(1)

Kommissionen har lagt fram den europeiska gröna given; en strategi som bland annat syftar till att uppnå klimatneutralitet senast 2050 (1). I detta sammanhang syftar 55 % -paketet (2) till att senast 2030 minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 %. Dessutom, och mot bakgrund av Rysslands oprovocerade invasion av Ukraina och användningen av dess energiförsörjning som vapen, föreslås i REPowerEU-meddelandet (3) och -planen (4) åtgärder för att snabbt få ett slut på beroendet av ryska fossila bränslen, och hantera energikrisen genom att påskynda omställningen till ren energi och samarbeta för att uppnå ett mer motståndskraftigt energisystem.

(2)

Med tanke på att produktionen och användningen av energi står för mer än 75 % av unionens växthusgasutsläpp är utfasningen av fossila bränslen i energisystemet avgörande för att uppnå dessa mål. För att uppnå unionens klimat- och energimål genomgår energisystemet en djupgående omvandling som kännetecknas av förbättrad energieffektivitet, massiv och snabb utbyggnad av variabel produktion av förnybar energi, fler aktörer, mer decentraliserade, digitaliserade och sammanlänkade system och ökad elektrifiering av ekonomin. En sådan systemomvandling kräver mer flexibilitet, dvs. energisystemets förmåga att anpassa sig till ändrade behov i nätet och hantera variationer och osäkerhet i fråga om tillgång och efterfrågan inom alla relevanta tidsramar. Modeller (5) visar ett direkt, ibland exponentiellt, samband mellan behovet av flexibilitet (daglig, veckovis och månatlig) och utbyggnaden av förnybar produktion. Till följd av detta kommer behovet av flexibilitet att vara särskilt relevant under de kommande åren, eftersom andelen förnybar energi i elsystemet förväntas uppgå till 69 % 2030.

(3)

Nya operativa utmaningar kräver också ytterligare tjänster i det framtida elsystemet (t.ex. för balanseringstjänster och icke-frekvensrelaterade stödtjänster (6)) för att säkerställa stabilitet och tillförlitlighet och i slutändan en trygg elförsörjning.

(4)

Olika tekniker kan göra energisystemet såflexibelt som krävs, t..ex i form av energilagring, efterfrågeflexibilitet, flexibilitet på utbudssidan och sammanlänkningar. I synnerhet kan olika energilagringstekniker (t.ex. mekanisk, termisk, elektrisk, elektrokemisk och kemisk) tillhandahålla olika tjänster på olika nivåer och inom olika tidsramar. Till exempel kan värmelagring, särskilt storskalig värmelagring i fjärrvärmesystem, tillhandahålla flexibilitets- och balanseringstjänster till elnätet och ger därför en lösning för kostnadsbesparande systemintegration genom att absorbera intermittent förnybar elproduktion (t.ex. vind- och solenergi). Dessutom kan energilagringsteknik vara en teknisk lösning för att skapa stabilitet och tillförlitlighet.

(5)

Energilagring i elsystemet definieras i artikel 2.59 i direktiv (EU) 2019/944 Europaparlamentets och rådets (7) som omfattar olika tekniker. Direktiv (EU) 2019/944 behandlar energilagringens deltagande på elmarknaden, inbegripet tillhandahållande av flexibilitetstjänster på lika villkor som andra energiresurser.

(6)

Utöver elsystemet kan lagring av energi, såsom värmelagring, bidra till energisystemet på flera sätt. Energilagring som kompletterar producenter av förnybar värme och kyla som en del av individuella värmesystem och fjärrvärmesystem gör det till exempel möjligt att täcka en större andel av uppvärmningsbehovet med intermittenta och förnybara källor som fungerar vid låga temperaturer, såsom ytnära geotermisk energi, solvärme och omgivningsenergi. Att främja dessa värmesystem som drivs med förnybar energi är avgörande för att övergå från värmesystem baserade på fossila bränslen, särskilt i byggnader.

