivera dem att samarbeta på regional och subregional nivå,

SOM ERINRAR OM de positiva resultat som uppnåddes genom konventionen för förhindrande av havsföroreningar genom dumpning från fartyg och luftfartyg som undertecknades i Oslo den 15 februari 1972, i dess senast lydelse enligt protokoll av den 2 mars 1983 och den 5 december 1989, och konventionen för förhindrande av havsförorening från landbaserade källor som undertecknades i Paris den 4 juni 1974, i dess senaste lydelse enligt protokoll av den 26 mars 1986,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att ytterligare internationella åtgärder för att förhindra och eliminera havsföroreningar måste vidtas omgående, som en del av en forlöpande och sammanhängande plan för att skydda den marina miljön,

SOM INSER att det kan vara önskvärt att vidta striktare åtgärder på regional nivå än de som föreskrivs i internationella konventioner eller överenskommelser med global räckvidd, för att förhindra och eliminera förorening av den marina miljön eller för att skydda den marina miljön mot de skadliga effekterna av mänsklig aktivitet,

SOM INSER att frågor som rör fiske regleras på tillfredsställande sätt av internationella och regionala överenskommelser som tar upp dessa frågor specifikt,

SOM BEAKTAR att de nu gällande Oslo- och Paris-konventionerna inte ger möjlighet till tillräcklig reglering av vissa av de många olika föroreningskällorna. Det är därför motiverat att ersätta dessa med föreliggande konvention, som omfattar samtliga källor till förorening av den marina miljön och de skadliga effekterna av mänsklig aktivitet på denna, beaktar försiktighetsprincipen och stärker det regionala samarbetet,

HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE:

Artikel 1

Definitioner

I denna konvention avses med:

(a) "havsområde": fördragsparternas inre vatten och territorialhav, havet bortom och i anslutning till det territorialhav som faller under kuststatens jurisdiktion enligt folkrätten, och det fria havet, inklusive havsbottnarna och dess underlag, inom följande gränser:

(i) de delar av Atlanten och Norra Ishavet och till dessa gränsande hav som är belägna norr om 36° nordlig bredd och mellan 42° västlig längd och 51° östlig längd, med undantag av

(1) Österjön och Bälten söder och öster om linjer dragna från Hasenøre Hoved till Gniben Odde, från Korshage till Spodsbjerg och från Gilbjerg Hoved till Kullen,

(2) Medelhavet och till detta gränsande hav, till skärningspunkten mellan parallellen för 36° nordlig bredd och meridianen för 5°36' västlig längd,

(ii) den del av Atlanten som är belägen norr om 59° nordlig bredd och mellan 44° västlig längd och 42° västlig längd.

(b) "inre vatten": vattnen på landsidan av de baslinjer varifrån bredden på territorialvattnet mäts och som ifråga om vattendrag sträcker sig till sötvattengränsen.

(c) "sötvattengräns": den plats i vattendraget där en mätbar ökning av salthalten förekommer vid ebb och lågt sötvattenflöde, på grund av förekomst av havsvatten.

(d) "förorening": mänsklig tillförsel, direkt eller indirekt, till havsområdet av ämnen eller energi som ger upphov till eller sannolikt ger upphov till hälsorisker för människan, skador på levande resurser och marina ekosystem, minskat skönhets- och rekreationsvärde eller hinder för annat legitimt utnyttjande av havet.

(e) "landbaserade källor": punktkällor och diffusa källor från vilka ämnen eller energi når havsområdet via vattnet eller luften eller direkt från kusterna. Med "landbaserade källor" avses även källor som härrör från avsiktilig deponering under havsbotten när deponeringsplatsen nås från land via tunnel, pipeline eller på annat sätt, samt källor som härrör från byggnadskonstruktioner som utplacerats för andra syften än havsbaserad verksamhet, i det havsområde som faller under den fördragsslutande partens jurisdiktion.

(f) "dumpning":

(i) avsiktlig kvittblivning i havsområdet av avfall eller annat material

(1) från fartyg eller luftfartyg,

(2) från anläggningar för havsbaserad verksamhet,

(ii) annan avsiktlig kvittblivning i havsområdet

(1) av fartyg eller luftfartyg,

(2) av anläggningar och pipelines för havsbaserad verksamhet.

(g) med "dumpning" avses inte:

(i) kvittblivning i enlighet med 1973 års internationella konvention för förhindrande av föroreningar från fartyg, modifierad genom protokoll av år 1978 eller enligt annan tillämplig folkrätt, av avfall eller annat material som uppkommer i samband med eller till följd av normal drift av fartyg, luftfartyg eller havsbaserade anläggningar än avfall eller annat material som transporteras ombord på eller till fartyg eller luftfartyg eller havsbaserade anläggningar för kvittblivning av sådant avfall eller annat material, eller som uppkommer till följd av behandling av sådant avfall eller sådant annat material ombord på sådana fartyg eller luftfartyg eller havsbaserade anläggningar,

(ii) utläggning av material i annat syfte än enbart kvittblivning av materialet, förutsatt att utläggningen, om denna görs för annat syfte än det för vilket materialet ursprungligen konstruerades eller uppfördes, sker i enlighet med tillämpliga bestämmelser i konventionen, samt

(iii) med avseende på bilaga III, kvarlämnande helt eller delvis av havsbaserad anläggning eller i havet utlagd pipeline som tagits ur bruk, under förutsättning att varje sådan åtgärd bedrivs i enlighet med tillämpliga bestämmelser i konventionen och andra tillämpliga folkrättsliga bestämmelser.

(h) "förbränning": avsiktlig förbränning av avfall eller annat material i havsområdet i syfte att förstöra detta på termisk väg.

(i) med "förbränning" avses inte annan termisk destruktion i enlighet med tillämpliga folkrättsliga bestämmelser av avfall eller annat material som uppkommer i samband med eller till följd av normal drift av fartyg eller luftfartyg eller havsbaserade anläggningar än sådan termisk destruktion av avfall eller annat material ombord på fartyg eller luftfartyg eller havsbaserade anläggningar som används för sådan termisk destruktion.

(j) "havsbaserad verksamhet": verksamhet som bedrivs i havsområdet i syfte att utforska, bedöma eller exploatera flytande eller gasformiga kolväten.

(k) "havsbaserade källor": havsbaserade anläggningar och i havet utlagda pipelines från vilka ämnen eller energi når havsområdet.

(l) "havsbaserad anläggning": byggnadskonstruktioner, anläggningar eller fartyg eller delar av dessa, såväl flytande som fixerade i havsbottnen, som placerats i havsområdet för att användas för havsbaserad verksamhet.

(m) "i havet utlagd pipeline": pipeline som placerats i havsområdet för att användas för havsbaserad verksamhet.

(n) "fartyg eller luftfartyg": sjögående eller luftburna farkoster av alla slag samt delar i och tillbehör till dessa. Uttrycket inbegriper luftkuddefarkoster, flytande farkoster vare sig de är självgående eller ej, samt andra konstruktioner i havsområdet och utrustning ombord i dessa, dock ej havsbaserade anläggningar och i havet utlagda pipelines.

(o) med "avfall och annat material" aves inte:

(i) mänskliga kvarlevor,

(ii) havsbaserade anläggningar,

(iii) i havet utlagda pipelines,

(iv) orensad fisk och fiskavfall som slängs i havet från fiskefartyg.

(p) "konventionen": konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten, med bilagor och tillägg, såvida inte annat anges i texten.

(q) "Oslokonventionen": konventionen om förhindrande av havsföroreningar genom dumping från fartyg och luftfartyg som undertecknades i Oslo den 15 februari 1972, i dess senaste lydelse enligt protokoll av 2 mars 1983 och 5 december 1989.

(r) "Pariskonventionen": konventionen om förhindrande av havsföroreningar från landbaserade källor som undertecknades i Paris den 4 juni 1974, i dess senaste lydelse enligt protokoll av 26 mars 1986.

