(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2022/2434 (2) införs den diversifierade finansieringsstrategin som en enda finansieringsmetod för genomförandet av de upplånings- och skuldförvaltningstransaktioner som kommissionen genomför i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (budgetförordningen). Efter ikraftträdandet av förordning (EU, Euratom) 2022/2434 ska den diversifierade finansieringsstrategin tillämpas på program för ekonomiskt stöd för vilka de grundläggande rättsakterna träder i kraft den 9 november 2022 eller senare.

(2)

Kommissionen bör fastställa de nödvändiga åtgärderna för genomförande av den diversifierade finansieringsstrategin. Tillämpningen av den diversifierade finansieringsstrategin kräver att ett antal regler antas för att fastställa fördelningen av respektive kostnader till de relevanta programmen för ekonomiskt stöd, vilket bör säkerställa att alla kostnader som unionen ådrar sig och som har samband med ekonomiskt stöd kommer att belasta stödmottagaren.

(3)

Metoden för kostnadsfördelning i samband med genomförandet av den diversifierade finansieringsstrategin inom ramen för Next Generation EU (NGEU) har fastställts genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/1095 (3). Dessa arrangemang bör utvidgas till att omfatta upplånings- och skuldförvaltningstransaktioner som genomförs inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin i enlighet med artikel 220a i budgetförordningen.

(4)

Återbetalningsskyldigheterna bör ligga kvar hos mottagarna av det ekonomiska stödet, i enlighet med artikel 220.5 e i budgetförordningen och i linje med budgetprinciperna om sund ekonomisk förvaltning och balans. Alla kostnader bör belasta stödmottagarna på grundval av en enda metod för kostnadsfördelning som säkerställer en öppen och proportionell fördelning av kostnaderna.

(5)

Metoden för kostnadsfördelning bör säkerställa att kostnader som uppstått hos en kategori av mottagare inte korssubventioneras med en annan. Lånekostnader bör helt och hållet påföras mottagarna av dessa lån, å ena sidan, och kostnader för icke återbetalningspliktigt stöd till EU:s budget, å andra sidan, bör baseras på faktiska kostnader för att anskaffa och betala ut respektive andel av medlen till de olika stödmottagarna. Metoden bör omfatta alla kostnader som kommissionen ådrar sig för upplånings- och skuldförvaltningstransaktioner, inbegripet alla administrativa kostnader, och bör säkerställa att olika kategorier av kostnader beräknas för varje utbetalning.

(6)

För att säkerställa rättvis och lika behandling av stödmottagare bör kommissionen införa en gemensam och enhetlig metod för kostnader, som är tillämplig på alla typer av utbetalningar (både på dem som återbetalas genom unionens budget och dem som återbetalas av stödmottagarna), och som påför stödmottagarna kostnader på grundval av den andel av medlen som erhållits.

(7)

När denna metod för beräkning och fördelning av kostnader används bör man skilja mellan tre kategorier av kostnader: finansieringskostnader, kostnader för likviditetsförvaltning och administrativa kostnader. Finansieringskostnaden härrör från ränta och andra avgifter som kommissionen måste betala för de olika instrument som emitterats för att finansiera utbetalningarna i fråga. Kostnaderna för likviditetsförvaltning, är de kostnader som uppkommer till följd av belopp som tillfälligt hålls på likviditetskonton som reserver för framtida betalningar. Dessa löpande operativa omkostnader är ett inneboende inslag i den diversifierade finansieringsstrategin och bör fördelas rättvist mellan alla stödmottagare. Den tredje kostnadskategorin är administrativa kostnader för att bygga upp den tekniska och operativa kapaciteten att genomföra en diversifierad finansieringsstrategi och som helt klart uppstår till följd av genomförandet av den diversifierade finansieringsstrategin.

(8)

Kostnaderna ska fördelas rättvist och proportionellt genom uppdelning av utbetalningar och tillhörande finansieringsinstrument i tidsperioder (tidskomponenter). Utbetalningar och därmed sammanhängande upplåningstransaktioner som redan gjorts inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin, och som redan har tilldelats tidskomponenter, ska inte påverkas av att utbetalningar inom ramen för program för ekonomiskt stöd som omfattas av artikel 220a i budgetförordningen läggs till. När sådana låneutbetalningar har inletts kommer fortsättningsvis alla utbetalningar som finansieras genom den diversifierade finansieringsstrategin att kostnadsberäknas och fördelas på samma sätt. Den största fördelen med detta tillvägagångssätt är att finansieringskostnaden är densamma för alla utbetalningar som hänförs till samma tidskomponent, vilket säkerställer att upplåningen är anpassad till utbetalningsbehoven.

