EUROPEISKA CENTRALBANKENS FÖRORDNING (EU) 2021/379

av den 22 januari 2021

om kreditinstitutens och MFI-sektorns balansräkningsposter (omarbetning) (ECB/2021/2)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 5,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter (1), särskilt artiklarna 5.1 och 6.4,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver (2), särskilt artikel 6.4, och

av följande skäl:

(1)

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1071/2013 /2013/33) (3) har ändrats och behöver genomgå ytterligare omfattande ändringar, särskilt med tanke på de senaste ändringarna av Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 (2003/9) (4), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 (5) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 (6). Förordningen bör därför omarbetas så att den blir mer översiktlig.

(2)	Samråd har skett med Europeiska kommissionen om ändringarna av statistikkraven enligt förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) i enlighet med artikel 5.2 i rådets förordning (EC) nr 2533/98.

(3)

Enligt artikel 3 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2533/98 ska ECB specificera den faktiska uppgiftslämnande populationen inom ramen för referenspopulationen av uppgiftslämnare, och ECB ges en rätt att helt eller delvis befria särskilda kategorier av uppgiftslämnare från kraven på rapportering av statistiska uppgifter. Artikel 6.4 föreskriver att ECB får utfärda förordningar som specificerar villkoren för att rätten att verifiera eller inhämta statistiska uppgifter ska få utövas.

(4)	Artikel 4 i förordning (EG) nr 2533/98 föreskriver att medlemsstaterna själva ska organisera sig på statistikområdet och helt och fullt samarbeta med Europeiska centralbankssystemet (ECBS) för att garantera att förpliktelserna i artikel 5 i ECBS-stadgan fullgörs.

(5)

För att kunna fullgöra sina uppgifter är ECBS beroende av att det finns statistiska uppgifter om finansiella tillgångar och skulder vad gäller utestående belopp och transaktioner för MFI-sektorn (monetära finansinstitut) och kreditinstitut såsom de definieras i unionsrätten. För att ge ECB en heltäckande statistisk bild av den monetära utvecklingen i de medlemsstater som har euron som valuta (nedan kallade euroområdets medlemsstater), vilka ses som ett enda ekonomiskt område, är det nödvändigt att upprätta en konsoliderad balansräkning för MFI-sektorn som bygger på en heltäckande och homogen uppgiftslämnande population. Statistiska uppgifter som är tillräckligt detaljerade behövs också för att man även fortsättningsvis ska kunna garantera att euroområdets penningmängdsmått och motposter är användbara för en analys.

(6)

Genom förordning (EU) 2019/2033 ändras bland annat definitionen av ”kreditinstitut” i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (7) till att även omfatta systemviktiga värdepappersföretag. Hänvisningen i definitionen av ”monetärt finansinstitut” i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) behöver därför anpassas till den relevanta ändrade bestämmelsen i förordning (EU) nr 575/2013 för att upprätthålla konsistensen i gemensamma standarder, definitioner och klassifikationer för statistisk klassificering av monetära finansinstitut som tar emot inlåning samt för att upprätthålla MFI-sektorns homogenitet. Det är emellertid också nödvändigt att säkerställa den fortsatta tillgången till statistiska uppgifter om alla kreditinstitut såsom de definieras i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i dess ändrade lydelse, inbegripet för beräkning av kassakravsbasen för dessa kreditinstitut i enlighet med Europeiska centralbankens förordning (EU) 2021/378 om tillämpningen av minimireserver (ECB/2021/1) (8). Kreditinstitut som är icke-MFI inkluderas därför i den omarbetade rättsaktens tillämpningsområde.

(7)

För att minska den sammanlagda rapporteringsbördan är det önskvärt att de statistiska uppgifterna från kreditinstitutens månatliga balansräkningar används för den återkommande beräkningen av kassakravsbasen för kreditinstitut som omfattas av ECB:s kassakravssystem i enlighet med förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1). Rapporteringskraven för kassakravsbasen bör vidare anpassas så att de omfattar rapportering av inlåning hos kassakravspliktiga kreditinstitut utan hänvisning till någon specifik statistisk klassificering.

(8)

För att underlätta statistikrapporteringen för gruppter av relaterade uppgiftslämnare bör man tillåta att MFI rapporterar åt andra uppgiftslämnare som också är MFI med hemvist i samma medlemsstat. Dock måste de statistiska uppgifter som rapporteras för sådana grupper i förekommande fall vara tillräckliga för att man ska kunna beräkna kassakravsbasen för kreditinstitut i enlighet med förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1). Därför måste man rapportera de statistiska uppgifter som behövs för att beräkna kassakravsbasen för varje medlem i gruppen, utom i fall då grupper har tillstånd att rapportera reserver i aggregerad form för hela gruppen i enlighet med förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1).

(9)

Under förutsättning att ECB:s statistikkrav inte äventyras kan det vara lämpligt att låta de nationella centralbankernas insamling av de statistiska uppgifter från den faktiska uppgiftslämnande populationen som behövs för att uppfylla ECB:s statistikkrav utgöra en del av en mer omfattande datainsamling som de nationella centralbankerna, även för andra statistiksyften, organiserar inom sitt eget ansvarsområde i enlighet med unionsrätten, nationell lag eller vedertagen praxis. Detta kan också minska rapporteringsbördan. För att främja öppenhet och insyn är det i sådana fall lämpligt att informera uppgiftslämnarna om att uppgifter samlas in för att uppfylla andra statistiska ändamål. I vissa fall kan ECB använda sig av sådana statistiska uppgifter för att uppfylla sina statistikkrav.

(10)

ECB behöver övervaka den penningpolitiska transmissionen, särskilt vilket genomslag förändringar av räntorna som tillämpas vid huvudsakliga refinansieringstransaktioner, de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna samt de köp som genomförs inom ramen för programmen för köp av tillgångar har för lånevillkoren för hushåll och icke-finansiella bolag. För att ECB på ett effektivare sätt i god tid ska kunna granska kreditvillkoren i den reala ekonomin samt deras roll som motpost till de monetära aggregaten, är det nödvändigt att samla in ytterligare statistiska uppgifter om värdepapperiseringar och andra överföringar genom MFI månadsvis, särskilt vad gäller lån till hushållen uppdelade efter ändamål och lån till icke-finansiella bolag uppdelade efter löptid.

(11)	ECB behöver statistiska uppgifter om s.k. notional cash pooling så att man inom ramen för analysen av penning- och kreditutvecklingen kan identifiera påverkan från inlåning och utlåning i s.k. notional cash pools i förhållande till annan inlåning och utlåning.

(12)	För att underlätta analysen av kreditutvecklingen bör vissa definitioner och rapporteringsrutiner samordnas med andra obligatoriska rapporteringskrav som ECB uppställer.

(13)

Det är också nödvändigt att anpassa definitionen av penningmarknadsfonder för statistiska ändamål till tillsynsregler för att öka insynen på marknaden och underlätta rapportering, i den mån som de företag för kollektiva investeringar som är auktoriserade enligt förordning (EU) 2017/1131 emitterar finansiella instrument som anses vara nära substitut för inlåning.

(14)

För att förbättra analysen av MFI-sektorns balansräkning för euroområdet som helhet är det nödvändigt att öka harmoniseringen av rapporteringskraven för vissa poster genom att komplettera de statistiska uppgifter som tillhandahålls av de nationella centralbankerna i enlighet med Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2014/15 (9).

(15)	För att ECB på ett effektivt sätt ska kunna bevaka interbankmarknaden måste uppgifter samlas in om tillgångar och skulder med uppdelningar efter MFI-motparter samt enhetligheten ökas mellan motpartersuppgifter som samlas in månadsvis och kvartalsvis.

(16)

För att klargöra förhållandet mellan monetära finansinstitut och andra delar av den finansiella sektorn, inbegripet finansiella intermediärer som inte är monetära finansinstitut, och för att bidra till sammanställningen av den monetära unionens finansiella konton, är det nödvändigt att samla in statistiska uppgifter om inlåning och aktier med uppdelning av motparter per delsektor.

(17)

Uppgifter om MFI:s innehav av skuldebrev som emitterats av regeringar i varje medlemsstat måste samlas in vid rätt tidpunkt för att man ska kunna övervaka exponeringar mot dessa värdepapper på ett rättvisande sätt. Uppgifter om medlemsstaterna bör kompletteras med information om tillgångar och skulder från unionens myndigheter, inbegripet den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) och Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF). Uppdateringar av rapporteringskraven är dessutom nödvändiga som konsekvens av Storbritanniens utträde ur unionen.

(18)	Det är också nödvändigt att samla in information om de samlade fastighetsinnehaven för att bevaka i vilken utsträckning MFI äger sådana tillgångar, och bättre förstå hur deras icke-finansiella tillgångar utvecklas.

(19)

De senaste månads- och kvartalsvisa kraven bör införas med avseende på referensperioder som infaller under ett kalenderkvartal för att underlätta för uppgiftslämnarna att genomföra dem. Den första rapporteringen av de månatliga kraven avser därför referensperioden januari 2022, och den första rapporteringen av kvartalsvisa krav avser det första kvartalet 2022. För att säkerställa att de nödvändiga uppgifterna även finns tillgängliga framledes, bör de kvartalsvisa uppgiftskraven bibehållas i fråga om referensperioden för fjärde kvartalet 2021. De rapporteringskrav som har fastställts enligt denna förordning bör därför tillämpas efter respektive referensperiod för de månadsuppgifter som ska rapporteras, närmare bestämt den 1 februari 2022.

(20)

Det är nödvändigt att fastställa ett förfarande så att tekniska ändringar av bilagorna till denna förordning kan göras på ett effektivt sätt. Sådana ändringar får dock varken leda till att den underliggande begreppsramen ändras eller att rapporteringsbördan ökas. Hänsyn bör tas till de synpunkter som framförs av ECBS statistikkommitté vid tillämpningen av detta förfarande. De nationella centralbankerna bör föreslå sådana tekniska ändringar i bilagorna till denna förordning genom statistikkommittén.

(21)	För att säkerställa rättssäkerheten är det dock nödvändigt att de bestämmelser i denna förordning som är en direkt konsekvens av den ändrade definitionen av ”kreditinstitut” enligt förordning (EU) 2019/2033 ska tillämpas samtidigt med denna ändring den 26 juni 2021.

(22)	För att uppnå överensstämmelse och rättssäkerhet är det också nödvändigt att de bestämmelser i denna rättsakt som hänvisar till förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1) tillämpas från och med samma dag som bestämmelserna i den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I denna förordning fastställs rapporteringskraven avseende statistiska uppgifter om balansräkningsposter för följande uppgiftslämnare med hemvist inom territoriet för euroområdets medlemsstater:

a)	Andra monetära finansinstitut (MFI) än kreditinstitut.

Kreditinstitut som är antingen

i)	auktoriserade i enlighet med artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (10) eller

ii)	undantagna från auktorisation i enlighet med artikel 2.5 i direktiv 2013/36/EU.

Filialer till kreditinstitut, inklusive filialer som är etablerade i en medlemsstat i euroområdet och som är filialer till kreditinstitut utan vare sig säte eller huvudkontor i en medlemsstat i euroområdet, men exklusive filialer som är etablerade utanför en medlemsstat i euroområdet och som är filialer till kreditinstitut som är etablerade i en medlemsstat i euroområdet.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

monetärt finansinstitut (MFI): en enhet som tillhör någon av följande sektorer:

a)	Centralbanker.

b)	Andra MFI, vilket omfattar monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanker, samt penningmarknadsfonder.

2.	kreditinstitut: samma betydelse som framgår av definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanker: något av följande:

a)	Kreditinstitut med verksamhet enligt artikel 4.1.1 a i förordning (EU) nr 575/2013.

Andra finansinstitut än de som avses i led a och som främst ägnar sig åt finansiell förmedling enligt punkt 2.56 i bilaga A till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 549/2013 (11), och vars verksamhet går ut på att ta emot inlåning och/eller nära substitut för inlåning enligt bilaga I del 1 från institutionella enheter, inbegripet från icke-MFI, samt att för egen räkning ställa ut lån och/eller investera i värdepapper.

c)	Institut för elektroniska pengar som främst ägnar sig åt finansiell förmedling enligt led b i form av utgivning av elektroniska pengar.

4.	kreditinstitut som är icke-MFI: kreditinstitut vars verksamhet inte omfattar någon av aktiviteterna enligt artikel 4.1.1 a i förordning (EU) nr 575/2013.

5.	penningmarknadsfonder: företag för kollektiva investeringar som erhållit tillstånd enligt artikel 4 i förordning (EU) 2017/1131 och ger ut aktier/andelar som är nära substitut för inlåning enligt bilaga I del 1 till denna förordning.

6.	uppgiftslämnare: samma betydelse som framgår av definitionen i artikel 1.2 i rådets förordning (EG) nr 2533/98.

7.	hemvist: samma betydelse som framgår av definitionen i artikel 1.4 i rådets förordning (EG) nr 2533/98.

8.	berörd nationell centralbank: den nationella centralbanken i den medlemsstat i euroområdet där uppgiftslämnaren har sin hemvist.

9.	finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner: samma betydelse som framgår av definitionen i artikel 1 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1075/2013 (ECB/2013/40) (12).

10.

värdepapperisering: en transaktion som är antingen en traditionell värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 (13), eller en värdepapperisering enligt definitionen i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1075/2013 (ECB/2013/40) som innefattar avyttring av de lån som värdepapperiseras till ett finansiellt bolag (FVC).

11.	institut för elektroniska pengar: samma betydelse som framgår av definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG (14).

12.	elektroniska pengar: samma betydelse som framgår av definitionen i artikel 2.2 i direktiv 2009/110/EG.

13.	nedskrivning: en direkt minskning i balansräkningen av ett låns bokförda värde p.g.a. att dess värde minskat.

14.	avskrivning: en nedskrivning av ett låns bokförda värde som leder till att tillgången avförs från balansräkningen.

15.	ansvarigt institut: det MFI som administrerar lånen som ligger till grund för värdepapperiseringen eller lån som på annat sätt har överförts och ansvarar för att ränta och amorteringar inkommer från gäldenärerna.

16.	positioner inom koncerner: positioner mellan monetära finansinstitut som tar emot inlåning inom euroområdet och som ingår i samma koncern, bestående av ett moderbolag och samtliga koncernmedlemmar med säte i euroområdet som står under dess direkta eller indirekta kontroll.

17.	” tai l” -klassificerat institut: ett MFI som har beviljats undantag enligt artikel 9.1 och 9.2 eller ett kreditinstitut som är icke-MFI och som har beviljats undantag enligt artikel 9.5 a.

18.	reserveringar för kreditförluster: avsättningar som uppgiftslämnaren gjort för kreditförluster i enlighet med tillämplig redovisningspraxis.

19.

egna innehav av värdepapper: värdepapper som innehas av emitterande uppgiftslämnare, som sker till följd av något av följande:

a)	innehav av värdepapper sedan emissionen eller uppgiftslämnarens köp av värdepapper som tidigare sålts, som bokförs i balansräkningen hos emitterande uppgiftslämnare,

b)	innehav av värdepapper sedan emissionen eller uppgiftslämnarens köp av värdepapper som tidigare sålts, som inte bokförs i balansräkningen men som används eller står till emittentens förfogande för marknadstransaktioner.

20.

notional cash pooling: ett s.k. cash-pooling-arrangemang som tillhandahålls av ett (eller flera) MFI till en grupp av enheter (deltagare i poolen) där den ränta som ska betalas eller erhållas av ett MFI beräknas utifrån en ”fiktiv” nettoposition för alla konton i poolen, varje deltagare i poolen:

a)	har ett separerat konto, och

b)	får göra övertrasseringar som säkras av insättningar som andra deltagare i poolen gör, utan att medel flyttas mellan konton.

21.	filial: samma betydelse som framgår av definitionen i artikel 4.1.17 i förordning (EU) nr 575/2013.

22.	som inte längre ingår i: att ett lån, eller en del av ett lån, tas bort från de utestående belopp som rapporteras i enlighet med bilaga I del 2 och 3.

23.	överföring av lån: uppgiftslämnarens förvärv eller avyttring av ett lån eller en pool av lån, antingen genom överlåtelse av äganderätten eller genom sekundärt deltagande.

24.	fusion: ett förfarande varigenom ett eller flera institut (förvärvade institut) upplöses utan att träda i likvidation och överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat institut (förvärvande institut), som kan vara ett nyligen inrättat institut.

Artikel 3

Faktisk uppgiftslämnande population

1. Den faktiska uppgiftslämnande populationen ska bestå av MFI och kreditinstitut som är icke-MFI med hemvist inom territoriet för euroområdets medlemsstater.