(s) "organisation för regional ekonomisk integration": organisation som bildats av suveräna stater i en viss region och som har behörighet att hantera frågor som regleras av konventionen och som vederbörligen bemyndigats att i enlighet med organisationens interna förfaranden underteckna, ratificera, godkänna eller ansluta sig till konventionen.

Artikel 2

Allmänna åligganden

1. (a) De fördragsslutande parterna skall i enlighet med bestämmelserna i konventionen vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra och eliminera förorening, samt vidta nödvändiga åtgärder för att skydda havsområdet mot skadliga effekter av mänsklig aktivitet, i syfte att värna om människors hälsa och bevara de marina ekosystemen samt, där så är möjligt, återupprätta havsområden som har utsatts för skadlig påverkan.

(b) För detta ändamål skall de fördragsslutande parterna, var för sig och gemensamt, anta program och vidta åtgärder samt samordna sin politik och sina strategier.

2. De fördragsslutande parterna skall tillämpa:

(a) försiktighetsprincipen, i enlighet med vilken förebyggande åtgärder skall vidtagas när det finns skälig grund till oro för att ämnen och energi som direkt eller indirekt tillförs den marina miljön kan medföra hälsorisker för människan, skador på levande resurser och marina ekosystem, minskat skönhets- och rekreationsvärde eller störningar av annat legitimt utnyttjande av havet, även om det inte finns någon bindande bevisning för ett orsakssamband mellan tillförseln och effekterna,

(b) principen om att förorenaren betalar, som innebär att kostnaderna för åtgärder för att förhindra, mäta och minska föroreningar skall bäras av förorenaren.

3. (a) Vid tillämpningen av konventionen skall de fördragsslutande parterna anta program och vidta åtgärder som, där så är lämpligt, skall genomföras inom viss tid och som fullt ut beaktar de senaste tekniska framstegen och metoderna för att förhindra och eliminera förorening.

(b) För att uppnå detta skall de:

(i) med beaktande av kriterierna i tillägg 1, ange riktlinjer för tillämpning, inom ramen för program och åtgärder, av bland annat

- bästa tillgängliga teknik,

- bästa miljöpraxis,

inklusive ren teknik, där så är möjligt,

(ii) vid genomförandet av sådana program och åtgärder, säkerställa tillämpning av bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis, inklusive ren teknik, där så är möjligt.

4. De fördragsslutande parterna skall vidta de åtgärder som beslutats på sådant sätt att ökning av havsföroreningarna utanför havsområdet eller i andra delar av miljön förhindras.

5. Ingen bestämmelse i denna konvention skall tolkas så att den hindrar de fördragsslutande parterna från att var för sig eller gemensamt vidta striktare åtgärder för att förhindra och eliminera förorening i havsområdet eller för att skydda havsområdet mot skadliga effekter av mänsklig aktivitet.

Artikel 3

Förorening från landbaserade källor

De fördragsslutande parterna skall var för sig eller gemensamt vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra och eliminera förorening från landbaserade källor i enlighet med bestämmelserna i denna konvention, särskilt bilaga I.

Artikel 4

Förorening genom dumping eller förbränning

De fördragsslutande parterna skall var för sig eller gemensamt vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra och eliminera förorening genom dumpning eller förbränning av avfall eller annat material i enlighet med bestämmelserna i denna konvention, särskilt bilaga II.

Artikel 5

Förorening från havsbaserade källor

De fördragsslutande parterna skall var för sig eller gemensamt vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra och eliminera förorening från havsbaserade källor i enlighet med bestämmelserna i denna konvention, särskilt bilaga III.

Artikel 6

Bedömning av den marina miljöns kvalitet

De fördragsslutande parterna skall, i enlighet med bestämmelserna i denna konvention, särskilt bilaga IV,

(a) genomföra och regelbundet publicera resultaten av gemensamma bedömningar av den marina miljöns kvalitet och dennas utveckling i havsområdet eller i regioner eller delar av denna,

(b) inom ramen för sådana bedömningar, dels utvärdera de vidtagna och planerade åtgärdernas effektivitet med avseende på skydd av den marina miljön, dels fastställa prioriterade åtgärder.

Artikel 7

Förorening från andra källor

De fördragsslutande parterna skall samarbeta i syfte att utöver de bilagor som anges i artikel 3, 4, 5 och 6 ovan anta bilagor, i vilka föreskrivs åtgärder, förfaranden och standarder för att skydda havsområdet mot förorening från andra källor, i den mån sådan förorening inte redan är föremål för effektiva åtgärder som överenskommits av andra internationella organisationer eller föreskrivits i andra internationella konventioner.

Artikel 8

Vetenskaplig och teknisk forskning

1. För att uppnå syftena med konventionen skall de fördragsslutande parterna upprätta kompletterande eller gemensamma program för vetenskaplig eller teknisk forskning och, i enlighet med ett standardförfarande, delge kommissionen

(a) resultaten från sådan kompletterande, gemensam eller annan i sammanhanget tillämplig forskning,

(b) information om andra i sammanhanget intressanta program för vetenskaplig och teknisk forskning.

2. De fördragsslutande parterna skall därvid beakta det arbete som utförs på dessa områden av berörda internationella organisationer och institutioner.

Artikel 9

Tillgång till information

1. De fördragsslutande parterna skall se till att behöriga myndigheter i respektive land är skyldiga att göra sådan information som avses i stycke 2 i denna artikel tillgänglig så snabbt som möjligt, dock senast inom två månader, för såväl fysiska som juridiska personer som framför skälig begäran om detta, utan att personen ifråga behöver bevisa sin rätt till information och utan oskälig kostnad för denne.

2. Den information som avses i stycke 1 i denna artikel är all tillgänglig information i skriftlig, visuell, muntlig eller datoriserad form om havsområdets tillstånd, om verksamheter eller åtgärder som har eller sannolikt kommer att ha negativ påverkan på detta och om verksamheter eller åtgärder som bedrivs eller vidtas i enlighet med denna konvention.

3. Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka de fördragsslutande parternas rätt att i enlighet med landets lagstiftning och tillämpliga internationella förordningar, anta bestämmelser om att vägra efterkomma en begäran om sådan information, om den berör:

(a) sekretessen i frågor som rör offentliga myndigheters arbete, internationella relationer och landets försvar,

(b) allmänhetens säkerhet,

(c) ärenden som är eller har varit föremål för åtal eller utredning (inklusive disciplinfrågor) eller förundersökning,

(d) handels- och industrihemligheter, inklusive immateriell egendom,

(e) personuppgifters och/eller personregisters konfidentiella natur,

(f) material som tillhandahålls av tredje man som inte är juridiskt skyldig att tillhandahålla sådant material,

(g) uppgifter som om de röjs ökar sannolikheten för att den miljö uppgifterna avser kan komma till skada.

4. Skälen för att vägra lämna ut den begärda informationen måste anges.

Artikel 10

Kommission

1. En kommission bestående av företrädare för varje fördragsslutande part tillsätts härmed. Kommissionen skall sammanträda regelbundet och vid varje tidpunkt då på grund av särskilda omständigheter så beslutas i enlighet med dess arbetsordning.

2. Kommissionen skall ha till uppgift att:

(a) övervaka tillämpningen av denna konvention,

(b) allmänt undersöka tillståndet i havsområdet, bedöma effektiviteten hos de åtgärder som vidtas, granska prioriteringar samt bedöma behovet av eventuella ytterligare åtgärder eller åtgärder av annat slag,

(c) fastställa program och åtgärder, i enlighet med de allmänna åliggandena i konventionen, för att förhindra och eliminera förorening och för att kontrollera verksamhet som direkt eller indirekt kan ha skadlig påverkan på havsområdet. Sådana program och åtgärder får, i förekommande fall, inbegripa ekonomiska styrmedel,

(d) regelbundet fastställa sitt eget arbetsprogram,

(e) upprätta sådana underorgan som den anser nödvändiga och fastställa dessa uppgifter,

(f) beakta och där så bedöms lämpligt anta förslag om ändringar av konventionen i enlighet med artikel 15, 16, 17, 18, 19 och 27, samt

(g) fullgöra sina funktioner enligt artikel 21 och 23 och sådana andra funktioner som bedöms som lämpliga enligt villkoren i konventionen.

