1.

Förhandlingsprocessen är öppen, inkluderande och transparent och bygger på samarbete i god tro.

2.

Förhandlingsprocessen möjliggör för alla berörda parter, däribland företrädare för det civila samhället, den privata sektorn, den akademiska världen och icke-statliga organisationer, att delta på ett meningsfullt sätt.

3.

Bidrag från alla FN-medlemmar beaktas på lika villkor, varigenom en inkluderande process säkerställs.

4.

Förhandlingsprocessen bygger på ett ändamålsenligt och realistiskt arbetsprogram.

5.

Samtidigt som en hög skyddsnivå säkerställs för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter fungerar konventionen som ett effektivt instrument för brottsbekämpande och rättsliga myndigheter i den globala kampen mot it-brottslighet, med syftet att främja och stärka åtgärder för att förebygga och bekämpa it-brottslighet mer ändamålsenligt och effektivt, att även främja och underlätta internationellt samarbete, att säkerställa en hög skyddsnivå för brottsoffers rättigheter samt att stödja kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd i kampen mot it-brottslighet.

6.

Den befintliga ramen med beprövade internationella och regionala instrument och insatser som återspeglas i FN:s generalförsamlings resolutioner 74/247 och 75/282 beaktas fullt ut. Konventionen är därför förenlig med befintliga internationella instrument, särskilt Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet från 2000 och dess protokoll, Förenta nationernas konvention mot korruption från 2003 samt Europarådets Budapestkonvention från 2001 om it-brottslighet och dess protokoll, men även andra relevanta internationella och regionala instrument, i synnerhet avseende skyddet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. I konventionen undviks all inverkan på tillämpningen av eller den fortsatta anslutningen av länder till dessa befintliga instrument samt undviks i möjligaste mån onödig dubblering.

7.

Arbetet i och de resultat som läggs fram av den öppna mellanstatliga expertgruppen för genomförande av en övergripande studie om it-brottslighet i enlighet med FN:s generalförsamlings resolution 75/282 beaktas fullt ut.

8.

Bestämmelserna i konventionen ger största möjliga skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. EU:s medlemsstater bör kunna följa folkrätten och EU-lagstiftningen, inbegripet de grundläggande rättigheterna, friheterna och de allmänna principerna i EU-rätten, såsom de fastställs i EU-fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Bestämmelserna i konventionen bör också vara förenliga med EU:s och dess medlemsstaters internationella handelsförpliktelser.

9.

Konventionen innehåller definitioner av brott som endast kan begås med hjälp av datasystem.

10.

Förutsatt att tillräckliga villkor och skyddsåtgärder samt ett adekvat skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter garanteras skulle konventionen, som ett undantag från den princip som fastställs i punkt 9, kunna innehålla definitioner av brott som kan begås utan användning av datasystem, men som under vissa omständigheter kan möjliggöras genom användning av datasystem, dock endast i fall där användningen av datasystem väsentligt ändrar brottens egenskaper eller konsekvenser.

11.

Definitionen av brotten är tydlig, snäv och teknikneutral. Definitionerna är förenliga med definitionerna i andra relevanta internationella eller regionala konventioner, särskilt när det gäller it-brottslighet, och med internationella människorättsnormer och grundläggande friheter.

12.

Konventionen innehåller bestämmelser om medhjälp och, i tillämpliga fall, försök till sådana brott, om både fysiska och juridiska personers ansvar för sådana brott, om fastställande av behörighet i fråga om sådana brott och om effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder och åtgärder i samband med sådana brott vilka är förenliga med andra relevanta internationella eller regionala konventioner, särskilt på området organiserad brottslighet eller it-brottslighet, och med internationella människorättsnormer.

13.

I konventionen föreskrivs straffprocessrättsliga åtgärder som gör det möjligt för myndigheter att effektivt utreda it-brott, vilket, förutsatt att det finns tillräckliga skyddsåtgärder, skulle kunna inbegripa åtgärder för att bevara eller inhämta elektroniska bevis för varje brott som del av en brottsutredning eller ett straffrättsligt förfarande och – om det dessutom finns ett påvisat behov och mervärde – åtgärder för att frysa och förverka vinning av sådana brott, med vederbörlig hänsyn till proportionalitets-, legalitets- och nödvändighetsprinciperna, rätten till skydd för privatlivet och skyddet av personuppgifter.

14.

Dessa straffprocessrättsliga åtgärder står inte i strid med andra relevanta internationella eller regionala konventioner, särskilt när det gäller organiserad brottslighet eller it-brottslighet, och är förenliga med sådana konventioner och med internationella människorättsnormer och grundläggande friheter.

15.

Processrättsliga åtgärder för att bevara eller inhämta elektroniska bevis innehåller en tydlig och snäv definition av vilken typ av data som omfattas. Processrättsliga åtgärder för samarbete med enheter i den privata sektorn säkerställer att bördan för sådana enheter är proportionerlig och att enheter inom den privata sektorn fullt ut respekterar lagar om skydd av användarnas mänskliga rättigheter. Konventionen skapar rättslig tydlighet för leverantörer av onlinetjänster (t.ex. internetleverantörer) i deras kontakter med brottsbekämpande myndigheter i konventionsstaterna. Processrättsliga åtgärder för avlägsnande av olagligt innehåll avser endast olagligt innehåll som är tillräckligt specifikt och snävt definierat i konventionen.

16.

