(1)

Skogar tillhandahåller en stor mängd miljömässiga, ekonomiska och sociala nyttigheter, som timmer, andra typer av skogsprodukter och miljötjänster som är nödvändiga för människan, eftersom de är hem för merparten av den landlevande biologiska mångfalden. De upprätthåller ekosystemfunktioner, bidrar till att skydda klimatsystemet, ger ren luft och spelar en viktig roll för rening av vatten och mark och för vattenhållningsförmågan samt vattenbindningsförmågan. Stora skogsområden fungerar som en fuktkälla och bidrar till att förhindra ökenspridning i kontinentalregioner. Skogar ger även uppehälle och inkomster för omkring en tredjedel av världens befolkning, och skogsförstörelse får allvarliga konsekvenser för försörjningsmöjligheterna för de mest utsatta människorna, inklusive urfolk och lokalsamhällen, som är mycket beroende av skogens ekosystem. Avskogning och skogsförstörelse minskar dessutom viktiga kolsänkor. Avskogning och skogsförstörelse leder också till ökad sannolikhet för kontakt mellan vilda djur, produktionsdjur och människor, vilket också ökar risken för att nya sjukdomar sprids och riskerna för nya epidemier och pandemier.

(2)

Avskogning och skogsförstörelse sker i en alarmerande takt. Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) uppskattar att 420 miljoner hektar skog – omkring 10 % av världens återstående skogar, motsvarande ett område som är större än Europeiska unionen – har gått förlorade världen över mellan 1990 och 2020. Avskogning och skogsförstörelse är i sin tur viktiga bidragande orsaker till den globala uppvärmningen och förlusten av biologisk mångfald – de två största miljöutmaningarna för vår tid. Trots detta går tio miljoner hektar skog förlorade världen över varje år. Skogarna påverkas också starkt av klimatförändringarna, och många utmaningar kommer att behöva hanteras för att skogarnas anpassningsförmåga och resiliens ska kunna säkerställas under de kommande årtiondena.

(3)

Avskogning och skogsförstörelse bidrar till den globala klimatkrisen på flera sätt. Framför allt ökar de utsläppen av växthusgaser till följd av skogsbränder, vilka i sin tur leder till att kolsänkor elimineras permanent, minskar det drabbade områdets klimatresiliens och betydligt reducerar dess biologiska mångfald och motståndskraft mot sjukdomar och skadedjur. Enbart avskogning står för 11 % av utsläppen av växthusgaser, enligt den särskilda rapporten om klimatförändringar och mark från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) från 2019.

(4)

En klimatkollaps föranleder global förlust av biologisk mångfald, vilket i sin tur förvärrar klimatförändringarna, de är således oupplösligt sammankopplade, vilket har bekräftats i färska undersökningar. Biologisk mångfald och friska ekosystem är grundläggande för en klimatresilient utveckling. Insekter, fåglar och däggdjur fungerar som pollinatörer och fröspridare, och kan bidra till en effektivare lagring av koldioxid, direkt eller indirekt. Skogar säkerställer även en kontinuerlig påfyllning av vattenresurserna och bidrar till att förebygga torka och dess skadliga effekter på lokala samhällen, även urfolk. Att drastiskt minska avskogning och skogsförstörelse och systematiskt återställa skogar och andra ekosystem är den absolut största naturbaserade möjligheten att begränsa klimatförändringar:

(5)

Biologisk mångfald är avgörande för ekosystemens resiliens och deras tjänster både på lokal och global nivå. Över hälften av den globala bruttonationalprodukten är beroende av naturen och de tjänster naturen tillhandahåller. Tre stora ekonomiska sektorer – byggindustrin, jordbruket samt livsmedel och drycker – är alla starkt beroende av naturen. Förlusten av biologisk mångfald hotar hållbara vattenkretslopp och livsmedelssystem, vilket äventyrar matsäkerheten och näringsstatusen. Mer än 75 % av världens olika livsmedelsgrödor är i någon mån beroende av djur för sin pollinering. Flera industrisektorer förlitar sig dessutom på genetisk mångfald och ekosystemtjänster som kritiska insatsvaror för sin produktion, särskilt läkemedel, inbegripet antimikrobiella medel.

(6)

Klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och avskogning är problem av allra största globala betydelse, som påverkar mänsklighetens överlevnad och bibehållandet av levnadsvillkoren på jorden. Den allt snabbare takten i klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och miljöförstörelse, kombinerat med konkreta exempel på deras förödande effekter på naturen, människors levnadsvillkor och lokala ekonomier, har lett till att den gröna omställningen har konstaterats vara vår tids definierande mål och en fråga om jämställdhet mellan könen och rättvisa mellan generationerna.

(7)

Miljö- och människorättsförsvarare, som strävar efter att skydda och främja mänskliga rättigheter med anknytning till miljön, inbegripet tillgång till rent vatten, ren luft och ren mark, är ofta föremål för förföljelse och dödliga attacker. Dessa attacker drabbar urfolk på ett oproportionellt sätt. Enligt 2020 års rapporter arbetade mer än två tredjedelar av offren för dessa attacker för att försvara världens skogar mot avskogning och industriell utveckling.

(8)

Unionens konsumtion är en betydande bidragande faktor till avskogning och skogsförstörelse på global nivå. I konsekvensbedömningen till denna förordning uppskattas att utan lämpliga lagstiftningsåtgärder skulle unionens konsumtion och produktion enbart av de sex råvarorna (nötkreatur, kakao, kaffe, oljepalm, soja och trä) öka till omkring 248 000 avskogade hektar per år till 2030.

(9)

När det gäller situationen för skogarna inom unionen, uppges i rapporten State of Europe’s Forests 2020 att skogsarealen har ökat med 9 % mellan 1990 och 2020, medan andelen lagrad kol i biomassan har ökat med 50 % och virkesförsörjningen har ökat med 40 %. Urskog och naturligt föryngrad skog hotas av bland annat intensivt burkande, och deras unika biologiska mångfald och strukturella särdrag är i fara. Dessutom har Europeiska miljöbyrån noterat att mindre än 5 % av Europas skogsareal numera anses utgöras av ostörd eller naturlig skog, medan 10 % av Europas skogsareal har klassificerats som intensivt brukade. Skogsekosystem måste utstå flera påfrestningar som förorsakas av klimatförändringarna, alltifrån extrema väderleksförhållanden till skadegörare och mänsklig verksamhet som påverkar ekosystem och livsmiljöer negativt. I synnerhet kan intensivt brukade skogar med jämn ålder genom kalhuggning och avlägsnande av död ved ha en allvarlig inverkan på hela livsmiljöer.

(10)

Under 2019 antog kommissionen flera initiativ för att hantera de globala miljökriserna, även särskilda åtgärder mot avskogning. I sitt meddelande av den 23 juli 2019 Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (meddelandet om att intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar) fastställer kommissionen prioriteringen att minska unionens konsumtionsavtryck på mark och uppmuntra konsumtionen av produkter från avskogningsfria leveranskedjor i unionen. I sitt meddelande Den europeiska gröna given av den 11 december 2019 fastställer kommissionen en ny tillväxtstrategi som ska ställa om unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi som bygger på hållbar och regelbaserad frihandel och där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen så inga människor eller platser lämnas utanför. Den ska skydda, bevara och förbättra unionens naturkapital och skydda allmänhetens och framtida generationers hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Ett av målen för den europeiska gröna given är dessutom att ge allmänheten och framtida generationer bland annat frisk luft, rent vatten, frisk mark och biologisk mångfald. I det syftet framhålls i kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 om EU:s strategi för biologisk mångfald 2030: Ge naturen större plats i våra liv (EU:s strategi för biologisk mångfald 2030), kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 om från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (Från jord till bord-strategin), kommissionens meddelande av den 16 juli 2021 om EU:s nya skogsstrategi för 2030 (EU:s nya skogsstrategi), kommissionens meddelande av den 12 maj 2021 om vägen till en frisk planet för alla EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark och andra relevanta strategier, såsom kommissionens meddelande av den 30 juni 2021 om en långsiktig vision för EU:s landsbygdsområden – för starkare, sammanlänkade, resilienta och välmående landsbygdsområden 2040, som har tagits fram inom ramen för den europeiska gröna given ytterligare betydelsen av åtgärder för skogsskydd och skogars motståndskraft. EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 syftar i synnerhet till att skydda naturen och vända förstörelsen av ekosystem. Kommissionens meddelande av den 11 oktober 2018 om en hållbar bioekonomi för Europa: En starkare koppling mellan ekonomin, samhället och miljön syftar slutligen till att stärka skyddet av miljön och ekosystemen, samtidigt som den behandlar den ökade efterfrågan på livsmedel, foder, energi, material och produkter genom att söka nya sätt att producera och konsumera.

