(1)

Kommissionen antog den 10 april 2008 rekommendation 2008/416/EG (1) om förvaltningen av immateriella rättigheter i samband med kunskapsöverföring och regler för god praxis för universitet och andra offentliga forskningsorganisationer. Rådet välkomnade och stödde rekommendationen och reglerna för god praxis i sin resolution av den 30 maj 2008 (2). Tillsammans gav rekommendationen och reglerna för god praxis stimulans till många offentligt finansierade kunskapsproducenter. Vissa medlemsstater har gjort strategiska investeringar i infrastrukturer och tjänster för kunskapsöverföring, såsom kontor för tekniköverföring och andra mellanhänder, och vissa har genomfört särskilda strategier för immateriella rättigheter. Ytterligare verksamhet för att främja kunskapsöverföring på unionsnivå har utvecklats som en del av innovationsunionen (2010).

(2)

I rådets slutsatser av den 29 maj 2018 om att öka kunskapsspridningen i EU, ansåg rådet att unionen måste dra full nytta av den relevanta vetenskapliga och tekniska kunskap som produceras i unionen och säkerställa en effektivare överföring av resultaten av forsknings- och innovationsprojekt till samhället och näringslivet för att maximera effekterna av investeringar i forskning och innovation. Rådet uppmanade också medlemsstaterna att intensifiera sina insatser för att undersöka och utbyta bästa praxis om kunskapsöverföring och uppmanade kommissionen att utarbeta och genomföra en strategi för spridning och utnyttjande av resultaten av forsknings- och innovationsprojekt för att ytterligare öka deras tillgänglighet och användning och påskynda deras potentiella utnyttjande.

(3)

Kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 med titeln En ny industristrategi för EU, och uppdateringen 2021, underströk vikten av förvaltning av immateriella rättigheter, särskilt genom att öka forskarsamfundets medvetenhet om immateriella rättigheter, och aviserade en strategi för standardisering för att stödja en mer självsäker inställning avseende unionens intressen. Bland de viktigaste prioriteringarna i unionens handlingsplan av den 25 november 2020 (3) till stöd för unionens återhämtning och resiliens ingår att uppmuntra en effektiv användning och spridning av immateriella rättigheter samt säkerställa bättre tillgång till och delning av immaterialrättsligt skyddade tillgångar i kristider.

(4)

I unionens strategi för standardisering betonas vikten av att ge strategisk informationsspridning riktad till forskare och innovatörer om standardisering och att tidigt engagera aktörer inom forskning och innovation i standardiseringen som ett sätt att bygga upp relevant expertis och relevanta färdigheter. I strategin anges också att kommissionen kommer att utarbeta en praxissamling för forskare om standardisering för att stärka kopplingen mellan standardisering och forskning och innovation.

(5)

I rådets slutsatser av den 1 december 2020 om Det nya europeiska forskningsområdet konstaterades att ytterligare ansträngningar krävs för att omsätta unionens immateriella och vetenskapliga tillgångar i nya produkter och tjänster som uppfyller samhällets krav. Rådet välkomnade kommissionens initiativ att se över rekommendation 2008/416/EG i enlighet med den nya industristrategin för EU.

(6)

Rådets slutsatser av den 28 maj 2021 om En fördjupning av det europeiska forskningsområdet: att skapa attraktiva och hållbara karriärer och arbetsvillkor för forskare och göra kompetenscirkulation till ett faktum betonade vikten av att stödja reformer av de nationella forskningssystemen för att säkerställa att forskarkarriärer är attraktiva och ta itu med skillnaderna i lönenivåer samtidigt som belönings- och bedömningssystemen förbättras.

(7)

I rådets rekommendation (EU) 2021/2122 (4) om en pakt för forskning och innovation i Europa identifieras kunskapsutnyttjande som ett av de prioriterade områdena för gemensamma åtgärder till stöd för det europeiska forskningsområdet. I pakten konstateras också värdeskapande och samhälleliga och ekonomiska effekter vara en del av de gemensamma värden och principer för forskning och innovation i unionen som medlemsstaterna bör beakta när de utvecklar sina forsknings- och innovationssystem.

(8)

Det europeiska forskningsområdets politiska agenda för 2022–2024, som bifogas rådets slutsatser av den 26 november 2021 om den framtida styrningen av det europeiska forskningsområdet, inkluderar åtgärden Förbättra EU:s riktlinjer för ett bättre kunskapsutnyttjande. Åtgärdens första resultat ska vara att ”utveckla och godkänna riktlinjer för kunskapsutnyttjande”. Den omfattar också utarbetandet av regler för god praxis för smart användning av immateriella rättigheter och regler för god praxis för forskare om standardisering, vilka ska ge mer detaljerad vägledning om hur vissa aspekter av kunskapsutnyttjande ska genomföras.

