(1)

Den 13 maj 2022 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (grundförordningen). Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 31 mars 2022 av European Kegs Committee (klaganden). Klagomålet ingavs för unionsindustrins räkning avseende påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen gav kommissionen den 15 december 2022 parterna en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalen och den marginal som är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. De exporterande tillverkare som ingick i urvalet lämnade den 19 december 2022 gemensamma synpunkter på utlämnandet av uppgifter på förhand. De hävdade i) att rubriken i en tabell över utlämnande av uppgifter innehöll en felaktig måttenhet, ii) att målpriserna för vissa produkttyper inte återspeglade de förväntade målpriserna enligt deras kännedom och iii) att vissa produkttyper inte ingick i beräkningarna av skademarginalen.

(4)

Den 12 januari 2023 införde kommissionen provisoriska antidumpningstullar på import av påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål med ursprung i det berörda landet genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/100 (3) (förordningen om provisorisk tull).

(5)

Kommissionen behandlade synpunkterna från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet enligt punkterna i och iii ovan i skäl 259 i förordningen om provisorisk tull. När det gäller kommentaren under ii ovan om målpriser drog kommissionen i skäl 258 i förordningen om provisorisk tull slutsatsen att kommentaren inte gällde beräkningarnas riktighet och att kommissionen kommer att granska kommentaren tillsammans med alla andra inlagor efter offentliggörandet av de provisoriska åtgärderna (se skäl 125).

(6)

Efter meddelandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull (det preliminära utlämnandet av uppgifter) lämnade klaganden, de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, de kinesiska myndigheterna och en icke-närstående importör skriftliga inlagor med synpunkter på de provisoriska undersökningsresultaten inom den tidsfrist som anges i artikel 2.1 i förordningen om provisorisk tull.

(7)

Berörda parter hade möjlighet att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Ingen part begärde att bli hörd.

(8)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten, särskilt de uppgifter som anges i skälen 140 och 141 i förordningen om provisorisk tull om importkvantiteter av tunnor från Kina. För att komma fram till sina slutgiltiga undersökningsresultat beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina provisoriska slutsatser när så var lämpligt.

(9)

Den 4 maj 2023 underrättade kommissionen alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål med ursprung i det berörda landet (det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(10)

Den 25 maj 2023 lämnade kommissionen, efter att ha tagit i beaktande vissa påståenden som inkom till följd av det slutliga utlämnandet och hade en inverkan på undersökningen, ut de ytterligare omständigheter och överväganden som fått den att ändra de slutgiltiga avgöranden som tidigare lämnats ut. De berörda parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta ytterligare slutliga utlämnande av uppgifter.

(11)

De synpunkter som lämnats av de berörda parterna övervägdes och togs där så var lämpligt i beaktande i denna förordning.

(12)

Inga synpunkter inkom på stickprovsförfarandet. Slutsatserna i skälen 6–11 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(13)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2021 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2018 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(14)

Den undersökta produkten är tunnor, kärl, tankar, fat och liknande behållare, påfyllningsbara, av rostfritt stål, vanligen kallade påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål, med en mer eller mindre cylindrisk form, med en väggtjocklek av minst 0,5 mm, av sådana slag som används för andra ämnen än till vätska förtätad gas, råolja och petroleumprodukter, med en rymd av minst 4,5 liter, oavsett typ av ytbehandling, volym eller kvalitet av rostfritt stål, med eller utan ytterligare komponenter (tappkranar, halsar, handtag och socklar eller andra komponenter), även målade eller överdragna med andra material (tunnor eller den undersökta produkten).

(15)

Följande produkter omfattas inte av denna undersökning när de importeras separat från den undersökta produkten: halsar, tapprör, kopplingar eller kranar, kragar, ventiler och andra komponenter av den undersökta produkten, t.ex. tappkranar, halsar, handtag och socklar.

(16)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Kina som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7310 10 00 och ex 7310 29 90 (Taric-nummer 7310100010 och 7310299010) (den berörda produkten).

(17)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(18)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta avsnitt bekräftade kommissionen att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(19)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter inkom de kinesiska myndigheterna och två exporterande tillverkare som ingick i urvalet med synpunkter på de provisoriska undersökningsresultaten.

(20)

Efter offentliggörandet av de provisoriska åtgärderna lämnade de kinesiska myndigheterna ett antal synpunkter på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen i den aktuella undersökningen.

(21)

För det första påpekade de kinesiska myndigheterna att rapporten (4) enligt deras uppfattning är sakligt och rättsligt bristfällig och att beslut som grundar sig på den saknar legitimitet. Faktamässigt är rapporten, enligt de kinesiska myndigheterna, inte representativ, ensidig och verklighetsfrånvänd. Dessutom ansåg de kinesiska myndigheterna att det faktum att kommissionen har utfärdat landsrapporter för ett fåtal utvalda länder ger anledning till farhågor rörande behandlingen av mest gynnad nation. Att kommissionen förlitade sig på beläggen i rapporten är enligt de kinesiska myndigheterna inte heller i linje med en anda av rättvis lagstiftning, eftersom detta ger unionsindustrin orättvisa fördelar och i praktiken innebär att man fattar beslut i målet innan det prövas.

(22)

Kommissionen var av annan åsikt. Kommissionen konstaterade att rapporten är ett övergripande dokument som bygger på omfattande objektiv bevisning, däribland rättsakter, förordningar och andra officiella politiska dokument som offentliggörs av de kinesiska myndigheterna, tredjepartsrapporter från internationella organisationer, akademiska studier och artiklar av forskare samt andra tillförlitliga oberoende källor. Den offentliggjordes i december 2017, så alla berörda parter skulle ha haft goda möjligheter att motbevisa, komplettera eller kommentera de fakta och den bevisning som den grundar sig på, och varken de kinesiska myndigheterna eller andra parter har inkommit med argument eller bevisning som motbevisar de källor som ingår i rapporten. Det var således inte kommissionen som inte agerade i en anda av rättvisa och riktighet, utan de kinesiska myndigheterna som inte utnyttjade de processuella rättigheter som stod till deras förfogande. Såsom anges i skäl 24 i förordningen om provisorisk tull besvarade de kinesiska myndigheterna inte frågeformuläret om den påstådda betydande snedvridningen och beslutade därför att inte samarbeta med undersökningen i detta avseende. Mot bakgrund av detta bristande samarbete informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. Kommissionen uppmanade de kinesiska myndigheterna att inkomma med synpunkter på tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen. Inga synpunkter inkom.

(23)

När det gäller de kinesiska myndigheternas påstående om överträdelse av principen om behandling som mest gynnad nation påminde kommissionen om att en landsrapport enligt artikel 2.6a c i grundförordningen endast ska utarbetas för ett land om kommissionen har välgrundade indikationer på att det kan förekomma betydande snedvridningar i ett specifikt land eller i en specifik sektor i det landet. Efter ikraftträdandet av bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen 2017 fick kommissionen sådana indikationer på betydande snedvridningar för Kina. Kommissionen offentliggjorde också en rapport om snedvridningar i Ryssland 2020, och vid behov kan andra rapporter följa. Dessutom erinrade kommissionen om att rapporterna inte heller är obligatoriska för tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. I artikel 2.6a c i grundförordningen beskrivs på vilka villkor kommissionen utfärdar landsrapporter; enligt artikel 2.6a d i grundförordningen är klagandena inte skyldiga att använda rapporten, och en landsrapport är inte heller ett villkor för att inleda en undersökning enligt artikel 2.6a i grundförordningen. Enligt artikel 2.6a e i grundförordningen är tillräcklig bevisning för betydande snedvridningar i något land som lagts fram av klagande som uppfyller kriterierna i artikel 2.6a b i grundförordningen tillräcklig för att inleda undersökningen på den grunden. Därför är reglerna om landsspecifika betydande snedvridningar tillämpliga på alla länder utan åtskillnad, oavsett om någon landsrapport finns eller inte. Detta innebär att reglerna om snedvridningar i ett land per definition inte strider mot principen om behandling som mest gynnad nation.

(24)

När det gäller argumentet att rapporten var föråldrad noterade kommissionen särskilt att de viktigaste policydokumenten och bevisningen i rapporten, inbegripet de relevanta femårsplanerna och den lagstiftning som är tillämplig på den undersökta produkten, fortfarande var relevanta under (åtminstone en del av) undersökningsperioden, och att ingen av parterna har bevisat att så inte längre var fallet. När Kina började offentliggöra nya femårsplaner under hela 2021, av vilka många offentliggjordes först under andra halvåret, tog kommissionen i alla händelser hänsyn till dem i sin analys, som sammanfattas ovan. De kinesiska myndigheternas påstående kunde därför inte godtas.

(25)

För det andra hävdade de kinesiska myndigheterna att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen är oförenliga med antidumpningsavtalet, i synnerhet med artikel 2.2 i antidumpningsavtalet, som innehåller en uttömmande förteckning över situationer där normalvärdet kan konstrueras och där ”betydande snedvridningar” inte anges. Vidare anser de kinesiska myndigheterna att det faktum att man använder uppgifter från ett lämpligt representativt land är oförenligt med artikel VI.1 b i Gatt och artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet, enligt vilka produktionskostnaden i ursprungslandet plus ett skäligt belopp för administrations-, försäljnings- och andra allmänna kostnader samt för vinst måste användas när normalvärdet konstrueras.

(26)

Kommissionen ansåg att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen är fullt förenliga med Europeiska unionens skyldigheter gentemot WTO. Kommissionen anser att de bestämmelser i grundförordningen som är allmänt tillämpliga på alla WTO-medlemmar i enlighet med WTO:s rättspraxis tillåter användning av vederbörligen justerade uppgifter från ett tredjeland när en sådan justering är nödvändig och motiverad. Förekomsten av betydande snedvridningar gör att kostnaderna och priserna i exportlandet inte lämpar sig för konstruktionen av normalvärdet. Under dessa omständigheter kan man enligt artikel 2.6a i grundförordningen konstruera kostnaderna för tillverkning och försäljning på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden, bland annat i ett lämpligt representativt land vars utvecklingsnivå är jämförbar med exportlandet. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(27)

För det tredje hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionens undersökningsförfaranden enligt artikel 2.6a i grundförordningen är oförenliga med WTO:s regler eftersom kommissionen i strid med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet bortsåg från de kinesiska tillverkarnas bokföring utan att fastställa om denna bokföring är förenlig med allmänt vedertagna redovisningsprinciper i Kina och huruvida de rimligen speglar de kostnader som hör ihop med produktionen och försäljningen. De kinesiska myndigheterna påminde i detta sammanhang om att överprövningsorganet i ärendet EU – Biodiesel (DS473) och panelrapporten i ärendet European Union – Cost Adjustment Methodologies II (Russia) (DS494) hävdade att enligt artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet, så länge som den bokföring som förs av den exportör eller tillverkare som är föremål för undersökning – inom godtagbara gränser – på ett korrekt och tillförlitligt sätt speglar alla de faktiska kostnader som den berörda tillverkaren eller exportören ådragit sig för den undersökta produkten kan denna anses ”på ett rimligt sätt återspegla kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten”, och den undersökande myndigheten bör använda denna bokföring för att fastställa produktionskostnaden för de tillverkare som granskas. Genom att använda uppgifter från det lämpliga representativa landet har kommissionen dessutom, enligt de kinesiska myndigheterna, åsidosatt sin skyldighet att fastställa produktionskostnaden i ursprungslandet.