2. Om de nationella centralbankerna i enlighet med artikel 5.4 i denna förordning samlar in statistiska uppgifter om hemvisten för innehavare av aktier/andelar i penningmarknadsfonder från andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (övriga finansinstitut eller OFI), såsom detta definieras i punkterna 2.86–2.94 i bilaga A till förordning (EU) nr 549/2013, får dessa nationella centralbanker inkludera sådana övriga finansinstitut i den faktiska uppgiftslämnande populationen vid tillämpning av artikel 5.4 i denna förordning.

Artikel 4

Förteckning över MFI för statistiska ändamål

1. Direktionen ska upprätta och föra en förteckning över MFI på basis av de statistiska uppgifter som redovisats av de nationella centralbankerna i enlighet med artikel 4 i Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2018/876 (ECB/2018/16) (15).

2. ECB ska offentliggöra den uppdaterade förteckningen över MFI för statistiska ändamål, bland annat på elektronisk väg.

3. Om den senast tillgängliga versionen av förteckningen är felaktig, ska ECB inte besluta om sanktioner för uppgiftslämnare som inte på ett korrekt sätt fullgör sina statistikkrav enligt denna förordning i den mån som underlåtenheten beror på att uppgiftslämnaren i god tro har utgått från den felaktiga förteckningen.

Uppgiftslämnare ska rapportera de statistiska uppgifter som krävs enligt denna förordning om det är uppenbart felaktigt att de skulle strykas ur förteckningen.

Artikel 5

Statistikkrav

1. MFI ska rapportera alla följande statistiska uppgifter till den berörda nationella centralbanken:

a)	Utestående belopp i slutet av månaden enligt tabell 1 i bilaga I del 2.

b)	Månadsvisa justeringar för omvärderingar som anges som minimikrav i tabell 1A i bilaga I del 4 samt andra månadsvisa justeringar för omvärderingar i den tabellen om detta krävs av berörd nationell centralbank.

c)	Månadsvisa nettoöverföringar av lån enligt tabell 5a i bilaga I del 5.

d)	Utestående belopp i slutet av månaden och månadsvisa justeringar för omvärderingar av överförda lån enligt tabell 5b i bilaga I del 5.

e)	Utestående belopp i slutet av kvartalet enligt tabellerna 2, 3 och 4 i bilaga I del 3.

f)	Kvartalsvisa justeringar för omvärderingar som anges som minimikrav i tabell 2A i bilaga I del 4 samt andra kvartalsvisa justeringar för omvärderingar i den tabellen om detta krävs av berörd nationell centralbank.

De nationella centralbankerna får samla in kvartalsvisa statistiska uppgifter enligt första stycket led e och f månadsvis om detta underlättar dataproduktionsprocessen.

2. Kreditinstitut som är icke-MFI ska rapportera alla följande statistiska uppgifter till den berörda nationella centralbanken:

Utestående belopp i slutet av månaden enligt tabell 1 i bilaga I del 2, med följande undantag:

i)	Notional cash pool-positioner.

ii)	Emitterade aktier/andelar i penningmarknadsfonder.

Månadsvisa justeringar för omvärderingar som anges som minimikrav i tabell 1A i bilaga I del 4 samt andra månadsvisa justeringar för omvärderingar i den tabellen om detta krävs av berörd nationell centralbank, med undantag för följande:

i)	Notional cash pool-positioner.

ii)	Emitterade andelar i penningmarknadsfonder.

c)	Utestående belopp i slutet av kvartalet enligt tabell 2 i bilaga I del 3, med undantag för poster som avser uppdelning av lån efter återstående löptider.

d)	Utestående belopp i slutet av kvartalet enligt tabellerna 3 och 4 i bilaga I del 3.

e)	Kvartalsvisa justeringar för omvärderingar som anges som minimikrav i tabell 2A i bilaga I del 4 samt andra kvartalsvisa justeringar för omvärderingar i den tabellen om detta krävs av berörd nationell centralbank.

De nationella centralbankerna får samla in kvartalsvisa statistiska uppgifter enligt första stycket led c–e månadsvis om detta underlättar dataproduktionsprocessen.

3. De nationella centralbankerna får samla in statistiska uppgifter i enlighet med punkterna 1 och 2 om de värdepapper som emitteras och innehas värdepapper för värdepapper, om dessa statistiska uppgifter har härletts i enlighet med de statistiska minimistandarder som anges i bilaga IV.

4. De nationella centralbankerna får samla in statistiska uppgifter om hemvist avseende innehavare av andelar i penningmarknadsfonder som utgivits av MFI från andra tillgängliga källor i enlighet med bilaga I del 2 avsnitt 5.7 om dessa uppgifter följer de minimistandarder som fastställs i bilaga IV.

Artikel 6

Koncernvis rapportering av MFI

1. Om ett moderbolag och dess dotterbolag är MFI med hemvist i samma medlemsstat, får moderbolaget konsolidera de statistiska uppgifterna om dotterbolagens verksamhet i de statistiska uppgifter som rapporteras i enlighet med artikel 5.1. Om koncernen omfattar kreditinstitut och andra MFI, ska de statistiska uppgifterna rapporteras separat för kreditinstitut och andra MFI.

2. Den berörda nationella centralbanken får ge ett kreditinstitut tillstånd att för en koncern av kreditinstitut rapportera de statistiska uppgifter som avses i artikel 5.1 i aggregerad form, om alla följande villkor är uppfyllda:

a)	kreditinstitutet inte konsoliderar den statistiska informationen från dotterbolagen i den statistiska information som rapporteras enligt artikel 5.1 i enlighet med punkt 1.

b)	Den berörda nationella centralbanken har gett tillstånd till att kassakravsmedel innehas genom det kreditinstitutet i enlighet med artikel 10.5 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1) samt om det kreditinstitut som utgör mellanhand i den mening som avses i artikel 10.1 i den förordningen.

c)	Alla koncernmedlemmar är MFI med hemvist i samma medlemsstat.

Om ett kreditinstitut har fått tillstånd av den berörda nationella centralbanken enligt det första stycket, ska kreditinstitutet rapportera statistiska uppgifter om sin egen balansräkning samt i aggregerad form om varje koncernmedlems balansräkning i enlighet med artikel 5.1.

3. Om MFI rapporterar på koncernnivå i enlighet med punkterna 1 och 2, ska de åtminstone rapportera de uppgifter som framgår av tabell 1 ich del 1 i bilaga III för beräkningen av kassakravsbasen för varje medlem i gruppen i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1) beräkna kassakravsbasen för varje koncernmedlem.

Om ett MFI som rapporter på gruppbasis i enlighet med punkterna 1 och 2 har getts tillstånd att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1), ska första stycket inte gälla.

4. Alla koncernmedlemmar enligt punkterna 1 och 2 ska inkluderas separat i den förteckning över MFI som avses i artikel 4.

Artikel 7

Tidsramar

1. De nationella centralbankerna ska besluta om när och med vilka intervall de behöver få statistiska uppgifter från uppgiftslämnarna i enlighet med denna förordning för att kunna hålla de tidsramar som anges i punkterna 2 och 3 och ska underrätta uppgiftslämnarna om detta.

2. De nationella centralbankerna ska lämna in månadsstatistiken till ECB före stängningsdags den femtonde arbetsdagen räknat från utgången av den månad som statistiken avser.

3. De nationella centralbankerna ska lämna in kvartalsstatistiken till ECB före stängningsdags den tjugoåttonde arbetsdagen räknat från utgången av det kvartal som statistiken avser.

Artikel 8

Redovisningsregler för statistikrapporteringen

1. Om inget annat anges i den här förordningen ska de redovisningsregler som uppgiftslämnarna tillämpar i enlighet med den här förordningen följa de som finns i rådets direktiv 86/635/EEG (16), liksom i övriga tillämpliga internationella standarder.

Vid tillämpning av denna förordning ska uppgiftslämnarna rapportera alla finansiella tillgångar och skulder brutto.

2. Om uppgiftslämnarna rapporterar inlåning och utlåning ska följande tillämpas:

a)	Uppgiftslämnarna ska rapportera utestående kapitalbelopp i slutet av månaden för inlåning och utlåning.

b)	Uppgiftslämnarna ska exkludera avskrivningar och nedskrivningar som sker enligt gällande redovisningsregler från det belopp som avses i led a.

c)	Uppgiftslämnarna ska inte netta inlåning eller utlåning mot några andra tillgångar eller skulder.

3. De nationella centralbankerna får tillåta att alla uppgiftslämnare rapporterar lån netto efter reserveringar förutsatt att alla uppgiftslämnare har tillåtits göra detta i enlighet med artikel 8.4 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) innan denna förordning antogs.

4. MFI ska exkludera sina egna innehav av skuldebrev och aktier som de emitterat från beloppen för respektive tillgångar och skulder. De nationella centralbankerna får tillåta att MFI rapporterar sina egna innehav av värdepapper inom respektive tillgångar och skulder, inklusive värdepapper för värdepapper i enlighet med artikel 5.3, om den nationella centralbanken kan härleda den nödvändiga uppdelningen av tillgångar och skulder som anges i bilaga I, exklusive summorna avseende egna innehav av värdepapper.

Artikel 9

Undantag

1. De nationella centralbankerna får bevilja små MFI undantag från de statistikkrav som avses i artikel 5.1 om båda följande villkor är uppfyllda:

a)	Den samlade andelen av alla små MFI som har beviljats undantag inte överstiger 5 procent av de utestående beloppen för totala tillgångar i den nationella balansräkningen för MFI.

Den samlade andelen av alla penningmarknadsfonder som har beviljats undantag får inte överskrida något av följande tröskelvärden:

i)	10 procent av de utestående beloppen för totala tillgångar i den nationella balansräkningen för penningmarknadsfonder, om den nationella balansräkningen för penningmarknadsfonder står för mer än 15 procent av euroområdets totala balansräkning för penningmarknadsfonder.

ii)

30 procent av de utestående beloppen för totala tillgångar i den nationella balansräkningen för penningmarknadsfonder, om den nationella balansräkningen för penningmarknadsfonder står för mindre än 15 procent av euroområdets totala balansräkning för penningmarknadsfonder, med undantag för om den nationella balansräkningen för penningmarknadsfonder står för mindre än 1 procent av euroområdets totala balansräkning för penningmarknadsfonder, då inget tröskelvärde tillämpas.

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag i enlighet med första stycket, ska de som minimum samla in alla följande statistiska uppgifter:

a)	Utestående belopp för totala tillgångar årsvis.

b)	Statistiska uppgifter som avses i bilaga III och som behövs för att beräkna kassakravsbasen för kreditinstitut i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1).

2. De nationella centralbankerna får bevilja små MFI som är kreditinstitut undantag från de statistikkrav som avses i bilaga I, i enlighet med del 6 i den bilagan, om båda följande villkor är uppfyllda:

a)	Den samlade andelen av alla kreditinstitut som har beviljats undantag inte överstiger 10 procent av de utestående beloppen för totala tillgångar i den nationella balansräkningen för MFI.

b)	Den samlade andelen av alla kreditinstitut som har beviljats undantag inte överstiger 1 procent av de utestående beloppen för totala tillgångar i euroområdets aggregerade balansräkning för MFI.

3. ”Tail”-klassificerade institut får antingen tillämpa de undantag som har beviljats av de nationella centralbankerna enligt punkterna 1, 2 eller 5 a eller rapportera statistiska uppgifter i enlighet med artikel 5.

4. De nationella centralbankerna får bevilja penningmarknadsfonder undantag från följande statistikkrav:

De krav som framgår av artikel 5.1 förutsatt att alla följande villkor är uppfyllda:

i)	Penningmarknadsfonder rapporterar statistiska uppgifter om balansräkningsposter i enlighet med artikel 5 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38) (17).

ii)	Penningmarknadsfonder rapporterar statistiska uppgifter enligt led i månadsvis i enlighet med del 1 punkt 1 i bilaga I till förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38), samt inom de tidsramar som de nationella centralbankerna har fastställt i enlighet med artikel 9 i den förordningen.

iii)	Penningmarknadsfonder rapporterar utestående belopp i slutet av månaden för aktier/andelar i penningmarknadsfonder emitterade inom de tidsramar som de nationella centralbankerna har fastställt i enlighet med artikel 7 i denna förordning.

Något av följande statistikkrav enligt bilaga I:

i)	Uppdelning av inlåning från och lån som beviljats motpartsgruppen icke-MFI enligt vad som avses i bilaga I del 2 avsnitt 5.1 och uppdelning av positioner hos MFI-motparter enligt vad som avses i bilaga I del 2 avsnitt 5.2.

ii)	Uppgifter om upplupen ränta på utlåning och inlåning som avses i bilaga I del 2 avsnitt 7.

iii)	Separat sektorsuppdelning av sektorerna försäkringsbolag och pensionsinstitut som avses i bilaga I del 2 avsnitt 5.1.

iv)	Uppgifter om koncernintern utlåning och inlåning enligt bilaga I del 2 avsnitt 5.3.

vi)	Uppdelning efter sektor enligt bilaga I del 3 avsnitt 3.

vi)	Uppdelningen efter land enligt bilaga I del 3 avsnitt 7.

vii)	Uppgifter om fastighetsinnehav enligt bilaga I del 3 avsnitt 4.

viii)

Uppdelning efter eget kapital enligt bilaga I del 3 avsnitt 6.

ix)	Uppgifter om värdepapperisering och andra överföringar av lån enligt bilaga I del 5.

Statistikkrav avseende hemvist för innehavare av andelar i penningmarknadsfonder enligt bilaga I del 2 avsnitt 5.7, om något av följande villkor är uppfyllda:

i)	Aktier/andelar i penningmarknadsfonder emitteras för första gången.

ii)	De statistiska uppgifter som krävs om hemvist för innehavare av andelar i penningmarknadsfonder samlas in från andra källor i enlighet med bilaga I del 2 avsnitt 5.7.

iii)	De nationella centralbankerna kan på grund av marknadsutvecklingen inte längre samla in de statistiska uppgifter som krävs om hemvist för innehavare av andelar i penningmarknadsfonder i enlighet med led ii.

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag för penningmarknadsfonder i enlighet med första stycket led b i, b ii, b v eller b vi, ska de säkerställa att undantagens samlade andel av motsvarande totala utestående belopp i den nationella balansräkningen för MFI inte överstiger 5 procent för varje post.

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag till penningmarknadsfonder i enlighet med första stycket punkt b iii ska de ange separata block för tillgångs- och skuldpositioner samt för inhemska enheter och enheter från andra medlemsstater i euroområdet samt säkerställa att den samlade andelen för försäkringsbolag och pensionsinstitut i kombination med varje block som undantaget tillämpas för inte överstiger 5 procent av det relevanta blocket i den nationella balansräkningen för penningmarknadsfonder.

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag till penningmarknadsfonder i enlighet med första stycket punkterna c i och c iii, ska dessa undantag gälla under en 12-månadersperiod.

5. De nationella centralbankerna får bevilja kreditinstitut som inte är MFI undantag från vart och ett av följande statistikkrav:

a)	De krav som avses i artikel 5.2 om uppgiftslämnarens utestående belopp för totala tillgångar uppgår till högst 350 miljoner euro.

Något av följande statistikkrav enligt bilaga I:

i)	Uppgifter om uppdelning efter löptid för lån denominerade i euro till icke-finansiella bolag.

ii)	Uppgifter om uppdelning efter löptid och ändamål för lån denominerade i euro till hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer.

iii)	Uppdelning efter eget kapital och reserver enligt bilaga I del 2 avsnitt 6.

iv)	Uppgifter om fastighetsinnehav enligt bilaga I del 3 avsnitt 4.

v)	Uppdelning efter eget kapital enligt bilaga I del 3 avsnitt 6.

vi)	Uppgifter om upplupen ränta på utlåning och inlåning enligt bilaga I del 2 avsnitt 7.

vii)	Uppgifter om innehav av egna värdepapper enligt bilaga I del 2 avsnitt 6.

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag i enlighet med första stycket led a, ska de som minimum samla in alla följande statistiska uppgifter:

a)	Utestående belopp för totala tillgångar årsvis.

b)	Statistiska uppgifter som avses i bilaga III och som behövs för att beräkna kassakravsbasen för kreditinstitut i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1).

6. De nationella centralbankerna får bevilja MFI och kreditinstitut som är icke-MFI följande undantag från kravet att rapportera justeringar för omvärderingar i enlighet med artikel 5.1 och 5.2:

a)	Undantag för penningmarknadsfonder från kravet att rapportera justeringar för omvärderingar enligt bilaga I del 4.

Undantag för MFI och kreditinstitut som är icke-MFI från kravet att rapportera justeringar för omvärderingar för värdepapper enligt bilaga I del 4 tabell 1A månadsvis. Om undantag har beviljats enligt detta led, ska uppgiftslämnarna rapportera dessa justeringar för omvärderingar kvartalsvis och på begäran tillhandahålla de nationella centralbankerna båda nedanstående uppgifter:

i)	Värderingsmetoder som har använts för att rapportera statistiska uppgifter om värdepapper samt uppgifter om hur stor andel av deras innehav om olika värderingsmetoder har tillämpats för.

iii)	Månad då en betydande prisförändring görs under kvartalet.

