30.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 313/58

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

Bilaga 1A:

Bilaga 1B:

Bilaga 2:

Bilaga 3:

Bilaga 4:

Bilaga 5:

Bilaga 6:

Bilaga 7:

Bilaga 8:

Bilaga 9:

Bilaga 10:

Bilaga 11:

Bilaga 12:

Bilaga 13:

Bilaga 14:

Bilaga 15:

Tillägg 1 –

Tillägg 2 –

Tillägg 3 –

Bilaga 16:

Bilaga 17:

Tillägg 1 –

Tillägg 2 –

Tillägg 3 –

2.2.1

de styva delarna (låsbeslag, fästen, upprullningsdon osv.),

2.2.2

bandens material, vävning, mått och färg eller

2.2.3

bältesenhetens geometri.

2.7

Med referenszon avses utrymmet mellan två vertikala längsgående plan, 400 mm ifrån varandra och symmetriska i fråga om H-punkt, definierat efter utrustningens rotation enligt beskrivningen i bilaga 1 till föreskrifter nr 21, från vertikalt till horisontellt. Utrustningen skall placeras enligt beskrivningen i nämnda bilaga till föreskrifter nr 21 och ha en högsta längd på 840 mm.

2.8

Med krockkudde avses en anordning som monteras för att komplettera bilbälten och fasthållningsanordningar i motordrivna fordon, dvs. system som, om en stark kraft påverkar fordonet, automatiskt utnyttjar en flexibel struktur som är avsedd att med hjälp av kompression av den gas den innehåller begränsa kraften i kontakten mellan en eller flera kroppsdelar hos personer i fordonet och passagerarutrymmets inredning.

2.9

Med passagerarkrockkudde avses en krockkudde avsedd att skydda en eller flera passagerare i andra säten än förarsätet vid frontalkrock.

2.10

Med barnstol avses en sådan säkerhetsanordning som definieras i föreskrifter nr 44.

2.11

Med bakåtvänd avses riktningen rakt emot den som normalt är fordonets färdriktning.

2.14.4.1

retardation av fordonet (enkelfunktion).

2.14.4.2

en kombination av retardation av fordonet, bandets rörelse eller annan automatik (flerfunktion).

2.18.1

Med främre passagerarsäte avses varje säte där den ”främsta H-punkten” för sätet i fråga befinner sig i eller framför ett vertikalt tvärgående plan genom förarens R-punkt.

2.21.1

inställning i längdled,

2.21.2

inställning i höjdled,

2.21.3

vinkelinställning.

2.23.1

form, mått och material som förekommer i sätet,

2.23.2

de typer av inställningssystem och låssystem som används samt måtten på dessa,

2.23.3

typen av bältesförankringar på sätet, sätets förankring och de delar av fordonets bärande del som påverkas, och måtten på dessa.

2.29

Med ISOFIX menas ett system för montering av fasthållningsanordningar för barn i fordon där det finns två fasta förankringar i fordonet, två motsvarande fasta fästen på fasthållningsanordningen för barn och en funktion för att begränsa rotationen kring axeln hos fasthållningsanordningen för barn.

2.30

Med ISOFIX-fasthållningsanordning för barn menas en fasthållningsanordning för barn, som uppfyller kraven i föreskrifter nr 44 och som skall fästas vid ett ISOFIX-förankringssystem som uppfyller kravet i föreskrifter nr 14.

2.31

Med ISOFIX-läge menas ett system som tillåter installering av:

2.32

Med ISOFIX-förankringssystem menas ett system som består av två låga ISOFIX-förankringar, som uppfyller kraven i föreskrifter nr 14 och som utformats för att montera en ISOFIX-fasthållningsanordning för barn tillsammans med en rotationshämmande anordning.

2.33

Med låg ISOFIX-förankring menas en stel, rund, vågrät stång med diametern 6 mm, som utgår från fordons- eller säteskonstruktionen och som med ISOFIX-fästen ansluts till och begränsar en ISOFIX-fasthållningsanordning för barn.

a)

En rotationshämmande anordning för en ISOFIX-fasthållningsanordning för barn i kategorin ”universal” består av den övre ISOFIX-hållremmen.

b)

En rotationshämmande anordning för en ISOFIX-fasthållningsanordning för barn i kategorin ”semiuniversal” består antingen av en övre hållrem, fordonets instrumentbräde eller ett stödben som alla avses begränsa fasthållningsanordningens rotation vid en frontal sammanstötning.

c)

För ISOFIX-fasthållningsanordningar för barn i kategorierna ”universal” och ”semiuniversal” utgör själva fordonssätet inte någon rotationshämmande anordning.

2.35

Med ISOFIX-förankring med övre hållrem menas en funktion som uppfyller kraven i föreskrifter nr 14 såsom en stång som placerats inom ett definierat område och konstruerats för att anslutas till anslutningsbandet för den övre hållremmen för ISOFIX och överföra dess hämmande kraft till fordonskonstruktionen.

2.36

Med styranordning menas en anordning avsedd att hjälpa den person som monterar ISOFIX-fasthållningsanordningen genom att fysiskt styra ISOFIX-fästena på ISOFIX-fasthållningsanordningen till korrekt läge i förhållande till de låga ISOFIX-förankringarna så att inkopplingen underlättas.

2.37

Med ISOFIX-märkning menas något som informerar den som vill montera en ISOFIX-fasthållningsanordning om fordonets ISOFIX-lägen och lägena för varje motsvarande ISOFIX-förankringssystem.

2.38

Med fasthållningsanordning för barn (fasthållningsanordning) menas en anordning som överensstämmer med någon av de sju ISOFIX-storleksklasserna som anges i punkt 4 i tillägg 2 till bilaga 17 till dessa föreskrifter, särskilt sådana vars mått anges i figurerna 1–7 i ovannämnda punkt 4. Dessa fasthållningsanordningar används enligt dessa föreskrifter för att kontrollera vilka fasthållningsanordningar vars ISOFIX-storleksklasser kan inpassas i fordonets ISOFIX-lägen. Dessutom används en fasthållningsanordning, nämligen ISO/F2 (B) som beskrivs i figur 2 i ovannämnda punkt 4, enligt föreskrifter nr 14 för att kontrollera placeringen hos och tillträdet till alla ISOFIX-förankringssystem.

3.1.1

En ansökan om godkännande av en fordonstyp med avseende på installationen av säkerhetsbälten och fasthållningsanordningar skall lämnas av fordonstillverkaren eller dennes vederbörligen auktoriserade ombud.

3.1.2

Ansökan skall åtföljas av nedan nämnda handlingar i tre exemplar samt följande upplysningar:

3.1.2.1

Ritningar av fordonets uppbyggnad i lämplig skala, som visar säkerhetsbältenas lägen, och detaljerade ritningar av säkerhetsbälten och av de punkter där de är fästa.

3.1.2.2

En specifikation av använda material som kan påverka säkerhetsbältenas hållfasthet.

3.1.2.3

En teknisk beskrivning av säkerhetsbältena.

3.1.2.4

För säkerhetsbälten som är fästa i sätenas uppbyggnad:

3.1.2.5

En ingående beskrivning av fordonstypen med avseende på utformningen av sätena, deras förankringar samt deras inställningssystem och låssystem.

3.1.2.6

Ritningar, i lämplig skala och tillräckligt detaljerade, av sätena, deras förankringar i fordonet samt deras inställningssystem och låssystem.

3.1.3

Om tillverkaren så finner lämpligt skall ett representativt fordon av den fordonstyp för vilken godkännande önskas, eller de delar av fordonet som den tekniska tjänst som utför provningar för godkännande anser vara nödvändiga för provning av säkerhetsbälten, lämnas till tjänsten.

3.2.1

En ansökan om godkännande av en typ av säkerhetsbälte skall lämnas av varumärkesinnehavaren eller dennes vederbörligen auktoriserade ombud. När det gäller fasthållningsanordningar skall ansökan lämnas av varumärkesinnehavaren eller dennes ombud eller av tillverkaren av det fordon i vilket det skall installeras eller dennes ombud.

3.2.2

Den skall åtföljas av:

3.2.2.1

En teknisk beskrivning av bältestypen, där de band och styva delar som används anges, åtföljd av ritningar av de delar som bältet består av. Ritningarna måste visa den avsedda placeringen av godkännandenumret och tilläggssymbol(er) i förhållande till godkännandemärkets cirkel. Beskrivningen skall ange färgen för den modell som lämnas in för godkännande och den eller de fordonstyper för vilka bältestypen är avsedd. För upprullningsdon skall monteringsanvisning för avkänningsanordningen tillhandahållas. För bältesförsträckare skall en fullständig teknisk beskrivning av dess konstruktion och funktion, inklusive avkänningen, om sådan finns, som beskriver metoden för aktivering och eventuellt nödvändig metod för att undvika oavsiktlig aktivering, tillhandahållas. För fasthållningsanordningar skall beskrivningen inkludera ritningar av fordonets uppbyggnad och sätets uppbyggnad, inställningssystem och fästen i lämplig skala och tillräckligt detaljerade, som visar lägen för sätesförankringar, bältesförankringar och förstärkningar och åtföljas av en specifikation av använda material som kan påverka hållfastheten hos sätes- och bältesförankringarna och en teknisk beskrivning av sätes- och bältesförankringarna. Om bältet är konstruerat för att fästas i fordonets uppbyggnad med hjälp av en bältesjusteringsanordning för höjd skall det av den tekniska beskrivningen framgå huruvida denna anordning betraktas om en del av bältet eller inte.

3.2.2.2

Sex provexemplar av bältestypen, varav ett är för referens.

3.2.2.3

10 meter av varje bandtyp som används för bältestypen.

3.2.2.4

Den tekniska tjänst som utför provningar för typgodkännande skall ha rätt att begära flera provexemplar.

