(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 (2) fastställs gränsvärden för vissa främmande ämnen, inbegripet kvicksilver, i livsmedel.

(2)

Den 22 november 2012 antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) ett yttrande om kvicksilver och metylkvicksilver i livsmedel (3). I det yttrandet fastställde livsmedelsmyndigheten ett tolerabelt veckointag på 4 μg/kg kroppsvikt för oorganiskt kvicksilver och 1,3 μg/kg kroppsvikt för metylkvicksilver (båda uttryckta som kvicksilver) och konstaterade att exponeringen via kosten i den 95:e percentilen ligger nära eller över det tolerabla veckointaget för alla åldersgrupper. Storkonsumenter av fisk, vilka kan omfatta gravida kvinnor, kan inta upp till cirka sex gånger det tolerabla veckointaget. Foster utgör den mest utsatta gruppen. I yttrandet konstaterade livsmedelsmyndigheten att exponering för metylkvicksilver över det tolerabla veckointaget kan vara en hälsorisk, men rekommenderade att de gynnsamma effekterna av fiskkonsumtion beaktas om åtgärder för att minska exponering för metylkvicksilver övervägs.

(3)

Den 27 juni 2014 antog livsmedelsmyndigheten ett yttrande om hälsofördelarna med konsumtion av fisk och skaldjur i förhållande till hälsoriskerna i samband med exponering för metylkvicksilver (4). I det yttrandet granskade livsmedelsmyndigheten fisks och skaldjurs roll i europeisk kost och utvärderade de gynnsamma effekterna av fisk- och skaldjurskonsumtion i förhållande till hälsoresultaten, inklusive vilka effekter fisk- och skaldjurskonsumtion under graviditet har på nervsystemets funktionella utveckling hos barn och på risken för hjärt- och kärlsjukdomar hos vuxna. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att intag av runt 1–2 portioner fisk och/eller skaldjur per vecka och upp till 3–4 portioner per vecka under graviditet har kopplats till en bättre funktionell utveckling av nervsystemet hos barn jämfört med ingen fisk- och skaldjurskonsumtion. Sådana mängder har även kopplats till minskad dödlighet till följd av kranskärlssjukdomar hos vuxna.

(4)

Den 19 december 2014 antog livsmedelsmyndigheten ett uttalande om fördelarna med fisk- och skaldjurskonsumtion jämfört med riskerna med metylkvicksilver i fisk och skaldjur (5), där den konstaterade att konsumtionen av fisk- och skaldjursarter med en hög kvicksilverhalt bör begränsas för att uppnå de fördelar med fisk- och skaldjurskonsumtion som är kopplade till 1–4 portioner fisk per vecka och för att skydda barn mot metylkvicksilvers toxiska effekter på nervsystemets utveckling.

(5)

Med beaktande av resultaten av livsmedelsmyndighetens vetenskapliga yttranden och uttalande bör gränsvärdena för kvicksilver ses över, för att ytterligare minska exponering via kosten för kvicksilver i livsmedel.

(6)

Eftersom de senaste uppgifterna om förekomsten visar att det finns marginal att sänka gränsvärdena för kvicksilver i flera fiskarter, bör gränsvärdena för dessa fiskarter ändras i enlighet med detta.

(7)

Mot bakgrund av de relaterade hälsoriskerna bör de nuvarande värdena för kvicksilver i haj och svärdfisk behållas, i avvaktan på ytterligare uppgifter, vetenskapliga bedömningar och kunskap om hur effektiva råden avseende förbrukning är för att minska exponeringen.

(8)

Codex Alimentarius fastställer ett gränsvärde på 0,1 mg/kg för kvicksilver i salt (6). Samma gränsvärde bör fastställas i unionslagstiftningen.

(9)

Förordning (EG) nr 1881/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

Eftersom vissa livsmedel som omfattas av denna förordning har lång hållbarhetstid är det lämpligt att föreskriva en övergångsperiod under vilken sådana livsmedel som inte uppfyller de nya gränsvärdena och som lagligen har släppts ut på marknaden före dagen för denna förordnings ikraftträdande får finnas kvar på marknaden.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.