(9)

Det bör säkerställas att kostnadsfördelningen inte påverkas av något av de program som omfattas av kostnadsfördelningsmetoden. Kostnadsfördelningsmetoden skulle från och med antagandet gälla för upplåning inom ramen för Next Generation EU och lån enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2463 (4), som har liknande löptid och struktur. Därför är det möjligt att inkludera dem inom samma tidskomponenter. Om ett nytt program för ekonomiskt stöd inrättas, med en annan varaktighet och struktur, som sannolikt kommer att påverka kostnaderna, bör denna metod ses över på lämpligt sätt.

(10)

Beräkningen av de finansieringskostnader som följer av upplåningstransaktioner bör baseras på kostnaderna för alla upplåningstransaktioner under sexmånadersperioden runt tidpunkten för utbetalningen. Denna uppdelning av finansieringskostnaderna är nödvändig för att säkerställa att den finansieringskostnad som belastar utbetalningen är nära kopplad till de marknadsräntor som gällde vid den tidpunkt då utbetalningen gjordes. Detta innebär att den exakta finansieringskostnaden fastställs först när upplåningspoolen är klar vid utgången av sexmånaderskomponenten, men vägledande priser kommer att finnas tillgängliga för låntagarna före den slutliga kostnadsberäkningen. Låntagare eller EU-budgeten, när det gäller externa inkomster avsatta för särskilda ändamål enligt artikel 3.1 i rådets förordning (EU) nr 2020/2094 (5), bör betala samma avgift. På så sätt undviker man den godtycklighet eller osäkerhet som kännetecknar den traditionella back-to-back-metoden där kostnaderna för en viss stödmottagare motsvarade de villkor som kunde erhållas den dag då upplåningen ägde rum.

(11)

Varje tidskomponent bör omfatta en period på sex månader som inleds den 1 januari eller den 1 juli. Den första tidskomponenten bör dock omfatta perioden från och med den 1 juni 2021 till och med den 31 december 2021 enligt vad som anges i artikel 4 i beslutet.

(12)

Finansieringskostnaderna kan variera mellan sexmånaderskomponenterna på grund av skillnader i finansieringsvillkor som ligger utanför kommissionens kontroll, men kommissionen kommer att förvalta upplånings- och skuldförvaltningstransaktioner för att se till att varje tidskomponent så långt möjligt har liknande löptidsprofiler.

(13)

Kommissionens finansieringsstrategi möjliggör en bättre hantering av ränterisker och andra finansiella risker. Även om de räntesatser som tas ut av låntagarna kommer att vara stabila, kommer det att bli nödvändigt att regelbundet och marginellt räkna om räntesatserna när instrument i upplåningspoolen som förfaller behöver ersättas. Om det är motiverat, kommer kommissionen att utveckla sin kapacitet att använda derivat såsom swappar för att hantera eventuella kvarstående ränterisker och erbjuda stödmottagarna möjlighet till lån med fast ränta. Kostnaderna för denna facilitet med fast ränta bör helt och hållet belasta de stödmottagare som väljer detta alternativ.

(14)

Utbetalningsbeloppen under en viss tidskomponent bör motsvara det belopp för långfristiga finansieringsinstrument som hänförs till den tidskomponenten. I de flesta fall kommer medlen att utbetalas under och hänföras till samma tidskomponent som utfärdandet av de långfristiga finansieringsinstrument som användes för att anskaffa medlen. Oförutsedda förseningar i utbetalningarna kan dock leda till situationer där medel från den långfristiga finansieringen har anskaffats, men inte kan betalas ut som ursprungligen planerats. Enligt detta scenario kan utbetalningen skjutas upp från en tidskomponent till nästa tidskomponent. Om medlen för dessa särskilda finansieringsbehov redan har anskaffats och hänförts till föregående tidskomponent kan de dock inte användas för andra behov under den här tidskomponenten. Under dessa omständigheter bör det vara möjligt att hänföra utbetalningarna till den tidskomponent till vilken finansieringsinstrumenten har tilldelats. Det bör också vara möjligt att hänföra långfristiga finansieringsinstrument avseende påföljande tidskomponent till föregående tidskomponent, om beloppet för långfristiga finansieringsinstrument under den tidskomponenten inte är tillräckligt för att täcka utbetalningarna.