(11)

Medlemsstaterna har vid upprepade tillfällen gett uttryck för sina farhågor om ihållande avskogning och skogsförstörelse. De har framhållit att eftersom nuvarande politik och åtgärder på global nivå för bevarande, återställande och hållbar förvaltning av skogar inte är tillräckliga för att stoppa avskogning, skogsförstörelse och förlust av biologisk mångfald krävs förstärkta unionsåtgärder för att mer effektivt bidra till uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling enligt Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs av samtliga Förenta nationernas (FN) medlemsländer 2015. Rådet ställde sig bakom kommissionens tillkännagivande i dess meddelande Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar om att den kommer att göra en bedömning av ytterligare lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder och utarbeta förslag för båda typerna av åtgärder. Unionen och medlemsstaterna har även ställt sig bakom FN:s årtionde för åtgärder för målen för hållbar utveckling, FN:s årtionde för återställande av ekosystem och FN:s årtionde för familjejordbruk.

(12)

Europaparlamentet har påpekat att den pågående förstörelsen, utarmningen och omvandlingen av världens skogar och naturliga ekosystem, samt kränkningar av mänskliga rättigheter, i stor utsträckning är kopplade till jordbruksproduktionens ökade utbredning – i synnerhet genom att skogar omvandlas till jordbruksmark som används för att producera ett antal råvaror och produkter som det råder stor efterfrågan på. Den 22 oktober 2020 antog Europaparlamentet en resolution i enlighet med artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), där parlamentet uppmanade kommissionen att på grundval av artikel 192.1 i EUF-fördraget lägga fram ett förslag till en ”EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU” som bygger på obligatorisk tillbörlig aktsamhet.

(13)

Bekämpning av avskogning och skogsförstörelse är en viktig del av det åtgärdspaket som behövs för att minska utsläppen av växthusgaser och infria unionens åtaganden enligt den europeiska gröna given och Parisavtalet, som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (3) (Parisavtalet) och det åttonde miljöhandlingsprogram som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 (4) samt det lagligt bindande åtagandet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (5) att uppnå klimatneutralitet senast 2050 och att senast 2030 minska utsläppen i unionen med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer.

(14)

Bekämpning av avskogning och skogsförstörelse utgör också en viktig del av det åtgärdspaket som behövs för att bekämpa förlusten av biologisk mångfald och för att uppfylla unionens åtaganden enligt FN:s konvention om biologisk mångfald (6), den europeiska gröna given, EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 och unionens tillhörande mål för återställande av natur.

(15)

Urskogar är unika och oersättliga. Skogsplantager och planterade skogar har en annan sammansättning av biologisk mångfald och tillhandahåller andra ekosystemtjänster än urskogar och naturligt föryngrade skogar.

(16)

Jordbrukets utbredning driver nästan 90 % av den globala avskogningen. Mer än hälften av skogsförlusten beror på att skogar omvandlas till åkermark, och betesarealer för boskap svarar för nästan 40 % av skogsförlusten.

(17)

Produktion av foder för boskap kan bidra till avskogning och skogsförstörelse. Genom att främja alternativa och hållbara jordbruksmetoder kan man hantera miljö- och klimatutmaningar och förhindra avskogning och skogsförstörelse världen över. Incitament till en mer balanserad, hälsosam och näringsrik kost och en mer hållbar livsstil kan minska trycket på mark och resurser.

(18)

Unionen importerade och konsumerade en tredjedel av de globalt handlade jordbruksprodukter som är förknippade med avskogning mellan 1990 och 2008. Under den perioden svarade unionens konsumtion för 10 % av den avskogning världen över som var förknippad med produktion av varor eller tillhandahållande av tjänster. Trots att den relativa andelen av unionens konsumtion minskar är unionens konsumtion ändå en oproportionellt stor drivkraft för avskogning. Unionen bör därför vidta åtgärder för att minska den globala avskogning och skogsförstörelse som drivs av dess konsumtion av vissa råvaror och produkter och på så sätt minska sitt bidrag till utsläpp av växthusgaser och förlust av biologisk mångfald på global nivå samt främja hållbara produktions- och konsumtionsmönster i unionen och globalt. För att unionens politiska åtgärder ska få så stor effekt som möjligt bör de inriktas på att påverka den globala marknaden, inte bara leveranskedjorna till unionen. Partnerskap och effektivt internationellt samarbete med producent- och konsumentländer, också genom frihandelsavtal, är mycket viktiga faktorer i detta sammanhang.

(19)

Unionen är fast besluten att främja och genomföra en ambitiös miljö- och klimatpolitik i hela världen i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 37, där det föreskrivs att en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet måste integreras i unionens politik och tryggas i enlighet med principen om hållbar utveckling. Som del av den europeiska gröna givens yttre dimension bör man vid åtgärder inom ramen för denna förordning beakta vikten av befintliga globala avtal, åtaganden och ramar som bidrar till att minska avskogningen och skogsförstörelsen, såsom FN:s strategiska plan för skog 2017–2030 och de globala skogsmålen, Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Parisavtalet, konventionen om biologisk mångfald och den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020, den globala strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 och Aichimålen för biologisk mångfald, och FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning samt den multilaterala ramen till stöd för bekämpning av de bakomliggande orsakerna till avskogning och skogsförstörelse, såsom FN:s mål för hållbar utveckling och FN:s deklaration om urfolks rättigheter.

(20)

Att stoppa avskogning och återställa förstörda skogar är ett centralt inslag i målen för hållbar utveckling. Denna förordning bör särskilt bidra till att uppnå målen för ekosystem och biologisk mångfald (mål 15), bekämpa klimatförändringarna (mål 13), hållbar konsumtion och produktion (mål 12), ingen hunger (mål 2) och god hälsa och välbefinnande (mål 3). Det relevanta målet 15.2 om att stoppa avskogningen senast 2020 har inte uppfyllts, vilket belyser det akuta behovet av ambitiösa och ändamålsenliga åtgärder.

(21)

Denna förordning bör även bemöta New York-deklarationen om skogar, en ej rättsligt bindande politisk deklaration som stöder en global tidsplan för att minska förlusten av naturskogar med hälften till 2020 och sträva efter att förlusten ska upphöra till 2030. Dussintals regeringar, många av världens största företag samt inflytelserika organisationer i det civila samhället och ursprungsbefolkningsorganisationer ställde sig bakom deklarationen. I deklarationen uppmanas även den privata sektorn att uppfylla målet att senast 2020 eliminera avskogning från produktionen av råvaror från jordbruket såsom palmolja, soja, papper och nötköttsprodukter, vilket inte uppnåddes. Denna förordning bör dessutom bidra till FN:s strategiska plan för skog 2017–2030, vars globala skogsmål nr 1 är att vända förlusten av skogsareal världen över genom hållbar skogsförvaltning, inbegripet skydd, återställande, beskogning och återbeskogning, samt ökade insatser för att förhindra skogsförstörelse och bidra till den globala ansträngningen att hantera klimatförändringarna.

