Endast Uneces texter i original har bindande folkrättslig verkan. Denna föreskrifts status och dagen för dess ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av Uneces statusdokument TRANS/WP.29/343, som finns på http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

FN-föreskrift nr 14 — Enhetliga bestämmelser om godkännande av fordon med avseende på säkerhetsbältesförankringar [2019/2141]

Inbegripet all giltig text till och med:

Ändringsserie 09 – dag för ikraftträdande: den 29 december 2018

INNEHÅLL

FÖRESKRIFT

1. Tillämpningsområde

2. Definitioner

3. Ansökan om godkännande

4. Godkännande

5. Specifikationer

6. Provningar

7. Kontroll under och efter statiska provningar av säkerhetsbältens förankringar

8. Ändring och utökning av godkännande av en fordonstyp

9. Produktionsöverensstämmelse

10. Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

11. Bruksanvisningar

12. Slutgiltigt upphörande av produktionen

13. Namn på och adress till typgodkännandemyndigheter och de tekniska tjänster som ansvarar för att utföra godkännandeprovningar

14. Övergångsbestämmelser

BILAGOR

1 Meddelande

2 Godkännandemärkets utformning

3 Placering av de effektiva bältesförankringarna

4 Förfarande för att bestämma H-punkten och den faktiska bålvinkeln för sittplatser i motorfordon

5 Draganordning

6 Minsta antal förankringspunkter och placering av nedre förankringar

7 Dynamiska provningar som ett alternativ till provningen av den statiska hållfastheten hos säkerhetsbältesförankringarna

8 Specifikationer för provdocka

1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Denna föreskrift tillämpas på följande fordon:

Fordon av kategorierna M och N (1) med avseende på deras förankringar för säkerhetsbälten som är avsedda för vuxna passagerare i framåtvända, bakåtvända eller sidovända säten.

2. DEFINITIONER

I denna föreskrift gäller följande definitioner:

2.1

godkännande av ett fordon>: godkännande av en fordonstyp som är utrustad med förankringar för vissa typer av säkerhetsbälten.

2.2

fordonstyp: en kategori av motordrivna fordon som inte skiljer sig sinsemellan i sådana viktiga avseenden som mått, form och material för de delar av fordons- eller säteskonstruktionen i vilka säkerhetsbältesförankringar är fastsatta och, om förankringarnas hållfasthet provas enligt den dynamiska provningen, egenskaperna hos alla delar av fasthållningssystemet, särskilt den kraftbegränsningsfunktion som påverkar de krafter som anbringas på säkerhetsbältets förankringar.

2.3

bältesförankringar: de delar av fordonets eller sätenas uppbyggnad eller andra delar av fordonet som används för fastgöring av säkerhetsbältena.

2.4

effektiv bältesförankring: den punkt som används för att på ett vedertaget sätt, såsom det anges i punkt 5.4, bestämma vinkeln för varje del av säkerhetsbältet i förhållande till användaren, dvs. den punkt på vilken ett band skulle behöva vara fastsatt för att ge samma läge som säkerhetsbältet har under användning; denna punkt sammanfaller eller sammanfaller inte med den faktiska bältesförankringen beroende på säkerhetsbältets utformning och det sätt på vilket det är fastsatt vid bältesförankringen.

2.4.1

I de fall där t.ex.

2.4.1.1

en bandstyrning används på fordonets eller sätenas uppbyggnad, ska styrningens mittpunkt, där bandet lämnar styrningen på andra sidan av användaren, ska anses som den effektiva bältesförankringen, och

2.4.1.2

bältet går direkt från användaren till en upprullare som är fastsatt på fordonets eller sätenas uppbyggnad, utan en bandstyrning som mellanled, ska bältets effektiva förankring anses vara skärningspunkten mellan upprullningsrullens axel och det plan som passerar genom bandets mittlinje på rullen.

2.5

golv>: den undre del av fordonets karosseri som sammanbinder fordonets sidoväggar. Här omfattar det förhöjningar, försänkningar och möjligen även andra förstärkningar, även om dessa ligger under golvet, såsom längsgående eller tvärgående balkar.

2.6

säte: en anordning, komplett med klädsel, oavsett om den ingår som en del i fordonets konstruktion eller inte, avsedd som sittplats för en vuxen person. Termen omfattar både ett enkelt säte och den del av ett bänksäte som motsvarar en sittplats.

2.6.1

främre passagerarsäte: ett säte där den främsta H-punkten för sätet i fråga befinner sig i eller framför det vertikala tvärplanet genom förarens R-punkt.

2.6.2

framåtvänt säte: ett säte som kan användas när fordonet är i rörelse och som är vänt mot fordonets främre del så att sätets vertikala symmetriplan bildar en vinkel på mindre än +10° eller –10° med fordonets vertikala symmetriplan.

2.6.3

bakåtvänt säte: ett säte som kan användas när fordonet är i rörelse och som är vänt mot fordonets bakre del så att sätets vertikala symmetriplan bildar en vinkel på mindre än +10° eller –10° med fordonets vertikala symmetriplan.

2.6.4

sidovänt säte: ett säte som kan användas när fordonet är i rörelse och som är vänt mot fordonets sida så att sätets vertikala symmetriplan bildar en vinkel på 90° (± 10°) med fordonets vertikala symmetriplan.

2.7

grupp av säten>: antingen ett säte av typen bänksäte, eller separata säten som är monterade sida vid sida (dvs. monterade på så sätt att de främre förankringarna till ett säte är placerade framför eller i linje med de bakre förankringarna och bakom eller i linje med de främre förankringarna till ett annat säte) och som är avsedda för en eller flera vuxna personer.

2.8

bänksäte: en komplett anordning, med klädsel, avsedd som sittplats för minst två vuxna personer.

2.9

sätestyp: en kategori av säten som inte skiljer sig åt sinsemellan i sådana viktiga avseenden som

2.9.1

form, mått och material i säteskonstruktionen,

2.9.2

de typer av inställningssystem och alla låssystem som används, och måtten på dessa,

2.9.3

de typer av bältesförankringar på sätet, sätesförankring och delar av fordonets konstruktion som påverkas, och måtten på dessa.

2.10

sätesförankring: det system genom vilket hela sätet är fastgjort i fordonets konstruktion, inklusive de delar av fordonets konstruktion som påverkas.

2.11

inställningssystem: den anordning med hjälp av vilken sätet eller dess delar kan ställas in i ett läge som passar förarens eller passagerarens kroppsbyggnad; denna anordning kan i synnerhet möjliggöra

2.11.1

förflyttning i längdled,

2.11.2

förflyttning i höjdled,

2.11.3

vinkelförflyttning.

2.12

förflyttningssystem: en anordning som gör det möjligt att förflytta eller rotera sätet eller någon av dess delar utan något fast mellanläge, så att tillträde till utrymmet bakom detta säte underlättas.

2.13

låssystem: en anordning som håller fast sätet eller dess delar i varje bruksläge och som omfattar mekanismer för låsning både av ryggstödet i förhållande till sätet och av sätet i förhållande till fordonet.

2.14

referensområde: det område som begränsas av två vertikala, längsgående plan på 400 mm avstånd från varandra och symmetriska i förhållande till H-punkten och som definieras av rotationen från vertikalt till horisontellt hos den huvudformade delen av mätapparaten i bilaga 1 till föreskrift nr 21. Mätapparaten ska placeras enligt beskrivningen i nämnda bilaga till föreskrift nr 21 och ha en högsta längd av 840 mm.

