(1)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 451/2011 (2) införde rådet antidumpningstullar på import av visst bestruket finpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) (de ursprungliga åtgärderna). Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas därför nedan för den ursprungliga undersökningen.

(2)

Rådet har även, till följd av en antisubventionsundersökning, genom genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 (3) infört en slutgiltig utjämningstull på import av visst bestruket finpapper med ursprung i Kina.

(3)

Antidumpningsåtgärderna infördes i form av en värdetull med en tullsats på mellan 8 % och 35,1 % på import från individuellt namngivna exportörer, med en landsomfattande övrig tullsats på 27,1 % för alla andra exportörer.

(4)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (4) (grundförordningen) återinförde rådet den 3 juli 2017 de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna på import av visst bestruket finpapper med ursprung i Kina genom förordning (EU) 2017/1188 (5) (den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång).

(5)

De antidumpningstullar som för närvarande gäller uppgår till mellan 8 % och 35,1 % på import från de exporterande tillverkare som ingår i urvalet och till 27,1 % för import från alla övriga företag från Kina.

(6)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (6) för de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av visst bestruket finpapper med ursprung i Kina mottog Europeiska kommissionen (kommissionen) en begäran om översyn enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Begäran om översyn ingavs den 31 mars 2022 av Arctic Paper Grycksbo AB, Burgo Group SpA, Fedrigoni SpA, Lecta Group och Sappi Europe SA (de sökande) för unionsindustrins räkning av visst bestruket finpapper i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen.

(7)

Begäran om översyn grundades på att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning och till fortsatt eller återkommande skada för unionsindustrin.

(8)

Kommissionen slog efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen fast att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång och inledde därför den 30 juni 2022 en översyn vid giltighetstidens utgång av import till unionen av visst bestruket finpapper med ursprung i Kina på grundval av artikel 11.2 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (7) (tillkännagivandet om inledande).

(9)

Genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning den 30 juni 2022 offentliggjorde kommissionen även inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 (8) av gällande slutgiltiga utjämningstullar när det gäller import till unionen av visst bestruket finpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina.

(10)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2021 (översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten av fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2018 till och med slutet av översynsperioden (skadeundersökningsperioden).

(11)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen de sökande, andra kända unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer och de användare i unionen som den visste var berörda samt de kinesiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att samarbeta.

(12)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(13)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(14)

I tillkännagivandet om inledande av översynen vid giltighetstidens utgång uppgav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet baserat på representativiteten i fråga om tillverknings- och försäljningsvolym för den likadana produkten i EU mellan den 1 januari och den 31 december 2021. Urvalet bestod av tre unionstillverkare. Unionstillverkarna i urvalet stod för ungefär 41 % av den uppskattade totala tillverkningsvolymen och 37 % av den uppskattade försäljningsvolymen för den likadana produkten i unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen uppmanade kommissionen berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen, och det preliminära urvalet bekräftades därför. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(15)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande av översynen vid giltighetstidens utgång.

(16)

Inga icke-närstående importörer gav sig till känna och lämnade de begärda uppgifterna.

(17)

I tillkännagivandet om inledande av översynen vid giltighetstidens utgång angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av exporterande tillverkare i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen.

(18)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Ingen exporterande tillverkare gav sig emellertid till känna och lämnade de begärda uppgifterna.

(19)

Dessutom bad kommissionen Kinas beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen. Dock inkom inget svar.

(20)

Kommissionen skickade ett frågeformulär om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen till de kinesiska myndigheterna. Inget svar på frågeformuläret mottogs.

(21)

Kommissionen skickade frågeformulär till de tre unionstillverkare som ingick i urvalet. På dagen för inledandet gjordes samma frågeformulär tillgängliga online på GD Handels webbplats (9). Dessutom skickade kommissionen ett frågeformulär om makroekonomiska uppgifter till de sökande. Frågeformulär gjordes också tillgängliga för icke-närstående importörer och användare på samma GD Handel-webbplats (10).

(22)

Svar på frågeformulären mottogs från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet. Dessutom lämnade de sökande makroekonomiska uppgifter till kommissionen. De exporterande tillverkarna lämnade inte in något svar på frågeformuläret. Inget svar mottogs från någon av de icke-närstående importörerna. Ingen av användarna besvarade frågeformulären.

(23)

Eftersom varken de kinesiska exporterande tillverkarna eller de kinesiska myndigheterna samarbetade baserades slutsatserna om dumpning och skada på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Kinas delegation vid Europeiska unionen underrättades om detta. Inga synpunkter inkom.

(24)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg var nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse.

(25)

Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(26)

Den 14 juni 2023 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot bakgrund av vilka den ämnade bibehålla de gällande antidumpningstullarna. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut.

(27)

Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. De parter som begärde att bli hörda beviljades detta.

(28)

Den produkt som översynen gäller är samma produkt som i den ursprungliga undersökningen och den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, dvs. visst bestruket finpapper, bestående av papper eller papp belagt på ena sidan eller bägge sidorna (utom kraftpapper eller kraftpapp), i ark eller rullar, med en vikt av 70 g/m2 eller mer men inte över 400 g/m2 och en ljushet på mer än 84 (uppmätt enligt ISO 2470-1).

(29)

Den produkt som översynen gäller omfattar inte följande:

(30)

Den produkt som berörs av översynen vid giltighetstidens utgång är den produkt som översynen gäller med ursprung i Kina och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 4810 13 00, ex 4810 14 00, ex 4810 19 00, ex 4810 22 00, ex 4810 29 30, ex 4810 29 80, ex 4810 99 10 och ex 4810 99 80 (Taric-nummer 4810130020, 4810140020, 4810190020, 4810220020, 4810293020, 4810298020, 4810991020 och 4810998020).

(31)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen samt i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång bekräftades i denna översyn vid giltighetstidens utgång att följande produkter har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(32)

Kommissionen fastställde att dessa produkter därför anses vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(33)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning från Kina om de gällande åtgärderna upphörde att gälla.

(34)

Såsom nämns i skäl 23 deltog ingen exportör/tillverkare från Kina i översynen vid giltighetstidens utgång. Följaktligen, och i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, grundades slutsatserna om sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning på tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifter i begäran om översyn och statistiska uppgifter från Eurostat, Global Trade Atlas (GTA) (12), Brasiliens institut för geografi och statistik (13), Brasiliens ministerium för gruvdrift och energi (14) samt offentligt tillgänglig information från den officiella webbplatsen för det brasilianska företaget Sylvamo Ltda (15).

(35)

Under översynsperioden visar de statistiska uppgifterna att importen av bestruket finpapper från Kina till unionen var mindre än 200 ton. Kommissionen drog slutsatsen att dessa mängder inte var representativa, eftersom de motsvarade mindre än 1 % av den totala importen av den berörda produkten till unionen. Därför kunde ingen meningsfull analys av dumpning göras på grundval av den kinesiska importen till unionen under översynsperioden. Översynen inriktades därför på sannolikheten för återkommande dumpning.

(36)

Mot bakgrund av den tillräckliga bevisning som fanns när översynen vid giltighetstidens utgång inleddes, som när det gäller Kina tydde på att det förekom betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, inledde kommissionen undersökningen på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen.

(37)

För att erhålla de nödvändiga uppgifterna för sin undersökning av de påstådda betydande snedvridningarna, skickade kommissionen ett frågeformulär till den kinesiska regeringen. I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Det inkom inget svar på frågeformuläret från de kinesiska myndigheterna och de berörda parterna lämnade inga synpunkter på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen.

(38)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den, mot bakgrund av tillgänglig bevisning, preliminärt hade valt Indonesien som ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden. Under undersökningsperioden gick Indonesien över från ett högremedelinkomstland till ett låginkomstland (16). Kommissionen uppgav därför att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga länder i enlighet med kriterierna i artikel 2.6a första strecksatsen i grundförordningen.

(39)

Den 20 februari 2023 informerade kommissionen de berörda parterna genom en notering om de källor som den avsåg att använda för att fastställa normalvärdet, med Brasilien som representativt land. Kommissionen underrättade också de berörda parterna om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av tillgänglig information för företaget Sylvamo Ltda., en brasiliansk tillverkare i det representativa landet. Synpunkter inkom endast från de sökande och behandlas i avsnitt 3.3.4 nedan.

(40)

I artikel 2.6.a a i grundförordningen anges att ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för tillverkning och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och ska omfatta ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(41)

Såsom förklaras i det följande konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av det bristande samarbetet från de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkarna var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(42)

Följande föreskrivs i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(43)

Eftersom förteckningen i artikel 2.6a b i grundförordningen inte är uttömmande behöver inte alla aspekter beaktas för att konstatera betydande snedvridningar. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen. Slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock dras på grundval av all tillgänglig bevisning. I den övergripande bedömningen avseende förekomsten av snedvridningar kan även förhållandena och situationen generellt sett i exportlandet beaktas, särskilt där de grundläggande delarna av exportlandets ekonomiska och administrativa struktur ger regeringen betydande befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sätt som gör att priser och kostnader inte är resultatet av marknadskrafternas fria utveckling.

(44)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn.”