(9)

Öppen vetenskap, som är ett synsätt på den vetenskapliga processen som baseras på öppet samarbete, verktyg och kunskapsspridning, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (5), är en standardmetod för arbete inom unionens ramprogram för forskning och innovation och identifieras som ett annat prioriterat område för gemensamma åtgärder i rekommendation (EU) 2021/2122. I kommissionens rekommendation (EU) 2018/790 (6) uppmanas medlemsstaterna att fastställa och genomföra nationella strategier för spridning av och öppen tillgång till vetenskapliga publikationer och för hantering av forskningsdata, särskilt genom det europeiska öppna forskningsmolnet. I slutrapporten från den politiska plattformen för öppen vetenskap (7) anges en ökad medvetenhet om värdet av immateriella rättigheter och förvaltningen av immateriella tillgångar såsom element som bör ingå i ett delat forskningssystem för innovation. I rådets slutsatser av den 10 juni 2022 om Bedömning av forskning och genomförande av öppen vetenskap, påpekas att utvecklingen av forskningsbedömningssystemen i Europa bland annat bör ta hänsyn till kunskapsutnyttjande.

(10)

I kommissionens meddelande av den 19 februari 2020, med titeln En EU-strategi för data, uppmanas den offentliga sektorn och näringslivet att ta vara på den möjlighet som data utgör för samhällets och ekonomins bästa, och det konstateras att den potential som data erbjuder bör användas för att tillgodose enskilda personers behov och därmed skapa värde för ekonomin och samhället. Datadriven innovation kan medföra enorma fördelar för befolkningen, t.ex. genom bättre individualiserad medicin och ny rörlighet och genom dess bidrag till den europeiska gröna given.

(11)

I kommissionens meddelande av den 29 april 2021, med titeln Bättre lagstiftning: samarbete för att skapa bättre lagar, understryks att vetenskapliga belägg är en av hörnstenarna i bättre lagstiftning, av stor betydelse för att upprätta en noggrann beskrivning av problemet, verklig förståelse av orsakssambandet och därmed av interventionslogiken, och för att utvärdera effekterna. Forskning av hög kvalitet kan inte utföras under en mycket kort tidsperiod; för att relevanta belägg ska finnas tillgängliga när de behövs krävs därför att behovet av belägg förutses och samordnas bättre. Det innebär också att forskarsamhället bättre mobiliseras och engageras i lagstiftningsprocessen.

(12)

Att främja övergripande färdigheter såsom entreprenörskap, kreativitet, kritiskt tänkande och samhällsengagemang hör till målen i kommissionens meddelanden om att förverkliga det europeiska området för utbildning senast 2025, om en europeisk universitetsstrategi och Den europeiska kompetensagendan för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft. Den strategiska ramen för det europeiska området för utbildning främjar samarbete och ömsesidigt lärande mellan medlemsstaterna och nyckelintressenter, t.ex. i form av arbetsgrupper.

(13)

Forsknings- och innovationsekosystemet har förändrats i grunden sedan rekommendation 2008/416/EG, som huvudsakligen var riktad till offentliga forskningsorganisationer (8). En uppdatering behövs, med fokus på att maximera värdet av alla kunskapstillgångar som genereras av olika typer av aktörer i ett dynamiskt forsknings- och innovationsekosystem. Nya utmaningar och ny utveckling bör hanteras, såsom alltmer komplexa värdekedjor för kunskap, nya marknadsmöjligheter som skapas av ny teknik, nya former av samarbete mellan näringslivet och den akademiska världen och mellan den offentliga sektorn och den akademiska världen, medborgarnas delaktighet, samt utländsk inblandning i forskning och innovation och ömsesidighet i förvaltningen av immateriella tillgångar inom ramen för internationellt samarbete inom forskning och innovation.

(14)

Förekomsten av många olika kanaler och verktyg för kunskapsutnyttjande (9) bör återspeglas i syfte att hantera hållbarhet, sociala utmaningar och andra sektoriella politiska prioriteringar samt för att uppmuntra tvärvetenskapliga samarbeten, inte bara inom traditionell kunskapsöverföring inom tekniska områden, utan även inom ämnesområden som samhällsvetenskap, humaniora och konst, inbegripet genom att kopplingarna mellan socialpolitik, miljöpolitik och ekonomisk politik beaktas.

(15)

Syftet med de vägledande principerna för kunskapsutnyttjande bör vara att anta en gemensam linje för åtgärder och politiska initiativ för att förbättra kunskapsutnyttjandet i unionen, särskilt genom att a) utvidga tillämpningsområdet avseende aktörer och verksamhet i förhållande till rekommendation 2008/416/EG, b) fokusera på hela forsknings- och innovationsekosystemet och dess kopplingar, på gemensamt skapande aktörer emellan och på skapandet av samhälleligt värde, c) utvidga deras omfattning till förvaltning av immateriella tillgångar och betona vikten av att utveckla en entreprenörskultur och entreprenöriella metoder och färdigheter, och d) framhålla nya behov för att öka effekterna av forskning och innovation, såsom att åtgärda nya och varaktiga politiska utmaningar, öka medborgarnas engagemang och utbyta bästa praxis mellan olika aktörer inom forskning och innovation.