2.15

kraftbegränsningsfunktion för bröstkorg: en del av säkerhetsbältet och/eller sätet och/eller fordonet som är avsedd att minska de fasthållningskrafter som verkar på förarens eller passagerarens bröstkorg vid en kollision.

3. ANSÖKAN OM GODKÄNNANDE

3.1

Ansökan om godkännande av en fordonstyp med avseende på bältesförankringar ska inlämnas av fordonstillverkaren eller av fordonstillverkarens behöriga ombud.

3.2

Ansökan ska åtföljas av följande handlingar i tre exemplar och av följande uppgifter:

3.2.1

Ritningar över fordonets allmänna konstruktion i lämplig skala som visar läget för bältesförankringarna och de effektiva bältesförankringarna (i tillämpliga fall) samt detaljerade ritningar över bältesförankringarna.

3.2.2

Uppgifter om de material som används och som kan påverka bältesförankringarnas hållfasthet.

3.2.3

En teknisk beskrivning av bältesförankringarna.

3.2.4

För bältesförankringar som är fästa i sätenas stomme:

3.2.4.1

En detaljerad beskrivning av fordonstypen med avseende på sätenas utformning, sätets förankringar samt deras inställnings- och låssystem.

3.2.4.2

Ritningar, i lämplig skala och tillräckligt detaljerade, över sätena, deras förankringar i fordonet samt deras inställnings- och låssystem.

3.2.5

Belägg för att det säkerhetsbälte eller det fasthållningssystem som används vid godkännandeprovningen av förankringarna uppfyller kraven i FN-föreskrift nr 16, om biltillverkaren väljer den alternativa dynamiska hållfasthetsprovningen.

3.3

Om tillverkaren så finner lämpligt ska ett representativt fordon av den fordonstyp för vilken godkännande önskas, eller de delar av fordonet som den tekniska tjänst som utför provningar för godkännande anser vara nödvändiga för provning av bältesförankringar, lämnas till tjänsten.

4. GODKÄNNANDE

4.1

Om det fordon som lämnats in för godkännande enligt denna föreskrift uppfyller de relevanta kraven i denna föreskrift ska godkännande av denna fordonstyp beviljas.

4.2

Varje godkänd typ ska tilldelas ett godkännandenummer. De två första siffrorna i numret (för närvarande 08 för ändringsserie 08) ska ange den ändringsserie (innehållande de senaste större tekniska ändringarna av föreskriften) som gäller vid tidpunkten för utfärdandet av godkännandet. En och samma part i överenskommelsen får inte tilldela samma nummer till en annan fordonstyp enligt definitionen i punkt 2.2.

4.3

Ett meddelande om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat godkännande eller om slutgiltigt upphörande av produktionen av en fordonstyp i enlighet med denna föreskrift ska lämnas till de parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar denna föreskrift, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till denna föreskrift.

4.4

Varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt denna föreskrift ska, på en väl synlig och lättillgänglig plats som anges i godkännandeformuläret, vara märkt med ett internationellt godkännandemärke som består av följande:

4.4.1

En cirkel som omger bokstaven E, följd av det särskiljande numret för det land som beviljat godkännandet (2).

4.4.2

Numret på denna föreskrift, placerat till höger om den cirkel som föreskrivs i punkt 4.4.1.

4.4.3

Bokstaven ”e”, placerad till höger om numret på denna föreskrift om fordonet typgodkänts enligt den dynamiska provningen i bilaga 7.

4.5

Om fordonet överensstämmer med en fordonstyp enligt en eller flera föreskrifter som bifogats överenskommelsen, i det land som beviljat godkännandet enligt denna föreskrift, behöver den föreskrivna symbolen i punkt 4.4.1 inte upprepas; i sådana fall ska tilläggsnummer och tilläggssymboler för alla de föreskrifter enligt vilka godkännande har beviljats i det land som beviljat godkännandet enligt denna föreskrift anges i kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1.

4.6

Godkännandemärket ska vara lätt läsbart och outplånligt.

4.7

Godkännandemärket ska placeras nära eller på den skylt med fordonsdata som monterats av tillverkaren.

4.8

I bilaga 2 till denna föreskrift finns exempel på godkännandemärkets utformning.

5. SPECIFIKATIONER

5.1

Definitioner (se bilaga 3)

5.1.1

H-punkten är en referenspunkt enligt definitionen i punkt 2.3 i bilaga 4 till denna föreskrift, som ska bestämmas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i den bilagan.

5.1.1.1

H’-punkten är en referenspunkt som motsvarar H enligt definitionen i punkt 5.1.1 och som ska bestämmas för sätets alla normala inställningslägen.

5.1.1.2

R-punkten är sätets referenspunkt enligt definitionen i punkt 2.4 i bilaga 4 till denna föreskrift.

5.1.2

Det tredimensionella referenssystemet definieras i tillägg 2 till bilaga 4 till denna föreskrift.

5.1.3

Punkterna L1 och L2 är de nedre effektiva bältesförankringarna.

5.1.4

Punkt C är en punkt som ligger 450 mm vertikalt ovanför R-punkten. Om det avstånd S som definieras i punkt 5.1.6 inte är mindre än 280 mm och om den andra möjliga formel, BR = 260 mm +0,8 S, som definieras i punkt 5.4.3.3 tillämpas av tillverkaren, ska det lodräta avståndet mellan C och R emellertid vara 500 mm.

5.1.5

Vinklarna α1 och α2 är vinklarna mellan ett horisontellt plan och de plan som är vinkelräta mot sätets vertikala längsgående mittplan och som går genom R-punkten och punkterna L1 respektive L2.

Om sätet är inställningsbart ska detta krav vara uppfyllt även för H-punkterna i alla normala kör- eller åklägen som fordonstillverkaren anger.

5.1.6

S är avståndet i millimeter mellan de övre effektiva bältesförankringarna och ett referensplan P som är parallellt med fordonets längsgående mittplan enligt följande definition:

5.1.6.1

Om sittplatsen är tydligt definierad genom sätets form är planet P sätets mittplan.

5.1.6.2

Om sittplatsen inte är tydligt definierad gäller följande:

5.1.6.2.1

Planet P för förarsätet är ett vertikalplan som är parallellt med fordonets längsgående mittplan och som passerar genom rattens mittpunkt i rattkransens plan när ratten, om den är inställningsbar, står i sitt mittläge.

5.1.6.2.2

Planet P för framsätets yttre passagerare ska vara symmetriskt i förhållande till förarens P-plan.

5.1.6.2.3

Planet P för den bakre yttre sittplatsen ska vara det plan som tillverkaren anger, förutsatt att följande gränsvärden för avståndet A mellan fordonets längsgående mittplan och planet P iakttas:

A	≥ 200 mm, om bänksätet är avsett för endast två passagerare.

A	≥ 300 mm, om bänksätet är avsett för fler än två passagerare.

5.2

Allmänna specifikationer

5.2.1

Förankringar för säkerhetsbälten ska vara så utformade, konstruerade och ha en sådan placering att de uppfyller följande krav:

5.2.1.1

De ska medge montering av ett lämpligt säkerhetsbälte. Bältesförankringarna till de främre, yttre sittplatserna ska tillåta montering av säkerhetsbälten med inbyggd upprullare och bältesledare, med beaktande särskilt av bältesförankringarnas hållfasthet, såvida tillverkaren inte levererar fordonet med andra typer av säkerhetsbälten med inbyggda upprullare. Om förankringarna endast är avpassade för vissa typer av säkerhetsbälten ska dessa typer anges på det formulär som nämns i punkt 4.3.

5.2.1.2

De ska till ett minimum minska risken att bältet glider när det används rätt.