(45)

I enlighet med denna bestämmelse har kommissionen utfärdat en landsrapport för Kina (rapporten) (17), som visar att det finns ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av många centrala produktionsfaktorer (såsom mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (såsom stål- och kemisektorerna). Rapporten lades till ärendehandlingarna i undersökningen i inledningsskedet och berörda parter uppmanades att motbevisa, kommentera eller komplettera bevisningen i undersökningsakten vid tidpunkten för inledandet.

(46)

Begäran, som hänvisade till rapporten och dess slutsatser om marknadssnedvridningar, visade att rapportens iakttagelser om prissättning och fördelning av produktionsfaktorer, såsom mark, energi, kapital och insatsvaror som påverkas av staten på ett mycket betydande sätt, särskilt gäller den kinesiska sektorn för bestruket finpapper.

(47)

De kinesiska myndigheterna lämnade inga synpunkter på eller bevisning som stöder eller motbevisar den befintliga bevisningen i akten, däribland rapporten och den ytterligare bevisning som lämnats av sökanden, om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller lämpligheten i att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet, och kommissionen har inte heller mottagit några synpunkter från de kinesiska exporterande tillverkarna.

(48)

Kommissionen undersökte huruvida det var lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendet, inbegripet bevisningen i rapporten, som bygger på allmänt tillgängliga källor. I analysen ingick en granskning av det betydande statliga inflytandet i Kinas ekonomi i allmänhet, men även av den specifika situationen på marknaden i den berörda sektorn, även beträffande den produkt som översynen gäller. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de olika kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(49)

Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på begreppet ”socialistisk marknadsekonomi”. Begreppet är inskrivet i den kinesiska författningen och bestämmer Kinas ekonomiska styrning. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna”. Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i den nationella ekonomin” och staten har i uppdrag att ”säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (18). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör ett betydande statligt inflytande i ekonomin, utan också att staten uttryckligen har i uppdrag att utöva ett sådant inflytande. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala lagar. Den kinesiska egendomslagen är ett utmärkt exempel på detta: den hänvisar till det primära stadiet i socialismen och anförtror staten uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras, eftersom lagen tillåter dem att utvecklas vid sidan av statligt ägande (19).

(50)

Enligt den kinesiska rätten utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av Kinas kommunistparti. Den kinesiska statens och det kinesiska kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättsligt, institutionellt, personligt), och bildar en överbyggnad där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Efter en ändring av den kinesiska konstitutionen i mars 2018 blev det kinesiska kommunistpartiets ledande roll ännu mer framträdande genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i konstitutionen. Efter den befintliga första meningen i bestämmelsen, ”[d]et socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina”, infogades en ny andra mening, som lyder ”[d]et främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap”. (20) Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets absoluta och allt större kontroll över Kinas ekonomiska system. Detta ledarskap och denna kontroll är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går mycket längre än vad som är brukligt i andra länder, där staten utövar allmän makroekonomisk kontroll inom vars gränser de fria marknadskrafterna råder.

(51)

Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik och strävar efter mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställs av det kinesiska kommunistpartiet, i stället för att avspegla de ekonomiska förhållandena på en fri marknad (21). De kinesiska myndigheterna använder interventionistiska ekonomiska verktyg av många olika slag, bland annat systemet för industriell planering, finanssystemet samt regelverket.

(52)

För det första styrs den kinesiska ekonomins inriktning, när det gäller den övergripande administrativa kontrollen, av ett komplext system av industriell planering som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget täcker dessa planer en omfattande och komplex matris av sektorer och övergripande politiska åtgärder, och de tillämpas på alla myndighetsnivåer. Planerna på provinsiell nivå är detaljerade, medan de nationella planerna innehåller bredare mål. I planerna anges även de verktyg som ska användas för att stödja de berörda industrierna/sektorerna samt tidsramar för när målen ska vara uppnådda. Vissa planer innehåller ändå uttryckliga produktionsmål. Inom ramen för dessa planer väljs enskilda industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i linje med statens prioriteringar och särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste effektivt anpassa sina affärsverksamheter efter villkoren i planeringssystemet. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan även på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla nivåer följer systemet med planer och utövar sina befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att uppfylla de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt 3.3.2.5) (22).

(53)

För det andra domineras Kinas finansiella system av statsägda affärsbanker och politiska banker när det gäller fördelningen av ekonomiska resurser. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolitik måste de anpassa sig till regeringens industripolitiska mål i stället för att först och främst bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt 3.3.2.8) (23). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, såsom aktiemarknader, obligationsmarknader, marknaden för riskkapital osv. Även dessa andra delar av finanssektorn är institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt, utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripande från staten och kommunistpartiet (24).

(54)

För det tredje ingriper staten i ekonomin på olika sätt genom regelverket. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel ofta för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. I tillämplig lagstiftning föreskrivs uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs dock inte, vilket ger de beslutande organen en bred marginal för egna bedömningar (25). På investeringsområdet har de kinesiska myndigheterna likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över både vad de statliga och privata investeringarna ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg för myndigheterna för att stödja industripolitiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll av viktiga sektorer eller stödja den inhemska industrin (26).

(55)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som föreskriver och uppmuntrar statliga ingripanden av olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (27).

(56)

I Kina utgör företag som ägs av eller drivs under kontroll och/eller politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(57)

Även om det statliga ägandet inom industrin för bestruket finpapper verkar vara begränsat äger den kinesiska staten aktier i ett antal tillverkare, t.ex. i det största papperstillverkningsföretaget i Kina, Shandong Chenming Paper Holding (28). Chenming Paper Holding innehas av Chenming Holdings (15,2 %) som i sin tur ägs (45,2 %) av den helt statsägda enheten Shandong Shouguang Jinxin Investment Development Holding Group Co., Ltd. (29). Med tanke på att kommunistpartiets ingripanden i det operativa beslutsfattandet har blivit normen även i privata företag (30), där kommunistpartiet gör anspråk på att styra praktiskt taget alla aspekter av landets ekonomi, leder statens inflytande genom kommunistpartiets strukturer inom företag i praktiken till att ekonomiska aktörer kontrolleras och övervakas politiskt av regeringen, med tanke på hur långt stats- och partistrukturerna har vuxit samman i Kina.

(58)

Detta är uppenbart även när det gäller sektorns branschorganisation, China Paper Association. Enligt artikel 3 i sina stadgar ansluter sig China Paper Association till det övergripande ledarskapet i Kinas kommunistparti och godtar företagsvägledning, tillsyn, förvaltning av de enheter som ansvarar för registrering och partiuppbyggnad samt av de administrativa avdelningar som ansvarar för industrin (31).

(59)

Till och med privatägda tillverkare inom sektorn för den produkt som översynen gäller hindras följaktligen från att bedriva sin verksamhet på marknadsmässiga villkor. Både offentlig- och privatägda företag inom sektorn är i själva verket föremål för politisk övervakning och vägledning, vilket även beskrivs i avsnitt 3.3.2.5 nedan.

(60)

Utöver att utöva kontroll över ekonomin genom ägande av statsägda företag och andra verktyg har de kinesiska myndigheterna möjlighet att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen. De berörda statliga myndigheternas rätt att utse och avsätta nyckelpersoner i ledningen för statsägda företag enligt den kinesiska lagstiftningen kan anses återspegla motsvarande äganderättigheter, (32) men kommunistpartiets celler i företagen, såväl statsägda som privata, utgör en annan viktig kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en kommunistpartipolitisk organisation upprättas vid varje företag (med minst tre medlemmar från kommunistpartiet enligt partiets stadgar (33)), och företaget ska skapa de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens aktiviteter. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt. Men åtminstone sedan 2016 har kommunistpartiet stärkt sina krav på att kontrollera affärsbeslut i företag som en politisk princip (34), bland annat genom att utöva påtryckningar på privata företag att sätta ”patriotism” främst och följa partidisciplinen (35). År 2017 rapporterades att det fanns particeller vid 70 % av de omkring 1,86 miljoner privatägda företagen, och att pressen ökar på att partiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom sina respektive företag (36). Dessa regler gäller generellt i den kinesiska ekonomin och i alla sektorer, inbegripet för tillverkare av den produkt som översynen gäller och leverantörer av insatsvaror till denna.

(61)

Den 15 september 2020 offentliggjordes dessutom ett dokument med riktlinjer från kommunistpartiets centralkommitté om en upptrappning av Förenade frontens arbete i den privata sektorn för den nya eran (riktlinjerna) (37) för att ytterligare utvidga partikommittéernas roll i de privata företagen. I avsnitt II.4 i riktlinjerna anges följande: ”[v]i måste utöka partiets övergripande kapacitet att leda Förenade frontens arbete inom den privata sektorn och intensifiera arbetet inom detta område på ett effektivt sätt.” I avsnitt III.6 anges följande: ”[v]i måste trappa upp partiuppbyggnaden ytterligare i de privata företagen, göra det möjligt för particellerna att verka effektivt som ett försvarsverk och göra det möjligt för partimedlemmarna att utöva sina roller som förtrupper och pionjärer.” Riktlinjerna betonar och försöker därmed öka kommunistpartiets roll i företag och andra enheter i den privata sektorn (38).