(15)

Under den föregående tidskomponenten kommer kommissionen också att behöva medel för att ombesörja de utbetalningsbehov som uppkommer i ett tidigt skede under nästa tidskomponent. För att hantera sådana situationer och säkerställa att kommissionen har resurser tillgängliga till förmånliga villkor för att göra utbetalningar som sker nära övergången mellan tidskomponenter bör kommissionen ha möjlighet att hänföra långfristiga finansieringsinstrument till påföljande tidskomponent.

(16)

Förmågan att hantera den likviditet som behövs för finansieringstransaktionerna genom att ha tillgång till kortfristig upplåning och likvida medel av försiktighetsskäl är en central och avgörande egenskap i den diversifierade finansieringsstrategin. Denna likviditetsförvaltning kommer att göra det möjligt för kommissionen att tillgodose alla betalningsbehov och anpassa utfärdandet till marknadsvillkoren. Denna kapacitet ger upphov till kostnader för anskaffande av medel genom utfärdande av kortfristiga värdepapper och tillfälligt innehav av vissa medel på ett likviditetskonto, så att kapaciteten att göra alla utbetalningar garanteras. Skuldförvaltningstransaktioner inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin möjliggör bättre hantering av räntor och andra finansiella risker. De kan inbegripa användning av derivat såsom swappar för att hantera ränterisker eller andra finansiella risker i samband med lån för stödmottagare, eller genomförande av penningmarknadstransaktioner med säkerhet eller utan säkerhet. Kostnader som uppstår i samband med återköp och/eller innehav av egna obligationer för likviditetsförvaltning bör betraktas som kostnader för likviditetsförvaltning. Detta beslut bör fastställa en grund för att beräkna dessa likviditetskostnader och fördela dem på en rimlig och rättvis grund mellan alla berörda stödmottagare under året i fråga.

(17)

Högre utbetalningsbehov än det belopp för långfristiga finansieringsinstrument som fördelats till respektive tidskomponent eller räntebetalningar kan leda till ett likviditetsunderskott under en tidskomponent. Lägre utbetalningsbehov än det belopp för långfristiga finansieringsinstrument som fördelats till respektive tidskomponent, eller inlösenbelopp som inkommit avseende utestående utbetalningar som fördelats till komponenten, kan leda till ett likviditetsöverskott. Kompensation för dessa likviditetsöverskott eller likviditetsunderskott är ett oavvisligt krav för genomförandet av den diversifierade finansieringsstrategin. Dessa kostnader bör inte belasta respektive tidskomponent, utan bör isoleras och hanteras som en del av en separat kostnad för likviditetsförvaltning. Genom detta beslut bör det inrättas en mekanism för att särskilja kostnader till följd av likviditetsunderskott eller likviditetsöverskott, så att de kan absorberas av det bredare finansieringsprogrammet i form av kostnader för likviditetsförvaltning. Kommissionen bör använda den uppdelade komponenten av likviditetsförvaltningen till att utjämna eventuella positiva eller negativa kassabehållningar i tidskomponenterna i förhållande till de totala utbetalningarna.

(18)

Genomförandet av den diversifierade finansieringsstrategin kräver förvärv av ny kapacitet för att få den mest fördelaktiga tillgången till kapitalmarknaderna och säkerställa att denna infrastruktur upprätthålls på ett kontinuerligt och effektivt sätt. Detta inbegriper kostnader för att föra likviditetskonton, förvärva kapacitet att hålla auktioner för EU-skuldväxlar och EU-obligationer och för att införa ny intern databehandlingskapacitet. Kostnader som är en direkt följd av genomförandet av upplånings- och utbetalningstransaktioner bör behandlas som allmänna omkostnader, utifrån vilka kostnader i samband med etablering och underhåll av upplånings- och utbetalningsinfrastruktur kan fastställas separat. Dessa kostnader bör tas upp som kostnader i samband med tjänster till allmänna administrativa kostnader.

