(1)

I enlighet med protokoll nr 4 om kärnkraftverket Ignalina (1) (protokoll nr 4), som är bifogat akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (2) (anslutningsakten), åtog sig Litauen att stänga reaktor 1 och reaktor 2 i kärnkraftverket Ignalina senast den 31 december 2004 respektive den 31 december 2009, och att därefter avveckla dessa reaktorenheter.

(2)

I enlighet med anslutningsaktens förpliktelser och med stöd från unionen har Litauen stängt de två reaktorerna inom respektive tidsfrist och gjort betydande framsteg mot deras avveckling. Det krävs ytterligare arbete för att fortsätta att minska den radiologiska risken. Mot bakgrund av tillgängliga uppskattningar kommer det att krävas ytterligare ekonomiska resurser i detta syfte efter år 2020.

(3)

De verksamheter som omfattas av denna förordning bör vara förenliga med tillämplig unionsrätt och nationell rätt. Avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina bör utföras i enlighet med unionens lagstiftning om kärnsäkerhet, nämligen rådets direktiv 2009/71/Euratom (3), och avfallshantering, nämligen rådets direktiv 2011/70/Euratom (4). I enlighet med artiklarna 4.1 och 7.1 i direktiv 2011/70/Euratom ska medlemsstaterna alltjämt ha det yttersta ansvaret för den säkra hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som genererats.

(4)

Den förtida stängningen och den därefter följande avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina med dess två 1 500 MW RBMK-reaktorenheter, som ärvts av f.d. Sovjetunionen, saknade motstycke och innebar för Litauen en utomordentligt stor finansiell belastning, som inte stod i proportion till landets storlek och ekonomiska styrka, och i protokoll nr 4 förklaras det att unionens ekonomiska stöd till landets avvecklingssträvanden samt för hantering av följderna av stängningen och avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina ska fortsätta utan avbrott och förlängas efter 2006, för den följande budgetperioden.

(5)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela löptiden för stödprogrammet för avveckling av kärnkraftverket Ignalina i Litauen (programmet), vilken ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (5) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(6)

Programmet bör inrättas för en sjuårsperiod så att dess löptid anpassas till den fleråriga budgetramens löptid, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (6).

(7)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (7) (budgetförordningen) är tillämplig för detta program. I budgetförordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive reglerna om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(8)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (8) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (9), (Euratom, EG) nr 2185/96 (10) och (EU) 2017/1939 (11) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (12). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och, när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939, Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(9)

Denna förordning påverkar inte resultaten av framtida förfaranden om statligt stöd som kan genomföras i enlighet med artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(10)

Finansieringen enligt denna förordning bör inriktas på åtgärder för att genomföra avvecklingens säkerhetsmål.

(11)

Programmet bör också omfatta uppbyggnad av kunskap och utbyte av erfarenheter. Kunskap, erfarenheter och lärdomar med avseende på processen för kärnkraftsavveckling som förvärvats inom ramen för detta program bör spridas i unionen, i samordning och samverkan med andra relevanta unionsprogram för avvecklingsverksamhet i Bulgarien och Slovakien samt vid kommissionens kärntekniska anläggningar vid Gemensamma forskningscentrumets (JRC) anläggningar eftersom sådana åtgärder medför det största mervärdet för EU och bidrar till arbetstagarnas och allmänhetens säkerhet samt skydd av miljön. Samarbetsförfarandet och samarbetets omfattning och ekonomiska aspekter bör anges i det fleråriga arbetsprogrammet och kan också vara föremål för avtal mellan medlemsstaterna och/eller med kommissionen.

(12)

JRC bör underlätta spridningen av kunskap bland olika berörda parter i unionen på ett samordnat sätt, till exempel genom att genomföra marknadsanalyser, granskningar och bedömningar av kunskapsbehoven i unionen, identifiera möjliga riktlinjer för samarbete, berörda parter och områden där den kunskap som byggts upp under programmets genomförande skulle ge störst mervärde samt utveckla format för kunskapsutbyte. Spridningen av den kunskap som byggts upp bör finansieras av JRC. Varje medlemsstat bör kunna börja utveckla relationer och utbyten för spridning av kunskap.