De nationella centralbankerna får bevilja MFI och kreditinstitut som är icke-MFI undantag från kravet att rapportera justeringar för omvärderingar enligt bilaga I del 4 om uppgiftslämnaren rapporterar utestående belopp för värdepapper i slutet av månaden värdepapper för värdepapper. Om undantag har beviljats enligt detta led ska följande båda följande alternativ tillämpas:

i)	De rapporterade uppgifterna ska omfatta bokfört värde i balansräkningen för varje värdepapper.

ii)	För värdepapper som saknar offentligt tillgängliga identifieringskoder ska de rapporterade uppgifterna omfatta tillräckliga uppgifter om instrumentkategori, löptid och emittent för att det ska vara möjligt att härleda de uppdelningar som anges som minimikrav i tabellerna 1A och 2A i bilaga I del 4.

7. De nationella centralbankerna får bevilja MFI undantag från de statistikkrav som avses i avsnitt 7–9 i bilaga I del 3 vad gäller en medlemsstat utanför euroområdet, om något av följande är tillämpligt:

a)	Statistiska uppgifter som har samlats in på en högre aggregeringsnivå visar att positioner gentemot motpart med hemvist i den medlemsstaten utanför euroområdet inte är signifikanta.

b)	Statistiska uppgifter som har samlats in på en högre aggregeringsnivå visar att positioner gentemot valutan i den medlemsstaten utanför euroområdet inte är signifikanta.

Om en nationell centralbank beviljar MFI undantag i enlighet med första stycket vad gäller ett land som ansluter sig till unionen, får den nationella centralbanken återkalla dessa undantag 12 månader efter det att MFI har underrättats om dess avsikt att återkalla undantagen.

Om de nationella centralbankerna beviljar MFI undantag enligt första stycket, får de även bevilja kreditinstitut som är icke-MFI samma undantag.

8. De nationella centralbankerna får bevilja MFI undantag från statistikkraven för notional cash pooling enligt bilaga I del 2 i följande fall:

a)	Om de utestående beloppen för notional cash poolens inlåning från, eller lån till, enheter med hemvist i euroområdet (exklusive MFI) i den nationella balansräkningen för MFI inte överstiger 2 miljarder euro.

Om det tröskelvärde som avses i led a överskrids, får de nationella centralbankerna bevilja undantag till ett MFI om de utestående beloppen i dess balansräkning för notional cash poolens inlåning från, eller lån till, enheter med hemvist i euroområdet (exklusive MFI) inte överstiger 500 miljoner euro.

9. De nationella centralbankerna får bevilja MFI undantag från kravet att separat identifiera lån till enmansföretag/företag med delägare utan juridisk status i enlighet med avsnitt 3 i bilaga I del 2, om dessa lån omfattar mindre än 5 procent av den totala utlåningen till hushåll i den nationella balansräkningen för MFI.

Om de nationella centralbankerna beviljar MFI undantag enligt första stycket, ska de även bevilja kreditinstitut som är icke-MFI samma undantag.

10. Om de nationella centralbankerna beviljar undantag i enlighet med punkterna 1, 2, 4, 5 och 9, ska de kontrollera att tröskelvärdena inte överskrids. Detta ska kontrolleras i så god tid att undantag kan beviljas eller om nödvändigt återkallas med verkan från och med det påföljande årets början.

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag i enlighet med punkt 8, ska de kontrollera att tröskelvärdena inte överskrids. Detta ska kontrolleras minst en gång vartannat år och i så god tid att undantag kan beviljas eller om nödvändigt återkallas med verkan från och med det påföljande årets början.

Artikel 10

Minimistandarder och nationella rapporteringsförfaranden

1. Uppgiftslämnarna ska följa de statistikkrav som gäller för dem i enlighet med minimistandarderna i bilaga IV för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering.

2. De nationella centralbankerna ska fastställa och genomföra de rapporteringsförfaranden som ska följas av den faktiska uppgiftslämnande populationen i enlighet med nationella krav. De nationella centralbankerna ska säkerställa att dessa förfaranden medför att de begärda statistiska uppgifterna rapporteras och att de ger möjlighet till vederbörlig kontroll av att minimistandarderna enligt bilaga IV för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering följs.

Artikel 11

Fusioner, uppdelningar och omorganisationer

1. En faktisk uppgiftslämnare ska underrätta den berörda nationella centralbanken om en fusion, uppdelning eller någon annan omorganisation om

a)	denna fusion, uppdelning eller omorganisation sannolikt påverkar den faktiska uppgiftslämnarens fullgörande av sina rapporteringsskyldigheter och

b)	avsikten att genomföra den åtgärd som avses i led a har offentliggjorts.

2. Den underrättelse som avses i punkt 1 ska

a)	lämnas i god tid innan fusionen, uppdelningen eller omorganisationen får verkan och

b)	ange de förfaranden som ska användas för att uppfylla statistikkraven enligt denna förordning.

3. Om en fusion mellan uppgiftslämnare äger rum mellan utgången av en referensperiod och den sista dag som berörd nationell centralbank fastställt för rapportering av statistiska uppgifter för den referensperioden i enlighet med artikel 7.1, ska det förvärvande institutet uppfylla de förvärvade institutens rapporteringsskyldigheter för den referensperioden som om fusionen inte hade ägt rum.

4. Om en fusion mellan uppgiftslämnare äger rum under en referensperiod får de nationella centralbankerna tillåta att det förvärvande institutet rapporterar statistiska uppgifter för de förvärvade instituten separat från sina egna statistiska uppgifter för den referensperioden samt för följande referensperioder.

Vid tillämpning av det första stycket får de nationella centralbankerna inte tillåta att det förvärvande institutet rapporterar statistiska uppgifter för de förvärvade instituten separat från sina egna statistiska uppgifter i mer än sex månader efter fusionen.

Artikel 12

Rapportering av statistiska uppgifter om kassakravsbasen

1. Kreditinstitut ska till den berörda nationella centralbanken rapportera de statistiska uppgifter som avses i bilaga III och som behövs för att beräkna kassakravsbasen för kreditinstitut i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1).

2. Kreditinstitut ska som minimum rapportera de statistiska uppgifter som anges i tabell 1 i bilaga III i del 1 kvartalsvis om följande kriterier är uppfyllda:

a)	Kreditinstitutet är ett ”tail”-klassificerat institut.

b)	Kreditinstitutet rapporterar i enlighet med artikel 6 för en koncern som enbart består av ”tail”-klassificerade institut.

Artikel 13

Kontroll och obligatorisk insamling

De nationella centralbankerna ska utöva rättigheterna att kontrollera eller att obligatoriskt samla in de uppgifter som uppgiftslämnarna ska lämna i enlighet med denna förordning, utan att detta påverkar ECB:s rätt att själv utöva dessa rättigheter. Dessa rättigheter ska särskilt utövas av de nationella centralbankerna då ett institut som ingår i den faktiska uppgiftslämnande populationen inte uppfyller de minimistandarder för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering som anges i bilaga IV.

Artikel 14

Första rapportering

1. Den första rapporteringen av månadsvisa statistiska uppgifter i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 ska börja med uppgifter för januari 2022.

2. Den första rapporteringen av kvartalsvisa statistiska uppgifter i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 ska börja med uppgifter för första kvartalet 2022.

Artikel 15

Förenklat ändringsförfarande

ECB:s direktion har rätt att, med beaktande av statistikkommitténs synpunkter, göra nödvändiga tekniska ändringar i bilagorna som varken ändrar den underliggande begreppsramen eller påverkar rapporteringsbördan för uppgiftslämnarna i medlemsstaterna. Direktionen ska utan dröjsmål informera ECB-rådet om varje sådan ändring.

Artikel 16

Upphävande

1. Förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) ska upphöra att gälla från och med den 26 juni 2021.

2. Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga VI.

Artikel 17

Övergångsbestämmelser

1. De MFI som avses i artikel 2.1 ska tillämpa bestämmelserna i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) från och med den 26 juni 2021 till och med den 1 februari 2022.

2. Kreditinstitut som är icke-MFI enligt artikel 2.4 ska tillämpa de rapporteringskrav som gäller för MFI enligt förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) från och med den 26 juni 2021 till och med den 1 februari 2022, med undantag för rapporteringskraven i artikel 6 i den förordningen. Med undantag för de statistiska uppgifter som avses i bilaga III och som behövs för att beräkna kassakravsbasen för kreditinstitut i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1), får de nationella centralbankerna ange en dag då kreditinstitut som är icke-MFI ska rapportera uppgifter i enlighet med denna punkt. Detta datum ska vara senast den 31 mars 2022.

3. De nationella centralbankerna får bevilja kreditinstitut som är icke-MFI undantag från de statistikkrav som avses i punkt 1 om uppgiftslämnarens utestående belopp för totala tillgångar uppgår till högst 350 miljoner euro.

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag enligt första stycket, ska de som minimum samla in de statistiska uppgifter som avses i bilaga III och som behövs för att beräkna kassakravsbasen för kreditinstitut i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1).

4. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska uppgiftslämnare inte behöva rapportera uppdelning efter krediter för säkerheter i fastigheter i enlighet med bilaga I del 3 avsnitt 1 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

5. Uppgiftslämnare ska fortsätta att rapportera vissa poster av balansräkningen kvartalsvis, i enlighet med artikel 5.1 tredje meningen i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) och som anges i bilaga I till den förordningen, till och med den 28 februari 2022.

6. Under perioden från och med den 26 juni 2021 till och med den 1 februari 2022 ska uppgiftslämnare enligt punkterna 1 och 2 rapportera skulder gentemot kreditinstitut som omfattas av kassakrav enligt förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1) och ska i denna rapportering inkludera sina skulder gentemot kreditinstitut som är icke-MFI.

Artikel 18

Slutbestämmelse

Denna förordning träder i kraft den femte dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 26 juni 2021.

Artiklarna 5, 8 och 9 ska dock gälla från den 1 februari 2022.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 22 januari 2021.

På ECB-rådets vägnar

Christine LAGARDE

ECB:s ordförande

(1) EUT L 318, 27.11.1998, s. 8.

(2) EUT L 318, 27.11.1998, s. 1.

(3) Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1071/2013 av den 24 september 2013 om de monetära finansinstitutens balansräkningar (omarbetning) (ECB/2013/33) (EUT L 297, 7.11.2013, s. 1).

(4) Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (EUT L 250, 2.10.2003, s. 10). De senaste ändringarna av Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) är inkluderade i av den förordningen i Europeiska centralbankens förordning (EU) 2021/378 av den 22 januari 2021 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2021/1) (se sidan 1 i detta nummer av EUT).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder (EUT L 169, 30.6.2017, s. 8).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014 (EUT L 314, 5.12.2019, s. 1).

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(8) Europeiska centralbankens förordning (EU) 2021/378 av den 22 januari 2021 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2021/1) (se sidan 1 i detta nummer av EUT).

(9) Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2014/15 av den 4 april 2014 om monetär och finansiell statistik (EUT L 340, 26.11.2014, s. 1).

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (EUT L 174, 26.6.2013, s. 1).

(12) Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1075/2013 av den 18 oktober 2013 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (omarbetning) (ECB/2013/40) (EUT L 297, 7.11.2013, s. 107).

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 35).

(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).

(15) Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2018/876 av den 1 juni 2018 om RIAD-data (ECB/2018/16) (EUT L 154, 18.6.2018, s. 3)

(16) Rådets direktiv av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (EUT L 372, 31.12.1986, s. 1).

(17) Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1073/2013 av den 18 oktober 2013 om statistik över tillgångar och skulder hos investeringsfonder (ECB/2013/38) (EUT L 297, 7.11.2013, s. 73).

BILAGA I

STATISTIKKRAV

DEL 1

Identifiering av vissa MFI med utgångspunkt i principen om inlånings utbytbarhet

1.1

Andra finansinstitut än kreditinstitut som emitterar finansiella instrument som är nära substitut för inlåning klassificeras som MFI förutsatt att de uppfyller andra kriterier för MFI. Klassificeringen baseras på huruvida inlåningen är substituerbar, dvs. huruvida skulder klassificeras som inlåning, vilket avgörs av instrumentens likviditet, definierad som en kombination av faktorerna överförbarhet, konvertibilitet, värdesäkerhet och omsättningsbarhet, och där så är lämpligt även instrumentens löptid.

Kriterierna för att instrument ska räknas som substitut till inlåning ska också tillämpas när man beslutar om huruvida skulder ska klassificeras som inlåning, utom i fall då det finns en separat kategori för sådana skulder.

1.2

Vid fastställandet av huruvida ett instrument är ett substitut till inlåning och vid klassificeringen av skulder som inlåning, ska begreppen nedan användas med följande betydelser:

a)	överförbarhet: att de medel som är placerade i ett finansiellt instrument kan omvandlas med hjälp av betalningsmedel som check, överföring, girering eller liknande.

b)	konvertibilitet: möjligheten till, och kostnaden för, att omvandla det finansiella instrumentet till kontanter eller överförbar inlåning. De skattemässiga fördelar som går förlorade genom omvandlingen kan bedömas som en straffavgift som minskar graden av likviditet.

c)	värdesäkerhet: att ett finansiellt instruments exakta värde i nationell valuta är känt i förväg.

omsättningsbarhet: att värdepapper är föremål för offentlig notering och regelbunden handel på en reglerad marknad. För andelar i öppna värdepappersfonder finns det ingen marknad i sedvanlig mening. Placerarna får emellertid information om den dagliga noteringen för fondandelarna och kan lösa in sina andelar till den kursen.

1.3

Aktier/andelar emitterade av värdepappersfonder som endast driver sparsystem för anställda från vilka investerare kan lösa in sina investeringar endast i enlighet med de restriktiva villkor för inlösen som inte är kopplade till marknadsutvecklingen anses inte utgöra utbytbar inlåning.

DEL 2

Balansräkning (månadsvisa utestående belopp)

För att sammanställa euroområdets penningmängdsaggregat och motparter behöver ECB uppgifterna i tabell 1. Ytterligare uppgifter behövs för ECB:s kassakravssystem. De månadsvisa kraven är följande:

1. Instrumentkategorier

a) Skulder

De relevanta instrumentkategorierna är följande: utelöpande sedlar och mynt, inlåning, emitterade aktier/andelar i penningmarknadsfonder, emitterade skuldebrev, eget kapital och reserver samt övriga skulder. För att särskilja monetära och icke-monetära skulder delas inlåningen dessutom upp i inlåning över natten, inlåning med överenskommen löptid, inlåning med uppsägningstid samt återköpsavtal (repor). Definitionerna framgår av bilaga II.

b) Tillgångar

De relevanta instrumentkategorierna är följande: kassa, utlåning, innehav av skuldebrev, ägarandelar, andelar i investeringsfonder, icke-finansiella tillgångar och övriga tillgångar. Definitionerna framgår av bilaga II.

2. Uppdelning efter löptid

Uppdelning efter ursprunglig löptid kan användas i stället för klassificering efter instrumenttyp i de fall där de finansiella instrumenten på de olika marknaderna inte är fullt jämförbara.

a) Skulder

Indelningen efter ursprunglig löptid (eller uppsägningstid) är följande: för inlåning med överenskommen löptid upp till ett år, över ett år och upp till två år och över två år, och för inlåning med uppsägningstid upp till tre månader, över tre månader och upp till två år och över två år. Repor delas inte upp efter löptid eftersom de i regel är mycket kortfristiga (oftast med en ursprunglig löptid under tre månader). Skuldebrev emitterade av MFI delas upp på löptidskategorierna upp till ett år, över ett år och upp till två år och över två år. Aktier/andelar i penningmarknadsfonder behöver inte delas upp efter löptid.

b) Tillgångar

Indelningen efter ursprunglig löptid är följande: lån till motparter med hemvist i euroområdet (andra än MFI) efter delsektorer, och dessutom efter ändamål när det gäller lån till hushållen, upp till ett år, över ett år, upp till fem år och över fem år, med en ytterligare uppdelning vid två år för lån till euroområdets icke-finansiella bolag och till euroområdets hushåll efter ändamål denominerade i euro; innehav av skuldebrev emitterade av MFI i euroområdet i löptidskategorierna upp till ett år, över ett år och upp till två år och över två år.

3. Uppdelning efter ändamål och separat identifiering av lån till enmansföretag och företag med delägare utan juridisk status

Lån till hushållen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer delas upp ytterligare efter ändamålet med lånet (konsumtionskrediter, bostadslån, övriga lån). Inom kategorin "övriga lån" ska lån som beviljats enmansföretag/företag med delägare utan juridisk status identifieras separat.