(62)

Undersökningen har bekräftat att överlappningar mellan ledande befattningar och medlemskapet i kommunistpartiet/partifunktioner är vanligt förekommande inom industrin för bestruket finpapper. Till exempel innehar styrelseordföranden i Shandong Chenming Paper Group Co., Ltd. parallellt posten som sekreterare i företagets partikommitté (39). I en artikel på webbplatsen för Shandong Chenming Paper beskrevs ytterligare gruppens åtagande att genomföra de beslut som fattades under det kinesiska kommunistpartiets 20:e nationalkongress och att ”fullt ut, korrekt och på ett heltäckande sätt genomföra det nya utvecklingskonceptet, fokusera på den huvudsakliga verksamheten, stärka industrin, förbli engagerad och beslutsam samt uppnå nya stora framsteg på vägen mot en modernisering i kinesisk stil” (40). Vid ett möte med gruppens styrelseordförande försäkrade kommunpartikommitténs sekreterare att ”kommunpartikommittén och kommunregeringen kommer att fortsätta att optimera företagsklimatet, [...] samordna och lösa svårigheter och problem i företagens produktions- och driftsprocesser i god tid och fullt ut stödja Chenming när det gäller att stabilisera och öka tillverkningen för att uppnå en ännu bättre utveckling” (41).

(63)

Gruppens styrelseordförande uttryckte vidare ”sin tacksamhet till kommunens partikommitté och kommunregering för deras stöd till företagets utveckling” och bekräftade att ”företaget kommer att ta tillvara möjligheterna och aktivt samarbeta med kommunalpartikommittén och kommunregeringen när det gäller skogsindustrins utformning och utveckling” (42). Ett sådant deltagande kan också bekräftas i andra företag inom industrin för bestruket finpapper. Styrelseordföranden och den verkställande direktören för Shandong Sun Paper Co., Ltd., som också är partikommitténs sekreterare, (43) förklarade till exempel att ”utan partiets reform- och öppningspolitik skulle Sun Paper inte utvecklas, utan partiets och regeringens stöd skulle Sun Paper inte kunna uppnå storhet”. (44)

(64)

Den statliga närvaron och inflytandet över finansmarknaderna (se även avsnitt 3.3.2.8) och vid tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror snedvrider dessutom marknaden ytterligare (45). Den statliga närvaron i företag inom industrier för bestruket finpapper och andra industrier (såsom finansindustrin och industrin för insatsvaror) gör det således möjligt för de kinesiska myndigheterna att påverka priser och kostnader.

(65)

Den kinesiska ekonomins inriktning avgörs i hög grad av ett välutvecklat planeringssystem som fastställer prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste inrikta sig på. Relevanta planer finns på alla förvaltningsnivåer och täcker i stort sett alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar respektive lägre myndighets genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser riktas mot sektorer som regeringen har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (46).

(66)

De kinesiska myndigheterna har antagit ett antal riktlinjer för hur sektorn för den produkt som översynen gäller ska fungera. Till att börja med finns teknik relaterad till bestruket finpapper med i förteckningen över främjade industrier i Kinas vägledande katalog för industriell omstrukturering från 2019 (47). Detta signalerar att myndigheterna har för avsikt att skapa ett regelverk som främjar sektorns utveckling och kan också innebära ökade chanser för industrin att få tillgång till finansiering. I katalogen anges också viktiga produktionsmål, till exempel när det gäller olika former av trämassa (48), det hänvisas till utvecklingen av avancerad utrustning för massa- och papperstillverkning (49) och det anges olika sektorer för pappers- och trämassaproduktion som ska elimineras om den årliga kapaciteten inte uppnås (50). I den nationella fjortonde femårsplanen (51) uppmanas industrin dessutom att ”påskynda omvandlingen och uppgraderingen av företag inom nyckelindustrier som kemisk industri och papperstillverkning” (52). I den fjortonde femårsplanen för skogsbruks- och gräsutveckling (53) betonas målet att ”[s]tärka traditionella industrier [för att] främja en djupgående bearbetning av trä [...] stödja den gröna och digitala omställningen av ekonomiska sektorer som skogar, trä- och bambubearbetning, skogskemikalier, massa och papper” (54) och att ”påskynda avskaffandet av föråldrad tillverkningskapacitet [...] främja teknisk omställning och förbättra utnyttjandet av energi och råvaror” (55).

(67)

Dessutom genomförs den nationella politiken för industrin för bestruket finpapper på regional och lokal nivå genom motsvarande planeringsdokument. I Shandongprovinsens fjortonde femårsplan (56) för att bygga upp en stark tillverkningsprovins anges att ”i slutet av den fjortonde femårsplanen [...] kommer järn- och stålsektorn, icke-järnmetaller, hushållsapparater, papperstillverkning och andra industrier att rankas bland de tre främsta i landet” (57). I planen efterlyses ytterligare optimerat skattemässigt och skattemässigt finansiellt stöd (58) och det anges uttryckligen att ”[d]en provinsiella, kommunala och regionala finansförvaltningen ska stärka samordningen av fonderna och på ett heltäckande sätt anta metoder såsom kapitalinvesteringar, räntesubventioner på lån och efterhandsbidrag och subventioner för att öka stödet till tillverkningsindustrin” (59). I Shandongprovinsens handlingsplan för en stark provins inom avancerad tillverkning 2022–2025 (60) anger de lokala myndigheterna att ”provinsens särskilda ledningsgrupp för att bygga en stark tillverkningsprovins ska ha en övergripande och samordnande roll, och relevanta avdelningar som står under provinsens överinseende ska utföra sina uppgifter på vederbörligt sätt. De viktigaste ansvariga avdelningarna i partikommittéerna och myndigheterna på stads- och länsnivå ska förlita sig på forskning och spridning och gå i spetsen för att främja genomförandet.” (61) Den handlingsplan för koldioxidtoppar i Jiangsuprovinsen som är tillämplig på Jiangsus industrier och nyckelsektorer (62) innehåller också instruktioner om att ”[s]kynda på omvandlingen och uppgraderingen av traditionella industrier [...] såsom [...] papperstillverkning” (63). Genom dessa och andra medel styr och kontrollerar de kinesiska myndigheterna praktiskt taget alla aspekter av sektorns utveckling och funktion.

(68)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna vidtagit åtgärder för att få verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen för industrin för bestruket finpapper. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(69)

Enligt uppgifterna i ärendeakten är det kinesiska konkurssystemet otillräckligt för att uppnå sina huvudmål, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt samt skydda borgenärers och gäldenärers lagstadgade rättigheter. Detta förefaller bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på principer som liknar de principer som tillämpas i motsvarande lagar i andra länder än Kina, men det kinesiska systemet kännetecknas av ett systematiskt bristande verkställande. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena, som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfaranden, och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (64).

(70)

Bristerna i systemet för egendomsrättigheter är dessutom särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (65). All mark ägs av staten (kollektivt ägd mark på landsbygden och statsägd stadsmark) och det är endast staten som kan tilldela mark. Det finns rättsliga bestämmelser för att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs, och vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriserna (66). Myndigheterna har ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark, bland annat genomförandet av ekonomiska planer (67).

(71)

I likhet med många andra sektorer i den kinesiska ekonomin omfattas tillverkare av den produkt som översynen gäller av de allmänna reglerna i den kinesiska konkurs-, bolags- och egendomsrätten. Detta innebär att även dessa företag är föremål för de snedvridningar som genomsyrar hela systemet och som uppstår till följd av diskriminerande tillämpning eller otillräcklig efterlevnadskontroll av konkurs- och egendomsrätten. På grundval av tillgänglig bevisning förefaller dessa överväganden även stämma in helt på skogssektorn. I den aktuella undersökningen framkom inget som stred mot dessa slutsatser.

(72)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad av konkurs- och egendomsrätten inom sektorn för den produkt som översynen gäller.

(73)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullständigt i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande konventioner, bland annat konventionerna om föreningsfrihet och om kollektivavtal (68). I enlighet med nationell lagstiftning finns det endast en aktiv fackorganisation. Denna organisation är dock inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande begränsat (69). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, som begränsar tillgången till fullständig social trygghet och andra förmåner för lokala invånare i varje administrativt område. Detta leder ofta till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en svag ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (70). Dessa undersökningsresultat visar på en snedvridning av lönekostnaderna i Kina.

(74)

Ingen bevisning har lagts fram om att industrin för bestruket finpapper inte skulle omfattas av det beskrivna kinesiska arbetsrättssystemet. Sektorn påverkas således av snedvridningarna av lönekostnader, både direkt (vid tillverkningen av den berörda produkten eller av den viktigaste råvaran för dess tillverkning) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättsliga system i Kina).

(75)

Tillgången till kapital för företag i Kina snedvrids på flera olika sätt. För det första kännetecknas Kinas finansiella system av de statsägda bankernas starka ställning (71), som tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. I likhet med icke-finansiella statsägda företag är bankerna inte bara knutna till staten genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses av kommunistpartiet) (72), och i likhet med icke-finansiella statsägda företag, genomför bankerna regelbundet offentlig politik som har utformats av de kinesiska myndigheterna. I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet enligt behoven i fråga om den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och att följa statens industripolitik (73). Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (74).