3.2.3

För fasthållningsanordningar skall, om tillverkaren så finner lämpligt, till tjänsten lämnas två provexemplar, vilka kan inbegripa två av de provexemplar som krävs enligt punkterna 3.2.2.2 och 3.2.2.3, antingen ett representativt fordon av den fordonstyp för vilken godkännande önskas, eller den del eller de delar av fordonet som den tekniska tjänst som utför provningar av fasthållningsanordningar anser vara nödvändiga.

5.1

Ett intyg som överensstämmer med den mall som anges i punkterna 5.1.1 eller 5.1.2 skall bifogas typgodkännandeintyget:

5.1.1

Bilaga 1A för ansökningar som avses i punkt 3.1.

5.1.2

Bilaga 1B för ansökningar som avses i punkt 3.2.

5.2.1

Om ett fordon som inlämnats för godkännande enligt dessa föreskrifter uppfyller kraven i punkt 8 nedan samt i bilagorna 15 och 16 till dessa föreskrifter, skall fordonstypen godkännas.

5.2.2

Ett typgodkännandenummer skall tilldelas varje godkänd typ. De första två siffrorna (för närvarande 04) skall ange den ändringsserie med de senaste viktiga tekniska ändringarna av föreskriften som fanns vid tidpunkten för godkännandet. En och samma avtalsslutande part får inte ge samma nummer till en annan fordonstyp, enligt definitionen i punkt 2.16 ovan.

5.2.3

Meddelande om godkännande, utvidgning, avslag, återkallande av typgodkännande eller definitivt nedlagd tillverkning av en fordonstyp i enlighet med dessa föreskrifter skall lämnas till de avtalsslutande parter till 1958 års avtal som tillämpar dessa föreskrifter i form av ett formulär enligt mallen i bilaga 1A till dessa föreskrifter.

5.2.4

Varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt dessa föreskrifter skall ha ett internationellt typgodkännandemärke anbringat på en framträdande och lättillgänglig plats, vilken specificeras i ansökningsformuläret. Detta märke skall vara utformat på följande sätt:

5.2.4.1

En cirkel som omger bokstaven ”E” och därefter identifikationsnumret för det land som beviljat typgodkännandet (3)

5.2.4.2

Numret på dessa föreskrifter följt av bokstaven R, ett tankstreck samt typgodkännandenumret till höger om den cirkel som föreskrivs i punkt 5.2.4.1.

5.2.5

Den symbol som anges i punkt 5.2.4.1 behöver inte upprepas om fordonet överensstämmer med en fordonstyp som enligt en eller flera föreskrifter bifogade till denna överenskommelse har typgodkänts i det land som har beviljat typgodkännande enligt dessa föreskrifter. I sådana fall skall ytterligare nummer och symboler för samtliga föreskrifter enligt vilka typgodkännande har beviljats i det land som har beviljat godkännande enligt dessa föreskrifter anges i vertikala kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 5.2.4.1.

5.2.6

Typgodkännandemärket skall vara tydligt läsbart och outplånligt.

5.2.7

Typgodkännandemärket skall placeras nära eller på tillverkarens typskylt.

5.3.1

Om provexemplaren för en bältestyp som lämnas in i enlighet med punkt 3.2 ovan uppfyller kraven i punkterna 4, 5.3 och 6 i dessa föreskrifter, skall typgodkännande beviljas.

5.3.2

Ett typgodkännandenummer skall tilldelas varje godkänd typ. De första två siffrorna (för närvarande 04 för ändringsserie 04 som trädde i kraft den 22 december 1985) skall ange den ändringsserie med de senaste viktiga tekniska ändringarna av föreskrifterna som fanns vid tidpunkten för godkännandet. En och samma avtalsslutande part får inte ge samma nummer till en annan typ av bälte eller fasthållningsanordning.

5.3.3

Meddelande om typgodkännande, utvidgning av eller avslag på ansökan om typgodkännande för en typ av bälte eller fasthållningsanordning i enlighet med dessa föreskrifter skall lämnas till de avtalsslutande parter till 1958 års avtal som tillämpar dessa föreskrifter i form av ett formulär enligt mallen i bilaga 1B till dessa föreskrifter.

5.3.4

Utöver de märkningar som föreskrivs i punkt 4 ovan, skall varje bälte som överensstämmer med en typ som godkänts enligt dessa föreskrifter ha följande upplysningar anbringade på lämplig plats:

5.3.4.1

Ett internationellt typgodkännandemärke som är utformat på följande sätt:

5.3.4.1.1

En cirkel som omger bokstaven ”E” och därefter identifikationsnumret för det land som beviljat godkännandet (4)

5.3.4.1.2

Ett typgodkännandenummer.

5.3.4.2

Följande tilläggssymbol(er):

5.3.4.2.1

Bokstaven ”A” för ett trepunktsbälte, bokstaven ”B” för ett höftbälte och bokstaven ”S” för bälten av specialtyp.

5.3.4.2.2

De symboler som avses i punkt 5.3.4.2.1 ovan skall kompletteras med följande extra märkningar:

5.3.4.2.2.1

bokstaven ”e” för ett bälte med en energiupptagande anordning,

5.3.4.2.2.2

bokstaven ”r” för ett bälte med upprullningsdon följt av symbolen (1, 2, 3, 4 eller 4N) för det använda upprullningsdonet, i enlighet med punkt 2.14 i dessa föreskrifter, och bokstaven ”m” om det använda upprullningsdonet är ett nödlåsande upprullningsdon med flerfunktion,

5.3.4.2.2.3

bokstaven ”p” för säkerhetsbälten med en bältesförsträckare,

5.3.4.2.2.4

bokstaven ”t” för säkerhetsbälte med ett upprullningsdon med en spänningsreducerande anordning.

5.3.4.2.2.5

Bälten med upprullningsdon av typ 4N skall även vara försedda med en symbol, i form av en rektangel med ett överkorsat fordon av kategori M1, vilket visar att det är förbjudet att använda denna typ av upprullningsdon i fordon av den kategorin.

5.3.4.2.2.6

Om säkerhetsbälte godkänns enligt föreskrifterna i punkt 6.4.1.3.3 i dessa föreskrifter, skall det märkas med ordet ”AIRBAG” i en rektangel.

5.3.4.2.3

Den symbol som avses i punkt 5.3.4.2.1 ovan skall föregås av bokstaven ”Z” om bilbältet utgör en del av en fasthållningsanordning.

5.3.5

I punkt 2 i bilaga 2 till dessa föreskrifter ges exempel på typgodkännandemärkets utformning.

5.3.6

Upplysningarna som avses i punkt 5.3.4 ovan skall vara tydligt läsbara och outplånliga och vara varaktigt anbringade genom antingen en etikett eller en direkt märkning. Etiketten eller märkningen skall tåla nötning.

5.3.7

De etiketter som avses i punkt 5.3.6 ovan kan vara utfärdade antingen av den myndighet som beviljade godkännandet eller, under förutsättning att den myndigheten ger sitt godkännande, av tillverkaren.

6.1.1

Varje provexemplar som lämnas in i enlighet med punkterna 3.2.2.2, 3.2.2.3 och 3.2.2.4 ovan skall uppfylla de specifikationer som anges i punkt 6 i dessa föreskrifter.

6.1.2

Bältet eller fasthållningsanordningen skall vara utformade och konstruerade så att de då de är riktigt monterade och rätt använda av en åkande fungerar tillfredsställande och minskar risken för kroppsskada i händelse av en olycka.

6.1.3

Banden skall inte kunna anta en form som kan innebära en fara för den åkande.

6.1.4

Användning av material med samma vattenhållande egenskaper som polyamid 6 är förbjuden i alla sådana mekaniska delar vars funktion skulle påverkas negativt av sådana egenskaper.

6.2.1.1

Säkerhetsbältets styva delar, till exempel låsbeslag, justeringsanordningar, fästen och liknande, får inte ha skarpa kanter som kan orsaka att banden nöts eller skavs av.

6.2.1.2

Alla delar av bältesenheten som kan påverkas av korrosion skall vara lämpligt korrosionsskyddade. Efter korrosionsprovningen, som beskrivs i punkt 7.2, får det inte finnas några tecken på försämring som kan förhindra anordningens rätta funktion och det får inte heller synas någon större korrosion när anordningen undersöks med blotta ögat av en sakkunnig observatör.

6.2.1.3

Styva delar som är avsedda att uppta energi eller utsättas för eller överföra en belastning får inte vara ömtåliga.

6.2.1.4

Bilbältets styva delar och plastdelar skall vara placerade och monterade så att de då det motordrivna fordonet används på normalt sätt inte kan fastna under ett säte som förskjuts eller i någon dörr på fordonet. Om någon av delarna inte uppfyller ovanstående krav skall den genomgå den köldprovning som anges i punkt 7.5.4 nedan. Om det efter provningen finns synliga sprickor i de styva delarnas plasthöljen eller plasthållare skall dessa plastdelar tas bort, varefter de återstående delarna av anordningen skall kontrolleras med avseende på säkerheten. Om de återstående delarna av anordningen fortfarande är säkra, eller om inga synliga sprickor förekommer, skall den kontrolleras på nytt med avseende på kraven i punkterna 6.2.2, 6.2.3 och 6.4.

6.2.2.1

Låsbeslaget skall vara utformat så att det utesluter varje möjlighet till felaktig användning. Detta betyder bland annat att det inte får vara möjligt att ställa låsbeslaget i ett delvis stängt läge. Förfarandet för öppning av låsbeslaget skall vara självklart. De delar av låsbeslaget som kan förmodas komma i kontakt med bäraren skall ha en sektion på minst 20 cm2 med en minsta bredd på 46 mm, mätt i ett plan högst 2,5 mm från kontaktytan. För låsbeslag för fyrpunktsbälten skall det sistnämnda kravet anses vara uppfyllt om låsbeslagets kontaktyta med bäraren ligger mellan 20 och 40 cm2.