3. För detta ändamål får kommissionen bl.a. fatta beslut och anta rekommendationer i enlighet med artikel 13.

4. Kommissionen skall upprätta sin egen arbetsordning som skall antas enhälligt av de fördragsslutande parterna.

5. Kommissionen skall upprätta sina egna finansiella föreskrifter som skall antas enhälligt av de fördragsslutande parterna.

Artikel 11

Observatörer

1. Kommissionen får, efter enhälligt beslut av de fördragsslutande parterna, godkänna som observatör:

(a) stat som inte ingår som fördragsslutande part i konventionen,

(b) internationell organisation på regeringsnivå eller icke-statlig organisation vars verksamhet har samröre med konventionen.

2. Sådana observatörer får delta i kommissionens möten utan rösträtt och för kommissionen lägga fram information eller rapporter som är relevanta med avseende på konventionens målsättningar.

3. Villkoren för godkännande av observatörer och dessas deltagande skall fastställas i kommissionens arbetsordning.

Artikel 12

Sekretariat

1. Ett ständigt sekretariat upprättas härmed.

2. Kommissionen skall utse en exekutivsekreterare och besluta om dennes uppgifter samt om de villkor enligt vilka befattningen skall innehas.

3. Exekutivsekreteraren skall fullgöra de funktioner som krävs för genomförande av konventionen och för kommissionens arbete, liksom andra uppgifter som exekutivsekreteraren av kommissionen uppdras att utföra i enlighet med dess arbetsordning och de finansiella föreskrifterna.

Artikel 13

Beslut och rekommendationer

1. Beslut och rekommendationer skall antas genom enhälligt beslut av de fördragsslutande parterna. Om enhällighet inte kan uppnås får kommissionen, såvida inte annat föreskrivs i konventionen, likväl fatta beslut och anta rekommendationer med tre fjärdedels majoritet efter omröstning bland de fördragsslutande parterna.

2. Beslut skall vara bindande efter utgången av en period om tvåhundra dagar efter det att beslutet fattats för de fördragsslutande parter som röstat för beslutet och som inte inom denna period skriftligen har anmält till exekutivsekreteraren att de inte kan godta beslutet, under förutsättning att tre fjärdedelar av de fördragsslutande parterna vid utgången av denna period antingen har röstat för beslutet och inte återkallat sitt godkännande eller skriftligen anmält till exekutivsekreteraren att de inte kan godta beslutet. Sådant beslut blir bindande, för varje annan fördragsslutande part som skriftligen har anmält till exekutivsekreteraren att de kan godta beslutet, från tidpunkten för anmälan eller efter utgången av en period om tvåhundra dagar efter det att beslutet fattats, beroende på vad som inträffar sist.

3. Anmälan till exekutivsekreteraren enligt stycke 2 i denna artikel kan göras om en fördragsslutande part inte kan godta ett beslut som avser ett eller flera av dess angränsande eller autonoma territorier inom konventionens tillämpningsområde.

4. Alla beslut som fattas av kommissionen skall, där så är lämpligt, ange en tidsperiod inom vilken beslutet skall verkställas.

5. Rekommendationer skall inte ha bindande verkan.

6. Beslut rörande bilagor eller tillägg skall endast fattas av de fördragsslutande parter som berörs av bilagan eller tillägget ifråga.

Artikel 14

Bilagors och tilläggs status

1. Bilagorna och tilläggen utgör en integrerad del av konventionen.

2. Tilläggen skall vara av vetenskapligt, tekniskt eller administrativt slag.

Artikel 15

Ändring av konventionen

1. Ändringar av konventionen skall regleras av denna artikel. Vad som här sägs skall dock inte påverka bestämmelserna i stycke 2, artikel 27, och de särskilda bestämmelser som gäller för antagande eller ändring av bilagor och tillägg.

2. Alla fördragsslutande parter får föreslå ändringar av konventionen. Texten till den föreslagna ändringen skall meddelas de fördragsslutande parterna av kommissionens exekutivsekreterare minst sex månader före det kommissionsmöte då förslaget framläggs för antagande. Exekutivsekreteraren skall också upplysningsvis meddela konventionens signatärmarkter den föreslagna ändringen.

3. Kommissionen skall anta ändringen genom enhälligt beslut av de fördragsslutande parterna.

4. Den antagna ändringen skall föreläggas de fördragsslutande parterna av depositarieregeringen för ratificering, antagande eller godkännande. Ratificering, antagande eller godkännande skall anmälas skriftligen till dipositarieregeringen.

5. Ändringen skall träda i kraft för de fördragsslutande parter som ratificerat, antagit eller godkänt denna den trretionde dagen efter det att depositarieregeringen har mottagit anmälan om ratificering, antagande eller godkännande från minst sju fördragsslutande parter. Ändringen skall därefter träda i kraft för övriga fördragsslutande parter den trettionde dagen efter det att de fördragsslutande parterna deponerat sina ratifikations-, antagande- eller godkännandeinstrument.

Artikel 16

Antagande av bilagor

Bestämmelserna i artikel 15 om ändringer av konventionen skall också gälla för förslag, antagande och ikraftträdande av bilagor till konventionen. Dock skall kommissionen anta sådana bilagor som avses i artikel 7 efter beslut med tre fjärdedels majoritet av de fördragsslutande parterna.

Artikel 17

Ändring av bilagor

1. Bestämmelserna i artikel 15 om ändringar av konventionen skall också gälla för ändringar av bilagor till konventionen. Dock skall kommissionen anta ändringar av sådana bilagor som avses i artikel 3, 4, 5, 6 eller 7 efter beslut med tre fjärdedels majoritet av de fördragsslutande parter som berörs av bilagan.

2. Om en ändring i en bilaga har samband med en ändring i konventionen skall ändringen i bilagan regleras av samma bestämmelser som de som gäller för ändringen i konventionen.

Artikel 18

Antagande av tillägg

1. Om ett förslag till ett tillägg har samband med en ändring av konventionen eller av en bilaga som framlagts för antagande enligt artikel 15 eller artikel 17, skall förslaget till tillägg samt dettas antagande och ikraftträdande regleras av samma bestämmelser som de som gäller förslaget till ändring samt dettas antagande och ikraftträdande.

2. Om ett förslag till ett tillägg har samband med en bilaga till konventionen som framlagts för antagande enligt artikel 16, skall förslaget till tillägg samt dettas antagande och ikraftträdande regleras av samma bestämmelser som de som gäller för förslaget till bilaga samt för dennas antagande och ikraftträdande.

Artikel 19

Ändring av tillägg

1. Varje fördragslutande part för vilken ett tillägg är bindande kan föreslå ändringar i detta. Texten till den föreslagna ändringen skall meddelas samtliga fördragsslutande parter av kommissionens exekutivsekreterare enligt bestämmelserna i stycke 2, artikel 15.

2. Kommissionen skall anta ändringen av tillägget efter beslut med tre fjärdedels majoritet av de fördragsslutande parter för vilka tillägget är bindande.

3. En ändring av ett tillägg skall träda i kraft vid utgången av en period om tvåhundra dagar efter dess antagande, för de fördragsslutande parter som är bundna av tillägget och som inte inom denna period skriftligen har underrättat depositarieregeringen om att de inte kan godkänna ändringen, förutsatt att tre fjärdedelar av de fördragsslutande parter som är bundna av tillägget vid utgången av denna period antingen har röstat för ändringen och inte återkallat sitt godkännande eller att de skriftligen har underrättat depositarieregeringen om att de kan godkänna ändringen.