(28)

Såsom förklaras i skälen 32–58 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att det är lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i led b i den artikeln. De exporterande tillverkarna gavs tillfälle att yttra sig om lämpligheten av tillämpningen av artikel 2.6a, men lämnade inga synpunkter. Därför påverkar det inte slutsatsen om tillämpningen av metoden i artikel 2.6a i grundförordningen om de kinesiska företagens bokföring utfördes i enlighet med Kinas allmänt godtagna redovisningsprinciper eller om bokföringen på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna i samband med tillverkning och försäljning av den undersökta produkten i Kina. Kommissionen upprepade i detta sammanhang att WTO:s överprövningsorgan uttryckligen klargjorde i DS473 att WTO-lagstiftningen tillåter användning av vederbörligen justerade uppgifter från ett tredjeland när en sådan justering är nödvändig och motiverad. Dessutom, när det gäller DS494, erinrade kommissionen om att både EU och Ryssland överklagade panelens slutsatser, som inte är slutliga och enligt WTO:s gällande rättspraxis följaktligen inte har rättslig status i WTO-systemet eftersom de inte har antagits av tvistlösningsorganet. I alla händelser förklarade panelen uttryckligen i sin rapport att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen inte omfattas av denna tvist. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(29)

För det fjärde hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionen borde vara konsekvent och till fullo undersöka om det finns marknadssnedvridningar i det representativa landet. Att helt enkelt acceptera det representativa landets uppgifter utan en sådan utvärdering skulle vara ”dubbelmoral”. De kinesiska myndigheterna påpekade att kommissionen enligt EU-rätten är skyldig att använda icke snedvridna priser för att konstruera normalvärden. De kinesiska myndigheterna anser därför att kommissionen borde ta initiativ till att undersöka och bevisa huruvida snedvridningar förekommer i de representativa länderna eller inte, i stället för att passivt vänta på att de berörda parterna i ärendet ska lägga fram bevisning. De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att kommissionen borde undersöka om det förekommer marknadssnedvridningar på EU:s inhemska marknad, inte minst eftersom det enligt de kinesiska myndigheterna ofta förekommer situationer i EU som kan ge upphov till farhågor om så kallade marknadssnedvridningar.

(30)

Som svar på detta argument erinrade kommissionen om att den i enlighet med artikel 2.6a a konstruerar normalvärdet på grundval av andra utvalda uppgifter än inhemska priser och kostnader i exportlandet endast om den fastställer att sådana uppgifter är de mest lämpliga för att återspegla icke snedvridna priser och kostnader. I denna process är kommissionen skyldig att endast använda icke snedvridna uppgifter. I detta avseende uppmanar kommissionen de berörda parterna att inte vänta passivt, utan i stället att lämna synpunkter på de källor som föreslagits för fastställande av normalvärdet. I kommissionens slutliga beslut om vilka icke snedvridna uppgifter som ska användas för att beräkna normalvärdet beaktas dessa synpunkter fullt ut. När det gäller de kinesiska myndigheternas begäran om att kommissionen skulle bedöma eventuella snedvridningar på EU:s inre marknad kunde kommissionen inte se att detta skulle vara relevant för att bedöma förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen. Kommissionen avvisade därför dessa argument.

(31)

I förordningen om provisorisk tull valde kommissionen Brasilien som representativt land och använde finansiella uppgifter för ett företag, Metalurgica Mococa SA, för det konstruerade normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen. Detaljerna i den metod som användes för urvalet fastställdes i den första och andra noteringen som tillställdes parterna i den öppna akten den 20 juli 2022 och den 19 september 2022 (första noteringen och andra noteringen) samt i skälen 59–95 i förordningen om provisorisk tull.

(32)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull upprepade de två exporterande tillverkare som ingick i urvalet sitt påstående att Brasilien inte uppfyllde kriterierna i artikel 2.6a a i grundförordningen, enligt vilken det måste finnas icke snedvridna priser eller referensvärden i det lämpliga representativa landet, eftersom

(33)

Dessa parter hävdade att den malaysiska marknaden var mindre snedvriden av skyddsåtgärderna och hade en lägre andel kinesisk import.

(34)

Kommissionen svarade redan i skäl 70 i förordningen om provisorisk tull att antidumpningstullarna mot Kina och exportkvoterna mot Förenta staterna inte tycktes vara relevanta faktorer för att fastställa ett referenspris för råvaran. Kommissionen noterade i skäl 71 att nivån på importtullarna endast är en av de faktorer som används för att bedöma om en viss marknad är öppen eller skyddad och att ingen ytterligare bevisning hade lagts fram för att visa att den brasilianska marknaden var snedvriden när det gäller de berörda råvarorna. Kommissionen noterade dessutom i skäl 72 att andelen kinesisk import av de två viktigaste råvarorna (rullar av rostfritt stål och tapprör) var lägst i Brasilien jämfört med andra potentiella representativa länder där tunnor tillverkades.

(35)

Parterna lade inte heller fram någon bevisning för att någon av dessa åtgärder eller den kinesiska importens andel i Brasilien påverkade tillförlitligheten hos de inhemska priserna. För det andra visade en analys av importuppgifterna för Brasilien att importpriserna för rullar av rostfritt stål från alla länder utom Kina till Brasilien har varit relativt stabila under de senaste tio åren (cirka 1,83 euro/kg) och låg på samma nivå eller till och med lägre än i Malaysia (cirka 1,88 euro/kg). Det fanns därför ingen bevisning för att antidumpningstullar på kinesisk import påverkade prisnivån på annan import till Brasilien eller att andra åtgärder ledde till överdrivna priser i Brasilien jämfört med Malaysia.

(36)

På grundval av denna analys och bristen på bevisning avvisades parternas påståenden.

(37)

De exporterande tillverkare som ingick i urvalet hävdade vidare att den metod som kommissionen använde när den valde ut ett representativt land gav företräde åt kriteriet att den undersökta produkten tillverkades och att den inte tog hänsyn till kvaliteten på de lättillgängliga uppgifterna. Detta var särskilt viktigt eftersom kommissionen inte hittade några lämpliga finansiella uppgifter om de tillverkare av tunnor som identifierats i Brasilien, vilket ledde till att man använde finansiella uppgifter från en tillverkare av metallburkar, förpackningsprodukter och behållare i stället för tunnor. Samtidigt lade de exporterande tillverkarna fram bevisning om en tillverkare av stålfat i Malaysia (5), dvs. en produkt som liknar tunnor, tillsammans med dess reviderade räkenskaper under undersökningsperioden, och betonade att endast sådana detaljerade redovisningar skulle vara tillräckliga för att korrekt beräkna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Kommissionen skulle därför ha övervägt Malaysia på samma sätt som ett potentiellt representativt land.

(38)

De exporterande tillverkare som ingick i urvalet tillade att det brasilianska företag som kommissionen identifierade inte ens tillverkade produkter som liknade tunnor, utan lätta metallförpackningar som klassificerades enligt Nace (6)-kod 2592. De påstådda skillnaderna mellan de två produkterna berodde på skillnaderna i fråga om använt material, form, storlek och syfte för slutprodukten, eftersom lättmetallförpackningar tillverkades av lättmetall för att konservera livsmedel eller drycker för detaljhandelsförsäljning, medan tunnor (tillverkade av rostfritt stål) eller fat (tillverkade av tungmetall) var behållare för att transportera vätskor och vanligtvis inte för detaljhandelsförsäljning. Klassificeringen av den brasilianska tillverkaren av lättmetallförpackningar och de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet enligt samma Nace-kod 2592 påstods vara otydlig och felaktig på grund av skillnaderna i fråga om använt material, form, storlek och syfte för slutprodukten.

(39)

I enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen bör det konstruerade normalvärdet omfatta motsvarande kostnader för tillverkning och försäljning i ett lämpligt representativt land med en liknande ekonomisk utvecklingsnivå. Kommissionen ansåg att det är av avgörande betydelse att den undersökta produkten tillverkas när den bedömer om de potentiella representativa länderna är lämpliga. Detta är en relevant indikator på att alla eller åtminstone de viktigaste produktionsfaktorerna finns i landet och kan därför användas för att konstruera den sammanlagda eller största delen av den icke snedvridna produktionskostnaden. Om den undersökta produkten inte tillverkas i ett visst land är det mindre sannolikt att samtliga eller de flesta av produktionsfaktorerna finns i det landet. Detta bekräftades i detta fall, där de uppgifter om produktionsfaktorer som fanns tillgängliga i Brasilien motsvarade cirka 75 % av det konstruerade normalvärdet. När kommissionen hade fastställt att Brasilien var lämpligt på denna grundval, eftersom det inte fanns några företag som tillverkade tunnor med lättillgängliga och rimliga finansiella indikatorer, ansåg den att det var lämpligt att hämta dessa finansiella uppgifter från brasilianska företag i samma sektor och/eller som tillverkar en liknande produkt. Detta för att säkerställa användningen av en sammanhängande uppsättning indikatorer som påverkas av samma marknadsvillkor i samma representativa land, i detta fall Brasilien. Parterna lade inte heller fram någon bevisning för varför den valda bredare produktkategorin inte skulle vara lämplig för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(40)

Kommissionen ansåg inte heller att de stålfat som tillverkades av det föreslagna malaysiska företaget var en lämpligare produktkategori än den tillverkare av lättmetallförpackningar som valts. Kommissionen identifierade företagen i det potentiellt representativa landet genom den industrisektor som definieras genom Nace-koden. Det faktum att de två kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet klassificerades enligt samma Nace-kod som den brasilianska tillverkaren av lättmetallförpackningar var en tydlig indikation på att deras ekonomiska verksamhet var likartad. Tvärtom klassificerades den föreslagna tillverkaren av stålfat i Malaysia enligt Nace-kod 2511, dvs. Tillverkning av metallstommar. Den statistik som tas fram på grundval av Nace är jämförbar på världsnivå, och systemet används för att klassificera ekonomisk verksamhet i koder så att företag kan kopplas till dem utifrån de resurser som används, produktionsprocessen och de produkter eller tjänster som skapas. De produkter som tillverkas av den föreslagna tillverkaren av stålfat har stor kapacitet (7) och lämpar sig därför för industriförpackningar och inte för livsmedelsförvaring, till skillnad från tunnor eller lättmetallförpackningar. Storleken på och syftet med slutprodukten från tillverkaren av stålfat i Malaysia är därför utan tvekan mindre lik tunnor än de lättmetallförpackningar som tillverkas av det brasilianska företaget.