(22)

Denna förordning bör likaså bemöta Glasgowdeklarationen om skogar och markanvändning som lanserades vid FN:s klimatkonferens i november 2021, där ledarna bekräftar att ”det för att vi ska uppfylla våra mål för markanvändning, klimat och biologisk mångfald samt målen för hållbar utveckling, både globalt och nationellt, krävs ytterligare omställningsåtgärder för de sammanlänkade områdena hållbar produktion och konsumtion, infrastrukturutveckling, handel, finansiering och investeringar, och stöd för småbrukare, urfolk och lokala samhällen”. Parterna åtog sig att tillsammans verka för att stoppa och vända skogsförlusten och markförstörelsen fram till 2030 och betonade att de skulle öka sina gemensamma ansträngningar för att underlätta handels- och utvecklingspolitik, såväl internationellt som nationellt, som främjar hållbar utveckling och hållbar produktion och konsumtion av råvaror till ländernas ömsesidiga fördel.

(23)

Som medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) åtar sig unionen att främja ett universellt, regelbaserat, öppet, transparent, förutsägbart, inkluderande, icke-diskriminerande och rättvist multilateralt handelssystem inom ramen för WTO samt en öppen, hållbar och bestämd handelspolitik. Denna förordning bör därför omfatta råvaror och produkter som produceras inom unionen samt råvaror och produkter som importeras till unionen.

(24)

Utmaningarna för världen i form av klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald kan bemötas endast med globala åtgärder. Unionen bör vara en stark global aktör som både föregår med gott exempel och tar ledningen i det internationella samarbetet för att skapa ett öppet och rättvist multilateralt system där hållbar handel fungerar som en viktig möjliggörare av den gröna omställningen för att bekämpa klimatförändringarna och vända förlusten av biologisk mångfald.

(25)

Denna förordning överensstämmer även med kommissionens meddelanden av den 22 juni 2022 om Styrkan i handelspartnerskap: tillsammans för grön och rättvis ekonomisk tillväxt och av den 18 februari 2021 om Översyn av handelspolitiken - En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik, där det anges att med nya inre och yttre utmaningar och i synnerhet en ny och hållbarare tillväxtmodell i enlighet med den europeiska gröna given och den europeiska digitala strategin, som ingår i kommissionens meddelande av den 19 februari 2020 om att forma EU:s digitala framtid behöver unionen en ny handelspolitisk strategi – en strategi som stöder uppfyllandet av dess inre och yttre politiska mål och främjar ökad hållbarhet i linje med dess åtagande att fullständigt genomföra FN:s mål för hållbar utveckling. Handelspolitiken måste fullgöra en funktion i unionens återhämtning från covid-19-pandemin och i den gröna och den digitala omställningen av ekonomin och sträva efter att bygga upp en mer motståndskraftig union i världen.

(26)

I linje med kommissionens meddelande av den 22 juni 2022 om Styrkan i handelspartnerskap: tillsammans för grön och rättvis ekonomisk tillväxt ökar kommissionen samarbetet med handelspartner för att främja efterlevnaden av internationella arbets- och miljönormer. I meddelandet planeras kraftfulla kapitel om hållbar utveckling, inklusive klausuler om avskogning och skogsförstörelse. Målen för denna förordning kommer att kompletteras genom att man säkerställer efterlevnaden av nuvarande handelsavtal och ingår nya handelsavtal som innehåller sådana kapitel.

(27)

Denna förordning bör komplettera andra åtgärder som utlovas i meddelandet Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar, särskilt när det gäller att arbeta i partnerskap med producentländer för att hjälpa dem komma till rätta med grundorsakerna till avskogning, såsom svaga styrelseformer, ineffektiv brottsbekämpning och korruption, och stärka det internationella samarbetet med viktiga konsumentländer genom att, bland annat, uppmuntra handeln med avskogningsfria produkter och införandet av liknande åtgärder för att undvika att produkter från leveranskedjor som är förknippade med avskogning eller skogsförstörelse släpps ut på deras marknader.

(28)

Denna förordning bör beakta principen om en konsekvent politik för utveckling och främja och underlätta samarbete med utvecklingsländerna, särskilt med de minst utvecklade länderna, bland annat genom tillhandahållande av tekniskt och ekonomiskt bistånd, där så är möjligt och relevant.

(29)

Kommissionen bör i samordning med medlemsstaterna fortsätta att arbeta i partnerskap med producentländer, och mer generellt samarbeta med internationella organisationer och organ samt med relevanta intressenter som bedriver verksamhet på fältet genom flerpartsdialoger. Kommissionen bör förstärka sitt stöd och sina incitament när det gäller skogsskydd och omställningen till avskogningsfri produktion, bekräfta och stärka urfolkens, lokalsamhällenas, småbrukarnas och mikroföretags och små och medelstora företags roll och rättigheter, förbättra markförvaltningen och besittningsrätten till mark, stärka de brottsbekämpningen och främja hållbart skogsbruk, med betoning på naturnära skogsbruksmetoder, på grundval av vetenskapligt baserade indikatorer och tröskelvärden, ekoturism, klimatresilient jordbruk, diversifiering, agroekologi och skogsjordbruk. I detta sammanhang bör kommissionen fullt ut erkänna urfolkens och lokalsamhällenas roll och rättigheter i skyddet av skogarna, med beaktande av principen om fritt, på förhand inhämtat och informerat samtycke. Genom att bygga vidare på erfarenheterna och lärdomarna från befintliga initiativ, bör unionen och medlemsstaterna verka för att ingå partnerskap med producentländerna, på deras begäran, hantera globala utmaningar och samtidigt tillgodose lokala behov och uppmärksamma de utmaningar som småbrukare ställs inför, i linje med meddelandet Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar. Partnerskapsstrategin bör hjälpa producentländer och delar därav att skydda och återställa skogar och använda dem på ett hållbart sätt, och därigenom bidra till förordningens mål att minska avskogning och skogsförstörelse, bland annat genom användning av digital teknik, geospatial information och kapacitetsuppbyggnad.

(30)

Verksamhetsutövare och handlare bör vara bundna av skyldigheterna enligt denna förordning oavsett om tillhandahållandet på marknaden sker på traditionellt sätt eller online. Denna förordning bör därför säkerställa att det i varje leveranskedja finns en verksamhetsutövare i den mening som avses i denna förordning som är etablerad i unionen och kan hållas ansvarig vid underlåtelse att uppfylla skyldigheterna enligt denna förordning. Kommissionen och medlemsstaterna bör övervaka genomförandet av denna förordning och fastställa om den digitala och tekniska utvecklingen eventuellt kräver ytterligare specifikationer eller initiativ i framtiden.

(31)

En annan viktig åtgärd som tillkännages i meddelandet om att intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar är inrättandet av EU-observatoriet med inriktning på avskogning, skogsförstöring, förändringar i världens skogsareal och bakomliggande drivkrafter (EU-observatoriet), som kommissionen har lanserat för att förbättra övervakningen av förändringar i skogsareal och bakomliggande drivkrafter. Genom att bygga vidare på existerande övervakningsverktyg, inklusive Copernicus-produkter samt andra offentligt eller privat tillgängliga källor, bör EU-observatoriet göra det lättare för offentliga organ, konsumenter och företag att få tillgång till information om leveranskedjor och tillhandahålla lättbegripliga data och information som kopplar avskogning, skogsförstörelse och ändringar i världens skogsareal till unionens efterfrågan på eller handel med råvaror och produkter. EU-observatoriet bör således stödja genomförandet av denna förordning genom att tillhandahålla vetenskapliga belägg med avseende på global avskogning och skogsförstörelse och därmed sammanhängande handel. EU-observatoriet bör tillhandahålla marktäckningskartor, inbegripet med tidsserier sedan det brytdatum som anges i denna förordning och en rad klasser som gör det möjligt att undersöka landskapets sammansättning. EU-observatoriet bör delta i utvecklingen av ett system för tidig varning som kombinerar forsknings- och övervakningskapacitet. När det gäller denna förordning bör syftet med systemet för tidig varning, när det är tekniskt genomförbart, vara att det ingår i en plattform som kan bistå behöriga myndigheter, verksamhetsutövare, handlare och andra relevanta intressenter och som kan tillhandahålla kontinuerlig övervakning och ge tidig information om eventuell avskogning eller skogsförstörelse. Den plattformen bör vara operativ så snart som möjligt. EU-observatoriet bör samarbeta med de behöriga myndigheterna, relevanta internationella organisationer och organ, forskningsinstitut, icke-statliga organisationer, verksamhetsutövare, handlare, tredjeländer och andra relevanta intressenter.

