KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2023/1578

av den 20 april 2023

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller tekniska tillsynsstandarder som specificerar kraven för den interna metod eller de externa källor som används enligt den interna modellen för fallissemangsrisk för uppskattning av sannolikheter för fallissemang och förluster vid fallissemang

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (1), särskilt artikel 325bp.12 tredje stycket, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 325bp.5 e och 325bp.6 d i förordning (EU) nr 575/2013 ska institut, som inte har fått tillstånd att skatta sannolikheter för fallissemang eller förluster vid fallissemang i enlighet med del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 1 i samma förordning för beräkning av sina kapitalbaskrav för kreditrisk, utveckla en intern metod eller använda externa källor för att skatta dessa sannolikheter för fallissemang och förluster vid fallissemang för beräkning av sina kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt artikel 325bl i samma förordning. För att säkerställa lika villkor för alla institut i unionen bör kraven för en sådan intern metod vara desamma som de krav som gäller för de metoder som används av institut som har fått tillstånd att skatta sannolikheter för fallissemang eller förluster vid fallissemang i enlighet med del tre avdelning II kapitel 3 i samma förordning. Det kan dock förekomma fall där instituten vid beräkningen av sitt kapitalbaskrav för marknadsrisk varken kan förlita sig på externa datakällor eller på ett rimligt sätt använda sina modeller i enlighet med kraven i del tre avdelning II kapitel 3 i samma förordning, på grund av brist på ingångsdata eller på grund av att det skulle innebära en orimlig arbetsinsats. Det är därför nödvändigt att fastställa särskilda krav så att alla sådana fall kan täckas på ett adekvat sätt av institutets interna metod som används för att beräkna kapitalbaskravet för marknadsrisk, eller delar av den. Dessa särskilda krav bör säkerställa att de resultat som erhålls är försiktiga skattningar. Samtidigt bör dessa krav ta hänsyn till särskilda behov i fråga om tidslinjer och flexibilitet, inbegripet situationer där positionerna för vissa emittenter är för små för att det ska krävas en komplex metod, och där en enklare metod därför är lämpligare.

(2)

Dessa särskilda krav bör endast gälla när det är nödvändigt, det vill säga endast om instituten varken kan förlita sig på externa datakällor eller rimligen använda modeller som uppfyller kraven i del tre avdelning II kapitel 3 i förordning (EU) nr 575/2013. Villkor bör därför fastställas för att säkerställa att det inte finns några andra källor för att skatta sannolikheter för fallissemang och förluster vid fallissemang, och att de fall där instituten varken kan förlita sig på externa källor eller rimligen använda sina modeller inte utgör en alltför stor del av deras portföljer med hänsyn till kraven i artikel 325bn.1 i samma förordning. Instituten bör bedöma dessa villkor tillräckligt ofta för att kunna ta hänsyn till potentiella förändringar, inbegripet förändringar av tillgången till externa datakällor, och med beaktande av hur ofta kapitalbaskraven för marknadsrisk rapporteras.

(3)

För att instituten ska kunna ta hänsyn till egenskaperna hos positionerna för olika emittenter, inbegripet väsentlighet och innehavstid för dessa positioner, bör instituten tillåtas att utveckla interna metoder för skattning av sannolikheter för fallissemang och förluster vid fallissemang som består av olika delar, för att täcka dessa olika positioner.

(4)

Det måste säkerställas att risken för fallissemang hos enskilda emittenter är tillräckligt kapitaliserad. Skattningarna av sannolikheter för fallissemang och förluster vid fallissemang på grundval av en intern metod, eller en del av den, bör därför vara tillräckligt försiktiga, med beaktande av andra metoder och källor som instituten använder. Det är därför nödvändigt att specificera de villkor under vilka skattningarna av sannolikheter för fallissemang och förluster vid fallissemang kommer att vara tillräckligt försiktiga. Särskilt i de fall där instituten varken kan förlita sig på externa datakällor eller använda sina modeller på ett rimligt sätt bör det fastställas gränser för de skattade värdena för sannolikheter för fallissemang och förluster vid fallissemang.

(5)

Institut som använder externa källor för att skatta sannolikheter för fallissemang och förluster vid fallissemang bör, som en del av valideringen av den interna modellen för fallissemangsrisk, regelbundet se över de skattningar som tagits fram för att säkerställa att dessa skattningar fortfarande är lämpliga för institutets portföljer. Institut som använder mer än en extern källa bör upprätta en rangordning av alla externa källor för att säkerställa att de används på ett konsekvent sätt som helhet i den interna modellen för fallissemangsrisk. Institut som använder externa källor för att skatta sannolikheter för fallissemang kan dessutom behöva genomföra ett antal steg och förfaranden innan de kan ta fram de faktiska skattningarna av sannolikheter för fallissemang. Det är därför nödvändigt att fastställa krav för att säkerställa att den metod som används för att ta fram skattningar av sannolikheter för fallissemang från externa källor är begreppsmässigt sund, i den mening att den ger korrekta och konsekventa skattningar utan snedvridning.