6.2.2.2

Låsbeslaget skall förbli stängt, även då det inte belastas, oavsett vilket läge fordonet befinner sig i. Det får inte vara möjligt att lossa det av misstag, oavsiktligt eller med en kraft som är mindre än 1 daN. Låsbeslaget skall vara utformat så att det är lätt att använda och greppa. Det skall vara möjligt för bäraren att lossa det med en enkel enhandsrörelse i en riktning då det inte är belastat och då det belastas enligt punkt 7.8.2 nedan. För bältesenheter avsedda att användas på de främre yttre sittplatserna, med undantag för fyrpunktsbälten, skall det dessutom vara möjligt för bäraren att koppla det med en enkel enhandsrörelse i en riktning. Låsbeslaget skall lossas genom tryckning på antingen en knapp eller liknande anordning. Den yta som tryckningen utförs på skall, med knappen i läget för upplåsning och riktad i ett plan i rät vinkel mot knappens ursprungliga rörelseriktning, ha följande mått: för slutna knappar, en yta på minst 4,5 cm2 och en bredd på minst 15 mm, – för ej slutna knappar, en yta på minst 2,5 cm2 och en bredd på minst 10 mm. Ytan skall vara röd. Ingen annan del av låsbeslaget får ha denna färg.

6.2.2.3

När låsbeslaget provas enligt punkt 7.5.3 nedan skall det fungera normalt.

6.2.2.4

Låsbeslaget skall kunna motstå upprepad manövrering och underkastas 5 000 öppnings- och stängningsmoment under normala användningsvillkor före den dynamiska provning som nämns i punkt 7.7. För låsbeslag för fyrpunktsbälten kan denna provning utföras utan att alla tungor förs in.

6.2.2.5

Den kraft som krävs för att öppna låsbeslaget i provningen enligt punkt 7.8 nedan får inte överstiga 6 daN.

6.2.2.6

Låsbeslagets hållfasthet skall provas enligt kraven i punkt 7.5.1 och, där så är lämpligt, 7.5.5. Det får inte gå sönder, deformeras allvarligt eller lossna då det utsätts för den föreskrivna belastningen.

6.2.2.7

I fråga om låsbeslag som innehåller en del som är gemensam för två anordningar skall de hållfasthets- och lossningsprovningar som nämns i punkterna 7.7 och 7.8 även utföras med låsbeslaget i den ena anordningen hopkopplat med kopplingsdelen i den andra anordningen, om det är möjligt att koppla låsbeslaget på detta sätt när det används.

6.2.3.1

När bäraren har tagit på sig bältet skall det antingen ställas in automatiskt så att det passar denne eller vara utformat så att den manuella justeringsanordningen är lätt åtkomlig och enkel att använda. Det skall också vara möjligt att dra åt bältet med en hand så att det passar bärarens kroppsbyggnad och fordonssätets inställning.

6.2.3.2

Två provexemplar av varje bältesjusteringsanordning skall provas enligt kraven i punkt 7.3. Bandets glidning skall inte överstiga 25 mm för varje provexemplar av justeringsanordningen, och summan av förändringarna för alla justeringsanordningar på ett bälte får inte överstiga 40 mm.

6.2.3.3

Alla justeringsanordningars hållfasthet skall provas enligt kraven i punkt 7.5.1. De får inte gå sönder eller lossna då de utsätts för den föreskrivna belastningen.

6.2.3.4

När en provning genomförs enligt punkt 7.5.6 får den kraft som krävs för att manövrera en manuell justeringsanordning inte överstiga 5 daN.

6.2.5.1.1

Bandet i en bältesenhet med upprullningsdon med manuell upplåsning får inte röra sig mer än 25 mm mellan upprullningsdonets låsningslägen.

6.2.5.1.2

Bandet i en bältesenhet skall dras ut från ett upprullningsdon med manuell upplåsning till mindre än 6 mm av dess största längd när en spänning på minst 1,4 daN och högst 2,2 daN anbringas på bandet i den normala dragriktningen.

6.2.5.1.3

Bandet skall upprepade gånger dras ut från upprullningsdonet och tillåtas att bli upprullat upprepade gånger enligt den metod som beskrivs i punkt 7.6.1 tills 5 000 cykler har genomförts. Upprullningsdonet skall sedan underkastas den korrosionsprovning som föreskrivs i punkt 7.2 följd av den dammprovning som beskrivs i punkt 7.6.3. Därefter skall donet på ett tillfredsställande sätt genomgå ytterligare 5 000 utdragningar och upprullningar. Efter ovanstående provningar skall upprullningsdonet fungera riktigt och fortfarande uppfylla kraven i punkterna 6.2.5.1.1 och 6.2.5.1.2 ovan.

6.2.5.2.1

Bandet hos ett bilbälte med automatiskt låsande upprullningsdon får inte röra sig mer än 30 mm mellan upprullningsdonets låsningslägen. Efter en bakåtriktad rörelse av bäraren skall bältet antingen förbli i sitt ursprungsläge eller återgå till detta läge automatiskt vid en efterföljande framåtriktad rörelse av bäraren.

6.2.5.2.2

Om upprullningsdonet är en del av ett höftbälte får bandets upprullningskraft inte vara mindre än 0,7 daN då den mäts på den fria sträckan mellan attrappen och upprullningsdonet enligt punkt 7.6.4.

Om upprullningsdonet är en del av ett diagonalbälte får inte bandets upprullningskraft vara mindre än 0,1 daN och inte större än 0,7 daN vid likartad mätning.

6.2.5.2.3

Bandet skall upprepade gånger dras ut från upprullningsdonet och tillåtas att bli upprullat upprepade gånger enligt den metod som beskrivs i punkt 7.6.1 tills 5 000 cykler har genomförts. Upprullningsdonet skall sedan underkastas den korrosionsprovning som föreskrivs i punkt 7.2 följd av den dammprovning som beskrivs i punkt 7.6.3. Därefter skall donet på ett tillfredsställande sätt genomgå ytterligare 5 000 utdragningar och upprullningar. Efter ovanstående provningar skall upprullningsdonet fungera riktigt och fortfarande uppfylla kraven i punkterna 6.2.5.2.1 och 6.2.5.2.2 ovan.

6.2.5.3.1

Ett nödlåsande upprullningsdon skall uppfylla nedanstående villkor då det provas enligt punkt 7.6.2. För upprullningsdon med enkelfunktion enligt punkt 2.14.4.1 gäller endast kraven beträffande fordonets retardation.

6.2.5.3.1.1

Låsningen måste ha inträffat när fordonets retardation uppgår till 0,45 g (5) för upprullningsdon av typ 4 eller 0,85 g för upprullningsdon av typ 4N.

6.2.5.3.1.2

Det skall inte låsas vid bandaccelerationer som i utdragningsriktningen uppgår till mindre än 0,8 g för upprullningsdon av typ 4 eller 1,0 g för upprullningsdon av typ 4N.

6.2.5.3.1.3

Det skall inte låsas när dess avkänningsanordning lutas 12o eller mindre i varje riktning från det monteringsläge som anges av tillverkaren.

6.2.5.3.1.4

Det skall låsas när dess avkänningsanordning lutas mer än 27o när det gäller upprullningsdon av typ 4 eller 40o när det gäller upprullningsdon av typ 4N i varje riktning från det monteringsläge som anges av tillverkaren.

6.2.5.3.1.5

I fall då manövreringen av ett upprullningsdon är beroende av en extern signal eller kraftkälla skall dess konstruktion garantera att upprullningsdonet låses automatiskt vid avbrott i den signalen eller kraftkällan. Detta krav behöver dock inte uppfyllas för upprullningsdon med flerfunktion, förutsatt att endast en funktion är beroende av en extern signal eller kraftkälla och att avbrottet i signalen eller kraftkällan visas optiskt eller akustiskt för föraren.

6.2.5.3.2

Vid provning enligt punkt 7.6.2 skall ett nödlåsande upprullningsdon med flerfunktion, varav en är bandkännande, uppfylla de angivna kraven och även låsas när bandaccelerationen uppgår till minst 2,0 g i utdragningsriktningen.

6.2.5.3.3

För provningar som nämns i punkterna 6.2.5.3.1 och 6.2.5.3.2 ovan får den bandrörelse som kan inträffa innan upprullningsdonet låses uppgå till högst 50 mm med början vid den längd som anges i punkt 7.6.2.1. För provningar som nämns i punkt 6.2.5.3.1.2 ovan får låsning inte inträffa förrän minst de första 50 mm av bandet rullats av med början vid den längd som anges i punkt 7.6.2.1.

6.2.5.3.4

Om upprullningsdonet är en del av ett höftbälte får bandets upprullningskraft inte vara mindre än 0,7 daN då den mäts på den fria sträckan mellan provdockan och upprullningsdonet enligt punkt 7.6.4.

Om upprullningsdonet är en del av ett diagonalbälte får bandets upprullningskraft inte vara mindre än 0,1 daN och inte större än 0,7 daN vid likartad mätning, med undantag för bälte försett med en spänningsreducerande anordning, då upprullningskraften kan minskas till 0,05 daN, men endast under den tid då en sådan anordning är i driftläge. Om bandet löper genom en styrning eller trissa skall upprullningskraften mätas på den fria sträckan mellan provdockan och styrningen eller trissan.

Om enheten innehåller en anordning som genom en manuell eller automatisk manöver hindrar bandet från att bli helt upprullat får denna anordning inte manövreras när dessa krav kontrolleras.

Om enheten innehåller en spänningsreducerande anordning skall bandets ovan beskrivna upprullningskraft mätas både när anordningen är i driftläge och när anordningen inte är i driftlägen när dessa krav kontrolleras före och efter uthållighetsprovningar enligt 6.2.5.3.5.

6.2.5.3.5

Bandet skall upprepade gånger dras ut från upprullningsdonet och tillåtas att bli upprullat upprepade gånger enligt den metod som beskrivs i punkt 7.6.1 tills 40 000 cykler har genomförts. Upprullningsdonet skall sedan underkastas den korrosionsprovning som föreskrivs i punkt 7.2 följd av den dammprovning som beskrivs i punkt 7.6.3. Därefter skall det på ett tillfredsställande sätt genomgå ytterligare 5 000 cykler (vilket gör totalt 45 000).

