(1)

I bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 fastställs särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung för livsmedelsföretagare.

(2)

Löpe är ett enzymkomplex som används för framställning av vissa ostar. Det samlas från magar av unga idisslare. De särskilda hygienkrav för magar för framställning av löpe som fastställs i avsnitt I kapitel IV punkt 18 a i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 bör på grundval av livsmedelsföretagarnas erfarenhet ändras så att insamlingen av löpe från unga får och getter optimeras. I synnerhet bör sådana magar få lämna slakteriet utan att ha tömts eller rengjorts.

(3)

Den tekniska utvecklingen har lett till önskemål om att skallar och fötter från tama hov- och klövdjur ska få avhudas eller skållas och avhåras utanför slakteriet i specialiserade godkända anläggningar för vidare bearbetning till livsmedel. Som en praktisk konsekvens av detta bör skallar och fötter från tama hov- och klövdjur därför få transporteras till dessa anläggningar på vissa villkor som säkerställer livsmedelssäkerheten. Avsnitt I kapitel IV punkt 18 c i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 bör därför ändras.

(4)

Enligt artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/624 (2) får den officiella veterinären vid nödslakt av tama hov- och klövdjur utföra besiktning före slakt utanför ett slakteri. Enligt avsnitt I kapitel VI punkt 2 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 ska en veterinär utföra en besiktning före slakt vid nödslakt. Det kravet bör ändras så att det blir samstämmigt med kravet i artikel 4 i delegerad förordning (EU) 2019/624 och i stället hänvisar till den officiella veterinären.

(5)

En av de åtgärder som föreslås i kommissionens strategi från jord till bord (3) är att förbättra djurskyddet för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem som en del av den europeiska gröna given. Mönstren för köttkonsumtion förändras samtidigt som Europaparlamentet, jordbrukare och konsumenter i allt högre utsträckning framför önskemål om att vissa tama hov- och klövdjur ska få slaktas på den jordbruksanläggning de kommer från så att eventuella problem med djurskyddet vid uppsamling och transport av djuren undviks.

(6)

Bortsett från vid nödslakt måste tama hov- och klövdjur slaktas i ett slakteri som har godkänts i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EG) nr 853/2004 för att säkerställa att hygienkraven i avsnitt I kapitlen II och IV i bilaga III till den förordningen efterlevs. Medlemsstaternas behöriga myndigheter kan i enlighet med den artikeln godkänna mobila slakterier. Sådana mobila utrymmen får inrättas på alla lämpliga platser, inklusive jordbruksanläggningar, där grupper av friska djur kan slaktas. Under andra omständigheter kan transport av vissa djur medföra en risk för den som hanterar djuren eller för djurskyddet. Slakt och avblodning på den jordbruksanläggning djuren kommer från bör därför tillåtas för ett begränsat antal tama nötkreatur, tamsvin och tama hästdjur. Sådan praxis bör omfattas av stränga villkor i syfte att upprätthålla en hög livsmedelssäkerhet när det gäller kött som härrör från sådana djur.

(7)

Tama nötkreatur, tamsvin och tama hästdjur som slaktas på den jordbruksanläggning de kommer från bör åtföljas av ett officiellt intyg som styrker att hygienkraven för slakt var uppfyllda. Ett sådant officiellt intyg fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2235 (4).

(8)

Den 27 september 2018 antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) sitt andra vetenskapliga yttrande om metoder för faroanalys avseende vissa små detaljhandelsanläggningar och livsmedelsdonationer (5). I yttrandet rekommenderas frysning på detaljhandelsnivå som komplement för att garantera en säker redistribution av livsmedel till dem som behöver. Underlättandet av metoder för säker livsmedelsdonation förhindrar livsmedelsavfall och bidrar till livsmedelssäkerheten i enlighet med målen i kommissionens strategi från jord till bord och till strategins övergripande mål att upprätta ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem som en del av den europeiska gröna given. Frysning av livsmedel kan vara ett viktigt sätt att säkerställa en säker redistribution via livsmedelsbanker och andra välgörenhetsorganisationer. Frysning av kött tillåts för närvarande inte i handeln mellan detaljhandlare, eftersom kött som är avsett för infrysning måste frysas utan onödigt dröjsmål efter slakt eller styckning, i enlighet med avsnitt I kapitel VII punkt 4 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 i fråga om tama hov- och klövdjur och i enlighet med avsnitt II kapitel V punkt 5 i samma bilaga i fråga om fjäderfä och hardjur. Frysning av kött bör därför tillåtas i handeln mellan detaljhandlare enligt vissa villkor som säkerställer en säker distribution av livsmedelsdonationer.

