(1)

För att säkerställa effektiva och konsekventa nationella makrotillsynsåtgärder är det viktigt att komplettera erkännandet enligt unionsrätten med frivillig ömsesidighet.

(2)

Ramverket för frivillig ömsesidighet för makrotillsynsåtgärder som framgår av Europeiska systemrisknämndens rekommendation ESRB/2015/2 (6) har som mål att alla exponeringsbaserade makrotillsynsåtgärder som aktiveras i en medlemsstat även vidtas i andra medlemsstater.

(3)

I Europeiska systemrisknämndens beslut ESRB/2017/4 (7) rekommenderas att den relevanta aktiverande myndigheten föreslår ett maximalt relevant tröskelvärde när den lämnar en ansökan om ömsesidighet till Europeiska systemrisknämnden (ESRB), under vilket en individuell finansiell tjänsteleverantörs exponering mot den identifierade makrotillsynsrisken i den jurisdiktionen där den relevanta aktiverande myndigheten tillämpar makrotillsynsåtgärden i fråga ej anses väsentlig. ESRB får vid behov rekommendera ett annat tröskelvärde.

(4)

Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 79/2019 av den 29 mars 2019 om ändring av bilaga IX (Finansiella tjänster) till EES-avtalet [2019/2133] (8) införlivade direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) med verkan från och med den 1 januari 2020. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 (9) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/873 (10), som innebär avsevärda ändringar av direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013, har införlivats i EES-avtalet genom den gemensamma EES-kommitténs beslut nr 383/2021 av den 10 december 2021 om ändring av bilaga IX (Finansiella tjänster) till EES-avtalet (11) respektive den gemensamma EES-kommitténs beslut nr 301/2021 av den 29 oktober 2021 om ändring av bilaga IX (Finansiella tjänster) till EES-avtalet (12). Direktiv (EU) 2019/878 och förordning (EU) 2020/873 är nu tillämpliga i Norge.

(5)

Från och med den 31 december 2020, omfattas kreditinstitut som är auktoriserade i Norge av: i) ett systemriskbuffertvärde motsvarande 4,5 % för exponeringar i Norge, i enlighet med artikel 133 i direktiv 2013/36/EU, ii) ett genomsnittligt riskviktsgolv på 20 % avseende exponeringar gentemot bostadsfastigheter i Norge, i enlighet med artikel 458.2 d iv i förordning (EU) nr 575/2013 (som gäller för kreditinstitut som tillämpar interna modeller (internmetoden) samt iii) ett (exponeringsviktat) genomsnittligt riskviktsgolv på 35 % avseende exponeringar gentemot kommersiella fastigheter i Norge, i enlighet med artikel 458.2 d iv i förordning (EU) nr 575/2013 (som gäller för kreditinstitut som tillämpar interna modeller (internmetoden). De norska myndigheterna tillhandahöll en övergångsperiod för tillämpningen av systemriskbufferten för kreditinstitut som inte använder den avancerade internmetoden.

(6)

Den 2 februari 2021 inkom det norska Finansdepartementet, som är en utsedd norsk myndighet både när det gäller artikel 133.1 i direktiv 2013/36/EU och artikel 458.1 i förordning (EU) nr 575/2013, med en ansökan till ESRB om ömsesidighet avseende ett systemriskbuffertvärde enligt artikel 134.5 i direktiv 2013/36/EU och riskviktsgolven enligt artikel 458.8 i förordning (EU) nr 575/2013.

(7)

Till följd av det norska Finansdepartementets ansökan hos ESRB, antog Europeiska systemrisknämnden rekommendation ESRB/2021/3 (13) och inkluderade därigenom dessa åtgärder i förteckningen över makrotillsynsåtgärder som bör antas baserat på ömsesidighet inom ramen för rekommendation ESRB/2015/2.

(8)

Den 16 december 2022 underrättade Finansdepartementet ESRB om sin avsikt att i) på nytt fastställa det systemriskbuffertvärde för exponeringar i Norge som är tillämpligt på alla kreditinstitut som är auktoriserade i Norge, och ii) med ytterligare två år förlänga de riskviktsgolv som är tillämpliga på exponeringar i bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter i Norge för kreditinstitut som auktoriserats i Norge och som använder internmetoden. Denna ansökan om påverkar inte åtgärdernas kalibrering och utformning. Det norska Finansdepartementet har dock förlängt infasningsperioden för tillämpningen av systemriskbuffertvärdet på 4,5 % för kreditinstitut som inte använder den avancerade internmetoden till den 30 december 2023. Fram till detta datum har det systemriskbuffertvärde som är tillämpligt på exponeringar i Norge fastställts till 3 % för kreditinstitut som inte använder den avancerade internmetoden. När det gäller den åtgärdens ömsesidighet bör en liknande infasningsperiod tillämpas på utländska kreditinstitut som inte använder den avancerade internmetoden.