(32)

Unionens befintliga regelverk inriktas på att bekämpa olaglig avverkning och därmed sammanhängande handel, och hanterar inte avskogning direkt. Det består av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 (7) och rådets förordning (EG) nr 2173/2005 (8). Båda förordningarna utvärderades i en kontroll av ändamålsenligheten. Kontrollen visade att lagstiftningen har haft en positiv inverkan på skogsförvaltningen, men att målet för de två förordningarna, nämligen att begränsa olaglig avverkning och därmed sammanhängande handel och minska konsumtionen av olagligt avverkat timmer i unionen, inte hade uppnåtts, vilket ledde till slutsatsen att en ensidig inriktning på lagligheten avseende timmer inte var tillräcklig för att uppnå de fastställda målen.

(33)

Tillgängliga rapporter bekräftar att en stor del av den pågående avskogningen är laglig i enlighet med produktionslandets lagar. En rapport från Forest Policy Trade and Finance Initiative som offentliggjordes i maj 2021 uppskattar att omkring 30 % av avskogningen för kommersiellt jordbruk i tropiska länder under åren 2013–2019 var laglig. Tillgängliga data tenderar att fokusera på länder med svag förvaltning – den globala andelen av olaglig avskogning kan vara lägre – men visar redan tydligt att politiska åtgärder blir mindre ändamålsenliga om avskogning som är laglig i produktionslandet inte tas med i beräkningen.

(34)

Konsekvensbedömningen av möjliga politiska åtgärder för att hantera avskogning och skogsförstörelse som drivs av unionen, rådets slutsatser av den 16 december 2019 och Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2020 visar tydligt på behovet av att införa avskogning och skogsförstörelse som vägledande kriterier för framtida unionsåtgärder. Att enbart fokusera på laglighet skulle kunna medföra en risk för sänkta miljönormer i syfte att få tillträde till marknaden. Unionens nya rättsliga ram bör därför hantera både laglighet och frågan om huruvida produktionen av relevanta råvaror och relevanta produkter är avskogningsfri.

(35)

Definitionen av avskogningsfri bör vara tillräckligt bred för att omfatta avskogning och skogsförstörelse, samtidigt som den bör ge rättslig klarhet, vara mätbar och baseras på kvantitativa, objektiva och internationellt erkända data.

(36)

Vid tillämpningen av denna förordning bör jordbruksanvändning definieras som markanvändning för jordbruksändamål. Kommissionen bör därför utarbeta riktlinjer för att klargöra tolkningen av denna definition, särskilt när det gäller omvandling av skogs till mark för andra ändamål än jordbruksanvändning.

(37)

I linje med FAO:s definitioner bör skogsjordbrukssystem, även där grödor odlas under krontäcke, samt agroforestrysystem, silvopastorala system och agrosilvopastorala system inte betraktas som skogar, utan anses utgöra jordbruksanvändning.

(38)

Denna förordning bör omfatta de mest relevanta råvarorna, dvs. de råvaror som konsumeras i unionen i en sådan utsträckning att de driver global avskogning och skogsförstörelse, och för vilka politiska åtgärder från unionen skulle ge de största fördelarna per enhetsvärde av handeln. En omfattande granskning av relevant vetenskaplig litteratur, nämligen av primära källor som uppskattar hur unionens konsumtion påverkar den globala avskogningen och kopplar detta miljöavtryck till specifika råvaror, utfördes som ett led i studien till stöd för konsekvensbedömningen till denna förordning och dubbelkontrollerades via omfattande samråd med intressenter. Den processen utmynnade i en första förteckning med åtta råvaror. Trä inkluderades direkt i tillämpningsområdet eftersom det redan omfattades avförordning (EU) nr 995/2010. Enligt en färsk forskningsrapport (9) som användes för effektivitetsanalysen svarar sju råvaror av de åtta råvaror som analyserades i rapporten för den största andelen av den unionsdrivna avskogningen: oljepalm (34,0 %), soja (32,8 %), trä (8,6 %), kakao (7,5 %), kaffe (7,0 %), nötkreatur (5,0 %) och gummi (3,4 %).

(39)

För att säkerställa att denna förordning uppfyller sina mål är det viktigt att säkerställa att foder som används för boskap som omfattas av denna förordning inte leder till avskogning. Verksamhetsutövare som släpper ut relevanta produkter på marknaden eller exporterar relevanta produkter vilka innehåller eller har producerats med användning av nötkreatur, som har utfodrats med relevanta produkter som innehåller eller har producerats med användning av andra relevanta råvaror eller relevanta produkter, bör därför, som ett led i systemet för tillbörlig aktsamhet, säkerställa att fodret är avskogningsfritt. I detta fall bör kraven angående geolokalisering i denna förordning begränsas till att avse det geografiska läget för var och en av de anläggningar där nötkreaturen har hållits, och inga geolokaliseringsuppgifter bör krävas för själva fodret. Om den behöriga myndigheten erhåller eller får kännedom om relevant information, inklusive information som utgår från tredje parts väl underbyggda synpunkter, om att fodret riskerar att inte uppfylla kraven i denna förordning, bör den behöriga myndigheten omedelbart begära detaljerad information om sådant foder. När fodret redan har varit föremål för tillbörlig aktsamhet i ett tidigare steg i leveranskedjan bör verksamhetsutövare använda de relevanta fakturorna, referensnumren för relevanta förklaringar om tillbörlig aktsamhet eller relevant dokumentation som bevis på att fodret är avskogningsfritt och de kan åläggas att på begäran göra de bevisen tillgängliga för behöriga myndigheter. Bevisen bör omfatta djurens livslängd, upp till en period på högst fem år.

(40)

Eftersom användningen av återvunna relevanta råvaror och relevanta produkter bör uppmuntras och inkluderingen av sådana råvaror och produkter i denna förordnings tillämpningsområde skulle innebära en oproportionellt stor börda för verksamhetsutövare, bör återvunna råvaror och produkter som har avslutat sin livscykel och annars skulle ha bortskaffats som avfall, enligt artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (10), undantas från denna förordnings tillämpningsområde. Detta bör emellertid inte tillämpas på vissa biprodukter från tillverkningsprocessen.

(41)

I denna förordning bör skyldigheter avseende relevanta råvaror och produkter fastställas i syfte att effektivt bekämpa avskogning och skogsförstörelse och främja avskogningsfria leveranskedjor, samtidigt som skyddet av mänskliga rättigheter och urfolks och lokalsamhällens rättigheter beaktas, både inom unionen och i tredjeländer.

(42)

Vid bedömningen av risken för att relevanta råvaror och relevanta produkter som är avsedda att släppas ut på marknaden eller exporteras inte uppfyller kraven bör kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med avskogning eller skogsförstörelse, inbegripet rättigheter för urfolk, lokalsamhällen och innehavare av hävdvunnen besittningsrätt, beaktas.

(43)

Många internationella organisationer och organ (såsom. FAO, IPCC, FN:s miljöprogram och Internationella naturvårdsunionen har varit aktiva och internationella avtal, såsom Parisavtalet, har ingåtts på området avskogning och skogsförstörelse, och definitionerna i denna förordning bygger på det arbetet.