5.2.1.3

De ska till ett minimum minska risken att bandet skadas till följd av kontakt med skarpa, styva kanter i fordonets eller sätets konstruktion.

5.2.1.4

De ska göra det möjligt för fordonet att vid normal användning uppfylla bestämmelserna i denna föreskrift.

5.2.1.5

För de förankringar som har olika lägen när personer ska stiga in i fordonet och när de ska spänna fast sig, ska bestämmelserna i denna föreskrift tillämpas på förankringarna i det effektiva fasthållningsläget.

5.3

Lägsta antal bältesförankringar som ska tillhandahållas

5.3.1

Varje fordon av kategorierna M och N (bortsett från fordon av kategorierna M2 eller M3 som ingår klasserna I eller A1) ska vara utrustat med säkerhetsbältesförankringar som uppfyller kraven i denna föreskrift.

Om fordon av kategorierna M2 eller M3 som ingår klasserna I eller A1 är utrustade med säkerhetsbältesförankringar ska dessa förankringar uppfylla kraven i denna föreskrift.

5.3.1.1

Förankringarna för ett fyrpunktsbälte som godkänts som ett bälte av S-typ (med eller utan upprullare) enligt föreskrift nr 16 ska uppfylla kraven i föreskrift nr 14, medan den (de) ytterligare förankring(ar) som finns för montering av ett grenband (en grenbandsenhet) undantas från kraven på hållfasthet och placering i denna föreskrift.

5.3.2

Det minsta antalet säkerhetsbältesförankringar för varje framåtvänd, bakåtvänd och sidovänd sittplats ska vara de som anges i bilaga 6.

5.3.3

Med avseende på fordon av kategori N1 tillåts dock på de yttre sittplatser (utom de främre) som visas i bilaga 6 och som markeras med symbolen Ø två nedre förankringar om det finns en passage som tillåter passagerare att passera till andra delar av fordonet mellan sätet och fordonets närmaste sidovägg.

Ett utrymme mellan ett säte och sidoväggen betraktas som en passage om avståndet från denna sidovägg, med alla dörrar stängda, till ett vertikalt längsgående plan som går genom mittlinjen på det aktuella sätet, uppmätt i läget för R-punkten och vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan, överstiger 500 mm.

5.3.4

På de främre mittsittplatser som visas i bilaga 6 och markeras med symbolen * ska två nedre förankringar anses tillräckliga om vindrutan är belägen utanför det referensområde som definieras i bilaga 1 till föreskrift nr 21; om vindrutan är belägen inom detta referensområde krävs tre förankringar.

I fråga om bältesförankringar betraktas vindrutan som en del av referensområdet om den kan komma i statisk kontakt med provningsapparaten enligt metoden i bilaga 1 till föreskrift nr 21.

5.3.5

För varje sittplats som i bilaga 6 är märkt med symbolen

ska tre förankringar tillhandahållas. Två förankringar får finnas om ett av följande villkor är uppfyllt:

5.3.5.1

Det finns direkt framtill ett säte eller andra fordonsdelar som överensstämmer med punkt 3.5 i tillägg 1 till föreskrift nr 80.

5.3.5.2

Ingen del av fordonet finns i referensområdet eller kan finnas i referensområdet när fordonet är i rörelse.

5.3.5.3

Delar av fordonet inom nämnda referensområde uppfyller de krav för energiabsorption som anges i tillägg 6 till föreskrift nr 80.

5.3.5.4

Punkterna 5.3.5.1–5.3.5.3 är inte tillämpliga på förarsäten.

5.3.6

För alla säten eller sittplatser som endast är avsedda att användas när fordonet står stilla samt för alla säten i sådana fordon som inte omfattas av punkterna 5.3.1–5.3.4 krävs inga bältesförankringar. Om fordonet är utrustat med förankringar för sådana säten ska dessa förankringar emellertid uppfylla bestämmelserna i denna föreskrift. Förankringar som är avsedda enbart för användning med ett bälte för personer med funktionsnedsättning, eller något annat fasthållningssystem i enlighet med bilaga 8 till ändringsserie 02 till föreskrift nr 107, behöver inte uppfylla kraven i denna föreskrift.

5.3.7

För det övre däcket på ett dubbeldäckat fordon gäller kraven för den främsta mittsittplatsen även för de yttre främre sittplatserna.

5.3.8

I fråga om säten som kan vändas eller placeras i andra riktningar och som ska användas i dessa lägen när fordonet står stilla ska kraven i punkt 5.3.1 i enlighet med denna föreskrift endast gälla de lägen som är avsedda för normal användning när fordonet färdas på väg. Uppgift om detta ska ingå i informationsdokumentet.

5.4

Placering av bältesförankringar (se figur 1 i bilaga 3)

5.4.1

Allmänt

5.4.1.1

Bältesförankringarna till ett och samma bälte kan antingen genomgående placeras i fordons- eller säteskonstruktionen eller i någon annan del av fordonet eller fördelas mellan dessa placeringar.

5.4.1.2

En och samma förankring kan användas för att sätta fast ändarna av två närliggande säkerhetsbälten, förutsatt att provningen uppfylls.

5.4.2

Placering av den nedre effektiva bältesförankringen

5.4.2.1

Framsäten – fordon av kategori M1

För motorfordon av kategori M1 ska vinkeln α1 (på motsatt sida från bälteslåset) vara mellan 30° och 80° och vinkeln α2 (vid bälteslåset) mellan 45° och 80°. Båda vinkelkraven ska i samtliga normala körlägen gälla framsätena. I de fall minst en av vinklarna α1 och α2 är konstant (t.ex. förankring fastgjord i sätet) i alla normala brukslägen ska dess värde vara 60° ± 10°. För inställningsbara säten med ett inställningssystem med en ryggstödsvinkel av mindre än 20° (se figur 1 i bilaga 3) får vinkeln α1 understiga det minimivärde (30°) som anges ovan, förutsatt att den inte understiger 20° i något normalt bruksläge.

5.4.2.2

Baksäten – fordon av kategori M1

För motorfordon av kategori M1 ska vinklarna α1 och α2 ligga mellan 30° och 80° för alla baksäten. Vid inställningsbara baksäten ska värdena gälla alla normala körlägen.

5.4.2.3

Framsäten – fordon av andra kategorier än M1

För motorfordon av andra kategorier än M1 ska vinklarna α1 och α2 ligga mellan 30° och 80° för samtliga normala körlägen för framsätena. Om minst en av vinklarna α1 och α2 är konstant i alla normala brukslägen i fråga om framsäten i fordon vars maximala vikt inte överstiger 3,5 ton, ska dess värde vara 60° ± 10° (t.ex. en förankring fastgjord i sätet).

5.4.2.4

Baksäten och särskilda fram- eller baksäten, fordon av andra kategorier än M1

I fordon av andra kategorier än M1 får i fråga om

a)	bänksäten,

b)	inställningsbara säten (fram och bak) med ett inställningssystem med en ryggstödsvinkel mindre än 20° (se figur 1 i bilaga 3), och

c)	andra baksäten,

vinklarna α1 och α2 ligga mellan 20° och 80° i alla normala brukslägen. Om minst en av vinklarna α1 och α2 är konstant i alla normala brukslägen i fråga om framsäten i fordon vars maximala vikt inte överstiger 3,5 ton, ska dess värde vara 60° ± 10° (t.ex. en förankring fastgjord i sätet).

I fråga om andra säten än framsäten i fordon av kategorierna M2 och M3 ska vinklarna α1 och α2 ligga mellan 45° och 90° i alla normala brukslägen.

