(1)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (1) krävs det att bevarandeåtgärder antas med beaktande av tillgänglig vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning, i förekommande fall inbegripet rapporter som utarbetats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) och andra rådgivande organ, samt råd från rådgivande nämnder.

(2)

Det åligger rådet att anta åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, inbegripet villkor som är funktionellt knutna till dessa, i förekommande fall. Enligt artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska fiskemöjligheterna fastställas i enlighet med de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2.2 i den förordningen. Dessutom måste de totala tillåtna fångstmängderna (TAC:er) för bestånd som omfattas av särskilda fleråriga planer fastställas i enlighet med de mål och åtgärder som anges i dessa planer. Enligt artikel 16.1 i den förordningen ska fiskemöjligheterna tilldelas medlemsstaterna på ett sätt som tillförsäkrar relativ stabilitet i fisket för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av bestånden eller fiskena.

(3)

TAC:er bör därför, i enlighet med förordning (EU) nr 1380/2013, fastställas på grundval av tillgänglig vetenskaplig rådgivning, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter, samtidigt som de olika näringsgrenarna inom fisket säkerställs en rättvis inbördes behandling, och mot bakgrund av de synpunkter som framförts under samråden med berörda parter, i synnerhet vid mötena i de rådgivande nämnderna. TAC:er bör också fastställas i enlighet med de relevanta fleråriga planerna.

(4)

Enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 har alla bestånd för vilka det finns fångstbegränsningar omfattats av landningsskyldigheten sedan den 1 januari 2019, även om vissa undantag är tillämpliga. På grundval av gemensamma rekommendationer från medlemsstaterna och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013, har kommissionen antagit ett antal delegerade förordningar som fastställer närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten i form av utkastplaner för specifika fisken.

(5)

Fiskemöjligheterna för bestånd som omfattas av landningsskyldigheten bör fastställas med hänsyn till det faktum att utkast i princip inte längre är tillåtet. De bör därför baseras på Internationella havsforskningsrådets (Ices) rekommenderade kvantitet för totala fångster (i stället för den rekommenderade kvantiteten för landningar eller för önskade fångster). De kvantiteter som genom undantag från landningsskyldigheten även fortsättningsvis får kastas överbord bör dras av från den rekommenderade kvantiteten för totala fångster.

(6)

För vissa bestånd rekommenderar Ices nollfångster. Om TAC:erna för dessa bestånd fastställs till den rekommenderade nivån skulle dock skyldigheten att landa alla fångster, inklusive bifångster av dessa bestånd inom blandfisken, leda till fenomenet med begränsande arter (choke species). För att uppnå rätt balans mellan ett fortsatt fiske, med tanke på de potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenserna av att ett fiske inte kan fortsätta, och behovet att uppnå god biologisk status för dessa bestånd, med beaktande av svårigheten att fiska på samtliga bestånd i ett blandfiske på nivåer som ger maximal hållbar avkastning (MSY), bör det fastställas särskilda TAC:er för bifångster av dessa bestånd. Dessa TAC:er bör fastställas till nivåer som säkerställer att dödligheten för dessa bestånd minskar och som ger incitament att förbättra selektiviteten och undvika bifångster av de bestånden. För att minska fångsterna av de bestånd för vilka TAC:er för bifångster fastställts bör fiskemöjligheterna för de fisken där fisk från dessa bestånd fångas fastställas till nivåer som bidrar till att biomassan för sårbara bestånd kan återhämta sig till hållbara nivåer. För att förhindra olagliga utkast bör det fastställas tekniska åtgärder och kontrollåtgärder som är helt och hållet kopplade till fiskemöjligheterna.

(7)

För att i möjligaste mån säkerställa utnyttjandet av fiskemöjligheter vid blandfiske i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 är det lämpligt att inrätta en pool för utbyte av kvoter för de medlemsstater som inte har någon kvot för att täcka sina oundvikliga bifångster.

(8)

Den fleråriga planen för Nordsjön upprättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/973 (2) och trädde i kraft 2018. Den fleråriga planen för västliga vatten upprättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/472 (3) och trädde i kraft 2019. Fiskemöjligheterna avseende de bestånd som anges i artikel 1.1 i de förordningarna bör fastställas i enlighet med det värdeintervall för fiskeridödlighet som ger MSY (FMSY-intervall) och skyddsåtgärderna i de förordningarna. FMSY-intervallen anges i relevanta utlåtanden från Ices. Om ingen adekvat vetenskaplig information finns tillgänglig bör fiskemöjligheterna för bifångstbestånd fastställas i enlighet med försiktighetsansatsen, såsom anges i de förordningarna.

(9)

I enlighet med artikel 7 i förordning (EU) 2018/973 och artikel 8 i förordning (EU) 2019/472 ska, när vetenskaplig rådgivning indikerar att lekbiomassan av något av de bestånd som avses i artikel 1.1 i respektive förordning understiger gränsreferenspunkten för biomassa (Blim) (4), ytterligare korrigerande åtgärder vidtas för att säkerställa att beståndet snabbt återgår till nivåer över dem som kan producera MSY. Dessa korrigerande åtgärder kan framför allt inbegripa ett tillfälligt stopp för det riktade fisket på det berörda beståndet och en lämplig minskning av fiskemöjligheterna avseende dessa bestånd eller andra bestånd inom fiskena.

