(1)

Enligt artikel 43.3 i fördraget ska rådet på förslag av kommissionen besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.

(2)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (1) krävs det att bevarandeåtgärder antas med beaktande av tillgänglig vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning, inbegripet i förekommande fall de rapporter som utarbetats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).

(3)

Det åligger rådet att anta åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, i förekommande fall inbegripet vissa villkor som är funktionellt knutna till dessa. Fiskemöjligheterna bör fördelas mellan medlemsstaterna på ett sådant sätt att varje medlemsstat garanteras relativ stabilitet i fiskeverksamheten för varje bestånd eller fiske samt med beaktande av målen för den gemensamma fiskeripolitiken enligt förordning (EU) nr 1380/2013.

(4)

De totala tillåtna fångstmängderna (TAC) bör fastställas på grundval av tillgänglig vetenskaplig rådgivning från Internationella havsforskningsrådet (Ices), med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter, samtidigt som en rättvis inbördes behandling av de olika sektorerna inom fisket säkerställs, samt mot bakgrund av de synpunkter som framkommer vid samråden med berörda parter, särskilt de berörda rådgivande nämnderna.

(5)

När det gäller bestånd för vilka det saknas tillräckliga eller tillförlitliga data som kan ligga till grund för storleksuppskattningar, bör förvaltningsåtgärder och TAC-nivåer fastställas i enlighet med den försiktighetsansats i fiskeriförvaltningen som definieras i artikel 4.1.8 i förordning (EU) nr 1380/2013, med beaktande av beståndsspecifika faktorer, framför allt tillgänglig information om utvecklingstrender för bestånden och överväganden med hänsyn till blandfisken.

(6)

Enligt artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör TAC:er för bestånd som omfattas av särskilda fleråriga planer fastställas i enlighet med reglerna i dessa planer. Den fleråriga planen för västliga vatten upprättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/472 (2) och trädde i kraft 2019. Eftersom FMSY-intervallen inte kan fastställas för något av de bestånd som omfattas av den här förordningen och som omfattas av den fleråriga planen för västliga vatten, bör fiskemöjligheterna för dessa bestånd fastställas i enlighet med målen för den planen och med beaktande av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning samt försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen när det inte finns tillräckliga vetenskapliga uppgifter tillgängliga, med samtidigt beaktande av svårigheten i att fiska samtliga bestånd vid maximal hållbar avkastning (MSY) samtidigt, särskilt i situationer där detta leder till att ett fiske stängs i förtid.

(7)

Om en TAC för ett visst bestånd tilldelas endast en medlemsstat, bör den medlemsstaten i enlighet med artikel 2.1 i fördraget bemyndigas att fastställa nivån på denna TAC. Det bör säkerställas att den berörda medlemsstaten vid fastställandet av den TAC-nivån handlar helt i överensstämmelse med den gemensamma fiskeripolitikens principer och regler.

(8)

För vissa TAC:er finns gemensamma kvoter tillgängliga för medlemsstater som inte tilldelats någon kvot, vilka anges som övriga. Medlemsstater som har utnyttjat en sådan gemensam kvot kan senare erhålla en egen kvot, t.ex. genom ett utbyte. När medlemsstaterna rapporterar till kommissionen avseende samma TAC bör de göra åtskillnad mellan de fångster som ska räknas av från deras egen kvot och de fångster som ska räknas av från den gemensamma kvoten. För att möjliggöra sådan åtskillnad bör en separat rapporteringskod införas.

(9)

Genom rådets förordning (EG) nr 847/96 (3) infördes ytterligare villkor för förvaltning av TAC:er med fördelning mellan åren, däribland bestämmelser om flexibilitet för försiktighets-TAC:er och analytiska TAC:er. Enligt den förordningen ska rådet, när det fastställer TAC:erna, bestämma för vilka bestånd artikel 3 eller 4 i den förordningen inte ska gälla, särskilt på grundval av beståndens biologiska tillstånd. 2014 infördes genom artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 en ytterligare mekanism för flexibilitet mellan år för alla bestånd som omfattas av landningsskyldigheten. För att motverka en alltför stor flexibilitet som skulle underminera principen om ett rationellt och ansvarsfullt nyttjande av marina biologiska resurser, förhindra att målen för den gemensamma fiskeripolitiken uppnås och försämra beståndens biologiska tillstånd bör det fastställas att artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 är tillämpliga på analytiska TAC:er endast i de fall då den flexibilitet mellan år som föreskrivs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte utnyttjas.

(10)

I enlighet med förordning (EU) nr 1380/2013 är landningsskyldigheten fullt tillämplig från och med den 1 januari 2019 och alla arter som omfattas av fångstbegränsningar måste landas. I artikel 16.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs att fiskemöjligheter, när landningsskyldigheten för ett fiskbestånd är tillämplig, ska fastställas med beaktande av ändringen från att fiskemöjligheter fastställs för att återspegla landningar till att fiskemöjligheter fastställs för att återspegla fångster. På grundval av de gemensamma rekommendationerna från medlemsstaterna och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 och artikel 13 i förordning (EU) 2019/472, har kommissionen antagit ett antal delegerade förordningar som fastställer närmare bestämmelser för genomförande av landningsskyldigheten i form av specifika utkastplaner.

