BILAGA 1

RAPPORT

(Största format: A4 [210 mm × 297 mm])

BILAGA 1A

RAPPORT

(Största format: A4 (210 mm × 297 mm))

BILAGA 2

GODKÄNNANDEMÄRKENAS UTFORMNING FÖR KOMPONENTER

(Se punkt 5.5 i dessa föreskrifter)

Vindrutor av härdat glas

Ovanstående godkännandemärke på en vindruta av härdat glas visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Vindrutor av härdat glas med plastbeläggning

Ovanstående godkännandemärke på en vindruta av härdat glas med plastbeläggning visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Vanliga vindrutor av laminerat glas

Ovanstående godkännandemärke på en vanlig vindruta av laminerat glas visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Vanliga vindrutor av laminerat glas med plastbeläggning

Ovanstående godkännandemärke på en vanlig vindruta av laminerat glas med plastbeläggning visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Behandlade vindrutor av laminerat glas

Ovanstående godkännandemärke på en behandlad vindruta av laminerat glas visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Vindrutor av plexiglas

Ovanstående godkännandemärke på en vindruta av plexiglas visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Glasrutor med en normal ljustransmittans < 70 %

Ovanstående godkännandemärke på en glasruta för vilken kraven i punkt 9.1.4 i bilaga 3 är tillämpliga visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Flerglasrutor med en normal ljustransmittans < 70 %

Ovanstående godkännandemärke på en flerglasruta visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Enhetligt härdat glas för användning som vindrutor på långsamgående fordon som på grund av sin konstruktion inte kan överskrida 40 km/tim

Ovanstående godkännandemärke på enhetligt härdat glas visar att denna komponent, avsedd för användning som vindruta på ett långsamgående fordon som på grund av sin konstruktion inte kan överskrida 40 km/tim, har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Rutor av enhetligt härdat glas med en normal ljustransmittans < 70 %

Ovanstående godkännandemärke på en glasruta för vilken kraven i punkt 9.1.4 i bilaga 3 är tillämpliga visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Rutor av stelt plastmaterial

Ovanstående godkännandemärke på en framåtriktad ruta av stelt plastmaterial med en ljusspridning som av högst 2 % efter 1 000 cykler på den yttre ytan och 4 % efter 100 cykler på den inre ytan visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Rutor av böjligt plastmaterial

Ovanstående godkännandemärke på en ruta av böjligt plastmaterial visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Flerglasrutor av stelt plastmaterial

Ovanstående godkännandemärke på en flerglasruta av stelt plastmaterial visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Rutor av laminerat glas

Ovanstående godkännandemärke på en ruta av laminerat glas visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

Rutor av plexiglas

Ovanstående godkännandemärke på en ruta av plexiglas visar att denna komponent har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

BILAGA 2A

GODKÄNNANDEMÄRKENAS UTFORMNING FÖR FORDON

MALL A

(Se punkt 5.11 i dessa föreskrifter)

Ovanstående godkännandemärke på ett fordon visar att denna fordonstyp, med avseende på monteringen av glas, har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 med godkännandenummer 012439. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljades enligt kraven i föreskrifter nr 43, i deras ändrade lydelse genom ändringsserie 01.

MALL B

(Se punkt 5.12 i dessa föreskrifter)

Ovanstående godkännandemärke på ett fordon visar att denna fordonstyp har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 43 och 52. Godkännandenumren anger att föreskrifter nr 43 omfattade ändringsserie 01 och föreskrifter nr 52 omfattade ändringsserie 01 den dag då respektive godkännande beviljades.

BILAGA 3

ALLMÄNNA PROVNINGSVILLKOR

1.   SPLITTRINGSPROVNING

1.1

Den glasruta som ska provas får inte vara stumt fastspänd. Den kan dock fästas vid en likadan ruta med hjälp av tejp som anbringas längs med hela kanten.

1.2

För att åstadkomma splittring används en hammare på ungefär 75 g eller någon annan anordning som ger likvärdiga resultat. Spetsens rundningsradie ska vara 0,2 mm ± 0,05 mm.

1.3

En provning ska utföras i varje islagspunkt.

1.4

Undersökningen av skärvorna ska göras med en metod som är validerad med avseende på dess noggrannhet vid själva räkningen och dess förmåga att finna korrekt plats där minsta och största räkning ska utföras. Permanent registrering av splittringsmönstret ska starta inom 10 sekunder och ska avslutas inom 3 minuter efter islaget. Den tekniska tjänsten ska förvara de permanenta registreringarna av splittringsmönstret.

2.   FALLPROVNING MED KULA

2.1   Fallprovning med kula på 227 g

2.1.1   Utrustning

2.1.1.1   En kula av härdat stål med en massa på 227 g ± 2 g och en diameter på cirka 38 mm.

2.1.1.2   En anordning som gör det möjligt att låta kulan falla fritt från en viss höjd eller en anordning som gör det möjligt att ge kulan en hastighet som är lika hög som den som den uppnår vid fritt fall. Om man använder en annan anordning som slungar ut kulan, ska hastighetstoleransen vara ± 1 % av hastigheten vid fritt fall.

2.1.1.3   Stödfixtur, till exempel av det slag som visas i figur 1, bestående av stålramar med 15 mm breda maskinbearbetade kanter, vilka monteras ovanpå varandra och kläs med gummipackningar med en tjocklek på ungefär 3 mm och en bredd på 15 mm och en hårdhet på 50 IRHD.

Den nedre ramen vilar på en stållåda som är ungefär 150 mm hög. Provbiten hålls på plats av den övre ramen, vars massa är ungefär 3 kg. Stödramen är fastsvetsad på en cirka 12 mm tjock stålplatta som vilar på golvet på ett mellanliggande gummiskikt med en tjocklek av cirka 3 mm och en hårdhetsgrad av 50 IRHD.

Figur 1

Stöd för fallprovningar med kula

2.1.2   Provningsförhållanden

Temperatur: 20°C ± 5°C

Tryck: 860–1 060 mbar

Relativ luftfuktighet: 60 ± 20 %

2.1.3   Provbit

Provbiten ska vara en plan kvadrat med sidan 300 + 10/– 0 mm eller vara utskuren från den planaste delen av en vindruta eller annan böjd ruta.

Som ett alternativ kan en böjd ruta provas. I sådant fall ska omsorg ägnas åt att säkerställa lämplig kontakt mellan säkerhetsglaset och stödet.

2.1.4   Förfarande

Konditionera provbiten vid angiven temperatur under minst fyra timmar omedelbart före provningen.

Placera provbiten i fixturen (punkt 2.1.1.3). Provbitens plan ska vara vinkelrätt, inom 3°, mot kulans islagsriktning.

Om provbiten är av böjligt plastmaterial ska den spännas in i stödet.

Islagspunkten ska ligga inom 25 mm från provbitens geometriska mittpunkt för en fallhöjd på 6 m eller mindre, och inom 50 mm från provbitens mittpunkt för en fallhöjd på mer än 6 m. Kulan ska träffa den sida av provbiten som motsvarar utsidan på rutan av säkerhetsglas när denna är monterad på fordonet. Kulan får endast åstadkomma ett islag.

2.2   Fallprovning med kula på 2 260 g

2.2.1   Utrustning

2.2.1.1   En kula av härdat stål med en massa på 2 260 g ± 20 g och en diameter på cirka 82 mm.

2.2.1.2   En anordning som gör det möjligt att låta kulan falla fritt från en viss höjd eller en anordning som gör det möjligt att ge kulan en hastighet som är lika hög som den som den uppnår vid fritt fall. Om man använder en annan anordning som slungar ut kulan, ska hastighetstoleransen vara ± 1 % av hastigheten vid fritt fall.

2.2.1.3   Stödfixturen ska vara såsom visas i figur 1 och identisk med den som beskrivs i punkt 2.1.1.3.

2.2.2   Provningsförhållanden

Temperatur: 20°C ± 5°C

Tryck: 860–1 060 mbar

Relativ luftfuktighet: 60 ± 20 %

2.2.3   Provbit

Provbiten ska vara en plan kvadrat med sidan 300 + 10/– 0 mm eller vara utskuren från den planaste delen av en vindruta eller annan böjd ruta av säkerhetsglas.

Som ett alternativ kan hela vindrutan eller en annan böjd ruta av säkerhetsglas provas. I sådant fall ska omsorg ägnas åt att säkerställa lämplig kontakt mellan rutan av säkerhetsglas och stödet.

2.2.4   Förfarande

Konditionera provbiten vid angiven temperatur under minst fyra timmar omedelbart före provningen.

Placera provbiten i fixturen (punkt 2.1.1.3). Provbitens plan ska vara vinkelrätt, inom 3°, mot kulans islagsriktning.

Om provbiten är av plexiglas ska den spännas in i stödet.

Islagspunkten ska ligga inom 25 mm från provbitens geometriska mittpunkt.

Kulan ska träffa den sida av provbiten som motsvarar insidan på rutan av säkerhetsglas när denna är monterad på fordonet.

Kulan får endast åstadkomma ett islag.

3.   PROVNING MED ATTRAPPHUVUD

3.1   Provning med attrapphuvud utan mätning av retardation

3.1.1   Utrustning

Ett attrapphuvud med lämplig vikt och med sfärisk form eller halvklotsform, gjort av laminerat lövträ, klätt med löstagbar filt och med eller utan en tvärbalk av trä. Det ska finnas ett halsformat mellanstycke mellan den sfäriska delen och tvärbalken och en fäststång på andra sidan om tvärbalken.

Måtten ska vara i enlighet med figur 2. Utrustningens sammanlagda vikt ska vara 10 kg ± 0,2 kg.

Figur 2

Attrapphuvud

3.1.2   Anordning som gör det möjligt att låta attrapphuvudets vikt falla fritt från en viss höjd, eller en anordning som gör det möjligt att ge attrapphuvudet en hastighet som är likvärdig med den som uppnås vid fritt fall. Om man använder en anordning som slungar ut attrapphuvudet, ska hastighetstoleransen vara ± 1 % av hastigheten vid fritt fall.

3.1.3   Stödfixtur enligt figur 3 för provning av plana provbitar. Fixturen består av två stålramar, med 50 mm breda maskinbearbetade kanter, vilka monteras ovanpå varandra och kläs med gummipackningar med en tjocklek på ungefär 3 mm och en bredd på 15 mm ± 1 mm och en hårdhet på 70 IRHD. Den övre ramen hålls tryckt mot den nedre ramen av minst åtta bultar.

3.1.4   Provningsförhållanden

Temperatur: 20°C ± 5°C

Tryck: 860–1 060 mbar

Relativ luftfuktighet: 60 ± 20 %

3.1.5   Förfarande

3.1.5.1   Provning på en plan provbit

Den plana provbiten, med en längd av 1 100 + 5/– 2 mm och en bredd av 500 + 5/– 2 mm, ska hållas vid en konstant temperatur av 20°C ± 5°C i minst fyra timmar före provet.

Figur 3

Stöd för provningar med attrapphuvud

Fäst provbiten i stödramarna (punkt 3.1.3). Bultarna ska vara så hårt åtdragna att provbiten kan röra sig högst 2 mm under provningen. Provstyckets plan ska vara i stort sett vinkelrätt mot huvudattrappens islagsriktning. Vikten ska träffa provbiten högst 40 mm från dess geometriska centrum på den sida som motsvarar insidan av säkerhetsglaset när det är monterat på fordonet och får endast utföra ett islag.

Filttäckningens islagsyta ska bytas ut efter 12 provningar.

3.1.5.2   Provningar på en komplett vindruta (används endast för en fallhöjd på mindre än eller lika med 1,5 m)

Placera vindrutan fritt på ett stöd med en mellanliggande gummilist med en hårdhet på 70 IRHD och en tjocklek på cirka 3 mm, varvid kontaktytans bredd över hela omkretsen ska vara cirka 15 mm.

Stödet ska bestå av ett fast stycke som till formen motsvarar vindrutan så att attrapphuvudet träffar den inre ytan. Vid behov ska vindrutan spännas in i stödet.

Stödet ska vila på ett fast stativ med ett mellanliggande skikt av gummi med en hårdhet av 70 IRHD och en tjocklek av cirka 3 mm. Vindrutans yta ska vara i stort sett vinkelrätt mot huvudattrappens islagsriktning.

Attrapphuvudet ska träffa provbiten i en punkt högst 40 mm från dess geometriska centrum på den sida som utgör insidan av säkerhetsglaset när det är monterat på fordonet och får endast utföra ett islag.

Filttäckningens islagsyta ska bytas ut efter 12 provningar.

3.2   Provning med attrapphuvud med mätning av retardation

3.2.1   Utrustning

För provningar med attrapphuvud med samtidigt fastställande av HIC-värden ska den fallande kroppen utgöras av ett attrapphuvud i enlighet med figur 2.1. Attrapphuvudets totala vikt ska vara 10,0 + 0,2/– 0,0 kg.

I mitten av stödplattan (24) monteras det treaxliga fästblocket (26) mitt i tyngdpunkten för att ta emot accelerationsmätarna (27). Accelerationsmätarna ska arrangeras vinkelrätt mot varandra.

Skålen (18) och överdraget (19) är placerade under stödplattan (24) och delar, till stor del, den mänskliga skallens egenskaper. Attrapphuvudets elastiska egenskaper vid islag avgörs av hårdheten och tjockleken på mellanringen (13) och skålen.

Figur 2.1

Attrapphuvud, 10 kg

Förteckning över de olika delarna av attrapphuvudet på 10 kg i figur 2.1

Position nr	Antal stycken	Standardbeskrivning	Material	Anmärkningar
1	1	Magnetisk hållanordning	Stål DIN 17100	—
2	1	Vibrationsdämpare	Gummi/stål	Diameter: 50 mm Tjocklek: 30 mm Gänga: M10
3	4	HF-anslutning BNC	—	—
4	1	Sexkantmutter DIN 985	—	—
5	6	Bricka DIN 125	—	—
6	3	Överföringsdel	—	—
7	6	Skruv med cylindriskt huvud DIN 912	—	—
8	3	Sexkantmutter	—	—
9	3	Bricka	Stål DIN 17100	Håldiameter: 8 mm Ytterdiameter: 35 mm Tjocklek: 1,5 mm
10	3	Gummiring	Gummiring, hårdhet 60 IRHD	Håldiameter: 8 mm Ytterdiameter: 30 mm Tjocklek: 10 mm
11	1	Dämpring	Packning med papper	Håldiameter: 120 mm Ytterdiameter: 199 mm Tjocklek: 0,5 mm
12	—	—	—	—
13	1	Mellanring	Butadiengummi, hårdhet cirka 80 IRHD	Håldiameter: 129 mm Ytterdiameter: 192 mm Tjocklek: 4 mm
14	3	Gejdrör	Polytetrafluoreten (PTFE)	Innerdiameter: 8 mm Ytterdiameter: 10 mm Längd: 40 mm
15	3	Sexkantmutter	—	—
16	3	Gängad bult DIN 976	—	—
17	3	Skruvad insats	Gjutlegering DIN 1709-GD- CuZn 37Pb	—
18	1	Skål	Polyamid 12	—
19	1	Överdrag	Butadiengummi	Tjocklek: 6 mm Ribba på ena sidan
20	1	Styrbussning	Stål DIN 17100	—
21	4	Skruv med försänkt huvud	—	—
22	1	Dämpbricka	Packning med papper	Diameter: 65 mm Tjocklek: 0,5 mm
23	—	—	—	—
24	1	Stödplatta	Stål DIN 17100	—
25	1	Ställskruv med sexkantig hylsa	Hållfasthetsklass 45H	—
26	1	Treaxligt fästblock	—	—
27	3	Accelerationsmätare	—	—
28	1	Komponent av trä	Avenbok, skiktlimmad	—
29	1	Täckplatta	Legering (AlMg5)	—
30	1	Skyddshuv	Polyamid 12	—

3.2.2   Inställning och kalibrering

Vid utförandet av provningen med attrapphuvud sätts attrapphuvudet fast på tvärbalken på gejdsystemet (figur 2.2) och höjs till önskad fallhöjd med hjälp av en lyftanordning. Under provningen frigörs tvärbalken med attrapphuvudet. Efter att ha passerat ljusbarriären, som kan ställas in i höjdled, frigörs attrapphuvudet från tvärbalken, tvärbalkens fall dämpas och attrapphuvudet faller på provet.

Attrapphuvudet får inte påverkas av fallapparaten eller av mätkabeln, utan ska endast accelereras med gravitationen och falla vertikalt.

Figur 2.2

Utrustning för provning med attrapphuvud med retardationsmätning

3.2.2.1   Mätanordning som medger bestämning av HIC-värden med hjälp av det attrapphuvud som beskrivs i punkt 3.2.1.

3.2.2.2   Utrustning för kalibrering av attrapphuvudet

Fallapparaten ska medge fallhöjder mellan 50 mm och 254 mm som kan ställas in exakt inom 1 mm. Ett gejdsystem krävs inte för dessa små fallhöjder.

En anslagsplatta av stål med storleken 600 mm × 600 mm och minst 50 mm tjock. Islagsytan ska vara polerad:

Ytjämnhet Rmax = 1 μm, planhetstolerans t = 0,05 mm.

3.2.2.3   Kalibrering och inställning av attrapphuvudet

Före varje provningsserie och senast efter 50 provningar i en serie ska attrapphuvudet kalibreras och justeras om det behövs.

Anslagsplattan ska vara ren och torr och under provningen ska den ligga elastiskt på ett underlag av betong.

Attrapphuvudet får träffa anslagsplattan vertikalt. Fallhöjderna (mätt från attrapphuvudets understa punkt till anslagsplattans yta) är 50, 100, 150 och 254 mm. Retardationskurvorna ska registreras.

Den största retardationen az från de olika fallhöjderna på z-axeln ska ligga inom de gränsvärden som anges i tabellen:

Fallhöjd mm	Största retardationen az som en multipel av accelerationen på grund av gravitationen g
50	64 ± 5
100	107 ± 5
150	150 ± 7
254	222 ± 12

Retardationskurvorna ska baseras på en unimodal vibration. Retardationskurvan för fallhöjden 254 mm ska gå minst 1,2 ms och som mest 1,5 ms över 100 g.

Om kraven i punkt 3.2.2.3 inte uppfylls ska attrapphuvudets elastiska egenskaper justeras genom att man ändrar tjockleken på mellanringen (13) i stödplattan (24). Korrektioner kan utföras genom att justera de tre självlåsande sexkantsmuttrarna (8) på de gängade bultarna (16) med vilka skålen (18) är fastsatt i stödplattan (24). Gummiringarna (10) under sexkantsmuttrarna (8) får inte vara spröda eller ha sprickor.

Islagsytans överdrag (19) och mellanringen (13) ska alltid omgående bytas ut om de är skadade, särskilt då attrapphuvudet inte längre kan justeras.