(10)

TAC:erna för blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) i östra Atlanten och i Medelhavet bör fastställas i enlighet med reglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1627 (5).

(11)

När det gäller bestånd för vilka det saknas tillräckliga eller tillförlitliga data som kan ligga till grund för storleksuppskattningar, bör förvaltningsåtgärder och TAC-nivåer fastställas i enlighet med den försiktighetsansats i fiskeriförvaltningen som definieras i artikel 4.1.8 i förordning (EU) nr 1380/2013, med beaktande av beståndsspecifika faktorer, framför allt tillgänglig information om trender för bestånden och överväganden med hänsyn till blandfisken.

(12)

Enligt den fleråriga plan för västliga vatten som upprättats genom förordning (EU) 2019/472 ska målet för fiskeridödligheten för de bestånd som anges i artikel 1.1 i den förordningen bibehållas inom de FMSY-intervall som definieras i artikel 2.2 i den förordningen, i enlighet med artikel 4 i samma förordning. Den totala fiskeridödligheten för havsabborre (Dicentrarchus labrax) i Ices-sektionerna 8a och 8b bör därför fastställas i enlighet med Ices MSY-utlåtande och med FMSY-punktvärdet, med beaktande av kommersiella fångster, inklusive landningar och utkast och fångster från fritidsfiske. FMSY-punktvärdet är det fiskeridödlighetsvärde som ger MSY på lång sikt. De berörda medlemsstaterna (Frankrike och Spanien) bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att den fiskeridödlighet som orsakas av deras flottor och fritidsfiskare inte överskrider FMSY-punktvärdet, i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EU) 2019/472.

(13)

Åtgärderna för fritidsfiske efter havsabborre i Ices-sektionerna 8a och 8b bör upprätthållas mot bakgrund av den betydande inverkan som fritidsfisket har på detta bestånd. Fångstbegränsningarna bör upprätthållas i överensstämmelse med den vetenskapliga rådgivningen. Fasta nätredskap bör inte tillåtas eftersom deras selektivitet är otillräcklig och fler exemplar sannolikt kommer att fångas än vad som är tillåtet inom de fastställda gränserna. Med beaktande av de miljömässiga, sociala och ekonomiska förhållandena, och särskilt hur beroende yrkesfiskare i kustsamhällen är av bestånden i fråga, åstadkommer åtgärderna för havsabborre en lämplig balans mellan yrkesfiskarnas och fritidsfiskarnas intressen. Åtgärderna gör det särskilt möjligt för fritidsfiskare att fiska genom att hänsyn tas till deras inverkan på bestånden.

(14)

Den 4 november 2021 rekommenderade Ices, för 2022, att när försiktighetsansatsen tillämpas bör fångsterna av ål (Anguilla anguilla) vara noll, i alla habitat och i alla livsstadier, i hela det naturliga utbredningsområdet. Detta gäller både fångster inom fritidsfisket och kommersiella fångster och inbegriper fångster av glasål för utsättning och uppfödning. Ices konstaterade också att fångster vars enda syfte är ett efterföljande frisläppande kan ingå i bevarandeåtgärderna om sådana åtgärder förbättrar sannolikheten för överlevnad totalt sett. Kommissionen rådgjorde med de rådgivande nämnderna och medlemsstaternas regionala grupper om hur detta Ices-utlåtande bäst kan genomföras. Den 30 maj 2022 konstaterade Ices att det trots medlemsstaternas ansträngningar totalt sett inte gjorts några framsteg mot att uppnå utvandringsmålet på 40 % av biomassan av blankål i hela unionen, i enlighet med i artikel 2.4 i rådets förordning (EG) nr 1100/2007 (6), och att inga tydliga mönster vad gäller mortaliteten kunde observeras. Ices rekommenderade också att bevarandeansträngningarna bör inriktas på de bevarandeåtgärder som, per definition, med hög sannolikhet kommer att minska mortaliteten och öka utvandringen.

(15)

Vid sitt 45:e årsmöte 2022 antog Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) rekommendation GFCM/45/2022/1 om stärkande av de förvaltningsåtgärder för ål i Medelhavet (AKFM:s geografiska delområden 1–27) som tidigare fastställts i rekommendation GFCM/42/2018/1. Dessa åtgärder omfattar en årlig fredningstid på sex månader som ska fastställas av varje avtalsslutande part i enlighet med förvaltningsplanen eller förvaltningsplanerna för ål och ålens tidsmässiga vandringsmönster i de avtalsslutande parterna samt ett förbud mot fritidsfiske. De avtalsslutande parterna får besluta att fastställa en fredningstid på sex sammanhängande månader eller fastställa en fredningstid från och med den 1 januari till och med den 31 mars och ytterligare tre månader som väljs från perioden 1 april–30 november. Fredningstiden för kommersiell verksamhet och förbudet mot fritidsfiske bör tillämpas i alla marina vatten i Medelhavet och i bräckta vatten såsom flodmynningar, laguner och övergångsvatten i enlighet med rekommendation GFCM/45/2022/1. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten. Eftersom rekommendation GFCM/45/2022/1 inte är tillämplig på Svarta havet, och eftersom Svarta havet och anslutande flodsystem inte utgör en naturlig livsmiljö för europeisk ål i den mening som avses i förordning (EG) nr 1100/2007 (7), bör åtgärderna avseende ål inte vara tillämpliga på Svarta havet (AKFM:s geografiska delområde 29).