4. Uppdelning efter valuta

För balansräkningsposter som kan användas för sammanställningen av penningmängdsaggregat måste saldon i euro redovisas separat så att ECB har möjlighet att definiera penningmängdsaggregaten på ett sådant sätt att de inbegriper saldon i samtliga valutor tillsammans eller endast saldon uttryckta i euro.

5. Uppdelning efter motpartssektor och hemvist

5.1

För sammanställningen av euroområdets penningmängdsaggregat och motparter måste det fastställas vilka av motparterna inom territoriet för euroområdet som utgör innehavarsektorn. För detta ändamål delas motpartsgruppen icke-MFI upp enligt det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet (nedan kallat ENS 2010) som fastställs genom förordning (EU) nr 549/2013 (se del 3 i bilaga II) på offentlig förvaltning (S.13), varvid statlig förvaltning (S.1311) redovisas separat under inlåning totalt, och övriga inhemska sektorer. För att månadsvis kunna beräkna en sektorsvis uppdelning av penningmängdsaggregaten och motparter, delas övriga inhemska sektorer upp ytterligare i följande delsektorer: icke-finansiella bolag (S.11) och hushåll + hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.14 + S.15), försäkringsbolag (S.128), pensionsinstitut (S.129), investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124), andra finansförmedlare (S.125), finansiella servicebolag (S.126) samt koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127). För rapporteringen av vissa balansräkningsposter, t.ex. lån och skuldinstrument, slås de tre sistnämnda sektorerna samman (S.125 + S.126 + S.127). En ytterligare uppdelning görs för motparter som är finansiella bolag (FVC) och centrala clearingmotparter, inom andra finansförmedlare (S.125). För enmansföretag och företag med delägare utan juridisk status se avsnitt 3.

För ECB:s kassakravssystem görs en uppdelning i tabell 1 avseende statlig förvaltning för inlåning totalt och kategorierna inlåning med överenskommen löptid över två år, inlåning med uppsägningstid över två år och repor. För beräkningen av kassakravsbasen samlas uppgifter även in avseende skulder till andra kassakravspliktiga kreditinstitut, enligt vad som framgår av bilaga III del 1.

5.2

MFI-motparter delas upp i centralbanker (S.121), där ECB identifieras separat, monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanker (S.122) och penningmarknadsfonder (S.123). Detta görs för att bättre förstå banksektorns utlånings- och finansieringsriktlinjer samt övervaka interbankverksamheten bättre.

5.3

För positioner inom koncerner görs en ytterligare uppdelning på uppgiftslämnares positioner och transaktioner som avser inlåning och utlåning mellan monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) för att göra det möjligt att identifiera sambanden mellan enheter som ingår i samma koncern (inhemska motparter och andra medlemsstater i euroområdet).

5.4

För innehav av skuldebrev med ursprunglig löptid upp till ett år, med uppdelning efter valuta, görs en ytterligare uppdelning för offentlig förvaltning (S.13) för att ge en bättre överblick över sambanden mellan stater och banker.

5.5

Viss inlåning/utlåning från återköpsavtal (repor)/omvända repor eller liknande transaktioner kan avse transaktioner med centrala motparter. En central motpart är en enhet som juridiskt fungerar som mellanhand mellan motparter i transaktioner med avtal som handlas på de finansiella marknaderna, och som blir köpare gentemot varje säljare och säljare gentemot varje köpare. I enlighet med artikel 8.2 ska sådan verksamhet rapporteras under inlåning och utlåning, oavsett hur de behandlas i samband med annan rapportering. Eftersom sådana transaktioner ofta är substitut för bilaterala transaktioner mellan MFI görs en ytterligare uppdelning för återköpsavtal (repor)/omvända repor som involverar transaktioner med centrala motparter klassificerade som andra finansförmedlare (S.125).

5.6

Inhemska motparter och motparter i euroområdet redovisas separat i alla statistiska uppdelningar. Motparter i medlemsstaterna särredovisas enligt ländernas nationella sektorsklassificering eller enligt deras indelning i institutionella enheter i enlighet med de förteckningar som förs av ECB för statistiska ändamål och ECB:s "Manual on MFI balance sheet statistics" samt ENS 2010. EU-institutioner som är hemmahörande i euroområdet men har inte sin hemvist i en medlemsstat (t.ex. ECB) rapporteras som motparter i övriga euroområdet. Motparter som befinner sig utanför medlemsstaterna klassificeras enligt Systemet för nationalräkenskaper (nedan kallat SNA 2008).

5.7

När det gäller aktier/andelar i penningmarknadsfonder som emitterats av MFI i euroområdets medlemsstater ska uppgiftslämnarna åtminstone rapportera uppgifter om innehavarens hemvist med uppdelning på inhemska motparter/övriga euroområdet/övriga utlandet, så att aktier/andelar som innehas av aktörer med hemvist utanför euroområdet kan uteslutas. De nationella centralbankerna får också härleda de statistiska uppgifter som behövs från de uppgifter som samlas in enligt förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24), i den mån som uppgifterna följer de tidsramar som anges i artikel 7 i denna förordning samt de minimistandarder som fastställs i bilaga IV.

När det gäller aktier/andelar i penningmarknadsfonder som, enligt nationell lag, finns upptagna i ett register med personuppgifter och uppgift om hemvist för innehavarna av fondens aktier/andelar, ska emitterande penningmarknadsfonder eller deras lagliga företrädare rapportera uppgifter med uppdelning efter hemvist för innehavarna av fondens aktier/andelar i den månatliga balansräkningen.

När det gäller aktier/andelar i penningmarknadsfonder som, enligt nationell lag, inte finns upptagna i ett register med personuppgifter eller som finns upptagna i ett register men utan någon uppgift om hemvist för innehavarna av fondens aktier/andelar, ska uppgiftslämnarna rapportera data om hemvist på det sätt som respektive nationell centralbank fastställt efter samråd med ECB. Detta krav begränsas till ett eller en kombination av följande alternativ, som ska väljas med beaktande av förutsättningarna på de relevanta marknaderna och utformningen av den nationella rätten i medlemsstaten i fråga. De nationella centralbankerna kommer regelbundet att följa upp detta krav.

Emitterande penningmarknadsfonder:

Emitterande penningmarknadsfonder eller deras lagliga företrädare ska rapportera uppgifter med uppdelning efter hemvist för innehavarna av fondens aktier/andelar. Sådana uppgifter kan komma från det ombud som förmedlar aktierna/andelarna eller från någon annan enhet som deltar i emission, återköp eller överföring av aktier/andelar.

ii)

MFI och andra finansinstitut som depåhållare av aktier/andelar i penningmarknadsfonder:

Som uppgiftslämnare ska MFI och andra finansinstitut som fungerar som depåhållare av aktier/andelar i penningmarknadsfonder rapportera uppgifter med uppdelning efter hemvist för innehavare av aktier/andelar som emitterats av inhemska penningmarknadsfonder och som förvaras i depå för innehavarens räkning eller för sådan annan mellanhands räkning som också fungerar som depåhållare. Detta alternativ kan väljas om: i) depåhållaren skiljer på aktier/andelar i penningmarknadsfonder som hålls i depå för innehavarnas räkning och de som hålls för andra depåhållares räkning, och ii) de flesta av aktierna/andelarna i investeringsfonder är i depå hos inhemska institut som klassificeras som finansiella mellanhänder (MFI eller OFI).

iii)

MFI och andra finansinstitut utom försäkringsföretag och pensionsinstitut i egenskap av uppgiftslämnare i fråga om inhemska aktörers transaktioner med utländska motparter rörande andelar i en inhemsk penningmarknadsfond:

Som uppgiftslämnare ska MFI och övriga finansinstitut, i egenskap av uppgiftslämnare i fråga om inhemska aktörers transaktioner med utländska motparter rörande aktier/andelar i en inhemsk penningmarknadsfond, rapportera uppgifter med uppdelning efter hemvist för innehavare av sådana aktier/andelar i inhemska penningmarknadsfonder som de köper och säljer för innehavarens eller för sådan annan mellanhands räkning som också deltar i transaktionen. Detta alternativ kan väljas om: i) rapporteringens täckning är uttömmande, dvs. att den omfattar i det närmaste samtliga transaktioner som utförs av uppgiftslämnarna, ii) precisa uppgifter om köp och försäljning med aktörer som inte har sin hemvist i euroområdet tillhandahålls, iii) skillnaden mellan utgivningsvärdet och lösenvärdet, exklusive avgifter, för samma aktier/andelar är minimalt, och iv) antalet aktier/andelar som emitterats av inhemska penningmarknadsfonder och som innehas av aktörer med hemvist utanför euroområdet är lågt.

iv)	Om alternativen i–ii inte är tillämpliga, ska uppgiftslämnarna, inklusive MFI och OFI, rapportera relevanta uppgifter på grundval av tillgänglig information.

6. Uppdelning av eget kapital och reserver

Denna uppdelning krävs för att tillhandahålla information om redovisningskomponenterna eget kapital och reserver samt för att följa hur denna post samverkar med balansräkningsutvecklingen för övrigt.

7. Identifiering av balansräkningspositioner för derivat och upplupen ränta på utlåning och inlåning inom övriga tillgångar och övriga skulder.

Denna uppdelning är nödvändig för en förbättrad överensstämmelse inom statistiken.

8. Egna innehav av värdepapper

I tabell 1 ska uppgifter lämnas om MFI:s egna innehav av skuldebrev och aktier, som exkluderas från tillgångar och skulder i enlighet med artikel 8.4.

Tabell 1 Månadsvisa utestående belopp (1)

DEL 3

Balansräkning (kvartalsvisa utestående belopp)

För att ytterligare analysera den monetära utvecklingen, samt för andra statistiska ändamål, behöver ECB följande uppgifter för viktiga poster:

Uppdelning efter delsektor och löptid för krediter till icke-MFI i euroområdet (se tabell 2).

Uppgifterna behövs för en uppföljning av den totala delsektors- och löptidsstrukturen i den totala kreditgivningen (utlåning och värdepapper) till innehavarsektorn.

För utlåning i euro med ursprunglig löptid över ett år samt med ursprunglig löptid över två år gentemot icke-finansiella bolag och hushåll krävs ytterligare ”varav”-positioner avseende vissa återstående löptider och tidpunkter för ändring av räntesatser (se tabell 2). Med ändring av räntesats menas en sådan förändring av räntesatsen för ett lån som ska ske enligt låneavtalet. Lån där en ändring av räntesatsen kan ske omfattar bl.a. lån vars räntesats regelbundet anpassas till utvecklingen av ett index såsom Euribor, lån vars räntesats anpassas kontinuerligt (dvs. rörliga räntor) samt lån vars räntesats kan ändras efter långivarens gottfinnande.

2.	Uppdelning på delsektorer av inlåning från den offentliga förvaltningen (med undantag av den statliga förvaltningen) i euroområdets medlemsstater (se tabell 2). Denna information krävs som komplement till den månadsvisa rapporteringen.

3.	Uppdelning efter sektor av positioner gentemot motparter utanför euroområdet (se tabell 2). Sektorindelningen sker enligt SNA 2008 där ENS 2010 inte gäller.

4.	Fastighetsinnehav markeras inom kategorin icke-finansiella tillgångar. Denna uppdelning behövs för att ge ytterligare information om icke-finansiella tillgångar och för att förstå den relativa betydelsen som fastighetsinnehav har för banksektorn.

5.	Identifiering av balansräkningspositioner för derivat med en uppdelning efter sektorer för övriga tillgångar och övriga skulder (se tabell 2). Denna uppdelning är nödvändig för en förbättrad överensstämmelse inom statistiken och kompletterar månadsrapporteringen.

6.	Uppdelning av aktier i noterade och onoterade aktier samt andra ägarandelar (se tabell 2). Detta kompletterar den månadsvisa rapporteringen genom att ge information om hur aktierna kan handlas.

Uppdelning efter land och positioner gentemot Europeiska investeringsbanken, Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska finansiella stabilitetsfaciliteten samt den gemensamma resolutionsnämnden (se tabell 3).

Denna uppdelning är nödvändig för en vidare analys av den monetära utvecklingen, för tillhandahållande av statistiska uppgifter till medlemsstater som kan komma att införa euron samt för en kvalitetskontroll av uppgifterna.

Uppdelningen efter land ska göras för varje medlemsstat. Om ett land ansluter sig till unionen inleds rapporteringen för den medlemsstaten med uppdelningen med den kvartalsvisa referensperiod som omfattar anslutningsdagen.

Samma uppdelning efter land ska också göras för länder som lämnar, eller har lämnat, unionen, t.ex. som en separat uppdelning inom kategorin "Övriga utlandet (exkl. EU)".

Uppdelning efter sektor för gränsöverskridande inlåning från och utlåning till icke-MFI inom euroområdet (se tabell 3).

Denna uppdelning krävs för att bedöma vilka positioner uppgiftslämnare i respektive medlemsstat har gentemot motparter i euroområdets andra medlemsstater.

Om en medlemsstat inför euron inleds medlemsstatens rapportering av denna uppdelning med den kvartalsvisa referensperiod som omfattar anslutningsdagen.

Uppdelning efter valuta (se tabell 4).

Uppdelningen efter valuta krävs för varje nationell valuta i medlemsstater utanför euroområdet, samt för inlåning, utlåning och skuldebrev som innehas för utvalda valutor (GBP, USD, CHF och JPY).

Denna uppdelning är nödvändig för beräkningen av transaktioner för penningmängdsaggregat och motposter justerade för valutakursförändring i de fall aggregaten definieras så att de omfattar alla valutor sammantaget.

Tabell 2 Kvartalsvisa utestående belopp (uppdelning efter sektor)

Tabell 3

Kvartalsvisa utestående belopp (uppdelning efter land)

BALANSRÄKNINGSPOSTER

Övriga världen (exkl. EU)

Annan medlemsstat i euroområdet

Medlemsstater utanför euroområdet

Utvalda EU-institutioner (*1)

varav: Förenade kungariket

SKULDER

8.	Utelöpande sedlar och mynt

Inlåning

från MFI

från icke-MFI

offentlig förvaltning

andra finansförmedlare + finansiella servicebolag + koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag

försäkringsbolag

pensionsinstitut

investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder

icke-finansiella bolag

hushåll + hushållens icke-vinstdrivande organisationer

10.	Emitterade skuldebrev

11.	Aktier/andelar i penningmarknadsfonder

12.	Kapital och reserver

13.	Övriga skulder

TILLGÅNGAR

Kassa

Lån

till MFI

till icke-MFI

offentlig förvaltning

andra finansförmedlare + finansiella servicebolag + koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag

försäkringsbolag

pensionsinstitut

investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder

icke-finansiella bolag

hushåll + hushållens icke-vinstdrivande organisationer

3.	Innehav av skuldebrev

upp till 1 år

över 1 år och upp till 2 år

över 2 år

emitterade av MFI

upp till 1 år

över 1 år och upp till 2 år

över 2 år

emitterade av icke-MFI

varav: offentlig förvaltning

4.	Ägarandelar

5.	Aktier/andelar i investeringsfonder

Aktier/andelar i penningmarknadsfonder

Aktier/andelar i investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder

6.	Icke-finansiella tillgångar

7.	Övriga tillgångar

Tabell 4

Kvartalsvisa utestående belopp (uppdelning efter valuta)

BALANSRÄKNINGSPOSTER

Alla valutor sammantaget

Euro

Andra EU-valutor än euro

Icke-EU valutor

Utvalda valutor

Totalt

Respektive EU-medlemsstats valuta

GBP

USD

JPY

CHF

SKULDER

Inlåning

Inhemsk

från MFI

från icke-MFI

B.	Euroområdet, ej inhemska

från MFI

från icke-MFI

C.	Övriga utlandet

upp till 1 år

över 1 år

från MFI

från icke-MFI

10.	Emitterade skuldebrev

TILLGÅNGAR

Lån

Inhemsk

till MFI

till icke-MFI

B.	Euroområdet, ej inhemska

till MFI

till icke-MFI

C.	Övriga utlandet

upp till 1 år

över 1 år

till MFI

till icke-MFI

3.	Innehav av skuldebrev

Inhemsk

emitterade av MFI

emitterade av icke-MFI

B.	Euroområdet, ej inhemska

emitterade av MFI

Emitterade av icke-MFI

C.	Övriga utlandet

emitterade av MFI

emitterade av icke-MFI

Krav på månadsvisa uppgifter, se tabell 1.

Krav på kvartalsvisa uppgifter, se tabell 2.

DEL 4

Rapportering av justeringar för omvärdering för sammanställningen av transaktioner

Justeringar för omvärdering krävs för att ECB ska kunna beräkna finansiella transaktioner. De ger information om hur prisförändringar eller andra omvärderingar påverkar utestående belopp vid periodens slut för tillgångar och skulder som har rapporterats i balansräkningen. Förändringar i utestående belopp till följd av valutakursrörelsers påverkan på tillgångar och skulder som inte är denominerade i euro ingår inte i de rapporterade justeringarna för omvärdering (valutakursjusteringar för att sammanställa transaktioner härleds separat).