(76)

Det har visserligen bekräftats att det finns flera rättsliga bestämmelser som föreskriver att normal bankpraxis och aktsamhetsregler ska följas, såsom undersökning av låntagares kreditvärdighet, men nästan all bevisning, bland annat resultat från undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder (75), tyder på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll vid tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(77)

De kinesiska myndigheterna har exempelvis klargjort att beslut rörande privat kommersiell bankverksamhet måste övervakas av kommunistpartiet och ligga i linje med nationell politik. Ett av statens tre övergripande mål när det gäller bankförvaltning är nu att stärka partiets ledarskap inom bank- och försäkringssektorn, även när det gäller operativa frågor och ledningsfrågor inom företag (76). Utvärderingskriterierna för de kommersiella bankernas resultat måste nu även omfatta hur enheterna ”tjänar de nationella utvecklingsmålen och realekonomin”, och i synnerhet hur de ”tjänar strategiska och framväxande industrier” (77).

(78)

Obligations- eller kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av flera olika skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för de kinesiska myndigheterna och styrkan hos eventuella implicita garantier från staten. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg (78).

(79)

Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (79). Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag inom viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången till och kostnaden för kapital inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(80)

För det andra har lånekostnaderna hållits artificiellt låga för att stimulera mer investeringar. Detta har lett till en överdriven användning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av ökningar av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots betydande lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte följer kommersiell praxis.

(81)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av fria marknadskrafter, trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015, utan påverkas av snedvridningar som föranletts av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgjorde fortfarande minst en tredjedel av all utlåning i slutet av 2018 (80). Officiella medier i Kina rapporterade nyligen att kommunistpartiet uppmanade till ”en sänkning av marknadsräntan för lån” (81). Konstgjort låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(82)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalfördelningen blir allt ineffektivare, utan tecken på den kreditåtstramning som skulle kunna förväntas under icke snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt, och de kinesiska myndigheterna har flera gånger valt att antingen undvika betalningsinställelser, och därmed skapat så kallade zombieföretag, eller genom att överföra äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller hanterar dess grundorsaker.

(83)

Trots åtgärderna för att liberalisera marknaden påverkas företagskreditsystemet i Kina således fortfarande av betydande snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna. De omfattande statliga ingripandena i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(84)

I den aktuella undersökningen konstaterade kommissionen att de kinesiska myndigheterna, förutom ovannämnda offentliga politik till stöd för industrin för bestruket finpapper, ger finansiellt stöd till företag inom sektorn. I årsrapporten från Shandong Chenming Paper Holding 2022 räknar företaget upp ett antal statliga bidrag för 2022, fördelade på följande fyra projekt:

(85)

Kommissionen noterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten är typiska för den kinesiska ekonomin. Den tillgängliga bevisningen visar att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten 3.3.2.2–3.3.2.5 och i del I rapporten gäller hela landet och dess ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorerna i avsnitten 3.3.2.6–3.3.2.8 och i del II i rapporten.

(86)

Kommissionen erinrar om att det krävs vissa insatsvaror för att tillverka den produkt som översynen gäller. När tillverkare av bestruket finpapper köper/kontrakterar dessa insatsvaror är de priser som de betalar (och som bokförs som kostnader) helt klart utsatta för samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(87)

Det är därför inte bara de inhemska försäljningspriserna för den produkt som översynen gäller som inte är lämpliga att användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas också av statens betydande inflytande på prisbildningen, såsom beskrivs i delarna I och II i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för de insatsvaror som används för tillverkningen av insatsvaran och så vidare. Varken de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna har åberopat någon bevisning eller framfört några argument som skulle kunna bevisa motsatsen i denna undersökning.

(88)

Analysen i avsnitten 3.3.2.1–3.3.2.9, som omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning gällande Kinas ingripande i landets ekonomi i allmänhet och i sektorn för den produkt som översynen gäller i synnerhet, visar att priser eller kostnader för den produkt som översynen gäller, inbegripet kostnader för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges i den artikeln. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från de kinesiska myndigheternas sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(89)

Kommissionen konstruerade därför normalvärdet uteslutande på grundval av kostnader för tillverkning och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande kostnader för tillverkning och försäljning i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket beskrivs i följande avsnitt.

(90)

Valet av representativt land bör baseras på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(91)

Såsom förklaras i skäl 39 utfärdade kommissionen en notering om de källor som använts för att fastställa normalvärdet den 20 februari 2023. I denna notering beskrev kommissionen de omständigheter och bevis som låg till grund för de berörda kriterierna och informerade berörda parter om sin avsikt att betrakta Brasilien som ett lämpligt representativt land i detta fall, om förekomsten av betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen skulle bekräftas.

(92)

I enlighet med kriterierna i artikel 2.6a i grundförordningen identifierade kommissionen Brasilien som ett land som har en med Kina jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå. Världsbanken har klassificerat Brasilien som ett högremedelinkomstland på grundval av bruttonationalinkomsten. Brasilien identifierades dessutom som ett land där den produkt som översynen gäller tillverkas och där relevanta offentliga uppgifter är lätt tillgängliga.

(93)

Slutligen var det, med tanke på den bristande samarbetsviljan och att Brasilien fastställts som ett lämpligt representativt land, och på grundval av alla ovanstående faktorer, inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen sista meningen i grundförordningen.

(94)

I avsaknad av samarbete och med tanke på att Brasilien uppfyllde kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen valde kommissionen Brasilien som lämpligt representativt land.

(95)

I noteringen om relevanta källor förtecknade kommissionen de produktionsfaktorer, exempelvis råvaror, energi och arbetskraft, som användes vid tillverkningen av den produkt som översynen gäller, i enlighet med uppgifterna från sökanden i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång. Kommissionen uppgav också att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, skulle använda GTA för att fastställa den icke snedvridna kostnaden för de flesta produktionsfaktorer, särskilt råvarorna. Dessutom uppgav kommissionen att den skulle använda uppgifter från Ilostat (86) för att fastställa icke snedvridna arbetskraftskostnader inom tillverkningssektorn samt offentliga el- och gaspriser från Brasiliens gruv- och energiministerium (87). Såsom förklaras i skäl 98 beslutade kommissionen därefter att använda Instituto Brasileiro de Geografia e Estatística (88) som källa för att fastställa arbetskraftskostnaderna.

(96)

Slutligen uppgav kommissionen att den för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på en rimlig nivå skulle använda de finansiella uppgifterna från den brasilianska tillverkaren av den produkt som översynen gäller, Sylvamo Ltda., såsom anges i skäl 100. Inga synpunkter inkom beträffande det representativa land som identifierats. De sökande lämnade dock synpunkter på ett antal punkter som diskuterades i ovannämnda notering, enligt beskrivningen nedan.

(97)

De sökande gjorde för det första gällande att kommissionen inte beaktade vissa råvaror utan HS-nummer (fyllnadsmedel, andra pigment, andra bindemedel, tillsatser, annat). Det faktum att dessa råvaror inte förekommer i tabellen över råvaror i noteringen om relevanta källor för fastställande av normalvärdet innebär dock inte att de ignorerades. Dessa råvaror beaktades i kommissionens beräkningar som förbrukningsvaror. Närmare bestämt behöver kommissionen i samband med en översyn vid giltighetstidens utgång endast fastställa om det är sannolikt att dumpningen fortsätter eller återkommer. Med tanke på slutsatsen i skäl 122 om (betydande) prisskillnad under översynsperioden mellan det konstruerade normalvärdet för försäljning till resten av världen och den därpå följande slutsatsen om sannolikheten för återkommande dumpning, var kommissionen inte skyldig att fastställa prisdumpning i den aktuella undersökningen. Dessutom utgjorde råvarorna i fråga en liten andel av den totala tillverkningskostnaden. Följaktligen beaktades de som förbrukningsvaror med hjälp av de kostnadsprocentsatser som sökanden lämnat (totalt cirka 7 %).

(98)

För det andra begärde sökanden skräddarsydda riktmärken för de olika typerna av arbetskraftskostnader med åtskillnad mellan olika typer av anställda. Sökanden tillhandahöll dock inte sådana arbetskostnadsuppgifter för Brasilien för att skilja mellan olika typer av arbetskraft. Om kommissionen hade gjort en sådan differentiering i riktmärkena för arbete och med tanke på arbetskraftskostnadernas relativa andel av den totala tillverkningskostnaden skulle förändringen av skillnaden mellan det konstruerade normalvärdet och exportpriset till tredjeländer vara marginell. I samband med en översyn vid giltighetstidens utgång är kommissionen dessutom inte skyldig att beräkna en exakt dumpningsmarginal utan snarare att fastställa om det är sannolikt att dumpningen kommer att fortsätta eller återkomma. För att bättre återspegla lönerna i tillverkningssektorn under översynsperioden beslutade kommissionen dock att använda Instituto Brasileiro de Geografia e Estatística (89) som en källa till månadslöner för anställda inom tillverkningssektorn under 2021 för genomsnittliga veckoarbetstimmar i Brasilien, i stället för Ilostat (som angavs i noteringen om källorna till fastställandet av normalvärdet).

(99)

För det tredje begärde sökanden att även produktionsomkostnader (maskinavskrivningar, indirekta arbetskostnader, förpackningskostnader) skulle beaktas. Såsom förklaras i skäl 109 hade kommissionen emellertid redan beaktat dessa kostnader i beräkningarna, med användning av de procentsatser för kostnader som angavs i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång.