(41)

På grundval av denna analys och bristen på bevisning avvisades parternas påståenden.

(42)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade de exporterande tillverkare som ingick i urvalet de påståenden som de i det preliminära skedet gjort angående valet av representativt land, dock utan att lägga fram någon ytterligare bevisning. De hävdade också att kommissionen inte hade tillhandahållit några uppgifter till stöd för sitt påstående att importpriset för rullar av rostfritt stål från alla länder utom Kina varit relativt stabilt under de senaste tio åren. Kommissionen ansåg att den i samband med det slutliga utlämnandet (se skäl 33) lämnat tillräckliga uppgifter om det genomsnittliga importpriset för rullar av rostfritt stål från alla länder utom Kina, som låg på cirka 1,83 euro/kg (8) och varit relativt stabilt under de senaste tio åren.

(43)

De exporterande tillverkare som ingick i urvalet hävdade att de importprisuppgifter som avses i skäl 42 under alla omständigheter inte kunde användas för att visa att antidumpningstullarna (9) inte haft någon inverkan på priset på denna råvara i Brasilien, eftersom importpriset kunde ha minskat under årens lopp om det inte införts några antidumpningsåtgärder, men att dessa varit i kraft under nästan tio år. Kommissionen noterar att de exporterande tillverkarna inte klargjorde hur importpriserna skulle påverkas av antidumpningsåtgärderna och inte heller lämnade någon underbyggd uppskattning av inverkan. Detta påstående vederlade därför inte de skäl som ledde till valet av representativt land enligt ovan. Kommissionen erinrade om att detta importpris, såsom nämns i skäl 35, under alla omständigheter var lägre än det genomsnittliga importpriset i Malaysia (det representativa land som parterna föreslog). Parternas påståenden avvisades därför.

(44)

Samma parter var oeniga med kommissionen i fråga om vilken betydelse den befintliga tillverkningen av den undersökta produkten gavs vid bedömningen av lämpligheten hos potentiella representativa länder. De hävdade att rullar av rostfritt stål är en industriprodukt som är allmänt tillgänglig i hela världen, medan kommissionen för de två andra råvarorna (tapprör och halsar) använde importstatistik avseende numren för ”Andra” i tullnomenklaturen, istället för de nummer som beskriver specifika produkter. Det fanns därför ingen fördel med att välja Brasilien framför Malaysia, särskilt med tanke på att försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst skulle baseras på finansiella uppgifter från ett brasilianskt företag som tillverkar liknande produkter som tunnor, vilket också skulle vara fallet om Malaysia valdes som representativt land.

(45)

Kommissionen ansåg att det vid bedömningen av lämpligheten hos potentiella representativa länder var mycket viktigt att basera kostnaden på ett land som tillverkar den undersökta produkten, eftersom alla kostnader för de tillverkare som tillverkar produkten då skulle påverkas av samma marknadsvillkor. Det faktum att produkterna klassificeras enligt tullpositionerna för ”Andra” innebär inte att klassifikationen är mindre specifik, utan bara att det görs en åtskillnad mellan dem och de andra beskrivningarna under samma nummer. Parternas påståenden avvisades därför.

(46)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade de två exporterande tillverkare som ingick i urvalet att det inte var korrekt att använda endast ett HS-nummer, 848190, för tapprör (en ventil som används för att reglera gastrycket i en tunna), vilket skedde i det preliminära skedet. De hävdade att kommissionen borde ha använt HS-nummer 848180 eller båda numren, eftersom de europeiska tillverkarna av tapprör exporterade dessa produkter till kinesiska tillverkare av tunnor enligt båda numren. De hävdade också att ett tapprör är en enskild enhet, i stället för en del av en öltappningsapparat. Dessutom säljs tapprör styckvis. Det faktum att HS-nummer 848180 i Brasiliens nomenklatur använder antal/produkt som måttenhet medan HS-nummer 848190 använder kilogram tyder på att priset enligt det förstnämnda HS-numret skulle vara ett lämpligare referensvärde.

(47)

Undersökningen visade att de två exportörer som ingick i urvalet importerade tapprör från unionen, den ena enligt HS-nummer 848180 och den andra enligt HS-nummer 848190. För att välja en råvara som liknade den som användes av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet använde kommissionen beskrivningarna i den brasilianska statistiken för att fastställa vilka koder för tapprör som kan ingå i importuppgifterna för det utvalda representativa landet. Med tanke på att det finns olika typer av tapprör för tunnor och med tanke på deras kontaktyta och grad av ömsesidigt beroende med tapputrustningen har kommissionen därför beslutat att använda snävare åttasiffriga nummer som täcker en del av de båda HS-nummer (HS 848190 och HS 848180) som tapprör kan omfattas av, nämligen varukoderna 84819090 (delar av kranar, andra apparater för kanaliseringar osv., vilket var det enda nummer som användes i det preliminära skedet), samt 84818031 (andra ventiler för utrustning för gas med ett arbetstryck på mindre än 50 megabar, med termoelektrisk säkerhet) och 84818039 (andra ventiler som används i utrustning för gas).

(48)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade de exporterande tillverkare som ingick i urvalet de påståenden som de i det preliminära skedet gjort angående klassificeringen av tapprör, dock utan att lägga fram någon ytterligare bevisning. De tillade att 84818031 och 84818039 inte var de korrekta numren för tapprör, eftersom numren beskriver gasventiler medan de ventiler som används i tapprör är ventiler för en vätska (öl). Parterna konstaterade att eftersom klassificeringen av tapprör kunde ifrågasättas och importstatistiken i Brasilien inte var tillförlitlig, var det enda lämpliga riktmärket för tapprör deras eget inköpspris från unionens tapprörstillverkare, i enlighet med vad de angett i sina svar på frågeformuläret.

(49)

Som anges i skäl 84 i förordningen om provisorisk tull är det tapprör som används i en tunna utformat för underhåll av den trycksatta gasen (koldioxid) inuti tunnan och för tappning av den kolsyrade vätskan för att säkerställa ett konditionerat flöde. Denna funktion utförs främst av mekanismen inuti tunnans tapprör som har en eller två ventiler. Kommissionen ansåg därför att ett tapprör kunde anses utgöra en del av de öltappningsapparater som omfattas av HS-nummer 8481, som de brasilianska tullnomenklaturnumren 84818031 och 84818039 faller under.

(50)

Även om mellan 45 % och 60 % av tapprören köptes av de exportörer från unionen som ingick i urvalet gavs i svaren från de exportörer som ingick i urvalet ingen relevant bevisning (såsom inköpskontrakt eller fakturor) till stöd för påståendet att inköpspriserna inte var snedvridna i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, trots att detta krävdes i frågeformuläret. Vidare gjorde ingen av de exportörer som ingick i urvalet i sina kostnadsuppgifter någon åtskillnad beträffande huruvida de tapprör som användes hade sitt ursprung på den inhemska marknaden eller i unionen, trots att frågeformuläret gav en sådan möjlighet. Parternas påståenden avvisades därför.

(51)

I det preliminära skedet använde kommissionen ILO-statistik (10) för att fastställa den icke snedvridna arbetskostnaden för de faktiska arbetstimmarna i Brasilien. De exporterande tillverkare som ingick i urvalet konstaterade dock brister i de justeringar som gjordes för att inkludera sociala avgifter i arbetskraftskostnaden och ansåg att arbetskraftskostnaden var felaktigt beräknad. Dessutom hävdade de att ILO:s statistik visade att 39,09 timmar arbetades per vecka i Brasilien, medan andra informationskällor angav att 44 timmar arbetades per vecka. Enligt dem berodde skillnaden på att ILO redan hade dragit av helgdagar och arbetsfria dagar på årsbasis. De föreslog därför att kommissionen antingen inte borde ha justerat ILO:s veckoarbetstid med semester och helgdagar, eller att den borde ha använt 44 veckoarbetstimmar som grund för att beräkna referensvärdet för arbetskraftskostnader.

(52)

Kommissionen gjorde därför en mer detaljerad granskning av ILO:s referensvärde. Kommissionens ytterligare analys av arbetskraftskostnaderna visade att ILO:s uppgifter om löner var undervärderade, eftersom de inte tog hänsyn till att brasilianska arbetstagare fick tretton månadslöner per arbetsår och eftersom de endast innehöll uppgifter om den genomsnittliga arbetskraftskostnaden i Brasilien inom tillverkningsindustrin, oavsett företagets storlek och/eller specifika verksamhet.

(53)

Å andra sidan konstaterade kommissionen att det brasilianska institutet för geografi och statistik (IBGE) (11) registrerade detaljerade arbetskraftskostnader, inklusive fullständiga sociala justeringar (och därmed tog hänsyn till det ursprungliga påståendet från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet), i ett centralt företagsregister med uppgifter per detaljerad ekonomisk verksamhet (tillverkning av metallförpackningar) och per företagsstorlek som var relevant för storleken på de två exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet. Kommissionen beslutade därför att använda de senaste tillgängliga uppgifterna för 2020 från IBGE, justerade med arbetskostnadsindexet för 2021 för undersökningens slutliga skede, för att beräkna den årliga arbetskraftskostnaden.

(54)

Kommissionen granskade också veckoarbetstiden enligt ILO:s statistik och de källor som parterna angett (12). En av de två källorna angav högst 44 arbetstimmar per vecka, medan den andra källan angav 44 standardarbetstimmar per vecka. Båda källorna var privata och angav det genomsnittliga antalet arbetstimmar i Brasilien, utan att ange någon verksamhetssektor. Den reviderade ILO-statistiken visade 40,21 genomsnittliga veckotimmar som faktiskt arbetades (13) inom tillverkningen av metallprodukter (utom maskiner och utrustning), vilket är den sektor som är relevant för de två exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen ansåg därför att ILO-statistiken var lämpligare för att fastställa antalet faktiskt arbetade veckotimmar.

(55)

Kommissionen har beräknat antalet faktiskt arbetade timmar per år genom att multiplicera antalet faktiskt arbetade timmar per vecka med antalet veckor per år och sedan dra av de dagar som inte arbetats (semesterdagar, nationella helgdagar, frivilliga men inte obligatoriska helgdagar, regionala helgdagar). Detta tillvägagångssätt valdes i stället för det som parterna föreslog, eftersom alla veckor under året annars skulle ha betraktats som fem faktiska arbetsdagar, vilket inte stämmer överens med det faktiska arbetet.