Om enheten innehåller en spänningsreducerande anordning skall ovannämnda provningar genomföras enligt villkor att den spänningsreducerande anordningen är i driftläge och inte i driftläge.

Efter ovannämnda provningar skall upprullningsdonet fungera riktigt och fortfarande uppfylla kraven i punkterna 6.2.5.3.1, 6.2.5.3.3 och 6.2.5.3.4 ovan.

6.2.5.4

Upprullningsdon skall, efter uthållighetsprovning enligt punkt 6.2.5.3.5 och omedelbart efter mätningen av upprullningskraft enligt punkt 6.2.5.3.4, uppfylla båda av de två närmast följande kraven:

6.2.5.4.1

När upprullningsdon, med undantag av automatiskt låsande upprullningsdon, provas enligt punkt 7.6.4.2 skall upprullningsdonen kunna förhindra slack mellan bål och bälte.

6.2.5.4.2

När låsbeslaget öppnas för att frigöra tungan skall upprullningsdonet ensamt kunna rulla upp bandet helt och hållet.

6.2.6.1

När bältesförsträckaren har genomgått korrosionsprovning enligt punkt 7.2 skall den (inklusive kollisionsgivaren, som skall vara kopplad till anordningen med originalkontakterna men utan ström) fungera normalt.

6.2.6.2

Det skall kontrolleras att oavsiktlig manövrering av anordningen inte medför risk för kroppsskada på bäraren.

6.2.6.3

För bältesförsträckare med laddning:

6.2.6.3.1

När bältesförsträckaren har genomgått behandling enligt punkt 7.9.2 får den inte ha aktiverats av temperaturen och bältesförsträckaren skall fungera normalt.

6.2.6.3.2

Försiktighetsåtgärder skall vidtas för att förhindra att de heta gaserna antänder lättantändliga material i närheten.

6.3.1.1

Bandens egenskaper skall vara sådana att de garanterar att trycket på bärarens kropp fördelas så jämnt som möjligt över hela bandbredden och att banden inte vrider sig ens vid belastning. Banden skall ha energiupptagande och energispridande egenskaper. Banden skall ha stadkanter som inte repas upp vid användning.

6.3.1.2

Bandets bredd vid en belastning på 980 daN får inte vara mindre än 46 mm. Detta mått skall mätas under den brotthållfasthetsprovning som föreskrivs i punkt 7.4.2 och utan att maskinen stoppas.

6.4.1.1

Bältesenheten eller fasthållningsanordningen skall genomgå en dynamisk provning i överensstämmelse med punkt 7.7 nedan.

6.4.1.2

Den dynamiska provningen skall utföras på två bältesenheter som inte belastats tidigare, utom i fråga om bältesenheter som ingår i fasthållningsanordningar, varvid den dynamiska provningen skall utföras på de fasthållningsanordningar som är avsedda för ett sammanhängande säte som inte belastats tidigare. Låsbeslagen på de bältesenheter som skall provas skall ha uppfyllt kraven i punkt 6.2.2.4 ovan. För bilbälten med upprullningsdon skall upprullningsdonet ha genomgått den dammprovning som föreskrivs i punkt 7.6.3. För säkerhetsbälten eller fasthållningsanordningar som är försedda med bältesförsträckare med laddningar skall bältesförsträckaren dessutom ha genomgått den behandling som anges i punkt 7.9.2.

6.4.1.2.1

Bältena skall ha underkastats den korrosionsprovning som beskrivs i punkt 7.2, varefter låsbeslagen skall underkastas ytterligare 500 öppnings- och stängningsmoment under normala användningsvillkor.

6.4.1.2.2

Säkerhetsbälten med upprullningsdon skall ha genomgått antingen de provningar som beskrivs i punkt 6.2.5.2 eller de som beskrivs i punkt 6.2.5.3. Om ett upprullningsdon redan har genomgått korrosionsprovningen i enlighet med föreskrifterna i punkt 6.4.1.2.1 ovan, behöver denna provning dock inte upprepas.

6.4.1.2.3

För ett bälte avsett att användas med en bältesjusteringsanordning för höjd, enligt definitionen i punkt 2.14.6 ovan, skall provningen utföras med anordningen inställd i den mest ogynnsamma positionen (positionerna), vilken skall väljas av den tekniska tjänst som har ansvaret för provningarna. Om bältesjusteringsanordningen för höjd utgörs av bältesförankringen, vilket är godkänt enligt bestämmelserna i föreskrifter nr 14, får den tekniska tjänst som har ansvaret för provningarna emellertid, efter eget gottfinnande, tillämpa bestämmelserna i punkt 7.7.1 nedan.

6.4.1.2.4

För säkerhetsbälte med försträckningsanordning får den minsta förskjutning som anges i punkt 6.4.1.3.2 nedan minskas med hälften. För denna provning skall försträckningsanordningen vara i funktion.

6.4.1.2.5

Före en dynamisk provning skall säkerhetsbälte med spänningsreducerande anordning genomgå uthållighetsprovning med anordningen i driftläge enligt punkt 6.2.5.3.5. Därefter skall den dynamiska provningen genomföras med den spänningsreducerande anordningen i driftläge.

6.4.1.3

Under provningen skall följande krav uppfyllas:

6.4.1.3.1

Ingen del av en bältesenhet eller en fasthållningsanordning som håller den åkande får gå sönder och inget spärrsystem och ingen spärr- eller förskjutningsanordning får frigöras eller öppnas, och

6.4.1.3.2

provdockans förskjutning framåt skall vara mellan 80 och 200 mm i höftnivå för höftbälten. För andra bältestyper skall förskjutningen framåt vara mellan 80 och 200 mm i höftnivå och mellan 100 och 300 mm i bröstnivå. För fyrpunktsbälte kan de minsta förskjutningar som anges ovan minskas med hälften. Dessa förskjutningar är förskjutningarna i förhållande till de mätpunkter som visas i bilaga 7, figur 6 till dessa föreskrifter.

6.4.1.3.3

För säkerhetsbälte avsett att användas i ett yttre framsäte, som skyddas av en krockkudde framför, får bröstreferenspunktens förskjutning överstiga den som anges i punkt 6.4.1.3.2 ovan, om dess hastighet vid detta värde inte överstiger 24 km/h.

6.4.1.4

För fasthållningsanordningar gäller följande:

6.4.1.4.1

Rörelsen i bröstreferenspunkten får överstiga den som anges i punkt 6.4.1.3.2 ovan om det kan visas, antingen genom beräkning eller genom ytterligare en provning, att ingen del av bålen eller huvudet på den provdocka som används för den dynamiska provningen kan komma i kontakt med någon framförvarande styv fordonsdel, bortsett från bröstkorgens kontakt med styrinrättningen om den senare uppfyller kraven i föreskrifter nr 12 och under förutsättning att beröring inte inträffar vid en hastighet på mer än 24 km/tim. För denna bedömning skall sätet anses befinna sig i det läge som anges i punkt 7.7.1.5 nedan.

6.4.1.4.2

I fordon där sådana anordningar används skall de förskjutnings- och spärranordningar som tillåter de åkande i samtliga säten att lämna fordonet fortfarande kunna manövreras för hand efter den dynamiska provningen.

6.4.1.5

Undantag: om den övre förankringen på sätet omfattas av undantaget i föreskrifter nr 14, punkt 7.4, kan förskjutningarna för en fasthållningsanordning vara större än de som anges i punkt 6.4.1.3.2.

6.4.2.1

För båda provexemplaren som behandlats i överensstämmelse med punkt 7.4.1.6 nedan, skall brottbelastningen bestämmas enligt punkt 7.4.2 och 7.5 nedan. Belastningen skall vara minst 75 % av medelvärdet för de brottbelastningar som bestämts under provningarna på icke nötta band och inte vara mindre än den minsta belastning som angetts för de föremål som provas. Skillnader i brotthållfasthet mellan de två provexemplaren får inte överskrida 20 % av den högsta uppmätta brotthållfastheten. För förfaranden av typ 1 och typ 2 skall brotthållfasthetsprovningen endast utföras på bandexemplar (7.4.2). För förfarande av typ 3 skall brotthållfasthetsprovningen utföras på bandet i kombination med den berörda metalldelen (7.5).

6.4.2.2

De delar av bältesenheten som skall genomgå ett nötningsförfarande anges i följande tabell och de förfaranden som kan var lämpliga för dem visas med ”x”. Ett nytt provexemplar skall användas för varje förfarande.

7.1.1

Två bälten eller fasthållningsanordningar behövs för granskning av låsbeslaget, köldprovning av låsbeslaget, den köldprovning som beskrivs i punkt 7.5.4 nedan när så är nödvändigt, uthållighetsprovning av låsbeslaget, korrosionsprovning av bältet, manövreringsprovning av upprullningsdonet, den dynamiska provningen och provningen av låsbeslagets öppning efter den dynamiska provningen. Ett av dessa två provexemplar skall användas för granskning av bältet eller fasthållningsanordningen.

7.1.2

Ett bälte eller en fasthållningsanordning behövs för granskning av låsbeslaget och hållfasthetsprovning av låsbeslaget, fästenas infästningar, bältets justeringsanordningar och, när så är nödvändigt, upprullningsdonen.

7.1.3

Två bälten eller fasthållningsanordningar behövs för granskning av låsbeslaget, provningen av mikroglidningen och nötningsprovningen. Manövreringsprovningen av bältets justeringsanordning skall utföras på ett av dessa två provexemplar.

7.1.4

Bandexemplaret skall användas för provning av bandets brotthållfasthet. En del av detta exemplar skall sparas så länge typgodkännandet är giltigt.

