(1)

Rådets förordning (EU) 2015/1588 (2) ger kommissionen befogenhet att genom förordningar förklara att vissa slag av stöd till företag som är verksamma inom olika sektorer, såsom stöd till förmån för miljöskydd, är förenliga med den inre marknaden och inte föremål för anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i fördraget (anmälningsskyldigheten). Förordning (EU) 2015/1588 omfattar emellertid exempelvis inte stöd till transporter på järnväg och inre vattenvägar eller multimodala transporter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 (3). Dessa sektorer har blivit allt mer relevanta på unionsnivå, inom ramen för den europeiska gröna given och strategin för hållbar och smart mobilitet enligt kommissionens ståndpunkt i dess meddelanden av den 11 december 2019 respektive den 9 december 2020.

(2)

Enligt artikel 93 i fördraget ska stöd till järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter anses vara förenligt med fördragen om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller innebär ersättning för allmän trafikplikt.

(3)

Kommissionen har tillämpat artikel 93, artikel 107.1 och artikel 108 i fördraget i ett stort antal beslut om vissa slag av statligt stöd till företag som verkar inom sektorerna för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och intermodala transporter och har utarbetat riktlinjer för bedömningen av vissa slag av statligt stöd som bedöms uppfylla behovet av transportsamordning. Enligt kommissionens erfarenhet ger sådant stöd inte upphov till någon betydande snedvridning av konkurrensen, förutsatt att stödet beviljas med grund i öppna och icke-diskriminerande förfaranden och att tydliga villkor för förenlighet kan fastställas på grundval av de erfarenheter som gjorts.

(4)

För att förenkla administrationen i fall där snedvridningen av konkurrensen är begränsad till ett minimum bör kommissionen därför ges befogenhet att genom förordningar förklara att stöd till samordning av transporter eller stöd som innebär ersättning för allmän trafikplikt i enlighet med artikel 93 i fördraget är förenligt med den inre marknaden och inte föremål för anmälningsskyldigheten.

(5)

Statligt stöd som utgör ersättning för allmän trafikplikt som gäller kollektivtrafik omfattas redan av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 (4), även i fall där en medlemsstat beslutar att tillämpa den förordningen på kollektivtrafik på inre vattenvägar och nationella marina vatten. Ersättning för allmän trafikplikt som avser kollektivtrafik bör därför undantas från tillämpningsområdet för den här förordningen.

(6)

När kommissionen antar förordningar som förklarar att vissa slag av stöd inte är föremål för anmälningsskyldigheten enligt denna förordning bör den ange stödets syfte, kategorier av stödmottagare, tröskelvärden som begränsar stödet, villkoren för kumulation av stöd samt kontrollvillkoren, och bör föreskriva eventuella ytterligare närmare villkor för att säkerställa att det stöd som omfattas av denna förordning är förenligt med den inre marknaden.

(7)

Det är viktigt för alla parter att kunna kontrollera om ett stöd beviljas i enlighet med tillämpliga regler. Insyn i statligt stöd är därför nödvändig för den korrekta tillämpningen av fördragets regler och leder till bättre efterlevnad, större ansvarsutkrävande, inbördes utvärdering och i slutändan en mer ändamålsenlig användning av offentliga medel. Därför bör varje medlemsstat vara skyldig att lämna in sammanfattningar av uppgifterna om de stödåtgärder som den genomfört och som omfattas av en förordning som antagits enligt denna förordning. För att säkerställa insyn i de åtgärder som varje medlemsstat vidtar bör dessa sammanfattningar offentliggöras av kommissionen.

(8)

Enligt artikel 108.1 i fördraget ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande granska alla befintliga stödprogram. För detta ändamål och för att säkerställa största möjliga insyn och lämplig kontroll bör varje medlemsstat registrera och sammanställa information om tillämpningen av de förordningar som antagits enligt denna förordning. Medlemsstaterna bör minst en gång per år överlämna en rapport om tillämpningen av sådana förordningar. Kommissionen bör göra dessa rapporter tillgängliga för alla övriga medlemsstater.

(9)

Innan kommissionen antar förordningar enligt denna förordning bör den ge alla personer och organisationer möjlighet att lämna synpunkter i syfte att samla in feedback som är så omfattande och representativ som möjligt. Kommissionen bör därför offentliggöra utkast till sådana förordningar.

(10)

Samråd bör hållas med den rådgivande kommittén för statligt stöd, inrättad genom förordning (EU) 2015/1588, samtidigt som utkastet till förordning enligt den här förordningen offentliggörs. För att säkerställa insyn bör dock utkastet till förordning samtidigt offentliggöras på kommissionens webbplats.

(11)

Kontrollen av beviljandet av stöd inbegriper en rad mycket komplicerade faktiska, rättsliga och ekonomiska överväganden i en omgivning som ständigt förändras. Kommissionen bör därför regelbundet ompröva vilka slag av stöd som inte ska vara föremål för anmälningsskyldigheten. Kommissionen bör därför vart femte år lägga fram en utvärderingsrapport om tillämpningen av denna förordning för Europaparlamentet och rådet.