4. Anmälan enligt stycke 3 i denna artikel till depositarieregeringen kan göras om en fördragsslutande part inte kan godta ändringen, i den mån denna avser ett eller flera av dess angränsande eller autonoma territorier inom konventionens tillämpningsområde.

5. En ändring av ett tillägg skall vara bindande för övriga fördragsslutande parter som berörs av tillägget och som skriftligen har underrättat depositarieregeringen att de kan godkänna ändringen, från tidpunkten för sådan underrättelse eller efter utgången av en period om tvåhundra dagar efter antagande av ändringen, beroende på vad som inträffar sist.

6. Depositarieregeringen skall utan dröjsmål underrätta alla fördragsslutande parter om mottagande av sådan underrättelse.

7. Om en ändring av ett tillägg har samband med en ändring av konventionen eller av en bilaga skall ändringen av tillägget regleras av samma bestämmelser som de som gäller för ändringen av konventionen eller bilagan.

Artikel 20

Rösträtt

1. De fördragsslutande parterna skall ha var sin röst i kommissionen.

2. Oaktat vad som sägs i stycke 1 i denna artikel skall Europeiska ekonomiska gemenskapen och andra regionala organisationer för ekonomisk integration ges rösträtt inom sina kompetensområden, med röstantal motsvarande det antal medlemsstater i organisationen som är fördragsslutande parter i konventionen. Dessa organisationer skall inte utöva sin rösträtt då medlemsstaterna utövar sin och omvänt.

Artikel 21

Gränsöverskridande föroreningar

1. När förorening som härrör från en fördragsslutande part sannolikt kan vara till förfång för en eller flera av övriga fördragsslutande parters intressen skall de berörda fördragsslutande parterna, efter begäran från någon av dem, inleda överläggningar för att förhandla fram ett samarbetsavtal.

2. Efter begäran från någon av de berörda fördragsslutande parterna skall kommissionen ta upp frågan. Kommissionen får lämna rekommendationer i syfte att uppnå en tillfredsställande lösning.

3. Sådant avtal som avses i stycke 1 i denna artikel får bland annat fastställa avtalets tillämpningsområden, de kvalitetsmål som skall uppnås och metoderna för att uppnå dessa, inbegripet metoder för tillämpning av lämpliga standarder och den vetenskapliga och tekniska information som skall inhämtas.

4. De fördragsslutande parter som undertecknar ett sådant avtal skall genom kommissionens försorg underrätta övriga fördragsslutande parter om dess innehåll och om de framsteg som gjorts för att sätta det i verket.

Artikel 22

Rapportering till kommissionen

De fördragsslutande parterna skall regelbundet rapportera till kommissionen om:

(a) lagar eller förordningar som antagits eller andra åtgärder som vidtagits av dem för genomförandet av bestämmelserna i konventionen samt av beslut och rekommendationer som antagits i enlighet med denna, särskilt åtgärder som vidtagits för att förhindra och bestraffa beteende som strider mot bestämmelserna,

(b) effektiviteten hos de åtgärder som avses i a. ovan,

(c) problem vid genomförandet av de bestämmelser som avses i a. ovan.

Artikel 23

Efterlevnad

Kommissionen skall:

(a) bedöma huruvida de fördragsslutande parterna följer konventionen och de beslut och rekommendationer som antagits i enlighet med denna, på grundval av den periodiska rapportering som avses i artikel 22 och andra rapporter som lämnas av de fördragsslutande parterna,

(b) när så anses lämpligt, besluta om och kräva åtgärder för att konventionen och beslut som fattats i enlighet med den skall följas i sin helhet, samt befrämja tillämpandet av rekommendationer, inbegripet åtgärder för att bistå en fördragsslutande part i utförandet av sina åligganden.

Artikel 24

Regionalisering

Kommissionen får besluta att beslut eller rekommendationer som den antar skall gälla för hela eller en viss bestämd del av havsområdet, samt anta bestämmelser om att olika tidtabeller skall gälla för genomförandet, beroende på skillnaderna i ekologiska och ekonomiska förhållanden mellan de olika regioner och delar därav som omfattas av konventionen.

Artikel 25

Undertecknande

Konventionen skall stå öppen för undertecknande i Paris från den 22 september 1992 till den 30 juni 1993:

(a) av de fördragsslutande parterna i Oslo- och Pariskonventionerna,

(b) av andra kuststater som gränsar till havsområdet,

(c) av stater som ligger uppströms vattendrag som har sitt utlopp i havsområdet,

(d) av organisationer för regional ekonomisk integration med minst en medlemsstat som berörs av någon av punkterna a. till c. i denna artikel.

Artikel 26

Ratificering, antagande eller godkännande

Denna konvention skall ratificeras, antas eller godkännas. Ratifikations-, antagande- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos regeringen för republiken Frankrike.

Artikel 27

Anslutning

1. Efter den 30 juni 1993 skall konventionen stå öppen för anslutning av de stater och organisationer för regional ekonomisk integration som avses i artikel 25.

2. De fördragsslutande parterna får enhälligt inbjuda sådana stater eller organisationer för regional ekonomisk integration som inte avses i artikel 25 att ansluta sig till konventionen. I så fall får definitionen av havsområdet, om så krävs, ändras genom beslut av kommissionen som skall antas genom enhälligt beslut av de fördrasslutande parterna. Sådan ändring skall träda i kraft efter enhälligt godkännande av samtliga fördragsslutande parter den trettionde dagen efter depositarieregeringens mottagande av den senaste underrättelsen.

3. Anslutning skall göras till hela konventionen med de bilagor och tillägg som antagits vid datum för anslutningen, förutom då det klart anges i anslutningsinstrumentet att en eller flera av bilagorna, förutom bilagorna I, II, III och IV, inte kan godtas.

4. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos regeringen för republiken Frankrike.

Artikel 28

Reservationer

Reservationer mot konventionen får inte göras.

Artikel 29

Ikraftträdande

1. Konventionen skall träda i kraft den trettionde dagen efter det datum då samtliga fördragsslutande parter i Oslokonventionen och samtliga fördragsslutande parter i Pariskonventionen har deponerat sina ratifikations-, antagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument.

2. För stat eller organisation för regional ekonomisk integration som inte avses i stycke 1 i denna artikel skall konventionen träda i kraft i enlighet med stycke 1 i denna artikel eller den trettionde dagen efter det datum då staten eller den regionala organisationen för ekonomisk integration ifråga deponerade sina ratifikations-, antagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument, beroende på vad som sker sist.

Artikel 30

Frånträdande

1. När som helst efter två år från det datum då konventionen trädde i kraft för en fördragsslutande part, kan parten ifråga frånträda konventionen genom skriftlig uppsägning till depositarieregeringen.

2. Med undantag av eventuella bestämmelser i andra bilagor än bilaga I till IV till denna konvention kan en fördragsslutande part, när som helst efter två år från det datum då bilagan trädde i kraft för parten ifråga, frånträda bilagan genom skriftlig uppsägning till depositarieregeringen.

3. Sådan uppsägning som avses i stycke 1 och 2 i denna artikel skall träda i kraft ett år efter det datum då meddelande om uppsägning mottagits av depositarieregeringen.

Artikel 31

Ersättande av Oslo- och Pariskonventionerna

1. När denna konvention träder i kraft skall den ersätta Oslo- och Pariskonventionerna mellan de fördragsslutande parterna.

2. Oaktat vad som sägs i stycke 1 i denna artikel skall beslut, rekommendationer och alla andra överenskommelser som antagits enligt Oslokonventionen eller Pariskonventionen fortsätta att gälla med oförändrad juridisk status, i den mån de är förenliga med eller inte uttryckligen sägs upp av konventionen, av beslut eller, i förekommande fall, rekommendationer som antagits enligt denna.