De minimikrav som gäller för rapporteringen av justeringar för omvärdering framgår av tabellerna 1A och 2A. Särskilda överväganden för rapporteringen av justeringar för omvärdering av utlåning och värdepapper beskrivs nedan.

1. Omvärderingar av lån (inklusive nedskrivningar/avskrivningar)

Justeringarna för omvärdering speglar förändringar i de utestående lånebelopp som rapporteras i enlighet med del 2 och 3 och som är följden av nedskrivningar, inklusive nedskrivningar av hela det utestående lånebeloppet (avskrivning) samt återföringar av nedskrivningar/avskrivningar. Omvärderingen bör också visa förändringar i reserveringar för lån för de fall där en nationell centralbank tillåter att balansräkningens utestående belopp för lån redovisas netto efter reserveringar i enlighet med artikel 8.3. En justering för omvärdering ska också ske för att beakta skillnaden mellan sådana förändringar i utestående lånebelopp som är resultatet av avyttringar av lån (då dessa avförs från balansräkningen) och transaktionsvärdet (dvs. försäljningspriset). På liknande sätt medför ett förvärv av ett lån till ett pris som understiger de rapporterade utestående beloppen en positiv omvärdering.

2. Prisförändring rörande värdepapper

Justeringar för prisförändring rörande värdepapper avser värdeförändring som uppkommer på grund av ändringar av det pris till vilket värdepapper noteras eller handlas. Detta inkluderar sådana förändringar som uppkommer över tiden i de utestående beloppens balansvärde på grund av förändringar i det referensvärde till vilket värdepapper noteras, dvs. möjliga vinster/förluster. Justeringarna kan även innefatta värdeförändringar till följd av värdepapperstransaktioner, dvs. vinster/förluster.

Det finns inga minimikrav för rapporteringen av emitterade skuldebrev. Men om den värderingspraxis som tillämpas av uppgiftslämnarna på emitterade skuldebrev resulterar i ändringar av de utestående beloppen vid periodens slut, kan de nationella centralbankerna samla in uppgifter om sådana ändringar.

Tabell 1A Månadsvisa justeringar för omvärderingar (1) 1

Tabell 1A Månadsvisa justeringar för omvärderingar (2) 2

DEL 5

Rapporteringsskyldigheter avseende värdepapperisering av lån och andra överföringar av lån

1. Allmänna krav

1.1

Uppgifter ska rapporteras i enlighet med artikel 8.2, vid behov kvalificerade enligt artikel 8.3. Som framgår av kolumnrubrikerna i tabell 5 delas samtliga dataposter upp efter hemvist och delsektor för den som står som gäldenär för lånet.

1.2

Man skiljer mellan värdepapperiseringar och andra överföringar av lån. Lån som avyttrats under den förberedande fasen av en värdepapperisering behandlas som om de redan har värdepapperiserats. Värdepapperiseringar som involverar ett finansiellt bolag (FVC) med hemvist i euroområdet ska identifieras separat. För andra överföringar av lån krävs en separat identifiering om motparten är ett inhemskt MFI eller ett icke-inhemskt MFI i euroområdet.

1.3

Överföringar av lån särskiljs också utifrån betydelsen för de utestående lånebelopp som rapporteras i enlighet med del 2 och del 3 i bilaga I:

a)	Överföringar som påverkar utestående belopp som rapporteras är avyttringar som medför att de avförs och förvärv som medför att de bokförs, eller åter bokförs.

Överföringar som inte påverkar de utestående belopp som rapporteras är avyttringar som inte medför att lånen avförs, pga. att IFRS 9 eller liknande regler tillämpas, och förvärv av lån som tidigare överförts av MFI utan att de avförts från balansräkningen. Lån som ställs som säkerhet vid Eurosystemets penningpolitiska lånetransaktioner i form av kreditfordringar, som medför en överföring utan att de avförs från balansräkningen, ingår inte i de belopp som rapporteras enligt tabell 5.

1.4

Vad gäller överföringar som påverkar de rapporterade utestående lånebeloppen särskiljer MFI ytterligare mellan överföringar där de själva administrerar de utestående beloppen av överförda lån.

2. Rapporteringskrav för överföringar av lån

2.1

MFI beräknar nettoöverföringar av lån som förvärv under månaden minus avyttringar under månaden. För detta ändamål använder MFI transaktionsvärdet på förvärv och avyttringar (dvs. värdet på köp respektive försäljningar).

2.2

MFI lämnar uppgifter om överföringar av lån i enlighet med tabell 5a enligt följande:

a)	MFI:s förvärv och avyttringar som påverkar de utestående lånebelopp som rapporteras i enlighet med del 2 och del 3 i bilaga I ingår i block 1 om MFI agerar som ansvarigt institut, och i block 2 om MFI inte agerar som ansvarigt institut.

b)	MFI:s förvärv och avyttringar som inte påverkar de utestående lånebelopp som rapporteras i enlighet med del 2 och del 3 i bilaga I ingår i block 3.

2.3

Vad gäller de fördelningar som avses i avsnitt 2.2 a, får de nationella centralbankerna anvisa MFI att allokera överföringar av lån till block 1 i stället för till block 2, om ett annat inhemskt MFI agerar som ansvarigt institut för de överförda lånen. De nationella centralbankerna kommer att kräva att sådana överföringar rapporteras separat i den statistiska rapporteringen från sådana som överförs och administreras av samma MFI.

3. Rapportering av utestående belopp av överförda lån

3.1

MFI ska lämna uppgifter i enlighet med tabell 5b om utestående lånebelopp i slutet av månaden enligt följande:

a)	Utestående lånebelopp som har överförts av MFI och påverkar de lånebelopp som rapporteras i enlighet med del 2 och del 3 i bilaga I och som administreras av detta MFI, ingår i block 1.

b)	Utestående lånebelopp som har överförts av MFI och inte påverkar utestående belopp som rapporteras i enlighet med del 2 och del 3 i bilaga I, pga. att IFRS 9 eller liknande regler tillämpas, ingår i block 3.

3.2

När det gäller den fördelning som avses i avsnitt 3.1 a, då nationella centralbanker anvisar MFI att allokera överföringar av lån enligt avsnitt 2.3, ska MFI i block 1 inkludera utestående lånebelopp som har överförts av ett annat inhemskt MFI för vilket de utför administrationen, om dessa lån inte ingår i de rapporterade lånebeloppen i enlighet med del 2 och del 3 i bilaga I för inhemska MFI. De nationella centralbankerna kommer att kräva att sådana utestående belopp rapporteras separat i den statistiska rapporteringen från sådana som överförs och administreras av samma MFI.

3.3

Nationella centralbanker får begära ytterligare information från MFI för att förklara utvecklingen av utestående lånebelopp, särskilt när det gäller en förändring av den motpart som innehar de överförda lånen, eller en ändring av förvaltningsarrangemangen för lån som avförts från balansräkningen, vilket kan nödvändiggöra omklassificeringsjusteringar för att ECB på ett korrekt sätt ska kunna justera låneutvecklingen när det gäller effekterna av värdepapperiseringar och andra överföringar i MFI:s balansräkning.

4. Rapporteringskrav för justeringar av omvärderingar som påverkar de utestående beloppen av överförda lån

4.1

MFI ska lämna uppgifter i enlighet med tabell 5b om omvärderingar som speglar eventuella förändringar av de utestående lånebelopp i slutet av månaden, rapporterade enligt avsnitt 3, som orsakas av nedskrivningar eller avskrivningar av lån, samt förändringar i reserveringar för lån (om utestående belopp redovisas exklusive reserveringar). Justeringar för omvärderingar speglar också, under den månad då överföringen sker, eventuella skillnader mellan de utestående beloppen för överförda lån och transaktionsvärdet för förvärv eller avyttring, enligt vad som avses i avsnitt 2.

4.2

MFI ska lämna uppgifter i enlighet med tabell 5b om omvärderingar enligt följande:

a)	Omvärderingar som motsvarar de utestående beloppen för överförda lån som avses i avsnitt 3.1 a, och i tillämpliga fall med beaktande av avsnitt 3.2, ingår i block 1.

b)	Omvärderingar som motsvarar de utestående beloppen för överförda lån som avses i avsnitt 3.1 b, ingår i block 3.

Tabell 5a Nettoöverföringar av lån (förvärv minus avyttringar): månadsvisa uppgifter

Tabell 5b Utestående belopp och justeringarna för omvärderingar på lån som överförts: månadsvisa uppgifter

DEL 6

Förenklad rapportering för små kreditinstitut

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag till kreditinstitut i enlighet med artikel 9.2, får de undanta de kreditinstituten från följande krav:

1.	Uppdelning efter valuta enligt del 2 avsnitt 4.

Separat identifiering av

a)	positioner med centrala motparter enligt del 2 avsnitt 5.5,

b)	syndikerade lån såsom framgår av del 2 tabell 1,

c)	skuldebrev med en löptid på upp till två år och nominell kapitalgaranti under 100 procent, såsom framgår av del 2 tabell 1.

d)	fastighetsinnehav enligt del 3 avsnitt 4.

3.	Uppdelning efter sektor enligt del 3 avsnitt 3.

4.	Uppdelning efter land enligt del 3 avsnitt 7.

5.	Uppdelning efter valuta enligt del 3 avsnitt 9.

Därutöver får dessa kreditinstitut uppfylla de rapporteringskrav som avses i delarna 2, 4 och 5 genom att rapportera uppgifter kvartalsvis och i enlighet med de tidsfrister som gäller för kvartalsstatistik enligt artikel 7.3.

DEL 7

Sammanfattning av rapporteringskrav för balansräkningsposter(1)

KATEGORIER AV INSTRUMENT OCH LÖPTIDER

BALANSRÄKNINGSPOSTER

TILLGÅNGAR

SKULDER

Kassa

Utlåning

upp till 1 år (2)

över 1 och upp till 5 år (2)

över 5 år (2)

varav: positioner inom koncerner

varav: syndikerade lån

varav: omvända repor

varav: notional cash pool-positioner

därav: euro

upp till 1 år (3)

över 1 och upp till 2 år (3)

över 2 och upp till 5 år (3)

över 5 år (3)

varav: revolverande lån och checkräkningskrediter (3)

varav: komfortkredit (3)

varav: beviljade kreditkortskrediter (3)

varav: notional cash pool-positioner

Lån med ursprunglig löptid över 1 år (euro)

varav: utlåning med återstående löptid under 1 år

varav: utlåning med återstående löptid över 1 år där räntebindningstiden går ut inom 12 månader

Lån med ursprunglig löptid över 2 år (euro)

varav: utlåning med återstående löptid under 2 år

varav: utlåning med återstående löptid över 2 år där räntebindningstiden går ut inom 24 månader

Innehav av skuldebrev

upp till 1 år (4)

över 1 och upp till 2 år (4)

över 2 år (4)

4.	Ägarandelar Noterade aktier Onoterade aktier Andra ägarandelar

5.	Aktier/andelar i investeringsfonder Aktier/andelar i penningmarknadsfonder Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder

6.	Icke-finansiella tillgångar varav: fastigheter

Övriga tillgångar

varav: finansiella derivat

varav: upplupen ränta på lån

8.	Utelöpande sedlar och mynt

Inlåning

upp till 1 år (5)

över 1 år (5)

varav: positioner inom koncerner

varav: överförbar inlåning

varav: upp till 2 år

varav: syndikerade lån

9.1.

Inlåning över natten

varav: överförbar inlåning

varav: notional cash pool-positioner

9.2.

Inlåning med överenskommen löptid

upp till 1 år

över 1 år och upp till 2 år

över 2 år

9.3.

Inlåning med uppsägningstid

upp till 3 månader

över 3 månader

varav: över 2 år (6)

9.4.

Repoavtal

10.	Aktier/andelar i penningmarknadsfonder

11.

Emitterade skuldebrev

upp till 1 år

över 1 år och upp till 2 år

varav: upp till 2 år och nominell kapitalgaranti under 100 %

över 2 år

12.	Kapital och reserver Eget kapital Vinst eller förlust under redovisningsperioden Intäkter och kostnader bokförda direkt i eget kapital Medel som härrör från intäkter som inte delats ut till aktieägare Specifika och allmänna avsättningar mot tillgångar

13.

Övriga skulder

varav: finansiella derivat

varav upplupen ränta på inlåning

MOTPARTER OCH KATEGORIER

TILLGÅNGAR

SKULDER

Hemvist i medlemsstaten

MFI

Centralbanker

Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanker

Penningmarknadsfonder

Icke-MFI

Offentlig förvaltning

Statlig förvaltning

Delstatlig förvaltning

Kommunal förvaltning

Sociala trygghetsfonder

Övriga inhemska sektorer (7)

investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124) (7)

Andra finansförmedlare, finansiella servicebolag och koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.125+S.126+S.127) (7)

varav: centrala motparter

varav: FVC

försäkringsbolag (S.128) (7)

pensionsinstitut (S.129) (7)

icke-finansiella bolag (S.11) (7)

hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.14 + S.15) (7)

konsumtionskredit

bostadslån

övrig utlåning

varav: enmansföretag/företag med delägare som ej är juridisk person

Hemvist i medlemsstaten

MFI

Centralbanker

Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanker

Penningmarknadsfonder

Icke-MFI

Offentlig förvaltning

Statlig förvaltning

Övrig offentlig förvaltning

Delstatlig förvaltning

Kommunal förvaltning

Sociala trygghetsfonder

Övriga inhemska sektorer (7)

investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124) (7)

andra finansförmedlare (S.125) (7)

varav: centrala motparter

därav: FVC

finansiella servicebolag (S.126) (7)

koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127) (7)

försäkringsbolag (S.128) (7)

pensionsinstitut (S.129) (7)

icke-finansiella bolag (S.11) (7)

hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.14 + S.15) (7)

Euroområdet andra än inhemska enheter

MFI

Centralbanker

varav: Europeiska centralbanken

Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanker

Penningmarknadsfonder

Icke-MFI

Offentlig förvaltning

Statlig förvaltning

Delstatlig förvaltning

Kommunal förvaltning

Sociala trygghetsfonder

Övriga inhemska sektorer (7)

investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124) (7)

Andra finansförmedlare, finansiella servicebolag och koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.125+S.126+S.127) (7)

varav: centrala motparter (8)

därav: FVC (8)

försäkringsbolag (S.128) (7)

pensionsinstitut (S.129) (7)

icke-finansiella bolag (S.11) (7)

hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.14 + S.15) (7)

konsumtionskredit

bostadslån

övrig utlåning

varav: enmansföretag/företag med delägare som ej är juridisk person

Euroområdet andra än inhemska enheter

MFI

Centralbanker

därav: Europeiska centralbanken

Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanker

Penningmarknadsfonder

Icke-MFI

Offentlig förvaltning

Statlig förvaltning

Övrig offentlig förvaltning

Delstatlig förvaltning

Kommunal förvaltning

Sociala trygghetsfonder

Övriga inhemska sektorer (7)

investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124) (7)

andra finansförmedlare (S.125) (7)

varav: centrala motparter (8)

därav: FVC (8)

finansiella servicebolag (S.126) (7)

koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127) (7)

försäkringsbolag (S.128) (7)

pensionsinstitut (S.129) (7)

icke-finansiella bolag (S.11) (7)

hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.14 + S.15) (7)

Hemvist i övriga utlandet

MFI

Icke-MFI

Offentlig förvaltning

Övriga inhemska sektorer

Hemvist i övriga utlandet

MFI

Icke-MFI

Offentlig förvaltning

Övriga inhemska sektorer

Totalt

VALUTOR

euro

x	utländska valutor - andra än euro (9)

(*1) Man bör identifiera data separat för Europeiska investeringsbanken, Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska finansiella stabilitetsfaciliteten samt den gemensamma resolutionsnämnden.

(1) Månadsdata anges i fet stil, kvartalsdata anges i normal stil.

(2) Månadsvis uppdelning efter löptid gäller endast lån till inhemska huvudsektorer andra än MFI och offentlig förvaltning i euroområdets medlemsstater. Kvartalsvis uppdelning efter löptid för lån till offentlig förvaltning med undantag för statlig förvaltning i euroområdets medlemsstater.

(3) För lån som beviljats euroområdets icke-finansiella bolag och hushåll. Därutöver samlas uppdelningen efter löptid in för lån till hushållen uppdelade efter ändamål.

(4) Månadsvis uppdelning efter löptid gäller endast innehav av värdepapper emitterade av MFI i euroområdet, och innehav av värdepapper som emitterats av offentlig sektor i euroområdet med uppdelning "upp till 1 år". Innehav av värdepapper emitterade av icke-MFI i euroområdet delas upp i kvartalsdata på "upp till ett år" och "över ett år".

(5) Med enbart motparter hemmahörande i utlandet.