3.2.3   Stödfixturen för provning av plana provbitar ska vara såsom beskrivs i punkt 3.1.3.

3.2.4   Provningsvillkoren anges i punkt 3.1.4.

3.2.5   Provningar på hela glas (endast för en fallhöjd mellan 1,5 m och 3 m). Placera glaset fritt på ett stöd med en mellanliggande gummiremsa med en hårdhet av 70 IRHD och en tjocklek av cirka 3 mm.

Glaset ska spännas fast i stödkonstruktionen med hjälp av lämpliga anordningar. Glasets yta ska vara i stort sett vinkelrät mot attrapphuvudets islagsriktning. Attrapphuvudet ska träffa glaset i en punkt högst 40 mm från dess geometriska centrum på den sida som utgör plastmaterialets insida när det är monterat på fordonet och får endast utföra ett islag.

Med start från en vald initial fallhöjd, ska fallhöjden ökas med 0,5 m för varje efterföljande försök. De retardationskurvor som uppstår vid islag i provet för ax, ay och az ska registreras i förhållande till tiden t.

Efter provningen med attrapphuvud ska det kontrolleras om glaskanten har flyttat sig mer än 2 mm i infästningen och om kravet för träffpunkten var uppfyllt. Accelerationskomponenterna ax och ay ska vid vertikalt islag vara mindre än 0,1 az.

3.2.6   Utvärdering

Retardationskurvorna ska utvärderas enligt följande:

Den resulterande retardationen ares(t) i tyngdpunkten enligt ekvation (1) från de uppmätta retardationskurvorna ax(t), ay(t) och az(t) ska adderas som multiplar av accelerationen på grund av gravitationen. 1.

Den tid under vilken en retardation på 80 g överskrids för ares och den största retardationen för ares ska fastställas. HIC-värdet ska beräknas, såsom ett mått på risken för skall-/hjärnskador vid islag, med hjälp av följande ekvation: 2.

Integralens gränsvärden t1 och t2 ska väljas på ett sådant sätt att integralen får sitt högsta värde.

4.   PROVNING AV NÖTNINGSHÄRDIGHET

4.1   Utrustning

4.1.1   Ett nötningsverktyg (1) visas schematiskt i figur 4. Det består av ett horisontellt vridbord, som är fastgjort i sitt centrum, och roterar moturs med en hastighet av 65–75 varv/minut.

Figur 4

Schematisk bild av ett nötningsverktyg

Två belastade parallella armar som var och en bär ett särskilt nötningshjul som roterar fritt på en kullagrad horisontell spindel. Varje hjul vilar på provbiten under det tryck som utövas av en massa på 500 g.

Nötningsverktygets vridbord ska rotera i jämn takt, i stort sett i samma plan (avvikelsen från detta plan får inte överstiga ± 0,05 mm på ett avstånd av 1,6 mm från vridbordets omkrets).

Hjulen ska monteras på ett sådant sätt att de, när de är i kontakt med den roterande provbiten, roterar i inbördes motsatt riktning och sålunda två gånger varje provbitsvarv utövar en tryck- och nötningsverkan längs kurvformiga linjer på en ringformad area på cirka 30 cm2.

4.1.2   Nötningshjul (2), vardera med en diameter på 45–50 mm och en tjocklek på 12,5 mm, bestående av ett särskilt finsiktat slipmedel inbäddat i ett medelhårt gummi. Hjulen ska ha en hårdhet av 72 ± 5 IRHD, mätt på fyra punkter med jämna avstånd på den nötande ytans mittlinje, varvid trycket appliceras vertikalt längs hjulets diameter och värdena avläses 10 sekunder efter applicering av fullt tryck.

Nötningshjulen ska förberedas för användning genom mycket långsam rotation mot en plan glasskiva för att deras yta ska bli helt jämn.

4.1.3   En ljuskälla bestående av en glödlampa som har sin glödtråd innesluten i en parallellepiped med måtten 1,5 × 1,5 x 3 mm. Spänningen i glödtråden ska vara så hög att dess färgtemperatur ligger på 2 856 ± 50 K. Denna spänning ska stabiliseras inom ± 1/1 000. Instrumentet för kontroll av spänningen ska vara tillräckligt noggrant.

4.1.4   Ett optiskt system bestående av en lins med en brännvidd på minst 500 mm och korrigerad för kromatisk aberration. Största bländaröppning får inte överstiga f/20. Avståndet mellan lins och ljuskälla regleras så att man får ett väsentligen parallellt strålknippe. En bländare ska införas för att begränsa ljusstrålens diameter till 7 mm ± 1 mm. Denna bländare ska placeras på ett avstånd av 100 mm ± 50 mm från linsen på den sida som är riktad bort från ljuskällan.

4.1.5   Utrustning för uppmätning av ljusspridning (se figur 5), bestående av en fotocell med en integrerande sfär med diametern 200–250 mm. Sfären ska vara försedd med in- och utgångsöppningar för ljuset. Ingångsöppningen ska vara cirkelformad och ha en diameter som är minst dubbelt så stor som ljusknippets. Sfärens utgångsöppning ska vara försedd med antingen en ljusfälla eller en reflektansnormal, enligt det i punkt 4.4.3 beskrivna förfarandet. Ljusfällan ska absorbera allt ljus när ingen provbit befinner sig i ljusknippets bana.

Strålknippets axel ska passera genom in- och utgångsöppningarnas mittpunkter. Diametern b på utgångsöppningen för ljuset ska vara lika med 2 a.tan 4°, där a är sfärens diameter. Fotocellen ska vara monterad på sådant sätt att den inte kan nås av ljus som kommer direkt från ingångsöppningen eller från reflektansnormalen.

Ytorna på insidan av den integrerande sfärens och reflektansnormalen ska ha praktiskt taget lika stor reflektans samt vara matta och icke-selektiva.

Utsignalen från fotocellen ska vara linjär inom ± 2 % inom det använda ljusstyrkeområdet. Instrumentet ska vara konstruerat på sådant sätt att galvanometern inte ger utslag när sfären inte är upplyst.

Hela instrumentet ska kontrolleras med jämna mellanrum med hjälp av kalibreringsstandarder med fastställd grumling.

Om grumlingsmätningen utförs med hjälp av utrustning eller metoder som skiljer sig från dem som avses här ovan, ska resultaten vid behov korrigeras för att bringa dem i överensstämmelse med de resultat som erhålls med den utrustning som anges ovan.

Figur 5

Grumlingsmätare

4.2   Provningsförhållanden

Temperatur: 20°C ± 5°C

Tryck: 860–1 060 mbar

Relativ luftfuktighet: 60 ± 20 %

4.3   Provbitar

Provbitarna ska vara plana och kvadratiska med en sida på 100 mm, med praktiskt taget plana och parallella ytor och, om så krävs, ett centralt borrat fästhål med diametern 6,4 mm.

4.4   Förfarande

Nötningsprovningen ska utföras på den yta av provbiten som utgör utsidan på glaset när det är monterat på fordonet, och dessutom på insidan om den är av plastmaterial.

4.4.1   Omedelbart före och efter nötningen ska provbiten rengöras på följande sätt:

a)	Gnugga den med en linneduk under rent rinnande vatten.

b)	Skölj med destillerat eller avmineraliserat vatten.

c)	Blås den torr med syre eller kväve.

d)	Avlägsna eventuella spår av vatten genom att badda lätt med en fuktad linneduk. Torka vid behov provbiten genom att pressa den lätt mellan två linnedukar.

Behandling med ultraljudsutrustning ska undvikas. Efter rengöring får provbitarna hanteras endast från sina kanter och ska förvaras på sådant sätt att skada eller förorening på ytorna förebyggs.

4.4.2   Provbitarna ska konditioners under minst 48 timmar vid 20°C ± 5°C och en relativ luftfuktighet på 60 ± 20 %.

4.4.3   Placera omedelbart provbiten mot ingångsöppningen på den integrerande sfären. Vinkeln mellan lodlinjen (det vinkelräta planet) och provbitens övre yta och strålknippets axel får inte överstiga 8°.

Gör fyra avläsningar enligt följande tabell:

Avläsning	Med provbit	Med ljusfälla	Med reflektansnormal	Representerad storhet
T1	Nej	Nej	Ja	Infallande ljus
T2	Ja	Nej	Ja	Totalt ljus som släpps igenom av provbiten
T3	Nej	Ja	Nej	Ljus som sprids ut av instrumentet
T4	Ja	Ja	Nej	Ljus som sprids ut av instrumentet och provbiten

Upprepa avläsningarna för T1, T2, T3 och T4 med andra angivna lägen på provbiten för att bestämma jämnheten.

Beräkna den totala transmittansen .

Beräkna den diffusa transmittansen Td enligt följande:

Beräkna grumlingen i procent, eller ljusspridningen, eller båda, enligt följande:

Mät provbitens ursprungliga grumling i minst fyra punkter på jämna inbördes avstånd inom det icke nötta området med hjälp av ovanstående formel. Beräkna medelvärdet av resultaten för varje provbit. I stället för de fyra mätningarna kan ett medelvärde erhållas genom att biten roteras jämnt med 3 varv/sekund eller mer.

För varje typ av säkerhetsglas utförs tre provningar med samma belastning. Använd grumlingen som ett mått på den underliggande ytans nötning sedan provbiten genomgått nötningsprovningen.

Mät det ljus som sprids ut av det nötta spåret i minst fyra jämnt fördelade punkter längs spåret enligt formeln ovan. Beräkna medelvärdet av resultaten för varje provbit. I stället för de fyra mätningarna kan ett medelvärde erhållas genom att biten roteras jämnt med 3 varv/sekund eller mer.

4.5   Nötningsprovning genomförs endast om provningslaboratoriet anser det nödvändigt med hänsyn till redan införskaffade data.

Förutom när det gäller plexiglas krävs normalt inga ytterligare provningar vid ändringar av mellanskiktet eller materialtjockleken.

4.6   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Inga sekundäregenskaper berörs.

5.   PROVNING AV VÄRMEBESTÄNDIGHET

5.1   Förfarande

Tre provexemplar eller tre kvadratiska provbitar på minst 300 × 300 mm som laboratoriet skurit ut från tre vindrutor eller tre andra glasrutor, så att ett av måtten motsvarar glasets överkant, värms till 100°C. Upprätthåll denna temperatur under två timmar, och tillåt sedan provexemplaren att svalna till rumstemperatur. Om säkerhetsglasets båda ytor är av oorganiskt material får provningen utföras genom att provexemplaret sänks ned vertikalt i kokande vatten under den angivna tiden, varvid försiktighet ska iakttas för att undvika onödig temperaturchock. Om provexemplar skärs ut från vindrutor ska en kant på varje sådant provexemplar vara en del av vindrutans kant.

5.2   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

	Färglöst	Tonat
Mellanskiktets färgning	1	2

Övriga sekundäregenskaper berörs inte.

5.3   Tolkning av resultaten

5.3.1

Provning av värmebeständighet ska anses ge ett tillfredsställande resultat, om bubblor eller andra fel inte uppträder på längre avstånd än 15 mm från en oskuren kant eller 25 mm från en skuren kant på provbiten eller provexemplaret eller om de inte uppträder på längre avstånd än 10 mm från sprickor som eventuellt uppstår under provningen.

5.3.2

En omgång provbitar eller provexemplar som inlämnats för godkännande ska anses godtagbara med avseende på värmebeständighet om alla provningar gett ett tillfredsställande resultat.

6.   PROVNING AV BESTÄNDIGHET MOT LJUSPÅVERKAN

6.1   Provningsmetod

6.1.1   Utrustning

6.1.1.1   En strålkälla i form av en kvicksilverlampa av medeltryckstyp, bestående av en rörformad kvartslampa som inte avger ozon. Lampaxeln ska vara vertikal. Lampans nominella mått ska vara: längd 360 mm, diameter 9,5 mm. Ljusbågslängden ska vara 300 mm ± 4 mm. Lampan ska ha effekten 750 W ± 50 W.

Vilken annan strålkälla som helst som ger samma verkan som den ovan beskrivna får användas. För att kontrollera att en annan källa har samma verkan görs en jämförelse genom att mäta den mängd energi som sänds ut inom ett våglängdsområde från 300 till 450 nm, varvid alla andra våglängder avlägsnas med hjälp av lämpliga filter. Den andra källan ska sedan användas med dessa filter.

För säkerhetsglas för vilket det inte finns någon tillfredsställande överensstämmelse mellan denna provning och användningsförhållandena är det nödvändigt att anpassa provningsvillkoren.

6.1.1.2   En strömförsörjningstransformator och en kondensator med förmåga att förse lampan (punkt 6.1.1.1) med en toppspänning vid start på minst 1 100 V och en driftspänning på 500 V ± 50 V.

6.1.1.3   En anordning för montering och rotation av provbitarna med 1–5 varv/minut runt den centralt placerade strålkällan för att säkerställa jämn exponering.

6.1.2   Provbitar

6.1.2.1   Provbitarnas storlek ska vara 76 mm × 300 mm.

6.1.2.2   Provbitarna ska skäras ut av laboratoriet från den övre delen av glaset på sådant sätt att följande villkor uppfylls:

För glasrutor: provbitens övre kant ska sammanfalla med glasrutans övre kant.

För vindrutor: provbitens övre kant ska sammanfalla med den övre gränsen för det område inom vilket normal transmittans ska mätas och bestämmas enligt punkt 9.1.2.2 i denna bilaga.

6.1.3   Förfarande

Kontrollera den normala ljustransmittansen, fastställd enligt punkterna 9.1.1–9.1.2 i denna bilaga, för tre provbitar före exponering. Skydda en del av varje provbit mot ljuspåverkan och placera därefter provbiten i provningsanordningen 230 mm från lampaxeln och parallellt med lampaxelns längd. Bibehåll provbitens temperatur på 45°C ± 5°C under hela provningen.

Den sida av varje provbit som ska utgöra en utvändig glasad del på fordonet ska vara vänd mot lampan. För den lamptyp som anges i punkt 6.1.1.1 ska exponeringstiden vara 100 timmar. Efter exponeringen mäts den normala ljustransmittansen igen på den exponerade ytan av varje provbit.

6.1.4   Varje provbit eller provexemplar (totalt 3 stycken) ska enligt förfarandet ovan bestrålas på ett sådant sätt att varje punkt på provbiten eller provexemplaret utsätts för en ljuspåverkan på mellanskiktet motsvarande solstrålning med 1 400 W/m2 under 100 timmar.

6.2   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

	Färglöst	Tonat
Glasets färgning	2	1
Mellanskiktets färgning	1	2

Övriga sekundäregenskaper berörs inte.

6.3   Tolkning av resultaten

6.3.1   Provningen av beständighet mot ljuspåverkan ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om följande villkor är uppfyllda:

6.3.1.1   Den totala ljustransmittansen mätt enligt punkterna 9.1.1–9.1.2 i denna bilaga ligger inte under 95 % av det ursprungliga värdet före bestrålningen och ligger i vart fall inte under

6.3.1.1.1   70 % för en vindruta och andra rutor som är placerade där de krävs för förarens sikt.

6.3.2   En omgång provbitar eller provexemplar som inlämnats för godkännande ska anses godtagbara med avseende på beständighet mot ljuspåverkan om alla provningar har gett ett tillfredsställande resultat.

6.4   Provning av beständighet mot simulerad väderpåverkan

6.4.1   Provningsmetod

6.4.1.1   Utrustning

6.4.1.1.1   Xenonbåglampa

Exponeringsutrustningen (3) ska använda en xenonbåglampa som strålkälla, men andra metoder som ger den nivå av exponering för ultraviolett strålning som krävs ska vara tillåtna. Xenonbåglampan har den fördelen att den kan, när den filtreras och underhålls korrekt, ge ett spektrum som i det närmaste efterliknar det från naturligt solljus. Av detta skäl ska kvartsxenonlampans brännkammarrör förses med lämpliga optiska filter av borosilikatglas (4). De använda xenonlamporna ska drivas av lämpliga reaktiva transformatorer och elektrisk utrustning som försörjs av en 50 eller 60 Hz strömförsörjning.

Exponeringsutrustningen ska omfatta den utrustning som krävs för att mäta och/eller kontrollera följande:

a)	Strålning.

b)	Svart standardtemperatur.

c)	Vattenbegjutning.

d)	Driftsschema eller -cykel.

Exponeringsutrustningen ska tillverkas av inerta material, som inte kontaminerar det vatten som används vid provningen.

Strålningen ska mätas på provbitens yta och ska kontrolleras enligt rekommendationerna från tillverkaren av exponeringsutrustningen.

Total ultraviolett (5) strålningsexponering (J/m2) ska mätas eller beräknas och ska anses vara den primära mätningen av provbitens exponering.

6.4.1.2   Provbitar

Provbitarnas dimensioner ska normalt vara de som specificeras i den tillämpliga metoden för den eller de egenskaper som ska mätas efter exponeringen.

Antalet kontroll- och provbitar för varje provningsvillkor eller exponeringsskede ska fastställas, förutom de som krävs för visuella utvärderingar enligt de antal som krävs enligt provningsmetoderna.

Det rekommenderas att visuella utvärderingar utförs på de största provbitar som provas.

6.4.1.3   Förfarande

Mät ljusgenomsläppligheten för den eller de provbitar som ska exponeras i enlighet med punkt 9.1. Mät nötningshärdigheten för ytan/ytorna på kontrollprovbiten/-bitarna i enlighet med punkt 4. Den sida av varje provbit som ska utgöra en utvändig glasad del på vägfordonet ska vara vänd mot lampan. Andra exponeringsvillkor ska vara enligt följande:

6.4.1.3.1   Strålningen ska inte variera mer än ± 10 % över hela provexemplarets yta.

6.4.1.3.2   Med lämpliga mellanrum rengörs lampans filter genom tvättning med rengöringsmedel och vatten. Xenonbågfilter ska bytas enligt rekommendationerna från tillverkaren av utrustningen.

6.4.1.3.3   Temperaturen inuti exponeringsutrustningen under den torra delen av cykeln ska kontrolleras genom cirkulation av tillräckligt med luft för att bibehålla en konstant svart standardtemperatur.

I xenonbågexponeringsutrustningen ska denna temperatur vara 70°C ± 3°C såsom anges av en svart standardtermometer eller likvärdig.

Den svarta paneltermometern ska monteras i provexemplarets ställning och avläsningar ska göras i den punkt där den största värmen utvecklas på grund av ljusexponeringen.

6.4.1.3.4   Den relativa luftfuktigheten inuti exponeringsutrustningen ska under den torra perioden av cykeln hållas vid 50 ± 5 %.

6.4.1.3.5   Det avjoniserade vattnet som används under begjutningscykeln ska innehålla mindre än 1 ppm fast kiseldioxid och ska inte efterlämna några permanenta avlagringar eller rester på provexemplaret som kan störa efterföljande mätningar.