(100)

För det fjärde invände sökanden mot att kommissionen i sina beräkningar inte använde vinsten och försäljnings- och administrationskostnaderna för den största tillverkaren av bestruket finpapper i Brasilien, Suzano S.A., och att den endast beaktade en annan tillverkare av produkter som är jämförbar med den produkt som översynen gäller, Sylvamo Ltda. I denna fråga ansåg kommissionen att Suzano SA:s sammanlagda vinst och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader inte var representativa för vad industrin för bestruket finpapper skulle uppnå under normala marknadsförhållanden och därmed inte var rimliga. Kommissionen beslutade därför att stå fast vid sitt ursprungliga val att endast använda Sylvamo Ltda. för beräkningen av en rimlig andel försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Att använda uppgifterna från Suzano S.A. skulle endast ha ökat den skillnad som fastställts mellan det konstruerade normalvärdet och exportpriset till tredjeländer som beskrivs i skäl 122. Som förklaras i skäl 98 är kommissionen inte skyldig att beräkna en exakt dumpningsmarginal utan snarare att fastställa om det är sannolikt att dumpningen kommer att fortsätta eller återkomma. Följaktligen avvisade kommissionen påståendet.

(101)

Med beaktande av alla uppgifter på grundval av begäran och efterföljande information som samlats in under förfarandet och efter att ha analyserat synpunkterna från berörda parter beslöts att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för visst bestruket finpapper

(102)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till det representativa landet såsom det rapporterats i GTA, plus importtullar. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer förutom Kina, och från länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (93).

(103)

Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den i skälet ovan drog slutsatsen att det till följd av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar de produkter som är avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. Efter att ha uteslutit importen från Kina till det representativa landet förblev importvolymen från övriga tredjeländer representativ.

(104)

Normalt sett bör även de inhemska transportpriserna läggas till dessa importpriser. Dock beslutade kommissionen, med tanke på den bristande samarbetsviljan och inriktningen för en översyn vid giltighetstidens utgång, som mer handlar om att undersöka om dumpningen fortsatte under översynsperioden eller om det finns en risk för att den återkommer, än om att fastställa dumpningens exakta omfattning, att det inte var nödvändigt att göra justeringar för inhemska transportkostnader. Sådana justeringar skulle endast resultera i en höjning av normalvärdet och därmed av dumpningsmarginalen.

(105)

För direkt och indirekt arbetskraft användes kostnadsstatistik från Instituto Brasileiro de Geografia e Estatística (94) för att fastställa lönerna i Brasilien. Kommissionen använde månadslönerna för anställda inom tillverkningssektorn och den genomsnittliga arbetstiden per vecka i Brasilien för 2021. På grundval av detta beräknades en timtaxa till 59,57 renminbi yuan/timme.

(106)

Elpriset i Brasilien offentliggörs av Brasiliens gruv- och energiministerium (95). Kommissionen använde 2021 års uppgifter om industrins elpriser och fastställde ett pris på 919,96 renminbi yuan/MWh (för översynsperioden).

(107)

För att fastställa referensvärdet för gaskostnader använde kommissionen statistik från Brasiliens gruv- och energiministerium (96). Det pris som används är 2021 års genomsnittliga enhetspris för gas för industriella användare i Brasilien, fastställt till 344,29 renminbi yuan/MWh (under översynsperioden).

(108)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet innehålla ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i ovannämnda produktionsfaktorer.

(109)

För att fastställa ett icke snedvridet värde för tillverkningsomkostnaderna, och eftersom de exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga, använde kommissionen tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. På grundval av uppgifterna från sökanden fastställde kommissionen därför förhållandet mellan tillverkningsomkostnaderna och de totala tillverknings- och arbetskraftskostnaderna. Denna procentsats tillämpades sedan på det icke snedvridna värdet av tillverkningskostnaden för att erhålla det icke snedvridna värdet för tillverkningsomkostnaderna, beroende på den modell som tagits fram.

(110)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst förlitade sig kommissionen på de senast tillgängliga finansiella uppgifterna från Sylvamo Ltda (97). (räkenskapsår 2021).

(111)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(112)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Eftersom de exporterande tillverkarna inte samarbetade förlitade sig kommissionen på de uppgifter som de sökande lämnat i begäran om översyn avseende användningen av alla faktorer (material och arbetskraft) för tillverkning av den produkt som översynen gäller.

(113)

När den icke snedvridna tillverkningskostnaden hade fastställts lade kommissionen till tillverkningsomkostnaderna (inbegripet arbetskraftskostnaderna), försäljnings- och administrationskostnader, de andra allmänna kostnaderna samt vinsten, i enlighet med vad som beskrivs i skälen 109–110. Tillverkningsomkostnaderna fastställdes på grundval av uppgifter från de sökande, och arbetskraftskostnaderna fastställdes på grundval av uppgifter från Instituto Brasileiro de Geografia e Estatística (98). Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst fastställdes på grundval av de värden som rapporterats i företaget Sylvamo Ltdas årsredovisning för 2021 i det representativa landet enligt företagets reviderade räkenskaper (99). Kommissionen lade till följande punkter till de icke snedvridna tillverkningskostnaderna:

(114)

På grundval av detta konstruerade kommissionen, i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen och i avsaknad av samarbete, normalvärdet på nivån för den produkt som översynen gäller, fritt fabrik. Det normalvärde som fastställts på denna grundval uppgick till 1 247,15 euro/ton.

(115)

Såsom förklaras i skäl 34 samarbetade ingen kinesisk exporterande tillverkare i undersökningen och kommissionen var tvungen att använda tillgänglig statistisk information för att fastställa om det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta.

(116)

Enligt Eurostat uppgick den kinesiska importen till unionen endast till 197 ton, vilket motsvarar endast 0,008 % av den totala förbrukningen under översynsperioden. Kommissionen fann att dessa låga volymer inte var en tillräckligt tillförlitlig grund för en analys om fortsatt dumpning. Kommissionen fokuserade därför sin undersökning på sannolikheten för att dumpning skulle återkomma om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(117)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen och mot bakgrund av övervägandena i skälen 115 och 116 undersökte kommissionen om det var sannolikt att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande faktorer analyserades: Exportpriset på bestruket finpapper från Kina till resten av världen för att bedöma kinesiska exportörers beteende på andra marknader, den kinesiska tillverkningskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(118)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade använde kommissionen tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen för att fastställa de kinesiska exportpriserna till tredjeländer. Kommissionen använde särskilt uppgifterna i begäran om översyn, som grundar sig på Svan Data (100).

(119)

När det gäller de kinesiska exportpriserna till andra tredjeländer än EU förklarade sökanden i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång att exporten av den berörda produkten huvudsakligen exporterades enligt kinesisk varukod 4810 19. Kommissionen begränsade därför jämförelsen till denna varukod och använde dessa uppgifter som tillgängliga uppgifter.

(120)

För att fastställa det genomsnittliga exportpriset fritt fabrik till tredjeländer använde kommissionen FOB-priset till tredjeländer enligt skäl 118. Det vägda genomsnittliga FOB-priset på kinesisk hamnnivå fastställdes till 781,22 euro/ton. Från detta pris drog kommissionen av de kostnader för landtransport som angavs i begäran om översyn (101). På grundval av detta fastställdes exportpriset fritt fabrik till 755,22 euro/ton.

(121)

För att uttrycka skillnaden mellan det konstruerade normalvärdet och exportpriset fritt fabrik i procent av motsvarande CIF-exportpris beräknade kommissionen även CIF-exportpriset från Kina till tredjeländer i enlighet med metoden i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång. Enligt denna metod baserades den sjöfraktskostnad som lades till FOB-priset till tredjeländer på 2019 års priser, eftersom 2020 års priser påverkades av covid-19-pandemin och därför inte ansågs vara representativa. På grundval av detta fastställdes CIF-exportpriset från Kina till tredjeländer till 844,22 euro/ton.

(122)

Under översynsperioden var skillnaden mellan exportpriset fritt fabrik och det normalvärde som beräknats i avsnitt 3.4.2, uttryckt i procent av motsvarande CIF-värde, 58 %.

(123)

För att analysera tillverkningskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Kina, med tanke på den bristande samarbetsviljan hos de kinesiska myndigheterna och eventuella kinesiska exporterande tillverkare, och i avsaknad av andra tillförlitliga uppgifter, förlitade sig kommissionen på de uppgifter som de sökande lämnat i sin begäran om översyn, såsom anges i skälen nedan, vad gäller bestruket finpapper och industrin för bestruket träfritt papper, som är den större sektor som bestruket finpapper tillhör.

(124)

Eftersom det var lättare att få tillgång till uppgifter från industrin för bestruket träfritt papper använde de sökande dessa uppgifter för att beräkna andelen bestruket finpapper i förhållande till tillverkningen och kapaciteten.

(125)

På grundval av de sökandes begäran (102) uppgick den globala efterfrågan på bestruket träfritt papper år 2021 till cirka 17,3 miljoner ton och den globala kapaciteten till cirka 20,7 miljoner ton. Den globala efterfrågan på bestruket finpapper beräknades av de sökande till cirka 12,1 miljoner ton och kapaciteten till cirka 14,5 miljoner ton.