(44)

Det är viktigt att man i denna förordning också tar upp frågan om skogsförstörelse. Definitionen av skogsförstörelse bör baseras på internationellt överenskomna koncept och säkerställa att de tillhörande skyldigheterna lätt kan fullgöras av verksamhetsutövare och behöriga myndigheter. I syfte att trygga den rättsliga säkerheten bör skyldigheterna vara operativt mätbara och kontrollerbara samt tydliga och entydiga. I det sammanhanget bör denna förordning inriktas på centrala aspekter av skogsförstörelse som är mätbara och kontrollerbara och som är särskilt relevanta när det gäller att undvika konsekvenser för miljön, på grundval av de senaste vetenskapliga uppgifterna. I detta syfte bör definitionen av skogsförstörelse bygga på internationellt överenskomna begrepp som definieras av FAO. Definitionen av skogsförstörelse bör ses över, i enlighet med denna förordning, för att bedöma om den bör utvidgas till att omfatta en bredare uppsättning orsaker till skogsförstörelse samt skogsekosystem världen över i syfte att ytterligare stödja denna förordnings miljömål, med beaktande av de framsteg som gjorts i frågan vid internationella diskussioner samt skillnaderna mellan olika skogsekosystem och skogsbruksmetoder runtom i världen. Översynen bör genomföras på grundval av en djupgående analys, i nära samarbete med medlemsstaterna och i samråd med relevanta intressenter, internationella organisationer och organ och forskarsamhället.

(45)

Denna förordning bör säkerställa en lämplig balans mellan skyddet för de berättigade förväntningarna hos verksamhetsutövare och handlare som släpper ut relevanta råvaror och relevanta produkter på marknaden eller exporterar dem, samtidigt som plötsliga störningar i leveranskedjorna minimeras, och den grundläggande rätten till miljöskydd i enlighet med artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I detta syfte bör ett brytdatum fastställas som grund för bedömningen av huruvida avskogning eller skogsförstörelse ägt rum på den berörda marken, vilket innebär att inga råvaror eller produkter som omfattas av denna förordning kan släppas ut på marknaden, eller exporteras, om de producerats på mark där avskogning eller skogsförstörelse ägt rum efter det datumet.

(46)

Brytdatumet bör motsvara befintliga internationella åtaganden enligt FN:s generalförsamlings mål för hållbar utveckling och New York-deklarationen om skogar, som har som mål att stoppa avskogningen, återställa utarmade skogar och kraftigt öka nybeskogningen och återbeskogningen globalt senast 2020, och bör därmed fastställas till den 31 december 2020. Det datumet överensstämmer också med kommissionens tillkännagivande av sin avsikt att bekämpa avskogning i meddelandet om att intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar, den europeiska gröna given, EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 samt från jord till bord-strategin. I enlighet med försiktighetsprincipen offentliggjordes det brytdatum som angavs i kommissionens förslag till denna förordning, som infaller före dagen för denna förordnings ikraftträdande. Brytdatumet valdes i syfte att förhindra en förväntad ökning av verksamhet som leder till avskogning och skogsförstörelse mellan tillkännagivandet i kommissionens förslag och dagen för denna förordnings ikraftträdande. Denna förordning bör erkänna det eftersträvade miljömålet och bekräfta det föreslagna brytdatumet i syfte att säkerställa att producenter och verksamhetsutövare som har orsakat avskogning och skogsförstörelse under förhandlingsperioden för denna förordning inte får släppa ut de berörda relevanta råvarorna och relevanta produkterna på marknaden eller exportera dem.

(47)

De begränsningar i utövandet av de grundläggande rättigheterna och skyddet av verksamhetsutövarnas och handlarnas berättigade förväntningar som följer av valet av brytdatum bör vara proportionella och absolut nödvändiga när det gäller att uppnå miljöskyddsmålet, som är av allmänt intresse. För att bidra till det målet bör denna förordning inte tillämpas på relevanta råvaror och relevanta produkter som producerats före dagen för denna förordnings ikraftträdande. Genom den senarelagda tillämpningen av denna förordnings bestämmelser som reglerar skyldigheterna för verksamhetsutövare och handlare som avser att släppa ut relevanta råvaror och relevanta produkter på marknaden eller exportera dem får dessa aktörer också en rimlig tidsperiod att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning.

(48)

För att stärka unionens arbete för att stoppa avskogning och skogsförstörelse, och för att säkerställa att relevanta produkter från leveranskedjor förknippade med avskogning och skogsförstörelse inte släpps ut på marknaden eller exporteras, bör relevanta produkter inte släppas ut eller tillhandahållas på marknaden eller exporteras om de inte är avskogningsfria och har producerats i enlighet med relevant lagstiftning i produktionslandet. För att bekräfta att detta är fallet bör de alltid åtföljas av en förklaring om tillbörlig aktsamhet.

(49)

Verksamhetsutövare bör på ett systematiskt sätt vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de relevanta produkter som de avser att släppa ut på unionsmarknaden är avskogningsfria och lagliga i den mening som avses i denna förordning. I detta syfte bör verksamhetsutövare fastställa och genomföra system för tillbörlig aktsamhet. Dessa system för tillbörlig aktsamhet bör omfatta tre delar, nämligen informationskrav, riskbedömning och riskreducerande åtgärder, kompletterade med rapporteringsskyldigheter. Systemen för tillbörlig aktsamhet bör utformas så att de ger tillgång till information om härkomst och leverantörer avseende de råvaror och produkter som släpps ut på marknaden, inklusive information som visar att ingen avskogning eller skogsförstörelse ägt rum och att laglighetskraven är uppfyllda. Detta kan bland annat göras genom att produktionslandet eller delar därav och inbegripet geolokaliseringskoordinaterna för relevanta markområden, identifieras. Dessa geolokaliseringskoordinater, som är beroende av tidsbestämning, positionsbestämning och/eller jordobservationer, kan utnyttja rymddata och rymdtjänster som tillhandahålls inom ramen för unionens rymdprogram (Egnos/Galileo och Copernicus). Verksamhetsutövare bör göra en riskbedömning på grundval av den informationen. En verksamhetsutövare som identifierar en risk bör minska den risken tills den undanröjs helt eller blir försumbar. Verksamhetsutövaren bör få släppa ut relevanta produkter på marknaden på eller exportera dem endast om verksamhetsutövaren efter att ha utövat tillbörlig aktsamhet konstaterar att det inte finns någon, eller bara en försumbar, risk för att den relevanta produkten inte uppfyller kraven i denna förordning

(50)

När produkter köps in bör rimliga ansträngningar göras för att säkerställa att ett rättvist pris betalas till producenter, särskilt småbrukare, för att möjliggöra en skälig inkomst och effektivt hantera fattigdom som en grundläggande orsak till avskogning.

(51)

Verksamhetsutövare bör ta formellt ansvar för att de relevanta produkter som de avser att släppa ut på marknaden eller exportera uppfyller kraven i denna förordning genom att tillhandahålla förklaringar om tillbörlig aktsamhet. I denna förordning bör en mall för sådana förklaringar fastställas. Sådana förklaringar om tillbörlig aktsamhet förväntas underlätta behöriga myndigheters och domstolars tillämpning av denna förordning samt öka verksamhetsutövarnas efterlevnad.

(52)

I syfte att belöna god praxis skulle certifiering eller andra verifieringsordningar från tredje part kunna användas i riskbedömningsförfarandet. De får emellertid inte ersätta verksamhetsutövarens ansvar när det gäller tillbörlig aktsamhet.

(53)

Handlare bör ansvara för att samla in och bevara information som säkerställer insyn i leveranskedjan för de relevanta produkter som de tillhandahåller på marknaden. Handlare som inte är små och medelstora företag har ett betydande inflytande på leveranskedjorna och spelar en viktig roll för att säkerställa att leveranskedjorna är avskogningsfria. De bör därför ha samma skyldigheter som verksamhetsutövare, ta ansvar för att de relevanta produkterna uppfyller kraven i denna förordning och, innan de tillhandahåller relevanta produkter på marknaden, säkerställa att de har iakttagit tillbörlig aktsamhet i enlighet med denna förordning och har konstaterat att det inte finns någon eller endast en försumbar risk att de relevanta produkterna inte uppfyller kraven i denna förordning.

(54)

För att främja insyn och underlätta efterlevnad bör verksamhetsutövare som inte omfattas av kategorierna små och medelstora företag, inklusive mikroföretag eller fysiska personer, årligen offentligt rapportera om sitt system för tillbörlig aktsamhet, inklusive om de åtgärder de vidtagit för att fullgöra sina skyldigheter.