6.4.1.3.6   Vattnets pH ska vara mellan 6,0 och 8,0 och konduktiviteten ska vara mindre än 5 mikrosiemens.

6.4.1.3.7   Temperaturen på vattnet i ledningen där det kommer in i exponeringsutrustningen ska vara omgivande vattentemperatur.

6.4.1.3.8   Vattnet ska träffa provexemplaren i form av en fin stråle med tillräcklig volym för att väta provexemplaren enhetligt, omedelbart vid träff.

Vattenbegjutningen ska riktas endast mot den av provexemplarets ytor som är vänd mot ljuskällan. Ingen återanvändning av sprutvattnet eller nedsänkning av provexemplaren i vattnet ska tillåtas.

6.4.1.3.9   Provexemplaren ska roteras runt bågen för att tillhandahålla en jämn fördelning av ljuset. Alla positioner i exponeringsutrustningen ska vara fyllda med provexemplar eller surrogat för att säkerställa att en jämn temperaturfördelning bibehålls. Provexemplaren ska hållas i ramar med baksidorna exponerade för skåpmiljön. Reflexioner från skåpets väggar ska dock inte tillåtas träffa provexemplarens bakre ytor. Om så krävs kan provexemplar ha baksidor för att blockera sådana reflexioner så länge som fri cirkulation av luft vid provexemplaret yta inte försämras.

6.4.1.3.10   Exponeringsutrustningen ska användas för att tillhandahålla kontinuerligt ljus och intermittent vattenbegjutning i cykler om 2 timmar. Varje cykel om 2 timmar ska indelas i perioder under vilka provexemplaren är exponerade för ljus utan vattenbegjutning under 102 minuter och för ljus med vattenbegjutning under 18 minuter.

6.4.1.4   Utvärdering

Efter exponeringen får provbitarna rengöras, om det behövs, på ett sätt som rekommenderas av deras tillverkare för att ta bort alla rester som finns.

Utvärdera de exponerade provbitarna visuellt med avseende på följande egenskaper:

a)

Bubblor.

b)

Färg.

c)

Grumling.

d)	Synbar nedbrytning.

Mät ljusgenomsläppligheten för de exponerade provbitarna.

6.4.1.5   Angivande av resultat

Rapportera visuella utvärderingar, med jämförelse av utseendet på alla exponerade provbitar med den oexponerade kontrollen.

Den uppmätta normala ljustransmittansen ska inte avvika från den ursprungliga provningen på oexponerade provexemplar med mer än 5 % och får inte ligga under

70 % för en vindruta och andra rutor som är placerade där de krävs för förarens sikt.

7.   PROVNING AV FUKTBESTÄNDIGHET

7.1   Förfarande

Förvara tre provexemplar eller tre kvadratiska provbitar på minst 300 mm × 300 mm vertikalt under två veckor i en sluten behållare i vilken temperaturen upprätthålls vid 50°C ± 2°C och den relativa luftfuktigheten vid 95 % ± 4 %. För stelt plastmaterial och flerglasrutor av stelt plastmaterial ska antalet provexemplar vara tio.

Provbitarna förbereds på sådant sätt att

a)	minst en kant på varje provbit är en del av en ursprungskant på glasrutan,

b)	om flera provbitar provas samtidigt ska lämpligt mellanrum finnas mellan dem.

Försiktighetsåtgärder ska vidtas för att hindra kondens från att falla från provningsbehållarens väggar och tak på provbitarna.

7.2   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

	Färglöst	Tonat
Mellanskiktets färgning	1	2

Övriga sekundäregenskaper berörs inte.

7.3   Tolkning av resultaten

7.3.1

Säkerhetsglas ska anses vara tillfredsställande i fråga om fuktbeständighet om ingen märkbar förändring iakttas mer än 10 mm från de oskurna kanterna eller mer än 15 mm från de skurna kanterna, efter förvaring under två veckor i angivna omgivningsförhållanden i fråga om vanliga och behandlade rutor av laminerat glas och under 48 timmar i angivna omgivningsförhållanden i fråga om glasrutor med plastbeläggning och rutor av plexiglas.

7.3.2

En omgång provbitar eller provexemplar som inlämnats för godkännande ska anses godtagbara med avseende på fuktbeständighet om alla provningar har gett ett tillfredsställande resultat.

8.   PROVNING AV BESTÄNDIGHET MOT TEMPERATURVÄXLINGAR

8.1   Provningsmetod

Två provbitar på 300 mm × 300 mm ska placeras i en inneslutning i sex timmar vid en temperatur av – 40°C ± 5°C. Därefter placeras de i omgivande luft med en temperatur av 23°C ± 2°C under en timme eller tills provbitarna uppnått temperaturjämvikt. Därefter ska de placeras i en luftström med en temperatur av 72°C ± 2°C under 3 timmar. Efter att åter ha placerats i omgivande luft med en temperatur av 23°C ± 2°C och kylts till den temperaturen, ska provbitarna undersökas.

8.2   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

	Färglöst	Tonat
Färgning av mellanskiktet eller plastbeläggningen	1	2

Övriga sekundäregenskaper berörs inte.

8.3   Tolkning av resultaten

Provningen av beständighet mot temperaturväxlingar ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om provbitarna inte uppvisar någon sprickning, grumling, separation av skikten eller annan tydlig försämring.

9.   OPTISKA EGENSKAPER

9.1   Provning av ljusgenomsläpplighet

9.1.1   Utrustning

9.1.1.1   En ljuskälla bestående av en glödlampa som har sin glödtråd innesluten i en parallellepiped med måtten 1,5 × 1,5 x 3 mm. Spänningen på lampans glödtråd ska vara sådan att färgtemperaturen är 2 856 K ± 50 K. Spänningen ska stabiliseras inom ± 1/1 000. Instrumentet för kontroll av spänningen ska vara tillräckligt noggrant.

9.1.1.2   Ett optiskt system bestående av en lins med en brännvidd på minst 500 mm och korrigerad för kromatisk aberration. Största bländaröppning får inte överstiga f/20. Avståndet mellan lins och ljuskälla regleras så att man får ett väsentligen parallellt strålknippe. En bländare ska införas för att begränsa ljusstrålens diameter till 7 mm ± 1 mm. Bländaren ska placeras på ett avstånd av 100 mm ± 50 mm från linsen på den sida som är riktad bort från ljuskällan. Mätpunkten ska vara i strålknippets mittpunkt.

9.1.1.3   Mätutrustning

Mottagaren ska ha en relativ spektral ljuskänslighet i god överensstämmelse med den relativa spektralljusverkningsgraden hos CIE:s (6) standardobservatör för fotometri. Mottagarens känsliga yta ska vara täckt av ett diffuserande medium och ska vara minst två gånger tvärsnittet av det strålknippe som sänds ut av det optiska systemet. Om en integrerande sfär används, ska sfärens öppning ha ett tvärsnitt som är minst två gånger tvärsnittet av den parallella delen av strålknippet.

Mottagarens och det tillhörande visande mätinstrumentets linearitet ska vara bättre än 2 % av skalans effektiva del.

Mottagaren ska vara centrerad på ljusstrålens axel.

9.1.2   Förfarande

Känsligheten hos mätsystemet ska ställas in på ett sådant sätt att instrumentet, som visar mottagarens svar, visar 100 skalutslag när provbiten inte är införd i ljusstrålen. Om inget ljus träffar mottagaren, ska instrumentet visa 0.

Placera provbiten på ett avstånd från mottagaren som är lika med ungefär fem gånger mottagarens diameter. För in rutan av säkerhetsglas mellan bländaren och mottagaren och rikta in den så att ljusstrålens infallsvinkel blir 0 ± 5°. Den normala transmittansen ska mätas på provbiten, och för var och en av mätpunkterna ska antalet skalenheter, n, som visas på mätinstrumentet, avläsas. Den normala transmittansen τr är lika med n/100.

9.1.2.1   För vindrutor får alternativa provningsmetoder tillämpas, varvid antingen en provbit utskuren från den planaste delen av en vindruta används eller en särskilt iordningsställd plan kvadrat med sådana material- och tjockleksegenskaper som är identiska med den egentliga vindrutans. Mätningarna utförs vinkelrätt mot glasrutan.

9.1.2.2   För vindrutorna på fordon i kategori M1  (7) ska provningen utföras i provningsområde B som definieras i punkt 2.3 i bilaga 18, med undantag för eventuella ogenomskinliga avskärmningar som inkräktar på den.

För vindrutorna på fordon i kategori N1 kan tillverkaren begära att samma provningar utförs antingen i provningsområde B enligt definitionen i punkt 2.3 i bilaga 18, med undantag för eventuella ogenomskinliga avskärmningar som inkräktar på den, eller i område I enligt definitionen i punkt 9.2.5.2.3 i denna bilaga.

För vindrutorna på fordon i andra kategorier ska provningen utföras i område I enligt definitionen i punkt 9.2.5.2.3 i denna bilaga.

För jordbruks- och skogstraktorer och för anläggningsfordon för vilka det inte är möjligt att bestämma område I, ska provningen utföras i område I' enligt definitionen i punkt 9.2.5.3 i denna bilaga.

9.1.3   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

	Färglöst	Tonat
Glasets färgning	1	2
Mellanskiktets färgning (för laminerade vindrutor)	1	2
	ingår ej	ingår
Solskyddsfilm och/eller ogenomskinlig avskärmning	1	2

Övriga sekundäregenskaper berörs inte.

9.1.4   Tolkning av resultaten

Den normala ljustransmittansen ska mätas enligt punkt 9.1.2 i denna bilaga och resultatet ska registreras. För en vindruta ska den inte vara mindre än 70 %. För andra glas än en vindruta specificeras kraven i bilaga 21.

9.2   Provning av optisk förvrängning

9.2.1   Tillämpningsområde

Den angivna metoden är en projektionsmetod som medger utvärdering av optisk förvrängning hos säkerhetsglas.

9.2.1.1   Definitioner

9.2.1.1.1   optisk avlänkning: vinkeln mellan den sanna och den synbara riktningen för en punkt som betraktas genom vindrutan, varvid vinkelns storlek är en funktion av siktlinjens infallsvinkel, vindrutans tjocklek och lutning och krökningsradien ”r” i infallspunkten.

9.2.1.1.2   optisk förvrängning i en riktning M-M′: den algebraiska skillnaden i vinkelavvikelse Δα mätt mellan två punkter M och M′ på glasrutans yta, varvid avståndet mellan de två punkterna är sådant att deras projektioner på ett plan i rät vinkel mot siktriktningen åtskiljs av ett visst avstånd Δx (se figur 6).

Motsols avvikelse ska betraktas som positiv och medurs avvikelse som negativ.

9.2.1.1.3   optisk förvrängning i en punkt M: den största optiska förvrängningen för alla riktningar M-M′ från punkten M.

Figur 6

Schematisk återgivning av optisk förvrängning

9.2.1.2   Utrustning

Denna metod består i att man projicerar en lämplig diabild (raster) på bildskärmen genom det säkerhetsglas som provas. Den ändring av formen på den projicerade bilden som införandet av säkerhetsglaset i ljuslinjen medför, utgör ett mått på förvrängningen.

Utrustningen ska bestå av följande delar, ordnade så som visas i figur 9.

9.2.1.2.1   En projektor av bra kvalitet med en punktformig ljuskälla med hög ljusstyrka, med exempelvis följande egenskaper:

Brännvidd på minst 90 mm.

Bländaröppning på ungefär 1/2,5.

Kvartshalogenlampa på 150 W (om den används utan filter).

Kvartshalogenlampa på 250 W (om ett grönt filter används).

Projektorarrangemanget visas schematiskt i figur 7. En bländare med en diameter på 8 mm placeras ungefär 10 mm från den främre linsen.

Figur 7

Optiskt system i projektorn

9.2.1.2.2   Diabilder (raster), till exempel bestående av en matris av ljusa runda former mot en mörk bakgrund (se figur 8). Diabilderna ska ha tillräckligt hög kvalitet och god kontrast, så att man kan utföra mätningar med en felmarginal på mindre än 5 %.

När det säkerhetsglas som ska provas inte är uppsatt, ska cirklarnas mått vara sådana att de, när de projiceras, formar ett mönster av cirklar med diametern

, där Δx = 4 mm (se figurerna 6 och 9).

Figur 8

Förstorad del av diabilden

Figur 9

Uppställning av utrustningen för provning av optisk förvrängning

9.2.1.2.3   Ett stödstativ, helst ett som medger vertikal och horisontell avsökning, liksom vridning av säkerhetsglaset.

9.2.1.2.4   En kontrollmall för mätning av måttändringar där en snabb uppskattning krävs. En lämplig konstruktion visas i figur 10.

Figur 10

Konstruktion för en lämplig kontrollmall

9.2.1.3   Förfarande

9.2.1.3.1   Allmänt

Montera vindrutan på stödstativet (punkt 9.2.1.2.3) i den konstruktionsmässigt bestämda lutningsvinkeln. Projicera provbilden genom det område som undersöks. Vrid vindrutan eller flytta den antingen horisontellt eller vertikalt för att undersöka hela det angivna området.

9.2.1.3.2   Uppskattning med hjälp av en kontrollmall

När en snabb uppskattning med en möjlig felmarginal på upp till 20 % är tillräcklig, beräknas värdet för A (se figur 10) från gränsvärdet ΔαL för avvikelseändringen och värdet för R2, avståndet från säkerhetsglaset till bildskärmen på följande sätt:

Förhållandet mellan ändringen i den projicerade bildens diameter Δd och ändringen i vinkelavvikelsen Δα erhålls genom formeln

där

Δd	uttrycks i millimeter,
A	uttrycks i millimeter,
ΔαL	uttrycks i bågminuter,
Δα	uttrycks i bågminuter,
R2	uttrycks i meter.

9.2.1.3.3   Mätning med hjälp av en fotoelektrisk anordning

När det krävs exakt uppmätning med en godtagbar felmarginal på mindre än 10 % av gränsvärdet, mäts Δd på projektionsaxeln, varvid ljuspunktens bredd registreras i den punkt där luminansen är 0,5 gånger det högsta punktluminansvärdet.

9.2.1.4   Angivande av resultat

Utvärdera den optiska förvrängningen hos vindrutan genom att mäta Δd i någon punkt på ytan och i alla riktningar för att hitta största Δd.

9.2.1.5   Alternativ metod

Därutöver är det tillåtet att använda mörkfältsteknik som alternativ till projektionsmetoden, förutsatt att mätprecisionen i punkterna 9.2.1.3.2 och 9.2.1.3.3 bibehålls.

9.2.1.6   Avståndet Δx ska vara 4 mm.

9.2.1.7   Vindrutan ska monteras med samma lutningsvinkel som på fordonet.

9.2.1.8   Projektionsaxeln i horisontalplanet ska behållas i en position som är ungefär rätvinklig mot vindrutans spår i detta plan.

9.2.2   Mätningarna ska utföras på följande ställen:

9.2.2.1   För fordon i kategori M1 i provningsområde A fram till fordonets medianplan och i den del av vindrutan som är symmetrisk till detta område i förhållande till fordonets medianplan i längdriktningen och även i det reducerade provningsområdet B enligt punkt 2.4 i bilaga 18.

9.2.2.2   För fordon i kategorierna M och N, utom M1:

a)	i område I som anges i punkt 9.2.5.2 i denna bilaga för fordon i kategorierna M2, M3, N2 och N3,

b)

antingen i område I som anges i punkt 9.2.5.2 i denna bilaga eller i provningsområde A fram till fordonets medianplan och i den del av vindrutan som är symmetrisk till detta område i förhållande till fordonets medianplan i längdriktningen och även i det reducerade provningsområdet B enligt punkt 2.4 i bilaga 18 för fordon i kategori N1.

9.2.2.3   För jordbruks- och skogstraktorer och för anläggningsfordon för vilka det inte är möjligt att bestämma område I, ska mätningarna utföras i område I′ såsom anges i punkt 9.2.5.3 i denna bilaga.

9.2.2.4   Fordonstyp

Provningen ska upprepas, om vindrutan är avsedd för montering på en fordonstyp vars siktfält framåt skiljer sig från samma siktfält hos den fordonstyp för vilken vindrutan redan har godkänts.

9.2.3   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

9.2.3.1   Materialets art

Polerat glas (planglas)	Flytglas	Maskinglas
1	1	2

9.2.3.2   Övriga sekundäregenskaper

Inga andra sekundäregenskaper berörs.

9.2.4   Antal vindrutor

Fyra provbitar ska genomgå provning.

9.2.5   Definition av områden

9.2.5.1   Områdena A och B på vindrutor för fordon i kategorierna M1 och N1 anges i bilaga 18 till dessa föreskrifter.

9.2.5.2   Områden på vindrutor för fordon i kategorierna M and N, utom M1, anges på grundval av följande parametrar:

9.2.5.2.1   Blickpunkten eller O-punkten, som ligger 625 mm ovanför förarsätets R-punkt i det vertikalplan som löper parallellt med medianplanet i det fordons längdriktning för vilket vindrutan är avsedd och som löper genom rattens axel.

9.2.5.2.2   Den räta linjen OQ, som är den horisontella räta linje som går genom blickpunkten 0 och är vinkelrät mot medianplanet i fordonets längdriktning.

9.2.5.2.3   Område I är det vindruteområde som bestäms av skärningslinjerna mellan vindrutan och de fyra plan som definieras nedan:

P1	–	Ett vertikalt plan som går genom 0 och bildar en vinkel på 15° till vänster om fordonets längsgående symmetriplan.
P2	–	Ett vertikalt plan som är symmetriskt med P1 omkring fordonets längsgående symmetriplan. Om detta inte är möjligt (till exempel för att ett symmetriskt längsgående medianplan saknas), är P2 det plan som är symmetriskt med P1 omkring fordonets längsgående plan som går genom punkt 0.
P3	–	Ett plan som går genom den räta linjen OQ och bildar en vinkel på 10° över horisontalplanet.
P4	–	Ett plan som går genom den räta linjen OQ och bildar en vinkel på 8° under horisontalplanet.

9.2.5.3   För jordbruks- och skogstraktorer och för anläggningsfordon för vilka det inte är möjligt att bestämma område I, består område I′ av vindrutans hela yta.

9.2.6   Tolkning av resultaten

En typ av vindruta ska anses tillfredsställande med avseende på optisk förvrängning, om den optiska förvrängningen i varje enskilt område eller provområde på de fyra vindrutor som inlämnats för provning inte överskrider de värden som anges.

Fordonskategori	Område	Högsta värde för optisk förvrängning
M1 och N1	A – utökat enligt punkt 9.2.2.1	2 bågminuter
	B – reducerat enligt punkt 2.4 i bilaga 18)	6 bågminuter
Fordon i kategorierna M och N, utom M1	I	2 bågminuter
Jordbruksfordon etc. för vilka det inte är möjligt att bestämma område I	I'	2 bågminuter

9.2.6.1   Inga mätningar ska utföras inom ett 25 mm brett område längs med ytterkanten på konstruktionsglaskonturens insida eller på eventuell ogenomskinlig avskärmning, under förutsättning att den inte inkräktar på det utökade området A eller område I.