5.4.2.5

Avståndet mellan de två vertikalplan som är parallella med fordonets längsgående mittplan och som går genom varsin av bältets två nedre effektiva förankringar L1 och L2 för samma säkerhetsbälte får inte vara mindre än 350 mm. I fråga om sidovända säten får avståndet mellan två vertikala plan som är parallella med sätets längsgående mittplan och som var för sig går genom en av (dock inte samma) bältets två nedre effektiva förankringar L1 och L2 för samma säkerhetsbälte inte vara mindre än 350 mm. Om det endast finns en mittsittplats i ett baksäte i ett fordon av kategori M1 eller N1 får ovanstående avstånd inte vara mindre än 240 mm för den mittsittplatsen, förutsatt att det inte är möjligt att byta ut mittsätet baktill mot något av de andra sätena i fordonet. Sätets längsgående mittplan ska gå mellan punkterna L1 och L2 och befinna sig minst 120 mm från dessa punkter.

5.4.3

Placering av de övre effektiva bältesförankringarna (se bilaga 3)

5.4.3.1

Om en bandstyrning eller liknande anordning används och denna påverkar den övre effektiva bältesförankringens faktiska läge, ska detta läge bestämmas på vedertaget sätt genom att förankringens läge beaktas när bandets längsgående mittlinje passerar genom en punkt J1 som definieras successivt med utgångspunkt i punkt R av följande tre linjesegment:

RZ	:	Ett 530 mm långt uppåtriktat segment av bröstkorgslinjen från punkten R.
ZX	:	Ett 120 mm långt segment som är vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan, uppmätt från punkten Z i förankringens riktning.
XJ1	:	Ett 60 mm långt segment som är vinkelrätt mot det plan som avgränsas av segmenten RZ och ZX, uppmätt framåt från punkten X.

Punkten J2 är symmetrisk med punkten J1 i förhållande till det längsgående vertikalplan som passerar genom bröstkorgslinjen i punkt 5.1.2 för provdockan i det aktuella sätet.

I ett fordon med två dörrar där dessa ska ge tillträde till såväl fram- som baksäte och då den övre förankringen är monterad i B-stolpen ska systemet vara så utformat att det inte hindrar instigning i eller avstigning från fordonet.

5.4.3.2

Den övre effektiva förankringen ska ligga under det plan FN som är vinkelrätt mot sätets längsgående mittplan och som bildar en vinkel av 65° mot bröstkorgslinjen. Denna vinkel kan minskas till 60° för baksäten. Planet FN ska placeras så att det skär bröstkorgslinjen i en punkt D så att DR = 315 mm +1,8 S. När S ≤ 200 mm blir emellertid DR = 675 mm.

5.4.3.3

Den övre effektiva bältesförankringen ska befinna sig bakom ett plan FK som är vinkelrätt mot sätets längsgående mittplan och som skär bröstkorgslinjen i en punkt B med en vinkel av 120° så att BR = 260 mm + S. Om S ≥ 280 mm kan tillverkaren välja BR = 260 mm +0,8 S.

5.4.3.4

Värdet på S får inte understiga 140 mm.

5.4.3.5

Den övre effektiva bältesförankringen ska befinna sig bakom ett vertikalplan som är vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan och som går genom R-punkten enligt bilaga 3.

5.4.3.6

Den övre effektiva förankringen ska befinna sig över ett horisontalplan som passerar genom den i punkt 5.1.4 definierade punkten C.

5.4.3.6.1

Trots vad som sägs i bestämmelserna i punkt 5.4.3.6 får den övre effektiva bältesförankringen för säten i fordon av kategorierna M2 och M3 vara inställningsbar enligt denna specifikation, förutsatt att följande krav är uppfyllda:

Säkerhetsbältet eller sätet ska vara märkt på ett outplånligt sätt för att man ska kunna bestämma det läge för den övre effektiva bältesförankringen som behövs för att kravet på minimalt höjdläge för den övre förankringen ska uppfyllas enligt punkt 5.4.3.6. Denna märkning ska tydligt visa användaren när förankringen är i ett lämpligt läge för att användas av en vuxen passagerare eller förare av medellängd.

b)	Den övre effektiva förankringen ska vara utformad på ett sådant sätt att det går att ställa in höjden med hjälp av en manuell inställningsanordning som är lättåtkomlig för användarna då de sitter ned samt är praktisk och lätt att använda.

c)	Den övre effektiva förankringen ska vara utformad på ett sådant sätt att den förhindrar att förankringen rör sig uppåt oavsiktligt och anordningens effektivitet vid normal användning minskas.

d)	Tillverkaren ska i fordonets handbok ange tydliga riktlinjer för inställningen av sådana system tillsammans med rådgivning om lämpligheten och begränsningarna vid användning av passagerare eller förare under medellängd.

Om höjdinställningsanordningen inte är direkt fäst i fordons- eller säteskonstruktionen utan utgörs av en flexibel höjdinställningsanordning gäller följande:

e)	De krav som anges i leden a och d ska fortfarande uppfyllas inom ramen för typgodkännandet enligt föreskrift nr 14 avseende den fasthållningsanordning som ska installeras.

f)	Bevis krävs på att säkerhetsbältet i kombination med dess flexibla höjdinställning uppfyller kraven för fasthållningsanordningar i föreskrift nr 16, och kraven i leden b och c ska vara uppfyllda i enlighet med punkt 8.3 i föreskrift nr 16 avseende typgodkännande.

5.4.3.7

Utöver den övre förankringen i punkt 5.4.3.1 kan andra övre effektiva förankringar tillhandahållas, förutsatt att ett av följande villkor är uppfyllt:

5.4.3.7.1

De ytterligare förankringarna uppfyller de krav som fastställs i punkterna 5.4.3.1–5.4.3.6.

5.4.3.7.2

De ytterligare förankringarna kan användas utan hjälp av verktyg, uppfyller de krav som fastställs i punkterna 5.4.3.5 och 5.4.3.6 och befinner sig i ett av de områden som erhålls genom att området i figur 1 i bilaga 3 till denna föreskrift förskjuts 80 mm uppåt eller nedåt i vertikal riktning.

5.4.3.7.3

Den (de) förankring(ar) som är avsedd(a) för fyrpunktsbälten uppfyller kraven i punkt 5.4.3.6 om den (de) befinner sig bakom det tvärplan som passerar genom referenslinjen och är placerad(e) enligt följande:

5.4.3.7.3.1

För en enskild förankring, inom det område som är gemensamt för de båda tvåplansvinklar som definieras av de vertikala linjer som passerar genom punkterna J1 och J2 enligt definitionen i punkt 5.4.3.1 och vars horisontella segment visas i figur 2 i bilaga 3 till denna föreskrift.

5.4.3.7.3.2

För två förankringar, inom den av de tvåplansvinklar som definieras ovan som är bäst lämpad, förutsatt att ingen av förankringarna befinner sig mer än 50 mm från den symmetriska spegelbilden av den andra förankringen i förhållande till planet P enligt definitionen i punkt 5.1.6 för det aktuella sätet.

5.5

Mått för gängade förankringshål

5.5.1

En förankring ska ha ett gängat hål på 11,11 mm (7/16 tum) (20 UNF 2B).

5.5.2

Om tillverkaren utrustar fordonet med säkerhetsbälten som är fastsatta i alla de förankringar som föreskrivs för sätet i fråga, behöver dessa förankringar inte uppfylla kravet i punkt 5.5.1 förutsatt att de uppfyller övriga bestämmelser i denna föreskrift. Kravet i punkt 5.5.1 är dessutom inte tillämpligt på de ytterligare förankringar som uppfyller kravet i punkt 5.4.3.7.3.

