(1)

Den 20 mars 2020 antog kommissionen ett meddelande om aktivering av den allmänna undantagsklausulen i stabilitets- och tillväxtpakten. Den allmänna undantagsklausulen, som fastställs i artiklarna 5.1, 6.3, 9.1 och 10.3 i förordning (EG) nr 1466/97 och artiklarna 3.5 och 5.2 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 (2), underlättar samordningen av budgetpolitiken vid en allvarlig konjunkturnedgång. I det meddelandet framförde kommissionen sin ståndpunkt att villkoren för aktivering av den allmänna undantagsklausulen var uppfyllda i och med den allvarliga konjunkturnedgång som föranleddes av covid-19-pandemin. Den 23 mars 2020 anslöt sig medlemsstaternas finansministrar till kommissionens bedömning. Den allmänna undantagsklausulen har gett medlemsstaterna budgetflexibilitet att hantera covid-19-krisen. Den har underlättat samordningen av budgetpolitiken under den allvarliga konjunkturnedgången. Aktiveringen av undantagsklausulen innebär att medlemsstaterna tillfälligt får avvika från anpassningsbanan mot sina medelfristiga budgetmål, förutsatt att detta inte äventyrar de offentliga finansernas hållbarhet på medellång sikt. Den 17 september 2020 aviserade kommissionen, i sitt meddelande om den årliga strategin för hållbar tillväxt 2021, att den allmänna undantagsklausulen skulle vara fortsatt aktiverad 2021.

(2)

Den 20 juli 2020 antog rådet en rekommendation (3) (rådets rekommendation av den 20 juli 2020). I den rekommenderades Kroatien att vidta alla nödvändiga åtgärder, i enlighet med den allmänna undantagsklausulen, för att effektivt hantera covid-19-pandemin, upprätthålla ekonomin och stödja den påföljande återhämtningen. I den rekommenderade Kroatien även att så snart de ekonomiska förhållandena medger det driva en finanspolitik som syftar till att nå en återhållsam offentligfinansiell ställning på medellång sikt och säkerställa en hållbar skuldsättning, samtidigt som investeringarna ökas.

(3)

Next Generation EU, inbegripet faciliteten för återhämtning och resiliens, kommer att säkerställa en hållbar, inkluderande och rättvis återhämtning. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (4), genom vilken faciliteten för återhämtning och resiliens inrättades, trädde i kraft den 19 februari 2021. Faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att ge ekonomiskt stöd till genomförandet av reformer och investeringar och utgöra en finanspolitisk impuls finansierad av unionen. Den kommer att bidra till den ekonomiska återhämtningen och till genomförandet av hållbara och tillväxtfrämjande reformer och investeringar, i synnerhet för att främja den gröna och den digitala omställningen, samt stärka motståndskraften och den potentiella tillväxten i medlemsstaternas ekonomier. Den kommer på kort sikt även att hjälpa de offentliga finanserna att återgå till en mer gynnsam ställning och på medellång och lång sikt bidra till att stärka den offentligfinansiella hållbarheten och till tillväxt och jobbskapande.

(4)

Den 3 mars 2021 antog kommissionen ett meddelande med ytterligare politiska riktlinjer för att underlätta samordningen av finanspolitiken och utformningen av medlemsstaternas stabilitets- och konvergensprogram. Den övergripande finanspolitiska inriktningen, med beaktande av nationella budgetar och faciliteten för återhämtning och resiliens, bör vara fortsatt stödjande 2021 och 2022. Eftersom den ekonomiska aktiviteten enligt förväntningarna gradvis kommer att normaliseras under andra halvåret 2021 bör medlemsstaternas finanspolitik under 2022 samtidigt bli mer differentierad. Medlemsstaternas finanspolitik bör ta hänsyn till hur långt återhämtningen har kommit, till de offentliga finansernas hållbarhet och till behovet av att minska ekonomiska, sociala och geografiska skillnader. Med tanke på vikten av att stödja en hållbar återhämtning för unionen bör medlemsstater med låga hållbarhetsrisker rikta in sina budgetar mot en fortsatt stödjande finanspolitik under 2022, med beaktande av effekterna av faciliteten för återhämtning och resiliens. Medlemsstater med höga skuldnivåer bör bedriva en försiktig finanspolitik, men samtidigt upprätthålla nationellt finansierade investeringar och använda bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens för att finansiera ökade investeringar av hög kvalitet och strukturreformer. Även efter 2022 bör finanspolitiken ta hänsyn till styrkan i återhämtningen, graden av ekonomisk osäkerhet och hållbarheten i de offentliga finanserna. En omläggning av finanspolitiken, så att den inriktas mot att uppnå en återhållsam offentligfinansiell ställning på medellång sikt, bland annat genom att stödåtgärderna med tiden fasas ut, kommer att bidra till hållbara offentliga finanser på medellång sikt.

