(1)

I artikel 18.1 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2) (nedan kallat avtalet) anges att värdstaten får kräva att medborgare i Förenade kungariket, deras respektive familjemedlemmar och andra personer som uppehåller sig på deras territorium i enlighet med villkoren i avdelning II i avtalet ansöker om ny uppehållsstatus som medför de rättigheter som följer av den avdelningen och om en handling som styrker denna status.

(2)

I artikel 18.4 i avtalet anges att om värdstaten har valt att inte kräva att medborgare i Förenade kungariket, deras familjemedlemmar, och andra personer, som uppehåller sig på dess territorium i enlighet med villkoren i avdelning II i avtalet ska ansöka om ny uppehållsstatus som förutsättning för lagligt uppehåll, har de som är berättigade till uppehållsrätt rätt att i enlighet med villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (3) få en uppehållshandling som innehåller en förklaring om att den har utfärdats i enlighet med avtalet.

(3)

I artikel 26 i avtalet föreskrivs att arbetsstaten får kräva att medborgare i Förenade kungariket som har rättigheter i egenskap av gränsarbetare enligt avdelning II i avtalet ansöker om en handling som styrker att de har sådana rättigheter enligt den avdelningen och att dessa medborgare har rätt att få en sådan handling utfärdad.

(4)

I rådets förordning (EG) nr 1030/2002 (4) fastställs en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland. Denna enhetligt utformade handling innehåller alla nödvändiga uppgifter och uppfyller mycket höga tekniska standarder, särskilt vad gäller skydd mot hel- och delförfalskning.

(5)

Denna utformning bör därför även användas för uppehållshandlingar som ska utfärdas till medborgare i Förenade kungariket, deras respektive familjemedlemmar och andra personer som uppehåller sig på en medlemsstats territorium i enlighet med villkoren i avdelning II i avtalet efter Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen.

(6)

Utformningen är också lämplig för handlingar som ska utfärdas till medborgare i Förenade kungariket som har rättigheter i egenskap av gränsarbetare i den medlemsstat som är arbetsstat.

(7)

Eftersom dessa handlingar kommer att användas till styrkande av rättigheter som föreskrivs i avdelning II i avtalet, bör en förklaring om att dessa handlingar har utfärdats enligt avtalet införas i fält 10 ”Typ av tillstånd”.

(8)

Medlemsstaterna bör i fält 12 ”Anmärkningar” ange huruvida uppehållshandlingen har utfärdats enligt artikel 18.1 eller 18.4 i avtalet.

(9)

För att säkerställa att innehavarens identitet kan verifieras utan tvivel bör handlingarna ha en giltighetstid på minst fem år och högst tio år så att det går att uppdatera fotografiet av innehavaren.

(10)

I enlighet med artikel 19.2 i avtalet bör de handlingar som medlemsstaterna utfärdar enligt artikel 18.1 i avtalet inte få verkan förrän efter utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 126 i avtalet.

(11)

Medlemsstaterna får dock börja utfärda uppehållstillstånd till medborgare i Förenade kungariket enligt artikel 18.1 och 18.4 i avtalet redan under övergångsperioden om de väljer det av administrativa eller andra skäl. Förordning (EG) nr 1030/2002 i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1954 (5) är dock ännu inte fullt tillämplig. Medlemsstaterna bör därför använda den nuvarande utformningen av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland som fastställs i förordning (EG) nr 1030/2002 i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 380/2008 (6) till dess att förordning (EU) 2017/1954 blir tillämplig.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 1683/95 (7).