(9)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 (6) definieras begreppet ”godkänd veterinär”. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 (7) upphävdes förordning (EG) nr 854/2004 och definierades begreppet ”officiell veterinär”. Eftersom definitionen av ”officiell veterinär” i förordning (EU) 2017/625 omfattar ”godkänd veterinär” bör hänvisningarna till ”godkänd veterinär” i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 ändras till ”officiell veterinär”.

(10)

De särskilda hygienkrav för produktion och utsläppande på marknaden av kött från hägnat vilt av partåiga däggdjur som fastställs i avsnitt III i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 gäller endast kött från hjortdjur (Cervidae) och vildsvin (Suidae). Motsvarande krav bör också tillämpas på kött från annat hägnat vilt av partåiga däggdjur, till exempel lamadjur, för att undvika en eventuell risk för livsmedelssäkerheten vid förändringar av konsumtionsmönster till följd av ökad konsumtion av sådant kött.

(11)

Kroppar och inälvor från frilevande vilt som är föremål för jakt får transporteras till och lagras i en uppsamlingscentral före transport till en vilthanteringsanläggning. Det bör införas särskilda hygienregler för hantering och lagring av dessa kroppar och inälvor på sådana uppsamlingscentraler för att säkerställa livsmedelssäkerheten när det gäller sådant kött, genom ändring av de hygienkrav för frilevande vilt som fastställs i avsnitt IV i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004.

(12)

Frilevande vilt ska så snart som möjligt efter att ha undersökts av en utbildad person transporteras till en vilthanteringsanläggning, i enlighet med avsnitt IV kapitel II punkt 3 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 i fråga om frilevande storvilt och i enlighet med kapitel III punkt 3 i samma avsnitt i fråga om frilevande småvilt, så att kylning kan ske inom rimlig tid efter avlivning. Det kravet bör även gälla frilevande vilt som inte har undersökts.

(13)

I avsnitt VII kapitel I punkt 3 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 föreskrivs att ett parti levande musslor som en livsmedelsföretagare förflyttar mellan olika anläggningar ska åtföljas av en registreringshandling. För att harmonisera de uppgifter som krävs enligt avsnitt VII kapitel I punkt 4 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 bör det fastställas en gemensam förlaga till registreringshandling för förflyttning av levande musslor mellan olika anläggningar. Det är vidare allmän praxis att partier av musslor även kan sändas till mellanhänder, och registreringshandlingen bör därför även inbegripa denna möjlighet.

(14)

Enligt avsnitt VII kapitel IV del A punkt 1 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 ska levande musslor spolas rena från dy och ansamlad smuts med rent vatten före rening. För att spara vatten bör dock spolning av rena musslor inte vara obligatorisk. Avsnitt VII kapitel IV del A punkt 1 bör ändras i enlighet med detta.

(15)

Levande musslor som släpps ut på marknaden får inte innehålla marina biotoxiner i halter som överskrider gränsvärdena i avsnitt VII kapitel V punkt 2 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. Efsa konstaterade i sitt yttrande om marina biotoxiner i skaldjur – pectenotoxiner (8) att det inte finns några rapporter om negativa effekter på människor som förknippas med toxiner i gruppen pectenotoxiner. Pectenotoxiner i skaldjur förekommer dessutom alltid tillsammans med toxiner i okadasyragruppen. Hänvisningen till pectenotoxiner i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 bör därför utgå.

(16)

Enligt artikel 11 i delegerad förordning (EU) 2019/624 krävs inte klassificering av produktions- och återutläggningsområden avseende sjögurkor (Holothuroidea) när de behöriga myndigheterna utför offentlig kontroll av sådana djur vid fiskauktioner, leveranscentraler och bearbetningsanläggningar. Avsnitt VII kapitel IX i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 bör ändras så att upptagning av sjögurkor (Holothuroidea) utanför klassificerade produktions- och återutläggningsområden tillåts.

