(1)

Ett av unionens mål är att främja skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EU) 2019/1111 (2) (Bryssel IIb-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olovligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIb-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan fördragsslutande stater och mellan centralmyndigheter, och har till syfte att säkerställa snabbt återförande av barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention, bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan medlemsstaterna och tredjestater kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de fördragsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol (3) omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Tunisien deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 10 juli 2017. 1980 års Haagkonvention trädde i kraft för Tunisien den 1 oktober 2017.

(11)

En bedömning av situationen i Tunisien har lett till slutsatsen att medlemsstaterna i unionens intresse kan godta Tunisiens anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

Medlemsstaterna bör därför bemyndigas att deponera sina förklaringar om godtagande av Tunisiens anslutning i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut.

(13)

Irland är bundet av Bryssel IIb-förordningen och deltar därför i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.