(6) Rapporteringen av posten inlåning med uppsägningstid över 2 år är frivillig tills annat anges.

(7) Månadsvis uppdelning på delsektorer krävs för ut- och inlåning.

(8) För repor och omvända repor krävs en uppdelning för centrala motparter som klassificeras i delsektorn S.125. Därutöver krävs en uppdelning för inlåning, utlåning och skuldebrev avseende motparter som är finansiella bolag.

(9) Kvartalsvis uppdelning efter andra medlemsländers valutor krävs endast för vissa låneposter. Kvartalsvis uppdelning för valutorna GBP, USD, JPY och CHF krävs för vissa poster av inlåning, utlåning och innehav av skuldebrev.

BILAGA II

PRINCIPER OCH DEFINITIONER FÖR KONSOLIDERING

DEL 1

Sammanställning för statistiska ändamål inom samma nationella territorium

För varje medlemsstat som har euron som valuta (nedan kallade euroområdets medlemsstater) består den uppgiftslämnande populationen av de inhemska MFI som är upptagna på förteckningen över MFI för statistiska ändamål samt de inhemska kreditinstitut som är icke-MFI. Dessa är följande:

a)	Institut som är inregistrerade och belägna inom territoriet, inbegripet dotterbolag till moderbolag utanför territoriet.

b)	Filialer till institut som har sitt huvudkontor utanför territoriet.

Uppgiftslämnare ska för statistiska ändamål sammanställa verksamheten vid alla sina kontor (inregistrerade kontor, huvudkontor eller filialer) i samma medlemsstat. Institut i offshore-finanscentrum räknas statistiskt som hemmahörande inom det territorium där dessa finanscentrum är belägna.

Uppgiftslämnare ska rapportera verksamheten vid alla sina icke-inhemska kontor enligt följande:

a)	Om uppgiftslämnaren har filialer inom territoriet för euroområdets andra medlemsstater, ska uppgiftslämnaren betrakta positioner gentemot alla dessa filialer som positioner gentemot hemmahörande i euroområdets andra medlemsstater.

b)	Om uppgiftslämnaren har filialer utanför territoriet för euroområdets medlemsstater, ska uppgiftslämnaren betrakta positioner gentemot alla dessa filialer som positioner gentemot hemmahörande i övriga utlandet.

c)	Om uppgiftslämnaren är en filial ska den betrakta positioner gentemot huvudkontoret eller gentemot institutets övriga filialer inom territoriet för euroområdets andra medlemsstater som positioner gentemot aktörer med hemvist i euroområdets andra medlemsstater.

d)	Om uppgiftslämnaren är en filial ska den betrakta positioner gentemot huvudkontoret eller gentemot institutets övriga filialer utanför territoriet för euroområdets medlemsstater som positioner mot hemmahörande i övriga utlandet.

DEL 2

Definitioner av instrumentkategorier

Denna tabell ger en detaljerad standardbeskrivning av de instrumentkategorier som de nationella centralbankerna i enlighet med den här förordningen ska omvandla till kategorier som är tillämpliga på nationell nivå. Tabellen utgör inte någon förteckning över enskilda finansiella instrument och beskrivningarna är inte uttömmande. Definitionerna avser ENS 2010.

Ursprunglig löptid avser den fasta överenskomna tid under vilken ett finansiellt instrument inte kan inlösas (t.ex. skuldebrev) eller endast kan inlösas mot någon slags straffavgift (t.ex. vissa typer av inlåning). Uppsägningstid är den tid som förflyter från det att innehavaren aviserar sin avsikt att lösa in instrumentet och det datum då innehavaren har rätt att byta ut instrumentet mot kontanter utan att behöva betala någon straffavgift. Finansiella instrument klassificeras bara efter uppsägningstiden om de saknar överenskommen löptid.

Finansiella fordringar kan åtskiljas med avseende på om de är överlåtbara eller ej. En fordran är överlåtbar om det är lätt att överföra äganderätten från en enhet till en annan genom leverans eller överlåtelse eller att avräkna den i fråga om finansiella derivat. Medan det potentiellt går att handla med alla finansiella instrument är överlåtbara instrument utformade för att handlas på en reglerad marknad eller over-the-counter, även om faktisk handel inte är en nödvändig förutsättning för överlåtbarhet.

Tabell

Instrumentkategorier

KATEGORIER AV TILLGÅNGAR

Kategori

Beskrivning av huvudsakliga egenskaper

Kassa

Innehav av utelöpande euro och utländska sedlar och mynt som vanligtvis används för betalningar.

Utlåning

Innehav av finansiella tillgångar som skapas när långivare ger lån till låntagare som antingen är styrkta med icke överlåtbara dokument eller inte är styrkta med dokument. Denna post omfattar också tillgångar i form av insättningar som gjorts av uppgiftslämnare. För denna post får de nationella centralbankerna även kräva en fullständig sektoruppdelning.

Denna post omfattar följande:

lån till hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer, uppdelat efter

i)	konsumtionskrediter (lån som beviljas främst för personlig konsumtion av varor och tjänster). Konsumtionskrediter till till enmansföretag och företag med delägare utan juridisk status ingår i denna kategori om uppgiftslämnaren känner till att lånet främst är avsett för personlig konsumtion.

ii)

bostadslån (krediter för inköp av bostad för eget bruk eller uthyrning, inklusive lån för byggnation och renovering). Detta innefattar lån mot säkerhet i bostad som används för bostadsförvärv samt andra lån för bostadsförvärv som görs i form av personliga lån eller mot säkerhet i form av andra tillgångar. Bostadslån till enmansföretag/företag med delägare utan juridisk status ingår i denna kategori utom i fall där uppgiftslämnaren känner till att bostaden huvudsakligen används för affärsverksamhet; i sådana fall ska lånet rapporteras som övrig utlåning till enmansföretag/företag med delägare utan juridisk status.

iii)

Övriga lån (lån som har beviljats för annat än konsumtion och bostadsförvärv, t.ex. affärskrediter, konsolidering av skulder, studielån etc.). Denna kategori får även omfatta lån för konsumtion till enmansföretag/företag med delägare utan juridisk status (se del 3 i bilaga II) om dessa inte rapporteras under kategorin ”konsumtionskrediter”.

Kreditkortsfordringar

I denna förordning omfattar denna kategori kredit som beviljats hushåll och icke-finansiella bolag antingen via kort med fördröjd debetfunktion, dvs. kort som ger komfortkredit enligt definitionen nedan, eller via kreditkort, dvs. kort som ger komfortkredit samt utökad kredit. Kreditkortsskulder bokförs på särskilda kreditkortskonton och syns därför inte på girokonton eller konton som ger möjlighet till övertrassering. Komfortkredit definieras som kredit som erbjuds till noll procents ränta under perioden från betalningstransaktionerna med kortet fram till dess att de belopp som betalats med kortet under en viss kreditperiod förfaller till betalning. Utökad kredit definieras som sådan kredit som beviljas efter utgången av föregående kreditperioder, dvs. det debetbelopp på kreditkortskontot som inte betalats vid första möjliga tillfälle, för vilket det normalt utgår ränta som överstiger noll procent. I allmänhet måste avbetalningar göras varje månad så att åtminstone en del av krediten återbetalas.

Motparten till denna typ av kredit är den person som i slutänden är skyldig att återbetala utestående belopp i enlighet med avtalet. För privatpersoner är detta kortinnehavaren, men detta gäller inte för företagskort.

Revolverande lån och checkräkningskrediter

Vanligtvis karaktäriseras revolverande lån av alla följande egenskaper: i) gäldenären får använda medel upp till en avtalad kreditlimit utan att i förväg informera borgenären, ii) den tillgängliga krediten kan öka eller minska allteftersom medel lånas och återbetalas, iii) krediten kan användas upprepade gånger.

Revolverande lån inkluderar de belopp som erhållits genom en kreditlinje och ännu ej återbetalats (utestående belopp). En kreditlinje är en överenskommelse mellan en borgenär och en gäldenär som tillåter gäldenären att förfoga över medel, under en viss period och upp till ett visst belopp, och efter eget gottfinnande återbetala dessa medel före ett visst datum. Belopp som står till förfogande enligt en kreditlinje men som inte använts eller som redan återbetalts ska inte tas med under någon kategori av balansräkningspost. Checkräkningskrediter är debetsaldon på avistakonton. Både revolverande lån och checkräkningskrediter exkluderar lån som tillhandahålls genom kreditkort. Det sammanlagda belopp som gäldenären är skyldig ska rapporteras, oavsett huruvida det ligger inom eller utanför de begränsningar avseende lånets storlek och löptid som borgenär och gäldenär avtalat om.

Syndikerade lån (enskilda låneavtal i vilka flera institut deltar som gäldenärer).

Syndikerade lån omfattar endast fall där gäldenären, genom låneavtalet, känner till att lånet ges av flera borgenärer. För statistiska ändamål ska endast sådana belopp som faktiskt lånats ut (snarare än den totala kreditlinjen) betraktas som syndikerade lån. Det syndikerade lånet samordnas normalt av ett institut (som ofta kallas ”lead manager”) men ges de facto av de olika syndikatdeltagarna. Deltagarna, inklusive lead managern, rapporterar alla sina andelar av lånet som tillgångar i sina balansräkningar (alltså inte gentemot lead managern).

e)	Insättningar, enligt definitionen i skuldkategori 9 (inlåning).

Finansiell leasing till tredje part

Finansiell leasing är avtal varigenom den lagliga ägaren till en kapitalvara (nedan kallad leasegivaren) hyr ut varan till tredje man (nedan kallad leasetagaren) för större delen av eller hela varans ekonomiska livslängd mot delbetalningar som täcker varukostnaden och en beräknad ränta. Avsikten är att alla med varan förbundna förmåner ska komma leasetagaren till del samt att denne ska stå för kostnader och risker som sammanhänger med äganderätten. I statistiksammanhang behandlas finansiell leasing som lån från leasinggivaren till leasingtagaren, som möjliggör för leasingtagaren att förvärva kapitalvaran. De tillgångar (kapitalvaror) som hyrts ut till leasetagaren ska inte tas upp i balansräkningen.

g)	Osäkra fordringar som ännu inte återbetalats eller avskrivits Det sammanlagda beloppet för lån avseende vilka återbetalningen är försenad eller på något annat sätt bedöms vara nödlidande, helt eller delvis, i enlighet med definitionen av fallissemang i artikel 178 i förordning (EU) nr 575/2013.

h)	Innehav av icke-överlåtbara värdepapper Innehav av skuldebrev som inte är överlåtbara och som inte har någon andrahandsmarknad.

i)	Överlåtna lån Lån som de facto blivit överlåtbara ska tas upp under tillgångsposten utlåning så länge det inte finns bevis på handel på andrahandsmarknaden. I annat fall bör de klassificeras som skuldebrev (kategori 3).

Efterställda fordringar i form av in- eller utlåning

Efterställda skuldinstrument medför en underordnad fordran på utställarinstitutet, som endast kan göras gällande sedan alla bättre ställda fordringar (exempelvis in- och utlåning) har tillgodosetts, vilket innebär att de får liknande egenskaper som ägarandelar. I statistiksammanhang ska efterställda fordringar följa det finansiella instrumentet, dvs. de klassificeras som antingen lån eller skuldebrev beroende på vilket instrument det gäller. Om det i statistiken anges en enda siffra för innehav av samtliga former av efterställda fordringar ska den tas upp under tillgångsposten skuldebrev, eftersom efterställda fordringar oftare utgörs av värdepapper än av lån.

Fordringar enligt omvända repor eller lån av värdepapper mot kontant säkerhet

Motposten till kontanta medel som betalats för värdepapper, som förvärvats av uppgiftslämnare till ett givet pris med ett bindande åtagande att återsälja samma eller motsvarande värdepapper till ett fast pris på en viss dag i framtiden, eller värdepapperslån mot säkerhet i form av likvida medel (se skuldkategori 9.4).

l)	Notional cash pool-positioner Lån (i form av övertrassering) som deltagarna tar från notional cash pools. Lån som inte omfattas av avtalet avseende en notional cash pool men som beviljas deltagarna, inkluderas inte.

Följande post ska inte behandlas som lån:

Lån som ges på förtroendebasis

Lån som ges på förtroendebasis, dvs. förtroendelån eller lån utan säkerhet, görs i ena partens namn (nedan kallad förvaltaren) för tredje mans räkning (nedan kallad mottagaren). Lån på förtroendebasis ska i statistiksammanhang inte tas upp i förvaltarens balansräkning om de risker och förmåner som sammanhänger med äganderätten ligger kvar hos mottagaren. De risker och förmåner som sammanhänger med äganderätten ligger kvar hos mottagaren om: a) mottagaren står för kreditrisken för lånet, dvs. förvaltaren ansvarar endast för den administrativa hanteringen av lånet, eller b) mottagarens investering är säkrad mot förluster, om förvaltaren skulle träda i likvidation, dvs. förtroendelånet ingår inte i de av förvaltarens tillgångar som kan tas i anspråk vid eventuell konkurs.

3.	Innehav av skuldebrev

Innehav av skuldebrev, som är överlåtbara finansiella instrument som fungerar som skuldbevis, och som vanligen har en andrahandsmarknad eller kan användas för avräkning på marknaden och som inte ger innehavaren någon form av äganderätt i förhållande till utställarinstitutet.

Denna post omfattar följande:

a)	Innehav av värdepapper som ger innehavaren en ovillkorlig rätt till en fast eller avtalsenlig avkastning i form av kupongbetalningar eller en bestämd fast summa på en given dag eller givna dagar eller räknat från en vid emissionen bestämd dag.

Lån som har blivit överlåtbara på en reglerad marknad, dvs. överlåtna lån, under förutsättning att det finns bevis på handel på andrahandsmarknaden, däribland förekomst av marknadsgaranter, och att det finns en återkommande notering av den finansiella tillgången, t.ex. genom skillnader i köp- och säljkurser. I annat fall bör de klassificeras under tillgångsposten utlåning (se även överlåtna lån i kategori 2i).

c)	Efterställda fordringar i form av skuldebrev (se även efterställda fordringar i form av in- eller utlåning under kategori 2j).

Värdepapper som lånats ut mot säkerhet eller sålts med återköpsavtal ska stå kvar i den ursprungliga ägarens balansräkning (i stället för att överföras till den tillfälliga förvärvarens balansräkning) i de fall det finns ett bindande åtagande att låta lånet gå tillbaka och inte endast en option att låta det återgå. Om den tillfälliga förvärvaren säljer de mottagna värdepapperen, ska denna försäljning ses som en direkt värdepapperstransaktion och tas upp i den tillfälliga förvärvarens balansräkning som en negativ post i värdepappersportföljen.

4.	Ägarandelar

Ägarandelar representerar äganderätt till bolag eller kvasibolag. De utgör ett krav på restvärdet sedan kraven från samtliga borgenärer har tillgodosetts.

Denna post omfattar följande uppdelningar:

Noterade aktier

Noterade aktier är aktierelaterade värdepapper som är börsnoterade. En sådan börs kan vara en erkänd aktiebörs eller någon annan form av andrahandsmarknad. Noterade aktier kallas även marknadsaktier. Förekomsten av kurser på aktier som är noterade på en börs innebär att aktuella marknadspriser normalt är lätt tillgängliga.

b)	Onoterade aktier Icke-börsnoterade aktier är aktier som inte är noterade på en fondbörs.

c)	Andra ägarandelar Andra ägarandelar omfattar alla former av ägarandelar som inte omfattas av kategorierna noterade aktier och onoterade aktier. Detta inkluderar uttryckligen kapital som investerats av ett huvudkontor i icke-inhemska filialer.

5.	Aktier/andelar i investeringsfonder

Aktier eller andelar som getts ut av en investeringsfond som är ett företag för kollektiva investeringar i finansiella och/eller icke-finansiella tillgångar, i den utsträckning som målet är att investera kapital från allmänheten.

Denna post omfattar aktier/andelar som getts ut av penningmarknadsfonder enligt denna förordning samt aktier/andelar i investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder enligt definitionen i artikel 1.1 i förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38).

6.	Icke-finansiella tillgångar

Andra tillgångar än finansiella tillgångar, inbegripet anläggningstillgångar (tillverkade icke-finansiella tillgångar som används upprepade gånger eller kontinuerligt i produktion under mer än ett år).

I posten kan inräknas

a)	fastigheter, dvs. bostäder, andra byggnader och anläggningar (både befintliga och sådana som konstrueras) samt mark som ägs av uppgiftslämnare, även för eget bruk. Denna post rapporteras som en separat ”varav”-post.

b)	maskiner och inventarier,

c)	värdeföremål,

d)	produkter som skyddas av immateriell äganderätt, som datorprogram och databaser.