5.5.3

Det ska vara möjligt att avlägsna säkerhetsbältet utan att skada förankringen.

6. PROVNINGAR

6.1

Allmänna provningar för säkerhetsbältesförankringar

6.1.1

I enlighet med bestämmelserna i punkt 6.2 och på tillverkarens begäran gäller följande:

6.1.1.1

Provningarna kan utföras antingen på ett fordonskarosseri eller på ett fullständigt färdigställt fordon.

6.1.1.2

Provningarna kan begränsas till förankringarna för enbart ett säte eller en grupp av säten under förutsättning att

a)	de aktuella förankringarna har samma konstruktionsegenskaper som förankringarna för de andra sätena eller grupperna av säten, och

b)	då sådana förankringar helt eller delvis är monterade på sätet eller på en grupp av säten, konstruktionsegenskaperna för sätet eller för gruppen av säten är desamma som för övriga säten eller grupper av säten.

6.1.1.3

Fönster och dörrar kan vara monterade eller omonterade samt stängda eller öppna.

6.1.1.4

Varje del som normalt är monterad och som troligen kan bidra till stabiliteten hos fordonets konstruktion får monteras.

6.1.2

Sätena ska vara monterade och inställda i det kör- eller bruksläge som den tekniska tjänst som utför godkännandeprovningarna valt för att med hänsyn till systemets hållfasthet åstadkomma de mest ofördelaktiga förhållandena. Sätenas läge ska anges i rapporten. Ryggstödet ska, om det är inställningsbart, låsas enligt tillverkarens anvisningar eller, när sådana anvisningar saknas, låsas i ett läge som motsvarar en faktisk vinkel för ryggstödet som för fordon av kategorierna M1 och N1 ligger så nära 25° som möjligt och för fordon av alla övriga kategorier så nära 15° som möjligt.

6.2

Fordonets fastgöring vid provningarna av bältesförankringar

6.2.1

Den metod som används för fastgöring av fordonet under provningen får inte medföra att bältesförankringarna och deras förankringsområden förstärks, och inte heller att karosseriets normala deformation minskas.

6.2.2

En fastgöringsanordning ska anses tillfredställande om den inte påverkar ett område som sträcker sig över karosseriets hela bredd, om fordonet eller karosseriet är blockerat eller fastgjort i främre delen på ett avstånd av minst 500 mm från den förankring som ska provas och om den fasthålls eller är fastgjord baktill minst 300 mm från denna förankring.

6.2.3

Det rekommenderas att karosseriet vilar på stöd som placeras ungefär i linje med hjulaxlarna eller, om så inte är möjligt, i linje med hjulupphängningens fastsättningspunkter.

6.2.4

Om en annan fastgöringsmetod används än den som föreskrivs i punkterna 6.2.1–6.2.3 i denna föreskrift ska det bevisas att den är likvärdig.

6.3

Allmänna krav för provningen av bältesförankringar

6.3.1

Alla bältesförankringar för en och samma grupp av säten ska provas samtidigt. Om det finns risk att en osymmetrisk belastning på säten och/eller förankringar kan leda till att förankringarna inte klarar provningen, får dock ytterligare en provning utföras med osymmetrisk belastning.

6.3.2

Dragkraften ska verka i en vinkel av 10° ± 5° över horisontallinjen i ett plan som löper parallellt med fordonets längsgående mittplan.

En förbelastning av 10 % med en tolerans av ± 30 % av målbelastningen ska påföras, varefter belastningen ska ökas till 100 % av den aktuella målbelastningen.

6.3.3

Full belastning ska uppnås så snabbt som möjligt och inom en längsta tid för belastningens påförande av 60 s.

Tillverkaren kan emellertid begära att belastningen ska påföras inom 4 s.

Bältesförankringarna ska motstå den angivna belastningen under minst 0,2 s.

6.3.4

De draganordningar som ska användas vid provningarna i punkt 6.4 visas i bilaga 5. De anordningar som visas i figur 1 i bilaga 5 placeras på sätesdynan och skjuts därefter, om möjligt, bakåt in i ryggstödet medan bältesbandet dras åt hårt omkring det. Den anordning som visas i figur 2 i bilaga 5 placeras i läge, medan bältesbandet monteras ovanför anordningen och dras åt hårt. Ingen förbelastning utöver den som minst krävs för en korrekt inställning av provningsanordningen ska under denna operation påföras säkerhetsbältesförankringarna.

Den draganordning på antingen 254 mm eller 406 mm som används vid varje sittplatsläge ska vara sådan att dess bredd så nära som möjligt överensstämmer med avståndet mellan de nedre förankringarna.

Vid placeringen av draganordningen ska varje inbördes inverkan under dragprovningen som negativt påverkar belastningen och belastningsfördelningen undvikas.

6.3.5

Bältesförankringarna till de säten som är försedda med övre bältesförankringar ska provas under följande förhållanden:

6.3.5.1

Främre yttersäten:

Bältesförankringarna ska genomgå provningen i punkt 6.4.1; vid provningen påförs förankringarna belastningen med en anordning som har samma geometri som ett trepunktsbälte som är försett med en upprullare och en trissa eller en bandstyrning vid den övre bältesförankringen. Om det finns fler förankringar än de som föreskrivs i punkt 5.3 ska även dessa genomgå den provning i punkt 6.4.5 där belastningen överförs till förankringarna via en anordning med samma geometri som den typ av säkerhetsbälte som ska sättas fast i dessa förankringar.

6.3.5.1.1

Om upprullaren inte är fastsatt vid den yttre nedre bältesförankringen eller om upprullaren är fastsatt vid den övre förankringen, ska även den nedre förankringen genomgå den provning som föreskrivs i punkt 6.4.3.

6.3.5.1.2

I ovanstående fall kan de provningar som föreskrivs i punkterna 6.4.1 och 6.4.3 på tillverkarens begäran utföras på två olika karosserier.

6.3.5.2

Bakre yttersäten och alla mittsäten:

Bältesförankringarna ska genomgå den provning som föreskrivs i punkt 6.4.2, varvid belastningarna överförs till förankringarna med hjälp av en anordning med samma geometri som ett trepunktsbälte utan upprullare, och den provning som föreskrivs i punkt 6.4.3, varvid belastningarna överförs till de båda nedre bältesförankringarna med hjälp av en anordning med samma geometri som ett höftbälte. De båda provningarna kan på tillverkarens begäran utföras på två olika karosserier.

6.3.5.3

När en tillverkare utrustar sitt fordon med säkerhetsbälten behöver motsvarande bältesförankringar på tillverkarens begäran endast genomgå en provning där belastningarna överförs till förankringarna med hjälp av en anordning med samma geometri som den typ av bälten som ska sättas fast i dessa förankringar.

6.3.6

Om övre bältesförankringar saknas för ytter- och mittensätena ska de nedre förankringarna genomgå provningen i punkt 6.4.3 där belastningarna överförs till dessa förankringar med hjälp av en anordning med samma geometri som ett höftbälte.

6.3.7

Om fordonet är konstruerat för att passa andra anordningar som inte tillåter att banden sätts fast direkt i bältesförankringarna utan mellanliggande trissor eller liknande anordningar eller som kräver bältesförankringar utöver de som anges i punkt 5.3, ska säkerhetsbältet eller ett system av vajrar, trissor eller andra liknande anordningar som är representativa för säkerhetsbältesutrustningen, förbindas med bältesförankringarna i fordonet med en sådan anordning, varefter bältesförankringarna ska genomgå de provningar som föreskrivs i punkt 6.4, enligt vad som är tillämpligt.