(55)

Verksamhetsutövare bör kunna ta emot väl underbyggda synpunkter från berörda parter, inklusive på elektronisk väg, och bör noggrant undersöka alla väl underbyggda synpunkter som mottagits.

(56)

Andra unionsrättsakter som fastställer krav på tillbörlig aktsamhet i värdekedjan i fråga om negativ påverkan på mänskliga rättigheter eller miljö bör tillämpas om det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte, art och verkan i denna förordning som kan komma att anpassas mot bakgrund av framtidaunionsrättsakter. Denna förordning bör inte utesluta att andra unionsrättsakter som fastställer krav på tillbörlig aktsamhet i värdekedjan tillämpas. Om sådana andra unionsrättsakter innehåller mer specifika bestämmelser eller ytterligare krav utöver bestämmelserna i denna förordning, bör sådana bestämmelser tillämpas tillsammans med denna förordning. Om denna förordning innehåller mer specifika bestämmelser bör de inte tolkas på ett sätt som undergräver en effektiv tillämpning av andra unionsrättsakter om tillbörlig aktsamhet eller uppnåendet av deras allmänna mål. Kommissionen bör kunna utfärda tydliga och lättbegripliga riktlinjer för hur verksamhetsutövare och handlare, särskilt små och medelstora företag, ska uppfylla denna förordning.

(57)

Respekt för urfolks rättigheter i fråga om skogar och principen om fritt, på förhand inhämtat och informerat samtycke, bland annat i enlighet med FN:s deklaration om urfolks rättigheter, bidrar till att skydda den biologiska mångfalden, begränsa klimatförändringarna och hantera därmed sammanhängande frågor av allmänintresse. Urfolk innehar traditionell kunskap av ekologiskt och medicinskt värde och erbjuder mycket ofta en modell för hållbar användning av skogsresurser. Detta kan bidra till in situ-bevarande, i linje med önskemålen i konventionen om biologisk mångfald. Studier visar dessutom att urfolk som bor i skogen spelar en dubbel roll i kampen mot klimatförändringarna: för det första motsätter de sig vanligtvis utnyttjandet och avskogningen av de marker som de har bebott i generationer, och för det andra anser vissa urfolk att det är deras ansvar att skydda skogarna för att begränsa klimatförändringarna.

(58)

De principer som anges i FN:s Riodeklaration från 1992 om miljö och utveckling är viktiga för att trygga hållbart skogsbruk, särskilt princip 10 om vikten av att allmänheten är medveten om och engagerad i miljöfrågor och princip 22 om urfolks viktiga roll i miljöförvaltning och utveckling.

(59)

Principen om urfolks fria, på förhand inhämtade och välinformerade samtycke har utvecklats under åren efter godkännandet av Internationella arbetsorganisationens konvention om ursprungsfolk och stamfolk, 1989 (nr 169), och den speglas i FN:s deklaration om skydd för urfolks rättigheter. Den är avsedd att vara en skyddsåtgärd som säkerställer att potentiella konsekvenser för urfolk beaktas i beslutsprocessen för projekt som påverkar dem.

(60)

Verksamhetsutövare som omfattas av andra unionsrättsakter som fastställer krav på tillbörlig aktsamhet i värdekedjan i fråga om negativ påverkan på mänskliga rättigheter eller miljö bör kunna uppfylla rapporteringsskyldigheterna enligt denna förordning genom att inkludera den information som krävs i rapporteringen enligt den andra unionsrättsakterna.

(61)

Ansvaret för att tillämpa denna förordning bör ligga hos medlemsstaterna, och medlemsstaternas behöriga myndigheter bör vara skyldiga att säkerställa att denna förordning efterlevs helt och hållet. Det är endast genom ett systematiskt informationsutbyte och samarbete mellan behöriga myndigheter, tullmyndigheter och kommissionen som en enhetlig tillämpning av denna förordning på relevanta produkter som förs in på eller ut ur marknaden kan uppnås.

(62)

Ett effektivt och ändamålsenligt genomförande och en effektiv och ändamålsenlig tillämpning av denna förordning är avgörande för att dess mål ska kunna uppnås. Därför bör kommissionen inrätta och förvalta ett informationssystem för att hjälpa verksamhetsutövare och behöriga myndigheter att tillhandahålla och få tillgång till nödvändig information om relevanta produkter som släpps ut på marknaden. Verksamhetsutövare bör föra in förklaringarna om tillbörlig aktsamhet i informationssystemet. Informationssystemet bör vara tillgängligt för behöriga myndigheter och tullmyndigheter så att de lättare kan fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning, och det bör underlätta överföring av information mellan medlemsstater, behöriga myndigheter och tullmyndigheter. De uppgifter som inte är kommersiellt känsliga bör också vara tillgängliga för en bredare allmänhet, med anonymiserade uppgifter – förutom då det gäller information angående förteckningen över slutliga domar mot juridiska personer för överträdelser av denna förordning och de sanktioner som utdömts mot dem – och bör tillhandahållas i ett öppet och maskinläsbart format i linje med unionens öppna datapolitik som framgår av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 (11).

(63)

För de relevanta produkter som förs in på eller ut ur marknaden bör behöriga myndigheter ha till uppgift att kontrollera att de relevanta produkterna uppfyller kraven enligt denna förordning, utgående bland annat från de förklaringar om tillbörlig aktsamhet som verksamhetsutövarna lämnar in. Tullmyndigheternas roll bör vara att säkerställa att förklaringen om tillbörlig aktsamhet i tulldeklarationen görs tillgänglig för dem i förekommande fall. När det elektroniska gränssnittet för utbyte av information mellan tullmyndigheter och behöriga myndigheter är infört bör tullmyndigheterna dessutom kontrollera vilken status förklaringen om tillbörlig aktsamhet har efter den inledande riskanalys som behöriga myndigheter genomfört i informationssystemet. Tullmyndigheterna bör vidta lämpliga åtgärder, såsom att tillfälligt stoppa eller vägra tillträde för en relevant råvara eller relevant produkt på grundval av statusen för förklaringen om tillbörlig aktsamhet i informationssystemet. Den särskilda organisationen av kontroller gör kapitel VII i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 (12) otillämpligt beträffande den här förordningens tillämpning och verkställighet.

(64)

Medlemsstaterna bör säkerställa att det alltid finns tillräckliga finansiella resurser så att de behöriga myndigheterna kan skaffa lämplig personal och utrustning. Omfattande resurser är nödvändiga för att effektivt utföra kontroller och stabila resurser bör tillhandahållas på en nivå som är anpassad till tillsynsbehovet vid varje given tidpunkt. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att komplettera den offentliga finansieringen genom att från berörda ekonomiska aktörer återkräva de kostnader som uppstår vid kontroller av relevanta råvaror och relevanta produkter som befinns vara icke överensstämmande.

(65)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av andra unionsrättsakter om råvaror och produkter som förs in på eller ut ur marknaden, särskilt inte Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (13) om tullmyndigheternas befogenheter och tullkontroller. Importörer bör påminnas om att det i artiklarna 220, 254, 256, 257 och 258 i den förordningen föreskrivs att produkter som förs in på marknaden och som behöver förädlas ytterligare ska hänföras till det lämpliga tullförfarande som tillåter sådan förädling. I allmänhet bör övergång till fri omsättning eller export inte anses vara bevis för överensstämmelse med unionsrätten, eftersom en sådan övergång eller export inte nödvändigtvis omfattar en fullständig kontroll av överensstämmelse.

(66)

För att optimera och förenkla kontrollprocessen, inklusive genom att förenkla den administrativa bördan, för relevanta produkter som förs in på eller ut ur marknaden är det nödvändigt att inrätta interoperabla elektroniska gränssnitt som möjliggör automatisk dataöverföring mellan tullsystem och de behöriga myndigheternas informationssystem. Det faller sig naturligt att denna dataöverföring möjliggörs av den enda kontaktpunkten för tullen i EU. Gränssnittet bör vara högautomatiserade och lättanvända och underlätta tullmyndigheternas och verksamhetsutövarnas arbete. Med tanke på att det är liten skillnad mellan de uppgifter som ska göras tillgängliga för tullmyndigheterna och de som ska ingå i förklaringarna om tillbörlig aktsamhet är det dessutom lämpligt att föreslå ett tillvägagångssätt som innebär att handlare och ekonomiska aktörer gör sina förklaringar om tillbörlig aktsamhet för relevanta produkter tillgängliga via den nationella enda kontaktpunkten för tullen och att dessa förklaringar sedan automatiskt överförs till det informationssystem enligt denna förordning som används av behöriga myndigheter. Tullmyndigheter och behöriga myndigheter bör hjälpa till att fastställa vilka data som ska överföras samt andra tekniska krav.