7.	Övriga tillgångar

Posten ”övriga tillgångar” är en restpost på balansräkningens tillgångssida och definieras som tillgångar som inte kan hänföras till någon annan kategori. Nationella centralbanker får kräva rapportering av specifika underpositioner inkluderade i denna post (utöver de "varav"-poster som krävs enligt denna förordning). Övriga tillgångar inbegriper:

a)	Finansiella derivatpositioner med positivt bruttomarknadsvärde I statistiksammanhang ska finansiella derivatinstrument som tas upp i balansräkningen inkluderas här och bör rapporteras som en separat ”varav”-post.

b)	Bruttobelopp av utestående fordringar som avser poster under avveckling Svävande poster är tillgångssaldon i balansräkningen, som inte är kontoförda under kundnamn men som ändå hänför sig till kundmedel, dvs. medel som ska investeras, överföras eller avvecklas.

c)	Bruttobelopp av utestående fordringar avseende poster som är under transport Dessa poster, som oftast tillhör kunder, är medel som håller på att överföras mellan olika uppgiftslämnare. I posten ingår checkar och andra typer av betalning som sänts till andra uppgiftslämnare för mottagande.

Upplupna räntor på utlåning

I enlighet med den allmänna periodiseringsprincipen ska upplupen ränta på utlåning tas upp i balansräkningen när den uppstår, dvs. enligt faktureringsmetoden, i stället för när den inflyter, dvs. enligt kontantmetoden. Upplupen ränta på utlåning ska tas upp brutto under kategorin övriga tillgångar. Upplupen ränta ska särskiljas från det lån den hör till och bör rapporteras som en separat ”varav”-post.

e)	Upplupen ränta för innehav av skuldebrev, om den upplupna räntan inte bokförs med instrumentet under innehav av skuldebrev.

f)	Förväntade utdelningar

g)	Fordringsbelopp som förfaller och som inte hänför sig till den huvudsakliga verksamheten

h)	Motpost till mynt som ges ut av den statliga förvaltningen (endast på NCB-balansräkningar).

Från övriga tillgångar utesluts finansiella instrument i form av finansiella tillgångar (som tas upp under andra balansräkningsposter), vissa finansiella instrument som inte utgör finansiella tillgångar, såsom garantier, åtaganden, administrerade och anförtrodda medel (som tas upp utanför balansräkningen) och icke-finansiella tillgångar (som tas upp i kategori 6).

KATEGORIER AV SKULDER

Kategori

Beskrivning av huvudsakliga egenskaper

8.	Utelöpande sedlar och mynt

Skuldkategorin "utelöpande sedlar och mynt" utgörs av utelöpande sedlar och mynt som utfärdas eller godkänns av monetära myndigheter. Häri ingår sedlar som utgivits av ECB och nationella centralbanker. Utelöpnade mynt är en del av penningmängdsaggregaten och tas därför också upp i denna kategori, även om mynten rättsligt sett är den statliga förvaltningens skulder, inte den nationella centralbankens. Om utelöpande mynt getts ut av den statliga förvaltningen, bokför den nationella centralbanken en motpart till denna skuld under "övriga tillgångar" (se kategori 7).

Inlåning

Belopp (andelar, insättningar e.dyl.) som uppgiftslämnare är skyldiga sina fordringsägare och som överensstämmer med egenskaperna i bilaga I del 1, exklusive belopp som hänför sig till emitterade överlåtbara värdepapper eller aktier/andelar i penningmarknadsfonder. För datainsamlingen ska kategorin delas upp i inlåning över natten, inlåning med överenskommen löptid, inlåning med uppsägningstid och repor.

Inlåning och upplåning

Inlåning täcker även upplåning som utgör skulder. Begreppsmässigt står upplåning för belopp som mottagits av uppgiftslämnare men som inte har formen av inlåning. I ENS 2010 skiljer man mellan upplåning och inlåning utifrån vilken part som tar initiativet, dvs. om detta är låntagaren, så utgör det en upplåning, men om det är långivaren, så är det en inlåning. I rapporteringssystemet för denna förordning behandlas inte upplåning som en separat kategori på balansräkningens skuldsida. Saldon som ses som upplåning ska i stället utan uppdelning klassificeras under posten inlåning, såvida de inte har formen av överlåtbara instrument. Detta är i linje med definitionen ovan av inlåning. Lån till uppgiftslämnare som klassificeras som inlåning ska delas upp i enlighet med kraven för datainsamlingen (dvs. efter sektor, instrument, valuta och löptid). Syndikerade lån mottagna av uppgiftslämnare ingår i den här kategorin.

Icke-överlåtbara instrument

Icke-överlåtbara instrument som emitterats av uppgiftslämnare ska i allmänhet klassificeras som inlåning. Icke-omsättningsbara instrument som emitterats av uppgiftslämnare och som i ett senare skede blir omsättningsbara och kan handlas på andrahandsmarknaden bör omklassificeras som skuldebrev.

Marginalbetalningar

Marginalbetalningar i samband med derivat ska klassificeras som inlåning om de utgör säkerhet i form av kontanter till uppgiftslämnare och de förblir insättarens egendom och ska återbetalas till denne när kontraktet avvecklas. Principiellt bör marginalinsättningar som tas emot av uppgiftslämnare endast klassificeras som inlåning i den mån som uppgiftslämnaren får tillgång till medel som fritt kan vidareutlånas. Om en del av den marginalinsättning som uppgiftslämnaren tar emot måste vidarebefordras till en annan deltagare på derivatmarknaden, exempelvis en clearingcentral, ska i princip endast den återstående delen, som uppgiftslämnaren kan förfoga över, klassificeras som inlåning. De stora skillnaderna i rådande praxis gör det svårt att fastställa vilka marginalbetalningar som verkligen ska återbetalas, eftersom olika typer av marginalinsättningar sätts in utan åtskillnad på samma konto, och vilka marginalinsättningar som förser uppgiftslämnaren med medel för vidareutlåning. I dessa fall kan det godtas att dessa marginalbetalningar klassificeras som övriga skulder eller som inlåning.

d)	Öronmärkta saldon Allt beroende på nationell praxis ska ”öronmärkta saldon” i samband med exempelvis leasingavtal klassificeras som inlåning under ”inlåning med överenskommen löptid” eller ”inlåning med uppsägningstid”, beroende på löptid/bestämmelser i det underliggande avtalet.

Andelar som emitterats av uppgiftslämnare klassificeras som inlåning

Andelar som emitterats av uppgiftslämnare klassificeras som inlåning i stället för eget kapital och reserver om: det finns en ekonomisk borgenärs-/gäldenärsrelation mellan emittenten och innehavaren, oavsett eventuell äganderätt till andelarna, och ii) dessa andelar kan omvandlas till kontanter eller tas ut utan avsevärda begränsningar eller straffavgifter. En uppsägningstid utgör inte någon avsevärd begränsning. Därutöver ska sådana andelar uppfylla följande villkor:

—	de berörda nationella regleringarna ger inte en emittent någon ovillkorlig rätt att vägra inlösen av sina andelar,

—	andelarna är ”värdesäkrade”, dvs. under normala omständigheter kommer de att återbetalas till nominellt värde i samband med inlösen och

—

om en emittent hamnar på obestånd har andelsinnehavarna inte någon rättslig skyldighet att betala utestående skulder utöver andelarnas nominella värde, dvs. ägarnas andel i tecknat kapital, och har ej heller några andra betungande ytterligare skyldigheter. Att andelar är efterställda andra instrument som uppgiftslämnaren emitterat utgör inte någon betungande ytterligare skyldighet.

Uppsägningstiderna innan sådana andelar kan omvandlas till kontanter används för att klassificera dessa andelar enligt uppdelningen efter uppsägningstid inom instrumentkategorin ”inlåning”. Dessa uppsägningstider gäller också vid beräkningen av den kassakravsprocent som ska tillämpas enligt artikel 6 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1). Eventuella öronmärkta andelar avseende lån som lämnats av uppgiftslämnaren ska klassificeras som inlåning med samma uppdelning efter ursprunglig löptid som det underliggande lånet, dvs. som ”inlåning med överenskommen löptid” eller ”inlåning med uppsägningstid” beroende på bestämmelserna om löptid i det underliggande låneavtalet.

Om en uppgiftslämnare innehar sådana andelar som har klassificerats som inlåning och som har emitterats av andra uppgiftslämnare, ska de i uppgiftslämnarens balansräkning klassificeras som lån på tillgångssidan och inte som eget kapital.

f)	Skulder avseende värdepapperisering Motposten till den betalning som erhålls för lån och/eller andra tillgångar som avvecklats genom en värdepapperisering men som fortfarande ingår i statistiska balansräkningen.

Följande post ska inte behandlas som lån:

Medel (insättningar) som mottagits på förtroendebasis ska inte tas upp på uppgiftslämnarens statistikbalansräkning (se lån som ges på förtroendebasis under kategori 2).

9.1.	Inlåning över natten

Insättningar som kan tas ut i kontanter eller på begäran kan överföras utan uppsägningstid med check, girering, debitering eller liknande utan större dröjsmål, begränsningar eller straffavgift. Denna post omfattar följande:

a)	saldon (räntebärande eller icke räntebärande) som på anfordran omedelbart kan tas ut i kontanter eller före stängningsdags dagen efter insättningen utan större straffavgift eller begränsningar, men som inte är överförbara,

b)	saldon (räntebärande eller icke räntebärande) som utgörs av förbetalda belopp som elektroniska pengar, exempelvis kontantkort,

c)	lån som ska återbetalas före stängningsdags dagen efter det att lånet beviljats,

d)	notional cash pool positioner som utgör inlåning över natten som deltagarna håller i notional cash pools.

9.1a	Överförbar inlåning

Överförbar inlåning är sådan inlåning inom kategorin ”inlåning över natten” som på begäran kan överföras utan uppsägningstid för att göra betalningar till andra ekonomiska aktörer genom vanligt förekommande betalningssätt, t.ex. överföringar och gireringar, eller genom kredit- eller betalkort, transaktioner i e-pengar, check eller liknande sätt utan större dröjsmål, begränsningar eller straffavgift. Inlåning som endast kan användas för kontantuttag och/eller inlåning från vilken medel endast kan tas ut eller transfereras via ett annat konto med samma innehavare, ska inte tas upp som överförbar inlåning.

9.2.	Inlåning med överenskommen löptid

Icke överförbar inlåning som inte kan tas ut i kontanter före den överenskomna förfallodagen, eller som kan tas ut i kontanter under löptiden endast mot någon form av straffavgift. Posten innehåller också administrativt reglerad sparinlåning, där löptidskriteriet är irrelevant (klassificeras som tillhörande löptidskategorin över två år). Finansiella produkter med klausul för automatisk omsättning måste klassificeras enligt den närmaste löptiden. Även om inlåning med överenskommen löptid kan tillåta tidigare inlösen efter uppsägning, eller kan inlösas på anfordran mot viss straffavgift, kan dessa omständigheter inte anses avgörande för klassificeringen.

9.2a/9.2b/9.2c

Inlåning med överenskommen löptid upp till ett år/över ett år och upp till två år/över två år

Dessa poster inkluderar för varje löptidsuppdelning:

a)	Saldon som placerats med fast löptid upp till ett år/över ett år och upp till två år/över två år som varken är överförbara eller kan tas ut i kontanter före förfallodagen.

Saldon som placerats med fast löptid upp till ett år/över ett år och upp till två år/över två år som inte är överförbara men kan tas ut före förfallodagen efter uppsägning. Om uppsägning har skett klassificeras sådana saldon som tillhörande kategori 9.3a eller 9.3b beroende på vilket som är tillämpligt.

c)	Saldon som placerats med fast löptid upp till ett år/över ett år och upp till två år/över två år som inte är överförbara men kan tas ut vid anfordran mot viss straffavgift.

d)	Marginalbetalningar i samband med derivatkontrakt som stängs inom ett år/mellan ett och två år/efter två år i form av kontanter som ställts som säkerhet mot kreditrisker men som förblir insättarens egendom och ska återbetalas till denne när kontraktet avvecklas.

e)	Lån som antingen är styrkta med icke-överlåtbara dokument eller också inte styrkta med dokument, med ursprunglig löptid upp till ett år/över ett år och upp till två år/över två år.

f)	Icke-överlåtbara skuldebrev emitterade med ursprunglig löptid upp till ett år/över ett år och upp till två år/över två år.

g)	Efterställda skulder i form av insättningar eller lån med ursprunglig löptid upp till ett år/över ett år och upp till två år/över två år.

Skulder avseende värdepapperisering.

Motposten till den betalning som erhålls för lån och/eller andra tillgångar som avvecklats genom en värdepapperisering men som fortfarande ingår i statistiska balansräkningen. Dessa skulder ska enligt praxis inordnas i löptidskategorin ”med överenskommen löptid över två år”.

Därutöver ska inlåning med överenskommen löptid över två år inkludera:

Saldon (oavsett löptid) för vilka ränta och/eller villkor fastställs i nationell lagstiftning och som är avsedda för specifika ändamål, t.ex. bostadsfinansiering, med löptider över två år, även om de tekniskt sett kan lyftas vid anfordran.

9.3.	Inlåning med uppsägningstid

Icke överförbara insättningar utan överenskommen löptid som inte kan tas ut i kontanter utan uppsägningstid och som inte kan tas ut i kontanter före uppsägningstidens utgång eller endast mot viss straffavgift. I posten ingår inlåning som, trots att insättningarna i vissa fall juridiskt sett kan tas ut utan uppsägningstid, enligt nationell praxis skulle omfattas av straffavgifter och begränsningar (klassificerade under löptidskategorin upp till tre månader), liksom placeringskonton utan uppsägningstid eller överenskommen löptid men med restriktiva uttagsvillkor (klassificerade under löptidskategorin över tre månader).

9.3a/9.3b

Inlåning med uppsägningstid upp till tre månader/över tre månader varav över två år

Dessa inkluderar

a)	saldon som placerats utan fast löptid, som endast kan lyftas efter en uppsägningstid på upp till tre månader/över tre månader, varav över två år. I fall där pengarna kan lyftas före uppsägningstidens utgång (eller vid anfordran) medför det att en straffavgift tas ut, och

b)	saldon som placerats med fast löptid, som inte är överförbara, men för vilka en uppsägningstid under tre månader/över tre månader varav över två år för förtida återbetalning har inletts.

Inlåning med uppsägningstid upp till tre månader omfattar dessutom icke överförbara avistasparkonton och andra former av insättningar från allmänheten som kan tas ut mot avsevärd straffavgift även om de juridiskt sett kan lyftas vid anfordran.

Inlåning med uppsägningstid över tre månader varav över två år (i förekommande fall) omfattar placeringskonton utan uppsägningstid eller överenskommen löptid men med uttagsvillkor.

9.4.

Repoavtal

Motposten till kontanter, som mottagits i utbyte mot värdepapper, som sålts av uppgiftslämnare till ett givet pris med ett bindande åtagande att återköpa samma eller motsvarande värdepapper till ett fast pris på en viss dag i framtiden. Belopp som uppgiftslämnare mottagit i utbyte mot värdepapper, som överlåtits till tredje man, dvs. den tillfälliga förvärvaren, ska klassificeras som återköpsavtal (repor), om det finns ett bindande åtagande att låta transaktionen gå tillbaka och inte endast en option att låta den återgå. Detta innebär att uppgiftslämnare behåller alla risker och fördelar som är förbundna med de underliggande värdepapperen under transaktionen.

Följande varianter av repoliknande transaktioner klassificeras som återköpsavtal (repor):

a)	Belopp som erhållits i utbyte mot värdepapper, som tillfälligt överlåtits till tredje man i form av värdepapperslån mot kontant säkerhet.

b)	Belopp som erhållits i utbyte mot värdepapper, som tillfälligt överlåtits till tredje man i form av återköpsavtal (sale/buy-back).

De värdepapper som är föremål för repoliknande transaktioner ska redovisas enligt reglerna i tillgångspost 3 ”Skuldebrev”. Transaktioner som innebär en tillfällig överföring av guld mot kontant säkerhet inkluderas också under denna post.

10.	Aktier/andelar i penningmarknadsfonder

Aktier/andelar emitterade av penningmarknadsfonder. Denna post motsvarar summa skulder till aktie-/andelsägarna i penningmarknadsfonden. Outdelade förmåner och medel som penningmarknadsfonden avsatt för väntade framtida betalningar och åtaganden ingår också.

11.	Emitterade skuldebrev

Värdepapper – utom aktier – som emitterats av uppgiftslämnare och som vanligen är överlåtbara och har en andrahandsmarknad, eller kan användas för avräkning på marknaden och som inte ger innehavaren någon form av äganderätt gentemot det institut som har emitterat värdepapperet. Denna post omfattar följande:

a)	Värdepapper som ger innehavaren en ovillkorlig rätt till en fast eller avtalsenlig avkastning i form av kupongbetalningar och/eller en bestämd fast summa på en given dag (eller dagar) eller räknat från en vid emissionen bestämd dag.

b)	Icke-överlåtbara instrument som emitteras av uppgiftslämnare och som senare blir överlåtbara bör omklassificeras som skuldebrev (se även kategori 9).