(6)

Enligt artikel 325bp.11 i förordning (EU) nr 575/2013 ska instituten dokumentera sina interna modeller så att de behöriga myndigheterna kan få en överblick över deras korrelationsantaganden och andra modelleringsantaganden. För att hjälpa de behöriga myndigheterna att kontrollera efterlevnaden av detta krav är det nödvändigt att specificera hur detta allmänna dokumentationskrav ska tillämpas på interna metoder eller externa källor som används inom ramen för den interna modellen för fallissemangsrisk för skattning av sannolikheter för fallissemang och förluster vid fallissemang.

(7)	Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(8)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat potentiella kostnader och fördelar samt begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Krav på den interna metoden för skattning av sannolikheter för fallissemang

1. Ett instituts interna metod, eller en del av den, som används för att skatta sannolikheter för fallissemang i enlighet med artikel 325bp.5 e i förordning (EU) nr 575/2013, ska uppfylla samma krav som de som gäller för de metoder som används av institut som har tillåtits att skatta sannolikheter för fallissemang i enlighet med del tre avdelning II kapitel 3 i samma förordning.

2. Genom undantag från punkt 1 ska ett instituts interna metod, eller en del av den, för skattning av sannolikheter för fallissemang uppfylla kraven i punkterna 3 eller 4, beroende på vad som är tillämpligt, om samtliga följande villkor uppfylls kvartalsvis för en viss emittent:

a)	Det finns inga redan tillgängliga externa källor som uppfyller kraven i artikel 2 för att skatta sannolikheter för fallissemang för den emittenten.

Användningen av en intern metod, eller en del av den, som uppfyller kraven i punkt 1 är antingen

i)	inte genomförbar på grund av brist på ingångsinformation för den emittenten, eller

ii)	orimlig i förhållande till väsentligheten eller innehavstiden för de relevanta positionerna för den emittenten, på grundval av den handelsstrategi som antagits för sådana positioner.

Värdet för ”m”, beräknat enligt formeln i punkt 5, är något av följande:

i)	Lägre än eller lika med 10 %.

ii)

Högre än 10 % och institutet utför allt av följande:

(1)	Institutet undersöker om ytterligare externa källor som uppfyller kraven i artikel 2 finns tillgängliga och använder dessa källor för att minska värdet för ”m” till ett värde som är lägre än eller lika med 10 %.

(2)	Institutet genomför en känslighets- och scenarioanalys för att bedöma den kvalitativa och kvantitativa sundheten hos den interna metoden eller en del av den.

För den känslighetsanalys som avses i led c ii 2 ska institutet bedöma känsligheten hos de kapitalbaskrav som beräknats i enlighet med artikel 325bn.1 i förordning (EU) nr 575/2013 för samtliga positioner i handelslagret enligt vad som avses i artikel 325bl i samma förordning. Institutet ska göra detta genom att tilldela de emittenter som vid tidpunkten för beräkningen omfattas av den interna metoden, eller en del av den, vilken uppfyller kraven i punkterna 3 eller 4, beroende på vad som är tillämpligt, en högre riskklass och en lägre riskklass än den som används för att uppfylla kraven i de punkterna.

3. Om villkoren i punkt 2 är uppfyllda ska ett instituts interna metod, eller en del av den, tilldela en emittent en skattning av sannolikheten för fallissemang som är lika med eller högre än maximivärdet av följande värden:

a)	Den högsta sannolikhet för fallissemang som tilldelats emittenter med kreditvärdighet motsvarande ”investment grade” av positioner som omfattas av institutets interna modell för fallissemangsrisk och för vilka villkoren i punkt 2 inte är uppfyllda.

b)	Det jämviktade medelvärdet av de sannolikheter för fallissemang som tilldelats emittenter av positioner som omfattas av institutets interna modell för fallissemangsrisk och för vilka villkoren i punkt 2 inte är uppfyllda.

Vid tillämpning av led b får instituten undanta fallerade emittenter vid beräkningen av det jämviktade medelvärdet av sannolikheterna för fallissemang, om de kan säkerställa att villkoren i punkt 2 inte är uppfyllda för sådana fallerade emittenter.

4. Genom undantag från punkt 3 och om villkoren i punkt 2 är uppfyllda och kapitalbaskraven för fallissemangsrisk minskar i takt med att det värde på sannolikheten för fallissemang som tilldelats en viss emittent ökar, ska institutets interna metod, eller en del av den, tilldela den emittenten en skattning av sannolikheten för fallissemang som är lika med eller lägre än det värde som tilldelats i enlighet med punkt 3 b.