(126)

Enligt sökanden uppgick efterfrågan på bestruket träfritt papper i EU år 2021 till cirka 3,2 miljoner ton och EU:s kapacitet för bestruket träfritt papper uppgick till cirka 5 miljoner ton. Såsom anges i skälen 140 och 154 beräknade kommissionen EU:s efterfrågan på bestruket finpapper till cirka 2,6 miljoner ton och EU:s kapacitet för bestruket finpapper till drygt 4 miljoner ton.

(127)

Den kinesiska kapaciteten för bestruket träfritt papper för 2021 uppgick till cirka 6,8 miljoner ton och den kinesiska efterfrågan till 4,7 miljoner ton. Den kinesiska kapaciteten för bestruket finpapper, beräknad av de sökande, uppgick till 4,8 miljoner ton och den inhemska efterfrågan på den berörda produkten uppgick till cirka 3,3 miljoner ton (103).

(128)

Kina hade därför outnyttjad kapacitet för bestruket finpapper (104) på minst 0,9 miljoner ton och överkapacitet (105) på cirka 1,5 miljoner ton 2021, vilket motsvarar ungefär 56 % av EU:s totala efterfrågan på bestruket finpapper. Totalt sett var Kinas överkapacitet över 2 miljoner ton 2021 (mer än 80 % av förbrukningen i EU). Ingen minskning av överkapaciteten (se skäl 66) har observerats. Om åtgärderna skulle upphöra att gälla kan det därför antas att ännu större outnyttjad kapacitet lätt skulle kunna omdirigeras från bestruket träfritt papper till tillverkning av bestruket finpapper och säljas på unionsmarknaden.

(129)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska exporterande tillverkarna hade betydande outnyttjad kapacitet som de kunde använda för tillverkning av ännu fler produkter av bestruket finpapper för export till unionen om åtgärderna skulle upphävas. Kommissionen konstaterade också att denna exportpotential skulle kunna öka till följd av den förväntade nedgången i global och inhemsk efterfrågan i Kina, i linje med utvecklingen under det senaste årtiondet, såsom beskrivs i avsnitt 5 i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång.

(130)

Såsom anges i skälen 124–127 visade undersökningen att unionens efterfrågan på bestruket finpapper förblev betydande. Trots att förbrukningen i unionen minskade under skadeundersökningsperioden är unionsmarknaden fortfarande den näst största marknaden i världen (efter den kinesiska marknaden), och svarar för cirka 20 % av den globala förbrukningen. Vidare förväntas den inhemska efterfrågan i Kina minska, vilket kan ge kinesiska tillverkare ett starkt incitament att söka sig till alternativa marknader som skulle kunna absorbera denna kinesiska överkapacitet.

(131)

Dessutom har flera länder infört åtgärder (106) för pappersprodukter mot Kina, däribland Sydkorea, Indien och USA, i enlighet med begäran om översyn vid giltighetstidens utgång.

(132)

På grundval av tillgängliga uppgifter och särskilt på begäran om översyn vid giltighetstidens utgång identifierade kommissionen 27 länder i vilka de kinesiska exportörerna sålde den produkt som översynen gäller under översynsperioden till priser som var lägre än unionsindustrins riktpriser. Den kinesiska exporten till dessa länder utgjorde omkring 10 % av den kinesiska exporten till tredjeländer i volym.

(133)

Med tanke på den betydande outnyttjade kapacitet som konstaterats, möjligheten att öka den outnyttjade kapaciteten genom att byta till bestruket finpapper från andra typer av papper, de kinesiska tillverkarnas begränsade tillgång till viktiga marknader i tredjeländer, det pris till vilket de kinesiska exporterande tillverkarna skulle kunna sälja på unionsmarknaden samt den förväntade minskningen av den inhemska förbrukningen i Kina, är det därför sannolikt att den dumpade importen kommer att omdirigeras till unionen om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Om åtgärderna skulle upphöra att gälla kommer därför den dumpade importen sannolikt att komma in i unionen i större volymer och till priser som underskrider unionsindustrins priser.

(134)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden drog kommissionen slutsatsen att det skulle vara sannolikt att export från Kina skulle riktas mot unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(135)

Mot bakgrund av de undersökningsresultat som nämns i skäl 122 ger en jämförelse mellan de kinesiska exportpriserna till tredjeländer och priset på marknaden i det representativa landet starkt stöd för sannolikheten för återkommande dumpning.

(136)

Med tanke på den betydande tillverkningskapaciteten i Kina, den outnyttjade kapaciteten och unionsmarknadens attraktionskraft för export drog kommissionen slutsatsen att ett upphävande av åtgärderna sannolikt skulle leda till ökad export av bestruket finpapper från Kina till unionen till dumpade priser.

(137)

Den likadana produkten tillverkades av 17 tillverkare i unionen under skadeundersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(138)

Den totala tillverkningen i unionen under översynsperioden fastställdes till omkring 3 700 000 ton. Kommissionen fastställde siffran på grundval av unionsindustrins svar på det makroekonomiska frågeformuläret. Såsom anges i skäl 14 omfattade urvalet tre unionstillverkare som stod för ungefär 41 % av unionens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten under översynsperioden.

(139)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av frågeformuläret om makroekonomiska uppgifter från unionsindustrin och uppgifter från Eurostat.

(140)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Unionens förbrukning (i ton)

(141)

Förbrukningen i unionen minskade med 5 % under 2019, följt av ytterligare en kraftig minskning med 24 procentenheter under 2020 i samband med covid-19-utbrottet. År 2021 kännetecknades av en liten ökning med 4 procentenheter, även om den inte var tillräckligt för att återgå till de nivåer som observerades före krisen, vilket ledde till en total minskning av förbrukningen i unionen med 25 % under skadeundersökningsperioden. Den långsiktiga trenden visar att unionens uppskattade förbrukning under översynsperioden var 44 % lägre än under undersökningsperioden i den ursprungliga undersökningen (4 572 057 ton). Den minskade förbrukningen återspeglar en lägre efterfrågan på grafiskt papper i allmänhet, vilken huvudsakligen är en följd av de digitala mediernas utveckling som ersättare för traditionella tryckta medier.

(142)

Kommissionen har fastställt importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Importens marknadsandel beräknades på grundval av frågeformuläret om makroekonomiska uppgifter från unionsindustrin och uppgifter från Eurostat. Eurostats uppgifter kontrollerades mot tillgänglig information.

(143)

Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt för de exportörer som för närvarande omfattas av tullar:

Tabell 3

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(144)

Import till unionen från Kina var försumbar under skadeundersökningsperioden. Sedan åtgärderna infördes 2011 har importen till unionen från Kina sjunkit till obetydliga nivåer.

(145)

Som anges i skälet ovan ansågs priserna för denna försäljning inte vara representativa på grund av den försumbara importvolymen av bestruket finpapper från Kina till unionen under översynsperioden och kunde inte användas för att dra några slutsatser om priserna på importen från Kina till unionen och de exporterande tillverkarnas prissättning.

(146)

Importen av bestruket finpapper till unionen från andra tredjeländer än Kina kom huvudsakligen från Sydkorea och USA.

(147)

Den sammanlagda volymen av importen till unionen liksom marknadsandelen och pristrenden för importen av bestruket finpapper från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Import från tredjeländer

(148)

Även om den totala importvolymen till unionen från andra länder än Kina ökade under skadeundersökningsperioden låg den kvar på en mycket låg nivå, vilket återspeglas i deras totala marknadsandel, som ökade från 0,22 % till 0,95 % under denna period. De genomsnittliga priserna på denna import var högre än unionsindustrins genomsnittliga priser. Denna import från tredjeländer har därför inte bidragit till EU:s skadesituation.

(149)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av unionsindustrins ekonomiska situation en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(150)

Som nämns i skäl 138 tillämpades ett stickprovsförfarande för att bedöma unionsindustrins ekonomiska situation.

(151)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter om alla unionstillverkare i frågeformuläret för makroekonomiska uppgifter från unionsindustrin. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet. Båda uppsättningarna av uppgifter kontrollerades och konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(152)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(153)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar och förmåga att anskaffa kapital.

(154)

Unionens totala tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(155)

Tillverkningen och tillverkningskapaciteten minskade med 25 % respektive 26 % under skadeundersökningsperioden. Denna minskning av tillverkningen och tillverkningskapaciteten är en långsiktig trend kopplad till industrins anpassning till en minskad efterfrågan i samband med digitaliseringen av vårt samhälle.

(156)

Redan innan skadeundersökningsperioden hade unionstillverkarna genomfört omfattande omstruktureringar i syfte att åtgärda den strukturella överkapaciteten till följd av digitaliseringen och dessa ansträngningar fortsatte under skadeundersökningsperioden. Som en följd av att en del fabriker stängdes och andra ställdes om till tillverkning av andra produkter än bestruket finpapper minskade unionsindustrins tillverkningskapacitet för bestruket finpapper med omkring 1 400 000 ton under skadeundersökningsperioden.