(67)

Risken för att produkter som inte uppfyller kraven släpps ut på marknaden eller exporteras varierar beroende på vilken råvara eller produkt det rör sig om samt dess ursprungs- och produktionsland eller delar av dessa. Verksamhetsutövare som köper råvaror och produkter från länder eller delar av länder som utgör en låg risken med avseende på odling, avverkning eller tillverkning av relevanta råvaror i strid med denna förordning bör omfattas av färre skyldigheter, vilket minskar efterlevnadskostnaderna och den administrativa bördan, om inte verksamhetsutövaren vet eller har anledning att tro att det finns en risk att kraven i denna förordning inte uppfylls. Om en behörig myndighet blir medveten om att det finns risk för att denna förordning kringgås, till exempel om en relevant råvara eller relevant produkt som produceras i ett högriskland senare bearbetas i ett lågriskland eller delar därav, där de släpps ut eller förs in eller ut ur marknaden, och det i förklaringen om tillbörlig aktsamhet eller tulldeklarationen eller anges att den relevanta råvaran eller den relevanta produkten har producerats i ett lågriskland, bör den behöriga myndigheten genom ytterligare kontroller verifiera om det förekommer bristande efterlevnad och vid behov vidtas lämpliga åtgärder, såsom beslag av den relevanta råvaran eller den relevanta produkten och tillfälligt stopp för utsläppandet på marknaden eller exporten av den relevanta råvaran eller den relevanta produkten, samt ytterligare kontroller. Behöriga myndigheter bör åläggas att genomföra en skärpt kontroll av relevanta råvaror och relevanta produkter från högriskländer eller delar av sådana länder.

(68)

Därutöver börkommissionen bedöma risken för avskogning och skogsförstörelse för ett land eller delar av ett land på grundval av en rad kriterier som återspeglar både kvantitativa, objektiva och internationellt erkända data och indikationer på att länderna aktivt bekämpar avskogning och skogsförstörelse. Denna riktmärkningsinformation bör göra det lättare för verksamhetsutövare i unionen att iaktta tillbörlig aktsamhet och för behöriga myndigheter att övervaka och säkerställa efterlevnaden. Samtidigt ger informationen producentländerna incitament att öka hållbarheten i sina system för jordbruksproduktion och se till att de i mindre utsträckning leder till avskogning. Detta bör bidra till att göra leveranskedjorna mer transparenta och hållbara. Riktmärkningssystemet bör baseras på ett system för klassificering med tre kategorier, låg, normal eller hög risk. För att säkerställa tillräcklig insyn och tydlighet bör kommissionen offentliggöra de uppgifter som ligger till grund för riktmärkningen, skälen till den föreslagna ändringen av klassificeringen och det berörda landets svar. I fråga om relevanta produkter från länder eller delar av länder med låg risk, bör verksamhetsutövare få tillämpa ett förenklat förfarande för tillbörlig aktsamhet. För relevanta produkter från länder eller delar av länder med hög risk bör behöriga myndigheter vara skyldiga att genomföra en skärpt kontroll. Kommissionen bör ges befogenhet att anta genomförandeakter för att fastställa förteckningen över länder eller delar av länder som utgör en låg respektive hög risk.

(69)

Kommissionen bör samarbeta med länder där risken klassificeras eller kan klassificeras som hög, och med relevanta intressenter i dessa länder, i en strävan efter minskad risknivå.

(70)

Behöriga myndigheter bör regelbundet genomföra kontroller av verksamhetsutövare och handlare för att verifiera att de verkligen fullgör de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Behöriga myndigheter bör dessutom utföra kontroller på grundval av relevant information som de har tillgång till, inklusive väl underbyggda synpunkter som lämnats in av tredje part. Behöriga myndigheter bör använda en riskbaserad metod för att fastställa vilka kontroller som ska utföras. Vad gäller relevanta produkter från länder eller delar av länder som klassificeras som hög risk, verksamhetsutövarna och handlarna och deras andelar av relevanta råvaror och relevanta produkter bör en tvådelad metod som erbjuder fullgod täckning användas. Följaktligen bör behöriga myndigheter vara skyldiga att kontrollera både en viss procentandel av verksamhetsutövarna och handlarna och en viss procentandel av de relevanta produkterna. Vad gäller relevanta produkter från länder eller delar av länder där risken klassificeras som låg eller normal bör behöriga myndigheter dessutom vara skyldiga att kontrollera åtminstone en viss procentandel av verksamhetsutövarna och handlarna. Nivån på kontrollerna bör vara högre för relevanta produkter från länder eller delar av länder som utgör en hög risk medan den kan vara lägre för länder eller delar av länder som utgör en normal eller låg risk. Vid översynen av denna förordning bör kommissionen bedöma och ange kvantifierade mål för de årliga kontroller som ska utföras av behöriga myndigheter, som är lämpliga för att säkerställa efterlevnaden av denna förordning och ett harmoniserat tillvägagångssätt i hela unionen.

(71)

De kontroller av verksamhetsutövare och handlare som utförs av behöriga myndigheter bör omfatta systemen för tillbörlig aktsamhet samt huruvida de relevanta produkterna uppfyller kraven i denna förordning. Kontrollerna bör utföras på grundval av en riskbaserad plan som innehåller sådana riskkriterier som gör det möjligt för behöriga myndigheter att göra en riskanalys av de förklaringar om tillbörlig aktsamhet som verksamhetsutövare och handlare lämnar in. Riskkriterierna bör beakta den risk för avskogning som finns i fråga om de relevanta råvarorna i produktionslandet, verksamhetsutövarnas och handlarnas tidigare bristande efterlevnad av skyldigheterna i denna förordning och all annan relevant information som behöriga myndigheter har tillgång till. Riskanalysen av förklaringarna om tillbörlig aktsamhet bör göra det möjligt för behöriga myndigheter att identifiera de verksamhetsutövare, handlare och relevanta produkter som bör kontrolleras. Riskanalysen bör utföras med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik i det informationssystem genom vilket förklaringarna om tillbörlig aktsamhet lämnas in. När det är nödvändigt och tekniskt möjligt bör behöriga myndigheter, efter samråd och i nära samarbete med myndigheter i tredjeländer, också kunna utföra kontroller på plats.

(72)

Om riskanalysen av förklaringarna om tillbörlig aktsamhet visar att det finns en hög risk för att vissa relevanta produkter inte uppfyller kraven, bör de behöriga myndigheterna omedelbart kunna vidta interimistiska åtgärder för att förhindra att dessa produkter släpps ut eller tillhandahålls på marknaden eller exporteras. Om sådana relevanta produkter förs in på eller ut ur marknaden bör de behöriga myndigheterna begära att tullmyndigheterna tillfälligt stoppar övergången till fri omsättning eller exporten, så att de behöriga myndigheterna kan utföra de kontroller som krävs. En sådan begäran bör meddelas med hjälp av gränssnittssystemet mellan tullmyndigheter och behöriga myndigheter. Ett tillfälligt stopp för utsläppande eller tillhandahållande på unionsmarknaden, för övergång till fri omsättning eller för export bör begränsas till tre arbetsdagar, eller 72 timmar i fråga om lättfördärvliga relevanta produkter, utom när de behöriga myndigheterna behöver mer tid för att bedöma om de relevanta råvarorna och de relevanta produkterna uppfyller kraven i denna förordning. I sådana fall bör de behöriga myndigheterna vidta ytterligare interimistiska åtgärder för att förlänga det tillfälliga stoppets varaktighet eller, i fråga om relevanta produkter som förs in på eller ut ur marknaden, begära en sådan förlängning hos tullmyndigheterna.