(17)

Fartygen bör vara utformade och byggda så att fiskeriprodukterna inte kontamineras med slagvatten, avloppsvatten, rök, drivmedel, olja, smörjmedel eller andra skadliga ämnen. Lastrum, tankar eller containrar som används för att förvara, kyla eller frysa fiskeriprodukterna bör inte heller användas för andra ändamål är för lagring av fiskeriprodukter. Frysfartyg och kylfartyg bör vara utrustade med frysanläggningar med tillräcklig kapacitet så att infrysning kan ske så snabbt som möjligt i en fortlöpande process med en så kort frysplatå som möjligt för att sänka kärntemperaturen till högst -18 °C. Lagerutrymmen bör inte användas för att frysa in produkter. Samma krav för frys- och lagringsutrustning bör också gälla för fryslager på land. Avsnitt VIII kapitel I del I och kapitel III del B i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(18)

Till följd av nyligen inträffade bedrägerier avseende tonfisk som ursprungligen frysts in i saltlake vid -9 °C och som var avsedd för konservindustrin, men som omdirigerades till konsumtion som färska fiskeriprodukter, bör det i avsnitt VIII kapitel I del II punkt 7 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 förtydligas att hela fiskeriprodukter som ursprungligen frysts in i saltlake vid -9 °C och är avsedda för konservindustrin inte får vara avsedda för något annat ändamål än för konservindustrin, även om de genomgår ytterligare infrysning till -18 °C.

(19)

Lever, rom och mjölke från fiskeriprodukter avsedda att användas som livsmedel ska förvaras i is vid en temperatur som närmar sig temperaturen för smältande is, eller frysas. Lever, rom och mjölk bör även få kylas på annat sätt än i is, vid en temperatur som närmar sig temperaturen för smältande is. Avsnitt VIII kapitel I del II punkt 6 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 bör därför ändras så att lever, rom och mjölk från fiskeriprodukter avsedda att användas som livsmedel även får kylas på annat sätt än i is.

(20)

Containrar som används för avsändande eller lagring av oförpackade beredda färska fiskeriprodukter som lagras i is bör vara så beskaffade att smältvatten inte förblir i kontakt med några fiskeriprodukter. Det är av hygienskäl viktigt att förtydliga att smältvatten inte bör förbli i kontakt med fiskeriprodukter och att det bör avlägsnas. Avsnitt VIII kapitel III del A punkt 4 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 bör därför ändras så att det förtydligas att smältvatten inte bör förbli i kontakt med fiskeriprodukter och att det bör avlägsnas.

(21)

De särskilda hygienregler för grodlår som fastställs i avsnitt XI i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 gäller endast grodlår från arten Rana (familjen Ranidae) enligt definitionen av grodlår i punkt 6.1 i bilaga I till den förordningen. De särskilda hygienreglerna för snäckor i det avsnittet gäller endast landsnäckor av arterna Helix pomatia Linné, Helix aspersa Muller, Helix lucorum och arter i familjen Achatinidae enligt definitionen av snäckor i punkt 6.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 853/2004. Till följd av förändrade matvanor produceras även grodlår och snäckor av andra arter för utsläppande på marknaden som livsmedel. De särskilda hygienreglerna bör därför utvidgas och även omfatta dessa arter i syfte att säkerställa säkerheten hos livsmedel som härrör från dessa arter.

(22)

I avsnitt XII i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 fastställs särskilda temperaturkrav för lagring av fettgrevar avsedda att användas som livsmedel. Den tekniska utvecklingen har möjliggjort vissa förpackningsmetoder, till exempel vakuumförpackning, för vilka särskilda temperaturkrav inte behövs för att säkerställa säkerheten hos livsmedel som härrör från fettgrevar. Dessa temperaturkrav bör därför utgå och livsmedelsföretagaren bör i stället säkerställa säkerheten hos livsmedel som härrör från fettgrevar genom god hygienpraxis och förfaranden grundande på principerna om faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP) i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 (9).

(23)

Bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.