(157)

Genom att kontinuerligt minska sin tillverkningskapacitet kunde unionsindustrin hålla sitt kapacitetsutnyttjande förhållandevis stabilt under skadeundersökningsperioden. Med undantag för år 2020, för vilket kapacitetsutnyttjandet var lägre jämfört med tidigare och följande år, främst på grund av produktionsminskningen efter covid-19-utbrottet 2020.

(158)

Undersökningen visade att ett högt kapacitetsutnyttjande har stor betydelse för pappersindustrins långsiktiga lönsamhet till följd av dess betydande investeringar i anläggningstillgångar och den inverkan dessa har på de genomsnittliga tillverkningskostnaderna.

(159)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel (i ton)

(160)

Under skadeundersökningsperioden minskade försäljningsvolymen på unionsmarknaden med 25 %. Den minskade med 5 % mellan 2018 och 2019 och under 2020 på grund av covid-19-pandemin, och försäljningen minskade kraftigt med ytterligare 24 procentenheter. Under 2021 skedde en liten återhämtning på 4 procentenheter, men inte upp till försäljningsnivåerna 2018. Den minskade försäljningen berodde på den minskade efterfrågan på den berörda produkten, som kunde kopplas till digitaliseringen av vårt samhälle.

(161)

Eftersom det nästan inte förekom någon import av den berörda produkten under skadeundersökningsperioden förblev unionsindustrins marknadsandel stabil på omkring 99 %.

(162)

Unionsindustrins tillverkning och försäljning ökade inte under skadeundersökningsperioden. Dessa ekonomiska indikatorer följde tvärtom nära den nedåtgående trenden för förbrukningen i unionen.

(163)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(164)

Antalet anställda minskade med 22 % under skadeundersökningsperioden. Denna minskning var stadig och regelbunden under perioden. Detta återspeglar de långsiktiga omstruktureringsåtgärder som unionsindustrin har genomfört för att komma till rätta med den strukturella överkapaciteten, såsom förklaras i skäl 156.

(165)

De betydande nedskärningarna i personalstyrkan åtföljdes av jämförbara produktionsminskningar. Följaktligen uppvisade produktiviteten, mätt som tillverkning (i ton) per anställd och år, endast en liten minskning med 4 % under skadeundersökningsperioden. Under 2020 minskade produktiviteten kraftigt med 19 procentenheter på grund av den plötsliga nedgången i efterfrågan till följd av covid-19-pandemin. Till följd av detta nådde produktiviteten sin lägsta nivå 2020.

(166)

Såsom förklaras i skäl 116 var det inte möjligt att fastställa dumpningsmarginalens storlek under översynsperioden. Undersökningen inriktades därför på sannolikheten för återkommande dumpning om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla.

(167)

I den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång visade unionsindustrin tecken på att återhämta sig från verkningarna av tidigare dumpning. Under skadeundersökningsperioden i denna översyn vid giltighetstidens utgång fanns det inga sådana tecken på återhämtning, eftersom unionsindustrin befann sig i en svår situation, och behovet av omstrukturering bidrog till covid-19-pandemins negativa effekter.

(168)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionstillverkarna i urvalet tog ut av kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspris och tillverkningskostnad i unionen (i euro/ton)

(169)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser per enhet till icke-närstående kunder i unionen var förhållandevis stabila under skadeundersökningsperioden och minskade med endast 1 %. Efter en liten ökning på 2 % under 2019 minskade priserna med 8 procentenheter under 2020, året för covid-19-utbrottet, när en lägre efterfrågan drog ner priserna. Under översynsperioden ökade priserna igen med 5 procentenheter på grund av ökad efterfrågan.

(170)

Unionsindustrins tillverkningskostnad per enhet minskade något med 2 % mellan 2018 och 2019. Den ytterligare minskningen med 3 procentenheter under 2020 berodde på sjunkande priser på råvaror och energi. Under 2021 ökade priserna på råvaror och energi avsevärt. Detta ledde till en ökning av tillverkningskostnaderna med 11 procentenheter, vilket resulterade i en total ökning på 6 % under skadeundersökningsperioden.

(171)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(172)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd har förblivit stabil under perioden 2018–2019. De minskade med 6 % under 2020 jämfört med 2019. De ökade omedelbart därefter, under översynsperioden till en nivå som var 5 % högre än 2018.

(173)

Lagernivåerna hos de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(174)

Unionsindustrins utgående lager ökade med 29 % under skadeundersökningsperioden. Detta ligger i linje med minskningen av tillverkningen- och tillverkningskapaciteten.

(175)

Uttryckt i procent av tillverkningen låg nivån på utgående lager runt 3 % under perioden.

(176)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkarna i stickprovet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(177)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning. Unionsindustrin har gått med förlust under hela skadeundersökningsperioden. Som referens noteras att industrins vinstmål fastställdes till 8 % i den ursprungliga undersökningen (107). Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins lönsamhet från -3,6 % till -9,5 %. År 2019 var jämförelsevis det bästa året, när unionsindustrins lönsamhet nådde -0,8 %, på grund av en kombination av lägre tillverkningskostnader och höga försäljningspriser. Under 2020 sjönk lönsamheten kraftigt till en nivå på -5,6 % för att minska ytterligare under översynsperioden till -9,5 %.

(178)

Nettokassaflödet är ett mått på unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Dess utveckling återspeglade till stor del lönsamhetens utveckling, med 2019 som det bästa året.

(179)

Mot bakgrund av den sjunkande efterfrågan på bestruket finpapper både i unionen och utomlands investerade inte unionsindustrin i ny kapacitet under skadeundersökningsperioden. De investeringar som gjordes inriktades på underhåll, utbyte av kapital, förbättrad energieffektivitet samt åtgärder som syftade till omstrukturering och till att uppfylla kraven på miljöskyddsområdet.

(180)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda värdet av investeringarna. Den utvecklades på samma sätt som vinsten under skadeundersökningsperioden.

(181)

Med tanke på kostnaderna för de befintliga skulderna, unionsindustrins lönsamhet och den ständigt sjunkande efterfrågan på bestruket finpapper har unionsindustrins förmåga att anskaffa kapital fortsatt att vara begränsad under skadeundersökningsperioden.

(182)

Under skadeundersökningsperioden uppvisade skadeindikatorerna en negativ bild. Tillverkningskapaciteten och tillverkningen minskade, försäljningen minskade och sysselsättningen minskade. Vinsten och räntabiliteten var negativa under hela den berörda perioden, där 2020 och 2021 var periodens värsta år.

(183)

Den negativa utvecklingen för tillverkning och försäljningsvolymer var en följd av den ständigt sjunkande efterfrågan på bestruket finpapper både i unionen och utomlands, som tvingade unionsindustrin att fortsätta med sin omstrukturering, däribland att stänga pappersfabriker och ställa om andra till tillverkning av andra typer av papper.

(184)

Den framtida efterfrågan på bestruket finpapper förväntas minska och unionsindustrin kommer att fortsätta att befinna sig i en svår situation, med behov av ytterligare minskningar av tillverkningen och tillverkningskapaciteten.

(185)

De gällande åtgärderna säkerställde skyddet för unionsindustrin och gjorde det möjligt för den att behålla en hög marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin kunde dock inte höja priserna på bestruket finpapper tillräckligt över kostnadsnivåerna för att generera vinst. Detta berodde under 2018–2019 på stigande råvarupriser (särskilt pappersmassa) och på att det var svårt att överföra stigande priser till unionsindustrins kunder. Under 2020 drabbade nedgången i efterfrågan och priserna i samband med covid-19-pandemin unionsindustrin, som noterade betydande förluster. År 2021 präglades av stigande priser på råvaror och energi, vilket ledde till en ökning av tillverkningskostnaderna med 11 % och ännu sämre resultat. Under hela skadeundersökningsperioden var unionsindustrin dessutom tvungen att omstrukturera sin verksamhet och tillverkningskapaciteten minskade med 26 % under skadeundersökningsperioden. Detta medförde en extra kostnad.

(186)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen under översynsperioden. Den skada för unionsindustrin som konstaterats under denna period kunde dock inte ha orsakats av dumpad import från Kina eftersom det var fråga om mycket begränsade volymer. Den uppstod främst till följd av den ständigt sjunkande efterfrågan på bestruket finpapper och de därmed sammanhängande höga omstruktureringskostnaderna, som har haft väsentlig inverkan på dess lönsamhet.

(187)

Kommissionen drar i skäl 186 slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada under översynsperioden. I skäl 186 drar kommissionen även slutsatsen att den skada för unionsindustrin som konstaterats under översynsperioden inte kan ha orsakats av dumpad import från Kina eftersom det var fråga om mycket begränsade volymer. Kommissionen bedömde därför, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, om det är sannolikt att den skada som ursprungligen orsakades av dumpad import från Kina återkommer om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(188)

Såsom anges i skäl 130 är unionens marknad den näst största marknaden för bestruket finpapper i världen. Dess totala storlek och förekomsten av stora köpare av bestruket finpapper gör den mycket attraktiv för kinesiska tillverkare av bestruket finpapper, eftersom sådana stora leveranser skulle göra det möjligt för dem att utnyttja sin outnyttjade tillverkningskapacitet, vilket i sin tur skulle ge lägre tillverkningskostnader per enhet. Om åtgärderna skulle upphävas är det, med tanke på de ekonomiska fördelarna med att utnyttja ledig tillverkningskapacitet i Kina, således sannolikt att de kinesiska exporterande tillverkarna skulle erbjuda bestruket finpapper till dumpade priser på unionsmarknaden och därmed sätta tryck på unionsindustrins priser och lönsamhet.