(56)

Följaktligen dividerades den fastställda årliga arbetskraftskostnaden med de årliga arbetstimmar som faktiskt arbetades för att beräkna referensarbetskostnaden för den faktiska arbetstimmen i Brasilien.

(57)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de exporterande tillverkare som ingick i urvalet att den källa som använts för arbetskraftskostnaden i Brasilien (IBGE) inte var lämplig, eftersom den statistiska metod (företagsundersökning) och den typ av uppgifter (undersökningsuppgifter) som IBGE använt gjorde statistikens kvalitet beroende av företagens villighet att svara på undersökningen, vilket, eftersom det saknades närmare uppgifter om företagen i undersökningen, gjorde att det kunde ifrågasättas huruvida uppgifterna var representativa för den berörda industrisektorn.

(58)

Kommissionen konstaterade att IBGE är en enhet som drivs av den federala förvaltningen, under ekonomiministeriet, och utgör den viktigaste leverantören av uppgifter och information om landet (14). Kommissionen ansåg därför att de uppgifter som samlats in och de metoder som använts av enheten var tillräckligt tillförlitliga och utgjorde en primärkälla för statistiska uppgifter i Brasilien. Närmare uppgifter om de företag som deltog i en viss undersökning ansågs inte vara nödvändiga för att bekräfta tillförlitligheten hos ett sådant organ, dess statistiska metoder och de uppgifter det samlat in. Parternas påstående avvisades därför.

(59)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, på grundval av frågorna i frågeformuläret i den undersökning som användes av IBGE, att lönerna och de sociala avgifterna var orimliga och inte representativa eftersom de inkluderade kostnader för personal som inte var knuten till tillverkningen (icke anställda såsom ägare, partner, obetalda familjemedlemmar). Dessutom rapporterades i undersökningen antalet anställda vid slutet av året istället för årsgenomsnittet. Med tanke på att år 2020 påverkades av covid-19-pandemin sades många anställda upp på grund av låg ekonomisk verksamhet; att dividera arbetskraftskostnaden för året med antalet anställda i slutet av året gav således en för hög arbetskostnad per anställd.

(60)

Till följd av dessa synpunkter granskade kommissionen IBGE:s uppgifter och uteslöt lönerna och de sociala avgifterna för den personal som inte var knuten till tillverkningen. Vidare gjorde kommissionen på grundval av hur arbetslösheten förändrats under 2020 (15) en beräkning av det genomsnittliga antalet anställda under 2020, som den sedan använde i beräkningen.

(61)

Samma parter hävdade också, på grundval av definitionen på ILO:s webbplats (16), att allmänna helgdagar och andra arbetsfria dagar redan hade dragits av på årsbasis och att ILO:s statistik för arbetstimmar per vecka således inte behövde justeras med avseende på semester och allmänna helgdagar. Kommissionen ska annars använda 44 arbetstimmar i veckan som grund för beräkningen av referensarbetskostnaden.

(62)

Kommissionen såg över sin beräkning. De faktiskt arbetade timmarna per år beräknades genom att man multiplicerade antalet faktiskt arbetade timmar per vecka (i enlighet med vad som angavs av ILO) med antalet veckor per år utan avdrag för antalet icke arbetade dagar.

(63)

De exporterande tillverkare som ingick i urvalet hävdade att det var felaktigt att lägga till brasilianska importtullar till importpriserna för råvaror, eftersom syftet med hänvisningen till ett representativt land är att fastställa de icke snedvridna priser som de kinesiska exporterande tillverkarna borde ha betalat, vilket kräver att motsvarande kinesiska importtullsats tillämpas.

(64)

Normalvärdet bör avspegla det icke snedvridna priset på råvaror i det representativa landet (i detta fall Brasilien). Det bör därför avspegla det pris som en tillverkare av tunnor skulle betala i Brasilien för de råvaror som levereras till fabrik. Om importtullar i Brasilien inte lades till skulle det resulterande referensvärdet inte avspegla det icke snedvridna priset på den brasilianska marknaden, utan endast det genomsnittliga cif-priset i de länder som exporterar råvarorna i fråga. Detta skulle strida mot artikel 2.6a a i grundförordningen. Parternas argument avvisades därför.

(65)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade de exporterande tillverkare som ingick i urvalet de påståenden som de i det preliminära skedet gjort angående de importtullar som tillämpas på inköp av råvaror, dock utan att lägga fram någon ytterligare bevisning. Argumenten avvisades redan i föregående skäl.

(66)

Med beaktande av alla uppgifter som lämnats av de berörda parterna identifierades följande produktionsfaktorer och deras källor med avseende på Brasilien för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för tunnor

(67)

Den detaljerade informationen om beräkningen av normalvärdet presenterades i skälen 96–100 i förordningen om provisorisk tull.

(68)

De två exporterande tillverkare som ingick i urvalet hävdade att vinsten på 24,4 % från den brasilianska tillverkaren av lättmetallförpackningar inte var tillförlitlig för att konstruera normalvärdet, eftersom den var hög jämfört med vinstmålet på 12 % för unionens tillverkare av tunnor. De föreslog att man i stället skulle använda den vinst på 12,2 % som registrerats av en malaysisk tillverkare av stålfat, eftersom de ansåg att den var mer tillförlitlig då den stämde väl överens med unionsindustrins vinstmål.

(69)

Kommissionen konstaterade att unionstillverkarnas vinstmål inte är jämförbart med vinsten för företag i ett representativt land, t.ex. Brasilien eller Malaysia. För det första är det olika i vilket sammanhang och i vilket syfte dessa vinster fastställs. Vinsten i det representativa landet används som en approximation för en icke snedvriden vinst som skulle ha gjorts i ett land som inte påverkas av betydande snedvridningar. Detta land måste ha en utvecklingsnivå som liknar nivån i det berörda landet som påverkas av betydande snedvridningar. Däremot är unionsindustrins vinstmål den vinst som industrin normalt sett gör på unionsmarknaden under normala konkurrensförhållanden, dvs. utan dumpad import. Med andra ord grundar sig vinstmålet på unionsindustrins vinstnivå under åren före den skadevållande dumpade importen, medan vinsten för ett företag i ett representativt land grundar sig på den realiserade vinsten under ett visst räkenskapsår. Variablerna för att fastställa unionsindustrins vinstmål och referensvinsten i ett representativt land är därför olika. Dessutom beräknas vinsterna på olika sätt. Unionsindustrins vinstmål uttrycks på grundval av omsättningen, medan vinsten i det representativa landet uttrycks på grundval av kostnaden för sålda varor. Dessa vinstnivåer kan därför inte jämföras, och det faktum att den föreslagna malaysiska tillverkarens vinst ligger närmare unionsindustrins vinstmål är således irrelevant. Parternas påstående avvisades.

(70)

De två exporterande tillverkare som ingick i urvalet hävdade också att bristen på detaljerade uppgifter i Orbis (17) om ”övriga rörelsekostnader” som användes vid beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst gjorde uppgifterna i Orbis oanvändbara. De tillade att den exakta källan till Orbis-uppgifterna om den brasilianska tillverkare som kommissionen identifierat var okänd, vilket gjorde Orbis-uppgifterna mindre tillförlitliga än de reviderade räkenskaperna för den föreslagna malaysiska tillverkaren av stålfat.

(71)

Kommissionen påpekade att det preliminära utlämnandet av uppgifter innehöll information om källan till den brasilianska tillverkarens Orbis-uppgifter, som var lokala officiella registeruppgifter baserade på lokala allmänt accepterade redovisningsstandarder (18). I ordlistan över uppgifter och nyckeltal i Orbis finns dessutom en definition av övriga rörelsekostnader som alla kostnader som inte är direkt kopplade till produktionen av sålda varor, t.ex. kommersiella kostnader, administrativa kostnader osv. och avskrivningar av dessa kostnader, vilket klargör parternas farhågor.

(72)

I undersökningens slutskede korrigerade kommissionen också ett skrivfel i beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för Metalurgica Mococa SA i Brasilien. Detta ledde till att försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinsten, uttryckta i procent av kostnaderna för sålda varor och tillämpade på de icke snedvridna produktionskostnaderna, uppgick till 8,67 % respektive 22,52 %.

(73)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet per produkttyp från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(74)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade de exporterande tillverkare som ingick i urvalet de påståenden som de i det preliminära skedet gjort angående den vinstnivå som kommissionen använt, dock utan att lägga fram någon ytterligare bevisning. Argumenten avvisades redan i skäl 69.

(75)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skälen 101–103 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina preliminära undersökningsresultat.

(76)

Närmare uppgifter om jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset anges i skälen 104–105 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina preliminära undersökningsresultat.

(77)

Såsom beskrivs i skälen 32–73 har kommissionen till följd av påståenden från berörda parter och ytterligare undersökningar reviderat och omräknat dumpningsmarginalerna.

(78)

Såsom förklaras i skäl 111 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen i det preliminära skedet slutsatsen att de exporterande tillverkarnas samarbetsvilja var låg. Såsom förklaras i skäl 97 fastställde kommissionen emellertid i det slutgiltiga skedet att det var osannolikt att andra betydande kinesiska exporterande tillverkare var verksamma på unionsmarknaden. Kommissionen drog därför i det slutgiltiga skedet slutsatsen att graden av samarbetsvilja var hög (över 90 %) och ansåg att det var lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare på samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för en exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(79)

Efter de ändringar som gjorts efter det slutliga utlämnandet av uppgifter fastställdes de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, till följande:

(80)

Enligt de uppgifter som kommissionen hade tillgång till tillverkades den likadana produkten av åtta unionstillverkare under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(81)

Unionens sammanlagda tillverkning uppgick till omkring 1 926 200 tunnor under undersökningsperioden. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av klagandens svar på det makroekonomiska frågeformuläret och de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Såsom anges i skäl 7 i förordningen om provisorisk tull stod de unionstillverkare som ingick i urvalet för omkring 73 % av den uppskattade totala unionstillverkningen av den likadana produkten.

(82)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande definitionen av unionsindustrin och dess produktionsnivåer bekräftades slutsatserna i skälen 113 och 114 i förordningen om provisorisk tull.

(83)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna fortsatte kommissionen, såsom förklaras i skäl 8, att inhämta och kontrollera de uppgifter som anges i skälen 140 och 141 i förordningen om provisorisk tull om importkvantiteter av tunnor från Kina. I detta sammanhang och enligt beskrivningen i avsnitten 4.2.1, 4.2.2, 4.2.3, 4.2.4 och 4.2.5 har kommissionen i) begärt detaljerade tulluppgifter från Spaniens och Rumäniens tullmyndigheter om import av varor enligt KN-nummer som är relevanta för tunnor, ii) begärt uppgifter om exporten av tunnor under 2022 från samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet och från exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet, för att stämma av dem mot den mer exakta officiella importstatistik som finns tillgänglig för perioden efter inledandet, iii) skickat ut ytterligare begäranden om uppgifter till de fem stora importörer som anges i klagomålet och bett om information om deras leverantörer och inköpsvolymer för hela skadeundersökningsperioden, iv) kontrollerat försäljningen till EU av de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet under skadeundersökningsperioden, och v) försökt inhämta mer uppgifter om de små bryggerierna efter det preliminära skedet.