9.2.6.2   På jordbruks- och skogstraktorer och på anläggningsfordon ska inga mätningar utföras inom ett 100 mm brett område längs med ytterkanten.

9.2.6.3   För delade vindrutor ska inga mätningar utföras inom ett 35 mm brett band mätt från vindrutans kant intill mittstolpen.

9.2.6.4   Ett högsta värde på 6 bågminuter är tillåtet för alla delar av område I eller område A längs med ytterkanten inom 100 mm på konstruktionsglaskonturens insida.

9.2.6.5   Smärre avvikelser från kraven kan godtas i provningsområde B enligt punkt 2.4 i bilaga 18, förutsatt att de är lokala och nämns i rapporten.

9.3   Provning av sekundärbildsseparation

9.3.1   Tillämpningsområde

Följande två provningsmetoder erkänns:

Målprovning.

Kollimeringskikarprovning.

Dessa provningsmetoder får valfritt användas för typgodkännandeprovning, kvalitetskontroll eller utvärdering av produkter.

9.3.1.1   Målprovning

9.3.1.1.1   Utrustning

Denna metod innefattar granskning av ett belyst mål genom säkerhetsglaset. Målet får vara konstruerat på sådant sätt att provresultatet kan avläsas som ”godkänt”/”icke godkänt”.

Målet ska helst vara utformat som antingen

a)	en belyst cirkelformig måltavla, vars yttre diameter D spänner över en vinkel av n bågminuter i en punkt belägen på x meters avstånd (figur 11a), eller

b)

ett belyst ring- och prick-mål vars mått är sådana att avståndet D från en punkt på prickens kant till närmaste punkten på cirkelns insida sträcker sig över en vinkel på n bågminuter i en punkt som befinner sig på ett avstånd av x meter (figur 11b), där n är gränsvärdet för sekundärbildsseparationen, x är avståndet mellan säkerhetsglaset och målet (minst 7 m), D erhålls genom formeln D = x. tg n

Det belysta målet består av en ljuslåda på ungefär 300 mm × 300 mm × 150 mm, vars framsida mest praktiskt är uppbyggd av glas som täckts med ogenomskinligt svart papper eller bestrukits med matt svart färg.

Ljuslådan ska vara belyst av någon lämplig ljuskälla. Det kan vara praktiskt att använda andra former av mål, till exempel det som visas i figur 14. Det är även godtagbart att ersätta målsystemet med ett projektionssystem och granska de uppkomna bilderna på en skärm.

9.3.1.1.2   Förfarande

Montera vindrutan i den angivna lutningsvinkeln på ett lämpligt stativ på ett sådant sätt att observationen utförs i det horisontalplan som går genom målets mittpunkt. Ljuslådan ska observeras i en mörk eller halvmörk lokal, och varje del av säkerhetsrutan undersöks med avseende på förekomst av sekundärbilder i anslutning till det belysta målet. Vrid vindrutan vid behov för att säkerställa att rätt observationsriktning upprätthålls. En lupp får användas för granskningen.

9.3.1.1.3   Angivande av resultat

Fastställ följande:

När mål a används (se figur 11a): fastställ huruvida cirkelns primär- och sekundärbilder separerar, dvs. om gränsvärdet för n överskrids.

När mål b används (se figur 11b): fastställ huruvida punktens sekundärbild växlar bortom tangentpunkten med cirkelns innerkant, dvs. om gränsvärdet för n överskrids.

Figur 11

Målens mått

Figur 12

Utrustningens utformning

Figur 13

Utrustning för kollimeringskikarprovning

9.3.1.2   Kollimeringskikarprovning

Vid behov ska det i denna punkt beskrivna tillvägagångssättet användas.

9.3.1.2.1   Utrustning

Utrustningen består av en kollimator och en kikare och får kopplas ihop enligt figur 13. Varje likvärdigt optiskt system får dock användas.

9.3.1.2.2   Förfarande

Kollimeringskikaren formar i det oändliga bilden av ett polarkoordinatsystem med en lysande punkt i sitt centrum (se figur 14).

I observationskikarens brännplan placeras en liten mörk punkt med en diameter som är något större än den projicerade ljuspunktens på den optiska axeln, varigenom ljuspunkten skyms.

När en vindruta som har en sekundärbild placeras mellan kikaren och kollimatorn, visar sig en andra, mindre ljus punkt på ett visst avstånd från det polära koordinatsystemets mittpunkt. Sekundärbildsseparationen kan avläsas som avståndet mellan punkterna som ses genom observationskikaren (se figur 14). (Avståndet mellan den mörka punkten och den ljusa punkten i det polära koordinatsystemets mitt motsvarar den optiska avlänkningen).

9.3.1.2.3   Angivande av resultat

Vindrutan ska först undersökas med en enkel svepmetod för bestämning av vilket område som ger den starkaste sekundärbilden. Det området ska därefter undersökas med hjälp av kollimeringskikaren med lämplig infallsvinkel. Därefter uppmäts maximal sekundärbildsseparation.

9.3.1.3   Observationsriktningen i horisontalplanet ska hållas ungefär vinkelrätt mot vindrutans spår i detta plan.

9.3.2   Mätningarna ska utföras med hänsyn till kategori av fordon i de områden som avses i punkt 9.2.2.

9.3.2.1   Fordonstyp

Provningen ska upprepas, om vindrutan är avsedd för montering på en fordonstyp vars siktfält framåt skiljer sig från samma siktfält hos den fordonstyp för vilken vindrutan redan har godkänts.

9.3.3   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

9.3.3.1   Materialets art

Polerat glas (planglas)	Flytglas	Maskinglas
1	1	2

9.3.3.2   Övriga sekundäregenskaper

Inga andra sekundäregenskaper berörs.

9.3.4   Antal vindrutor

Fyra vindrutor ska inlämnas för provning.

Figur 14

Exempel på observation vid kollimeringskikarprovning

9.3.5   Tolkning av resultaten

En typ av vindruta ska anses tillfredsställande med avseende på sekundärbildsseparation, om primär- och sekundärbildernas separation på de fyra vindrutor som inlämnats för provning inte överskrider de värden som anges nedan för varje område eller provningsområde.

Fordonskategori.	Område	Högsta värde för optisk förvrängning
M1 och N1	A – utökat enligt punkt 9.2.2.1	15 bågminuter
	B – reducerat enligt punkt 2.4 i bilaga 18)	25 bågminuter
Fordon i kategorierna M och N, utom M1	I	15 bågminuter
Jordbruksfordon etc. för vilka det inte är möjligt att bestämma område I	I'	15 bågminuter

9.3.5.1   Inga mätningar ska utföras inom ett 25 mm brett område längs med ytterkanten på konstruktionsglaskonturens insida eller på eventuell ogenomskinlig avskärmning, under förutsättning att den inte inkräktar på det utökade området A eller område I.

9.3.5.2   På jordbruks- och skogstraktorer och på anläggningsfordon ska inga mätningar utföras inom ett 100 mm brett område längs med ytterkanten.

9.3.5.3   För delade vindrutor ska inga mätningar utföras inom ett 35 mm brett band mätt från vindrutans kant intill mittstolpen.

9.3.5.4   Ett högsta värde på högst 25 bågminuter är tillåtet för alla delar av område I eller område A längs med ytterkanten inom 100 mm på konstruktionsglaskonturens insida.

9.3.5.5   Smärre avvikelser från kraven kan godtas i provningsområde B enligt punkt 2.4 i bilaga 18, förutsatt att de är lokala och nämns i rapporten.

10.   PROVNING AV BRANDBETEENDE (BRANDMOTSTÅND)

10.1   Tillämpningens syfte och tillämpningsområde

Med hjälp av denna metod kan man fastställa den horisontella förbränningshastigheten för sådana material som används i motorfordons passagerarutrymmen (t.ex. personbilar, lastbilar, stationsvagnar, bussar), sedan de har utsatts för en mindre låga.

Denna metod medger provning av material och komponenter tillhörande ett fordons inredning enskilt eller i kombination upp till en tjocklek på 13 mm. Metoden används för att bedöma hur enhetliga olika tillverkningsomgångar är med avseende på brandbeteende.

På grund av de många skillnaderna mellan situationerna i verkligheten (användning och riktning inuti fordonet, användningsvillkor, flamkällor osv.) och de häri föreskrivna, detaljerade provningsbetingelserna kan denna metod inte anses lämplig att ligga till grund för värdering av samtliga förbränningsegenskaper hos ett fordon.

10.2   Definitioner

10.2.1   förbränningshastighet: kvoten mellan brinnsträckan mätt enligt denna metod och tiden som går åt för att bränna denna sträcka. Den uttrycks i millimeter per minut.

10.2.2   kompositmaterial: ett material som består av flera skikt av likartade eller olika material tätt sammanhållna i ytan genom cementering, bindning, beklädning, svetsning osv.

Om olika material är intermittent sammanfogade (t.ex. med hjälp av sömmar, högfrekvenssvetsning eller nitar) som möjliggör sådana individualiserade provexemplar som avses i punkt 10.5, anses materialen inte som kompositmaterial.

10.2.3   exponerad sida: den sida som är riktad mot passagerarutrymmet när materialet är monterat i fordonet.

10.3   Princip

Ett provexemplar hålls horisontellt i en U-formad hållare och exponeras för en avgränsad låga med låg energi under 15 sekunder i en förbränningskammare, varvid lågan verkar på provexemplarets fria ände. Vid provningen fastställs om och när lågan slocknar eller den tid som lågan behöver för att sprida sig längs en uppmätt sträcka.

10.4   Utrustning

10.4.1   En förbränningskammare (figur 15), helst av rostfritt stål, med de mått som anges i figur 16.

Kammarens framsida innehåller ett flamhärdigt inspektionsfönster som får täcka hela framsidan och som kan vara utformat som en lucka.

Kammarens botten har ventilationshål och överdelen har en ventilationsspringa runt om. Förbränningskammaren står på fyra ben med höjden 10 mm. På ena gaveln kan kammaren ha en öppning där provhållaren kan föras in med själva provexemplaret och på motsatta gaveln finns ett urtag för gasledningen. Smält material fångas upp i ett tråg (se figur 17) som placeras på kammarens botten mellan ventilationshålen utan att täcka ventilationshålen.

Figur 15

Exempel på förbränningskammare med provhållare och spilltråg

10.4.2   En provhållare bestående av två U-formade metallplattor eller ramar av korrosionsbeständigt material. Måtten anges i figur 18.

Den undre plattan är försedd med pinnar och den övre med motsvarande hål så att provexemplaret hålls fast säkert. Pinnarna fungerar också som mätpunkter i början och slutet av brinnsträckan.

Ett stöd finns i form av värmebeständiga trådar med 0,25 mm diameter vilka är spända över den undre U-formade ramen med mellanrum på 25 mm (se figur 19).

Undersidan av provexemplaren ska ligga 178 mm över golvplattan. Avståndet mellan provhållarens främre kant och kammarens innervägg ska vara 22 mm. Avståndet mellan provhållarens längsgående sidor och kammarens sidor ska vara 50 mm (allt invändiga mått). (se figurerna 15 och 16).

10.4.3   Gasbrännare

Den lilla antändningskällan utgörs av en Bunsenbrännare med en invändig diameter på 9,5 mm. Den placeras på ett sådant sätt i provningsskåpet att mittpunkten på dess munstycke befinner sig 19 mm nedanför mitten på nedre kanten av provexemplarets öppna ände (se figur 16).

10.4.4   Provningsgas

Gasen som tillförs brännaren ska ha ett energiinnehåll på ungefär 38 MJ/m3 (till exempel naturgas).

10.4.5   En metallkam, minst 110 mm lång och med sju eller åtta mjukt rundade tänder per 25 mm.

Figur 16

Exempel på förbränningskammare

Figur 17

Typiskt spilltråg

Figur 18

Exempel på provhållare

Figur 19

Exempel på del av undre U-formad ram för fastsättning av trådar

10.4.6   Tidtagarur med 0,5 sekunders noggrannhet.

10.4.7   Dragskåp

Förbränningskammaren får placeras i ett dragskåp under förutsättning att det senares invändiga volym är minst 20 gånger, men inte mer än 110 gånger, större än förbränningskammarens volym och under förutsättning att inget enstaka höjd-, bredd- eller längdmått på dragskåpet är större än 2,5 gånger något av de två andra måtten.

Före provet ska luftens vertikala hastighet genom dragskåpet mätas 100 mm framför och bakom det ställe där förbränningskammaren ska placeras. Hastigheten ska vara 0,10–0,30 m/s för att operatören inte ska besväras av förbränningsprodukterna. Det är möjligt att använda ett dragskåp med naturlig ventilation och en lämplig lufthastighet.

10.5   Provexemplar

10.5.1   Form och mått

Provexemplarets form och mått anges i figur 20. Provexemplarets tjocklek motsvarar tjockleken på den produkt som ska provas. Den ska inte vara större än 13 mm. När provtagningen så medger ska provexemplaret ha ett oförändrat tvärsnitt över hela sin längd. När formen och måtten på en produkt inte medger att ett provexemplar med den angivna tjockleken tas, ska följande minsta mått iakttas:

a)	För provexemplar med en bredd på 3–60 mm ska längden vara 356 mm. I detta fall provas materialet över produktens bredd.

b)	För provexemplar med en bredd på 60–100 mm ska längden vara minst 138 mm. I detta fall motsvarar den möjliga brinnsträckan längden på provexemplaret, varvid mätningen börjar vid den första mätpunkten.

c)	Provexemplar som är mindre än 60 mm breda och mindre än 356 mm långa, och provexemplar som är 60–100 mm breda och mindre än 138 mm långa, samt provexemplar som är mindre än 3 mm breda, kan inte provas enligt denna metod.

Figur 20

Provexemplar

10.5.2   Provtagning

Minst fem provexemplar ska tas från det material som provas. När det rör sig om material med olika förbränningshastighet beroende på materialets riktning (vilket konstateras vid preliminära provningar), ska de fem (eller flera) provexemplaren väljas ut och placeras i provningsapparaturen på sådant sätt att man kan mäta upp den högsta förbränningshastigheten.

När materialet levereras i förutbestämda bredder, ska en längd på minst 500 mm över hela bredden skäras ut. Från den sålunda avskurna biten ska provexemplaren tas minst 100 mm från materialets kant och i punkter med lika avstånd från varandra.

Provbitarna ska tas ut på samma sätt från färdiga produkter, om produktens form tillåter det. Om produktens tjocklek är större än 13 mm ska den minskas till 13 mm genom att en mekanisk process tillämpas på den sida som inte är riktad mot passagerarutrymmet.

Kompositmaterial (se punkt 10.2.2) ska provas som om de vore homogena.

För material med överlagrade skikt av olika sammansättning som inte anses vara kompositmaterial, ska alla materialskikt till ett djup av 13 mm från den yta som är vänd mot passagerarutrymmet provas individuellt.

10.5.3   Konditionering

Provexemplaren ska konditioneras under minst 24 timmar, men inte längre än 7 dagar, vid en temperatur på 23°C ± 2°C och en relativ fuktighet på 50 ± 5 %. Provexemplaren ska bibehållas under dessa förhållanden till omedelbart före provningen.

10.6   Förfarande

10.6.1   Provexemplar med ruggad eller tofsig översida placeras på en plan yta och kammas två gånger mot luggen med kammen (punkt 10.4.5).

10.6.2   Placera sedan provexemplaret i provhållaren (punkt 10.4.2) så att den exponerade sidan är vänd nedåt, mot lågan.

10.6.3   Ställ in gaslågan till en höjd av 38 mm med hjälp av märket i kammaren, varvid brännarens luftintag ska vara stängt. Lågan ska brinna i minst en minut för att stabiliseras innan den första provningen börjar.

10.6.4   Skjut in provhållaren i förbränningskammaren så att provexemplarets ände exponeras för lågan, och stäng av gasflödet efter 15 sekunder.

10.6.5   Mätning av förbränningstiden startar i det ögonblick lågans fot passerar första mätpunkten. Iaktta flamspridningen på den sida (övre eller nedre) som brinner snabbast.

10.6.6   Mätning av förbränningstiden avslutas när lågan nått den sista mätpunkten eller när lågan slocknar innan den nått denna punkt. Om lågan inte når den sista mätpunkten, mät brinnsträckan fram till den punkt där lågan slocknade. Brinnsträckan är den del av provexemplaret som förstörts, på ytan eller inuti, genom förbränning.

10.6.7   Om provexemplaret inte antänds eller inte fortsätter att brinna sedan brännaren släckts, eller om lågan slocknar innan den nått första mätpunkten så att ingen förbränningstid uppmäts, anteckna i provningsrapporten att förbränningshastigheten är 0 mm/minut.

10.6.8   Vid genomförande av en serie provningar eller upprepade provningar, se innan en provning inleds till att förbränningskammarens och provhållarens temperatur inte överstiger 30°C.

10.7   Beräkning

Förbränningshastigheten B, i millimeter per minut, erhålls med formeln

där

s är brinnsträckan i millimeter och

t är tiden, i sekunder, som behövs för att förbränna sträckan s.

10.8   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Inga sekundäregenskaper berörs.

10.9   Tolkning av resultaten

10.9.1   Säkerhetsglas med plastbeläggning (punkt 2.4 i dessa föreskrifter) och plexiglas (punkt 2.5 i dessa föreskrifter) ska anses vara tillfredsställande med avseende på brandmotståndsprovningen om förbränningshastigheten inte överstiger 90 mm/minut.

10.9.2   Rutor av stelt plastmaterial (punkt 2.6.1 i dessa föreskrifter), rutor av böjligt plastmaterial (punkt 2.6.2 i dessa föreskrifter) och flerglasrutor av stelt plastmaterial ska anses vara tillfredsställande med avseende på brandmotståndsprovningen om förbränningshastigheten inte överstiger 110 mm/minut.

11.   PROVNING AV KEMIKALIEBESTÄNDIGHET

11.1   Kemikalier som används vid provningen

11.1.1   Icke-nötande tvållösning: 1 viktprocent kaliumoleat i avjoniserat vatten.

11.1.2   Fönsterrengöringsmedel: vattenlösning av isopropanol och dipropylenglykolmonometyleter, vardera med en koncentration på 5–10 viktprocent, och av ammoniumhydroxid med en koncentration på 1–5 viktprocent.

11.1.3   Outspädd denaturerad alkohol: 1 volymdel metylalkohol i 10 volymdelar etylalkohol.

11.1.4   Bensin eller likvärdig referensbensin: en blandning av 50 volymprocent toluen, 30 volymprocent 2,2,4-trimetylpentan, 15 volymprocent 2,4,4-trimetyl-1-pentan och 5 volymprocent etanol.