(13)

Avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina bör utföras med hjälp av bästa tillgängliga tekniska expertis, och med vederbörlig hänsyn till arten av och de tekniska specifikationerna för de anläggningar som ska avvecklas, för att säkerställa säkerhet och högsta möjliga effektivitet, så att internationell bästa praxis beaktas.

(14)

Effektiv övervakning och kontroll av utvecklingen av avvecklingsprocessen bör säkerställas av Litauen och kommissionen för att försäkra högsta möjliga mervärde för EU vad beträffar de medel som anslås enligt denna förordning, även om det slutliga ansvaret för avvecklingen ligger hos Litauen. Detta inbegriper effektiv mätning av framsteg och prestation, och vidtagande av korrigerande åtgärder vid behov. Därför bör en kommitté som svarar för övervakning och information inrättas och ledas gemensamt av en företrädare för kommissionen och en företrädare för Litauen.

(15)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (13) bör programmet utvärderas på grundval av den information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser.

(16)

Det bör vara möjligt att se över storleken på de anslag som tilldelas programmet och programperioden på grundval av resultaten i den interimistiska utvärderingsrapporten.

(17)

Verksamheter som medfinansieras enligt denna förordning bör fastställas inom de gränser som fastställs i den avvecklingsplan som Litauen lämnat in i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1369/2013 (14). I avvecklingsplanen fastställs programmets omfattning, sluttillståndet i avvecklingen samt slutdatum. Den omfattar också avvecklingsverksamhet samt därtill hörande tidsplaner, kostnader och personalbehov. När det behövs bör Litauen lämna in uppdaterade versioner av avvecklingsplanen till kommissionen så att de kan tas i beaktande vid utarbetandet av arbetsprogrammen.

(18)

Verksamheter inom programmet bör genomföras med en gemensam ekonomisk insats av unionen och Litauen. Ett högsta belopp för unionens medfinansiering bör fastställas i överensstämmelse med den medfinansieringspraxis som upprättades inom ramen för föregående program. Mot bakgrund av praxis inom ramen för jämförbara unionsprogram och den starkare litauiska ekonomin bör unionens medfinansieringssats vara 86 % av de stödberättigande kostnaderna räknat från programmets start och fram till dess att den verksamhet som finansieras genom denna förordning har genomförts. Återstående finansiering bör tillhandahållas av Litauen och andra källor än unionens budget, exempelvis från internationella finansinstitut och andra donatorer.

(19)

Förordning (EU) nr 1369/2013 bör därför upphöra att gälla.

(20)

Vederbörlig hänsyn har tagits till revisionsrättens särskilda rapport nr 22/2016 med titeln EU:s stödprogram för kärnkraftsavveckling i Litauen, Bulgarien och Slovakien: vissa framsteg har gjorts sedan 2011 men stora utmaningar väntar, dess rekommendationer och kommissionens svar.

(21)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 januari 2019 om förslaget till rådets förordning om inrättande av stödprogrammet för avveckling av kärnkraftverket Ignalina i Litauen (Ignalinaprogrammet) och om upphävande av rådets förordning (EU) nr 1369/2013 har noterats.

(22)

Programmet omfattas av tillämpningsområdet för Litauens nationella program för genomförandet av nationella handlingslinjer avseende hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som inrättats i enlighet med direktiv 2011/70/Euratom.

(23)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (15).

(24)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget avser även den generella villkorlighetsordningen för skydd av unionens budget.

(25)

De genomförandemetoder och former för unionsfinansiering som fastställs i denna förordning bör väljas utifrån vad som är bäst för att uppnå verksamheternas särskilda mål och leverera resultat. Hänsyn ska särskilt tas till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa beaktande av användning av såväl klumpsummor, schablonsatser och enhetskostnader som finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 a i budgetförordningen.