6.3.8

En annan provningsmetod än de som föreskrivs i punkt 6.3 kan användas, men bevis för dess likvärdighet ska framläggas.

6.4

Särskilda krav för provningen av bältesförankringar

6.4.1

Provning vid användning av ett trepunktsbälte med upprullare som har trissa eller bandstyrning vid den övre bältesförankringen

6.4.1.1

En särskild trissa eller styrning för vajern eller bandet, avpassad för att överföra belastningen från draganordningen, eller den trissa eller bandstyrning som tillverkaren levererar ska vara monterad på den övre bältesförankringen.

6.4.1.2

En provningsbelastning på 1 350 daN ± 20 daN ska påföras en draganordning (se figur 2 i bilaga 5) som är fastsatt vid bältesförankringarna på samma säkerhetsbälte via en anordning med samma geometri som säkerhetsbältets övre axelband. För fordon av andra kategorier än M1 och N1 ska provningsbelastningen vara 675 ± 20 daN, utom för fordon av kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 450 ± 20 daN.

6.4.1.3

En dragkraft av 1 350 daN ± 20 daN ska samtidigt påföras en draganordning (se figur 1 i bilaga 5) som är fastsatt i de två nedre bältesförankringarna. För fordon av andra kategorier än M1 och N1 ska provningsbelastningen vara 675 ± 20 daN, utom för fordon av kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 450 ± 20 daN.

6.4.2

Provning vid användning av ett trepunktsbälte utan upprullare eller med upprullare vid den övre bältesförankringen

6.4.2.1

En provningsbelastning av 1 350 daN ± 20 daN ska påföras en draganordning (se figur 2 i bilaga 5) som är fastsatt i den övre bältesförankringen och den motstående nedre förankringen till samma bälte, med hjälp av en bältesupprullare som är fäst vid den övre bältesförankringen om en sådan tillhandahålls av tillverkaren. För fordon av andra kategorier än M1 och N1 ska provningsbelastningen vara 675 ± 20 daN, utom för fordon av kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 450 ± 20 daN.

6.4.2.2

En dragkraft av 1350 daN ± 20 daN ska samtidigt påföras en draganordning (se figur 1 i bilaga 5) som är fastsatt i de nedre bältesförankringarna. För fordon av andra kategorier än M1 och N1 ska provningsbelastningen vara 675 ± 20 daN, utom för fordon av kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 450 ± 20 daN.

6.4.3

Provning vid användning av ett höftbälte

En provningsbelastning av 2 225 daN ± 20 daN ska påföras en draganordning (se figur 1 i bilaga 5) som är fastgjord i de båda nedre bältesförankringarna. För fordon av andra kategorier än M1 och N1 ska provningsbelastningen vara 1 110 ± 20 daN, utom för fordon av kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 740 ± 20 daN.

6.4.4

Provning av bältesförankringar som alla befinner sig i säteskonstruktionen eller är fördelade mellan fordons- och säteskonstruktionerna

6.4.4.1

Enligt vad som är lämpligt utförs den provning som föreskrivs i punkterna 6.4.1, 6.4.2 och 6.4.3 samtidigt som det för varje säte och för varje grupp av säten påförs en kraft som anges nedan.

6.4.4.2

Till de belastningar som anges i punkterna 6.4.1, 6.4.2 och 6.4.3 ska läggas en kraft som är 20 gånger det kompletta sätets vikt. Tröghetskraften ska anbringas på sätet eller på tillämpliga delar av sätet och motsvara fysisk påverkan från de aktuella sätenas vikt på förankringarna. Fastställandet av ytterligare belastning(ar) och dess (deras) fördelning ska göras av tillverkaren och godkännas av den tekniska tjänsten.

För fordon av kategorierna M2 och N2 ska denna kraft vara 10 gånger det kompletta sätets vikt, och för fordon av kategorierna M3 och N3 ska kraften vara 6,6 gånger det kompletta sätets vikt.

6.4.5

Provning vid användning av en särskild bältestyp

6.4.5.1

En provningsbelastning av 1 350 ± 20 daN ska påföras en draganordning (se figur 2 i bilaga 5) som är fastsatt vid bältesförankringarna på ett sådant säkerhetsbälte med hjälp av en anordning med samma geometri som bältets övre axelband.

6.4.5.2

En dragkraft av 1 350 ± 20 daN ska samtidigt påföras en draganordning (se figur 3 i bilaga 5) som är fastsatt i de båda nedre bältesförankringarna.

6.4.5.3

För fordon av andra kategorier än M1 och N1 ska denna provningsbelastning vara 675 ± 20 daN, utom för fordon av kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 450 ± 20 daN.

6.4.6

Provning av bakåtvända säten

6.4.6.1

Förankringspunkterna ska provas med de krafter som föreskrivs i punkterna 6.4.1, 6.4.2 eller 6.4.3 allt efter omständigheterna. Provningsbelastningarna ska i samtliga fall motsvara de belastningar som föreskrivs för fordon av kategorierna M3 eller N3.

6.4.6.2

Provningsbelastningen ska riktas framåt i förhållande till den aktuella sittplatsen, vilket motsvarar förfarandet i punkt 6.3.

6.4.7

Provning av sidovända säten

6.4.7.1

Förankringspunkterna ska provas med de krafter som föreskrivs i punkt 6.4.3 för fordon av kategori M3.

6.4.7.2

Provningsbelastningen ska riktas framåt i förhållande till fordonet, vilket motsvarar förfarandet i punkt 6.3. Om sidovända säten är grupperade tillsammans på en baskonstruktion, ska säkerhetsbältets förankringspunkter för varje sittplats i gruppen provas separat. Dessutom ska baskonstruktionen provas enligt punkt 6.4.8.

6.4.7.3

En draganordning som är anpassad för provning av sidovända säten visas i figur 1b i bilaga 5.

6.4.8

Provning av baskonstruktionen för sidovända säten

6.4.8.1

Baskonstruktionen för ett sidovänt säte eller en grupp av sidovända säten ska provas med de krafter som föreskrivs i punkt 6.4.3 för fordon av kategori M3.

6.4.8.2

Provningsbelastningen ska riktas framåt i förhållande till fordonet, vilket motsvarar förfarandet i punkt 6.3. Om sidovända säten är grupperade tillsammans ska baskonstruktionen provas samtidigt för varje sittplats i gruppen.

6.4.8.3

Punkten för påförande av de krafter som föreskrivs i punkterna 6.4.3 och 6.4.4 ska ligga så nära H-punkten som möjligt och på den linje som avgränsas av ett horisontellt plan och ett tvärgående vertikalplan genom H-punkten för varje sittplats.

6.5

För en sådan grupp av säten som den som beskrivs i punkt 1 i bilaga 7 kan den dynamiska provningen i bilaga 7 utföras som ett alternativ till den statiska provning som föreskrivs i punkterna 6.3 och 6.4, om biltillverkaren så önskar.

7. KONTROLL UNDER OCH EFTER STATISKA PROVNINGAR AV SÄKERHETSBÄLTENS FÖRANKRINGAR

7.1

Alla förankringar ska kunna motstå provningarna i punkterna 6.3 och 6.4. Fullständig deformering liksom partiell bristning eller brott i en förankring eller omgivande område ska inte anses som ett fel om den föreskrivna kraften hålls kvar under angiven tid. Under provningen ska minimivärdet för avståndet mellan de nedre effektiva bältesförankringarna i punkt 5.4.2.5 och kraven för de övre effektiva bältesförankringarna i punkt 5.4.3.6 respekteras.

