(1)

I enlighet med artikel 11.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska medlemsstaterna minska det direktstödsbelopp som ska beviljas en jordbrukare i enlighet med avdelning III kapitel 1 i den förordningen under ett visst kalenderår med minst 5 % av den del av beloppet som överstiger 150 000 euro. I enlighet med artikel 7.2 i den förordningen ska det beräknade resultatet av den minskningen göras tillgängligt som extrastöd för åtgärder inom ramen för landsbygdsutveckling.

(2)

I enlighet med artikel 11.6 fjärde stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 anmälde medlemsstaterna senast den 1 augusti 2021 sina beslut till kommissionen om minskning av direktstödsbeloppen och det efterföljande beräknade resultatet av minskningen för kalenderåret 2022. Anmälningar från Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Italien, Lettland, Ungern, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien och Finland angav ett beräknat resultat som är större än noll.

(3)

I enlighet med artikel 14.1 sjunde stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 har Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Grekland, Frankrike, Lettland och Nederländerna senast den 1 augusti 2021 underrättat kommissionen om sina beslut att göra en viss andel av sina årliga nationella tak för räkenskapsåret 2023 tillgängliga som extrastöd enligt Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) under kalenderåret 2022.

(4)

I enlighet med i artikel 14.2 sjunde stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 har Kroatien, Luxemburg, Ungern, Malta, Polen och Portugal senast den 1 augusti 2021 underrättat kommissionen om sina beslut att göra en viss procentandel av 2023 års Ejflu-anslag tillgängligt som direktstöd för kalenderåret 2022.

(5)

Därför måste bilagorna II och III till förordning (EU) nr 1307/2013 anpassas så att de årliga nationella taken och de årliga nettotaken för direktstöd återspeglar de beslut som fattats av Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Lettland, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien och Finland.

(6)

Bilagorna II och III till förordning (EU) nr 1307/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Eftersom de ändringar som görs genom denna förordning påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 1307/2013 för år 2022, bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2022.