(16)

Den 3 november 2022 upprepade Ices, för 2023, sin rekommendation om att fångsterna av ål bör vara noll i alla habitat. Baserat på detta utlåtande och med beaktande av återkopplingen under samrådet med berörda parter bör fredningstiden utökas till sex månader, oavsett typ av ålfiske, i unionens vatten i Nordostatlanten. En sex månader lång fredningstid bör bättre skydda beståndet än nuvarande unionsåtgärder och nationella åtgärder. Den utökade fredningstiden kommer att möjliggöra fortsatta utsättningsåtgärder och samtidigt bidra till ålbeståndets återhämtning och därmed även bidra till att den målnivå för utvandring på minst 40 % för fullvuxen ål, vilken fastställs i rådets förordning (EG) nr 1100/2007, uppnås.

(17)

I alla relevanta vatten påverkas ålvandringsperioden av ett brett spektrum av miljöfaktorer och biologiska faktorer och kan därför variera beroende på ålens livsstadium och beroende på habitat och geografiskt område, i synnerhet sund. Det kan därför vara lämpligt att fastställa olika fredningsperioder, i synnerhet för olika fiskeområden i en medlemsstat och för olika fisken inom dessa fiskeområden, i syfte att beakta dessa faktorer liksom ålens tidsmässiga och geografiska vandringsmönster under livsstadierna glasål respektive blankål. De berörda medlemsstaterna bör fastställa den eller de relevanta fredningsperioderna på grundval av dessa faktorer.

(18)

Enligt rådets förordning (EG) nr 1100/2007 är utsättning av glasål en bevarandeåtgärd som vissa medlemsstater väljer i sina förvaltningsplaner för ål. För att göra det möjligt för dessa medlemsstater att fortsätta att genomföra denna bevarandeåtgärd krävs fångster av glasål vid en lämplig tidpunkt på året. För att säkerställa den ekonomiska livskraften hos glasålsfisket är det nödvändigt att tillåta viss fångst av glasål även för andra ändamål. Slutligen är det med tanke på ålbeståndets status lämpligt att förbjuda fritidsfiske efter ål.

(19)

I det vetenskapliga utlåtandet för Elasmobranchii (hajar och rockor) rekommenderas nollfångster mot bakgrund av den dåliga bevarandestatusen för dessa bestånd. Dessutom innebär den höga överlevnadsgraden att utkast, framför landning av fångster, skulle stödja bevarandet av dessa bestånd, eftersom utkast i detta fall inte anses väsentligt öka fiskeridödligheten. Fisket efter dessa arter bör därför förbjudas. Enligt artikel 15.4 a i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten inte arter som det är förbjudet att fiska.

(20)

För vissa arter, t.ex. vissa hajarter, kan även en begränsad fiskeverksamhet innebära en allvarlig risk för bevarandet. För sådana arter bör fiskemöjligheterna därför begränsas helt genom ett allmänt förbud mot fiske efter arterna.

(21)

Vid den tolfte partskonferensen för konventionen om skydd av flyttande vilda djur (Manila den 23–28 oktober 2017), lades ett antal arter till i förteckningarna över skyddade arter i tilläggen I och II till den konventionen. Det är därför lämpligt att vidta åtgärder för skydd av dessa arter med avseende på unionsfiskefartyg som är verksamma i alla vatten och tredjeländers fartyg som är verksamma i unionens vatten.

(22)

För ett maximalt utnyttjande av fiskemöjligheterna är det lämpligt att tillåta flexibilitet mellan vissa TAC-områden där samma biologiska bestånd berörs.

(23)

Genom rådets förordning (EG) nr 847/96 (8) infördes ytterligare villkor för förvaltning av TAC:er med fördelning mellan åren, däribland bestämmelser om flexibilitet för försiktighets-TAC:er och analytiska TAC:er (artiklarna 3 och 4). Enligt artikel 2 i den förordningen ska rådet, vid fastställandet av TAC:erna, bestämma för vilka bestånd artiklarna 3 och 4 i den förordningen inte ska tillämpas, särskilt på grundval av deras biologiska tillstånd. Genom artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 infördes en mekanism för flexibilitet mellan år för alla bestånd som omfattas av landningsskyldigheten. För att motverka en alltför stor flexibilitet som skulle underminera principen om ett rationellt och ansvarsfullt nyttjande av marina biologiska resurser, uppnåendet av målen för den gemensamma fiskeripolitiken och beståndens biologiska tillstånd bör artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 tillämpas på analytiska TAC:er endast i de fall då den flexibilitet mellan år som föreskrivs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte utnyttjas.

(24)

När en TAC tilldelas endast en medlemsstat, bör den medlemsstaten i enlighet med artikel 2.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bemyndigas att fastställa den TAC:en. Det bör säkerställas att medlemsstaten vid fastställandet av TAC-nivån handlar helt i överensstämmelse med den gemensamma fiskeripolitikens principer och regler.

(25)

Det är nödvändigt att fastställa taken för fiskeansträngningen för 2023 i enlighet med artiklarna 5, 6, 7 och 9 i, och bilaga I till, förordning (EU) 2016/1627.