7.1.1

För fordon av kategori M1 med en totalvikt som inte överstiger 2,5 ton ska de övre effektiva bältesförankringarna under provningen inte förflytta sig längre framåt än ett tvärgående plan som går genom det aktuella sätets R- och C-punkter om den övre bältesförankringen är fastsatt i säteskonstruktionen (se figur 1 i bilaga 3 till denna föreskrift).

För andra fordon än ovannämnda ska den övre effektiva bältesförankringen under provningen inte förflytta sig längre framåt än till ett tvärgående plan som lutar 10° framåt och går genom sätets R-punkt.

Den maximala förflyttningen i den övre effektiva bältesförankringen ska mätas vid provningen.

Om den övre effektiva förankringens förflyttning är större än ovannämnda gräns ska tillverkaren på ett sätt som tillfredsställer den tekniska tjänsten visa att ingen fara föreligger för passageraren eller föraren. Provningsförfarandet i föreskrift nr 94 kan till exempel användas eller så kan en slädprovning med motsvarande effekt utföras för att visa att tillräckligt utrymme för överlevnad finns.

7.2

I fordon där sådana anordningar används ska förflyttnings- och låsanordningar som gör det möjligt för föraren och passagerarna att stiga ut ur fordonet kunna manövreras för hand när dragkraften har avlägsnats.

7.3

Efter avslutad provning ska varje skada på förankringarna och de konstruktionsdelar som har utsatts för belastningen registreras.

7.4

Genom undantag behöver de övre förankringar som monterats i ett eller flera säten i fordon av kategorierna M3 och M2 med en totalvikt överstigande 3,5 ton och som uppfyller kraven i föreskrift nr 80 inte uppfylla bestämmelserna i punkt 7.1 i fråga om överensstämmelse med punkt 5.4.3.6.

8. ÄNDRING OCH UTÖKNING AV GODKÄNNANDE AV EN FORDONSTYP

8.1

Varje ändring av fordonstypen ska anmälas till den typgodkännandemyndighet som godkänt fordonstypen. Myndigheten får sedan antingen

8.1.1

anse att ändringarna sannolikt inte kommer att få några märkbara negativa effekter och att fordonet trots dem fortfarande uppfyller kraven, eller

8.1.2

kräva ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningarna.

8.2

De parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift ska med hjälp av det förfarande som anges i punkt 4.3 underrättas om huruvida godkännande beviljats eller ej, och ska då också få information om vilka ändringar som gjorts.

8.3

Den behöriga myndighet som utfärdar utökningen av godkännandet ska tilldela en sådan utökning ett serienummer och rapportera detta till de övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar denna föreskrift, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till denna föreskrift.

9. PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

Förfarandena för produktionsöverensstämmelse ska överensstämma med dem som fastställs i bilaga 1 till överenskommelsen (E/ECE/TRANS/505/Rev.3), med följande krav:

9.1

Varje fordon med ett godkännandemärke enligt denna föreskrift ska överensstämma med den godkända fordonstypen i fråga om detaljer som påverkar säkerhetsbältesförankringarnas egenskaper.

9.2

Överensstämmelsen i enlighet med punkt 9.1 ska kontrolleras genom att ett tillräckligt antal serietillverkade fordon med det godkännandemärke som föreskrivs i denna föreskrift genomgår slumpmässiga kontroller.

9.3

Som en allmän regel ska dessa kontroller begränsas till mätningar. Om så krävs ska emellertid fordonen genomgå vissa av provningarna i punkt 6, vilka väljs av den tekniska tjänst som ansvarar för godkännandeprovningarnas utförande.

10. PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

10.1

Det godkännande som beviljats för en fordonstyp enligt denna föreskrift får återkallas om kraven i punkt 9.1 inte uppfylls eller om dess säkerhetsbältesförankringar inte godkänts vid de kontroller som föreskrivs i punkt 9.

10.2

Om någon av de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift återkallar ett godkännande som den tidigare beviljat, ska den genast rapportera detta till de övriga parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till denna föreskrift.

11. BRUKSANVISNINGAR

De nationella myndigheterna kan kräva att de fordonstillverkare som finns registrerade hos dem i anvisningarna för fordonets användning klart ska ange

11.1

var förankringarna är placerade, och

11.2

för vilka typer av säkerhetsbälten förankringarna är avsedda (se punkt 5 i bilaga 1).

12. SLUTGILTIGT UPPHÖRANDE AV PRODUKTIONEN

En innehavare av ett godkännande som slutgiltigt upphör med sin produktion av en typ av säkerhetsbältesförankringar som godkänts i enlighet med denna föreskrift ska underrätta den myndighet som beviljade godkännandet. Myndigheten ska då rapportera detta till de övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar denna föreskrift, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till denna föreskrift.

13. NAMN PÅ OCH ADRESS TILL TYPGODKÄNNANDEMYNDIGHETER OCH DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR ATT UTFÖRA GODKÄNNANDEPROVNINGAR

De parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar denna föreskrift ska meddela Förenta nationernas sekretariat namn på och adress till de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprovningarna och de typgodkännandemyndigheter som beviljar godkännande och till vilka formulär om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat godkännande som utfärdats i andra länder ska sändas.

14. ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

14.1

Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 06 får ingen av de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift vägra att bevilja Unecegodkännanden i enlighet med denna föreskrift i dess lydelse enligt ändringsserie 06.

14.2

När två år förlöpt sedan dagen för ikraftträdandet av ändringsserie 06 till denna föreskrift ska de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift endast bevilja Unecetypgodkännanden om kraven i denna föreskrift i dess lydelse enligt ändringsserie 06 är uppfyllda.

14.3

Från och med sju år efter ikraftträdandet av ändringsserie 06 till denna föreskrift får de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift vägra att erkänna sådana godkännanden som inte beviljats i enlighet med ändringsserie 06 till denna föreskrift. Befintliga godkännanden av fordonskategorier som inte påverkas av ändringsserie 06 till denna föreskrift ska emellertid förbli giltiga, och de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift ska fortsätta att godta dem.

14.4

För fordon som inte berörs av punkt 7.1.1 ska de godkännanden som beviljats i enlighet med ändringsserie 04 till denna föreskrift förbli giltiga.

14.5

För de fordon som inte berörs av supplement 4 till ändringsserie 05 till denna föreskrift ska befintliga godkännanden förbli giltiga om de beviljats i enlighet med ändringsserie 05 fram till och med dess supplement 3.

14.6

Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av supplement 5 till ändringsserie 05 får ingen av de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift vägra att bevilja godkännande i enlighet med denna föreskrift i dess lydelse enligt supplement 5 till ändringsserie 05.

14.7

För de fordon som inte berörs av supplement 5 till ändringsserie 05 till denna föreskrift ska befintliga godkännanden förbli giltiga om de beviljats i enlighet med ändringsserie 05 fram till och med dess supplement 3.

14.8

Från och med den 20 februari 2005 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift endast bevilja godkännanden av fordon av kategori M1 om kraven i denna föreskrift i dess lydelse enligt supplement 5 till ändringsserie 05 är uppfyllda.

14.9

Från och med den 20 februari 2007 får de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift vägra att erkänna sådana godkännanden av fordon av kategori M1 som inte beviljats i enlighet med supplement 5 till ändringsserie 05 till denna föreskrift.

14.10

Från och med den 16 juli 2006 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift endast bevilja godkännanden av fordon av kategori N om fordonstypen uppfyller kraven i denna föreskrift i dess lydelse enligt supplement 5 till ändringsserie 05.