(84)

Tulluppgifterna från Rumänien och Spanien analyserades enligt samma metod som för den ursprungliga analysen, som beskrivs i skäl 127 i förordningen om provisorisk tull. Denna kompletterande analys gjorde det möjligt för kommissionen att förfina uppskattningen av importen av tunnor till unionen på grundval av analysen av tulluppgifter, men inkluderandet av Spanien och Rumänien hade ingen större inverkan på de totala importkvantiteterna eller utvecklingstendenserna för de uppskattade kvantiteterna.

(85)

Såsom förklaras i skäl 83 begärde kommissionen uppgifter om exporten av tunnor under 2022 från alla sex samarbetsvilliga exporterande tillverkare (både de som ingick i urvalet och de som inte ingick i urvalet) för att kunna jämföra dessa siffror med uppgifterna på Taric-nummernivå (21) om importen av tunnor och därmed kontrollera om det kan finnas några exportörer som säljer tunnor på unionsmarknaden som hittills inte har varit kända i undersökningen. Alla sex samarbetsvilliga exporterande tillverkare lämnade de begärda uppgifterna.

(86)

Uppgifter på Taric-nummernivå om import av tunnor finns tillgängliga i övervakningsdatabasen från och med den 14 maj 2022, dvs. från och med dagen efter det att undersökningen inleddes. Dessutom finns det en oundviklig fördröjning mellan den dag då en exporterande tillverkare registrerar en försäljning och den dag då sändningen når unionens tullar. Kommissionen ansåg att den genomsnittliga fördröjningen var 30 dagar, på grundval av de uppgifter som lämnats av de exporterande tillverkarna (22). Kommissionen jämförde därför de rapporterade försäljningsuppgifterna för varje månad, med början i maj, med övervakningsuppgifterna om importen för följande månad.

(87)

Om man tillämpar den ovannämnda jämförelsemetoden var den totala försäljningen av tunnor till unionen som rapporterades av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna under perioden maj-september 2022 cirka 1 % högre än den totala importen som registrerades i övervakningsdatabasen för perioden juni–oktober 2022, uttryckt per kilogram. Om man på samma sätt jämför försäljningen för maj–december 2022 med övervakningsuppgifterna för juni 2022–januari 2023, visade det sig att de exporterande tillverkarna deklarerade ännu större försäljningsvolymer än den import som registrerades i övervakningsdatabasen, vilket tycks bero på fördröjningen i registreringen av importen vid unionens tullmyndigheter jämfört med den tidpunkt då den registrerades som försäljning av de exporterande tillverkarna.

(88)

På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna var de enda exporterande tillverkare som sålde tunnor till unionen åtminstone från och med början av maj 2022.

(89)

Kommissionen kontaktade återigen de fem stora importörer som anges i klagomålet (23) och bad om uppgifter om deras leverantörer och inköpsvolymer för hela skadeundersökningsperioden.

(90)

Endast två av fem importörer (KSM Keg och IMEXA) lämnade de begärda uppgifterna. En importör (My Kegs) begärde en förlängning av tidsfristen för att lämna in uppgifterna, men trots att förlängningen beviljades lämnade importören inte in de begärda uppgifterna.

(91)

Analysen av de uppgifter som lämnats av de två ovannämnda importörerna visade att de under skadeundersökningsperioden endast köpte tunnor från de två samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet och från en exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet. Den försäljning som rapporterades av de berörda samarbetsvilliga exporterande tillverkarna överensstämde i stort sett med de inköp som rapporterades av de två importörerna.

(92)

De erhållna uppgifterna omfattade visserligen inte alla importörer, men de innehöll inga uppgifter om export från en exporterande tillverkare som inte samarbetade i undersökningen.

(93)

Kommissionen försökte få garantier för att de exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet inte underskattade sina försäljningsvolymer till unionen under skadeundersökningsperioden. Såsom förklaras i avsnitt 4.2.2 ovan visade inte jämförelsen av försäljningsuppgifterna för både de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet och de som inte ingick i urvalet med den officiella importstatistik som finns tillgänglig i övervakningsdatabasen, att någon av de exporterande tillverkarna skulle ha underrapporterat sin försäljning till unionen 2022. Kommissionen dubbelkontrollerade uppgifterna från den rapporterade försäljningen till unionen 2022 från de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet med uppgifter på Taric-nummernivå. När det gäller deras andel av den totala importen från Kina under skadeundersökningsperioden (24) gjorde kommissionen en dubbelkontroll av uppgifterna med de samarbetsvilliga användarna och importörerna. På grundval av detta fann kommissionen ingen bevisning för att de uppgifter som lämnats av de exporterande tillverkarna var felaktiga.

(94)

Inga små bryggerier gav sig till känna efter införandet av provisoriska åtgärder. Kommissionen kunde därför inte få några ytterligare uppgifter från denna källa om importen från Kina.

(95)

Av jämförelsen mellan de sex samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas försäljningsuppgifter, uppgifterna på Taric-nummernivå från övervakningen och uppgifterna från icke-närstående importörer och användare framgår det att de kvantiteter tunnor som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna uppgav att de hade sålt till unionsmarknaden 2022 i stort sett motsvarar den totala importen av tunnor från Kina till unionsmarknaden under den perioden. Kommissionen analyserade dessutom importen enligt Taric-tilläggsnummer C999. Taric-tilläggsnumret C999 är avsett att registrera import från de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Både databasen enligt artikel 14.6 och övervakningsdatabasen visade att importen i fråga var obetydlig för perioden januari–mars 2023. Detta bekräftar ytterligare att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna sannolikt var de viktigaste exporterande tillverkarna av tunnor till unionen under skadeundersökningsperioden.

(96)

Undersökningen av uppgifterna från de två importörer som svarade på kommissionens begäran om uppgifter visade inte heller att det fanns några andra exporterande tillverkare.

(97)

Mot bakgrund av ovanstående kunde kommissionen inte med säkerhet fastställa att det fanns betydande kinesiska tillverkare som var verksamma på unionsmarknaden innan ärendet inleddes och som skulle ha upphört med sin export i början av maj 2022, strax innan ärendet inleddes.

(98)

Kommissionen erinrade dessutom om att dess analys av detaljerade tulluppgifter, som beskrivs i skäl 127 i förordningen om provisorisk tull, grundade sig på vissa antaganden. Potentiella felaktigheter kan ligga i omräkningsformeln ”1 tunna = 10 kg” och i att varubeskrivningarna i de enskilda medlemsstaternas tulluppgifter är olika exakta. I detta sammanhang är det värt att påpeka att när ytterligare två medlemsstater (Rumänien och Spanien) lades till i analysen av tulluppgifter, stod de belgiska tulluppgifterna för mer än 70 % av den totala skillnaden mellan de nedre och övre siffrorna för potentiell import av tunnor i analysen. Samtidigt stod Belgien under skadeundersökningsperioden för en stor del av importen av tunnor av alla de medlemsstater vars tulluppgifter kommissionen analyserade. När det gäller importstatistiken för Belgien var många varubeskrivningar i deklarationerna tämligen breda och gällde kanske inte alltid just tunnor. Utan att det påverkar de preliminära undersökningsresultaten när det gäller importsiffrorna i förordningen om provisorisk tull och utifrån ett försiktigt tillvägagångssätt beslutade kommissionen därför att grunda sina slutgiltiga undersökningsresultat på de försäljningsvolymer som de sex samarbetsvilliga exporterande tillverkarna uppgav till unionen för hela skadeundersökningsperioden.

(99)

Följaktligen fastställde kommissionen importvolymerna från Kina, marknadsandelarna och förbrukningen i unionen i denna förordning på grundval av de exportvolymer till unionen som rapporterats av de sex samarbetsvilliga exporterande tillverkarna för skadeundersökningsperioden.

(100)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2 –

Förbrukningen i unionen (antal)

(101)

Kommissionen fastställde förbrukningen av tunnor i unionen baserat på unionsindustrins totala försäljning i unionen plus den totala importen från Kina enligt uppgifter från de sex samarbetsvilliga exporterande tillverkarna.

(102)

I det preliminära skedet beaktades inte importen från övriga tredjeländer till unionen, eftersom den ansågs vara försumbar. Inga synpunkter har framförts på denna punkt. De ytterligare uppgifter som mottogs från två importörer efter införandet av provisoriska åtgärder motsade inte denna slutsats. Slutsatserna i skäl 119 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(103)

Om man använder importen till unionen från Kina som fastställts på grundval av de uppgifter som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna (se avsnitt 4.4.1 nedan), uppvisade den totala förbrukningen i unionen också en nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden. Jämfört med den förbrukning som offentliggjordes i tabell 2 i förordningen om provisorisk tull förändrades inte den övergripande trenden under perioden 2018–2020 (fram till undersökningsperioden) nämnvärt.

(104)

Efter den första minskningen på 29 % sjönk förbrukningen kraftigt under den period då covid-19-pandemin härjade som värst. De nedstängningar som ledde till att barer och restauranger stängdes minskade kraftigt efterfrågan på tunnor under den perioden. Den allmänna osäkerheten och bristen på intäkter tvingade användarna av tunnor (dryckestillverkarna) att skjuta upp sina planerade inköp av tunnor.

(105)

Situationen fortsatte under hela undersökningsperioden men, som förklaras i skäl 139, förbrukningen ökade efter undersökningsperioden (från och med 2022) allteftersom effekterna av covid-19-pandemin avtog och den allmänna efterfrågan på drycker på fat tilltog. Detta ledde till att den totala efterfrågan ökade med 122 % år 2022 jämfört med undersökningsperioden till en nivå som var något lägre än under perioden före covid-19 (2019).

(106)

Inga berörda parter ifrågasatte uppgifterna om förbrukningen efter de provisoriska åtgärderna.

(107)

Den berörda produkten importeras till unionen enligt två KN-nummer (ex 7310 10 00 och ex 7310 29 90), beroende på tunnans rymd. Tunnor med en rymd på >= 50 liter men <= 300 liter omfattas av KN-nummer 7310 10 00, medan tunnor med en rymd på < 50 liter omfattas av KN-nummer 7310 29 90 (de relevanta KN-numren). Dessa två KN-nummer omfattar även ett stort antal andra produkter utöver den undersökta produkten (t.ex. burkar, konservburkar, fodertråg för boskap, hinkar, brandsläckare, kanistrar, containrar och tankar för olika användningsområden, vattenflaskor, stålfat osv.). Det var därför inte möjligt att fastställa importen enbart på grundval av KN-numren.