Observera att den använda bensinsammansättningen ska anges i provningsrapporten.

11.1.5   Referensfotogen: en blandning av 50 volymprocent n-oktan och 50 volymprocent n-dekan.

11.2   Provningsmetod

11.2.1   Nedsänkningsprovning

Fyra provexemplar med måtten 180 × 25 mm ska ingå i varje provning för vardera kemikalie som anges i punkt 11.1, varvid en ny provbit används för varje enskild provning och rengöringsprodukt.

Före varje provning ska provexemplaren rengöras i enlighet med tillverkarens anvisningar och sedan konditioneras i 48 timmar vid en temperatur av 23°C ± 2°C och en relativ luftfuktighet av 50 ± 5 %. Dessa betingelser ska bibehållas under provningarna.

Provexemplaren ska vara helt nedsänkta i provningsvätskan i en minut, dras upp och sedan omedelbart torkas av med en ren, absorberande bomullsduk.

11.2.2   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

	Färglöst	Tonat
Färgning av mellanskiktet eller plastbeläggningen	2	2

Övriga sekundäregenskaper berörs inte.

11.2.3   Tolkning av resultaten

11.2.3.1   Provningen av kemikaliebeständighet ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om provexemplaret inte visar tecken på uppmjukning, klibbighet, krackelering eller uppenbar förlust av genomsynlighet.

11.2.3.2   En uppsättning provexemplar ska anses vara tillfredsställande med avseende på provning av kemikaliebeständighet om minst tre av de fyra provningar som utförs med varje kemikalie har gett ett tillfredsställande resultat.

11.2.4   Förfarande för provning under belastning

11.2.4.1   Provexemplaret ska stödjas enkelt såsom av en horisontell hävarm mellan en fast stödkant i ena änden på ett sådant sätt att hela bredden vilar på en skärande kant (stödpunkt) som är placerad 51 mm från det fasta ändstödet. En last ska hängas från provexemplarets ände på ett avstånd av 102 mm från stödpunkten såsom visas i figur 21 nedan.

Figur 21

Metod för uppsättning av provexemplaret

11.2.4.2   Lastens massa ska vara 28,7 t2 g där t är provexemplarets tjocklek i mm. Den resulterande påkänningen på provexemplarets ytterfibrer är cirka 6,9 MPa.

Exempel:

För ett 3 mm tjockt provexemplar placerat horisontellt mellan en nedåtriktad fast kant och en uppåtriktad stödpunkt 51 mm från varandra blir den anbringade lasten 102 mm från stödpunkten 258 g.

11.2.4.3   När provexemplaret är under påkänning ska en av de föreskrivna kemikalierna anbringas överst på provexemplarets yta ovanför stödpunkten. Kemikalien ska anbringas med en mjuk 13 mm bred borste, som väts före varje borstdrag. Tio enskilda borstdrag med 1 sekunds intervall över provexemplarets hela bredd, med undvikande av änden och kanterna, ska krävas (se figur 22).

Figur 22

Metod för applicering av kemikalier på provexemplaret

11.2.5   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

	Färglöst	Tonat
Färgning av plastbeläggningen eller rutan av plastmaterial	1	2

Övriga sekundäregenskaper berörs inte.

11.2.6   Tolkning av resultaten

11.2.6.1   Provningen av kemikaliebeständighet ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om provexemplaret inte visar tecken på uppmjukning, klibbighet, krackelering eller uppenbar förlust av genomsynlighet.

11.2.6.2   En uppsättning provexemplar ska anses vara tillfredsställande med avseende på kemikaliebeständighet om ett av följande villkor är uppfyllt:

11.2.6.2.1

Alla provningar har gett tillfredsställande resultat.

11.2.6.2.2

Ett prov har gett otillfredsställande resultat, men en ny omgång provningar, utförda på en ny uppsättning provexemplar, ger tillfredsställande resultat.

12.   PROVNING AV FLEXIBILITET OCH VIKNING

12.1   Tillämpningsområde

Med denna provning avgörs huruvida ett plastmaterial ska klassas såsom stelt eller böjligt.

12.2   Provningsmetod

Från materialet med nominell tjocklek skärs ett plant rektangulärt provexemplar 300 mm långt och 25 mm brett ut och sätts fast horisontellt i en fastspänningsanordning på ett sådant sätt att 275 mm av provexemplaret sticker ut fritt från fastspänningsanordningen. Denna fria ände ska stödjas horisontellt av en lämplig anordning tills provningen startar. Sextio sekunder efter borttagningen av detta stöd ska avvikelsen i vertikalt led för den fria änden anges i mm. Om avvikelsen är större än 50 mm utförs därefter en vikningsprovning i 180°. Provexemplaret viks helt kort, sedan viks det runt en 0,5 mm tjock plåtbit på ett sådant sätt att den har god kontakt på båda sidor.

12.3   Provningsförhållanden

Temperatur: 20°C ± 2°C

Relativ luftfuktighet: 60 ± 5 %

12.4   Krav

Den vertikala avvikelsen ska vara större än 50 mm för böjliga plastmaterial och 10 sekunder efter en 180° vikning ska materialet inte uppvisa några brottliknande skador på vikningsstället (se figur 23).

13.   RITSPROVNING

13.1   Tillämpningsområde

Denna provning utgör en enkel metod att fastställa beläggningars fästförmåga på den underliggande ytan. Sprödheten och andra hållfasthetsegenskaper kan utvärderas.

13.2   Utrustning

Skärverktyg med 6 blad infästade 1 mm från varandra. Ett förstoringsglas med en förstoring på 2 x för att undersöka det ritsade provexemplaret (se figur 24).

Figur 23

Uppsättning för flexibilitetsprovning

Figur 24

Verktyg med sex blad

13.3   Provningsmetod

Skär genom beläggningen ned till den underliggande ytan ett mönster med 6 snitt och vinkelrätt mot dessa ytterligare ett så att ett rutmönster med 25 kvadrater uppstår (ristat rutmönster).

Skärverktyget ska dras stadigt med en hastighet av 2–5 cm/s så att snitten når ned till den underliggande ytan men inte tränger för djupt ned.

Skärningen utförs på ett sådant sätt att de två främsta skärhuvudena på verktyget berör ytan enhetligt. Efter provningen undersöks snitten med ett förstoringsglas för att kontrollera att de nått ned till den underliggande ytan. Provningen utförs på åtminstone två olika ställen på provexemplaret. Efter att snitten har gjorts borstas de 5 gånger med lätt tryck i båda de diagonala riktningarna med en handborste med polyamidborst.

13.4   Tolkning av resultaten

Det ristade rutmönstret undersöks med ett förstoringsglas. Om de skurna kanterna är perfekt jämna och om ingen del av beläggningen lossnat får det ritsvärdet Gt0. Om det finns små fragment som lossnat vid skärningspunkterna mellan snitten och om den exponerade ytan uppgår till cirka 5 % av rutmönsterytan är ritsvärdet Gt1.

Större lossade områden graderas i området Gt2 till Gt5.

Ritsvärdeskategori	Exponerad del av rutmönsterytan
Gt2	mellan 5 och 15 %
Gt3	mellan 15 och 35 %
Gt4	mellan 35 och 65 %
Gt5	mer än 65 %

---

(1)  Ett lämpligt nötningsverktyg saluförs av Teledyne Taber (USA).

(2)  Lämpliga nötningshjul kan beställas från Teledyne Taber (Förenta staterna).

(3)  Till exempel Atlas Ci-serie, Heraeus Xenotest-serie eller Suga WEL-X-serie.

(4)  Till exempel Corning 7740 Pyrex eller Heraeus Suprax.

(5)  Total ultraviolett anses vara all strålning med våglängder kortare än 400 nm.

(6)  Internationella belysningskommissionen.

(7)  Enligt definition i bilaga 7 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3) (dokument TRANS/WP.29/78/rev.2, punkt 2).

BILAGA 4

VINDRUTOR AV HÄRDAT GLAS

1.   DEFINITION AV TYP

Vindrutor av härdat glas ska anses höra till olika typer om de skiljer sig åt beträffande minst en av följande primär- eller sekundäregenskaper.

1.1

Primäregenskaperna är följande: 1.1.1 Handelsbeteckningar eller varumärken. 1.1.2 Form och mått. Vindrutor av härdat glas ska anses höra till en av två grupper för provningarna av splittring och mekaniska egenskaper, dvs. 1.1.2.1 plana vindrutor och 1.1.2.2 böjda vindrutor. 1.1.3 Tjocklekskategorin inom vilken den nominella tjockleken ”e” befinner sig (en tillverkningstolerans på ± 0,2 mm tillåts): Kategori I e ≤ 4,5 mm Kategori II 4,5 mm < e ≤ 5,5 mm Kategori III 5,5 mm < e ≤ 6,5 mm Kategori IV 6,5 mm < e

1.2	Sekundäregenskaperna är följande: 1.2.1 Materialets art (polerat glas (planglas), flytglas, maskinglas). 1.2.2 Färgning (färglöst eller tonat). 1.2.3 Förekomst eller avsaknad av elektriska ledare. 1.2.4 Förekomst eller avsaknad av ogenomskinlig avskärmning.

2.   SPLITTRINGSPROVNING

2.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

2.1.1

Endast materialets art berörs.

2.1.2

Flytglas och maskinglas anses ha samma svårighetsindex.

2.1.3

Splittringsprovningarna ska upprepas vid övergång från polerat glas (planglas) till flytglas eller maskinglas, och tvärtom.

2.2   Antal provbitar

Sex provbitar från serien med den minsta utvecklingsytan och sex provexemplar från serien med den största utvecklingsytan, valda enligt bilaga 13, ska provas.

2.3   Olika glasområden

En vindruta av härdat glas ska omfatta två huvudområden, FI och FII. Den kan även omfatta ett mellanområde, FIII. Dessa områden definieras enligt följande:

2.3.1

Område FI : Periferiområde med fin splittring, minst 7 cm brett, runt hela kanten av vindrutan och innefattande en 2 cm bred ytterkant som inte underkastas någon utvärdering.

2.3.2

Område FII : Synbarhetsområde med varierande splittring, alltid innefattande en rektangulär del som är minst 20 cm hög och 50 cm lång. 2.3.2.1 För fordon i kategori M1 ska rektangelns centrum befinna sig i en cirkel med en radie av 10 cm med mittpunkten i projektionen av centrum av segmentet V1-V2. 2.3.2.2 För fordon i kategori M eller N utom M1 ska rektangelns centrum befinna sig inom en cirkel med radien 10 cm och mittpunkten i projektionen av centrum av punkten 0. 2.3.2.3 För jordbruks- och skogstraktorer och på anläggningsfordon ska synbarhetsområdet indikeras i provningsrapporten. 2.3.2.4 Höjden på ovannämnda rektangel får minskas till 15 cm för vindrutor som är mindre än 44 cm höga.

2.3.3

Område FIII : Mellanområde, högst 5 cm brett, mellan områdena FI och FII.

2.4   Provningsmetod

Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 1 i bilaga 3.

2.5   Islagspunkter (se bilaga 17, figur 2)

2.5.1

Islagspunkterna väljs enligt följande: Punkt 1 : I mittdelen av område FII inom ett område med stor eller liten påkänning. Punkt 2 : I område FIII, så nära som möjligt intill det vertikala symmetriplanet i område FII. Punkterna 3 och 3' : 3 cm från kanterna på en mittlinje på provbiten. När det finns ett tångmärke ska en av brottpunkterna ligga nära kanten med tångmärket och den andra nära den motsatta kanten. Punkt 4 : Vid den plats där krökningsradien är minst på den längsta mittlinjen. Punkt 5 : 3 cm från provbitens kant vid den plats där kantens krökningsradie är minst, antingen till vänster eller till höger.

2.5.2

En splittringsprovning ska utföras i var och en av punkterna 1, 2, 3, 3′, 4 och 5.

2.6   Tolkning av resultaten

2.6.1

En provning ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om splittringen uppfyller alla villkor som anges i punkterna 2.6.1.1, 2.6.1.2 och 2.6.1.3. 2.6.1.1 Område FI: 2.6.1.1.1 Antalet skärvor i varje kvadrat på 5 cm × 5 cm är inte färre än 40 eller fler än 350. Om antalet är färre än 40 gäller dock att om antalet skärvor inom en valfri kvadrat på 10 cm × 10 cm som innehåller kvadraten på 5 cm × 5 cm inte är färre än 160, är detta godtagbart. 2.6.1.1.2 För ovanstående regel gäller att en skärva som sträcker sig över sidan av en kvadrat räknas som en halv skärva. 2.6.1.1.3 Splittringen ska inte kontrolleras i ett 2 cm brett band runt provexemplarens kant, varvid detta band representerar glasets ram, och inte heller inom en radie på 7,5 cm från islagspunkten. 2.6.1.1.4 Högst tre skärvor med en area som överstiger 3 cm2 ska tillåtas. Två av dessa skärvor får inte finnas inom samma cirkel med 10 cm diameter. 2.6.1.1.5 Långsträckta skärvor får tillåtas förutsatt att deras ändar inte är eggvassa och att deras längd inte överstiger 7,5 cm, utom i det fall som anges i punkt 2.6.2.2. Om dessa långsträckta skärvor sträcker sig till glasets kant får de inte bilda en vinkel på mer än 45° mot kanten. 2.6.1.2 Område FII: 2.6.1.2.1 Den kvarvarande sikten efter splittringen ska kontrolleras inom det rektangulära område som anges i punkt 2.3.2. Inom denna rektangel ska den sammanlagda arean av skärvorna på mer än 2 cm2 motsvara minst 15 % av rektangelns yta. För vindrutor som är mindre än 44 cm höga, eller vars monteringsvinkel är mindre än 15° från vertikallinjen, ska siktandelen vara minst lika med 10 % av arean hos motsvarande rektangel. 2.6.1.2.2 Ingen skärva får ha en yta större än 16 cm2, utom i det fall som anges i punkt 2.6.2.2. 2.6.1.2.3 Inom en radie på 10 cm från islagspunkten, men endast i den del av cirkeln som ingår i område FII, medges tre skärvor med en area på mer än 16 cm2 men mindre än 25 cm2 2.6.1.2.4 Skärvorna ska huvudsakligen ha regelbunden form och vara fria från spetsar av den typ som beskrivs i punkt 2.6.1.2.4.1. Högst 10 oregelbundna skärvor medges dock inom valfri rektangel på 50 × 20 cm och högst 25 över hela vindrutans yta. Ingen sådan skärva får ha en spets som är mer än 35 mm lång mätt enligt punkt 2.6.1.2.4.1. 2.6.1.2.4.1 En skärva anses vara en oregelbunden skärva om den inte kan skrivas in i en cirkel med 40 mm diameter, om den har minst en spets som är mer än 15 mm lång när den mäts från udden till den del där bredden är lika med glasets tjocklek, och om den har en eller flera spetsar med en toppvinkel på mindre än 40°. 2.6.1.2.5 Skärvor med långsträckt form medges i område FII i dess helhet, förutsatt att de inte överstiger 10 cm i längd, utom i det fall som anges i punkt 2.6.2.2. 2.6.1.3 Område FIII: Splittringen i detta område ska ha egenskaper som ligger mellan egenskaperna för splittringarna som medges i de två grannområdena (FI och FII).

2.6.2

En vindruta som inlämnas för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på splittringen om minst ett av följande villkor är uppfyllt: 2.6.2.1 Alla provningar som utförs med islagspunkterna enligt punkt 2.5.1 har gett ett tillfredsställande resultat. 2.6.2.2 En provning av alla de som utförs i de islagspunkter som föreskrivs i punkt 2.5.1 har gett ett otillfredsställande resultat, dock utan att följande gränsvärden överskridits: Område FI : högst fem skärvor som är mellan 7,5 och 15 cm långa. Område FII : högst tre skärvor med en area på mellan 16 och 20 cm2 utanför cirkeln med radien 10 cm centrerad på islagspunkten. Område FIII : högst fyra skärvor som är mellan 10 och 17,5 cm långa. Därefter har provningen upprepats på ett nytt provexemplar, som antingen uppfyllt kraven i punkt 2.6.1 eller uppvisat avvikelser inom ovan nämnda gränsvärden. 2.6.2.3 Två provningar av alla provningarna som utförs med islagspunkterna enligt punkt 2.5.1 har gett ett otillfredsställande resultat, dock utan att gränsvärdena enligt punkt 2.6.2.2 överskridits, och ytterligare en serie provningar som utförs på en ny uppsättning provexemplar uppfyller kraven i punkt 2.6.1, eller om högst två provexemplar av den nya uppsättningen uppvisar avvikelser inom gränsvärdena i punkt 2.6.2.2.

2.6.3

Om de ovannämnda avvikelserna förekommer, ska de antecknas i provningsrapporten och permanenta registreringar av splittringsmönstren för berörda delar av vindrutan ska bifogas rapporten.

3.   PROVNING MED ATTRAPPHUVUD

3.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Ingen sekundäregenskap berörs.

3.2   Antal provbitar

3.2.1

För varje grupp av vindrutor av härdat glas ska fyra provbitar med ungefär minsta utvecklingsytan och fyra provbitar med ungefär största utvecklingsytan provas, varvid alla åtta provexemplaren ska vara av samma typer som de som valts för splittringsprovningarna (se punkt 2.2).

3.2.2

Som alternativ ska, om det laboratorium som utför provningarna så önskar, för varje kategori av vindrutetjocklek, sex provbitar med måttet (1 100 mm × 500 mm) ± 5/2 mm genomgå provning.

3.3   Provningsmetod

3.3.1

Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 3.1 i bilaga 3.

3.3.2

Fallhöjden ska vara 1,5 m ± 0/5 mm.

3.4   Tolkning av resultaten

3.4.1

Provningen ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om vindrutan eller provbiten brister.

3.4.2

En uppsättning provbitar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på provningen med attrapphuvud om något av de två följande villkoren är uppfyllt: 3.4.2.1 Alla provningar har gett tillfredsställande resultat. 3.4.2.2 En provning har gett otillfredsställande resultat, men en ny omgång provningar, utförda på en ny uppsättning provbitar, ger tillfredsställande resultat.

4.   OPTISKA EGENSKAPER

De krav avseende optiska egenskaper som anges i punkt 9 i bilaga 3 ska gälla för varje typ av vindruta.

BILAGA 5

RUTOR AV ENHETLIGT HÄRDAT GLAS  (1)

1.   DEFINITION AV TYP

Rutor av enhetligt härdat glas ska anses höra till olika typer om de skiljer sig åt beträffande minst en av följande primär- eller sekundäregenskaper.

1.1   Primäregenskaperna är följande:

1.1.1

Handelsbeteckningar eller varumärken.

1.1.2

Härdningsmetodens art (termisk eller kemisk).

1.1.3

Formkategorin. Två kategorier särskiljs: 1.1.3.1 Rutor av planglas. 1.1.3.2 Rutor av böjt planglas.