7.2.1

En fullständig bilbältesenhet skall placeras i ett provrum enligt bilaga 12 till dessa föreskrifter. För en anordning med upprullningsdon skall bandet vara avrullat i sin fulla längd minus 300 ± 3 mm. Med undantag för korta avbrott som kan behövas, t.ex. för kontroll och påfyllning av saltlösning, skall provningen fortgå oavbrutet under 50 timmar.

7.2.2

När provningen avslutas skall anordningen tvättas försiktigt eller doppas i rent rinnande vatten med en temperatur som inte överstiger 38 oC så att saltavlagringar som kan ha bildats avlägsnas, varefter anordningen skall torka i rumstemperatur under 24 timmar innan den kontrolleras enligt punkt 6.2.1.2 ovan.

7.3.1

De provexemplar som skall genomgå mikroglidprovningen skall under en tid av minst 24 timmar före provningen förvaras i en atmosfär som har temperaturen 20 ± 5 oC och en relativ luftfuktighet på 65 ± 5 %. Provningen skall utföras vid en temperatur mellan 15 oC och 30 oC.

7.3.2

Det skall säkerställas att justeringsanordningens fria del antingen pekar uppåt eller nedåt på provbänken, på samma sätt som i fordonet.

7.3.3

En belastning på 5 daN skall fästas i banddelens nedre ände. Den andra änden skall utsättas för en fram- och återgående rörelse med en total slaglängd på 300 ± 20 mm (se figur).

7.3.4

Om det finns en fri ände som fungerar som reservband får den inte på något sätt vara fäst eller fastklämd i den del som belastas.

7.3.5

Det skall säkerställas att bandet på provbänken i icke sträckt läge faller ned från justeringsanordningen i en konkav kurva, på samma sätt som i fordonet. Lasten på 5 daN som anbringas på provbänken skall styras vertikalt på ett sådant sätt att lasten hindras från att pendla och bältet från att vrida sig. Fästanordningen skall vara monterad på lasten på 5 daN på samma sätt som i fordonet.

7.3.6

Innan den egentliga provningen inleds skall en serie på 20 cykler genomföras så att det självåtdragande systemet ställer in sig korrekt.

7.3.7

1 000 cykler skall genomföras med en frekvens på 0,5 cykler per sekund, med en total slaglängd på 300 ± 20 mm. Lasten på 5 daN skall endast anbringas under den tid som motsvarar en slaglängd på 100 ± 20 mm för varje halvperiod.

7.4.1.2.1

Bestämmelserna i rekommendation ISO 105-BO2 (1978) skall gälla. Bandet skall utsättas för ljus under den tid som krävs för att åstadkomma blekning av standardblått nr 7 till en nyans som motsvarar grad 4 på gråskalan för standardblått nr 7.

7.4.1.2.2

Efter exponeringen skall bandet förvaras under minst 24 timmar i en atmosfär som har en temperatur på 20 ± 5 oC och en relativ luftfuktighet på 65 ± 5 %. Om provningen inte utförs omedelbart efter behandlingen skall provbiten placeras i en hermetiskt sluten behållare tills provningen inleds. Brottbelastningen skall bestämmas inom fem minuter efter att bandet tagits ut från behandlingsanläggningen.

7.4.1.3.1

Bandet skall under minst 24 timmar förvaras i en atmosfär som har temperaturen 20 ± 5 oC och en relativ luftfuktighet på 65 ± 5 %.

7.4.1.3.2

Bandet skall sedan under 1,5 timme förvaras på en plan yta i en köldkammare där lufttemperaturen är -30 ± 5 oC. Bandet skall sedan vikas och vecket skall belastas med en vikt på 2 kg som tidigare kylts till - 30 ± 5 oC. När bandet belastats under 30 minuter i samma köldkammare skall vikten tas bort och brottbelastningen mätas inom 5 minuter efter att bandet tagits ut från köldkammaren.

7.4.1.4.1

Bandet skall förvaras under tre timmar i ett värmeskåp i en atmosfär som har temperaturen 60 ± 5 oC och en relativ luftfuktighet på 65 ± 5 %.

7.4.1.4.2

Brottbelastningen skall bestämmas inom fem minuter efter att bandet tagits ut från värmeskåpet.

7.4.1.5.1

Bandet skall förvaras helt nedsänkt i destillerat vatten med en tillsats av våtmedel och med en temperatur på 20 ± 5 oC under tre timmar. Alla lämpliga våtmedel för den fiber som skall provas kan användas.

7.4.1.5.2

Brottbelastningen skall bestämmas inom 10 minuter efter att bandet tagits upp ur vattnet.

7.4.1.6.1

Nötningsförfarandet skall genomföras på varje anordning där bandet kommer i kontakt med en styv bältesdel, med undantag av alla justeringsanordningar där provningen av mikroglidningen (7.3) visar att bandet glider mindre än det föreskrivna värdet, i vilket fall nötningsförfarande enligt förfarande 1 (7.4.1.6.4.1) inte kommer att vara nödvändigt. Inställningen av provningsutrustningen skall ungefärligen upprätthålla det relativa läget mellan bandet och kontaktytan.

7.4.1.6.2

Provexemplaren skall under en tid av minst 24 timmar före provningen förvaras i en atmosfär som har temperaturen 20 ± 5 oC och en relativ luftfuktighet på 65 ± 5 %. Under nötningsförfarandet skall omgivningens temperatur ligga mellan 15 och 30 oC.

7.4.1.6.3

I tabellen nedan anges de allmänna villkoren för varje nötningsförfarande.

Den slaglängd som anges i tabellens femte kolumn är längden på den fram- och återgående rörelse som anbringas på bandet.

7.4.1.6.4

Särskilda förfaranden för behandling

7.4.1.6.4.1

Förfarande 1: för band som löper genom en justeringsanordning.

En jämn vertikal belastning på 2,5 daN skall upprätthållas på banddelens ena ände, den andra änden skall vara fäst i en anordning som ger bandet en horisontell fram- och återgående rörelse.

Justeringsanordningen skall placeras på det horisontella bandet så att det hålls spänt (se bilaga 11, figur 1 till dessa föreskrifter).

7.4.1.6.4.2

Förfarande 2: för band som ändrar riktning då det löper genom en styv del.

Under denna provning skall bandets vinklar hållas som visas i bilaga 11, figur 2, till dessa föreskrifter.

En jämn belastning på 0,5 daN skall bibehållas under provningen.

I de fall då bandet ändrar riktning mer än en gång då det löper genom en styv del kan belastningen på 0,5 daN ökas så att den föreskrivna bandrörelsen på 300 mm genom den styva delen uppnås.

7.4.1.6.4.3

Förfarande 3: för band som är fastsatt i en styv del genom en söm eller på likartat sätt.

Den totala fram- och återgående rörelsen skall vara 300 ± 20 mm men belastningen på 5 daN skall endast anbringas under den tid som motsvarar en slaglängd på 100 ± 20 mm för varje halvperiod (se bilaga 11, figur 3, till dessa föreskrifter).

7.4.2.1

Provningen skall varje gång utföras på två nya bandexemplar av tillräcklig längd vilka behandlats enligt bestämmelserna i punkt 7.4.1.

7.4.2.2

Varje band skall greppas mellan klämmorna på en dragprovningsmaskin. Klämmorna skall vara utformade så att brott på bandet undviks vid eller nära klämmorna. Draghastigheten skall vara ungefär 100 mm per minut. Provexemplarets fria längd mellan maskinens klämmor skall vid provningens början vara 200 mm ± 40 mm.

7.4.2.3

När belastningen når 980 daN skall bandets bredd mätas utan att maskinen stängs av.

7.4.2.4

Spänningen skall sedan ökas tills bandet går sönder och brottbelastningen skall noteras.

7.4.2.5

Om bandet glider eller går sönder vid någon av klämmorna eller inom 10 mm från någon av dem är provningen inte giltig och en ny skall utföras på ett annat provexemplar.

7.5.1

Låsbeslaget och justeringsanordningen skall anslutas till dragprovningsmaskinen genom de delar av bältesenheten som de normalt är fastsatta i, och belastningen skall sedan ökas till 980 daN.

För fyrpunktsbälten skall låsbeslaget anslutas till provningsmaskinen genom de band som är fästade i låsbeslaget och tungan eller de två tungorna som är placerade i stort sett symmetriskt i förhållande till låsbeslagets geometriska centrum. Om låsbeslaget eller justeringsanordningen är en del av fästet eller av den gemensamma delen av ett trepunktsbälte skall låsbeslaget eller justeringsanordningen provas med fästet enligt punkt 7.5.2 nedan, utom när det gäller upprullningsdon med en returtrissa eller styrning på den övre bältesförankringen, då belastningen skall vara 980 daN och längden på det band som förblir upprullat på rullen utgöras av den längd som fås vid låsning så nära som möjligt till 450 mm från bandets ände.

7.5.2

Fästen och eventuella bältjusteringsanordningar för höjd skall provas på det sätt som anges i punkt 7.5.1, men belastningen skall i stället vara 1 470 daN och med beaktande av bestämmelserna i andra stycket i punkt 7.7.1 nedan anbringas under de minst gynnsamma villkor som kan väntas uppkomma i ett fordon där bältet är riktigt monterat. För upprullningsdon skall provningen utföras med bandet helt avrullat från rullen.

7.5.3

Två provexemplar av den fullständiga bältesenheten skall placeras i en köldkammare med temperaturen -10 o ± 1 oC under två timmar. Sedan de tagits ut ur köldkammaren skall låsbeslagets kopplingsdelar omedelbart låsas ihop manuellt.

7.5.4

Två provexemplar av den fullständiga bältesenheten skall placeras i en köldkammare med temperaturen -10 oC ± 1 oC under två timmar. De styva delar och de plastdelar som provas skall sedan i tur och ordning placeras på en plan, styv stålyta (som förvarats med provexemplaren i köldkammaren) som ligger på den horisontella ytan av ett kompakt styvt block med en massa på minst 100 kg. Inom 30 sekunder efter att delarna tagits ut från köldkammaren skall en stålvikt på 18 kg fällas ned på dem med tyngdhastighet från en höjd på 300 mm. Viktens anslagsyta skall utgöras av en konvex yta med en hårdhet på minst 45 HRC och en tvärradie på 10 mm och en längdradie på 150 mm längs viktens centrumlinje. Ett provexemplar skall provas med axeln på den böjda anslagsytan längs med bandet och det andra provexemplaret skall provas med axeln på anslagsytan i 90o vinkel mot bandet.