(108)

Såsom förklaras i avsnitt 4.2.5 följde kommissionen i det slutgiltiga skedet, mot bakgrund av den bevisning som fanns i handlingarna och de relevanta testerna på grundval av uppgifterna efter undersökningsperioden, ett försiktigt tillvägagångssätt där den antog att de importkvantiteter som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna motsvarade den totala importen av tunnor från Kina under skadeundersökningsperioden. Följaktligen grundade kommissionen sina slutgiltiga avgöranden om importkvantiteten från Kina på de uppgifter som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna rapporterat och som anges i tabell 3 nedan.

Tabell 3

Import till unionen (antal) och marknadsandel

(109)

Utvecklingen av importvolymerna och marknadsandelarna förändrades jämfört med importvolymerna enligt den tullstatistik som offentliggjorts i förordningen om provisorisk tull (tabell 6). Marknadsandelen för den kinesiska importen minskade inledningsvis med 4 procentenheter mellan 2018 och 2019. Den minskade sedan något, med en procentenhet, 2020 i samband med utbrottet av covid-19-pandemin och nedstängningar både i unionen och i Kina för att sedan förbli oförändrad under undersökningsperioden, trots fortsatt stränga sanitära åtgärder och den containerkris som påverkade exporten från Kina.

(110)

Såsom fastställs i avsnitt 4.3.3.3 i förordningen om provisorisk tull ansåg kommissionen, förutom att prisunderskridande konstaterades, att det också förhindrades väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum i den mening som avses i artikel 3.3 i grundförordningen. På grund av den betydande prispress som orsakades av den dumpade lågprisimporten från kinesiska exporterande tillverkare kunde unionsindustrin inte höja sina priser under undersökningsperioden i linje med utvecklingen av produktionskostnaderna och för att uppnå en skälig vinst.

(111)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris minskade med nästan 10 % under skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade produktionskostnaden med 16 % under samma period, vilket innebar att unionsindustrins försäljningspris låg betydligt under dess produktionskostnad. Särskilt under 2020 och under undersökningsperioden ökade produktionskostnaden avsevärt, medan priset måste hållas stabilt på grund av prispressen från den kinesiska exporten. Målprisunderskridandet under undersökningsperioden låg över 50 %.

(112)

Denna situation hade en tydlig inverkan på unionsindustrins lönsamhet. Efter att ha legat på 12 % år 2018 minskade lönsamheten kraftigt under resten av perioden, särskilt under 2020 och under undersökningsperioden.

(113)

Utvecklingen av dessa tre indikatorer visar tydligt att industrin var utsatt för en stark prispress från den kinesiska dumpade importen, vilket tvingade den att sälja till priser under produktionskostnaden. Såsom förklaras närmare i avsnitt 5.1 ledde detta till att en tydlig prisökning som annars skulle ha ägt rum förhindrades för unionsindustrin.

(114)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade de två exporterande tillverkare som ingick i urvalet och de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte hade lämnat tillräckligt detaljerade uppgifter och förklaringar om beräkningarna av deras respektive marginaler för prisunderskridande och målprisunderskridande, utan att motivera varför dessa uppgifter skulle behandlas konfidentiellt, vilket påstods innebära en kränkning av deras rätt till försvar; de exporterande tillverkarna upprepade dessa synpunkter vid det slutliga utlämnandet.

(115)

Kommissionen noterade i detta avseende att vissa uppgifter på produktkontrollnummernivå (närmare bestämt genomsnittligt pris och såld kvantitet) ansågs vara konfidentiella, inte bara för att skydda unionstillverkarnas konfidentiella affärsinformation till de kinesiska exportörerna, utan också för att skydda konfidentiell affärsinformation från var och en av de unionstillverkare som ingick i urvalet mot varandra. I artiklarna 6.7 och 20 i grundförordningen föreskrivs vissa rättigheter till information och utlämnande av uppgifter för berörda parter. I enlighet med artikel 19 i grundförordningen måste emellertid de principer som styr rätten till information förenas med kraven på konfidentiell behandling, särskilt institutionernas skyldighet att respektera affärshemligheter (25), eftersom skyddet av affärshemligheter är en allmän princip i EU-rätten (26). Varken de exporterande tillverkarna eller de kinesiska myndigheterna förklarade dessutom hur det påstådda otillräckliga utlämnandet av uppgifter skulle kränka deras rätt till försvar. Dessa påståenden avvisades därför som ogrundade.

(116)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande importpriser och prisunderskridande bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 146–154 i förordningen om provisorisk tull.

(117)

Efter införandet av provisoriska åtgärder inkom inga synpunkter och inga ytterligare undersökningsresultat avseende följande makroekonomiska indikatorer: produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, tillväxt, sysselsättning och produktivitet samt återhämtning från tidigare dumpning. Kommissionen bekräftade därför sin slutsats i skälen 160–163, 165, 167–169 och 171 i förordningen om provisorisk tull.

(118)

Slutsatserna om unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden i skäl 165 i förordningen om provisorisk tull bekräftades. När man använder det försiktiga tillvägagångssättet för att fastställa importkvantiteterna (se avsnitt 4.2.5) måste emellertid även utvecklingen av unionsindustrins marknadsandel justeras. Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades således på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4 –

Försäljningsvolym och marknadsandel

(119)

Utvecklingen av unionsindustrins marknadsandel förändrades något jämfört med de siffror som baserades på den importstatistik som offentliggjorts i förordningen om provisorisk tull. Enligt importstatistiken var situationen stabil under 2018 och 2019, med en minskning med 5 procentenheter under 2020 och en ytterligare minskning med 10 procentenheter under undersökningsperioden.

(120)

De uppgifter som bygger på det försiktiga tillvägagångssättet visar en ökning med 4 procentenheter från 2018 till 2019, varefter marknadsandelen förblev stabil fram till slutet av undersökningsperioden. Såsom beskrivs närmare i avsnitt 5.1.1 minskade unionsindustrins marknadsandel med 14 procentenheter under 2022 jämfört med undersökningsperioden till förmån för importen från Kina, som ökade i samma utsträckning (från 13 % till 27 %).

(121)

De kinesiska myndigheterna hävdade att även om EU-tillverkarnas marknadsandel och försäljningsvolym har minskat under undersökningsperioden, ligger minskningen i linje med konsumenternas efterfrågan, en minskning som de kinesiska myndigheterna tillskriver covid-19-pandemin och inflation i fråga om konsumentvaror. De kinesiska myndigheterna lade inte fram någon bevisning som tyder på att det förekom någon betydande inflation i fråga om konsumentvaror under skadeundersökningsperioden, och inte heller att en sådan påstådd inflation skulle vara orsaken till den minskade efterfrågan på tunnor. Kommissionen drog dock själv slutsatsen i skäl 120 i förordningen om provisorisk tull att förbrukningen faktiskt minskade på grund av covid-19-pandemin och de olika nedstängningar som infördes i unionen. Såsom förklaras i skälen i förordningen om provisorisk tull och i avsnitt 5.1 nedan, förändrades dock inte marknadsandelarna för både unionsindustrin och de kinesiska exporterande tillverkarna nämnvärt under perioden 2019–2021 på en betydligt mindre marknad, trots att covid-19-pandemin ledde till minskad efterfrågan, och kommissionen drog slutsatsen att importen från Kina utövade en betydande prispress på unionsindustrin, vilket tvingade den att hålla sitt pris lågt och under produktionskostnaden och därmed vållade väsentlig skada. Dessa argument avvisades därför som ogrundade.

(122)

I sina synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten hävdade klaganden att eftersom de dumpningsmarginaler som fastställdes i det preliminära skedet varierade mellan 65,3 % och 91 %, borde dumpningens omfattning anses vara betydande och tas med i bedömningen av skadan i enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen.

(123)

Kommissionen noterade att den i skäl 170 i förordningen om provisorisk tull, i samband med utvärderingen av alla faktorer och index som är relevanta för att bedöma skadan för unionsindustrin, hade konstaterat att storleken på dumpningsmarginalerna verkligen hade en betydande inverkan på unionsindustrin. Kommissionen fastställde senare att dumpningsmarginalerna var ännu högre, nämligen mellan 70,2 % och 92,3 % (se avsnitt 3.4 ovan). På denna grundval bekräftade kommissionen slutsatsen i skäl 170 i förordningen om provisorisk tull.

(124)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna inkom inga synpunkter beträffande någon av de mikroekonomiska indikatorerna (priser och faktorer som påverkar priserna, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga). Kommissionen bekräftade därför sin slutsats i skälen 172–185 i förordningen om provisorisk tull.

(125)

Trots de förändringar av förbrukning, importsiffror och marknadsandelar som anges ovan fortsätter de viktigaste makro- och mikroindikatorerna att visa en negativ trend under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för exporten från Kina tycks minska under 2019 och (i viss mån) under 2020 för att sedan förbli stabil under undersökningsperioden, men detta måste ses i ljuset av det exempellösa utbrottet av covid-19-pandemin under 2020 och den efterföljande kollapsen av unionsmarknaden för tunnor. Efter en viss förlust av marknadsandelar under 2020, trots en sträng nolltoleranspolitik mot covid-19 och containerkrisen 2021, bibehöll importen från Kina en marknadsandel för undercentraler, vilket avsevärt pressade unionsindustrins priser under undersökningsperioden. Kommissionen bekräftade de marginaler för målprisunderskridande som fastställdes i det preliminära skedet och som varierade mellan 52,9 % och 58,8 %, vilket ledde till att en betydande prisökning som annars skulle ha ägt rum förhindrades och påverkade unionsindustrin negativt.

(126)

I sina synpunkter i samband med utlämnandet av uppgifter på förhand, som upprepades vid det preliminära och det slutliga utlämnandet av uppgifter, hävdade de två exporterande tillverkare som ingick i urvalet att unionsindustrins målpriser per modell inte var tillförlitliga och stred mot kommersiell logik. Ningbo och Penglai hävdade att vissa modeller med mindre kapacitet (5 och 10 liter) var dyrare än modeller med större kapacitet. Vidare hävdade de att det inte kan vara så att en modell av tunna hade samma målpris med eller utan tapprör, och att det var orimligt att två modeller av tunnor med samma kapacitet men tillverkade enligt olika standarder hade olika målpris.