(26)

Utnyttjandet av fiskemöjligheter för unionsfiskefartyg som fastställs i den här förordningen omfattas av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (9), särskilt artiklarna 33 och 34 i den förordningen, vad gäller registrering av fångster och fiskeansträngning och meddelande av uppgifter om uttömning av fiskemöjligheter. Det är därför nödvändigt att specificera de koder som medlemsstaterna ska använda då de översänder uppgifter till kommissionen om landningar av bestånd som omfattas av den här förordningen.

(27)

Vid sitt årsmöte 2022 bekräftade Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) bevarandeåtgärderna för de två kungsfiskbestånden (Sebastes mentella) (grunt respektive djupt pelagiskt vatten) i Irmingerhavet och i angränsande vatten, genom vilka riktat fiske efter dessa bestånd och alla stödåtgärder förbjuds. I det område där kungsfisk aggregeras införde NEAFC dessutom ett fiskeförbud för att minimera bifångsterna. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten. NEAFC antog inga rekommendationer för kungsfisk och liten hälleflundra i Ices-delområdena 1 och 2. Unionskvoten bör därför fastställas i enlighet med den ståndpunkt som unionen uttryckt i NEAFC. Eftersom diskussionerna om genomförandet av den politiska överenskommelsen mellan unionen och Norge om fisket i Ices-delområdena 1 och 2 pågår är det emellertid lämpligt att unionen efter den 31 mars 2023 fastställer TAC:en för kungsfisk i internationella vatten i Ices-delområdena 1 och 2, eftersom fisket är begränsat till perioden 1 juli–31 december 2023, och att unionen fastställer en preliminär unionskvot för liten hälleflundra i internationella vatten i Ices-delområdena 1 och 2 för första kvartalet 2023 på 25 % av unionens totala kvot på 1 711 ton, vilket motsvarar 9,25 % av den TAC som EU föreslog vid NEAFC:s årsmöte (18 494 ton).

(28)

Vid sitt årsmöte 2022 enades Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat) om att för 2023 behålla de TAC:er som fastställdes 2022 för svärdfisk (Xiphias gladius) i Medelhavet och Nordatlanten, långfenad tonfisk (Thunnus alalunga), blå marlin (Makaira nigricans), vit marlin (Tetrapturus albidus), gulfenad tonfisk (Thunnus albacares), storögd tonfisk (Thunnus obesus) och blåhaj (Prionace glauca). Iccat fastställde också TAC:er för 2023 för blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) och för sydatlantisk svärdfisk på 40 570 ton respektive 10 000 ton. Iccat antog också tilldelade kvoter för långfenad tonfisk i Medelhavet för 2023 och 2024. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(29)

För första gången antog Iccat också ett förvaltningsförfarande för blåfenad tonfisk i Atlanten. Denna åtgärd syftar till att säkerställa ett långsiktigt, hållbart och lönsamt fiske efter både det västra beståndet och beståndet i östra Atlanten och Medelhavet. Genom förvaltningsförfarandet genomförs förvaltningsmålen för östlig och västlig blåfenad tonfisk, inbegripet antagandet av treåriga förvaltningscykler, och en tidsplan för genomförandet fram till 2028. TAC:en enligt förvaltningsförfarandet för perioden 2023–2025 är 40 570 ton per år för beståndet i östra Atlanten och Medelhavet. Dessa åtgärder bör därför genomföras i unionsrätten.

(30)

Iccat antog en förvaltningsplan för sydatlantisk mako (Isurus oxyrinchus) som fångas i samband med andra Iccat-fisken, med början 2023, för att omedelbart motverka överfiske och gradvis uppnå biomassanivåer som är tillräckliga för att stödja MSY. Planen gör det möjligt att behålla bifångster av sydatlantisk mako på totalt 1 295 ton ombord, vilket motsvarar 503 ton för unionen. Enligt Iccats rekommendation utgör de begränsade tillåtna bifångsterna inte någon långsiktig rättighet och påverkar inte någon framtida fördelningsprocess. Denna åtgärd bör därför genomföras i unionsrätten genom fastställande av en TAC för bifångster och en motsvarande unionskvot.

(31)

För att minska fiskeridödligheten för ungfisk av storögd tonfisk och av gulfenad tonfisk behöll Iccat också en övre gräns på 300 anordningar som samlar fisk per fiskefartyg under 2023 och en fredningstid på 72 dagar med avseende på användningen av anordningar som samlar fisk. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(32)

Vid sitt årsmöte 2021 antog Iccat en 15-årig återuppbyggnadsplan för långfenad tonfisk i Medelhavet för 2022–2036. För 2023 fastställde Iccat TAC:en för långfenad tonfisk i Medelhavet till 2 500 ton. Iccat fastställde dessutom en TAC för långfenad tonfisk i Nordatlanten på 37 801 ton för perioden 2022–2023, på grundval av fångstbestämmelser, i syfte att anta ett långsiktigt förvaltningsförfarande för detta bestånd. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(33)

Enligt flera Iccat-rekommendationer får unionen på begäran överföra en procentandel av sin outnyttjade kvot för Iccat-bestånd under denna tvåårsperiod. Dessa rekommendationer bör så snart som möjligt genomföras i unionsrätten på grundval av kommissionens förslag av den 21 april 2022 (10), så att medlemsstaterna kan använda unionskvoterna för Iccat-bestånd i sin helhet såsom Iccat fastställt för 2023. I avvaktan på att dessa rekommendationer genomförs i unionsrätten bör kvoter fastställas för enskilda medlemsstater för vissa bestånd på grundval av en total unionskvot för 2023 som Iccat enats om, före eventuella justeringar på grund av medlemsstaternas överfiske eller underfiske. De justeringar av enskilda medlemsstaters kvoter för 2023 som återspeglar eventuella avdrag som Iccat tillämpar bör därefter genomföras på grundval av unionsregler om avdrag i enlighet med artikel 105 i förordning (EG) nr 1224/2009 och med beaktande av meddelandet från kommissionen (11) om riktlinjer för avdrag från kvoter enligt artikel 105.1, 105.2 och 105.5 i den förordningen.