(11)

När fiskemöjligheterna fastställs för bestånd av arter som omfattas av landningsskyldigheten bör hänsyn tas till det faktum att utkast i princip inte längre är tillåtet. Fiskemöjligheterna bör därför baseras på Ices rekommenderade kvantitet för totala fångster (i stället för den rekommenderade kvantiteten för önskade fångster). De kvantiteter som, genom undantag från landningsskyldigheten, även fortsättningsvis får kastas överbord bör dras av från den rekommenderade totala fångstkvantiteten.

(12)

Fastställandet av fiskemöjligheterna bör stå i överensstämmelse med internationella avtal och principer, till exempel Förenta nationernas avtal om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd från 1995 (4), och de detaljerade förvaltningsprinciper som fastställts i de internationella riktlinjerna för förvaltning av djuphavsfiske på det fria havet som antogs 2008 av Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation, enligt vilka ett regleringsorgan bör vara försiktigare när informationen är osäker, otillförlitlig eller otillräcklig. Att det saknas tillräckliga vetenskapliga uppgifter bör inte användas som förevändning för att skjuta upp eller underlåta att vidta åtgärder för bevarande och förvaltning.

(13)

Fångster av fläckpagell (Pagellus bogaraveo) tas i Cecaf-områden (Cecaf, Fiskerikommittén för östra Centralatlanten) och AKFM-områden (AKFM, Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet), som gränsar till Ices-delområde 9. Med hänsyn till att Ices-data för dessa angränsande områden är ofullständiga bör räckvidden för denna TAC fortfarande vara begränsad till Ices-delområde 9.

(14)

Eftersom inget avtal ännu har nåtts med Förenade kungariket om TAC-nivåer för gränsöverskridande fiskbestånd, och i syfte att fastställa ett lämpligt regelverk för unionens fiskeverksamhet tills beslut om gemensam förvaltning har fattats, bör preliminära fiskemöjligheter fastställas för de första tre månaderna av 2021. Sådana preliminära fiskemöjligheter bör fastställas till nivåer som inte föregriper resultatet av samråden med berörda tredjeländer och bör inte äventyra möjligheten att fastställa permanenta TAC:er i linje med den vetenskapliga rådgivningen. Som en allmän riktlinje bör de därför motsvara 25 % av unionens andel av fiskemöjligheterna för 2020. Dessa preliminära fiskemöjligheter bör under inga omständigheter hindra fastställandet av definitiva fiskemöjligheter i enlighet med internationella avtal, särskilt avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (5), som tillämpas provisoriskt från och med den 1 januari 2021, och resultatet av samråd, unionens rättsliga ram samt den vetenskapliga rådgivningen.

(15)

Ices rekommenderade nollfångster när det gäller atlantisk soldatfisk (Hoplostethus atlanticus) till och med 2024. Det är lämpligt att fiske efter, behållande ombord, omlastning och landning av denna art fortsatt förbjuds, eftersom beståndet är utfiskat och inte återhämtar sig. Ices konstaterade att det inte har förekommit något riktat unionsfiske efter den arten i Nordostatlanten sedan 2010.

(16)

Ices rekommenderade att fiskeridödligheten minimeras när det gäller djuphavshajar. Djuphavshajar är långlivade arter med låg reproduktionsförmåga och de har blivit föremål för överfiske. Fiske efter dessa arter bör därför vara förbjudet.

(17)

För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och för att trygga försörjningen för unionens fiskare bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2021. I syfte att möjliggöra för medlemsstaterna att säkerställa att denna förordning tillämpas i tid bör den träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.

a)

total tillåten fångstmängd (TAC):

b)

kvot: en andel av TAC:en, som tilldelas unionen eller en medlemsstat.

c)

internationella vatten: vatten som inte står under någon stats överhöghet eller jurisdiktion.

d)

analytisk bedömning: kvantitativa bedömningar av trenderna inom ett visst bestånd, baserade på data om biologi och nyttjandegrad för beståndet, som efter vetenskaplig undersökning anses vara av tillräcklig kvalitet för att kunna ge vetenskaplig rådgivning om framtida fångstalternativ.

e)

Internationella havsforskningsrådets (Ices) områden: de geografiska områden som definieras i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 218/2009 (6).

f)

Fiskerikommittén för östra Centralatlantens (Cecaf) områden: de geografiska områden som definieras i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2009 (7).

g)

djuphavshajar: de arter som förtecknas i del 1 punkt 2 i bilagan till denna förordning.

a)

har tagits av fartyg som för en medlemsstats flagg och denna medlemsstat har en kvot som inte är uttömd, eller

b)

utgör en del av en unionskvot som inte har fördelats mellan medlemsstaterna med hjälp av kvoter och denna unionskvot inte är uttömd.

a)

Fiske efter atlantisk soldatfisk (Hoplostethus atlanticus) i unionens vatten och internationella vatten i Ices-delområdena 1–10, 12 och 14 och behållande ombord, omlastning eller landning av atlantisk soldatfisk som fångats i de delområdena.

b)

Fiske efter djuphavshajar i Ices-delområdena 5–9, i unionens vatten och internationella vatten i Ices-delområde 10, i internationella vatten i Ices-delområde 12 och i unionens vatten i Cecaf-områdena 34.1.1, 34.1.2 och 34.2 och behållande ombord, omlastning, överföring eller landning av djuphavshajar som fångats i dessa områden.