1.1.4

Tjocklekskategorin inom vilken den nominella tjockleken ”e” befinner sig (en tillverkningstolerans på ± 0,2 mm är tillåten): Kategori I e ≤ 3,5 mm Kategori II 3,5 mm < e ≤ 4,5 mm Kategori III 4,5 mm < e ≤ 6,5 mm Kategori IV 6,5 mm < e

1.2   Sekundäregenskaperna är följande:

1.2.1

Materialets art (polerat glas [planglas], flytglas, maskinglas).

1.2.2

Färgning (färglöst eller tonat).

1.2.3

Förekomst eller avsaknad av elektriska ledare.

1.2.4

Förekomst eller avsaknad av ogenomskinlig avskärmning.

2.   SPLITTRINGSPROVNING

2.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Material	Svårighetsindex
Planglas	2
Flytglas	1
Maskinglas	1

Inga andra sekundäregenskaper berörs.

2.2   Antal provbitar

2.2.1   Provbitar av varje formkategori och av varje tjocklekskategori som är svår att framställa ska väljas enligt följande provningskriterier:

2.2.1.1

För rutor av planglas: två uppsättningar provbitar motsvarande 2.2.1.1.1 den största utvecklingsytan, 2.2.1.1.2 den minsta vinkeln mellan två intilliggande sidor.

2.2.1.2

För rutor av planglas och böjt planglas: tre uppsättningar provexemplar motsvarande 2.2.1.2.1 den största utvecklingsytan, 2.2.1.2.2 den minsta vinkeln mellan två intilliggande sidor, 2.2.1.2.3 den största segmenthöjden.

2.2.2   Provningar som utförs på provbitar som motsvarar största arean, ”S”, ska anses vara tillämpliga på varje annan area som är mindre än S + 5 %.

2.2.3   Om de inlämnade provexemplaren uppvisar en vinkel, γ, som är mindre än 30°, anses provningarna vara lika tillämpliga på alla tillverkade glasrutor som har en vinkel som är större än γ – 5°.

Om de inlämnade provexemplaren uppvisar en vinkel, γ, som är större än eller lika med 30°, anses provningarna vara lika tillämpliga på alla tillverkade glasrutor som har en vinkel som är lika med eller större än 30°.

2.2.4   Om segmenthöjden h på de inlämnade provexemplaren är större än 100 mm, anses provningarna vara lika tillämpliga på alla tillverkade glasrutor som har en segmenthöjd på mindre än h + 30 mm.

Om segmenthöjden på de inlämnade provexemplaren är mindre än eller lika med 100 mm, anses provningarna vara lika tillämpliga på alla glasrutor som har en segmenthöjd på mindre än eller lika med 100 mm.

2.3   Antal provbitar per uppsättning

Antalet provbitar i varje grupp ska vara enligt följande, med hänsyn till formkategorin som definieras i punkt 1.1.3:

Glasrutans art	Antal provbitar
Planglas	4
Böjt planglas (minsta krökningsradie ≥ 200 mm)
Böjt planglas (minsta krökningsradie < 200 mm)	8

2.4   Provningsmetod

2.4.1   Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 1 i bilaga 3.

2.5   Islagspunkter (se bilaga 17, figur 3)

2.5.1   För rutor av planglas och rutor av böjt planglas ska de islagspunkter som anges i figurerna 3a och 3b respektive figur 3c i bilaga 17 vara enligt följande:

Punkt 1	:	I rutans geometriska mittpunkt.
Punkt 2	:	För böjda glasrutor med en minsta krökningsradie ”r” på mindre än 200 mm. Denna punkt väljs på den längsta mittlinjen i den del av rutan där krökningsradien är minst.

2.5.2   Fyra provbitar ska provas från varje islagspunkt.

2.6   Tolkning av resultaten

2.6.1   En provning ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om splittringen uppfyller följande villkor:

2.6.1.1

Antalet skärvor i varje kvadrat på 5 × 5 cm är inte färre än 40.

2.6.1.2

För ovanstående regel gäller att en skärva som sträcker sig över sidan av en kvadrat räknas som en halv skärva.

2.6.1.3

Splittringen ska inte kontrolleras i ett 2 cm brett band runt provexemplarens kant, varvid detta band representerar glasets ram, och inte heller inom en radie på 7,5 cm från islagspunkten.

2.6.1.4

Om en skärva sträcker sig utöver det uteslutna området ska bara den del av skärvan som befinner sig utanför området bedömas.

2.6.1.5

Skärvor med en area som överstiger 3 cm2 tillåts inte, utom i de delar som anges i punkt 2.6.1.3.

2.6.1.6

Ingen skärva som är längre än 100 mm får tillåtas, utom i de områden som definieras i punkt 2.6.1.3 under förutsättning att 2.6.1.6.1 skärvans ändar inte konvergerar i en punkt, 2.6.1.6.2 de inte bildar en vinkel på mer än 45° mot rutans kant om de sträcker sig till denna.

2.6.2   En uppsättning provbitar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på splittringen om minst tre av de fyra provningar som utförts vid varje islagspunkt som föreskrivs i punkt 2.5.1 har gett ett tillfredsställande resultat.

2.6.3   Om ovan nämnda avvikelser förekommer ska de antecknas i provningsrapporten och permanenta registreringar av splittringsmönstren för berörda delar av glasrutan ska bifogas rapporten.

3.   PROVNING AV MEKANISK HÅLLFASTHET

3.1   Fallprovning med kula på 227 g

3.1.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Material	Svårighetsindex	Färg	Svårighetsindex
Polerat glas	2	färglöst	1
Flytglas	1	tonat	2
Maskinglas	1

Övriga sekundäregenskaper (nämligen förekomst eller avsaknad av elektriska ledare) berörs inte.

3.1.2   Antal provbitar

Sex provbitar ska genomgå provning för varje tjocklekskategori enligt definitionen i punkt 1.1.4.

3.1.3   Provningsmetod

3.1.3.1

Den provningsmetod som ska användas är den som beskrivs i punkt 2.1 i bilaga 3.

3.1.3.2

Fallhöjden (från kulans undersida till provbitens övre sida) ska vara 2,0 m ± 0/5 mm.

3.1.4   Tolkning av resultaten

3.1.4.1

Provningen ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om minst fem av provbitarna inte brister.

4.   OPTISKA EGENSKAPER

4.1   De bestämmelser om den normala ljustransmittansen som anges i punkt 9.1 i bilaga 3 ska gälla för rutor eller delar av rutor av enhetligt härdat glas som sitter på platser som är viktiga för förarens sikt.

4.2   Bestämmelserna i punkt 9 i bilaga 3 ska gälla för rutor av enhetligt härdat glas, avsedda för användning som vindrutor på långsamgående fordon som på grund av sin konstruktion inte kan överskrida 40 km/tim. Detta ska inte gälla för plana vindrutor som omfattas av en redan godkänd grupp.

---

(1)  Denna typ av enhetligt härdat glas kan även användas som vindrutor på långsamgående fordon, som på grund av konstruktionen inte kan överskrida 40 km/tim.

BILAGA 6

VANLIGA VINDRUTOR AV LAMINERAT GLAS

1.   DEFINITION AV TYP

Vanliga vindrutor av laminerat glas ska anses höra till olika typer om de skiljer sig åt beträffande minst en av följande primär- eller sekundäregenskaper.

1.1   Primäregenskaperna är följande:

1.1.1

Handelsbeteckningar eller varumärken.

1.1.2

Form och mått. Vanliga vindrutor av laminerat glas anses höra till en grupp med avseende på provningar av mekaniska egenskaper och beständighet mot miljöpåverkan.

1.1.3

Antalet glasskikt.

1.1.4

Vindrutans nominella tjocklek ”e”, varvid en tillverkningstolerans på 0,2 n mm (”n” är antalet glasskikt i vindrutan) över eller under det nominella värdet medges.

1.1.5

Mellanskiktets eller mellanskiktens nominella tjocklek.

1.1.6

Mellanskiktets eller mellanskiktens art och typ (t.ex. mellanskikt av PVB eller annat plastmaterial).

1.2   Sekundäregenskaperna är följande:

1.2.1

Materialets art (polerat glas [planglas], flytglas, maskinglas).

1.2.2

Mellanskiktets eller mellanskiktens färgning (helt eller delvis) (färglösa eller tonade).

1.2.3

Glasets färgning (färglöst eller tonat).

1.2.4

Förekomst eller avsaknad av elektriska ledare.

1.2.5

förekomst eller avsaknad av ogenomskinlig avskärmning.

2.   ALLMÄNT

2.1   För vanliga vindrutor av laminerat glas ska andra provningar än provningar med attrapphuvud (punkt 3.2) och provningar av optiska egenskaper utföras på plana provbitar som antingen skärs ut från verkliga vindrutor eller är särskilt tillverkade för ändamålet. I båda fallen ska provbitarna i alla hänseenden vara helt representativa för de serietillverkade vindrutor för vilka godkännande söks.

2.2   Före varje provning ska provbitarna förvaras under minst fyra timmar i en temperatur på 23 °C ± 2 °C. Provningarna ska utföras så snart som möjligt efter det att provbitarna tagits ut ur den behållare där de förvarats.

3.   PROVNING MED ATTRAPPHUVUD

3.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Ingen sekundäregenskap berörs.

3.2   Provning med attrapphuvud på en komplett vindruta

3.2.1   Antal provbitar

Fyra provbitar från serien med den minsta utvecklingsytan och fyra provexemplar från serien med den största utvecklingsytan, valda enligt bestämmelserna i bilaga 13, ska provas.

3.2.2   Provningsmetod

3.2.2.1

Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 3.1 i bilaga 3.

3.2.2.2

Fallhöjden ska vara 1,5 m ± 0/5 mm.

3.2.3   Tolkning av resultaten

3.2.3.1

Denna provning ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om följande villkor är uppfyllda: 3.2.3.1.1 Provbiten brister och uppvisar flera cirkulära sprickor centrerade kring islagspunkten, varvid sprickorna närmast islagspunkten ska befinna sig högst 80 mm från denna. 3.2.3.1.2 Glasskikten ska förbli vidhäftade vid mellanskiktet av plastmaterial. En eller flera partiella separationer från mellanskiktet över en bredd på mindre än 4 mm på ömse sidor om sprickan medges utanför en cirkel med 60 mm diameter centrerad på islagspunkten. 3.2.3.1.3 På islagssidan: 3.2.3.1.3.1 Mellanskiktet får inte friläggas över en yta på mer än 20 cm2. 3.2.3.1.3.2 En reva med en längd på upp till 35 mm tillåts i mellanskiktet.

3.2.3.2

En uppsättning provbitar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på provningen med attrapphuvud om alla provningar ger ett tillfredsställande resultat.

4.   PROVNING AV MEKANISK HÅLLFASTHET

4.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Ingen sekundäregenskap berörs.

4.2   Fallprovning med kula på 2 260 g

4.2.1   Tolv kvadratiska provbitar med 300 mm ± 0/10 mm sida ska genomgå provning.

4.2.2   Provningsmetod

4.2.2.1

Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 2.2 i bilaga 3.

4.2.2.2

Fallhöjden (från kulans undersida till provbitens övre sida) ska vara 4 m ± 0/25 mm.

4.2.3   Tolkning av resultaten

4.2.3.1

Provningen ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om kulan inte passerar genom glaset inom fem sekunder efter islagsögonblicket.

4.2.3.2

En uppsättning provbitar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på fallprovning med kula på 2 260 g om minst elva av de tolv provningarna har gett ett tillfredsställande resultat.

4.3   Fallprovning med kula på 227 g

4.3.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Ingen sekundäregenskap berörs.

4.3.2   Antal provbitar

Tjugo kvadratiska provbitar med 300 mm ± 0/10 mm sida ska genomgå provning.

4.3.3   Provningsmetod

4.3.3.1

Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 2.1 i bilaga 3. Tio provbitar ska provas vid + 40 °C ± 2 °C och tio vid – 20 °C ± 2 °C.

4.3.3.2

Fallhöjden för de olika tjocklekskategorierna och massan hos de skärvor som lossnar anges i tabellen nedan:   + 40 °C ± 2 °C – 20 °C ± 2 °C Provbitens nominella tjocklek (mm) Fallhöjd (m) Största tillåtna massa hos skärvorna (g) Fallhöjd (m) Största tillåtna massa hos skärvorna (g) e ≤ 4,5 9 12 8,5 12 4,5 < e ≤ 5,5 9 15 8,5 15 5,5 < e ≤ 6,5 9 20 8,5 20 e > 6,5 9 25 8,5 25

4.3.4   Tolkning av resultaten

4.3.4.1

Provningen ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om följande villkor är uppfyllda: — Kulan passerar inte genom provbiten. — Provbiten brister inte i flera bitar. — Om mellanskiktet inte rivs sönder, får inte massan hos skärvor som lossnar från glassidan som är motsatt islagspunkten överstiga de tillämpliga värden som anges i punkt 4.3.3.2.

4.3.4.2

En uppsättning provbitar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på fallprovning med kula på 227 g om minst åtta av de tio provningarna vid varje temperatur har gett ett tillfredsställande resultat.

5.   PROVNING AV BESTÄNDIGHET MOT MILJÖPÅVERKAN

5.1   Provning av nötningshärdighet

5.1.1   Svårighetsindex och provningsmetod

Kraven i punkt 4 i bilaga 3 ska gälla och provningen ska fortsättas under 1 000 cykler.

5.1.2   Tolkning av resultaten

Rutan av säkerhetsglas ska anses vara tillfredställande med avseende på nötningshärdighet om ljusspridningen till följd av provbitens nötning inte överstiger 2 %.

5.2   Provning av värmebeständighet

Kraven i punkt 5 i bilaga 3 ska gälla.

5.3   Provning av beständighet mot ljuspåverkan

5.3.1   Allmänna krav

Provningen ska utföras endast om laboratoriet finner detta värdefullt på grund av laboratoriets egna data om mellanskiktet.

5.3.2   Kraven i punkt 6.3 i bilaga 3 ska gälla.

5.4   Provning av fuktbeständighet

Kraven i punkt 7 i bilaga 3 ska gälla.

6.   OPTISKA EGENSKAPER

De krav avseende optiska egenskaper som anges i punkt 9 i bilaga 3 ska gälla för varje typ av vindruta. Detta ska inte gälla för plana vindrutor som omfattas av en redan godkänd grupp om lutningsvinkeln är mindre än 40° mot vertikalplanet.

BILAGA 7

RUTOR AV LAMINERAT GLAS

1.   DEFINITION AV TYP

Rutor av laminerat glas ska anses höra till olika typer om de skiljer sig åt beträffande minst en av följande primär- eller sekundäregenskaper.

1.1   Primäregenskaperna är följande:

1.1.1

Handelsbeteckningar eller varumärken.

1.1.2

Rutans tjocklekskategori i vilken den nominella tjockleken ”e” befinner sig, varvid en tillverkningstolerans på ± 0,2 n mm (där ”n” är antalet glasskikt i rutan) ska tillåtas. Kategori I e ≤ 5,5 mm Kategori II 5,5 mm < e ≤ 6,5 mm Kategori III 6,5 mm < e

1.1.3

Mellanskiktets eller mellanskiktens nominella tjocklek.

1.1.4

Mellanskiktets eller mellanskiktens art och typ (t.ex. mellanskikt av PVB eller annat plastmaterial).

1.1.5

Varje särskild behandling som ett eller flera glasskikt kan ha genomgått.

1.2   Sekundäregenskaperna är följande:

1.2.1

Materialets art (polerat glas [planglas], flytglas, maskinglas).

1.2.2

Mellanskiktets eller mellanskiktens färgning (helt eller delvis) (färglösa eller tonade).

1.2.3

Glasets färgning (färglöst eller tonat).

1.2.4

Förekomst eller avsaknad av ogenomskinlig avskärmning.

2.   ALLMÄNT

2.1   För rutor av laminerat glas ska provningarna utföras på plana provbitar som antingen skärs ut från vanligt glasmaterial eller är särskilt tillverkade. I båda fallen ska provbitarna i alla avseenden vara helt representativa för de tillverkade glasmaterial för vilka godkännande söks.

2.2   Före varje provning ska provbitarna av laminerat glas förvaras under minst fyra timmar i en temperatur på 23°C ± 2°C. Provningarna ska utföras så snart som möjligt efter det att provbitarna tagits ut ur den behållare där de förvarats.

2.3   Villkoren i denna bilaga ska anses vara uppfyllda om glaset som inlämnats för godkännande har samma sammansättning som en vindruta som redan godkänts enligt bestämmelserna i bilaga 6, 8 eller 9.

3.   PROVNING AV MEKANISK HÅLLFASTHET – FALLPROVNING MED KULA PÅ 227 g

3.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Ingen sekundäregenskap berörs.

3.2   Antal provbitar

Åtta plana provexemplar med måtten 300 mm × 300 mm, särskilt tillverkade eller utskurna från den planaste delen av en ruta, ska provas.

3.2.1

Provbitarna kan alternativt vara färdiga produkter som kan stödjas med den utrustning som beskrivs i punkterna 2.1.1–2.1.1.3 i bilaga 3.

3.2.2

Om provbitarna är böjda ska omsorg ägnas åt att säkerställa tillräcklig kontakt med stödet.

3.3   Provningsmetod

3.3.1

Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 2.1 i bilaga 3.

3.3.2

Fallhöjden från kulans undersida till provbitens eller provexemplarets övre sida ska vara 9 m ± 0/25 mm.

3.4   Tolkning av resultaten

3.4.1

Provningen ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om följande villkor är uppfyllda: a) Kulan passerar inte genom provbiten. b) Det laminerade glaset brister inte i separata bitar. c) Vid punkten omedelbart motsatt islagspunkten får små glasskärvor lossna från provexemplaret, men de små områden som påverkas på detta sätt ska bestå av mindre än 645 mm2 förstärkningsmaterial, vars yta alltid ska vara väl belagd med småpartiklar av tätt vidhäftande glas. Den totala separationen mellan glaset och förstärkningsmaterialet får inte överskrida 1 935 mm2 på någon sida. Splittring av den yttre glasytan motsatt islagspunkten och intill islagsytan ska inte betraktas som ett misslyckande.

3.4.2

En uppsättning provbitar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på mekanisk hållfasthet om minst sex av de åtta provningarna har gett ett tillfredsställande resultat.

4.   PROVNING AV BESTÄNDIGHET MOT MILJÖPÅVERKAN

4.1   Provning av nötningshärdighet

4.1.1   Svårighetsindex och provningsmetod

Kraven i punkt 4 i bilaga 3 ska gälla och provningen ska fortsättas under 1 000 cykler.

4.1.2   Tolkning av resultaten

En ruta av säkerhetsglas ska anses vara tillfredsställande med avseende på nötningshärdighet om ljusspridningen till följd av nötning på provbiten inte överstiger 2 %.