(127)

För det första konstaterade kommissionen att merparten av de tunnor som säljs på unionsmarknaden har en kapacitet på 20 liter och mer, medan tunnor på 5 och 10 liter såldes i begränsade mängder – de stod för [0,4–0,6 %] av den totala förbrukningen i unionen under undersökningsperioden. Det är kommersiellt möjligt att nischprodukter som tillverkas och säljs i begränsade mängder hade ett högre pris än massprodukter som såldes i betydligt större mängder. Dessutom påverkade produktionskvantiteten även produktionskostnaden. För att byta produkttyp krävs åtgärder som att byta form i den hydrauliska pressen och andra åtgärder som fördröjer flödet i produktionsprocessen. När produktionsprocessen anpassas för produktion av några hundra enheter av en viss produkttyp har fasta kostnader och andra kostnader en betydligt större inverkan än vid produktion av en produkttyp som tillverkas i tiotusentals enheter.

(128)

För det andra noterade kommissionen att skademarginalen uttrycktes i intervall för att inte avslöja konfidentiella uppgifter om unionstillverkarna, såsom förklaras i skäl 115 ovan. De exporterande tillverkarna uppskattade därför ett lägsta och högsta målpris per modell på grundval av dessa intervall. Tapprören påverkar priset på slutprodukten med cirka 10 %. De intervall inom vilka målpriserna för de två modellerna ligger möjliggör denna differentiering. Tvärtemot de exporterande tillverkarnas argument har de två modellerna därför inte samma pris.

(129)

Slutligen noterade kommissionen att kapaciteten inte var den enda drivkraften bakom priset. Andra faktorer, t.ex. standarden, hade också en tydlig inverkan. Detta kan också konstateras i exportpriserna för de två exporterande tillverkare som ingick i urvalet, som också uppvisade en skillnad på nästan 50 % för samma två modeller av tunnor.

(130)

Dessa påståenden avvisades därför som ogrundade.

(131)

Med hänsyn till de övriga synpunkter som de berörda parterna lämnade på de slutsatser beträffande skada som behandlas i de relevanta avsnitten ovan bekräftade kommissionen sina slutsatser från skälen 186–188, 190 och 191 i förordningen om provisorisk tull, och bekräftade på nytt att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(132)

I skäl 217 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att den dumpade importen från Kina vållade den skada som unionsindustrin lidit.

(133)

Efter det försiktiga scenariot för importvolymerna (se avsnitt 4.4.1 ovan) bedömde kommissionen om slutsatserna i skälen 193–209 i förordningen om provisorisk tull om orsakssamband fortfarande var giltiga.

(134)

Importvolymen från Kina minskade med 80 % under skadeundersökningsperioden, från 617 607 enheter 2018 till 118 460 enheter 2021, och dess marknadsandel minskade från 18 % år 2018 till 13 % under undersökningsperioden. Även om importvolymerna och deras marknadsandelar minskade jämfört med början av skadeundersökningsperioden, var de fortfarande betydande under undersökningsperioden.

(135)

Denna import skedde dessutom till priser som var väsentligt lägre än unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin hade inget annat val än att följa de kinesiska tillverkarnas låga priser för att bibehålla sin marknadsandel under en period med minskande förbrukning och ökande produktionskostnader, såsom förklaras i avsnitt 4.4.3.1 i förordningen om provisorisk tull. Detta ledde i sin tur till en mycket kraftig minskning av lönsamheten för samtliga unionstillverkare i urvalet, från vinster (på + 12 % under 2018) till stora förluster (– 9 % under 2021), och en påföljande försämring av andra finansiella indikatorer såsom räntabilitet och kassaflöde. Att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades, såsom förklaras i avsnitt 4.3.3 i förordningen om provisorisk tull, berodde utan tvivel på att de kinesiska exporterande tillverkarna erbjöd tunnor till dumpade priser på EU-marknaden.

(136)

Såsom fastställs i skälen 190, 194 och 196–209 i förordningen om provisorisk tull började de exporterande tillverkarnas prispress 2019, då deras exportpris sjönk med 13 %. Under samma period ökade unionsindustrins priser med endast 2 %, medan produktionskostnaderna ökade med 7 %. Detta hade en omedelbar inverkan på lönsamheten, som sjönk från 12 % till 5 %. Under 2020–2021 drabbades unionen av covid-19-pandemin, och på grund av de olika nedstängningarna i Europa sjönk förbrukningen i unionen dramatiskt. Till följd av den minskade produktionen och det minskade kapacitetsutnyttjandet ökade unionsindustrins produktionskostnader avsevärt, vilket förklaras i skäl 174 i förordningen om provisorisk tull. Trots kostnadsökningen kunde unionsindustrin inte höja sina priser till en hållbar nivå av rädsla för att förlora ytterligare försäljningsvolym på grund av den dumpade lågprisimporten av tunnor från Kina.

(137)

Unionsindustrins försäljning av tunnor minskade från 2 875 573 enheter 2018 till 822 777 enheter under undersökningsperioden. Unionsindustrin förlorade visserligen inte förlora sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden, men på en tillfälligt krympande marknad lyckades den bara göra det genom att sänka sina priser till ohållbara nivåer som ligger under kostnaderna. Ytterligare förlust av marknadsandelar i takt med att förbrukningen rasar skulle med största sannolikhet innebära en nedläggning av hela industrin efter utbrottet av covid-19-pandemin. Som framgår av uppgifterna efter undersökningsperioden skulle denna nedläggning i kombination med den kraftiga ökningen av importvolymen från Kina 2022 med största sannolikhet vara ett dråpslag för unionsindustrin. Kommissionen bekräftade därför att i en situation med en krympande marknad och ökande produktionskostnader underskred de kinesiska priserna konsekvent unionsindustrins priser och pressade prisnivåerna på unionens marknad.

(138)

Situationen för unionens exportresultat, som beskrivs i avsnitt 5.2.2 i förordningen om provisorisk tull, visade hur en normal situation skulle se ut när det gäller prisnivåer och resulterande vinster på exportmarknader som inte påverkas av dumpad import eller där åtgärder har införts för att återupprätta en rättvis handel, dvs. i Förenta staterna, som utgör dess viktigaste exportmarknad. Under skadeundersökningsperioden var de priser som dessa marknader kunde erbjuda betydligt högre än unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden och konstant högre än dess produktionskostnad, med undantag för 2020, det år som påverkades mest av covid-19-pandemin. Om inte den kinesiska importen hade förhindrat de väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum och väsentligt underskridit priserna på grund av de exceptionella åtgärder som vidtogs enligt skäl 190 i förordningen om provisorisk tull, skulle unionsindustrin ha kunnat överleva större delen av utbrottet av covid-19-pandemin i ett lönsamt tillstånd.

(139)

Med tanke på att marknaden under 2020–2021 påverkades av covid-19-pandemin, analyserade kommissionen även perioden efter undersökningsperioden, dvs. hela 2022, för att få en bättre förståelse för marknadssituationen. År 2022 var verkningarna av nedstängningarna till följd av covid-19-pandemin över och marknaden började återhämta sig. Förbrukningen ökade från 941 000 enheter 2021 till 2,1 miljoner enheter 2022, dvs. med 122 %. Unionsindustrins försäljning ökade med 86 % till 1,5 miljoner enheter och priserna ökade med 49 % till 76 euro per tunna (från 51 euro per tunna 2021).

(140)

Samtidigt ökade importen från Kina med imponerande 372 %, från 118 000 enheter 2021 till 560 000 enheter 2022. Detta ledde till att de kinesiska exportörernas marknadsandel mer än fördubblades från 13 % år 2021 till 27 % år 2022, medan unionsindustrins marknadsandel sjönk från 87 % till 73 % under samma period.

(141)

Importpriserna från Kina ökade också 2022, från 43 euro per tunna till 51 euro per tunna, men i mycket mindre utsträckning än unionsindustrins priser, och den genomsnittliga marginalen för prisunderskridande ökade till 49 % år 2022.

(142)

År 2022 kännetecknades dessutom av en betydande ökning av inflationen, som berodde på energikostnaderna, och en ökning av priset på rostfritt stål under första halvåret 2022 jämfört med 2021. I denna situation ökade unionsindustrins produktionskostnad med 17 % och uppgick till 75 euro per tunna (endast 1 euro under genomsnittspriset). Trots att försäljningsvolymen och försäljningspriserna ökade nådde unionsindustrins lönsamhet därför knappt upp till 1 %.

(143)

De kinesiska exportpriserna var betydligt lägre än unionsindustrins priser och kostnader sedan början av skadeundersökningsperioden 2018. Denna marknadsnärvaro till mycket låga priser var till nackdel för unionsindustrin, som var tvungen att sänka försäljningspriserna under skadeundersökningsperioden för att bibehålla sin ställning på marknaden. Dessa effekter var möjligen mindre uppenbara 2020–2021 på grund av verkningarna av covid-19-pandemin och krisen för fartygscontainrar, som gjorde att unionsindustrin kunde öka sin marknadsandel något, även om det skedde till priset av betydande förluster.

(144)

Uppgifterna för 2022, när marknaden var tillbaka till förhållandena före covid-19-pandemin, visar den verkliga omfattningen av de skadliga verkningarna av den kinesiska illojala priskonkurrensen. Trots den ökande efterfrågan kunde unionsindustrin under 2022 sälja sin produkt till priser som knappt motsvarade produktionskostnaden och förlorade trots detta på bara ett år 14 procentenheter av sin marknadsandel till den kinesiska importen. Uppgifterna från 2022 visar därför resultatet av den utvecklingstendens som inleddes 2019 och som doldes av en annan typ av skada som vållades av kinesisk import under hela covid-19-pandemin 2020 och 2021. Genom unionsindustrins kraftiga prissänkning 2019 lyckades man bibehålla sin marknadsposition, men till en betydande kostnad för lönsamheten. När marknaden återhämtade sig 2022 och unionsindustrin, som inte kunde konkurrera effektivt med den kraftigt dumpade importen från Kina i fråga om priser, låg kvar på en nivå strax över nollresultatet, ledde detta till en massiv marknadsförlust till förmån för importen från Kina.

(145)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden fastställde kommissionen att utvecklingen efter undersökningsperioden bekräftade dess slutsatser i förordningen om provisorisk tull och i skäl 137 ovan att den dumpade importen vållade den skada som unionsindustrin lidit under skadeundersökningsperioden. Till och med under perioden efter undersökningsperioden, då man inte längre kunde konstatera några verkningar av covid-19-pandemin, kunde unionsindustrin på grund av den betydande prispress som orsakades av lågprisimporten från kinesiska exporterande tillverkare inte höja sina priser i linje med utvecklingen av produktionskostnaderna, vilket ledde till att den fortsatte att lida och förlora marknadsandelar.

(146)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande detta avsnitt bekräftade kommissionen resten av sina slutsatser i skälen 194–209 i förordningen om provisorisk tull.

(147)

I skälen 210 och 211 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att den minskade förbrukning som ytterligare förvärrades av covid-19-pandemin inte försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan för unionsindustrin.