(73)

De behöriga myndigheterna bör regelbundet uppdatera sina planer för kontroller på grundval av erfarenheterna med att utföra dessa kontroller. De verksamhetsutövare som kontinuerligt visar sig uppfylla kraven kan bli föremål för mindre täta kontroller.

(74)

För att säkerställa att denna förordning genomförs och verkställs på ett effektivt sätt bör medlemsstaterna ha befogenhet att dra tillbaka och återkalla relevanta produkter som inte uppfyller kraven samt att vidta lämpliga korrigerande åtgärder. De bör också säkerställa att verksamhetsutövares och handlares överträdelser av denna förordning beläggs med effektiva, proportionella och avskräckande påföljder.

(75)

För att öka verksamhetsutövarnas och handlarnas ansvarsskyldighet bör kommissionen på sin webbplats offentliggöra förteckningen över slutliga domar mot juridiska personer för överträdelser av denna förordning och de sanktioner som utdömts mot dem. Den informationen skulle kunna hjälpa behöriga myndigheter, andra verksamhetsutövare och handlare att göra sina riskbedömningar och öka konsumenternas och det civila samhällets medvetenhet om verksamhetsutövare och handlare som överträder denna förordning

(76)

Genomförandet av denna förordning kommer att kräva tillräckliga resurser och tillräcklig kapacitet. I detta sammanhang bör medlemsstaterna, utöver nationella resurser, i så stor utsträckning som möjligt utnyttja de tillfällen och möjligheter till stöd som finns på unionsnivå och andra medel, bland annat sammanhållningsfonder och kapacitetsuppbyggnadsinstrument, särskilt inom ramen för instrumentet för tekniskt stöd som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 (14).

(77)

Med tanke på att avskogningen, skogsförstörelsen och den relaterade handeln är internationell bör behöriga myndigheter samarbeta med varandra, med medlemsstaternas tullmyndigheter, med kommissionen och med administrativa myndigheter i tredjeländer. Behöriga myndigheter bör även samarbeta med de behöriga myndigheterna för tillsyn och verkställighet av andra unionsrättsakter som fastställer krav på tillbörlig aktsamhet i värdekedjan i fråga om negativ påverkan på mänskliga rättigheter eller miljö.

(78)

Enligt Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis ankommer det på medlemsstaternas domstolar att säkerställa det rättsliga skyddet för de rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten. Artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) föreskriver dessutom en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. I detta avseende bör medlemsstaterna säkerställa att allmänheten, inbegripet fysiska eller juridiska personer som lämnar in väl underbyggda synpunkter i enlighet med denna förordning, har rätt till rättslig prövning i enlighet med de skyldigheter som medlemsstaterna har åtagit sig i egenskap av parter i konventionen från FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece) om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor av den 25 juni 1998 (Århuskonventionen).

(79)

För att säkerställa att denna förordning förblir relevant och i linje med den handelsmässiga, vetenskapliga och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på förteckningen över KN-nummer för relevanta produkter som framgår av bilaga I till denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (15). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(80)

Förordning (EU) nr 995/2010 förbjuder utsläppande på marknaden av timmer från olaglig avverkning eller av trävaror som härrör från sådant timmer. Den förordningen fastställer en skyldighet för verksamhetsutövare som släpper ut timmer på den inre marknaden för första gången att iaktta tillbörlig aktsamhet, och en skyldighet för handlare att föra ett spårbart register över sina leverantörer och kunder. I den här förordningen bör skyldigheten att säkerställa att relevanta produkter som släpps ut på marknaden är lagliga, inklusive trä och trävaror, kvarstå och bör kompletteras med ett krav på hållbarhet. Förordning (EU) nr 995/2010 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 607/2012 (16) blir därför överflödiga genom den här förordningen förordning och bör upphävas. Timmer och trävaror enligt definitionen i artikel 2 a i förordning (EU) nr 995/2010 motsvarar trä och trävaror som förtecknas i bilaga I till den här förordningen och som innehåller eller har producerats med användning av trä.

(81)

Genom förordning (EG) nr 2173/2005 upprättas ett system med licenser för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) för import av timmer till unionen. Licenssystemet genomförs genom frivilliga partnerskapsavtal med timmerproducerande länder som är avsedda att stoppa olaglig skogsavverkning samt förbättra skogsförvaltningen och därmed sammanhängande handel. Den här förordningen bör bygga på de positiva resultat som har uppnåtts inom ramen för Flegt, särskilt när det gäller ökat deltagande av intressenter och förbättrad skogsförvaltning. Frivilliga partnerskapsavtal kan i särskilda fall komplettera denna förordning när det gäller trävaruprodukternas laglighet. För att respektera pågående bilaterala åtaganden och för att bevara de framsteg som gjorts med de partnerländer som har infört ett operativsystem (Flegtlicensieringsstadiet) och som, när så är relevant och överenskommet, arbetar med nuvarande partner i frivilliga partnerskapsavtal för att dessa ska uppnå detta stadium, bör denna förordning innehålla en bestämmelse om att trä och trävaror som omfattas av en giltig Flegtlicens anses uppfylla laglighetskravet i förordning (EG) nr 2173/2005.

(82)

Även om denna förordning tar upp avskogning och skogsförstörelse, i enlighet med meddelandet Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar, bör skyddet av skogen inte leda till att andra naturliga ekosystem omvandlas eller förstörs. Ekosystem, inbegripet förvaltade ekosystem, såsom våtmarker, savanner och torvmarker är av stor betydelse för de globala ansträngningarna för att bekämpa klimatförändringarna och krisen för den biologiska mångfalden och uppnå andra mål för hållbar utveckling. Det är därför särskilt brådskande att agera för att förhindra omvandling eller förstörelse av sådana ekosystem. Mot bakgrund av unionens fotavtryck på naturliga ekosystem som inte är skogar bör kommissionen utvärdera g, och vid behov ett lägga fram ett lagstiftningsförslag om, möjligheten att utvidga denna förordnings tillämpningsområde till att omfatta annan träd- och buskmark senast ett år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande. Dessutom bör kommissionen senast två år efter dagen för ikraftträdandet utvärdera och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag om möjligheten att utvidga denna förordnings tillämpningsområde till att omfatta andra naturliga ekosystem, inbegripet annan mark med stora kollager och med ett högt värde för den biologiska mångfalden, exempelvis gräsmarker, torvmarker och våtmarker. Även ekosystem utsätts i allt högre grad för belastningar genom omvandling och förstörelse på grund av råvaruproduktion för unionsmarknaden. Kommissionen bör också bedöma om det är nödvändigt och genomförbart att utvidga tillämpningsområdet till att omfatta ytterligare råvaror senast två år efter denna förordnings ikraftträdande. Samtidigt bör kommissionen också se över förteckningen över KN-nummer för de relevanta produkter som framgår av bilaga I till denna förordning.

(83)

Med beaktande av Europaparlamentets begäran i dess resolution av den 22 oktober 2020 om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU, som delas av det stora flertalet av de nästan 1,2 miljoner deltagarna i kommissionens offentliga samråd, bör kommissionen i sin utvärdering och i eventuella framtida lagstiftningsförslag om en utvidgning av denna förordnings tillämpningsområde fokusera på ekosystem som inte är skogar samt omvandling och förstörelse av sådana ekosystem.

(84)

När det vid tillämpningen av denna förordning är nödvändigt att behandla personuppgifter, bör dessa uppgifter behandlas i enlighet med unionsrätten om skydd av personuppgifter. All behandling av personuppgifter enligt denna förordning omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (17) och (EU) 2018/1725 (18), beroende på vad som är tillämpligt.

(85)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att bekämpa avskogning och skogsförstörelse genom att minska konsumtionen i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(86)

Verksamhetsutövare, handlare och behöriga myndigheter bör ges en rimlig frist för att förbereda sig för att uppfylla kraven i denna förordning.