(16)

Huvudbegreppen i de vägledande principerna för kunskapsutnyttjande bör definieras på följande sätt:

Kunskapsutnyttjande: Processen att skapa ett socialt och ekonomiskt värde av kunskap genom att koppla samman olika områden och sektorer och genom att omvandla data, know-how och forskningsresultat till hållbara produkter, tjänster, lösningar och kunskapsbaserade strategier som gynnar samhället. Fokuset på kunskapsutnyttjande gör det nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet för rekommendation 2008/416/EG till att omfatta hela forsknings- och innovationsekosystemet och dess allt större aktörsmångfald.

Kunskapsutnyttjande är ett paradigmskifte som medför nya aspekter som kommer att maximera värdet av befintlig och framtida forskning och innovation och av kunskapstillgångar, inklusive underförstådd kunskap; underförstådd kunskap är all kunskap som inte kan kodifieras och överföras som information genom dokumentation, akademiska dokument, föreläsningar, konferenser eller andra kommunikationskanaler. Sådan kunskap överförs mer effektivt bland individer med ett gemensamt socialt sammanhang och fysisk närhet. (10). Kunskapsutnyttjande kommer att leda till fördelar för beslutsfattandet och till nya sätt att övervaka och utvärdera forskning och innovation genom utveckling av indikatorer och mätverktyg. Det kommer att påverka finansieringen av forskning och innovation och tillföra mervärde till vetenskap och forskning och dess resultat. Kunskapsutnyttjande kräver deltagande av aktörerna i forsknings- och innovationsekosystemet och användare/mottagare av kunskap och innovation, med särskild tonvikt på användning, vidareutnyttjande och korsbefruktning av kunskap mellan olika sektorer till gagn för samhället. Det är därför ett bredare begrepp än spridning, som innebär att kunskap och resultat görs kända och tillgängliga. Slutligen väntas kunskapsutnyttjandet bidra till genomförandet av Förenta nationernas mål för hållbar utveckling (11) och den europeiska gröna given.

Immateriella tillgångar: Anses omfatta alla resultat, tjänster eller produkter som genereras av verksamhet inom forskning och innovation, såsom patent, upphovsrätt, varumärken, publikationer, data, know-how, prototyper, processer, metoder, teknik, uppfinningar, programvara eller affärsmodeller. Ett utvidgat tillämpningsområde i stället för en snäv inriktning på förvaltning och skydd av immateriella rättigheter kommer också att utöka möjligheterna att skapa värde. För att utnyttja det fulla värdet av de immateriella tillgångar som skapas av verksamhet inom forskning och innovation måste organisationer som bedriver verksamhet inom forskning och innovation förvalta immateriella tillgångar i vid bemärkelse, både sådana immateriella tillgångar som kan skyddas rättsligt, såsom patent, upphovsrätt och varumärken, och andra immateriella tillgångar som kan användas vid utnyttjandet. Detta kräver utveckling av förvaltningsstrategier och främjande av särskilda och övergripande färdigheter för att dra full nytta av de immateriella tillgångar som genereras. Effektiv förvaltning av immateriella tillgångar är avgörande för kunskapsutnyttjande.

(17)

Öppenhet som princip stöder värdeskapande, och användning av verktyg för förvaltning av immateriella tillgångar kan leda till bättre användning av resultat, positivt bidra till innovation och öka det övergripande mervärdet av vetenskapliga resultat (12). Under förutsättning att bestämmelserna om immateriella rättigheter iakttas är det, med utgångspunkt i principen ”så öppen som möjligt och så stängd som nödvändigt”, viktigt att erkänna att både öppen vetenskap och öppen innovation, varvid den grundläggande förutsättningen för öppen innovation är att öppna innovationsprocessen för alla aktiva aktörer så att kunskap kan cirkulera friare och omvandlas till produkter och tjänster som skapar nya marknader och främjar en starkare entreprenörskultur (13), använder och utnyttjar verktygen för förvaltning av immateriella tillgångar. En förnuftig användning av forskningsresultat för att skapa samhällsekonomiska fördelar kommer också att öka det övergripande värdet och betydelsen av vetenskaplig forskning för samhället.

