VERKSTÄLLANDE KOMMITTÉNS BESLUT

av den 28 april 1999

om allmänna principer för ersättning till uppgiftslämnare och infiltratörer

(SCH/Com-ex (99) 8 rev 2)

VERKSTÄLLANDE KOMMITTÉN HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av artikel 132 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, och

med beaktande av artiklarna 70-76 i samma konvention.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Verkställande kommittén godkänner Centralgruppens beslut av den 22 mars 1999 om allmänna principer för ersättning till uppgiftslämnare och infiltratörer (SCH/C (99) 25 och SCH/Stup (98) 72 rev 2).

Luxemburg den 28 april 1999.

C. H. Schapper

Ordförande

Ärende: Allmänna principer för ersättning till uppgiftslämnare och infiltratörer

SCH/Stup (98) 72 rev 2

1. Inledning

Internationaliseringen av narkotikabrottsligheten men också av den tunga brottsligheten och den organiserade brottsligheten fortgår även inom Schengenområdet.

Brottslingar använder sig av allt professionellare metoder i den olagliga handeln med narkotika genom att smidigt anpassa sig till förändringarna i den geopolitiska, rättsliga, ekonomiska och tekniska verkligheten och genom att använda företagsstrukturer, och kopplar sin olagliga verksamhet till de lagliga sektorerna inom ekonomin och de tvekar inte att använda våld eller att hota med att utöva våld mot personer eller egendom eller att använda sitt inflytande på politiken, ekonomin och den offentliga förvaltningen för att uppnå sina syften, vilka framför allt är att utöva makt och att utvinna så stora förtjänster som möjligt.

Den arbetsmetod som organisationerna för narkotikahandel använder kännetecknas av specialisering, fördelning av arbetet samt extern och intern uppdelning i små enskilda enheter. De olagliga förtjänsterna "återinvesteras" i ny brottslig verksamhet eller placeras i laglig ekonomisk verksamhet för att man skall vinna inflytande eller skapa ett brottsmonopol.

Därför förlorar till och med specifika undersökningsmetoder alltmer sin effektivitet. Aktiv och diskret insamling av information i förening med operativa undersökningsmetoder och systematisk analys har fått en ökande betydelse för att fastställa och bekämpa den organiserade olagliga handeln med narkotika. Det är i synnerhet nödvändigt att vidta systematiska, samordnade och riktade åtgärder med hjälp av infiltratörer och att använda uppgiftslämnare.

För att genom dessa åtgärder få en klar bild av brottsorganisationerna och de kriminella strukturerna är det nödvändigt att brottslingarna får förtroende för infiltratörerna och uppgiftslämnarna.

Därför har ordförandeskapet genomfört en undersökning i Schengenstaterna med hjälp av dokument SCH/Stup (98) 25 och ställt svaren till dessa staters förfogande i dokument SCH/Stup (98) 60 rev. Undersökningen visade att rättsläget och delvis också praxis när det gäller ersättning till uppgiftslämnare och infiltratörer varierar mycket i de olika Schengenstaterna. Därför beslutade arbetsgruppen för frågor om narkotika vid sitt möte den 21 oktober 1998 att utarbeta gemensamma, vägledande men icke-bindande principer för ersättningen till uppgiftslämnare och infiltratörer och för beviljande av icke-materiella förmåner till dessa personer.

Nedanstående principer för ersättningen till infiltratörer och uppgiftslämnare skall betraktas som icke-bindande riktlinjer inom Schengenområdet och bidrar till att förbättra polis- och tullsamarbetet inom detta känsliga område. Dessa allmänna principer skall samtidigt tjäna som riktmärken för de stater som för närvarande håller på att utarbeta eller komplettera bestämmelserna på detta område.

2. Allmänt

Det är ofta ekonomiska hänsyn som gör att infiltratörer och uppgiftslämnare samarbetar med polis- eller tullmyndigheterna. Det är därför nödvändigt att ta hänsyn till den verklighet som råder på marknaden och skapa ekonomiska incitament som står i proportion till dessa personers levnadsvillkor, till den skicklighet som uppdraget kräver, till den risk som föreligger och till undersökningsresultatet. Ekonomiska hänsyn måste också tas med i beräkningen eftersom det ofta är mindre kostsamt att använda uppgiftslämnare och infiltratörer.