5. Vid tillämpning av punkt 2 c ska instituten beräkna värdet för ”m” i enlighet med följande formel:

där

DRC (fullständig räckvidd)	=	kapitalbaskrav beräknade i enlighet med artikel 325bn.1 i förordning (EU) nr 575/2013 för den fullständiga räckvidden av positioner i handelslagret enligt vad som avses i artikel 325bl i samma förordning,
DRC (andra metoder och externa källor)	=	kapitalbaskrav beräknade i enlighet med artikel 325bn.1 i förordning (EU) nr 575/2013 endast för positioner i handelslagret som avses i artikel 325bl i samma förordning för emittenter för vilka villkoren i punkt 2 inte är uppfyllda.

Artikel 2

Krav på externa källor för skattning av sannolikheter för fallissemang

1. Vid användning av externa källor för skattning av sannolikheter för fallissemang i enlighet med artikel 325bp.5 e i förordning (EU) nr 575/2013 ska instituten, i enlighet med artiklarna 325bj.2 och 325bp.7 i samma förordning, regelbundet validera skattningarna av sannolikheter för fallissemang för användning i den interna modellen för fallissemangsrisk.

2. Instituten ska ta fram skattningarna av sannolikheter för fallissemang från externa källor genom att använda en begreppsmässigt sund metod som uppfyller kraven i punkt 4.

3. Institut som använder mer än en extern källa ska upprätta en rangordning av dessa externa källor.

4. Innan instituten tillämpar den undre gräns som avses i artikel 325bp.5 a i förordning (EU) nr 575/2013 ska de säkerställa att den metod som avses i punkt 2 i den här artikeln uppfyller samtliga följande krav:

Metoden, baserad på den skala för motpartsriskklass som används, där denna skala också kan vara kontinuerlig, ska ge skattningar av sannolikheter för fallissemang som motsvarar den tillämpliga tidshorisont som avses i artikel 325bp.5 b i förordning (EU) nr 575/2013 och som uppfyller samtliga följande villkor:

i)	Skattningarna av sannolikheter för fallissemang anses vara riktiga för alla motpartsriskklasser efter analys av deras förväntade intervall av estimeringsfel.

ii)	Skattningarna av sannolikheter för fallissemang är enhetliga över alla motpartsriskklasser.

iii)	Skattningarna av sannolikheter för fallissemang leder till en meningsfull riskdifferentiering och ökar strikt i takt med att motpartens kreditvärdighet minskar.

iv)	Värdena för skattningarna av sannolikheter för fallissemang sätts inte till noll för en motpartsriskklass enbart på grundval av att det inte finns några tidigare observationer av fallissemang för den motpartsriskklassen.

Om metodens skattningar av sannolikheter för fallissemang inte härleds i kombination med aktuella marknadspriser ska instituten analysera eventuella observerade skillnader mellan dessa skattningar och skattningar som härleds i kombination med aktuella marknadspriser, enligt vad som avses i artikel 325bp.5 c i förordning (EU) nr 575/2013.

Artikel 3

Krav på den interna metoden för skattning av förluster vid fallissemang

1. Ett instituts interna metod, eller en del av den, som används för att skatta förluster vid fallissemang i enlighet med artikel 325bp.6 d i förordning (EU) nr 575/2013, ska uppfylla samma krav som de som gäller för de metoder som används av institut som har tillåtits att skatta förluster vid fallissemang i enlighet med del tre avdelning II kapitel 3 i samma förordning.

2. Genom undantag från punkt 1 ska ett instituts interna metod, eller en del av den, för skattning av förluster vid fallissemang uppfylla kraven i punkterna 3 eller 4, beroende på vad som är tillämpligt, om samtliga följande villkor uppfylls kvartalsvis för en viss position:

a)	Det finns inga redan tillgängliga externa källor som uppfyller kraven i artikel 4 för att skatta förluster vid fallissemang för den positionen.

Användningen av en intern metod, eller en del av den, som uppfyller kraven i punkt 1 är antingen

i)	inte möjlig på grund av brist på ingångsinformation för den positionen, eller

ii)	orimlig i förhållande till väsentligheten eller innehavstiden för den positionen, på grundval av den handelsstrategi som antagits för positionen.

Värdet för ”m”, beräknat enligt formeln i punkt 5, är något av följande:

i)	Lägre än eller lika med 10 %.

ii)	Högre än 10 %, och institutet undersöker om ytterligare externa källor som uppfyller kraven i artikel 4 finns tillgängliga och använder dessa källor för att minska värdet för ”m” till ett värde som är lägre än eller lika med 10 %.

