(1)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2376 (2) beviljades ett undantag från den minsta referensstorleken för bevarande för venusmusslor med en total längd på 22 mm i Italiens territorialvatten i AKFM:s geografiska delområden 9, 10, 17 och 18, efter en gemensam rekommendation från Italien, som är den enda medlemsstat som har ett direkt förvaltningsintresse i dessa territorialvatten. Det var tillämpligt från och med den 1 januari 2017 till och med den 31 december 2019.

(2)

Genom delegerade förordning (EU) 2020/3 (3), ändrad genom delegerade förordning 2020/2237 (4), förlängdes det undantaget från och med den 1 januari 2020 till och med den 31 december 2022.

(3)

Den 18 mars 2022 lämnade Italien, i enlighet med förfarandet i artikel 15.3 i förordning (EU) 2019/1241, in en ny gemensam rekommendation till kommissionen med en begäran om undantag från bilaga IX till förordning (EU) 2019/1241 vad gäller minsta referensstorlek för bevarande för venusmusslor i samma italienska territorialvatten. Den rådgivande nämnden för Medelhavet (Medac) har rådfrågats i vederbörlig ordning och stöder den gemensamma rekommendationen.

(4)

Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) bedömde vid sin plenarsession den 21–25 mars 2022 (STECF 22–01) (5) den gemensamma rekommendation och det vetenskapliga underlag som Italien lagt fram. STECF betonade att den kommersiella biomassan har ökat eller förblivit oförändrad i 9 av de 13 områden som övervakades mellan 2017 och 2020. STECF drog slutsatsen att fångsterna av venusmusslor består av vuxna exemplar och att de venusmusslor som inte uppfyller storlekskraven och kastas överbord i första hand är vuxna som kommer att överleva efter att de grävt ned sig i havsbotten igen. STECF drog slutsatsen att den icke-könsmogna delen av populationen av venusmusslor totalt sett inte påverkas av detta fiske med det nuvarande undantaget för den minsta referensstorleken för bevarande, och att en minskning av den minsta referensstorleken för bevarande från 25 mm till 22 mm fortfarande är förenlig med målet att säkerställa skyddet av unga exemplar, i enlighet med kravet i artikel 18 i förordning (EU) 2019/1241. Dessutom har vetenskapliga rön visat att storleken vid könsmognad hos venusmusslor är mindre än 22 mm (mellan 11 och 12 mm) och att musslor som är 22 mm kan producera ett stort antal ägg, vilket skulle garantera ett hållbart utnyttjande av venusmusslor, förutsatt att en lämplig fiskeriförvaltning tillämpas. I detta sammanhang noterade STECF att utnyttjandemönstret för venusmusslor i de berörda delarna av Italiens territorialvatten gör att man kan skydda uppväxtområdet, skydda och förbättra området med reproduktionsbassänger och återaktivera fångstområden som påverkats av kustskydd och strandfodring. Kommissionen anser därför att den minsta referensstorleken för bevarande för venusmusslor på 22 mm, i kombination med de åtgärder som Italien antagit efter det att undantaget började gälla, uppfyller villkoren i artikel 15.4 d i förordning (EU) 2019/1241.

(5)

STECF drog dock slutsatsen att förvaltningsplanens olika komponenter inte gör det möjligt att bedöma de framtida effekterna av ändringen av åtgärderna avseende minsta referensstorlek för bevarande, och att det skulle krävas en populationsmodellering för att utvärdera de framtida effekterna av ändringen och för att skilja den relativa effekten av den minsta referensstorleken för bevarande från planens övriga effekter och från effekter som beror på miljöfaktorer. Italien godtog officiellt att lämna in relevanta data för en populationsmodellering.

(6)

På grundval av den information som samlats in i detta skede i den gemensamma rekommendationen, Medac-bedömningen och STECF:s bedömning (STECF 22–01) samt de åtaganden som gjorts av de italienska myndigheterna anser kommissionen att undantaget från den minsta referensstorleken för bevarande uppfyller kraven för tekniska åtgärder i artiklarna 15 och 18 i förordning (EU) 2019/1241.

(7)

Bilaga IX till förordning (EU) 2019/1241 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

I den italienska förvaltningsplanen anges att Italien noga kommer att övervaka bestånden av venusmusslor genom rapporter som ska skickas till kommissionen varje år.

(9)

De åtgärder som föreslås i den gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 18.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (6) och artikel 15.4 i förordning (EU) 2019/1241.

(10)

Eftersom de åtgärder som föreskrivs i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till fiske och unionsfartygens planering av fiskesäsongen, bör den träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.