(1)

I artikel 220 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (3) (budgetförordningen) föreskrivs att kommissionen ska ges befogenhet, i den relevanta grundläggande rättsakten, att låna upp belopp för unionens eller Euratoms räkning i syfte att låna ut motsvarande belopp till mottagande medlemsstater eller tredjeländer på de villkor som gäller för upplåningen. I det avseendet matchas kassaflödena mellan de upplånade medlen och lånen ett-till-ett. Detta innebär att unionen måste genomföra marknadstransaktioner på grundval av utbetalningsbehoven för varje enskilt utlåningsfall, vilket begränsar möjligheten att på ett sammanhängande sätt planera olika upplåningstransaktioner och att anpassa löptider för att optimera kostnaderna.

(2)

Finansiering av enskilda program för ekonomiskt stöd genom separata finansieringsmetoder leder till kostnader och komplexitet eftersom olika program för ekonomiskt stöd konkurrerar om ett begränsat antal finansieringsmöjligheter. Det splittrar utbudet av unionens skuldinstrument och minskar likviditeten och investerarnas intresse för de separata programmen, trots att alla unionens skuldinstrument har samma höga kreditkvalitet. Ekonomiskt stöd bör således organiseras inom ramen för en enda finansieringsmetod som ökar likviditeten för unionens obligationer och gör unionens emissioner mer attraktiva och kostnadseffektiva.

(3)

Behovet av en enda finansieringsmetod betonas särskilt när det gäller ekonomiskt stöd till Ukraina givet dess akuta finansieringsbehov. Den senaste tidens erfarenheter av Ukrainas finansieringsbehov har belyst nackdelarna med en splittrad strategi för hur unionens skuldinstrument ska organiseras. För att stärka unionens ställning som utgivare av eurodenominerade skuldinstrument är det av yttersta vikt att alla nya emissioner organiseras genom en enda finansieringsmetod.

(4)

Modellen för en enda finansieringsmetod, och de flesta delar av den infrastruktur som behövs för dess genomförande, har redan fastställts i form av en diversifierad finansieringsstrategi enligt rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 (4). Den strategin har gjort det möjligt att framgångsrikt mobilisera medel för bidrag och lån enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (5) och för ett antal andra unionsprogram som anges i rådets förordning (EU) 2020/2094 (6). Med tanke på den förväntade komplexiteten hos de transaktioner som krävs för att tillgodose Ukrainas akuta finansieringsbehov, och för att föregripa eventuella framtida upp- och utlåningstransaktioner, är det lämpligt att fastställa en diversifierad finansieringsstrategi som den enda finansieringsmetoden för genomförande av upplåningstransaktioner.

(5)

Användningen av en diversifierad finansieringsstrategi bör möjliggöra ett flexibelt genomförande av finansieringsprogrammet, samtidigt som principerna om budgetneutralitet och budgetbalans i artikel 310.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) iakttas fullt ut. Finansieringsprogrammets kostnader bör bäras fullt ut av stödmottagarna på grundval av en enda metod för kostnadsfördelning som säkerställer en öppen och proportionell fördelning av kostnaderna. Återbetalningsskyldigheterna bör ligga kvar hos mottagarna av det ekonomiska stödet, i enlighet med artikel 220.5 e i budgetförordningen.

(6)

Genomförandet av en diversifierad finansieringsstrategi skulle kräva en enda uppsättning regler för alla upp- och utlåningsprogram som är beroende av den. Dessa regler bör därför läggas till i de övergripande finansiella regler som fastställs i budgetförordningen, som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget.

(7)

En diversifierad finansieringsstrategi bör ge kommissionen större flexibilitet när det gäller tidpunkten och löptiden för enskilda finansieringstransaktioner och möjliggöra regelbundna och stabila utbetalningar till olika mottagarländer. En sådan strategi bör baseras på en sammanläggning av finansieringsinstrument. Detta skulle ge kommissionen flexibilitet att organisera utbetalningarna till stödmottagarna oberoende av marknadsvillkoren vid tidpunkten för utbetalningen, samtidigt som risken för att kommissionen skulle behöva anskaffa fasta belopp under instabila eller ogynnsamma förhållanden minskas.

(8)

Att ge kommissionen den flexibiliteten skulle kräva att en gemensam likviditetspool inrättades. En sådan centraliserad likviditetsfunktion skulle göra unionens finansieringskapacitet mer resilient, och kapabel att stå emot tillfälliga obalanser mellan alla in- och utflöden, på grundval av en solid kapacitet för likviditetsprognoser.

(9)

Kommissionen bör genomföra alla nödvändiga transaktioner som syftar till en regelbunden närvaro på kapitalmarknaden, till att optimera finansieringskostnaderna och till att underlätta transaktioner med unionens och Euratoms skuldinstrument.

(10)

Vid utvidgning av den diversifierade finansieringsstrategin till ett bredare spektrum av program är det därför lämpligt att kommissionen fastställer de nödvändiga arrangemangen för dess genomförande. Dessa arrangemang bör omfatta en styrningsram, förfaranden för riskhantering och en metod för kostnadsfördelning som bör respektera artikel 220.5 e i budgetförordningen. För att säkerställa transparens bör kommissionen regelbundet och på ett heltäckande sätt informera Europaparlamentet och rådet om alla aspekter av sin upplånings- och skuldförvaltningsstrategi.

(11)

Budgetförordningen bör därför ändras.

(12)

När det gäller redan beviljat ekonomiskt stöd och ekonomiskt stöd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… (7) inrättande av ett instrument för stöd till Ukraina för 2023 (makroekonomiskt stöd +), bör den här förordningen av rättssäkerhets- och tydlighetsskäl endast tillämpas på program för ekonomiskt stöd vars grundläggande rättsakter träder i kraft den 9 november 2022 eller senare.

(13)

Med beaktande av den brådska som föranleds av de exceptionella förhållanden som förorsakats av Rysslands oprovocerade och oberättigade anfallskrig mot Ukraina, anses det lämpligt att åberopa det undantag från tidsfristen på åtta veckor som föreskrivs i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, EUF-fördraget och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(14)

Mot bakgrund av situationen i Ukraina bör denna förordning av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.