7.5.5

Låsbeslag med delar som är gemensamma för två bilbälten skall belastas så att användningsvillkoren i fordonet med sätena i mittersta inställningsläget simuleras. En belastning på 1 470 daN skall anbringas samtidigt på varje band. Belastningens riktning skall fastställas enligt punkt 7.7.1 nedan. En lämplig anordning för provningen visas i bilaga 10 till dessa föreskrifter.

7.5.6

Vid provning av en manuell justeringsanordning skall bandet dras jämnt genom justeringsanordningen med beaktande av de normala användningsvillkoren, med en hastighet på ungefär 100 mm/s, och den högsta kraften skall mätas med en noggrannhet på 0,1 daN efter de första 25 mm av bandets rörelse. Provningen skall utföras i bandets båda rörelseriktningar genom justeringsanordningen och bandet skall manövreras 10 gånger före mätningen.

7.6.1.1

Bandet skall dras ut och rullas upp föreskrivet antal gånger i en takt som inte överstiger 30 cykler per minut. För nödlåsande upprullningsdon skall ett ryck införas vid var femte cykel så att upprullningsdonet låses.

Rycken skall utföras med samma antal vid fem olika utdragningar, nämligen vid 90, 80, 75, 70 och 65 % av bandets totala längd på upprullningsdonet. Om längden överstiger 900 mm skall ovanstående procenttal dock gälla för de sista 900 mm av bandet som kan rullas ut från upprullningsdonet.

7.6.1.2

Lämplig utrustning för provningar enligt punkt 7.6.1.1 ovan visas i bilaga 3 till dessa föreskrifter.

7.6.2.1

Upprullningsdonet skall provas med avseende på låsningen en gång med bandet avrullat i sin fulla längd minus 300 ± 3 mm.

7.6.2.1.1

För ett låsande upprullningsdon som påverkas av bandrörelsen skall utdragningen göras i den riktning som den normalt har då upprullningsdonet är monterat i ett fordon.

7.6.2.1.2

Då upprullningsdon provas med avseende på känsligheten för fordonets retardation skall de provas vid ovanstående utdragning längs två vinkelräta axlar som är horisontella när upprullningsdonet är monterat i ett fordon enligt anvisningar från bilbältestillverkaren. Om denna position inte anges skall provningsmyndigheten samråda med bilbältestillverkaren. En av axlarna skall vara i en riktning som väljs av det provningsorgan som utför godkännandeprovningen så att de mest ogynnsamma villkoren med avseende på påverkan av låsmekanismen uppnås.

7.6.2.2

Lämplig utrustning för provningar enligt punkt 7.6.2.1 ovan beskrivs i bilaga 4 till dessa föreskrifter. Denna utrustning skall vara konstruerad så att den nödvändiga accelerationen uppnås innan bandet har dragits ut mer än 5 mm ur upprullningsdonet och så att utdragningen äger rum vid en genomsnittlig ökningstakt för accelerationen på minst 25 g/s (7) och inte mer än 150 g/s (7).

7.6.2.3

För provningen av överensstämmelse med kraven i punkterna 6.2.5.3.1.3 och 6.2.5.3.1.4 skall upprullningsdonet vara monterat på ett horisontellt bord och bordet lutas med en hastighet som inte överstiger 2o per sekund tills låsning har skett. Provningen skall upprepas med lutning i andra riktningar för att se till att kraven uppfylls.

7.6.3.1

Upprullningsdonet skall placeras i ett provrum enligt beskrivningen i bilaga 5 till dessa föreskrifter. Det skall monteras i en liknande riktning som det har då det är monterat i fordonet. Provrummet skall innehålla en dammängd som uppfyller kraven i punkt 7.6.3.2 nedan. 500 mm av bandet skall dras ut från upprullningsdonet och hållas utdragen, med undantag för att den skall utsättas för tio fullständiga upprullningar och utdragningar inom en eller två minuter efter varje omröring av dammet. Under en tid av fem timmar skall dammet under fem sekunder var 20:e minut röras om med tryckluft som inte innehåller någon olja eller fuktighet och passera genom en öppning med en diameter på 1,5 ±0,1 mm med ett tryck på 5,5 · 105 ±0,5 · 105 Pa.

7.6.3.2

Det damm som används i provningen enligt punkt 7.6.3.1 ovan skall bestå av ungefär 1 kg torr kvarts. Fördelningen av partiklarnas storlek skall vara följande:

7.6.4.1

Upprullningskrafterna skall mätas med bilbältesenheten fastspänd på en provdocka såsom i den dynamiska provning som föreskrivs i punkt 7.7. Bandspänningen skall mätas så nära som möjligt intill kontaktpunkten med (men inte direkt på) provdockan medan bandet rullas upp med en ungefärlig hastighet på 0,6 m per minut. För säkerhetsbälte med spänningsreducerande anordning skall upprullningskraft och bandspänning mätas både med den spänningsreducerande anordningen i funktion och ur funktion.

7.6.4.2

Före den dynamiska provningen som beskrivs i punkt 7.7 skall den sittande provdockan, som är beklädd med en bomullsskjorta, lutas framåt tills 350 mm av bandet har dragits ut från upprullningsdonet, och därefter släppas till ursprungsläget.

7.7.1

Bältesenheten skall vara monterad på en vagn som är försedd med säte och förankringar enligt bilaga 6 till dessa föreskrifter. Men om bältesenheten är avsedd för ett bestämt fordon eller bestämda fordonstyper skall dock avstånden mellan provdockan och förankringarna bestämmas av det provningsorgan som utför provningarna, antingen enligt de monteringsanvisningar som levereras med bältet eller enligt uppgifter som tillhandahålls av fordonstillverkaren. Om bältet är försett med en bältesjusteringsanordning för höjd enligt definitionen i punkt 2.149.6 ovan, skall anordningens placering och infästningsmetod vara desamma som för fordonskonstruktionen.

När den dynamiska provningen har utförts för en fordonstyp behöver den i så fall inte upprepas för andra fordonstyper där varje fästpunkt sitter mindre än 50 mm från motsvarande fästpunkt för det provade bältet. Alternativt kan tillverkare fastställa hypotetiska fästpunkter för provning för att innefatta maximalt antal av verkliga fästpunkter.

7.7.1.1

För säkerhetsbälte eller fasthållningsanordning som utgör en del av en enhet för vilken typgodkännande begärs som en fasthållningsanordning, skall säkerhetsbältet monteras på den del av fordonets uppbyggnad, vid vilken fasthållningsanordningen normalt sett är monterad, och denna del skall vara fastsatt i provvagnen på det sätt som föreskrivs i punkt 7.7.1.2 till 7.7.1.6.

För säkerhetsbälte eller fasthållningsanordning med bältesförsträckare som är beroende av andra delar än de som ingår i själva bältesenheten skall säkerhetsbältet monteras tillsammans med de nödvändiga ytterligare fordonsdelarna på provvagnen på det sätt som föreskrivs i punkt 7.7.1.2 till 7.7.1.6.

Alternativt kan tillverkare, om det inte är möjligt att prova dessa anordningar på provvagnen, genom en konventionell frontalkollisionsprovning vid 50 km/h i överensstämmelse med förfarandet ISO 3560 (1975) bevisa att anordningen uppfyller kraven i föreskriften.

7.7.1.2

Den metod som används för att säkra fordonet under provningen får inte vara utformad så att den förstärker sätets eller bilbältets förankringar, eller minskar den normala deformationen av uppbyggnaden. Ingen del av fordonets främre del får tas med, om den genom att begränsa provdockans framåtriktade rörelse, bortsett från fötterna, kan minska belastningen på fasthållningsanordningen under provningen. De borttagna delarna av uppbyggnaden kan ersättas med delar med likvärdig hållfasthet, förutsatt att de inte hindrar provdockans framåtriktade rörelse.

7.7.1.3

En fästanordning skall anses som fullt tillräcklig om den inte har någon inverkan på en yta som sträcker sig över hela uppbyggnadens bredd och om fordonet eller uppbyggnaden blockeras eller stoppas framtill på ett avstånd av minst 500 mm från förankringen för den provade fasthållningsanordningen. Baktill skall uppbyggnaden fästas bakom förankringarna på ett avstånd som är tillräckligt för att se till att kraven i punkt 7.7.1.2 ovan uppfylls.

7.7.1.4

Sätena skall ställas in och placeras i den körställning som provningsorganet som utför godkännandeprovningarna anser ge de mest ogynnsamma villkoren för hållfastheten och som kan förenas med provdockans placering i fordonet. Sätenas lägen skall anges i rapporten. Om sätet har ett ryggstöd med inställningsbar lutning skall ryggstödet spärras enligt tillverkarens anvisningar eller, om sådana anvisningar saknas, spärras på ett sådant sätt att det bildar en vinkel som för fordon av kategorierna M1 och N1 ligger så nära 25o som möjligt och för fordon av alla andra kategorier så nära 15o som möjligt.

7.7.1.5

I syfte att bedöma kraven i punkt 6.4.1.4.1 skall sätet beaktas i den mest framskjutna kör- eller åkställningen avpassad till provdockans mått.

7.7.1.6

Alla säten i ett sammanhängande säte skall provas samtidigt.

7.7.1.7

Dynamiska provningar av fyrpunktsbälte skall utföras utan grenrem (enhet), om sådan finns.