(19)

Kostnader i samband med tjänster till allmänna administrativa kostnader kombinerar alla administrativa kostnader som uppkommer direkt i samband med genomförandet av den diversifierade finansieringsstrategin. Dessa kostnader uppkommer antingen som etableringskostnader med koppling till engångskostnader för uppbyggnad av operativ kapacitet eller som återkommande kostnader, vilka är oundvikliga kostnader direkt hänförbara till upplånings- och skuldförvaltningstransaktioner inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin och som uppkommer med tiden. Även om de återkommande kostnaderna är regelbundna årliga kostnader som tas ut för att täcka de utbetalningar som görs under ett visst år, bör etableringskostnaderna påföras som engångsavgifter.

(20)

Kostnader i samband med etableringen och kapacitetsuppbyggnaden av dessa transaktioner har uppstått sedan 2021 och har redan hänförts till mottagare av finansiellt stöd från Next Generation EU genom särskilda etableringsomkostnader. Därför bör mottagarna av ekonomiskt stöd från andra program som omfattas av artikel 220a i budgetförordningen inte bära kostnader för denna tidigare kapacitetsuppbyggnad utan endast framtida utgifter för att upprätthålla denna infrastruktur. Den andel av de administrativa kostnaderna för program för ekonomiskt stöd inom tillämpningsområdet för artikel 220a i budgetförordningen, med undantag för Next Generation EU, bör därför begränsas till återkommande kostnader och de berörda stödmottagarna bör behandlas som stödmottagare inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin.

(21)

De administrativa kostnader som ingår i kostnader för tjänster till allmänna administrativa kostnader bör begränsas till en sluten förteckning över stödberättigade kostnader som direkt kan hänföras till den diversifierade finansieringsstrategin. Avtalsenliga avgifter för rekrytering av externa konsulter läggs till i förteckningen över stödberättigande administrativa kostnader efter överenskommelser inom ramen för den årliga budgeten för 2023. Medlemsstaternas myndigheter underrättades om utvidgningen av förteckningen över stödberättigande administrativa kostnader innan detta beslut antogs. De sammanlagda kostnaderna i samband med tjänster till allmänna administrativa kostnader utgör en mycket begränsad andel av de sammanlagda kostnaderna för den diversifierade finansieringsstrategins transaktioner.

(22)

Faktureringsprocessen i efterhand är utformad för att säkerställa att kostnaderna återvinns under påföljande år och fram till dess att kostnader inte längre genereras av upplånings-, skuldförvaltnings- och betalningstransaktioner inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin.

(23)

I undantagsfall kan unionen bära kostnaderna för räntor och administrativa kostnader i samband med upp- och utlåning i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) 2022/2463 för det ekonomiska stödet till Ukraina enligt förordning (EU) 2022/2463. De nödvändiga medlen skulle tillhandahållas genom bidrag från medlemsstaterna i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EU) 2022/2463. Faktureringen av dessa kostnader bör därför anpassas till faktureringen av kostnader för utbetalningar som externa inkomster avsatta för särskilda ändamål enligt artikel 3.1 i förordning (EU) nr 2020/2094 och grupperas per kvartal under året.

(24)

Kommissionen bör utfärda ett bekräftelsemeddelande för varje utbetalning, inklusive icke återbetalningspliktigt stöd i den mening som avses i artikel 2.2 a och c i förordning (EU) 2020/2094, återbetalningspliktigt stöd till medlemsstater i den mening som avses i artikel 2.2 b i förordning (EU) 2020/2094 och lån till en medlemsstat eller ett tredjeland inom ramen för program för ekonomiskt stöd som omfattas av artikel 220a i budgetförordningen.

(25)

Lån inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin ska genomföras till finansiella standardvillkor (löptid och återbetalningsprofil) för varje utbetalning. När det gäller icke återbetalningspliktigt stöd, bör bekräftelsemeddelandet vara det huvudsakliga underlaget för fastställande av de finansiella villkoren för EU:s budget. I bekräftelsemeddelandet bör ersättningsanspråket fastställas på grundval av de finansiella villkoren. Dessa villkor bör omfatta utbetalningsdatum, stödbelopp, datum för finansieringskostnader och förfallodag. Bekräftelsemeddelandet utgör den viktigaste grunden för EU:s budgetplanering, budgetförfarande och redovisning av icke återbetalningspliktigt stöd.

(26)

Lämpliga hänvisningar i låneavtalen kommer att klargöra att kostnaderna för utbetalningar fastställs genom tillämpning av den metod som anges i detta beslut.

(27)

Detta beslut bör tillämpas på alla utlåningstransaktioner och utbetalningar inom ramen för Next Generation EU, även de som ägde rum innan det trädde i kraft.