(34)

Vid sitt årsmöte 2022 antog Kommissionen för bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (CCAMLR) fångstbegränsningar för målarter och bifångstarter för perioden 1 december 2022–30 november 2023. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(35)

Vid sitt årsmöte 2022 behöll Indiska oceanens tonfiskkommission (IOTC) de tidigare antagna bevarande- och förvaltningsåtgärder som är tillämpliga i IOTC:s behörighetsområde. Dessa åtgärder bör fortsätta att genomföras i unionsrätten.

(36)

Regionala fiskeriförvaltningsorganisationen för södra Stilla havet (SPRFMO) kommer att hålla sitt årsmöte den 6–15 februari 2023. De nuvarande åtgärderna i SPRFMO:s konventionsområde som är funktionellt knutna till TAC:erna bör därför provisoriskt behållas till dess att årsmötet har hållits och TAC:erna för 2023 har fastställts.

(37)

Vid sitt årsmöte 2022 beslutade Interamerikanska kommissionen för tropisk tonfisk (IATTC) att upprätthålla de nuvarande åtgärder som är tillämpliga i IATTC:s konventionsområde. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(38)

Vid sitt årsmöte 2022 bekräftade kommissionen för bevarande av sydlig tonfisk (CCSBT) TAC:en för sydlig tonfisk (Thunnus maccoyii) för 2023, som antogs vid årsmötet 2020 för en treårsperiod (2021–2023). Den åtgärden bör genomföras i unionsrätten.

(39)

Vid sitt årsmöte 2022 beslutade Fiskeorganisationen för Sydostatlanten (Seafo) att för 2023 behålla de flesta av de TAC:er som fastställts för 2022 för de arter som omfattas av dess behörighet fram till årsmötet 2023.

(40)

Vid sitt årsmöte 2022 beslutade Kommissionen för bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet (WCPFC) att upprätthålla de nuvarande åtgärder som är tillämpliga i WCPFC:s konventionsområde. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(41)

Vid sitt 44:e årsmöte som ägde rum under 2022 antog Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) fiskemöjligheter för vissa bestånd i delområdena 1–4 i Nafos konventionsområde för 2023. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(42)

Vid det nionde mötet för fiskeavtalet för södra Indiska oceanen (Siofa), som ägde rum under 2022, beslutades det att de tidigare antagna fiskemöjligheterna för de bestånd som omfattas av avtalet skulle bibehållas. Dessa åtgärder bör fortsätta att genomföras i unionsrätten.

(43)

Enligt artikel 498.2 i avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (12) (handels- och samarbetsavtalet) ska unionen och Förenade kungariket årligen samråda för att senast den 10 december varje år komma överens om TAC:erna för efterföljande år för de bestånd som förtecknas i bilaga 35 till handels- och samarbetsavtalet. Om ingen överenskommelse om sådana TAC:er har nåtts senast den 10 december ska parterna, enligt artikel 499.1 i handels- och samarbetsavtalet, omedelbart återuppta samråden i fortsatt syfte att komma överens om TAC:erna.

(44)

Under 2022 höll unionen, Förenade kungariket och Norge trepartssamråd om sex gemensamma och samförvaltade bestånd som förekommer i områden under alla tre parters jurisdiktion, i syfte att komma överens om förvaltningen av dessa bestånd, inbegripet fiskemöjligheterna för 2023. Dessa samråd genomfördes mellan den 3 november och den 9 december 2022 på grundval av unionens ståndpunkt som godkänts av rådet den 20 oktober 2022. Resultatet av samråden dokumenterades i ett godkänt protokoll som undertecknades av delegationschefen för unionen, Förenade kungariket och Norge den 9 december 2022. De relevanta fiskemöjligheterna bör därför fastställas till den nivå som överenskommits med Förenade kungariket och Norge, tillsammans med övriga bestämmelser i det godkända protokollet.

(45)

De korrigerande åtgärder som överenskommits 2022 med Förenade kungariket och Norge om torsk i Nordsjön bibehålls för att möjliggöra återhämtning och långsiktig hållbar förvaltning av beståndet i enlighet med artikel 13 i förordning (EU) 2018/973.

(46)

Unionen håller varje år bilaterala samråd med Norge om två gemensamma bestånd som samförvaltas i Skagerrakområdet, i syfte att komma överens om förvaltningen av dessa bestånd, inbegripet fiskemöjligheterna för nästa år, samt kvotutbyten och tillträdesavtal.

(47)

Unionen håller multilaterala samråd med kuststaterna om fastställande av fiskemöjligheter för stora pelagiska bestånd, däribland makrill, blåvitling och atlantoskandisk sill och om ett fördelningsarrangemang för makrill.