7.7.2

Bältesenheten skall spännas fast enligt följande på provdockan, som beskrivs i bilaga 7 till dessa föreskrifter: en 25 mm tjock skiva skall placeras mellan provdockans rygg och sätets ryggstöd. Bältet skall justeras in tätt mot provdockan. Skivan skall sedan tas bort och provdockan placeras så att hela dess rygg är i beröring med sätets ryggstöd. En kontroll skall utföras för att se till att kopplingsmetoden för låsbeslagets två delar inte kan minska låsningens tillförlitlighet.

7.7.3

Bandens fria ändar skall sträcka sig tillräckligt långt bortom justeringsanordningarna för att medge glidning.

7.7.4

Vagnen skall sedan drivas på ett sådant sätt att den i anslagsögonblicket har en frigångshastighet av 50 km/h ± 1 km/h och så att provdockan förblir stabil. Vagnens stoppsträcka skall vara 40 cm ± 5 cm. Vagnen skall förbli horisontell under retardationen. Vagnens retardation skall åstadkommas med hjälp av den utrustning som visas i bilaga 6 till dessa föreskrifter eller någon annan anordning som ger likvärdiga resultat. Denna utrustning skall uppfylla de krav som anges i bilaga 8 till dessa föreskrifter.

7.7.5

Vagnens hastighet omedelbart före anslaget, provdockans största förskjutning framåt och bröstkorgens hastighet vid en förskjutning av bröstkorgen på 300 mm skall mätas.

7.7.6

Efter anslaget skall bältesenheten eller fasthållningsanordningen och dess styva delar kontrolleras visuellt med avseende på fel eller brott utan att låsbeslaget öppnas. För fasthållningsanordningar skall det, efter provningen, även fastställas huruvida den del av fordonets uppbyggnad som är fäst i vagnen har utsatts för någon synlig bestående deformation. Varje sådan deformation skall beaktas vid varje beräkning som utförs enligt punkt 6.4.1.4.1.

7.8.1

Bältesenheter eller fasthållningsanordningar som redan har genomgått den dynamiska provningen enligt punkt 7.7 ovan skall användas för denna provning.

7.8.2

7.8.3

Öppningskraften för låsbeslaget skall mätas och varje fel på låsbeslaget skall noteras.

7.8.4

Efter provningen av låsbeslagets öppnande skall de delar av bältesenheten eller fasthållningsanordningen som underkastats provningarna enligt punkt 7.7 ovan kontrolleras, och omfattningen av de skador som bältesenheten eller fasthållningsanordningen fått under den dynamiska provningen skall antecknas i provningsrapporten.

7.10.1

Provningsrapporten skall ange resultaten av de provningar som föreskrivs i punkt 7 och särskilt vagnens hastighet, provdockans största förskjutning framåt, låsbeslagets läge – om detta kan ändras – under provningen och varje fel eller brott. Om de förankringar som föreskrivs i bilaga 6 till dessa föreskrifter inte har beaktats i kraft av punkt 7.7.1, skall provningsrapporten beskriva hur bältesenheten eller fasthållningsanordningen var monterad och ange viktiga vinklar och mått. Rapporten skall också nämna varje deformation eller brott på låsbeslaget som inträffat under provningen. För fasthållningsanordningar skall provningsrapporten även ange med vilken metod fordonets uppbyggnad är fastsatt i vagnen, sätenas lägen och lutningen på sätenas ryggstöd. Om provdockans förskjutning framåt har överstigit de värden som föreskrivs i punkt 6.4.1.3.2 ovan skall rapporten ange om kraven i punkt 6.4.1.4.1 har uppfyllts.

8.1.1

Med undantag för fällbara säten (enligt definition i föreskrifter nr 14) och säten som används endast när fordonet är stillastående, skall säten i fordon i kategorierna M och N, enligt definition i bilaga 7 till den konsoliderade resolutionen (R.E.3) (8) (med undantag för fordon i kategorierna M2 och M3 som tillhör klasserna I eller II enligt föreskrifter nr 36, klass A enligt föreskrifter nr 52 eller klasserna I eller II eller A enligt föreskrifter nr 107) vara utrustade med bilbälten eller fasthållningsanordningar som uppfyller kraven i dessa föreskrifter.

8.1.2

Säkerhetsbälten eller fasthållningsanordningar för sittplatser där montering krävs skall vara av en av de typer som anges i bilaga 16 (som varken medger att låsningsfria upprullningsdon (2.14.1) eller upprullningsdon med manuell upplåsning (2.14.2) kan användas). För alla sittlägen där höftbälten av typ B anges i bilaga 16, är det tillåtet att använda höftbälten av typ Br3, förutsatt att de inte dras in så mycket att de påtagligt reducerar komforten efter att ha låsts på normalt sätt.

8.1.2.1

För yttre säteslägen i andra säten än framsätet i fordon av kategorin N1 som visas i bilaga 16 och är markerade med symbolen Ø, får höftbälten av typ Br4m eller Br4Nm installeras, om det finns en passage mellan sätet och fordonets närmaste sidovägg avsedd att möjliggöra tillträde för passagerarna till andra delar av fordonet. Ett utrymme mellan ett säte och sidoväggen betraktas som en passage om avståndet mellan den sidoväggen med alla dörrar stängda och ett vertikalt längsgående plan som passerar genom det berörda sätets mittlinje – uppmätt i R-punktens läge och vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan – är mer än 500 mm.

8.1.3

Där säkerhetsbälten inte krävs kan tillverkaren efter eget val tillhandahålla varje typ av säkerhetsbälte eller fasthållningsanordning som uppfyller kraven i dessa föreskrifter. Bälten av typ A av de typer som är tillåtna enligt bilaga 16 kan tillhandahållas som alternativ till höftbälten för de sittplatser där höftbälten anges i bilaga 16.

8.1.4

På trepunktsbälten med upprullningsdon skall minst ett upprullningsdon verka på diagonalbandet.

8.1.5

Med undantag för fordon i kategori M1 kan ett nödlåsande upprullningsdon av typ 4N (2.14.5) tillåtas i stället för ett upprullningsdon av typ 4 (2.14.4) i de fall då det, på ett sådant sätt som den tjänst som ansvarar för provningen anser vara tillfredsställande, har bevisats att det inte skulle vara praktiskt genomförbart att montera ett upprullningsdon av typ 4.

8.1.6

För de främre yttre och de främre mittersta sittplatser som visas i bilaga 16 och är markerade med symbolen * skall höftbälten av den typ som anges i nämnda bilaga betraktas som tillräckliga om vindrutan befinner sig utanför den referenszon som definieras i bilaga 1 till föreskrifter nr 21.

Med avseende på bilbältena skall vindrutan anses vara en del av referenszonen då den kan komma i statisk beröring med provningsutrustningen enligt den metod som beskrivs i bilaga 1 till föreskrifter nr 21.

8.1.7

Alla sittlägen i bilaga 16 som är märkta med symbolen • skall förses med höftbälten av de typer som anges i bilaga 16, om inte något av följande villkor är uppfyllt, i vilket fall tvåpunktsbälten av en typ som anges i bilaga 16 får tillhandahållas.

8.1.7.1

Det finns ett säte eller andra fordonsdelar som uppfyller punkt 3.5 i tillägg 1 till föreskrifter nr 80 direkt framför, eller

8.1.7.2

ingen del av fordonet befinner sig i eller, när fordonet är i rörelse, kan befinna sig i referenszonen, eller

8.1.7.3

de fordonsdelar som befinner sig inom denna referenszon överensstämmer med kraven på energiupptagningsförmåga i tillägg 6 till föreskrifter nr 80.

8.1.8

Med undantag för det fall som avses i punkt 8.1.9 skall varje passagerarsäte som är utrustat med krockkudde förses med en varning för användning av bakåtvänd barnstol på den platsen. Varningsmärket, i form av ett piktogram som kan innehålla förklarande text, skall vara hållbart fastsatt och placerat på ett sådant sätt att det syns väl framför en person som installerar en bakåtvänd barnstol på sätet i fråga. Ett exempel på hur ett piktogram skulle kunna se ut visas i figur 1. En ständig markering bör alltid vara synlig ifall varningen inte syns när dörren är stängd.

Figur 1

Färger:

8.1.9

Bestämmelserna i punkt 8.1.8 skall inte tillämpas om fordonet är utrustat med en mekanism som automatiskt registrerar en bakåtvänd barnstol och garanterar att krockkudden inte utlöses om en sådan barnstol är monterad.

8.1.10

För säten som kan vändas eller ställas i andra lägen och som är avsedda att användas i dessa lägen när fordonet står stilla, gäller bestämmelserna i punkt 8.1.1 endast för de lägen som är avsedda för normalt bruk när fordonet färdas på väg, i enlighet med dessa föreskrifter.

8.2.1

Bilbälten, fasthållningsanordningar och ISOFIX-fasthållningsanordningar för barn enligt tabell 2 i tillägg 3 till bilaga 17 skall vara fastsatta i förankringar som överensstämmer med bestämmelserna i föreskrifter nr 14, bl.a. med avseende på kraven på konstruktion och mått, antal fästpunkter och hållfasthet.

8.2.2

Bilbältena, fasthållningsanordningarna och ISOFIX-fasthållningsanordningar för barn som tillverkaren rekommenderar enligt tabellerna 1 och 2 i tillägg 3 till bilaga 17 skall vara monterade så att de då de används riktigt fungerar tillfredsställande och minskar risken för kroppsskada i händelse av olycka. De skall särskilt vara monterade så att:

8.2.2.1

banden inte sannolikt antar en form som kan innebära en fara för den åkande,

8.2.2.2

risken för att ett korrekt placerat band skall glida av axeln till följd av bärarens rörelse framåt blir mycket liten,

8.2.2.3

risken för att bandet skall försämras genom beröring med vassa delar på fordonet eller sätets uppbyggnad eller fasthållningsanordningar för barn eller ISOFIX-fasthållningsanordningar för barn som tillverkaren rekommenderar enligt tabellerna 1 och 2 i tillägg 3 till bilaga 17 blir mycket liten.