Artikel 32

Tvistlösning

1. Tvist mellan fördragsslutande parter beträffande tolkning eller tillämpning av konventionen som inte kan biläggas på annat sätt av berörda parter, till exempel genom utredning eller förlikning inom kommissionen, skall på begäran av någondera parten hänskjutas till skiljedom enligt bestämmelserna i denna artikel.

2. Såvida inte annat överenskommes av de tvistande parterna skall det skiljedomsförfarande som avses i stycke 1 i denna artikel ske i enlighet med bestämmelserna i stycke 3 till 10 i denna artikel.

3. (a) På begäran som riktas till en fördragsslutande part av annan fördragsslutande part enligt stycke 1 i denna artikel skall skiljedomstol tillsättas. Begäran om skiljedom skall ange grunderna för tvisten, inbegripet särskilt de artiklar i konventionen vilkas tolkning eller tillämpning är omtvistad.

(b) Sökanden skall meddela kommissionen att han begärt att skiljedomstol skall tillsättas. Han skall därvid ange namnet på motparten i tvisten samt de artiklar i konventionen vilkas tolkning eller tillämpning enligt hans mening är omtvistad. Kommissionen skall vidarebefordra sålunda mottaget meddelande till samtliga fördragsslutande parter i konventionen.

4. Skiljedomstolen skall bestå av tre ledamöter. De tvistande parterna skall vardera utse en skiljedomare och de båda sålunda utsedda skiljedomarna skall gemensamt utse den tredje skiljedomaren som skall vara skiljedomstolens ordförande. Denne får inte ha samma nationalitet som någon av de tvistande parterna eller vara stadigvarande bosatt i någon av parternas territorium. Han får inte heller vara anställd av någon av dem eller vara inblandad i fallet i någon annan egenskap.

5. (a) Om skiljedomstolens ordförande inte har utsetts inom två månader efter det att den andre skiljedomaren utsetts skall ordföranden för Internationella domstolen på endera partens begäran utse ordförande inom två månader därefter.

(b) Om någon av parterna i tvisten inte utser skiljedomare inom två månader efter det att begäran mottagits, kan den andra parten underrätta ordföranden för den Internationella domstolen om detta, som skall utse skiljedomstolens ordförande inom två månader därefter. Sedan skiledomstolens ordförande utsetts skall denne begära att den part som inte utsett skiljedomare skall göra detta inom två månader. Efter denna tid skall han underrätta ordföranden för Internationella domstolen som skall utse skiljedomaren i fråga inom två månader därefter.

6. (a) Skiljedomstolen skall besluta enligt folkrättsliga bestämmelser och särskilt enligt bestämmelserna i denna konvention.

(b) Skiljedomstol som har tillsatts enligt bestämmelserna i denna artikel skall fastställa sina egna procedurregler.

(c) Tvist om huruvida skiljedomstolen har jurisdiktion skall avgöras genom skiljedomstolens beslut.

7. (a) Skiljedomstolen skall fatta beslut både beträffande procedurregler och i sak genom majoritetsomröstning bland ledamöterna.

(b) Skiljedomstolen får vidta alla lämpliga åtgärder för att fastställa fakta. På endera partens begäran kan den rekommendera angelägna interimistiska skyddsåtgärder.

(c) Om två eller flera skiljedomstolar, som tillsatts enligt bestämmelserna i denna artikel, finner att talan har väckts angående samma eller liknande frågor, får de ta del av de undersökningar som har gjorts för att fastställa fakta och så långt som möjligt beakta dessa.

(d) De tvistande parterna skall tillhandahålla alla nödvändiga hjälpmedel för ett effektivt genomförande av förhandlingarna.

(e) Tvistande parts frånvaro eller försummelse att inställa sig skall inte utgöra hinder för förhandlingarna.

8. Såvida inte annat beslutas av skiljedomstolen på grund av speciella omständigheter i fallet skall kostnaderna för förfarandet, inbegripet ersättning till skiljedomstolens ledamöter, bäras lika av de tvistande parterna. Domstolen skall journalföra alla sina utlägg och framlägga slutredovisning av dessa till parterna.

9. Fördragsslutande part som har ett rättsligt intresse i tvistens sakfråga, vilket kan komma att påverkas av domstolens utslag, får delta i skiljedomsförfarandet efter medgivande av domstolen.

10. (a) Skiljedomstolens utslag skall innefatta en redovisning av skälen för utslaget. Utslaget skall vara slutgiltigt och bindande för de tvistande parterna.

(b) Om tvist uppkommer mellan parterna beträffande tolkning eller verkställighet av utslaget kan endera parten hänskjuta tvisten till den skiljedomstol som meddelat utslaget eller, om tvisten inte kan tas upp där, till annan skiljedomstol som tillsatts för detta ändamål på samma sätt som den första.

Artikel 33

Depositarieregeringens uppgifter

Depositarieregeringen skall underrätta de fördragsslutande parterna och signatärmakterna i konventionen om följande:

(a) deposition av ratifikations-, antagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument, meddelanden om invändning och om frånträdanden i enlighet med artikel 26, 27 och 30,

(b) datum då konventionen träder i kraft i enlighet med artikel 29,

(c) mottagande av underrättelser om godkännande, om deponering av ratifikations-, antagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument samt om ikraftträdande av ändringar av konventionen samt om antagande och ändringar av bilagor och tillägg, i enlighet med artikel 15, 16, 17, 18 och 19.

Artikel 34

Originaltext

Originalet till konventionen, vars engelska och franska texter äger lika vitsord, skall deponeras hos regeringen för republiken Frankrike som skall översända bestyrkta kopior därav till de fördragslutande staterna och signatärmakterna i konventionen, samt deponera en bestyrkt kopia hos Förenta nationernas generalsekreterare för registrering och offentliggörande i enlighet med artikel 102 i Förenta nationernas stadga.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, vederbörligen befullmäktigade av sina regeringar, undertecknat denna konvention.

SOM SKEDDE i Paris den 22 september 1992.

BILAGA I OM FÖRHINDRANDE OCH ELIMINERING AV FÖRORENING FRÅN LANDBASERADE KÄLLOR

Artikel 1

1. Vid antagande av program och åtgärder för genomförandet av denna bilaga skall de fördragsslutande parterna, var för sig eller gemensamt, kräva tillämpning av:

- bästa tillgängliga teknik för punktkällor,

- bästa miljöpraxis för punktkällor och diffusa källor,

inklusive, där så är möjligt, ren teknik.

2. Vid fastställande av prioriteringar och bedömning av programmens och åtgärdernas typ och omfattning och den tid inom vilken de skall genomföras, skall de fördragsslutande parterna tillämpa de kriterier som anges i tillägg 2.

3. De fördragsslutande parterna skall vidta förebyggande åtgärder för att minimera riskerna för förorening till följd av olyckshändelser.

4. Vid antagande av program och åtgärder avseende radioaktiva ämnen, inklusive radioaktivt avfall, skall de fördragsslutande parterna även beakta:

(a) rekommendationer från övriga berörda internationella organisationer och institutioner,

(b) de övervakningsförfaranden som rekommenderas av dessa internationella organisationer och institutioner.

Artikel 2

1. Utsläpp från punktkällor till havsområdet och utsläpp till vatten eller luft som når havsområdet och kan påverka detta får endast ske med tillstånd eller enligt reglering av behöriga myndigheter i de fördragsslutande staterna. Sådant tillstånd eller sådan reglering skall ges med särskilt iakttagande av relevanta kommissionsbeslut som är bindande för den fördragsslutande parten ifråga.