(48)

Eftersom de bilaterala samråden med Norge ännu inte har slutförts bör rådet, med fullt iakttagande av Förenta nationernas havsrättskonvention, fastställa preliminära TAC:er som ska fiskas i unionsvatten och internationella vatten liksom i vatten till vilka unionsfiskefartyg beviljas tillträde av tredjeländer, och underrätta Norge om detta. Dessa preliminära TAC:er är baserade på en förlängning av de TAC:er för 2022 som rådet antagit, med tillämpning av en kvot på 25 % i förhållande till dessa TAC-nivåer för 2022, för att täcka det första kvartalet 2023.

(49)

Syftet med de preliminära TAC:erna är att säkerställa rättssäkerhet för unionens aktörer och att säkerställa att fiskeverksamhet fortsätter på ett hållbart sätt fram till dess att samråden avslutas i enlighet med unionens rättsliga ram och internationella förpliktelser eller, om de inte kan slutföras framgångsrikt, till dess att rådet har fastställt slutgiltiga ensidiga TAC:er för unionen.

(50)

Den 16 december 2022 kom unionen överens med Förenade kungariket om att fastställa ett stort antal TAC:er för 2023 för bestånd som förtecknas i bilaga 35 till handels- och samarbetsavtalet. Resultatet av samråden dokumenterades i den så kallade skriftliga handlingen, som godkändes av rådet den 20 december 2022 och undertecknades av kommissionens företrädare, på unionens vägnar, och av Förenade kungarikets delegationschef i enlighet med artikel 498.6 i handels- och samarbetsavtalet och rådets beslut (EU) 2021/1875 (13). Den skriftliga handlingen är ett resultat av samråd som unionen genomfört med Förenade kungariket i enlighet med artikel 498.2, 498.4 och 498.6 i handels- och samarbetsavtalet, med målen och principerna i artiklarna 2, 3, 28 och 33 i förordning (EU) nr 1380/2013, artiklarna 4 och 5 i de fleråriga planerna för västliga vatten och Nordsjön samt rådets beslut (EU) 2021/1875. Unionens ståndpunkt under samråden baserades på dessa mål och principer och på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, främst från Ices i enlighet med artikel 494.3 c i handels- och samarbetsavtalet. De berörda fiskemöjligheterna bör fastställas till den nivå som anges i den skriftliga handlingen, och de övriga åtgärder som är funktionellt knutna till fiskemöjligheterna, vilka också fastställs i den skriftliga handlingen, bör genomföras i unionsrätten.

(51)

Det finns vissa gemensamma bestånd som förvaltas gemensamt med Förenade kungariket för vilka Ices, efter att ha bedömt dem gentemot MSY, har utfärdat vetenskaplig rådgivning om nollfångst. Om TAC:erna för dessa bestånd fastställdes till den nivå som anges i sådan rådgivning skulle skyldigheten att landa alla fångster både i unionens och Förenade kungarikets vatten, inklusive bifångster av dessa bestånd, inom blandfisken, leda till fenomenet med begränsande arter (choke species). För att uppnå en balans mellan behovet av ett fortsatt blandfiske, med tanke på de potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenserna av att helt upphöra med dessa fisken, och behovet av att uppnå god biologisk status för dessa bestånd, och med beaktande av svårigheten att fiska samtliga bestånd i ett blandfiske på MSY-nivåer samtidigt för alla arter, har unionen och Förenade kungariket kommit överens om att det bör fastställas särskilda TAC:er för bifångster av dessa bestånd. Dessa TAC:er bör fastställas till nivåer som säkerställer att dödligheten för dessa bestånd minskar och som ger incitament att förbättra selektiviteten och undvika bifångster av sådana bestånd. Nivåerna på fiskemöjligheterna för dessa bestånd bör fastställas i enlighet med den skriftliga handlingen för att säkerställa lika villkor för unionens aktörer och samtidigt sörja för en betydande återhämtning av biomassan för dessa bestånd.

(52)

Eftersom biomassan för bestånden av birkelånga i internationella vatten i Ices 1 och 2 (BLI/12INT-), birkelånga i Nordsjön (BLI/24-), birkelånga i Skagerrak (BLI/03/A-), torsk i Irländska sjön (COD/07A), torsk väster om Skottland (COD/5BE6A), torsk i Keltiska havet (COD/7XAD34), sill i Keltiska havet (HER/7G-K), taggmakrill (västra) (JAX/2A-14) (14), fläckpagell 6, 7 och 8 (SBR/678-) och vitling i Irländska sjön (WHG/07A) understiger referenspunkterna för biomassa (Blim) har unionen och Förenade kungariket kommit överens om att det är nödvändigt, som en ytterligare korrigerande åtgärd, att ingen flexibilitet mellan år bör användas för överföringar från 2022 till 2023, så att fångsterna under 2023 inte kommer att överskrida den TAC som fastställts för dessa bestånd. De berörda medlemsstaterna har därför gjort ett uttalande där de åtar sig att inte använda den flexibiliteten för dessa bestånd. Uttalandet täcker även torsk Kattegatt (COD/03AS.), skoläst Skagerrak, Kattegatt och Östersjön (RNG/03-), nordhavsräka Nordsjön (PRA/2AC4-C), tunga i vattnen väster om Skottland (SOL/56–14) och taggmakrill (sydliga) (JAX/08C.), autonoma bestånd för vilka biomassan också är under Blim.

