(1)

Genom en skrivelse av den 6 augusti 2021, i enlighet med förfarandet i artikel 19 i direktiv 2003/96/EG, ansökte Finland om tillstånd att tillämpa en nedsatt skattesats för elektricitet som levereras till värmepumpar och elpannor som genererar värme för fjärrvärmenätet, till värmepumpar med en nominell termisk effekt på minst 0,5 MW som inte är anslutna till fjärrvärmenätet, och till återcirkulerande vattenpumpar i jordvärmeanläggningar. De finska myndigheterna lämnade ytterligare information och förtydliganden till stöd för ansökan den 4 november 2021, den 26 januari 2022 och den 16 februari 2022.

(2)

Genom den planerade nedsatta skattesatsen strävar Finland efter att öka elektrifieringen av slutanvändningssektorn för uppvärmning och främja värmeproduktion utan förbränning för att minska utsläppen. Den ökade användningen av eldrivna värmeanläggningar förväntas leda till miljö- och klimatfördelar.

(3)

Att tillåta Finland att tillämpa en nedsatt skattesats för elektricitet som levereras till värmepumpar och elpannor som genererar värme för fjärrvärmenätet, till värmepumpar med en nominell termisk effekt på minst 0,5 MW som inte är anslutna till fjärrvärmenätet, och till återcirkulerande vattenpumpar i jordvärmeanläggningar, går inte utöver vad som är nödvändigt för att öka elektrifieringen av slutanvändningssektorn för uppvärmning. Sådana värmeanläggningar främjar den gröna omställningen och minskar användningen av värme producerad med hjälp av bränsleförbränning. Dessa anläggningar är ännu inte konkurrenskraftiga på marknaden och tillämpningen av en nedsatt skattesats såsom begärts av Finland skulle begränsa den administrativa bördan. Det är därför osannolikt att den åtgärden leder till betydande snedvridningar av konkurrensen under dess tillämpningstid och den kommer således inte att inverka negativt på den inre marknadens funktion.

(4)

I enlighet med artikel 19.2 i direktiv 2003/96/EG måste varje tillstånd som beviljas med stöd av artikel 19.1 i det direktivet vara strikt tidsbegränsat. För att säkerställa att giltighetsperioden är tillräckligt lång, så att berörda ekonomiska aktörer inte avskräcks från att göra nödvändiga investeringar, bör tillståndet beviljas från och med den 1 januari 2022 till och med den 31 december 2027. För att inte undergräva den framtida allmänna utvecklingen av den befintliga rättsliga ramen är det emellertid lämpligt att föreskriva att om rådet, i enlighet med artikel 113 eller någon annan relevant bestämmelse i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, inför ett ändrat allmänt system för beskattning av energiprodukter och elektricitet som tillståndet inte är anpassat till, ska tillståndet upphöra att gälla den dag då det ändrade allmänna systemet börjar tillämpas.

(5)

För att göra det möjligt för anläggningsoperatörer att främja värmepumpar och elpannor som producerar värme för fjärrvärmenätet, värmepumpar med en nominell termisk effekt på minst 0,5 MW som inte är anslutna till fjärrvärmenätet och återcirkulerande vattenpumpar i jordvärmeanläggningar, bör det säkerställas att Finland får tillämpa skattenedsättningen, såsom begärts, från och med den 1 januari 2022. Genom att föreskriva tillämpning från och med ett datum innan tillståndet får verkan respekteras de ekonomiska aktörernas berättigade förväntningar, eftersom tillståndet inte inkräktar på deras rättigheter och skyldigheter.

(6)

Detta beslut påverkar inte tillämpningen av unionsreglerna för statligt stöd.