14.11

Från och med den 16 juli 2008 får de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift vägra att erkänna sådana godkännanden av fordon av kategori N som inte beviljats i enlighet med supplement 5 till ändringsserie 05 till denna föreskrift.

14.12

Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 07 får ingen av de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift vägra att bevilja godkännanden i enlighet med denna föreskrift i dess lydelse enligt ändringsserie 07.

14.13

När 24 månader förlöpt sedan dagen för ikraftträdandet av ändringsserie 07 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift endast bevilja godkännanden om kraven i denna föreskrift i dess lydelse enligt ändringsserie 07 är uppfyllda.

14.14

När 36 månader förlöpt sedan dagen för ikraftträdandet av ändringsserie 07 får de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift vägra att erkänna godkännanden som inte beviljats i enlighet med ändringsserie 07 till denna föreskrift.

14.15

Trots vad som sägs i punkterna 14.13 och 14.14 ska godkännanden enligt föregående ändringsserie till föreskriften av fordonskategorier som inte berörs av ändringsserie 07 förbli giltiga, och de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift ska fortsätta att godta dem.

14.16

Så länge som parterna i överenskommelsen inte föreskriver några krav rörande obligatorisk montering av säkerhetsbältesförankringar vid fällbara säten i sina nationella krav vid tidpunkten för anslutningen till denna föreskrift, får de fortsätta att tillåta att sådan utrustning inte monteras för nationellt godkännande, i vilket fall sådana busstyper inte kan godkännas enligt denna föreskrift.

14.17

Från och med det datum då supplement 2 till ändringsserie 07 officiellt träder i kraft får ingen part i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift vägra att bevilja typgodkännanden enligt denna föreskrift i dess lydelse enligt supplement 2 till ändringsserie 07.

14.18

När 12 månader förlöpt sedan dagen för det officiella ikraftträdandet av supplement 2 till ändringsserie 07 till denna föreskrift ska de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift endast bevilja typgodkännanden av de fordonstyper som uppfyller kraven i denna föreskrift i dess lydelse enligt supplement 2 till ändringsserie 07.

14.19

De parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift får inte vägra att bevilja utökningar av godkännanden, även om kraven i supplement 2 till ändringsserie 07 inte är uppfyllda.

14.20

Från och med den dag då ändringsserie 08 officiellt träder i kraft får ingen av de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift vägra att bevilja godkännanden eller vägra att godta typgodkännanden enligt denna föreskrift i dess ändrade lydelse enligt ändringsserie 08.

14.21

De parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift får inte vägra att bevilja utökningar av typgodkännanden av befintliga typer på grundval av de bestämmelser som gällde när det ursprungliga godkännandet beviljades.

14.22

De parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift efter den dag då ändringsserie 08 träder i kraft är inte skyldiga att godta typgodkännanden som beviljats enligt någon tidigare ändringsserie till denna föreskrift.

14.23

Från och med den dag då ändringsserie 09 officiellt träder i kraft får ingen av de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift vägra att bevilja eller vägra att godta FN-typgodkännanden enligt denna föreskrift i dess lydelse enligt ändringsserie 09.

14.24

Från och med den 1 september 2019 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift inte vara tvungna att godta FN-typgodkännanden enligt föregående ändringsserie som utfärdades för första gången efter den 1 september 2019.

14.25

Till och med den 1 september 2025 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift godta FN-typgodkännanden enligt föregående ändringsserie som utfärdades för första gången före den 1 september 2019.

14.26

Från och med den 1 september 2025 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift inte vara tvungna att godta typgodkännanden enligt föregående ändringsserie till denna föreskrift.

14.27

Utan hinder av ovanstående övergångsbestämmelser är de parter i överenskommelsen som börjar tillämpa denna föreskrift efter den dag då den senaste ändringsserien trätt i kraft inte skyldiga att godta FN-typgodkännanden som beviljats enligt någon tidigare ändringsserie till denna föreskrift; de är endast skyldiga att godta FN-typgodkännanden som beviljats enligt ändringsserie 09.

14.28

Utan hinder av vad som sägs i punkt 14.26 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar denna FN-föreskrift fortsätta att godta FN-typgodkännanden som beviljats enligt föregående ändringsserie till denna föreskrift för fordon/fordonssystem som inte påverkas av de ändringar som införs genom ändringsserie 09.

14.29

De parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift får inte vägra att bevilja FN-typgodkännanden enligt någon föregående ändringsserie till eller utökning av denna föreskrift.

(1) Enligt definitionen i den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.6, punkt 2.

(2) De särskiljande landsnumren för parterna i 1958 års överenskommelse återges i bilaga 3 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.6 – http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29resolutions.html

Fordonskategori	Framåtvända sittplatser				Bakåtvända	Sidovända
Fordonskategori	Yttre		Mittre
	Fram	Övriga	Fram	Övriga
M1	3	3	3	3	2	—
M2 ≤ 3,5 ton	3	3	3	3	2	—
M2 > 3,5 ton	3	3 eller 2	3 eller 2	3 eller 2	2	—
M3	3	3 eller 2	3 eller 2	3 eller 2	2	2
N1	3	3 eller 2 Ø	3 eller 2 *	2	2	—
N2 och N3	3	2	3 eller 2 *	2	2	—

2	:	Två nedre förankringar vilka medger installation av säkerhetsbälten av typ B, eller av säkerhetsbälten av typerna Br, Br3, Br4m eller Br4Nm, om så krävs enligt den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), bilaga 13, tillägg 1.
3	:	Två nedre förankringar och en övre förankring vilka medger installering av trepunktsbälten av typ A, eller av säkerhetsbälten av typerna Ar, Ar4m eller Ar4Nm, om så krävs enligt den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), bilaga 13, tillägg 1.
Ø	:	Hänvisar till punkt 5.3.3 (två förankringar är tillåtna om ett säte befinner sig innanför en passage)
*	:	Hänvisar till punkt 5.3.4 (två förankringar är tillåtna om vindrutan befinner sig utanför referensområdet)
	:	Hänvisar till punkt 5.3.5 (två förankringar är tillåtna om inget finns inom referensområdet)
	:	Hänvisar till punkt 5.3.7 (särskilda bestämmelser för övre däcket på ett dubbeldäckat fordon)

Säte		M1	Annat än M1
Fram*	Låsningssida (α2)	45°–80°	30°–80°
	Annan sida än låsningssida (α1)	30°–80°	30°–80°
	Konstant vinkel	50°–70°	50°–70°
	Bänksäte – låsningssida (α2)	45°–80°	20°–80°
	Bänksäte – annan sida än låsningssida (α1)	30°–80°	20°–80°
	Inställningsbart säte med ryggstödsvinkel < 20°	45°–80° (α2)* 20°–80° (α1)*	20°–80°
Bak ≠		30°–80°	20°–80° Ψ
Fällbart säte	Ingen bältesförankring krävs. Om en förankring är monterad, se vinkelkraven för fram och bak.

≠	:	Ytter- och mittsäten.
*	:	Om vinkeln inte är konstant, se punkt 5.4.2.1.
Ψ	:	45°–90° för säten i fordon av kategorierna M2 och M3.

Vikt	97,5 ± 5 kg
Upprätt sitthöjd	965 mm
Höftbredd (sittande)	415 mm
Höftomkrets (sittande)	1 200 mm
Midjeomkrets (sittande)	1 080 mm
Bröstdjup	265 mm
Bröstomkrets	1 130 mm
Skulderhöjd	680 mm
Tolerans för alla längdmått	±5 %