(53)

Unionen och Förenade kungariket har kommit överens om att beståndet av pigghaj (Squalus acanthias), med hänsyn till bedömningen att detta bestånds status har förbättrats, inte längre bör vara en förbjuden art, utan att det är lämpligt att, i syfte att skydda en del av detta bestånd som är särskilt sårbar för fiskeridödlighet, motverka riktat fiske efter ansamlingar av vuxna honor. Unionen och Förenade kungariket har därför kommit överens om att en maximal storlek på 100 cm bör iakttas vid fiske efter pigghaj. En sådan åtgärd är funktionellt knuten till TAC:en för beståndet, eftersom enbart TAC-nivån utan denna åtgärd inte skulle säkerställa ett tillräckligt skydd av honor i yngelstadiet, vilka utgör en särskilt sårbar del av populationen. Denna maximala storlek bör upphöra att vara tillämplig den dag då en delegerad akt som inför motsvarande åtgärder och reglerar behandlingen av fångster av dessa bestånd som överstiger 100 cm blir tillämplig.

(54)

Unionen och Förenade kungariket har kommit överens om ömsesidig tillgång under 2023, för riktat fiske efter inledningsvis totalt 280 ton långfenad tonfisk i Nordatlanten, i sina exklusiva ekonomiska zoner. Detta utesluter tillgång till områden som omfattas av artikel 5.3 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(55)

Förteckningen över bestånd för vilka en TAC-förlängning med mer än 25 % tillämpas är baserad på en analys av medlemsstaternas kvotutnyttjande under det första kvartalet av de senaste tre år för vilka data är tillgängliga (2018–2021). Dessa ökade preliminära TAC:er är förenliga med Ices rådgivning, unionens tillämpliga rättsliga ram samt handels- och samarbetsavtalet. De kommer att göra det möjligt för unionsfiskefartyg att utnyttja de fiskemöjligheter som de har rätt till och som de annars skulle gå miste om, eftersom fisket efter de berörda bestånden är säsongsbundet.

(56)

Denna nivå anses vara tillräcklig för unionsfiskefartyg åtminstone till och med den 31 mars 2023.

(57)

Unionen kommer att anmäla de preliminära TAC:erna till de berörda tredjeländerna.

(58)

Fredningstiderna för fiske efter tobisfiskar med vissa släpredskap i Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4 fortsätter för att möjliggöra skydd av lekområden och begränsning av fångster av ungfisk.

(59)

I enlighet med förfarandet enligt partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Grönlands regering och Danmarks regering, å andra sidan, och dess genomförandeprotokoll (15) fastställde gemensamma kommittén nivån för de fiskemöjligheter som är tillgängliga för unionen i grönländska vatten under 2023. Nivån för de fiskemöjligheter som är tillgängliga för unionen i grönländska vatten under 2023 dokumenterades i protokollet från gemensamma kommitténs möte den 23–24 november 2022 i Bryssel. De relevanta fiskemöjligheterna bör därför fastställas till den nivå som anges i detta protokoll och med beaktande av de förväntade överföringarna till Norge inom ramen för det årliga utbytet av fiskemöjligheter.

(60)

Vad gäller fiskemöjligheterna för lodda (Mallotus villosus) i grönländska vatten i 5 och 14 för fiskeperioden 15 oktober 2022–15 april 2023 anges det i rådets förordning (EU) 2022/109 att de ”fastställs senare”. Den 5 oktober 2022 informerade de grönländska myndigheterna unionen om den nivå för kvoten för lodda som erbjudits unionen för fiskesäsongen 2022–2023 inom ramen för partnerskapsavtalet om hållbart fiske och dess genomförandeprotokoll, motsvarande 7 760 ton. I enlighet med det godkända protokollet från fiskerisamråden mellan unionen och Norge för 2022, som undertecknades den 10 december 2021, bör denna kvantitet överföras till Norge för fiskesäsongen 2022–2023. Fiskemöjligheterna bör därför fastställas i enlighet med detta.

(61)

Vad gäller fiskemöjligheterna för snökrabba (Chionoecetes spp.) i området runt Svalbard beviljas genom fördraget av den 9 februari 1920 angående Spetsbergen (Svalbard) (1920 års Parisfördrag) lika och icke-diskriminerande tillträde till resurserna för alla parter i det fördraget, inklusive när det gäller fiske. Unionens ståndpunkt med avseende på detta tillträde, när det gäller fiske efter snökrabba på kontinentalsockeln runt Svalbard, anges i flera verbalnoter till Norge, av vilka de senaste är daterade den 26 februari 2021, den 28 juni 2021 och den 1 augusti 2022. För att säkerställa att snökrabba runt Svalbard nyttjas på ett sätt som är förenligt med sådana icke-diskriminerande regler för förvaltning som kan fastställas av Norge, som har överhöghet och jurisdiktion i området i enlighet med de relevanta bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention och 1920 års Parisfördrag, är det lämpligt att fastställa hur många fartyg som har tillstånd att bedriva sådant fiske. Fördelningen av dessa fiskemöjligheter mellan medlemsstaterna gäller endast 2023. Det erinras om att huvudansvaret i unionen för att säkerställa efterlevnad av tillämplig rätt ligger hos flaggmedlemsstaterna.