2. De fördragsslutande parterna skall anta bestämmelser om ett system för regelbunden övervakning och inspektion genomförd av respektive parts behöriga myndigheter, för bedömning av huruvida tillstånd och reglering avseende utsläpp till vatten och luft följs.

Artikel 3

För genomförandet av denna bilaga skall kommissionen bland annat ha till uppgift att fastställa följande:

(a) planer för minskning och gradvis avveckling av ämnen från landbaserade källor som är toxiska, beständiga och har benägenhet för bioackumulering,

(b) program och åtgärder för minskning av tillförsel, i förekommande fall, av närsalter från källor i tättbebyggda områden, kommunala, industri- och jordbrukskällor och andra källor.

BILAGA II OM FÖRHINDRANDE OCH ELIMINERING AV FÖRORENING GENOM DUMPNING ELLER FÖRBRÄNNING

Artikel 1

Denna bilaga skall inte gälla för avsiktliga utsläpp till havsområdet av:

(a) avfall eller annat material från havsbaserade anläggningar,

(b) havsbaserade anläggningar och i havet utlagda pipelines.

Artikel 2

Förbränning är förbjuden.

Artikel 3

1. Dumpning av allt avfall eller annat material är förbjuden, förutom sådant avfall eller annat material som tas upp i förteckningen i stycke 2 och 3 i denna artikel.

2. Följande förteckning avses i stycke 1 i denna artikel:

(a) muddermassor,

(b) inert material av naturligt ursprung i fast form d.v.s. kemiskt obehandlat geologiskt material, vars kemiska beståndsdelar sannolikt inte frigörs till den marina miljön,

(c) avloppsslam, till den 31 december 1998,

(d) fiskavfall från fiskindustrin,

(e) fartyg eller luftfartyg, till senast den 31 december 2004.

3. (a) Dumpning av ämnen med låg till medelhög radioaktivitet, inklusive avfall, är förbjuden.

(b) Som undantag från stycke 3.a i denna artikel skall de fördragsslutande parter, Storbritannien och Frankrike, som vill behålla möjligheten till undantag från stycke 3.a, åtminstone under en period av 15 år från 1 januari 1993, vid kommissionens ministermöte 1997 rapportera om vilka åtgärder som vidtagits för att undersöka andra landbaserade alternativ.

(c) Såvida inte kommissionen genom enhälligt beslut upphäver möjligheten till undantag enligt stycke 3.b, vid eller före utgången av denna femtonårsperiod, skall den förlänga förbudet genom beslut enligt konventionens artikel 13 med en period om tio år efter den 1 januari 2008, varefter ett kommissionsmöte på ministernivå skall hållas igen. De fördragsslutande parter som omnämns i stycke 3.b i denna artikel och som fortfarande önskar behålla möjligheten till undantag enligt stycke 3.b, skall rapportera till kommissionens ministermöten vartannat år från 1999 och framåt om de framsteg som görs med att upprätta alternativa landbaserade valmöjligheter och om resultaten av vetenskapliga studier som visar att eventuell dumpning inte skulle leda till hälsorisker för människor, skador på levande resurser eller marina ekosystem, minskat skönhets och rekreationsvärde eller störningar av annat legitimt utnyttjande av havet.

Artikel 4

1. De fördragsslutande parterna skall se till att:

(a) dumpning av sådant avfall eller annat material som avses i stycke 2 i artikel 3 i denna bilaga inte sker utan tillstånd från behörig myndighet eller utan reglering.

(b) sådant tillstånd eller sådan reglering är i överensstämmelse med berörda tillämpliga kriterier, riktlinjer och förfaranden som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 6 i denna bilaga,

(c) deras behöriga myndigheter, där så är lämpligt, rådgör med varandra innan de utfärdar tillstånd eller regler enligt vilka dumpning får ske, i syfte att undvika situationer där fler än en fördragsslutande part ger tillstånd till eller reglerar samma dumpning.

2. Tillstånd eller reglering enligt stycke 1 i denna artikel skall inte tillåta dumpning av fartyg eller luftfartyg som innehåller ämnen som leder till eller sannolikt kan leda till hälsorisker för människor, skador på levande resurser och marina ekosystem, minskat skönhets- och rekreationsvärde eller störning av annat legitimt utnyttjande av havet.

3. De fördragsslutande parterna skall registrera och till kommissionen rapportera vilka typer och mängder av avfall och annat material som dumpas i enlighet med stycke 1 i denna artikel, samt datum, plats och metod för dumpningen.

Artikel 5

Utäggning av material i havsområdet för annat syfte än det för vilket det ursprungligen konstruerades eller tillverkades får inte förekomma utan tillstånd eller reglering av behörig myndighet i den fördragsslutande staten i fråga. Sådant tillstånd eller sådan reglering skall vara i överensstämmelse med berörda tillämpliga kriterier, riktlinjer och förfaranden som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 6 i denna bilaga. Denna bestämmelse skall inte tolkas som att den tillåter dumpning av avfall eller annat material som annars är förbjuden enligt denna bilaga.

Artikel 6

För tillämpningen av denna bilaga skall kommissionen bland annat utforma och anta kriterier, riktlinjer och förfaranden avseende dumpning av avfall eller annat material enligt förteckning i stycke 2 i artikel 3, samt utläggning av material enligt artikel 5 i denna bilaga, i syfte att förhindra och eliminera förorening.

Artikel 7

Bestämmelserna i denna bilaga skall inte gälla i händelse av force majeure på grund av hårt väder eller annan orsak, när människors, fartygs eller luftfartygs säkerhet hotas. Sådan dumpning skall utföras så att sannolikheten för skador på mänskligt och marint liv minimeras och skall omedelbart rapporteras till kommissionen, med fullständiga uppgifter om omständigheterna samt om det dumpade avfallets eller övriga materialets art och mängd.

Artikel 8

De fördragsslutande parterna skall både var för sig och inom berörda internationella organisationer vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och eliminera förorening som orsakas av att fartyg eller luftfartyg överges i havsområdet till följd av olyckor. I avsaknad av tillämpliga riktlinjer från sådana internationella organisationer skall de åtgärder som vidtas av de fördragsslutande parterna grundas på sådana riktlinjer som kommissionen kan komma att anta.

Artikel 9

I en nödsituation skall en fördragsslutande part som anser att kvittblivning av avfall eller annat material som inte får dumpas enligt denna bilaga inte kan göras på land utan oacceptabla risker eller skador, omedelbart rådgöra med övriga fördragsslutande parter, i syfte att fastställa bästa metoder för lagring eller för destruktion eller kvittblivning under de rådande omständigheterna. De fördragsslutande parterna skall underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtas efter sådant rådslag. De fördragsslutande parterna förbinder sig att bistå varandra i sådana situationer.

Artikel 10

1. Varje fördragsslutande part skall se till att bestämmelserna i denna bilaga följs:

(a) av fartyg eller luftfartyg som är registrerade i partens territorium,

(b) av fartyg eller luftfartyg som i partens territorium lastar det avfall eller annat material som skall dumpas eller brännas,

(c) av fartyg eller luftfartyg som antas dumpa eller bränna i partens inre vatten eller i dess territorialvatten eller i den del av havet som ligger bortom eller som gränsar till det territorialhav som enligt folkrättsliga principer faller under kuststatens jurisdiktion.

2. Varje fördragsslutande part skall uppdra åt sina fartyg och luftfartyg för sjöbevakning och till andra berörda organ, att till sina myndigheter rapportera händelser eller förhållanden i havsområdet som ger upphov till misstanke om att dumpning i strid med bestämmelserna i denna bilaga har skett eller kommer att ske. Fördragsslutande part, vars myndigheter mottager sådant rapport, skall, om så bedöms lämpligt, underrätta annan berörd fördragsslutande part om detta.