(7)

Energilagring kan spela en avgörande roll för utfasningen av fossila bränslen i energisystemet och bidra till integrering av energisystem och försörjningstrygghet. Ett koldioxidsnålt energisystem kommer att kräva betydande investeringar i alla former av lagringskapacitet. Energilagringsteknik kan underlätta elektrifieringen av olika ekonomiska sektorer, särskilt byggnader och transporter. Till exempel genom användning av elfordon och deras deltagande i balanseringen av elnätet genom efterfrågeflexibilitet (t.ex. genom att absorbera överskottsel i tider av hög förnybar produktion och låg efterfrågan). Den energi som lagras i elfordonsbatterier kan också användas effektivt för att försörja bostäder med el och bidra till att stabilisera nätet.

(8)

Energilagring, särskilt bakom mätaren, kan hjälpa konsumenter, både hushåll och industrier, att maximera egenförbrukningen av egenproducerad förnybar energi och göra det möjligt för dem att sänka sina energiräkningar.

(9)

För energisystem som är mindre sammanlänkade eller inte alls sammanlänkade, såsom öar, avlägsna områden eller EU:s yttersta randområden, kan flexibilitetsresurser, särskilt energilagring, i hög grad bidra till en övergång från importerade fossila bränslen och hantera stora kortsiktiga variationer och säsongsvariationer i försörjningen av förnybar energi.

(10)

Energilagring står inför ett antal utmaningar som kan påverka dess användning till de nivåer som krävs för att avsevärt stödja energiomställningen. Vissa av dessa utmaningar hänger samman med behovet av långsiktig synlighet och förutsägbarhet i fråga om intäkterna för att underlätta tillgången till finansiering.

(11)

Unionens elmarknad är utformad för att redan nu göra det möjligt för energilagring att användas på alla elmarknader. Detta ger en grund för att kombinera olika intäktsflöden (intäktsstapling) för att stödja bärkraften i modellen för lagringsverksamhet och möjliggöra största möjliga mervärde från energilagring för energisystemet.

(12)

I riktlinjerna för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi (8) uppmanas medlemsstaterna att införa ytterligare kriterier eller inslag i sina åtgärder för försörjningstrygghet för att främja användning av miljövänligare teknik (eller minska användningen av förorenande teknik) som krävs för att stödja uppnåendet av EU:s miljöskyddsmål. Sådana kriterier eller egenskaper förväntas öka den andel lagring som omfattas av åtgärder för försörjningstrygghet.

(13)

Systemansvariga för överföringssystem är skyldiga att ta hänsyn till potentialen för användning av energilagringsanläggningar i sin tioåriga nätutvecklingsplan (9). Det typiska driftsmönstret för energilagring – som matar in el i nätet när produktionsnivåerna är låga och förbrukar el när de är höga – kan dock utnyttjas ytterligare vid planeringen av näten. Förbrukningen från nätet när efterfrågan är som högst kan minskas genom väl utformade nätavgifter och avgiftssystem som stärker användningen av flexibilitetsverktyg såsom energilagring.

(14)

Delning av lagrad el har potential att skapa bredare fördelar för systemet genom efterfrågeflexibilitet, när slutförbrukarna får lämpliga prissignaler eller tillåts delta i flexibilitetssystem. I enlighet med direktiv (EU) 2019/944 bör samverkande slutförbrukare inte drabbas av dubbla avgifter när de tillhandahåller flexibilitetstjänster till systemansvariga som använder lagringsanläggningar framför mätaren.

(15)

Uppdateringen av de nationella energi- och klimatplanerna för 2021–2030 i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder (10) bör omfatta en högre ambition att påskynda den gröna omställningen och öka energitryggheten i linje med paketet om den europeiska gröna given (11) och REPowerEU. Uppdateringen av de nationella energi- och klimatplanerna bör också innehålla nationella mål för att öka systemflexibiliteten i enlighet med artikel 4.d.3 i den förordningen. Dessa uppdaterade nationella planer bör också innehålla relevanta politiska strategier och åtgärder för att stödja de investeringsbehov som identifierats inom ramen för REPowerEU samt den viktigaste prioriteringen att skydda EU:s konkurrenskraft och attraktionskraft i förhållande till globala partner, samtidigt som man tar hänsyn till miljöpåverkan, särskilt på livsmiljöer och ekosystem (12). De nationella energi- och klimatplanerna ger möjlighet att utforska synergier mellan energiunionens fem dimensioner (13), särskilt när det gäller fördelarna med ellagring.

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

(6)

(7)

(8)

(9)

(10)