Efterställda skulder som emitterats ska, när det gäller monetär och finansiell statistik, behandlas på samma sätt som andra skulder. Efterställda skulder som emitterats i form av värdepapper ska alltså klassificeras som emitterade skuldebrev, medan efterställda skulder som emitterats i form av in- eller utlåning ska klassificeras som inlåning. Om alla efterställda skulder som emitterats anges som en enda post i statistiken, ska siffran tas upp under posten emitterade skuldebrev, eftersom efterställda skulder oftare utgörs av värdepapper än av lån. Efterställda skulder bör inte föras in under skuldposten eget kapital och reserver.

Hybridinstrument. Omsättningsbara instrument med en kombination av skuld- och derivatkomponenter, inklusive

i)	överlåtbara instrument som innefattar derivat,

ii)	överlåtbara instrument vars lösenvärde och/eller kupong är knuten till utvecklingen i en underliggande referenstillgång, ett tillgångspris eller annat referensvärde under instrumentets löptid.

11a/11b/11c

Skuldebrev med ursprunglig löptid upp till ett år/över ett år och upp till två år/över två år

Dessa poster inkluderar för varje löptidsuppdelning:

a)	Överlåtbara skuldebrev emitterade med ursprunglig löptid upp till ett år/över ett år och upp till två år/över två år.

b)	Efterställda fordringar emitterade i form av skuldebrev med ursprunglig löptid upp till ett år/över ett år och upp till två år/över två år.

11d	Varav skuldebrev med en löptid på upp till två år och nominell kapitalgaranti under 100 procent

Hybridinstrument emitterade med ursprunglig löptid upp till två år som på förfallodagen, på grund av kombinationen av skuld- och derivatkomponenterna, kan ha ett avtalsenligt lösenvärde i emissionsvalutan som understiger det belopp som ursprungligen investerats.

12.	Kapital och reserver

I rapporteringssystemet för denna förordning omfattar denna kategori de belopp som härrör från uppgiftslämnarnas emission av aktiekapital till aktieägare eller andra ägare och som för innehavaren medför äganderätt till institutet och vanligen rätt till en del av institutets vinst och av dess eget kapital vid likvidation.

Denna kategori omfattar följande uppdelningar:

a)	Eget kapital Inkluderar alla medel som ägarna skjutit till, från den första inbetalningen inklusive påföljande emissioner som medför äganderätt, och anger allt kapital som inbetalats, inklusive överkurser.

b)	Vinst eller förlust under redovisningsperioden Inkluderar all vinst och förlust under den aktuella rapporteringsperioden enligt resultaträkningen, som ännu ej överförts till balanserade vinstmedel.

c)	Intäkter och kostnader bokförda direkt i eget kapital Dessa består av motposten till omvärderingar (netto) av tillgångar och skulder som bokförs direkt i eget kapital och inte i resultaträkningen enligt redovisningsreglerna.

d)	Medel som härrör från intäkter som inte delats ut till aktieägare Inkluderar avsättningar och andra medel (t.ex. vinst eller förlust som visas efter räkenskapsperiodens utgång och innan beslut fattats om utdelningar eller överföring till avsättningar) som ej delats ut till aktieägarna.

e)	Specifika och allmänna avsättningar för utlåning, värdepapper och andra tillgångsslag Sådana avsättningar bör omfatta alla avsättningar för nedskrivningar och kreditförluster förutsatt att de inte har nettats ut från den tillgångskategori som de avser i den statistiska balansräkningen.

13.	Övriga skulder

Posten "övriga skulder" är en restpost på balansräkningens skuldsida för skulder som inte kan hänföras till någon annan kategori. Nationella centralbanker får kräva rapportering av specifika underpositioner inkluderade i denna post (utöver de "varav"-poster som krävs enligt denna förordning).

Övriga skulder kan omfatta:

a)	Finansiella derivatpositioner med negativa bruttomarknadsvärden I statistiksammanhang ska finansiella derivatinstrument som tas upp i balansräkningen inkluderas här och bör rapporteras som en separat ”varav”-post.

b)	Bruttobelopp att betala för poster som är under avveckling Svävande poster är saldon i balansräkningen, som inte är kontoförda under kundnamn men som ändå hänför sig till kundmedel, dvs. medel som ska investeras, överföras eller avvecklas.

Bruttobelopp att betala avseende poster som är i transit

Dessa poster, som oftast tillhör kunder, är medel som håller på att överföras mellan olika uppgiftslämnare. Posterna innefattar kreditöverföringar som har debiterats på kunders konton och övriga poster för vilka uppgiftslämnarna ännu inte betalat motsvarande belopp.

Upplupna räntor på inlåning

I enlighet med den allmänna periodiseringsprincipen ska upplupen ränta på inlåning tas upp i balansräkningen när den uppstår, dvs. enligt faktureringsmetoden, i stället för när den faktiskt betalas, dvs. enligt kontantmetoden. Upplupen ränta på inlåning ska tas upp brutto under kategorin "övriga skulder". Upplupen ränta ska särskiljas från den inlåningskategori den hör till och bör rapporteras som en separat ”varav”-post.

e)	Upplupen ränta för emitterade skuldebrev, om den upplupna räntan inte bokförs med instrumentet under emitterade skuldebrev.

f)	Utdelningar som ska betalas

g)	Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter som inte hänför sig till den primära verksamheten, dvs. belopp som ska betalas till leverantörer, för skatter, löner, sociala avgifter etc.

h)	Reserver för åtaganden gentemot tredje man, t.ex. pensioner och utdelningar

Marginalbetalningar i samband med derivatkontrakt

Marginalbetalningar som görs enligt derivatkontrakt ska normalt klassificeras som inlåning (se kategori 9). De stora skillnaderna i rådande praxis gör det svårt att fastställa vilka marginalbetalningar som verkligen ska återbetalas, eftersom olika typer av marginalinsättningar sätts in utan åtskillnad på samma konto, och vilka marginalinsättningar som förser uppgiftslämnaren med medel för vidareutlåning. I dessa fall kan det godtas att dessa marginalbetalningar klassificeras som övriga skulder eller som inlåning, allt beroende på nationell praxis.

j)	Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter netto som hänför sig till framtida avveckling av värdepapperstransaktioner eller valutatransaktioner.

Posten övriga skulder kan man utesluta nästan alla finansiella instrument i form av finansiella skulder (som tas upp under andra balansräkningsposter), finansiella instrument som inte utgörs av finansiella skulder, såsom garantier, åtaganden, administrerade lån och förtroendelån (som tas upp utanför balansräkningen) och icke-finansiella skulder såsom kapitalposter på skuldsidan (som tas upp under eget kapital och reserver).

DEL 3

Definitioner av sektorer

ENS 2010 ligger till grund för sektorsindelningen i medlemsstaterna. Tabellen ger en detaljerad standardbeskrivning av de sektorer som de nationella centralbankerna i enlighet med denna förordning ska överföra till nationella kategorier. Motparter som befinner sig i euroområdet identifieras efter sin sektor i enlighet med de förteckningar som Europeiska centralbanken (ECB) har för statistikändamål och i förekommande fall med hjälp av andra riktlinjer för statistisk klassificering av motparter som ECB tillhandahåller.

Sektorsindelningen av motparter som befinner sig utanför medlemsstaterna bör ske enligt SNA 2008. Uttrycket "MFI" hänför sig bara till medlemsstaterna. Vid klassificeringen av personer med hemvist i EU ska begreppet ”MFI” tolkas så att det omfattar SNA 2008-sektorerna ”centralbank”, ”monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken” och ”penningmarknadsfonder”.

Tabell

Definitioner av sektorer

Sektor	Definition
MFI	Se artikel 1
Offentlig förvaltning	Sektorn offentlig förvaltning (S.13) omfattar institutionella enheter som är icke-marknadsproducenter och vars produktion är avsedd för individuell och kollektiv konsumtion och finansierad med obligatoriska betalningar av enheter som hör till andra sektorer, samt institutionella enheter som främst ägnar sig åt omfördelning av inkomst och förmögenhet (ENS 2010, punkterna 2.111–2.113).
Statlig förvaltning	Denna delsektor (S.1311) omfattar alla statliga förvaltningsmyndigheter och andra centrala förvaltningar vars behörighet normalt sträcker sig över hela det ekonomiska territoriet, utom förvaltning av sociala trygghetsfonder (ENS 2010, punkt 2.114). Inom ramen för denna förordning inkluderar statlig förvaltning även unionens institutioner och organ som klassificerats inom sektorn offentlig förvaltning (S.13).
Delstatlig förvaltning	Denna delsektor (S.1312) består av de typer av offentlig förvaltning som är separata institutionella enheter och utövar några av en regerings funktioner, utom förvaltning av sociala trygghetsfonder, på en nivå under statens men över de offentliga institutionella enheter som finns på lokal nivå (ENS 2010, punkt 2.115).
Kommunal förvaltning	Denna delsektor (S.1313) omfattar de typer av offentlig förvaltning vars behörighet sträcker sig endast över en lokal del av det ekonomiska territoriet, förutom lokala sociala trygghetsfonder (ENS 2010, punkt 2.116).
Sociala trygghetsfonder	Delsektorn sociala trygghetsfonder (S.1314) omfattar alla statliga, delstatliga och kommunala institutionella enheter vars primära verksamhet är att tillhandahålla sociala förmåner och som uppfyller följande två kriterier: a) genom lag eller förordning är det obligatoriskt för vissa grupper av befolkningen att delta eller att betala avgifter, b) den offentliga förvaltningen är ansvarig för ledningen av institutionen när det gäller att bestämma eller godkänna avgifter och förmåner oberoende av dess roll som tillsynsorgan eller arbetsgivare (ENS 2010, punkt 2.117).
Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder	Investeringsfonder enligt definitionen i förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38). Denna delsektor består av alla företag för kollektiva investeringar, utom penningmarknadsfonder, som investerar i finansiella och/eller icke-finansiella tillgångar, i den mån som syftet är att företa investeringar med kapital från allmänheten.
Andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut + finansiella servicebolag + koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag	Delsektorn andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling genom att ådra sig skulder i andra former än sedlar, mynt och inlåning (eller nära substitut för inlåning) eller aktier/andelar i investeringsfonder eller i förbindelse med försäkring, pension och standardiserade garantier från institutionella enheter (ENS 2010, punkterna 2.86–2.94). Delsektorn finansiella servicebolag (S.126) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt verksamhet som är nära relaterad till finansiell förmedling men som inte själva är finansförmedlare. Denna delsektor omfattar också huvudkontor vars dotterbolag huvudsakligen är finansiella bolag (ENS 2010, punkterna 2.95–2.97). Delsektorn koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127) omfattar alla finansiella bolag och kvasibolag som varken ägnar sig åt finansiell förmedling eller finansiell serviceverksamhet, om merparten av antingen deras tillgångar eller skulder inte är föremål för transaktioner på öppna marknader. Denna delsektor omfattar bl.a. holdingbolag som innehar en kontrollerande andel av egenkapitalet i en grupp dotterbolag och vars primära verksamhet är att vara ägare till gruppen utan att tillhandahålla några andra tjänster till de företag de har andelar i, dvs. de varken förvaltar eller leder de andra enheterna (ENS 2010, punkterna 2.98–2.99).
Försäkringsbolag	Delsektorn försäkringsbolag (S.128) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling som en följd av riskspridning, huvudsakligen i form av direkt försäkring eller återförsäkring (ENS 2010, punkterna 2.100–2.104).
Pensionsinstitut	Delsektorn pensionsinstitut (S.129) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling som en följd av spridning av sociala risker och de försäkrade personernas behov (socialförsäkring). Pensionsinstitut ger i sin egenskap av sociala försäkringssystem en inkomst efter pensionering och ofta förmåner vid dödsfall eller invaliditet (ENS 2010, punkterna 2.105–2.110).
Icke-finansiella bolag	Sektorn icke-finansiella bolag (S.11) består av institutionella enheter som är självständiga juridiska enheter och marknadsproducenter och vars primära verksamhet är att producera varor och icke-finansiella tjänster. Denna sektor omfattar också icke-finansiella kvasibolag (ENS 2010, punkterna 2.45–2.54).
Hushåll + hushållens icke-vinstdrivande organisationer	Hushållssektorn (S.14) består av individer eller grupper av individer, såväl i egenskap av konsumenter som av företagare, som producerar varor samt icke-finansiella och finansiella tjänster för marknaden (marknadsproducenter), förutsatt att produktionen av varor och tjänster inte utförs av separata enheter som behandlas som kvasibolag. Här ingår också individer eller grupper av individer i egenskap av producenter av varor och icke-finansiella tjänster uteslutande för egen slutlig användning (ENS 2010, punkterna 2.118–2.128). Sektorn hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.15) består av icke-vinstdrivande organisationer som är separata juridiska enheter, som betjänar hushåll och som är privata icke-marknadsproducenter. Deras huvudsakliga resurser är frivilliga bidrag kontant eller in natura från hushåll i deras egenskap av konsumenter, betalningar från offentliga förvaltningen och kapitalinkomst (ENS 2010, punkterna 2.129–2.130).
Enmansföretag och företag med delägare utan juridisk status (under ”Hushåll”)	Enmansföretag och företag med delägare utan juridisk status – andra än de som behandlas som kvasibolag – som är marknadsproducenter (ENS 2010, punkt 2.119 d).

Förordning (EU) nr 1071/2013	Denna förordning
Artikel 1	Artikel 2
Artikel 2	Artikel 2.5 och bilaga 1, del 3, avsnitt 1.3
Artikel 3.1	Artikel 3.1
Artikel 3.2	–
Artikel 3.3	Artikel 1 b ii
Artikel 3.4	Artikel 3.2
Artikel 4	Artikel 4
Artikel 5.1 och 5.3	Artikel 5.1 och 5.2
Artikel 5.2	Artikel 5.3
Artikel 5.4	–
Artikel 5.5	–
Artikel 6 a–c	Artikel 5.1 första stycket led c och d
Artikel 6 d	–
Artikel 7	Artikel 7
Artikel 8.1	Artikel 8.1
Artikel 8.2 och 8.3	Artikel 8.2
Artikel 8.4	Artikel 8.3
Artikel 9.1 a	Artikel 9.1 första stycket punkt a
Artikel 9.1 b	Artikel 9.1 andra stycket och artikel 9.5 andra stycket
Artikel 9.1 c	Artikel 9.1 andra stycket
Artikel 9.1 d	Artikel 9.2
Artikel 9.1 e	Artikel 9.10 första stycket
Artikel 9.1 f	Artikel 9.3
Artikel 9.2	Artikel 9.4
Artikel 9.3	Artikel 9.6
Artikel 9.4	–
Artikel 9.5	Artikel 9.7 första stycket
Artikel 10	Artikel 10
Artikel 11	Artikel 11
Artikel 12	Artikel 12
Artikel 13	Artikel 13
Artikel 14.1	Artikel 14
Artikel 14.2	Bilaga I del 3 avsnitt 8 tredje stycket
Artikel 14.3 första meningen	Bilaga I del 3 avsnitt 7 tredje stycket andra meningen
Artikel 14.3 andra meningen	Artikel 9.7 andra stycket
Artikel 15	Artikel 15
Artikel 16	Artikel 18
Bilaga II del 1 avsnitt 1	Bilaga I del 1
Bilaga I del 1 avsnitt 2	–
Bilaga I del 2	Bilaga I del 2
Bilaga I del 3	Bilaga I del 3
Bilaga I del 4	Bilaga I del 4
Bilaga I del 5	Bilaga I del 5
Bilaga I del 6	Bilaga I del 6
Bilaga I del 7	Bilaga I del 7
Bilaga II del 1 punkt 1	Bilaga II del 1 punkt 1
Bilaga II, del 1, punkt 2 a	Artikel 6 1
Bilaga II, del 1, punkt 2 b	Bilaga II, del 1, punkt 2 a and 2 c
Bilaga II, del 1, punkt 2 c	Bilaga II, del 1, punkt 2 b och 2 d
Bilaga II, del 2	Bilaga II, del 2
Bilaga II, del 2, avsnitt 3, sista meningen	Artikel 9.9
Bilaga II, Part 3	Bilaga II,del 3
Bilaga III, del 1, avsnitt 1	Bilaga III, del 1
Bilaga III, del 2, avsnitt 1	Artikel 6
Bilaga III, del 2, avsnitt 2, punkt 2.1	Artikel 2.24
Bilaga III, del 2, avsnitt 2, punkt 2.2–2.3, och tabellen	Bilaga III, del 2
Bilaga III del 2 avsnitt 2 punkt 2.4	Artikel 11.3 och 11.4
Bilaga IV	Bilaga IV