(18)

Entreprenöriella metoder, processer, kompetenser och färdigheter och sådana som underlättar engagemanget med medborgare, det civila samhället och beslutsfattare är nödvändiga komponenter i framgångsrika initiativ för kunskapsutnyttjande. För att omvandla kunskap till nytt värde, oavsett om det rör sig om inkrementella eller banbrytande innovationer, evidensbaserat beslutsfattande eller medborgarnas välbefinnande, krävs proaktivt/entreprenöriellt och samskapande/sektorsövergripande engagemang och attityder, praxis eller kulturer i kombination med entreprenörsinsatser i vissa eller alla skeden av utnyttjandeprocessen. På så sätt skulle utnyttjandeprocessen kunna inspirera till justeringar i utbildningssystemen och forskares karriärer så att de bättre tillgodoser de färdigheter, kompetenser och beteenden som skulle leda till ökad kreativitet och skapande av samhälleligt värde. Att utveckla och använda entreprenöriella strategier, och strategier inriktade på mångfald och engagemang/samarbete är därför avgörande för att utnyttjande ska vara effektivt.

(19)

Entreprenöriella processer och metoder är experimentbaserade upptäckter och samskapade åtgärder som överskrider organisatoriska gränser och inbegriper många kompletterande kompetenser. Här betraktas entreprenörsprocessen som en upptäcktsdriven metod för att ta itu med marknads- och samhällsrelaterade utmaningar och möjligheter genom att experimentellt utveckla och utnyttja immateriella tillgångar för att skapa nya och användbara värden (innovationer) för en viss uppsättning intressenter. Sådana processer och metoder kräver nödvändiga färdigheter och resurser för socialt företagande för att underlätta spridningen av social kunskap utöver kommersialisering. Genom att använda den öppna samordningsmetoden för nätverk, verktyg och instrument från det europeiska forskningsområdet och den strategiska ramen för det europeiska området för utbildning kommer kunskapsutnyttjande och utvecklingen av därmed relaterade färdigheter att stimuleras.

(20)

De vägledande principerna bör därför omfatta utveckling, användning och förvaltning av entreprenöriella metoder, processer och färdigheter på alla samhällsnivåer i de privata och offentliga sektorer som deltar i kunskapsutnyttjande. Denna nya omfattning kräver att beslutsfattarna anpassar sina politiska mål i enlighet med detta och inför nya strategier som är nödvändiga för kunskapsutnyttjande. De vägledande principerna syftar till att hjälpa beslutsfattare i medlemsstaterna att uppfylla sådana krav.

(21)

De vägledande principerna i denna rekommendation bör därför avse politiska initiativ som riktar sig till alla kategorier av ekosystemaktörer som deltar i verksamhet inom forskning och innovation, såsom

(22)

De vägledande principerna bör formuleras så att de kan tillämpas på alla eller de flesta av de kategorier som anges i skäl 21. Genomförandet av de vägledande principerna bör anpassas till målaktörerna genom dokument med regler för god praxis, närmare bestämt regler för god praxis för smart användning av immateriella rättigheter och regler för god praxis för forskare om standardisering. Vid behov kan andra relevanta dokument med regler för god praxis utarbetas tillsammans med intressenter.

(23)

De vägledande principerna bör vara icke-bindande. Tillämpningen av dem bör respektera internationell rätt, unionsrätt och nationell rätt, och de bör beaktas i ansträngningar för att göra unionens rättsliga ram till ett stöd för kunskapsutnyttjande. De vägledande principerna bör tillämpas med sikte på största möjliga samhällsanvändning och bidra till ett hållbart samhälle i enlighet med unionens riktlinjer för hantering av utländsk inblandning inom forskning och innovation (14). Om möjligt, och beroende på sammanhanget, bör utnyttjandet ske med beaktande av behoven i och fördelarna för samhället, utöver traditionella vinstdrivande faktorer. Ett exempel är socialt ansvarsfull licensiering, där licensiering av immateriella tillgångar bör säkerställa att prissättningen av slutprodukterna och sluttjänsterna inte undergräver tillgängligheten. Fokus för de vägledande principerna bör ligga på att maximera värdet av forsknings- och innovationsinvesteringar utöver traditionell kunskapsöverföring och på att involvera alla aktörer i forsknings- och innovationsekosystemet.

(24)

Kunskapsutnyttjande är en komplex process som kräver betydande resurser för att säkerställa att den nödvändiga spännvidden av färdigheter och skalbar kapacitet utvecklas och upprätthålls i unionen. Det kommer att krävas fortsatta och mer omfattande investeringar i utvecklingen av kunskapsöverföring och förmedlare och handledare som fungerar som mellanhänder mellan relevanta forsknings- och innovationsaktörer. Det är särskilt viktigt att uppmuntra små och medelstora företag att medverka genom starka nationella och regionala innovationsekosystem. Dessutom bör proaktivitet inom nystartade företag och expanderande företag av alla storlekar uppmuntras, och industriella partner bör övertygas att vara öppna för att ta risker.