(189)

Kommissionen analyserade också de kinesiska exporterande tillverkarnas prissättning på marknader i tredjeländer för att fastställa priseffekterna på unionsindustrin om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(190)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade använde kommissionen tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen för att fastställa de kinesiska exportpriserna till tredjeländer. För detta ändamål användes uppgifterna i begäran om översyn, baserade på Svan Data (108), och, av de orsaker som förklaras i skäl 119, särskilt kinesiska exportuppgifter avseende varukod 4810 19.

(191)

Som jämförelse fastställde kommissionen följande priser:

(192)

Först jämförde kommissionen unionsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris som togs ut av icke-närstående kunder i unionen, justerat till nivån fritt fabrik, med de kinesiska exportpriserna till andra tredjeländer än unionen, justerade till ett unionslandningspris under översynsperioden. Prisjämförelsen på grundval av de uppgifter som fastställs i skäl 191 visade att exportpriserna till åtta tredjeländer låg under unionsindustrins priser. Denna export utgjorde omkring 1 % av den kinesiska exporten i volym. Denna låga procentandel beror på de sjunkande priserna på bestruket finpapper i unionen.

(193)

Därefter analyserade kommissionen även huruvida de kinesiska vägda exportpriserna till andra tredjeländer än unionen, justerade till ett unionslandningspris, underskred unionsindustrin jämfört med unionsindustrins målpris under översynsperioden. Eftersom de kinesiska exportörerna inte samarbetade grundade kommissionen sin analys på uppgifter i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång. I analysen identifierades 27 tredjeländer där de kinesiska exporterande tillverkarna sålde den berörda produkten under översynsperioden till priser som understeg unionsindustrins genomsnittliga målpris. Den kinesiska exporten till dessa länder utgjorde omkring 10 % av den totala kinesiska exporten till andra tredjeländer i volym. Såsom anges i skäl 131 är dessutom stora tredjelandsmarknader avskärmade för export från Kina på grund av sina tullar.

(194)

Sammanfattningsvis visade analysen – på grundval av tillgängliga uppgifter – att de kinesiska exporterande tillverkarna kunde sälja till priser som låg under unionens målpris. Med tanke på den betydande outnyttjade kapaciteten i Kina noterades också att stora volymer av bestruket finpapper potentiellt kunde tillverkas för att säljas på EU-marknaden. Kommissionen drog därför slutsatsen att om åtgärderna skulle upphöra att gälla skulle de kinesiska exportörerna kunna utöva ett betydande pristryck och därmed vålla unionsindustrin skada.

(195)

Undersökningen visade också (se skälen 182–186) att unionsindustrin var skadad och sårbar. Det noterades också att industrin för närvarande håller på att omstruktureras, vilket återspeglas i minskningen av tillverkningskapaciteten under skadeundersökningsperioden, då vissa företag ställde om en del av sina produktionslinjer för att tillverka andra typer av papper.

(196)

Undersökningen bekräftade också slutsatserna från den ursprungliga undersökningen, att högt kapacitetsutnyttjande har stor betydelse för papperstillverkarnas långsiktiga lönsamhet eftersom tillverkningsprocessen är kapitalintensiv. Om den dumpade importen skulle återkomma och därmed utöva pristryck skulle unionsindustrin berövas det kassaflöde den behöver för att finansiera omstruktureringar och därmed kunna anpassa sig till den sjunkande globala efterfrågan på bestruket finpapper. De positiva effekterna av tidigare omstruktureringar skulle också undermineras och samtliga skadeindikatorer skulle försämras ytterligare.

(197)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att avsaknaden av åtgärder sannolikt skulle leda till en betydligt ökad dumpad import från Kina till skadevållande priser och att väsentlig skada troligen skulle återkomma.

(198)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna klart skulle strida mot unionens intressen som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet unionsindustrins, de icke-närstående importörernas, handlarnas och användarnas intressen.

(199)

Undersökningen visade att unionsindustrin led skada och befann sig i en sårbar situation. De utmaningar som den ständigt sjunkande efterfrågan på bestruket finpapper innebär betyder att det kommer att krävas fortsatta omstruktureringsplaner, bland annat stängning av en del pappersfabriker och omställning till tillverkning av andra typer av papper.

(200)

Under pristrycket från dumpad import från Kina skulle unionsindustrin inte kunna få priser på bestruket finpapper över en kostnadstäckande nivå och generera de intäkter som krävs för att finansiera omstruktureringarna och anpassa sig till de utmaningar som den ständigt sjunkande efterfrågan på bestruket finpapper medför.

(201)

På grundval av detta drar kommissionen slutsatsen att en fortsatt tillämpning av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle ligga i unionsindustrins intresse.

(202)

Det har inte förekommit något samarbete med icke-närstående importörer och handlare. Eftersom det nästan inte förekom någon import av bestruket finpapper från Kina under skadeundersökningsperioden drog kommissionen slutsatsen att import av den berörda produkten inte svarade för en betydande del av de icke-närstående importörernas och handlarnas verksamhet, och att det inte fanns någonting som tydde på att de skulle drabbas oproportionerligt hårt om åtgärderna bibehölls.

(203)

Ingen enskild användare samarbetade och besvarade frågeformuläret.

(204)

Kommissionen mottog två skriftliga inlagor, dels från Unitedprint.com, en användare av bestruket finpapper i unionen, dels från en sammanslutning för tryckeriindustrin, Intergraf (113) (med stöd av den kungliga nederländska sammanslutningen för tryckerier och allierade industrier).

(205)

I inlagan från Intergraf förklarades att unionens grafiska industri led skada av att pappersmedier ersattes av digitala medier, liksom av massiv import av trycksaker, särskilt från Kina. Enligt Intergraf undergräver antidumpnings- och antisubventionsåtgärderna unionstryckeriernas konkurrenskraft, som inte skyddas av liknande handelsåtgärder och måste respektera strikta miljönormer.

(206)

Intergraf hävdade att mer än 700 miljoner euro i trycksaker årligen exporteras från Kina till EU. Detta inbegriper ett stort antal trycksaker som inte trycks på bestruket finpapper. På grundval av tillgänglig information kunde kommissionen inte bedöma vilken del av de produkter som importeras från Kina som trycks på bestruket finpapper och vilken del som trycks på annat papper.

(207)

Den ursprungliga undersökningen visade att de flesta produkter som trycks på bestruket finpapper är ”tidskänsliga” produkter, såsom vecko- och månadstidningar, broschyrer, direktutskick och reklaminstick, vilka inte så ofta importeras från Kina på grund av tidsåtgången för transporten. Den information som den sökande lämnade under denna översyn bekräftade att slutsatserna från den ursprungliga undersökningen fortfarande var giltiga.

(208)

Således drog kommissionen slutsatsen att det visserligen är sannolikt att en del grafiskt material trycks på bestruket finpapper utanför unionen till följd av antidumpnings- och utjämningstullar, men att detta har en begränsad inverkan på den ekonomiska situationen inom unionens grafiska industri.

(209)

Intergraf pekade också på bristande tillgång på bestruket finpapper och stora prisökningar, särskilt sedan mitten av 2021. Detta konstaterades också i inlagan från Unitedprint.com. Med de uppgifter som lämnats kunde kommissionen inte bedöma de respektive volymerna av utbud och efterfrågan och därmed den påstådda obalansen på marknaden. Kommissionen kunde inte heller bedöma om den nämnda prishöjningen kunde föras över på deras kunder eller inte. Kommissionen noterade också att det under 2021, efter covid-19, rådde brist på ett antal råvarumarknader.

(210)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att bibehålla de befintliga åtgärderna beträffande import av bestruket finpapper med ursprung i Kina.

(211)

På grundval av kommissionens slutsatser om återkommande dumpning, återkommande skada och unionens intresse bör antidumpningsåtgärderna mot bestruket finpapper från Kina bibehållas.

(212)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Företag med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(213)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av den lägre tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(214)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att avskaffa individuella tullsatser och därmed införa en landsomfattande tull.

(215)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som fastställs i denna förordning är endast tillämpliga på import av den produkt som översynen gäller med ursprung i Kina och som tillverkas av de namngivna rättsliga enheterna. Import av den produkt som översynen gäller som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, däribland närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(216)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar företagsnamn. Denna begäran ska ställas till kommissionen (114). Begäran ska innehålla alla relevanta uppgifter som gör det möjligt att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(217)

Alla berörda parter har underrättats om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de redan befintliga åtgärderna bibehålls. Inga synpunkter mottogs som skulle ha kunnat ändra de ovannämnda slutsatserna.

(218)

Kommissionen mottog en skriftlig inlaga från unionsindustrin som ytterligare underbyggde kommissionens slutsatser om att de kinesiska exporterande tillverkarna kunde sälja till priser som låg under unionens riktpriser. Det ansågs därför inte nödvändigt att ändra texten i den nuvarande förordningen.

(219)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen, enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (115), motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(220)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättades genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.