(148)

Kommissionen bedömde också huruvida slutsatserna i förordningen om provisorisk tull om verkningarna av covid-19-pandemin fortfarande var giltiga på grundval av det mer försiktiga fastställandet av importvolymerna.

(149)

Importen av tunnor från Kina till mycket låga priser registrerades från och med 2018. Under skadeundersökningsperioden var det genomsnittliga priset på importen från Kina i genomsnitt 24 % lägre än unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris. Detta sammanföll med en konstant sänkning av unionsindustrins priser trots de ökande produktionskostnaderna. Det faktum att den minskade förbrukningen förvärrades ytterligare till följd av covid-19-pandemin försvagade därför inte orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan för unionsindustrin. Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen med 73 % och unionsindustrins försäljningsvolym med 71 %, medan importen från Kina, som begränsades av containerkrisen, minskade med 80 %. Såsom diskuteras i skäl 196 i förordningen om provisorisk tull och i avsnitt 5.1 ovan framgår det av de priser som unionsindustrin uppnådde på den amerikanska marknaden, som skyddas av antidumpningstullar på import av tunnor från Kina, att unionsindustrin utan den kinesiska dumpade importen och den prispress som utövades skulle ha kunnat höja sina priser till en mer hållbar nivå och täcka den ökade produktionskostnaden, samtidigt som den skulle ha kunnat bibehålla sin marknadsandel.

(150)

Vidare visar utvecklingen efter undersökningsperioden, som bedöms i skälen 139–143, att unionsindustrin fortsatte att lida väsentlig skada till följd av lågprisimporten från Kina även under den period då verkningarna av covid-19-pandemin inte längre fanns på marknaden.

(151)

De kinesiska myndigheterna framförde flera argument om analysen av orsakssamband enligt förordningen om provisorisk tull, och hävdade i huvudsak att den kinesiska dumpade importen felaktigt tillskrivs den försämrade situationen för EU-industrin.

(152)

Det första argument som de kinesiska myndigheterna lade fram var att unionsindustrins resultat i stället försämrats på grund av minskad efterfrågan till följd av covid-19-pandemin och inflationen i fråga om konsumentvaror. Kommissionen bemöter dessa synpunkter i skälen 132–143.

(153)

Den andra faktor som de kinesiska myndigheterna hävdade var orsaken till unionsindustrins försämrade resultat var prisökningen på rostfritt stål som den viktigaste råvaran, vilket påstods ha förvärrats ytterligare av unionens skyddsåtgärder för stål. De kinesiska myndigheterna hävdade att det faktum att unionsindustrins exportpriser under skadeundersökningsperioden var lägre än produktionskostnaden befäster denna slutsats.

(154)

Enligt de uppgifter som kommissionen har tillgång till minskade emellertid det genomsnittliga priset på kallvalsad plåt av rostfritt stål (kvalitet 304) på den nordeuropeiska marknaden mellan 2018 och 2020 (med 15 %) och började öka igen först 2021 (27). Därför kan unionsindustrins minskande lönsamhet (som nådde sin lägsta nivå 2020) inte tillskrivas stålpriserna. Uppgifterna från de unionstillverkare som ingick i urvalet visar inte heller på någon betydande ökning av stålkostnadernas andel av den totala produktionskostnaden under skadeundersökningsperioden. När det gäller unionsindustrins exportpriser noterade kommissionen att unionsindustrins exportpriser var högre än produktionskostnaden under alla år under skadeundersökningsperioden, med undantag för 2020, som var det år som i störst utsträckning påverkades av covid-19-pandemin och den därmed sammanhängande nedgången i efterfrågan (se skälen 172 och 212 i förordningen om provisorisk tull). Dessa argument avvisades därför som ogrundade.

(155)

I skälen 212–214 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att den tillfälliga minskningen av exportresultatet inte bidrog till den skada som unionsindustrin lidit.

(156)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 212–214 i förordningen om provisorisk tull.

(157)

Mot bakgrund av ovanstående, och i avsaknad av andra synpunkter på analysen av orsakssamband, bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 211–217 i förordningen om provisorisk tull, och bekräftade på nytt att den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada och att övriga faktorer, vare sig de bedömdes individuellt eller kollektivt, inte försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan.

(158)

I enlighet med artikel 9.4 tredje stycket i grundförordningen, och med hänsyn till att kommissionen inte registrerade importen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand, analyserade kommissionen utvecklingen av importvolymerna för att fastställa om det under den period för utlämnande av uppgifter på förhand som beskrivs i skäl 3 skett en ytterligare betydande ökning av import som är föremål för undersökningen och i så fall låta den ytterligare skada som uppstått till följd av denna ökning återspeglas i fastställandet av skademarginalen.

(159)

På grundval av uppgifter från övervakningsdatabasen var importvolymerna från det berörda landet under den fyra veckor långa perioden för utlämnande av uppgifter på förhand (28) 260 % högre än de genomsnittliga importvolymerna under undersökningsperioden på fyraveckorsbasis. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att det hade förekommit en betydande ökning av den import som är föremål för undersökningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(160)

För att återspegla den ytterligare skada som vållats till följd av importökningen beslutade kommissionen att justera nivån för undanröjande av skada på grundval av den ökade importvolymen, vilken anses vara den relevanta viktningsfaktorn på grundval av bestämmelserna i artikel 9.4 i grundförordningen. Den beräknade därför en multiplikationsfaktor som fastställdes genom att dividera summan av importvolymen under de fyra veckorna av perioden för utlämnande av uppgifter på förhand (32 685 tunnor) och de 52 veckorna under undersökningsperioden (118 460 tunnor) med importvolymen under undersökningsperioden extrapolerad till 56 veckor. Siffran 1,1850 återspeglar den ytterligare skada som vållats av den fortsatta importökningen. De preliminära skademarginalerna multiplicerades således med denna faktor.

(161)

Som redan förklarats i skäl 78 drog kommissionen dessutom i det slutgiltiga skedet slutsatsen att graden av samarbetsvilja hos de exporterande tillverkarna i detta fall var hög (över 90 %) och ansåg därför att det var lämpligt att fastställa skademarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare på samma nivå som den högsta skademarginal som konstaterats för en exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(162)

Den slutgiltiga nivån för undanröjande av skada för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och för alla övriga företag är därför följande:

(163)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande marginalerna för målprisunderskridande bekräftas skälen 219–226 i förordningen om provisorisk tull med de ändringar som anges i tabellen ovan.

(164)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 230–233 i förordningen om provisorisk tull.

(165)

Efter förordningen om provisorisk tull hävdade en importör, IMEXA, att införandet av tullarna skulle medföra betydande förluster som skulle leda till att företaget gick i konkurs.

(166)

Inga andra importörer uttalade sig mot införandet av åtgärder och samarbetsviljan från importörernas sida var överlag mycket låg. Även om IMEXA skulle drabbas av betydande förluster på grund av detta, väger därför denna importörs intressen (som står för cirka [1,1–2,4] % av den totala importen till unionen under undersökningsperioden) inte tyngre än unionsindustrins intresse som helhet.

(167)

De kinesiska myndigheterna hävdade att införandet av tullar strider mot unionens intressen, eftersom det skulle skada konsumenternas intressen och stoppa importen av tunnor till unionen, vilket skulle göra det möjligt för unionsindustrin att ta över marknaden.

(168)

Såsom förklaras i skäl 241 i förordningen om provisorisk tull konstaterade kommissionen redan att de ökade kostnaderna för tunnor skulle ha en begränsad inverkan på hotell- och restaurangbranschens lönsamhet, medan kommissionen i skäl 243 i förordningen om provisorisk tull drog slutsatsen att de ökade kostnaderna för tunnor hade en minimal inverkan på dryckesindustrin som helhet. När det gäller den andra punkten som de kinesiska myndigheterna tog upp noterade kommissionen att antidumpningsåtgärdernas syfte och funktion inte är att stoppa importen av någon produkt till unionen, utan snarare att återupprätta lika villkor så att inhemska och utländska konkurrenter kan konkurrera på unionsmarknaden till icke-dumpade priser. Dessa påståenden avvisades därför som ogrundade.

(169)

Mot bakgrund av det ovanstående bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 238–244 i förordningen om provisorisk tull.

(170)

På grundval av ovanstående vidhåller kommissionen sin slutsats från skäl 245 i förordningen om provisorisk tull att det inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder för import av påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina.

(171)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå samt unionens intresse och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import av den berörda produkten vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(172)

På grundval av ovanstående föreslås följande slutgiltiga antidumpningstullsatser, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull:

(173)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De speglar således den situation som under denna undersökning konstaterades föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser är således uteslutande tillämpliga på import av den undersökta produkten med ursprung i det berörda landet som tillverkats av de angivna rättsliga enheterna. Import av den berörda produkt som tillverkats av något annat företag, som inte uttryckligen anges i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de som uttryckligen anges, omfattas inte av dessa tullsatser utan omfattas av den tullsats som tillämpas på ”alla övriga företag”.

(174)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar företagsnamn. Denna begäran ska ställas till kommissionen (29). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(175)

För att minimera risken för kringgående av åtgärder till följd av skillnaden i tullsatser krävs särskilda åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av de individuella antidumpningstullarna. Företag med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(176)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om importen åtföljs av en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och kan, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(177)

Om exporten för något av de företag som har en lägre individuell tullsats ökar betydligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, får en sådan volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som härrör från införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att upphäva individuella tullsatser och därmed införandet av en landsomfattande tull.

(178)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(179)

Exporterande tillverkare som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden bör kunna be kommissionen om att omfattas av antidumpningstullsatsen för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. Kommissionen bör bevilja en sådan begäran under förutsättning att tre villkor är uppfyllda. Den nya exporterande tillverkaren skulle behöva styrka följande: i) Företaget exporterade inte den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. ii) Företaget är inte närstående en exporterande tillverkare som gjorde detta. iii) Företaget har exporterat den berörda produkten därefter eller har ett oåterkalleligt avtalsmässigt åtagande att göra detta i betydande kvantiteter.

(180)

Statistik över påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål uttrycks ofta i antal. Det finns dock ingen sådan extra mängdenhet för tunnor som anges i den kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (30). Därför måste det föreskrivas att inte bara vikten i kilo eller ton utan även antal i fråga om importen av den berörda produkten ska anges i deklarationen för övergång till fri omsättning. Antal bör anges för Taric-nummer 7310100010 och 7310299010, förutsatt att denna uppgift är förenlig med bilaga I till förordning (EEG) nr 2658/87.

(181)

Med hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp, för vilka säkerhet ställts i form av de provisoriska antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull, tas ut slutgiltigt upp till de nivåer som fastställs i denna förordning.

(182)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (31) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(183)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.