I konventionen föreskrivs samarbetsåtgärder som gör det möjligt för myndigheter i olika stater som är parter i instrumentet att samarbeta effektivt genom ömsesidig rättslig hjälp, inbegripet genom inrättande av kontaktpunkter, i brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden rörande brott som definieras i instrumentet. I konventionen kan sådana samarbetsåtgärder också föreskrivas för att bevara eller inhämta elektroniska bevis för något brott som del av en brottsutredning eller ett straffrättsligt förfarande, förutsatt att dessa åtgärder är föremål för tillräckliga villkor och skyddsåtgärder enligt staternas nationella rätt, som ska innehålla adekvat skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

17.

Dessa samarbetsåtgärder är förenliga med andra relevanta internationella eller regionala konventioner, särskilt när det gäller organiserad brottslighet eller it-brottslighet, och strider inte mot sådana konventioner, internationella människorättsnormer eller grundläggande friheter.

18.

Samarbetsåtgärderna omfattas av de villkor som föreskrivs i den anmodade partens lagstiftning och föreskriver breda skäl för vägran, såsom att säkerställa skyddet av de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till skydd av personuppgifter, även i samband med överföring av personuppgifter, och förekomsten av dubbel straffbarhet.

19.

Konventionen föreskriver strikta villkor och starka skyddsåtgärder för att säkerställa att EU:s medlemsstater kan respektera och skydda de grundläggande rättigheterna, friheterna och allmänna principerna i EU-rätten, såsom de fastställs i EU-fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt proportionalitets-, legalitets- och nödvändighetsprinciperna för brott och påföljder, rättssäkerhetsgarantier och processuella rättigheter, rätten till effektiv rättslig prövning, oskuldspresumtion, rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar för personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden, rätten att inte lagföras eller straffas två gånger för samma brott samt rätten till integritet, rätten till skydd av personuppgifter och data från elektronisk kommunikation när sådana uppgifter behandlas, inbegripet för överföring till myndigheter i länder utanför Europeiska unionen, och rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet. Konventionen säkerställer särskilt att EU:s medlemsstater kan uppfylla kraven för internationella överföringar av personuppgifter i den mening som avses i direktiv (EU) 2016/680, förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG. Villkoren och garantierna säkerställer också skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i enlighet med internationella människorättsnormer. Detta gäller hela konventionen, inbegripet processrättsliga åtgärder och samarbetsåtgärder, även sådana som avsevärt kan inkräkta på enskildas rättigheter.

20.

Konventionen utgör en grund för frivilliga kapacitetsuppbyggande åtgärder för att stödja länder i deras förmåga att genomföra effektiva utredningar och förfaranden avseende it-brottslighet och att inhämta elektroniska bevis för utredningar och lagföring av andra brott, bland annat genom tekniskt bistånd och utbildning. UNODC har en tydligt beskriven roll för genomförandet av sådana åtgärder.

21.

Konventionen säkerställer att offer för it-brottslighet får lämpligt stöd, skydd och tillgång till kompensation.

22.

Konventionen utgör en grund för praktiska åtgärder för förebyggande av it-brottslighet som är tydligt definierade och strikt begränsade samt åtskilda från straffprocessrättsliga åtgärder som skulle kunna inkräkta på enskildas eller juridiska personers rättigheter och friheter.

23.

Konventionen bevarar befintliga globala och regionala instrument och det pågående internationella samarbetet i den globala kampen mot it-brottslighet. I synnerhet kan Europeiska unionens medlemsstater i sina ömsesidiga förbindelser fortsätta att tillämpa Europeiska unionens regler.

24.

I konventionen föreskrivs en lämplig mekanism för att säkerställa genomförandet av konventionen och föreskrivs slutbestämmelser, bland annat om tvistlösning, undertecknande, ratificering, godtagande, godkännande och anslutning, ikraftträdande, ändring, tillfälligt upphävande, uppsägning och depositarie samt språk som när så är möjligt och lämpligt utformas i enlighet med bestämmelserna i andra relevanta internationella eller regionala konventioner, särskilt på området organiserad brottslighet eller it-brottslighet.

25.

Konventionen gör det möjligt för Europeiska unionen att bli part i konventionen.

26.

Kommissionen bör sträva efter att säkerställa att konventionen är förenlig med relevant unionslagstiftning och unionspolitik samt med unionens åtaganden enligt andra relevanta multilaterala avtal.

27.

Kommissionen bör förhandla på unionens vägnar, i frågor som omfattas av unionens behörighet, i enlighet med fördragen, och avseende vilka unionen har antagit bestämmelser.

28.

Förhandlingarna, och varje förhandlingsrunda, måste förberedas i god tid. I detta syfte ska kommissionen underrätta rådet om den förväntade tidsplanen och om vilka frågor som ska förhandlas och dela med sig av relevant information i ett så tidigt skede som möjligt.

29.

I enlighet med principen om lojalt samarbete bör kommissionen och medlemsstaterna ha ett nära samarbete under förhandlingsprocessen, inbegripet genom regelbundna kontakter med medlemsstaternas experter och företrädare i Wien och New York.

30.

Förhandlingssessionerna ska föregås av ett möte i arbetsgruppen för straffrättsligt samarbete så att centrala frågor kan fastställas, yttranden formuleras och vägledning ges, inbegripet formulering av uttalanden och reservationer, enligt vad som är lämpligt.

31.

Kommissionen ska rapportera till arbetsgruppen för straffrättsligt samarbete om förhandlingarnas resultat efter varje förhandlingssession, inbegripet skriftligen.

32.

Kommissionen ska underrätta rådet och samråda med arbetsgruppen för straffrättsligt samarbete om alla viktiga frågor som skulle kunna komma upp under förhandlingarna.