(9)

Ansökan av den 16 december 2022 innehöll också en begäran till ESRB om att fortsätta att rekommendera ömsesidighet för alla tre åtgärderna. Vad gäller ömsesidighet för systemriskbuffertvärdet föreslog det norska Finansdepartementet en sänkning av tröskelvärdet, och fastställa detta till motsvarande ett riskvägt exponeringsbelopp på 5 miljarder norska kronor (NOK), vilket motsvarar ca 0,16 % av de rapporterande kreditinstitutens samlade riskvägda exponeringsbelopp i Norge.

(10)

Efter en ansökan om ömsesidighet från Finansdepartementet till ESRB och för att i) förhindra negativa gränsöverskridande effekter (t.ex. regelarbitrage) som kan bli resultatet av genomförandet av de makrotillsynsåtgärder som tillämpas i Norge och ii) upprätthålla likvärdiga konkurrensförhållanden mellan kreditinstituten inom EES, har Europeiska systemrisknämndens styrelse beslutat att även fortsättningsvis inkludera åtgärderna på den förteckning över makrotillsynsåtgärder som bör antas baserat på ömsesidighet inom ramen för rekommendation ESRB/2015/2 och att göra smärre ändringar av rekommendationen om ömsesidighet avseende systemriskbuffertvärdet.

(11)

I enlighet med det norska Finansdepartementets ansökan bör systemriskbuffertvärdet fastställs ett tröskelvärde motsvarande ett riskvägt exponeringsbelopp på 5 miljarder norska kronor (NOK). Den norska bankmarknaden är nära kopplad till marknaderna i andra nordiska länder som Danmark, Finland och Sverige. På en integrerad finansmarknad förhindrar ett lågt tröskelvärde potentiella regelarbitrage vilket bidrar till att bevara den finansiella stabiliteten och konkurrens på lika villkor. Dessutom anses den administrativa bördan för att anta åtgärder som motsvarar systemriskbufferten vara jämförelsevis låg, eftersom den systemriskbuffert som ska tillämpas av de norska myndigheterna är en enkel och standardiserad åtgärd, samt att kreditinstituten och myndigheterna redan kan fastställa var exponeringarna är belägna. Eftersom ett sänkt tröskelvärde kan nödvändiggöra att nya nationella åtgärder antas eller att befintliga åtgärder ändras, bör man tillämpa den normala tre månader långa övergångsperioden efter det att den här rekommendationen har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. När det gäller andra åtgärder som avses i anmälningarna av den 16 december 2022, och som ESRB fortsätter att rekommendera för ömsesidighet, planeras ingen ny övergångsperiod, eftersom ömsesidighet redan rekommenderas i rekommendation ESRB/2021/3.

(12)

Vidare genomfördes rekommendation ESRB/2021/3, som ändrar rekommendation ESRB/2015/2 så att den omfattar de norska åtgärderna, när kreditinstitut som auktoriserats i Norge ännu inte omfattades av direktiv (EU) 2019/878. De relevanta myndigheterna i de medlemsstater som redan hade införlivat direktiv (EU) 2019/878 kunde därför vidta åtgärder motsvarande den norska systemriskbufferten på ett sätt och på en nivå som tog hänsyn till eventuella överlappningar eller skillnader i kapitalkraven i deras medlemsstat och Norge. Direktiv (EU) 2019/878 har därefter införlivats i EES-avtalet och är nu också tillämpligt i Norge. Därför bör alla hänvisningar till direktiv (EU) 2019/878 strykas från rekommendation ESRB/2015/2. ESRB har inte heller funnit några belägg för att systemriskbuffertvärdet, som de norska myndigheterna har justerat, helt eller delvis överlappar funktionen för bufferten för andra systemviktiga institut (O-SII) enligt artikel 131 i direktiv 2013/36/EU.

(13)

Denna ändring av rekommendation ESRB/2015/2 påverkar inte att man även fortsättningsvis rekommenderar att man bör vidta sådana nationella åtgärder som bäst motsvarar de nationella makrotillsynsåtgärderna som aktiverats av de norska myndigheterna den 31 december 2020, i enlighet med rekommendation ESRB/2021/3. De aktuella ändringarna av rekommendation ESRB/2015/2, med undantag för sänkningen av tröskelvärdet för frivillig ömsesidighet av systemriskbufferten och förlängningen av infasningsperioden för systemriskbufferten för kreditinstitut som inte använder den avancerade internmetoden, är av redaktionell karaktär. Därför rekommenderas ingen förnyad övergångsperiod för att erkänna de norska åtgärderna, enligt vad som framgår av rekommendation ESRB/2021/3. Den normala övergångsperioden på tre månader efter offentliggörandet av denna rekommendation i Europeiska unionens officiella tidning är endast tillämplig på åtgärder, eller ändringar av sådana, som motsvarar den systemriskbuffert som de nationella myndigheterna måste anta på grund av en sänkningen av tröskelvärdet.

(14)

Rekommendation ESRB/2015/2 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Avsnitt 1, delrekommendation C.1 ska åtgärderna avseende Norge ersättas med följande:

(*1)  EGT L 1, 3.1.1994, s. 3.”"

2.

Bilagan ska ändras i enlighet med bilagan till den här rekommendationen.