(1)

Den 30 januari 2020 ingick rådet avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (3) (utträdesavtalet). Det avtalet trädde i kraft den 1 februari 2020.

(2)

Den 29 april 2021 ingick rådet på unionens vägnar handels- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (4) (handels- och samarbetsavtalet). Det avtalet tillämpades provisoriskt från och med den 1 januari 2021 och trädde i kraft den 1 maj 2021.

(3)

Både utträdesavtalet och handels- och samarbetsavtalet föreskriver att en part får anta vissa åtgärder i de särskilda fall och med förbehåll för de villkor och förfaranden som fastställs i avtalet. Dessa åtgärder får omfatta det tillfälliga upphävandet av vissa skyldigheter enligt det berörda avtalet.

(4)

Unionen och Förenade kungariket får ingå andra bilaterala avtal sig emellan som utgör kompletterande avtal till handels- och samarbetsavtalet, och sådana kompletterande avtal utgör en integrerad del av de samlade bilaterala förbindelser som regleras av det avtalet och utgör en del av det övergripande regelverket. Det erinras om att handels- och samarbetsavtalet, i enlighet med dess artikel 774.3, varken ska tillämpas på Gibraltar eller ha någon verkan inom det territoriet.

(5)

Om det skulle uppstå ett behov att anta ensidiga åtgärder såsom föreskrivs i utträdesavtalet – inklusive protokollet om Irland/Nordirland – och handels- och samarbetsavtalet, bör unionen, i ljuset av sitt allmänna intresse, skyndsamt och lämpligt kunna använda de instrument som står till dess förfogande på ett proportionellt, ändamålsenligt och flexibelt sätt, samtidigt som medlemsstaterna involveras fullt ut. Unionen bör också kunna vidta lämpliga åtgärder om faktisk tillgång till bindande tvistlösning inte är möjlig enligt utträdesavtalet eller handels- och samarbetsavtalet för att Förenade kungariket inte samarbetar för att möjliggöra en sådan tillgång. Det är därför nödvändigt att fastställa regler och förfaranden för antagandet av sådana åtgärder.

(6)

Det erinras om att förfarandet för antagande av autonoma åtgärder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (5) enligt den här förordningen inte påverkar rådets fortlöpande och permanenta utövande av sina funktioner för politikutformning, samordning och beslutsfattande som det har tilldelats i fördragen såvitt angår genomförandet av avtalen mellan unionen och Förenade kungariket.

(7)

För att ge verkan åt de befogenheter som fastställs i artikel 16.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 218.9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) återspeglas det interna beslutsfattandet med avseende på genomförandet av utträdesavtalet och handels- och samarbetsavtalet i rådets beslut (EU) 2020/135 (6) och (EU) 2021/689 (7). För att rådet till fullo ska kunna utöva sina funktioner för politikutformning, samordning och beslutsfattande i det hänseendet bör rådet fortlöpande, permanent och regelbundet hållas informerat om genomförandet av dessa avtal, inbegripet om alla svårigheter som kan komma att uppstå, särskilt potentiella överträdelser av dessa avtal och andra situationer som kan leda till att åtgärder vidtas enligt denna förordning. I det avseendet bör rådet vederbörligen informeras i god tid om möjliga motåtgärder som står till unionens förfogande för att säkerställa ett fullständigt och korrekt genomförande av dessa avtal samt om uppföljningen av alla vidtagna åtgärder.

(8)

Europaparlamentet bör omedelbart och fullständigt informeras, såsom föreskrivs i artikel 218.10 i EUF-fördraget, så att det till fullo kan utöva sina befogenheter i enlighet med fördragen. Kommissionen bör i god tid informera Europaparlamentet om alla svårigheter som kan uppstå, särskilt potentiella överträdelser av utträdesavtalet eller handels- och samarbetsavtalet och andra situationer som kan leda till att åtgärder vidtas enligt denna förordning.

(9)

De regler och förfaranden som fastställs i denna förordning bör ha företräde framför alla bestämmelser i unionsrätten som antagits på grundval av EUF-fördraget och som reglerar samma sakområde.

(10)

För att säkerställa att denna förordning förblir ändamålsenlig bör kommissionen, inom tre år efter det att den trätt i kraft, göra en översyn av dess tillämpningsområde och genomförande och rapportera sina slutsatser till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Översynen bör, när det är lämpligt, åtföljas av relevanta lagstiftningsförslag.

(11)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, och särskilt för att säkerställa ett skyndsamt, effektivt och flexibelt utövande av unionens motsvarande rättigheter enligt utträdesavtalet och handels- och samarbetsavtalet, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter att anta de åtgärder som vidtas enligt denna förordning och att, beroende på vad som är lämpligt, anta åtgärder som begränsar handel eller annan verksamhet. Dessa befogenheter bör även omfatta ändring, tillfälligt upphävande eller upphävande av de antagna åtgärderna. De bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Eftersom de planerade åtgärderna medför antagande av akter med allmän räckvidd, och de flesta av de planerade åtgärderna avser områden som avses i artikel 2.2 b i den förordningen, bör granskningsförfarandet användas vid antagandet av dessa åtgärder. Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om, i vederbörligen motiverade fall, tvingande skäl till skyndsamhet så kräver för att på lämpligt sätt skydda unionens intressen.

(12)

Om rådet enligt artikel 43.3 i EUF-fördraget beslutar att, enligt rubrik fem i handels- och samarbetsavtalet, helt eller delvis tillfälligt upphäva tillträdet till unionens vatten för fartyg från Förenade kungariket för fiske, bör det ta hänsyn till hur effektiva sådana tillfälliga upphävanden är för att få Förenade kungariket att efterleva det relevanta avtalet och eventuella specifika kriterier som fastställs i avtalet. En sådan stängning bör genomföras med avseende på enskilda fartyg från Förenade kungariket i enlighet med avdelning III i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2403 (8).

(13)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att fastställa regler och förfaranden för utövandet av unionens rättigheter enligt utträdesavtalet och handels- och samarbetsavtalet samt att ge kommissionen befogenheter att anta de åtgärder som behövs, inbegripet, vid behov, begränsningar av handel, investeringar eller annan verksamhet inom handels- och samarbetsavtalets tillämpningsområde, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. Eftersom endast unionen är part i utträdesavtalet och handels- och samarbetsavtalet kan åtgärder på folkrättslig nivå med avseende på dessa avtal dessutom vidtas endast av unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.