4.2   Provning av värmebeständighet

Kraven i punkt 5 i bilaga 3 ska gälla.

4.3   Provning av beständighet mot ljuspåverkan

4.3.1   Allmänna krav

Provningen ska utföras endast om laboratoriet finner detta värdefullt på grund av laboratoriets egna data om mellanskiktet.

4.3.2   Antal provexemplar eller provbitar

Kraven i punkt 6.3 i bilaga 3 ska gälla.

4.4   Provning av fuktbeständighet

Kraven i punkt 7 i bilaga 3 ska gälla.

5.   OPTISKA EGENSKAPER

De bestämmelser om den normala ljustransmittansen som anges i punkt 9.1 i bilaga 3 ska gälla för glasrutor eller delar av glasrutor som sitter på platser som är viktiga för förarens sikt.

BILAGA 8

BEHANDLADE VINDRUTOR AV LAMINERAT GLAS

1.   DEFINITION AV TYP

Behandlade vindrutor av laminerat glas ska anses höra till olika typer om de skiljer sig åt beträffande minst en av följande primär- eller sekundäregenskaper.

1.1   Primäregenskaperna är följande:

1.1.1

Handelsbeteckningar eller varumärken.

1.1.2

Form och mått. Behandlade vindrutor av laminerat glas ska anses höra till en grupp med avseende på provningar av splittring, mekaniska egenskaper och beständighet mot miljöpåverkan.

1.1.3

Antalet glasskikt.

1.1.4

Vindrutans nominella tjocklek ”e”, varvid en tillverkningstolerans på 0,2 n mm (där ”n” är antalet glasskikt i vindrutan) över och under det nominella värdet är tillåten.

1.1.5

Varje särskild behandling som ett eller flera glasskikt kan ha genomgått.

1.1.6

Mellanskiktets eller mellanskiktens nominella tjocklek.

1.1.7

Mellanskiktets eller mellanskiktens art och typ (t.ex. mellanskikt av PVB eller annat plastmaterial).

1.2   Sekundäregenskaperna är följande:

1.2.1

Materialets art (polerat glas [planglas], flytglas, maskinglas).

1.2.2

Mellanskiktets eller mellanskiktens färgning (helt eller delvis) (färglösa eller tonade).

1.2.3

Glasets färgning (färglöst eller tonat).

1.2.4

Förekomst eller avsaknad av elektriska ledare.

1.2.5

Förekomst eller avsaknad av ogenomskinlig avskärmning.

2.   ALLMÄNT

2.1   För behandlade vindrutor av laminerat glas, ska andra provningar än provningen med attrapphuvud på en komplett vindruta och provningar av optiska egenskaper utföras på provexemplar eller plana provbitar som är särskilt tillverkade för ändamålet. I båda fallen ska dock provbitarna i alla hänseenden vara helt representativa för de serietillverkade vindrutor för vilka godkännande söks.

2.2   Före varje provning ska provbitarna eller provexemplaren förvaras under minst fyra timmar i en temperatur på 23 °C ± 2 °C. Provningarna ska utföras så snart som möjligt efter det att provbitarna tagits ut ur den behållare där de förvarats.

3.   FÖRESKRIVNA PROVNINGAR

Behandlade vindrutor av laminerat glas ska genomgå följande provningar:

3.1	De provningar som föreskrivs i bilaga 6 för vanliga vindrutor av laminerat glas.

3.2	Den splittringsprovning som beskrivs i punkt 4.

4.   SPLITTRINGSPROVNING

4.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Material	Svårighetsindex
Planglas	2
Flytglas	1
Maskinglas	1

4.2   Antal provbitar eller provexemplar

En provbit med måtten (1 100 mm × 500 mm) ± 5/2 mm eller ett provexemplar genomgår provning för varje islagspunkt.

4.3   Provningsmetod

Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 1 i bilaga 3.

4.4   Islagspunkt eller islagspunkter

Glasrutan ska träffas i vart och ett av de yttre behandlade skikten i mitten av provbiten eller provexemplaret.

4.5   Tolkning av resultaten

4.5.1   För varje islagspunkt ska splittringsprovningen anses ha gett ett tillfredsställande resultat om den totala ytan av skärvor med en yta på mer än 2 cm2 inom en rektangel såsom anges i punkt 2.3.2 i bilaga 4 utgör minst 15 % av ytan av denna rektangel.

4.5.1.1   För ett provexemplar:

4.5.1.1.1

För fordon i kategori M1 ska rektangelns centrum befinna sig i en cirkel med en radie av 10 cm med mittpunkten i projektionen av centrum av segmentet V1 V2.

4.5.1.1.2

För fordon i kategori M eller N utom M1 ska rektangelns centrum befinna sig inom en cirkel med radien 10 cm och mittpunkten i projektionen av centrum av punkten 0.

4.5.1.1.3

För jordbruks- och skogstraktorer och på anläggningsfordon ska synbarhetsområdet indikeras i provningsrapporten.

4.5.1.1.4

Ovanstående rektangels höjd får minskas till 15 cm för vindrutor som är mindre än 44 cm höga eller vars monteringsvinkel är mindre än 15° från vertikalplanet. Andelen för sikten ska vara lika med minst 10 % av ytan på motsvarande rektangel.

4.5.1.2   För en provbit ska rektangelns mittpunkt befinna sig på provbitens längre axel 450 mm från en av dess kanter.

4.5.2   Provbiten/-bitarna eller den eller de färdiga produkter som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på splittringen om ett av följande villkor är uppfyllt:

4.5.2.1

Provningarna ger ett tillfredsställande resultat för varje islagspunkt.

4.5.2.2

Sedan provningen upprepats på en ny uppsättning med fyra provbitar för varje islagspunkt där provningen ursprungligen gett ett otillfredsställande resultat, har alla de fyra nya provningarna som utförts vid samma islagspunkter gett tillfredsställande resultat.

BILAGA 9

SÄKERHETSGLAS MED PLASTBELÄGGNING

(på insidan)

1.   DEFINITION AV TYP

Säkerhetsglasmaterial, enligt definitionen i bilagorna 4–8, ska om de är belagda med ett skikt av plastmaterial på insidan inte bara uppfylla kraven i berörda bilagor utan även följande krav.

2.   PROVNING AV NÖTNINGSHÄRDIGHET

2.1   Svårighetsindex och provningsmetod

Plastbeläggningen ska genomgå en provning under 100 cykler enligt de krav som anges i punkt 4 i bilaga 3.

2.2   Tolkning av resultaten

Plastbeläggningen ska anses vara tillfredställande med avseende på nötningshärdighet om ljusspridningen till följd av provbitens nötning inte överstiger 4 %.

3.   PROVNING AV FUKTBESTÄNDIGHET

3.1   Härdat säkerhetsglas belagt med plastmaterial ska genomgå provning av fuktbeständighet.

3.2   Kraven i punkt 7 i bilaga 3 ska gälla.

4.   PROVNING AV BESTÄNDIGHET MOT TEMPERATURVÄXLINGAR

Kraven i punkt 8 i bilaga 3 ska gälla.

5.   BRANDMOTSTÅNDSPROVNING

Kraven i punkt 10 i bilaga 3 ska gälla.

6.   PROVNING AV KEMIKALIEBESTÄNDIGHET

Kraven i punkt 11.2.1 i bilaga 3 ska gälla.

BILAGA 10

VINDRUTOR AV PLEXIGLAS

1.   DEFINITION AV TYP

Vindrutor av plexiglas ska anses höra till olika typer om de skiljer sig åt beträffande minst en av följande primär- eller sekundäregenskaper.

1.1   Primäregenskaperna är följande:

1.1.1

Handelsbeteckningar eller varumärken.

1.1.2

Form och mått. Vindrutor av plexiglas ska anses höra till en grupp med avseende på provningar av mekanisk hållfasthet, beständighet mot miljöpåverkan, beständighet mot temperaturväxlingar och kemikaliebeständighet.

1.1.3

Antalet plastskikt.

1.1.4

Vindrutans nominella tjocklek ”e”, varvid en tillverkningstolerans på ± 0,2 mm är tillåten.

1.1.5

Glasskiktets nominella tjocklek.

1.1.6

Den nominella tjockleken på det eller de plastskikt som fungerar som mellanskikt.

1.1.7

Arten och typen för de plastskikt som fungerar som mellanskikt (t.ex. PVB eller annat material) och för det plastskikt som finns på insidan.

1.1.8

Varje särskild behandling som glaset kan ha genomgått.

1.2   Sekundäregenskaperna är följande:

1.2.1

Materialets art (planglas, flytglas, maskinglas).

1.2.2

Färgningen (total eller partiell) av eventuella plastskikt (färglösa eller tonade).

1.2.3

Glasets färgning (färglöst eller tonat).

1.2.4

Förekomst eller avsaknad av elektriska ledare.

1.2.5

Förekomst eller avsaknad av ogenomskinlig avskärmning.

2.   ALLMÄNT

2.1   För vindrutor av plexiglas ska andra provningar än provningar med attrapphuvud (punkt 3.2) och provningar av optiska egenskaper utföras på plana provbitar som antingen skärs ut från verkliga vindrutor eller är särskilt tillverkade för ändamålet. I båda fallen ska provbitarna i alla hänseenden vara helt representativa för de serietillverkade vindrutor för vilka godkännande söks.

2.2   Före varje provning ska provbitarna förvaras under minst fyra timmar i en temperatur på 23 °C ± 2 °C. Provningarna ska utföras så snart som möjligt efter det att provbitarna tagits ut ur den behållare där de förvarats.

3.   PROVNING MED ATTRAPPHUVUD

3.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Ingen sekundäregenskap berörs.

3.2   Provning med attrapphuvud på en komplett vindruta

3.2.1   Antal provbitar

Fyra provbitar från serien med den minsta utvecklingsytan och fyra provbitar från serien med den största utvecklingsytan, valda enligt bestämmelserna i bilaga 13, ska provas.

3.2.2   Provningsmetod

3.2.2.1   Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 3.1 i bilaga 3.

3.2.2.2   Fallhöjden ska vara 1,5 m ± 0/5 mm.

3.2.3   Tolkning av resultaten

3.2.3.1   Denna provning ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om följande villkor är uppfyllda:

3.2.3.1.1

Glasskiktet brister och uppvisar flera cirkulära sprickor ungefär centrerade på islagspunkten, varvid sprickorna närmast islagspunkten ska befinna sig högst 80 mm från denna.

3.2.3.1.2

Glasskiktet ska förbli vidhäftat vid mellanskiktet av plastmaterial. En eller flera delvisa separationer från mellanskiktet över en bredd på högst 4 mm kan tillåtas på ömse sidor om sprickan utanför en cirkel med 60 mm diameter centrerad på islagspunkten.

3.2.3.1.3

En reva med en längd på upp till 35 mm tillåts i mellanskiktet på islagssidan.

3.2.3.2   En uppsättning provexemplar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på provningen med attrapphuvud om alla provningar ger ett tillfredsställande resultat.

4.   PROVNING AV MEKANISK HÅLLFASTHET

4.1   Svårighetsindex, provningsmetod och tolkning av resultat

Kraven i punkt 4 i bilaga 6 ska gälla.

4.2   Det tredje kravet i punkt 4.3.4.1 i bilaga 6 gäller dock inte.

5.   PROVNING AV BESTÄNDIGHET MOT MILJÖPÅVERKAN

5.1   Provning av nötningshärdighet

5.1.1   Provning av nötningshärdighet på utsidan

5.1.1.1   Kraven i punkt 5.1 i bilaga 6 ska gälla.

5.1.2   Provning av nötningshärdighet på insidan

5.1.2.1   Kraven i punkt 2 i bilaga 9 ska gälla.

5.2   Provning av värmebeständighet

Kraven i punkt 5 i bilaga 3 ska gälla.

5.3   Provning av beständighet mot ljuspåverkan

Kraven i punkt 6.3 i bilaga 3 ska gälla.

5.4   Provning av fuktbeständighet

Kraven i punkt 7 i bilaga 3 ska gälla.

5.5   Provning av beständighet mot temperaturväxlingar

Kraven i punkt 8 i bilaga 3 ska gälla.

6.   OPTISKA EGENSKAPER

De krav avseende optiska egenskaper som anges i punkt 9 i bilaga 3 ska gälla för varje typ av vindruta.

7.   BRANDMOTSTÅNDSPROVNING

Kraven i punkt 10 i bilaga 3 ska gälla.

8.   PROVNING AV KEMIKALIEBESTÄNDIGHET

Kraven i punkt 11.2.1 i bilaga 3 ska gälla.

BILAGA 11

RUTOR AV PLEXIGLAS

1.   DEFINITION AV TYP

Rutor av plexiglas ska anses höra till olika typer om de skiljer sig åt beträffande minst en av följande primär- eller sekundäregenskaper.

1.1

Primäregenskaperna är följande: 1.1.1 Handelsbeteckningar eller varumärken. 1.1.2 Den tjocklekskategori som är tillämplig för den nominella tjockleken ”e”, varvid en tillverkningstolerans på ± 0,2 mm tillåts: Kategori I e ≤ 3,5 mm Kategori II 3,5 mm < e ≤ 4,5 mm Kategori III 4,5 mm < e 1.1.3 Den nominella tjockleken på det eller de plastskikt som fungerar som mellanskikt. 1.1.4 Glasrutans nominella tjocklek. 1.1.5 Typen för det eller de skikt av plastmaterial som fungerar som mellanskikt (t.ex. PVB eller annat material) och för plastskiktet på insidan. 1.1.6 Varje särskild behandling som glasskiktet kan ha genomgått.

1.2	Sekundäregenskaperna är följande: 1.2.1 Materialets art (planglas, flytglas, maskinglas). 1.2.2 Färgningen (total eller partiell) av eventuella plastskikt (färglösa eller tonade). 1.2.3 Glasets färgning (färglöst eller tonat). 1.2.4 Förekomst eller avsaknad av ogenomskinlig avskärmning.

2.   ALLMÄNT

2.1

För rutor av plexiglas ska provningarna utföras på plana provbitar som antingen är utskurna från verkliga glasrutor eller är särskilt tillverkade. I båda fallen ska provbitarna i alla avseenden vara helt representativa för de serietillverkade glasrutor för vilka godkännande söks.

2.2

Före varje provning ska provbitarna av rutorna av plexiglas förvaras under minst fyra timmar i en temperatur på 23 °C ± 2 °C. Provningarna ska utföras så snart som möjligt efter det att provbitarna tagits ut ur den behållare där de förvarats.

2.3

Kraven i denna bilaga ska anses vara uppfyllda om glasrutan som inlämnats för godkännande har samma sammansättning som en vindruta som redan godkänts enligt bestämmelserna i bilaga 10.

3.   PROVNING AV MEKANISK HÅLLFASTHET – FALLPROVNING MED KULA PÅ 227 g

Bestämmelserna i punkt 3 i bilaga 7 ska gälla.

4.   PROVNING AV BESTÄNDIGHET MOT MILJÖPÅVERKAN

4.1   Provning av nötningshärdighet

4.1.1   Provning av nötningshärdighet på utsidan

Kraven i punkt 5.1 i bilaga 7 ska gälla.

4.1.2   Provning av nötningshärdighet på insidan

Kraven i punkt 2.1 i bilaga 9 ska gälla.

4.2   Provning av värmebeständighet

Kraven i punkt 5 i bilaga 3 ska gälla.

4.3   Provning av beständighet mot ljuspåverkan

Kraven i punkt 6.3 i bilaga 3 ska gälla.

4.4   Provning av fuktbeständighet

Kraven i punkt 7 i bilaga 3 ska gälla.

4.5   Provning av beständighet mot temperaturväxlingar

Kraven i punkt 8 i bilaga 3 ska gälla.

5.   OPTISKA EGENSKAPER

De bestämmelser om den normala ljustransmittansen som anges i punkt 9.1 i bilaga 3 ska gälla för glasrutor eller delar av glasrutor som sitter på platser som är viktiga för förarens sikt.

6.   BRANDMOTSTÅNDSPROVNING

Kraven i punkt 10 i bilaga 3 ska gälla.

7.   PROVNING AV KEMIKALIEBESTÄNDIGHET

Kraven i punkt 11.2.1 i bilaga 3 ska gälla.

BILAGA 12

FLERGLASRUTOR

1.   DEFINITION AV TYP

Flerglasrutor ska anses höra till olika typer om de skiljer sig åt beträffande minst en av följande primär- eller sekundäregenskaper.

1.1

Primäregenskaperna är följande: 1.1.1 Handelsbeteckningar eller varumärken. 1.1.2 Antalet delrutor. 1.1.3 Flerglasrutans sammansättning (symmetrisk/asymmetrisk). 1.1.4 Typen för varje delglasruta enligt definitionen i punkt 1 i bilaga 5, 7 eller 11 till dessa föreskrifter. 1.1.5 Den nominella bredden på mellanrummet mellan glasrutorna. 1.1.6 Typen av tätning.

1.2

Sekundäregenskaperna är följande: 1.2.1 Sekundäregenskaperna för varje delglasruta enligt definitionen i punkt 1.2 i bilaga 5, 7 eller 11 till dessa föreskrifter.

2.   ALLMÄNT

2.1

Varje delglasruta som bildar flerglasrutan ska antingen vara typgodkänd eller uppfylla de krav som anges i den berörda bilagan till dessa föreskrifter (bilaga 5, 7 eller 11).

2.2

Provningar som utförts på en flerglasruta med ett eller flera mellanrum med en nominell bredd på ”e1” (… ”en”) ska anses vara tillämpliga på alla flerglasrutor med samma egenskaper och en nominell bredd på mellanrummet/mellanrummen på ”e1 ± 3 mm” (… ”en ± 3 mm”). Den som ansöker om godkännande får dock lämna in provexemplaret med det/de minsta mellanrummen och provexemplaret med det/de bredaste mellanrummen för godkännande.

2.3

För flerglasrutor med minst en ruta av laminerat glas eller en ruta av plexiglas ska provbitarna förvaras under minst fyra timmar före provningen i en temperatur på 23 °C ± 2 °C. Provningarna ska utföras omedelbart efter det att provbitarna tagits ut ur den behållare där de förvarats.

3.   PROVNING MED ATTRAPPHUVUD

3.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Ingen sekundäregenskap berörs.

3.2   Antal provbitar

Sex provbitar med måtten (1 100 × 500 mm) ± 5/2 mm ska genomgå provning för varje tjocklekskategori hos de ingående delrutorna och varje mellanrumsbredd enligt definitionerna i punkt 1.1.4.

3.3   Provningsmetod

3.3.1

Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 3.1 i bilaga 3.

3.3.2

Fallhöjden ska vara 1,5 m ± 0/5 mm.

3.3.3

För en asymmetrisk flerglasruta ska tre prov utföras på den ena ytan och tre prov på den andra.