3. Om villkoren i punkt 2 är uppfyllda ska ett instituts interna metod, eller en del av den, tilldela en position en skattning av förlust vid fallissemang som är lika med eller högre än följande:

a)	75 % för efterställda skuldpositioner.

b)	45 % för prioriterade osäkrade skuldpositioner.

c)	11,25 % för positioner i säkerställda obligationer.

d)	25 % för alla övriga positioner.

4. Genom undantag från punkt 3 och om villkoren i punkt 2 är uppfyllda och kapitalbaskraven för fallissemangsrisk minskar i takt med att det värde på förlust vid fallissemang som tilldelats en viss position ökar, ska institutets interna metod, eller en del av den, tilldela den positionen en skattning av förlust vid fallissemang som är lika med eller lägre än de värden som tilldelats i enlighet med punkt 3.

5. Vid tillämpning av punkt 2 c ska instituten beräkna värdet för ”m” i enlighet med formeln i artikel 1.5, där DRC (andra metoder och externa källor) är kapitalbaskraven beräknade i enlighet med artikel 325bn.1 i förordning (EU) nr 575/2013 endast för positioner i handelslagret som avses i artikel 325bl i samma förordning för vilka villkoren i punkt 2 inte är uppfyllda.

Artikel 4

Krav på externa källor för skattning av förluster vid fallissemang

1. Vid användning av externa källor för skattning av förluster vid fallissemang i enlighet med artikel 325bp.6 d i förordning (EU) nr 575/2013 ska instituten, i enlighet med artiklarna 325bj.2 och 325bp.7 i samma förordning, regelbundet validera skattningarna av förluster vid fallissemang för användning i den interna modellen för fallissemangsrisk.

2. Institut som använder mer än en extern källa ska upprätta en rangordning av dessa externa källor.

Artikel 5

Dokumentation

1. Institut vars interna metod, eller en del av den, uppfyller villkoren i artikel 1.2 eller artikel 3.2 ska, för alla emittenter och positioner som omfattas av de artiklarna, dokumentera allt följande:

a)	Att det inte finns några externa källor som uppfyller kraven i artikel 2 eller artikel 4, beroende på vad som är tillämpligt, för att uppskatta sannolikheter för fallissemang för dessa emittenter respektive förluster vid fallissemang för dessa positioner.

Att det på grund av brist på ingångsdata inte skulle vara möjligt att använda en intern metod som uppfyller kraven i artikel 1.1 för att skatta sannolikhet för fallissemang för dessa emittenter, respektive i artikel 3.1 för att skatta förlust vid fallissemang för dessa positioner, eller att det skulle vara orimligt i förhållande till väsentligheten eller innehavstiden, på grundval av den handelsstrategi som antagits för dessa emittenter eller positioner.

c)	Värdena för ”m”, beräknade enligt de formler som fastställs i artikel 1.5 och artikel 3.5.

2. Instituten ska föra en uppdaterad förteckning över de externa datakällor som används för tillämpningen av artiklarna 2 och 4, vilken ska innehålla följande:

a)	En beskrivning av de metoder som används för att få fram skattningar av sannolikheter för fallissemang från externa källor i enlighet med artikel 2.1 och artikel 2.2.

Dokumentation och motivering i de fall där ett institut har identifierat olika villkor, information eller antaganden vid beaktandet av förväntade kreditförluster och skattningarna av sannolikheter för fallissemang från externa källor för exponeringar enligt den interna modellen för fallissemangsrisk, i syfte att säkerställa en sund kreditriskhantering och enligt godkännande av den verkställande ledningen.

c)	En beskrivning av de metoder som används för att få fram skattningar av förluster vid fallissemang från externa källor i enlighet med artikel 4.1.

d)	Resultaten från den validering som gjorts i enlighet med artikel 2.1 och artikel 4.1.

e)	Rangordningen av de externa källor som används, i enlighet med artikel 2.3 och artikel 4.2.

Vid tillämpning av led a, och om skattningarna av sannolikheter för fallissemang skiljer sig från dem som används i institutets interna riskhanteringsmetoder och dessa skillnader inte beror på kraven i artikel 325bp.5 i förordning (EU) nr 575/2013, ska skillnaderna ingå i beskrivningen av metoderna.

Vid tillämpning av led c, och om skattningarna av förluster vid fallissemang skiljer sig från dem som används i institutets interna riskhanteringsmetoder och dessa skillnader inte beror på kraven i artikel 325bp.6 i förordning (EU) nr 575/2013, ska skillnaderna ingå i beskrivningen av metoderna.

Artikel 6

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 april 2023.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande

(1) EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).