Om nedanstående riktlinjer följs inom hela Schengenområdet är det framför allt möjligt att ta hänsyn till de taktiska och rättsliga krav som uppstår vid narkotikaundersökningarna och att samtidigt beakta bilaterala och regionala egenheter eller brottens specifika natur och att undvika icke-önskvärd konkurrens, bilateralt eller inom hela Schengenområdet, mellan de polis- och tullmyndigheter som vänder sig till infiltratörer - och därigenom undvika "angivarturism".

3. Principer

Principerna nedan påverkar inte de nationella lagstiftningarna. Ersättningen till en infiltratör/uppgiftslämnare bör stå i proportion såväl till resultatet av de brottsbekämpande myndigheternas undersökning och/eller den fara som har undanröjts tack vare åtgärderna som till graden av infiltratörens eller uppgiftslämnarens personliga inblandning och den risk han har tagit. Det incitament som ersättningen utgör får inte leda till att uppgiftslämnaren eller infiltratören begår ett brott.

De viktigaste kriterierna är

- mängden information och de resultat som uppnås tack vare denna, till exempel mängden beslagtagen narkotika samt dess värde, antal och ställning när det gäller de brottslingar som utsätts för identitetskontroll och/eller de konfiskerade tillgångarnas värde,

- kvaliteten på informationen, till exempel information som kan utnyttjas strategiskt eller taktiskt i fråga om brottsmetoder, brottslingarnas logistik, brottsorganisationens mål eller de kriminella strukturernas reaktion på de brottsbekämpande organens åtgärder,

- personliga egenskaper hos infiltratören/uppgiftslämnaren, till exempel graden av hans inblandning, särskilda hinder, de risker och faror som han utsätter sig för, hans pålitlighet och hans motivation,

- brottsorganisationens/den kriminella strukturens betydelse och den betydelse som undersökningen om medlemmarnas brottsprofil har, deras inflytande i brottsmiljön, graden av infiltrering i de offentliga strukturerna, den faktiska eller beräknade skadan, den relevans som fallet i fråga har för samhället och det sätt på vilket detta fall påverkar kampen mot brottsligheten på lokal nivå, t.ex. när det gäller en strategisk behandling av informationen.

Ersättningen är i princip kopplad till ett samarbete och fastställs från fall till fall. Infiltratören skall inte få permanent ekonomiskt stöd.

Det är även möjligt att vidta särskilda skydds- eller hjälpåtgärder för uppgiftslämnarens/infiltratörens skull efter det att uppdraget har utförts (såsom till exempel skydd av vittnen) eller åtgärder för hans sociala skydd.

De kostnader som infiltratören/uppgiftslämnaren ådrar sig kan ersättas separat.

Utbetalningen skall göras efter det att uppdraget har utförts. Delutbetalningar kan göras efter det att olika etapper av ett uppdrag har utförts. Förskottsbetalning bör inte förekomma.

Bestämmelserna om skatter och sociala avgifter skall vara fullt ut tillämpliga på denna typ av förtjänster.

Dessa kostnader skall i princip bäras av den polis- eller tullmyndighet som genomför undersökningen. Om en undersökning genomförs gemensamt av flera Schengenmyndigheter är det lämpligt att på ett tidigt stadium nå överenskommelse om fördelningen av kostnaderna. Ekonomiska bidrag från tredje part bör i princip inte räknas med i ersättningen.

Även icke-materiella förmåner kan erbjudas om de är förenliga med gällande nationella bestämmelser. Dessa förmåner kan läggas till de materiella bidragen. Förmånens art, dess betydelse för infiltratören/uppgiftslämnaren och kostnaden för förmånen, som kan variera från stat till stat, är omständigheter som kan beaktas. Som exempel på sådana förmåner kan nämnas skyddsåtgärder i farliga situationer, lindring av villkoren vid frihetsberövande eller rent av, beroende på den nationella lagstiftningen, partiell eller fullständig straffeftergift.

Om infiltratören/uppgiftslämnaren är försumlig, till exempel uppför sig klandervärt eller i strid med överenskommelsen, eller medvetet eller genom oaktsamhet lämnar oriktig information eller olovligen underlåter att följa erhållna anvisningar eller medvetet överger den upplagda taktiken kan ersättningen, beroende på vidden av försummelsen, minskas, förvägras eller, om den redan har utbetalats, återkrävas i sin helhet. I sådant fall och om två eller flera Schengenstater är eller kan vara berörda skall de nationella myndigheter som deltar i operationen informera varandra så snart som möjligt (varning).

De behöriga centrala myndigheterna bör diskutera de kriterier för ersättning som för närvarande gäller i de olika staterna.