3. Inget i denna bilaga skall inskränka den statsimmunitet som vissa fartyg har rätt till enligt folkrätten.

BILAGA III OM FÖRHINDRANDE OCH ELIMINERING AV FÖRORENING FRÅN HAVSBASERADE KÄLLOR

Artikel 1

1. Denna bilaga skall inte gälla för avsiktlig kvittblivning i havsområdet av:

(a) avfall eller annat material från fartyg eller luftfartyg,

(b) fartyg eller luftfartyg.

Artikel 2

1. Vid antagande av program och åtgärder för genomförandet av denna bilaga skall de fördragsslutande parterna, var för sig eller gemensamt, kräva tillämpning av:

(a) bästa tillgängliga teknik,

(b) bästa miljöpraxis,

inklusive, där så är möjligt, ren teknik.

2. Vid fastställande av prioriteringar och bedömning av programmens och åtgärdernas typ och omfattning och den tid inom vilken de skall genomföras, skall de fördragsslutande parterna tillämpa de kriterier som anges i tillägg 2.

Artikel 3

1. Dumpning av avfall eller annat material från havsbaserade anläggningar är förbjuden.

2. Detta förbud avser inte utsläpp till vatten eller luft från havsbaserade källor.

Artikel 4

1. Användning vid eller utsläpp till vatten eller luft från havsbaserade källor av ämnen som når havsområdet och kan påverka detta får endast ske med tillstånd eller enligt reglering av behöriga myndigheter i de fördragsslutande parterna. Sådant tillstånd eller sådan reglering skall ges med särskilt iakttagande av i sammanhanget tillämpliga beslut, rekommendationer och alla övriga överenskommelser som antas under denna konvention.

2. De fördragsslutande parternas behöriga myndigheter skall anta bestämmelser om ett system för regelbunden övervakning och inspektion, för bedömning av huruvida tillstånd och reglering enligt besämmelserna i stycke 1 i artikel 4 i denna bilaga följs.

Artikel 5

1. Havsbaserade anläggningar eller i havet utlagda pipelines som tagits ur bruk får inte dumpas och havsbaserade anläggningar som tagits ur bruk får inte helt eller delvis lämnas kvar i havsområdet utan tillstånd som skall utfärdas från fall till fall av behörig myndighet eller berörd fördragsslutande part. De fördragsslutande parterna skall se till att deras myndigheter, när de lämnar sådant tillstånd, genomfört alla i sammanhanget tillämpliga beslut, rekommendationer och alla övriga överenskommelser som antagits under konventionen.

2. Sådant tillstånd skall inte lämnas om de havsbaserade anläggningar eller i havet utlagda pipelines som tagits ur bruk innehåller ämnen som ger upphov till eller sannolikt kan ge upphov till risker för människors hälsa, skador på levande resurser och marina ekosystem, minskat skönhets- och rekreationsvärde eller störningar av annat legitimt utnyttjande av havet.

3. För att möjliggöra rådslag mellan parterna, skall fördragsslutande part som avser att lämna tillstånd till dumpning av havsbaserad anläggning eller i havet utlagd pipeline som tagits ur bruk och som placerats i havsområdet efter den 1 januari 1998, genom kommissionen underrätta övriga fördragsslutande parter om skälen för att godkänna sådan dumpning.

4. Varje fördragsslutande part skall registrera och till kommissionen rapportera om havsbaserade anläggningar och i havet utlagda pipelines som tagits ur bruk och dumpats samt om havsbaserade anläggningar som tagits ur bruk men kvarlämnats i enlighet med bestämmelserna i denna artikel, samt om datum, plats och metod för dumpningen.

Artikel 6

Artikel 3 och 5 i denna bilaga skall inte gälla i händelse av force majeure beroende på hårt väder eller annan orsak, som medför fara för människoliv eller hot mot den havsbaserade anläggningens säkerhet. Sådan dumpning skall utföras så att sannolikheten för skador på mänskligt och marint liv minimeras och skall omedelbart rapporteras till kommissionen med fullständiga uppgifter om omständigheterna och de dumpade materialens art och kvantitet.

Artikel 7

De fördragsslutande parterna skall vidta lämpliga åtgärder, såväl var för sig som gemensamt och inom berörda internationella organisationer, för att förhindra och eliminera förorening som uppkommer genom att havsbaserade anläggningar i havsområdet överges till följd av olyckor. I avsaknad av tillämpliga riktlinjer från sådana internationella organisationer, skall de ågärder som vidtas av de fördragsslutande parterna grundas på de riktlinjer som fastställts av kommissionen.

Artikel 8

Placering i havsområdet av havsbaserad anläggning eller i havet utlagda pipelines som tagits ur bruk, för annat syfte än det för vilket det ursprungligen konstruerades eller uppfördes, får inte ske utan tillstånd eller enligt reglering av berörd fördragsslutande parts behöriga myndighet. Sådant tillstånd eller sådan relgering skall vara i överensstämmelse med i sammanhanget tillämpliga kriterier, riktlinjer och förfaranden som antagits av kommissionen i enlighet med stycke d i artikel 10 i denna bilaga. Denna bestämmelse skall inte tolkas som att den tillåter dumpning i strid med bestämmelserna i denna bilaga av havsbaserade anläggningar eller i havet utlagda pipelines som tagits ur bruk.

Artikel 9

1. Varje fördragsslutande part skall instruera sina fartyg och luftfartyg som används vid sjöbevakning och andra berörda organ att till sina myndigheter rapportera händelser eller förhållanden i havsområdet som ger upphov till misstanke om att överträdelse av bestämmelserna i denna bilaga har skett eller kommer att ske. Fördragsslutande part, vars myndigheter mottager sådan rapport, skall, om så bedöms lämpligt, underrätta annan berörd fördragsslutande part om detta.

2. Inget i denna bilaga skall inskränka den statsimmunitet som vissa fartyg har rätt till enligt folkrätten.

Artikel 10

För genomförandet av denna bilaga skall kommissionen bland annat:

(a) samla in information om ämnen som används i havsbaserad verksamhet och på grundval av dessa uppgifter sammanställa listor över sådana ämnen som avses i stycke 1 i artikel 4 i denna bilaga,

(b) sammanställa listor över ämnen som är toxiska, beständiga och med benägenhet för bioackumulering, samt fastställa program för att minska eller upphöra med användning eller utsläpp av sådana ämnen från havsbaserade källor,

(c) fastställa kriterier, riktlinjer och förfaranden för förhindrande av förorening från dumpning av havsbaserade anläggningar och i havet utlagda pipelines som tagits ur bruk samt från kvarlämnade havsbaserade anläggningar i havsområdet,

(d) fastställa kriterier, riktlinjer och förfaranden för placering av sådana havsbaserade anläggningar och pipelines som tagits ur bruk och som avses i artikel 8 i denna bilaga, i syfte att förhindra och eliminera förorening.

BILAGA IV BEDÖMNING AV DEN MARINA MILJÖNS KVALITET

Artikel 1

1. I denna bilaga avses med "övervakning" upprepade mätningar av:

(a) kvaliteten på den marina miljön och dess ingående delar, d.v.s. vatten, sediment, fauna och flora,

(b) verksamheter eller naturlig eller antropogen tillförsel som kan påverka den marina miljöns kvalitet,

(c) effekterna av sådana verksamheter och sådan tillförsel.

2. Övervakning får ske antingen i syfte att se till att konventionen efterlevs, för kartläggning av mönster och tendenser eller för forskningsändamål.