8.2.2.4

För varje sittläge skall säkerhetsbältet vara konstruerat och monterat så att det kan användas med lätthet. Vidare, om hela sätet eller säteskudden eller ryggstödet kan fällas för att ge tillträde till fordonets bakre del eller till dess bagage- eller transportutrymme, skall de säkerhetsbälten som dessa säten är utrustade med, sedan sätena fällts upp och återställts till sittläge, vara tillgängliga för användning eller med lätthet kunna hämtas fram under eller bakom sätena av en person enligt instruktioner i fordonets användarmanual, utan att den personen behöver utbildning eller övning.

8.2.2.5

Den tekniska tjänsten skall, med låsbeslaget i låst läge och ingen passagerare i sätet, kontrollera att:

8.2.2.5.1

en eventuell slackning i bältet inte förhindrar korrekt installation av de fasthållningsanordningar för barn som tillverkaren rekommenderar, och

8.2.2.5.2

i fråga om trepunktsbälten, en spänning på minst 50 N kan uppnås vid bältets höftparti genom att bältets diagonala del sträcks.

8.3.1

Styva delar såsom låsbeslag, justeringsanordningar och fästen får inte öka risken för kroppsskada på bäraren eller andra åkande i fordonet vid en olycka.

8.3.2

Anordningen för att lossa låsbeslaget skall vara klart synlig och lätt åtkomlig för bäraren och den skall vara utformad så att den inte kan öppnas oavsiktligt eller av misstag. Låsbeslaget skall vidare sitta på en plats där det är lätt åtkomligt för räddningspersonal som kan behöva lossa bäraren i en nödsituation.

Låsbeslaget skall vara monterat så att det kan lossas av bäraren med en enkel rörelse med ena handen i en enda riktning både då det inte är belastat och då det upptar bärarens vikt.

I fråga om bilbälten och fasthållningsanordningar för främre yttre sittplatser, med undantag för fyrpunktsbälten, skall låsbeslaget vidare kunna låsas på motsvarande sätt.

En kontroll skall utföras för att säkerställa att bredden på kontaktytan är minst 46 mm om låsbeslaget kommer i beröring med bäraren.

En kontroll skall utföras för att säkerställa att kontaktytan uppfyller kraven i punkt 6.2.2.1 i dessa föreskrifter om låsbeslaget kommer i beröring med bäraren.

8.3.3

När bältet används skall det antingen ställas in automatiskt så att det passar bäraren eller vara utformat så att den manuella justeringsanordningen är lätt åtkomlig och enkel att använda för bäraren då denne sitter. Det skall också vara möjligt att dra åt bältet med en hand så att det passar bärarens kroppsbyggnad och fordonssätets inställning.

8.3.4

Bilbälten och fasthållningsanordningar med upprullningsdon skall vara monterade så att upprullningsdonen kan fungera riktigt och rulla upp bandet effektivt.

8.3.5

För att informera användare av fordon om de åtgärder som vidtagits för transport av barn skall fordon av kategorierna M1 och N1 uppfylla informationskraven i bilaga 17. Alla fordon i kategori M1 skall vara försedda med ISOFIX-lägen, i enlighet med tillämpliga bestämmelser i föreskrifter nr 14.

Det första ISOFIX-läget skall möjliggöra åtminstone montering av en av tre framåtvända fasthållningsanordningar enligt definitionen i tillägg 2 till bilaga 17. Det andra ISOFIX-läget skall möjliggöra åtminstone montering av en av tre bakåtvända fasthållningsanordningar enligt definitionen i tillägg 2 till bilaga 17. Om det för detta andra ISOFIX-läge på grund av fordonets konstruktion inte är möjligt att montera en bakåtvänd fasthållningsanordning i fordonets baksäte är det tillåtet att montera en av de sex fasthållningsanordningarna i vilket läge som helst i fordonet.

9.1

Varje fordonstyp eller säkerhetsbälte eller fasthållningsanordning som godkänts enligt denna föreskrift skall vara tillverkad på ett sådant sätt att den överensstämmer med den godkända typen genom att uppfylla kraven i punkterna 6, 7 och 8 ovan.

9.2

De minimikrav för förfaranden vid kontroll av produktionsöverensstämmelse som anges i bilaga 14 till dessa föreskrifter måste uppfyllas.

9.3

Den myndighet som har beviljat typgodkännandet kan när som helst undersöka de kontrollmetoder för produktionsöverensstämmelse som används på varje produktionsenhet. Dessa kontroller skall i regel utföras två gånger om året.

10.1

Det godkännande som beviljats med avseende på en fordonstyp eller en bältestyp eller en fasthållningsanordning kan dras tillbaka om kraven i punkt 9.1 ovan inte följs, eller om utvalda säkerhetsbälten eller fasthållningsanordningar inte klarar de kontroller som föreskrivs i punkt 9.2 ovan.

10.2

Om en avtalsslutande part till denna överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter drar tillbaka ett tidigare beviljat godkännande, skall denne skyndsamt meddela detta till övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter med ett meddelande som överensstämmer med mallen i bilaga 1A eller bilaga 1B till dessa föreskrifter (enligt vad som är tillämpligt).

11.1

Varje ändring av fordonstyp eller bältestyp eller typ av fasthållningsanordning skall meddelas till den myndighetsavdelning som godkänt fordonstypen eller bältestypen eller typen av fasthållningsanordning. Den myndigheten skall då

11.1.1

anse att de utförda ändringarna sannolikt inte kommer att få nämnvärda negativa effekter och att fordonet eller bältestypen eller typen av fasthållningsanordning ändå fortfarande uppfyller kraven, eller

11.1.2

begära ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningarna.

11.2

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkt 11.1 ovan, skall en variant av fordonet, vars vikt i körklart skick är mindre än vikten på det fordon som genomgått godkännandeprovningen, inte betraktas som en ändring av fordonstypen.

11.3

En bekräftelse på avslag eller godkännande, där ändringarna anges, skall enligt det förfarande som anges i punkt 5.2.3 eller 5.3.3 ovan lämnas till de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter.

11.4

Den behöriga myndighet som utfärdar utökning av godkännande skall ge varje sådan utökning ett serienummer och informera övriga avtalsslutande parter till 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter genom ett meddelande som överensstämmer med mallen i bilaga 1A eller 1B till dessa föreskrifter.

15.1.1

Från och med den dag då tillägg 15 till ändringsserie 04 officiellt träder i kraft skall ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja ECE-godkännanden enligt dessa föreskrifter i dess ändrade lydelse enligt tillägg 15 till ändringsserie 04.

15.1.2

Från och med två år efter ikraftträdandet av tillägg 15 till ändringsserie 04 till dessa föreskrifter skall avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter bevilja ECE-godkännanden endast om kraven i dessa föreskrifter i dess ändrade lydelse enligt tillägg 15 till ändringsserie 04 är uppfyllda.

15.1.3

Från och med sju år efter ikraftträdandet av tillägg 15 till ändringsserie 04 till dessa föreskrifter kan avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att erkänna godkännanden som inte beviljats i enlighet med tillägg 15 till ändringsserie 04 till dessa föreskrifter. Befintliga godkännanden av andra fordonskategorier än M1 som inte påverkas av tillägg 15 till ändringsserie 04 till dessa föreskrifter skall förbli giltiga och de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter skall fortsätta att erkänna dem.

15.1.3.1

Från och med den 1 oktober 2000 kan dock avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att erkänna godkännanden för fordon av kategorierna M1 och N1 som inte beviljats i enlighet med tillägg 8 till ändringsserie 04 till dessa föreskrifter, om informationskraven i punkt 8.3.5 och bilaga 17 inte är uppfyllda.

15.2.1

Från och med den dag då tillägg 12 till ändringsserie 04 officiellt träder i kraft får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja ECE-godkännanden enligt dessa föreskrifter i dess ändrade lydelse enligt tillägg 12 till ändringsserie 04.

15.2.2

Efter utgången av en period på 36 månader efter det officiella datum för ikraftträdande som avses i punkt 15.2.1 ovan skall de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter bevilja godkännanden endast om fordonstyperna uppfyller kraven i dessa föreskrifter i dess ändrade lydelse enligt tillägg 12 till ändringsserie 04.

15.2.3

Efter utgången av en period på 60 månader efter det officiella datumet för ikraftträdande som avses i punkt 15.2.1 ovan kan de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att erkänna godkännanden som inte beviljats i enlighet med kraven i tillägg 12 till ändringsserie 04 till dessa föreskrifter.

15.2.4

Från och med den dag då tillägg 14 till ändringsserie 04 officiellt träder i kraft får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja FN/ECE-godkännande enligt dessa föreskrifter i deras ändrade lydelse enligt tillägg 14 till ändringsserie 04.

15.2.5

Från och med den dag då tillägg 16 till ändringsserie 04 officiellt träder i kraft får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja ECE-godkännande enligt dessa föreskrifter i deras ändrade lydelse enligt tillägg 16 till ändringsserie 04.

15.2.6

Efter utgången av en period på 36 månader efter det officiella datum för ikraftträdande som avses i punkt 15.2.4 ovan skall de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter bevilja godkännanden endast om fordonstyperna uppfyller kraven i dessa föreskrifter i dess ändrade lydelse enligt tillägg 14 till ändringsserie 04.

15.2.7

Efter utgången av en period på 60 månader efter det officiella datum för ikraftträdande som avses i punkt 15.2.4 ovan får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att erkänna godkännanden som inte beviljats i enlighet med kraven i tillägg 14 till ändringsserie 04 till dessa föreskrifter.

15.2.8

Efter den 16 juli 2006 skall de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter bevilja godkännande endast om fordonstypen uppfyller kraven i dessa föreskrifter i deras ändrade lydelse enligt tillägg 16 till ändringsserie 04.

1.5.2.9

Efter den 16 juli 2008 får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att erkänna godkännanden av fordon i kategori N1 som inte beviljats i enlighet med tillägg 16 till ändringsserie 04 till dessa föreskrifter.