3.4   Tolkning av resultaten

3.4.1

Endast för flerglasrutor som består av rutor av enhetligt härdade glasrutor: Provningen ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om alla delrutor brister.

3.4.2

Flerglasrutor bestående av laminerade glasrutor och/eller rutor av plexiglas: Provningen ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om följande villkor är uppfyllda: 3.4.2.1 Provbitens komponentskikt ger vika och brister, varvid de uppvisar åtskilliga cirkulära sprickor ungefärligen kring islagspunkten. 3.4.2.2 Revor i mellanskiktet eller mellanskikten tillåts, under förutsättning att attrapphuvudet inte passerar genom provbiten. 3.4.2.3 Ingen stor glasskärva lossnar från mellanskiktet.

3.4.3

Flerglasrutor bestående av minst en ruta av enhetligt härdat glas och minst en ruta av laminerat glas eller plexiglas, andra än vindrutor: 3.4.3.1 Den eller de enhetligt härdade glasrutorna brister. 3.4.3.2 Rutan/rutorna av laminerat glas eller plexiglas ger vika och brister och uppvisar flera cirkulära sprickor ungefärligen kring islagspunkten. 3.4.3.3 Revor i mellanskiktet eller mellanskikten tillåts, under förutsättning att attrapphuvudet inte passerar genom provbiten. 3.4.3.4 Ingen stor glasskärva lossnar från mellanskiktet.

3.4.4

En uppsättning provbitar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på beteendet vid provning med attrapphuvud om alla provningar ger ett tillfredsställande resultat.

4.   OPTISKA EGENSKAPER

De bestämmelser om den normala ljustransmittansen som anges i punkt 9.1 i bilaga 3 ska gälla för flerglasrutor eller delar av flerglasrutor som sitter på platser som är viktiga för förarens sikt.

BILAGA 13

GRUPPERING AV VINDRUTOR FÖR GODKÄNNANDEPROVNING

1.

Följande egenskaper hos vindrutan beaktas: 1.1 Utvecklingsytan. 1.2 Segmenthöjden. 1.3 Krökningen.

2.

En grupp består av en tjockleksklass

3.

Klassificeringen sker i stigande ordningsföljd enligt utvecklingsytans storlek De fem största och de fem minsta utvecklingsytorna ska väljas och numreras enligt följande: 1 för den största 1 för den minsta 2 för nästa större efter 1 2 för nästa mindre efter 1 3 för nästa större efter 2 3 för nästa mindre efter 2 4 för nästa större efter 3 4 för nästa mindre efter 3 5 för nästa större efter 4 5 för nästa mindre efter 4

4.

Inom var och en av de två serier som definieras i punkt 3 ska segmenthöjden anges enligt följande:   1 för största segmenthöjden   2 för nästa större   3 för nästa större osv.

5.

Inom var och en av de två serier som definieras i punkt 3 ska krökningen anges enligt följande:   1 för den minsta krökningen   2 för nästa mindre   3 för nästa mindre osv.

6.

De tal som tilldelats varje enskild vindruta inom de två serier som definieras i punkt 3 ska adderas

6.1

Den vindruta bland dem som har de fem största ytorna, som har den minsta totalsumman och den vindruta bland dem som har de fem minsta ytorna, som har den minsta totalsumman ska väljas ut till de fullständiga provningar som anges i en av bilagorna 4, 6, 8, 9 och 10.

6.2

De övriga vindrutorna i samma serie ska genomgå provningar av de optiska egenskaper som beskrivs i punkt 9 i bilaga 3.

7.

Ett fåtal vindrutor som har väsentligt annorlunda parametrar än ytterlighetsfallen för den valda gruppen i fråga om form och/eller krökning kan även provas om den tekniska tjänst som utför provningarna anser att parametrarna i fråga sannolikt har märkbara negativa effekter.

8.

Gränsvärdena för gruppen bestäms för vindrutans utvecklingsyta. När en vindruta som inlämnats för typgodkännande har en utvecklingsyta som ligger utanför de godkända gränsvärdena och/eller har en väsentligt större segmenthöjd eller en väsentligt mindre krökning anses den vara av en ny typ och genomgår ytterligare provningar om tekniska tjänsten anser att sådana provningar är tekniskt nödvändiga med hänsyn till de uppgifter som den förfogar över om produkten och det använda materialet.

9.

Om någon annan vindrutemodell därefter tillverkas av innehavaren av ett godkännande i en tjockleksklass som redan godkänts gäller följande: 9.1 Det ska fastställas om denna modell kan föras till de fem största eller de fem minsta som för ifrågavarande grupp har utvalts för godkännande för aktuell grupp. 9.2 Numreringen ska göras om på nytt med den metod som anges i punkterna 3, 4 och 5. 9.3 Addera talen som tilldelas den vindruta som nyligen räknats in bland de fem största eller de fem minsta vindrutorna. 9.3.1 Om denna summa visar sig vara den minsta, ska följande provningar utföras: 9.3.1.1 För vindrutor av härdat glas: 9.3.1.1.1 Splittringsprovning. 9.3.1.1.2 Provning med attrapphuvud. 9.3.1.1.3 Provning av optisk förvrängning. 9.3.1.1.4 Provning av sekundärbildsseparation. 9.3.1.1.5 Provning av ljusgenomsläpplighet. 9.3.1.2 För vanliga vindrutor av laminerat glas och vindrutor av plexiglas: 9.3.1.2.1 Provning med attrapphuvud. 9.3.1.2.2 Provning av optisk förvrängning. 9.3.1.2.3 Provning av sekundärbildsseparation. 9.3.1.2.4 Provning av ljusgenomsläpplighet. 9.3.1.3 För behandlade vindrutor av laminerat glas, provningarna som föreskrivs i punkterna 9.3.1.1.1, 9.3.1.1.2 och 9.3.1.2. 9.3.1.4 För vindrutor med plastbeläggning, provningarna som föreskrivs i punkterna 9.3.1.1 eller 9.3.1.2, beroende på vad som är tillämpligt. 9.3.2 Om summan inte är den minsta, ska de provningar som föreskrivs för kontroll av de optiska egenskaperna såsom beskrivs i punkt 9 i bilaga 3 utföras.

BILAGA 14

RUTOR AV STELT PLASTMATERIAL

1.   DEFINITION AV TYP

Rutor av stelt plastmaterial ska anses höra till olika typer om de skiljer sig åt beträffande minst en av följande primär- eller sekundäregenskaper.

1.1

Primäregenskaperna är följande: 1.1.1 Handelsnamn eller varumärke. 1.1.2 Materialets kemiska beteckning. 1.1.3 Tillverkarens klassificering av materialet. 1.1.4 Tillverkningsprocessen. 1.1.5 Form och mått. 1.1.6 Den nominella tjockleken. Toleransgränsen för tjockleken på strängsprutade plastprodukter är ± 10 % av den nominella tjockleken. För plastprodukter som produceras med andra metoder (t.ex. gjutna akrylskivor) ges den godtagbara tjocklekstoleransen av ekvationen ( där e är skiktets tjocklek i millimeter. Referensstandard är ISO 7823/1. 1.1.7 Färgningen av plastprodukten. 1.1.8 Arten av ytbeläggning.

1.2

Sekundäregenskaperna är följande: 1.2.1 Förekomst eller frånvaro av ledare eller värmeelement.

2.   ALLMÄNT

2.1

För rutor av stelt plastmaterial ska provningarna utföras antingen på plana provbitar som är helt representativa för slutprodukten eller på färdiga produkter. Alla optiska mätningar ska utföras på verkliga produkter.

2.2

Provbitarna ska frigöras från skyddsmaskering och ska rengöras noggrant före provningen. 2.2.1 De ska lagras under 48 timmar i en temperatur på 23 °C + 2 °C och en relativ luftfuktighet på 50 ± 5 %.

2.3

För att beskriva bristningsbeteendet under dynamisk påkänning kommer klasser att skapas beroende på plastens användning. Dessa klasser avser risken för huvudkontakt med rutan av plastmaterial och de omfattar olika krav avseende provning med attrapphuvud.

3.   FLEXIBILITETSPROVNING

3.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Ingen sekundäregenskap berörs.

3.2   Antal provbitar

En plan provbit med måttet 300 mm × 25 mm ska genomgå provning.

3.3   Provningsmetod

3.3.1

Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 12 i bilaga 3.

3.4   Tolkning av resultaten

För att en provbit eller ett provexemplar ska anses vara stelt ska provbitens vertikala nedböjning vara mindre än eller lika med 50 mm efter 60 sekunder.

4.   PROVNING MED ATTRAPPHUVUD

4.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna

Ingen sekundäregenskap berörs.

4.2   Antal provbitar

Sex plana provbitar med måtten (1 170 mm × 570 mm + 0/– 2 mm) eller sex kompletta delar ska genomgå provning.

4.3   Provningsmetod

4.3.1

Den metod som ska användas är den som beskrivs i punkt 3.2 i bilaga 3.

4.3.2

För glas som skiljeväggar och mellanrutor med risk för islag (klassificering VIII/A) ska fallhöjden vara 3 m. Även HIC-värdet ska mätas.

4.3.3

För glas som sidorutor, bakrutor och soltak, med reducerad risk för islag (klassificering VIII/B) ska fallhöjden vara 1,5 m. Även HIC-värdet ska mätas.

4.3.4

För glas utan risk för islag samt för små rutor i fordon och alla rutor i släpvagnar (klassificering VIII/C) krävs ingen provning med attrapphuvud. En liten ruta är en ruta i vilken en cirkel med diametern 150 mm inte kan skrivas in.

4.4   Tolkning av resultaten

Detta prov ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om följande villkor är uppfyllda:

4.4.1

Provbiten eller provexemplaret penetreras inte och brister inte i helt skilda stora bitar.

4.4.2

HIC-värdet är mindre än 1 000.

4.4.3

En uppsättning provbitar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på provningen med attrapphuvud om ett av följande villkor är uppfyllt: 4.4.3.1 Alla provningarna ger tillfredsställande resultat. 4.4.3.2 Ett prov har gett ett otillfredsställande resultat, men en ny omgång prov, utförda på en ny omgång provbitar, ger tillfredsställande resultat.

5.   PROVNING AV MEKANISK HÅLLFASTHET – FALLPROVNING MED KULA PÅ 227 g

5.1   Svårighetsindex för sekundäregenskaperna:

1)	Utan ledare eller värmeelement.

2)	Med ledare eller värmeelement.

5.2   Antal provbitar

Tio kvadratiska provbitar med måtten 300 mm + 10/– 0 mm eller tio i huvudsak plana, färdiga produkter ska genomgå provning.

5.3   Provningsmetod

5.3.1

Den metod som ska användas är den som föreskrivs i punkt 2.1 i bilaga 3.

5.3.2

Fallhöjden för de olika tjockleksvärdena anges i tabellen: Skikttjocklek (mm) Fallhöjd (m) < 3 2 4 3 5 4 > 6 5 För mellanliggande värden för tjocklek på provbitar i intervallet mellan 3 och 6 mm ska fallhöjden interpoleras.

5.4   Tolkning av resultaten

5.4.1

Fallprovningen med kula ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om följande villkor är uppfyllda: a) Kulan passerar inte genom provbiten. b) Provbiten brister inte i separata bitar. Såsom en följd av islaget är sprickor i skivan dock tillåtna.

5.4.2

En uppsättning provbitar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på fallprovning med kula på 227 g om ett av följande villkor är uppfyllt: 5.4.2.1 Åtta eller fler separata provningar ger ett tillfredställande resultat vid fallhöjden. 5.4.2.2 Om tre eller fler provningar har gett ett otillfredsställande resultat ska ytterligare en serie provningar utföras på en ny uppsättning provbitar och ge tillfredsställande resultat.

5.5   Fallprovning med kula på 227 g vid – 18 °C ± 2 °C

5.5.1

För att minimera provbitens temperaturförändring ska provningen utföras inom 30 sekunder efter att provbiten tagits ut från konditioneringsanordningen.

5.5.2

Provningsmetoden ska vara den som beskrivs i punkt 5.3 i denna bilaga, med undantag för att provningstemperaturen är – 18 °C ± 2 °C.

5.5.3

Resultaten ska tolkas i enlighet med punkt 5.4 i denna bilaga.

6.   PROVNING AV BESTÄNDIGHET MOT MILJÖPÅVERKAN

6.1   Provning av nötningshärdighet

6.1.1   Svårighetsindex och provningsmetod

Kraven i punkt 4 i bilaga 3 ska gälla. Provningen utförs under antingen 1 000, 500 eller 100 cykler för att mäta nötningen på produktens yta.

6.1.2   Tre plana kvadratiska provbitar med 100 mm sida för varje typ av yta ska genomgå provning.

6.1.3   Tolkning av resultaten

6.1.3.1

För glas av klass L ska nötningsprovningen anses ha gett ett tillfredsställande resultat om den totala ljusspridningen efter nötning inte överskrider 2 % efter 1 000 cykler på provbitens yttre yta och 4 % efter 100 cykler på provbitens inre yta.

6.1.3.2

För glas av klass M ska nötningsprovningen anses ha gett ett tillfredsställande resultat om den totala ljusspridningen efter nötning inte överskrider 10 % efter 500 cykler på provbitens yttre yta och 4 % efter 100 cykler på provbitens inre yta.

6.1.3.3

För soltak krävs ingen nötningsprovning.

6.1.4   En uppsättning provbitar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande om ett av följande villkor är uppfyllt:

a)	Alla provbitar uppfyller kraven.

b)	En provbit gav ett otillfredsställande resultat, men en upprepning av provningarna på en ny uppsättning provbitar ger ett tillfredsställande resultat.

6.2   Provning av beständighet mot simulerad väderpåverkan

6.2.1   Svårighetsindex och provningsmetod

Kraven i punkt 6.4 i bilaga 3 ska gälla. Den totala exponeringen för ultraviolett strålning med xenonbåglampa ska vara 500 MJ/m2. Under bestrålningen ska provbitarna exponeras för vattenbegjutning i kontinuerliga cykler. Under en cykel om 120 minuter exponeras provbitarna för ljus utan vattenbegjutning under 102 minuter och för ljus med vattenbegjutning under 18 minuter.

6.2.1.1

Andra metoder som ger likvärdiga resultat ska vara tillåtna.

6.2.2   Antal provbitar

Tre plana provbitar med måtten 130 mm × 40 mm utskurna från ett plant provexemplar ska genomgå provning.

6.2.3   Tolkning av resultaten

6.2.3.1

Provningen av beständighet mot simulerad väderpåverkan ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om följande villkor är uppfyllda: 6.2.3.1.1 Ljustransmittansen mätt i enlighet med punkt 9.1 i bilaga 3 ligger inte under 95 % av värdet före väderbeständighetsprovningen. Dessutom ska värdet för rutor som krävs för förarens sikt inte ligga under 70 %. 6.2.3.1.2 Inga bubblor eller annan synlig nedbrytning, missfärgning, mjölkaktighet eller krackelering ska uppkomma under väderbeständighetsprovningen.

6.2.4   En uppsättning provbitar som inlämnats för godkännande ska anses vara tillfredsställande med avseende på provningen av beständighet mot simulerad väderpåverkan om ett av följande villkor är uppfyllt:

6.2.4.1

Alla provbitar har gett tillfredsställande resultat.

6.2.4.2

En provbit har gett ett otillfredsställande resultat, men en ny omgång provningar, utförda på en ny omgång provbitar, ger tillfredsställande resultat.

6.3   Ritsprovning

6.3.1   Svårighetsindex och provningsmetod

Kraven i punkt 13 i bilaga 3 ska gälla endast för belagda stela produkter.

6.3.2   Ritsprovningen ska utföras på en av provbitarna från punkt 6.2.

6.3.3   Tolkning av resultaten

6.3.3.1

Ritsprovningen ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om 6.3.3.1.1 ritsvärdet Gt1 är uppfyllt.

6.3.3.2.

Provbiten ska anses vara tillfredsställande med avseende på godkännande om ett av följande villkor är uppfyllt: 6.3.3.2.1 Provningarna har gett tillfredsställande resultat. 6.3.3.2.2 En provning har gett ett otillfredsställande resultat, men ytterligare en provning utförd på en annan provbit från provningen i punkt 6.2 ger tillfredsställande resultat.

6.4   Provning av fuktbeständighet

6.4.1   Svårighetsindex och provningsmetod

Kraven i punkt 7 i bilaga 3 ska gälla.

6.4.2   Tio plana kvadratiska provbitar med 300 mm sida ska genomgå provning.

6.4.3   Tolkning av resultaten

6.4.3.1

Fuktbeständighetsprovningen ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om 6.4.3.1.1 ingen synlig nedbrytning såsom bubblor eller mjölkaktighet uppstår för något provexemplar, 6.4.3.1.2 och om ljustransmittansen mätt i enlighet med punkt 9.1 i bilaga 3 inte minskar till mindre än 95 % av värdet före provningen och dessutom inte till mindre än 70 % för en ruta som krävs för förarens sikt.

6.4.4   Efter provning ska provbitarna förvaras under minst 48 timmar vid en temperatur på 23 °C ± 2 °C och en relativ fuktighet på 50 % ± 5 % och sedan utsättas för den fallprovning med kula på 227 g som beskrivs i punkt 5 i denna bilaga.

7.   OPTISKA EGENSKAPER

Kraven i punkt 9.1 i bilaga 3 ska gälla för produkter som krävs för förarens sikt.

7.1   Tolkning av resultaten

En uppsättning provbitar ska anses vara tillfredsställande om ett av följande villkor är uppfyllt:

7.1.1

Alla provbitar har gett tillfredsställande resultat.

7.1.2

En provbit har gett ett otillfredsställande resultat, men ytterligare en omgång provbitar ger tillfredsställande resultat.

8.   BRANDMOTSTÅNDSPROVNING

8.1   Svårighetsindex och provningsmetod

Kraven i punkt 10 i bilaga 3 ska gälla.

8.2   Tolkning av resultaten

Brandmotståndsprovningen ska anses ha gett ett tillfredsställande resultat om förbränningshastigheten är mindre än 110 mm/minut.

8.2.1

För godkännande ska en uppsättning provexemplar anses vara tillfredsställande om ett av följande villkor är uppfyllt: 8.2.1.1 Alla provexemplar har gett ett tillfredsställande resultat. 8.2.1.2 Ett provexemplar har gett ett otillfredsställande resultat, men en andra omgång provexemplar ger tillfredsställande resultat.

9.   KEMIKALIEBESTÄNDIGHET

9.1   Svårighetsindex och provningsmetod

Kraven i punkt 11 i bilaga 3 ska gälla.

9.2   Tolkning av resultaten

En uppsättning provexemplar ska anses vara tillfredsställande om ett av följande villkor är uppfyllt:

9.2.1

Alla provexemplar ger ett tillfredsställande resultat.

9.2.2

Ett provexemplar har gett ett otillfredsställande resultat, men en andra omgång provexemplar ger tillfredsställande resultat.