Artikel 2

För att genomföra denna bilaga skall de fördragsslutande parterna:

(a) samarbeta för att genomföra övervakningsprogram och delge kommissionen de data som sålunda erhålls,

(b) följa föreskrifter för kvalitetssäkring och samarbeta för standardisering av mätmetoder,

(c) var för sig eller helst gemensamt använda och utveckla andra vederbörligen prövade och godkända vetenskapliga bedömningsinstrument, t.ex. modellstudier, fjärranalys och progressiva riskbedömningsstrategier,

(d) var för sig eller helst gemensamt bedriva forskning som anses nödvändig för bedömningen av den marina miljöns kvalitet och för ökad kunskap och vetenskaplig förståelse av den marina miljön, i synnerhet förhållandet mellan tillförsel, koncentration och effekter,

(e) beakta vetenskapliga framsteg som anses kunna användas för sådana bedömningar och som gjorts på annat håll, antingen på enskilda forskares och forskningsinstitutioners initiativ, genom andra nationella och internationella forskningsprogram eller med stöd av Europeiska ekonomiska gemenskapen eller andra organisationer för regional ekonomisk integration.

Artikel 3

För genomförandet av denna bilaga skall kommissionen bland annat ha följande uppgifter:

(a) utarbeta och genomföra program för gemensam övervakning och bedömningsrelaterad forskning, utarbeta metoder och förfaranden till vägledning för deltagarna i genomförandet av dessa övervakningsprogram samt godkänna presentationen och tolkningen av deras resultat,

(b) utföra bedömningar med beaktande av resultat från övervakning och forskning, data om tilförsel av ämnen eller energi till havsområdet som erhålls enligt andra bilagor till denna konvention, samt annan relevant information.

(c) i de fall där så anses lämpligt, rådgöra med eller anlita behöriga regionala organisationer och andra behöriga internationella organisationer och organ, i syfte att ta del av de senaste vetenskapliga forkningsresultaten

(d) samarbeta med behöriga regionala organisationer och andra behöriga internationella organisationer i utförandet av kvalitetsbedömningar.

TILLÄGG 1 Kriterier för definition av sådana förfaranden och tekniker som avses i stycke 3.b (i), i artikel 2 i denna konvention

Bästa tillgängliga teknik

1. Användning av bästa tillgängliga teknik skall inriktas på tillämpning av teknik som inte ger upphov till något avfall, om sådan teknik finns.

2. Begreppet "bästa tillgängliga teknik" innebär den senaste utvecklingen av processer, anordningar eller driftsmetoder och anger lämpligaste åtgärd vid praktisk tillämpning för begränsning av utsläpp och avfall. Vid fastställande av huruvida en viss kombination av processer, anordningar och driftsmetoder utgör bästa tillgängliga teknik i allmänhet eller i enskilda fall skall följande särskilt beaktas:

(a) jämförbara processer, anordningar eller driftsmetoder som prövats framgångsrikt under senare tid,

(b) teknologiska framsteg och förändringar av den vetenskapliga kunskapen och förståelsen,

(c) sådana teknikers genomförbarhet ur ekonomisk synvinkel,

(d) tidsgränser för införande i såväl nya som befintliga anläggningar,

(e) utsläppens art och kvantitet.

3. Härav följer att det som är "bästa tillgängliga teknik" för en viss process ändras med tiden, mot bakgrund av de teknologiska framsteg som görs, ekonomiska och sociala faktorer, liksom förändringar av den vetenskapliga kunskapen och förståelsen.

4. Om den minskning av utsläpp som erhålls genom tillämpning av bästa tillgängliga teknik inte leder till miljömässigt godtagbara resultat måste ytterligare åtgärder vidtas.

5. "Teknik" omfattar både den teknik som används och det sätt på vilket anläggningen konstrueras, uppförs, underhålls, drivs och nedmonteras.

Bästa miljöpraxis

6. Begreppet "bästa miljöpraxis" innebär tillämpning av den för miljön lämpligaste kombinationen av kontrollåtgärder och strategier. Vid val av åtgärder i enskilda fall skall minst följande, graderade, åtgärder beaktas:

(a) information till och utbildning av allmänhet och användare om de miljömässiga konsekvenserna av val av vissa aktiviteter och produkter, deras användning och slutliga kvittblivning,

(b) utarbetande och tillämpning av kodex för god miljöpraxis som omfattar samtliga aspekter av en produkts livscykel,

(c) obligatorisk märkning av produkter med information till användare om de miljörisker som produkterna, deras användning och slutliga kvittblivning medför,

(d) resursbesparing, inklusive energibesparing,

(e) tillhandahållande av insamling- och kvittblivningssystem för allmänheten,

(f) användning av miljöfarliga ämnen eller produkter och generering av miljöfarligt avfall skall undvikas,

(g) återvinning och återanvändning,

(h) tillämpning av ekonomiska styrmedel på verksamheter, produkter eller produktgrupper,

(i) inrättande av ett system för licensiering, med restriktioner av olika omfattning eller förbud.

7. Vid fastställande av vilken kombination av åtgärder som utgör bästa miljöpraxis, i allmänhet eller i enskilda fall, skall följande särskilt beaktas:

(a) de miljörisker som produkten och dess framställning, användning och slutliga kvittblivning medför,

(b) övergång till mindre förorenande verksamheter eller ämnen,

(c) användningens omfattning,

(d) den miljömässiga nytta respektive skada som ersättningsmaterial eller ersättningsverksamheter kan medföra,

(e) framsteg och förändringar av den vetenskapliga kunskapen och förståelsen,

(f) tidsgränser för genomförandet,

(g) sociala och ekonomiska konsekvenser.

8. Härav följer att bästa miljöpraxis för en viss källa ändras med tiden och mot bakgrund av teknologiska framsteg, ekonomiska och sociala faktorer och förändringar av den vetenskapliga kunskapen och förståelsen.

9. Om den minskning av tillförseln som erhålls genom tillämpning av bästa miljöpraxis inte leder till miljömässigt godtagbara resultat skall ytterligare åtgärder vidtas och bästa miljöpraxis fastställas på nytt.

TILLÄGG II Kriterier omnämnda i stycke 2, artikel 1, bilaga I, samt i stycke 2, artikel 2, bilaga III

1. Vid fastställande av prioriteringar och vid bedömning av typen och omfattningen på program och åtgärder samt tidsgränserna för dessa, skall de fördragsslutande parterna beakta följande kriterier:

(a) beständighet,

(b) toxicitet eller annan giftighet,

(c) benägenhet för bioackumulering,

(d) radioaktivitet,

(e) förhållandet mellan observerade eller (i de fall då inga observationsresultat ännu är tillgängliga) förutsagda koncentrationer och koncentrationer under vilka effekter ej observerats,

(f) av människan orsakad risk för övergödning,

(g) gränsöverskridande effekter,

(h) risk för oönskade förändringar av det marina ekosystemet och irreversibla eller långvariga effekter,

(i) störning av fisket eller av annat legitimt utnyttjande av havet,

(j) effekter på smak och/eller lukt hos produkter från havet avsedda för mänsklig konsumtion, eller effekter på smak, lukt, transparens eller andra egenskaper hos vattnet i den marina miljön,

(k) spridningsmönster (d.v.s.) kvantiteter, användningsmönster och sannolikhet för spridning till den marina miljön,

(l) oförmåga att uppfylla miljömässiga kvalitetsmål.

2. Ovanstående kriterier kan vara tillämpliga i olika utsträckning vid beaktande av ett visst ämne eller viss grupp av ämnen.

3. Enligt kriterierna ovan skall bland annat följande ämnen omfattas av program och åtgärder:

(a) tungmetaller och föreningar av dessa,

(b) organohalogena föreningar (inklusive ämnen som kan bilda sådana föreningar i den marina miljön),

(c) organiska föreningar av fosfor och kisel,

(d) biocider, t.ex. pesticider, fungicider, herbicider, insekticider, slembekämpningsmedel och kemikalier för bland annat konservering av trä, timmer, pappersmassa, cellulosa, papper, hudar och textilier,

(e) oljor och kolväten av petroleumursprung,

(f) kväve- och fosforföreningar,

(g) radioaktiva ämnen, inklusive avfall,

(h) beständiga syntetiska material som kan flyta, förbli i suspension eller sjunka.