(62)

Vad gäller fiskemöjligheterna för torsk i Svalbards vatten beviljas, genom 1920 års Parisfördrag, lika och icke-diskriminerande tillträde till resurserna för alla parter i det fördraget, inklusive när det gäller fiske. Rådet bör därför fastställa unionens kvot för torsk i Svalbards vatten och i internationella vatten i Ices-delområde 1 och Ices-sektion 2b på grundval av referens-TAC:en för nordarktisk torsk och unionens historiska fiskerättigheter. I enlighet med den politiska överenskommelsen mellan unionen och Norge om fisket i Ices-delområdena 1 och 2 av den 29 april 2022 bör Norge fastställa en torskkvot för unionsfartyg som fiskar efter torsk i Svalbards vatten till 2,8274 % av den referens-TAC som anges i landets lagstiftning, vilket också motsvarar unionens rättigheter enligt 1920 års Parisfördrag. Eftersom diskussionerna om genomförandet av den politiska överenskommelsen mellan unionen och Norge pågår är det lämpligt att unionen för första kvartalet 2023 fastställer en preliminär unionskvot för torsk i Svalbards vatten och internationella vatten i Ices-delområde 1 och Ices-sektion 2b. Nivån på denna preliminära unionskvot bör fastställas till 3 907 ton, med beaktande av unionens historiska andel vad gäller torsk i Svalbards vatten. Dessutom avser Norge att i sin lagstiftning fastställa en preliminär kvot för unionen för torsk i Svalbards vatten på denna nivå för perioden 1 januari–31 mars 2023. De preliminära kvoterna bör tilldelas medlemsstaterna i enlighet med rådets beslut 87/277/EEG (16) med nödvändiga anpassningar på grund av Förenade kungarikets utträde ur unionen och på grund av förhållandet mellan nivån på den preliminära unionskvoten och nivån på unionens andel av beståndet.

(63)

I enlighet med unionens förklaring till Bolivarianska republiken Venezuela om beviljande av fiskemöjligheter i EU:s vatten för fiskefartyg som för Bolivarianska republiken Venezuelas flagg i den exklusiva ekonomiska zonen utanför Franska Guyanas kust (17), är det nödvändigt att fastställa Venezuelas fiskemöjligheter för snapperfiskar i unionens vatten.

(64)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att bemyndiga enskilda medlemsstater att förvalta tilldelningen av fiskeansträngning i enlighet med ett system med kilowattdagar, för att tilldela ytterligare dagar till sjöss för definitivt upphörande med fiskeverksamhet och för förbättrad vetenskaplig observatörstäckning, samt för att fastställa kalkylarksformat för insamling och överföring av uppgifter om överföring av dagar till sjöss mellan fiskefartyg som för en medlemsstats flagg. Kommissionen bör utöva dessa befogenheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (18).

(65)

Mot bakgrund av att vissa bestämmelser bör tillämpas löpande och för att undvika rättsosäkerhet under perioden mellan utgången av det föregående året och den dag då förordningen om fastställande av fiskemöjligheterna för det påföljande året träder i kraft, bör bestämmelserna om förbud och fredningstider i den här förordningen fortsätta att vara tillämpliga i början av 2024, till dess att förordningen om fastställande av fiskemöjligheterna för 2024 träder i kraft. Dessutom bör sådana bestämmelser som är tillämpliga den 1 januari 2023–31 december 2024 fortsätta att tillämpas från och med början av 2025 till och med ikraftträdandet av förordningen om fastställande av fiskemöjligheterna för 2025.

(66)

För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och säkerställa utkomstmöjligheterna för unionens yrkesfiskare bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2023, med undantag för bestämmelserna om begränsningar av fiskeansträngningen, vilka bör tillämpas från och med den 1 februari 2023, och vissa bestämmelser gällande särskilda regioner, för vilka ett specifikt tillämpningsdatum bör gälla. Av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.

(67)

Vissa internationella åtgärder som skapar eller begränsar fiskemöjligheter för unionen antogs av de berörda regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna i slutet av 2022 och blev tillämpliga innan denna förordning trädde i kraft. De bestämmelser varigenom sådana åtgärder genomförs i unionsrätten bör därför tillämpas med retroaktiv verkan. Eftersom fiskeåret i CCAMLR:s konventionsområde löper från och med den 1 december till och med den 30 november och vissa fiskemöjligheter eller fiskeförbud i CCAMLR:s konventionsområde fastställs för en period som inleds den 1 december 2022, bör de relevanta bestämmelserna i denna förordning tillämpas från och med den dagen. Dessutom, eftersom fiskeåret för tandnotingar (Dissostichus spp.) i Siofas avtalsområde löper från och med den 1 december till och med den 30 november, och eftersom TAC:erna för den gruppen av arter fastställs för en period som inleds den 1 december 2022, bör TAC:erna tillämpas från och med den dagen. En sådan retroaktiv tillämpning påverkar inte principen om berättigade förväntningar, eftersom det är förbjudet för fiskefartyg som för en avtalsslutande parts flagg att fiska i CCAMLR:s konventionsområde och i Siofas avtalsområde utan tillstånd. I enlighet med Iccat-reglerna bör medlemsstaterna dessutom säkerställa att deras fiskefartyg inte sätter ut anordningar som samlar fisk under 15 dagar före fredningstidens början, dvs. från och med den 17 december 2022.