(5)

I sitt meddelande av den 3 mars 2021 förde kommissionen även fram sin ståndpunkt att beslutet om huruvida den allmänna undantagsklausulen ska avaktiveras eller fortsätta att gälla bör fattas efter en samlad bedömning av läget i ekonomin och att det viktigaste kvantitativa kriteriet bör vara nivån på den ekonomiska aktiviteten i unionen eller euroområdet jämfört med förkrisnivåerna (slutet av 2019). Den 2 juni 2021 gjorde kommissionen, på grundval av sin vårprognos 2021, bedömningen att villkoren för att fortsätta att tillämpa den allmänna undantagsklausulen 2022 och för att avaktivera den från och med 2023 var uppfyllda. Även efter det att den allmänna undantagsklausulen har avaktiverats kommer hänsyn att tas till landsspecifika förhållanden.

(6)

Den 29 april 2021 lämnade Kroatien in sitt konvergensprogram 2021 i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1466/97.

(7)

Enligt uppgifter som validerats av Eurostat uppgick Kroatiens offentliga underskott 2020 till 7,4 % av bruttonationalprodukten (BNP), medan den offentliga skulden ökade till 88,7 % av BNP. Den årliga förändringen i det primära budgetsaldot uppgick till -8,1 % av BNP, inräknat diskretionära budgetåtgärder på 3,8 % av BNP för att stötta ekonomin samt effekten av automatiska stabilisatorer. Kroatien erbjöd även företag och hushåll likviditetsstöd (såsom garantier och uppskov med skatter, som inte har någon direkt och omedelbar inverkan på budgeten), som uppskattades till 4,6 % av BNP. Det faktiska utnyttjandet av de offentliga garantierna 2020 beräknas av kommissionen vara under 0,5 % av BNP.

(8)

Den 2 juni 2021 lade kommissionen fram en rapport enligt artikel 126.3 i fördraget. Den rapporten behandlade Kroatiens budgetläge utifrån det faktum att dess offentliga underskott 2020 överskred fördragets referensvärde på 3 % av BNP, samtidigt som den offentliga skulden överskred fördragets referensvärde på 60 % av BNP och inte minskade i tillfredsställande takt. Rapporten slog fast att varken underskotts- eller skuldkriteriet var uppfyllt.

(9)

Det makroekonomiska scenario som ligger till grund för budgetprognoserna är realistiskt 2021 och gynnsamt 2022. Framför allt beräknas där en något större tillväxt än i kommissionens vårprognos 2021 (5,2 % att jämföra med 5 %) och i synnerhet 2022 (6,6 % att jämföra med 6,1 %). Detta beror främst på de mer positiva prognoserna för hushållens konsumtion och investeringar, samtidigt som kommissionens vårprognos 2021 är en aning mer optimistisk över exportens bidrag.

(10)

I sitt konvergensprogram 2021 räknar regeringen med att det offentliga underskottet minskar från 7,4 % av BNP 2020 till 3,8 % av BNP 2021, medan skuldkvoten minskar till 86,6 % av BNP 2021. Enligt konvergensprogrammet 2021 kommer förändringen i det primära budgetsaldot 2021 jämfört med förkrisnivån (2019) att uppgå till -4,6 % av BNP till följd av diskretionära budgetåtgärder för att stötta ekonomin samt effekten av automatiska stabilisatorer. Detta kan jämföras med att kommissionen i sin vårprognos 2021 inte beräknar att underskottet ska krympa så mycket 2021 (4,6 % av BNP). Skillnaderna är som mest uttalade på inkomstsidan, vilken i konvergensprogrammet 2021 beräknas återhämta sig till en nivå långt över den nominella tillväxttakten för BNP. Samtidigt förväntas återuppbyggnadsinsatserna efter jordbävningarna i Zagreb och Petrinja 2020 ha en inverkan på utgifterna.

(11)

Till följd av covid-19-pandemin och den konjunkturnedgång som denna orsakat har Kroatien antagit budgetåtgärder för att stärka kapaciteten i hälso- och sjukvårdssystemet, begränsa covid-19-pandemin och hjälpa de personer och sektorer som drabbats särskilt hårt. Dessa kraftfulla politiska insatser har mildrat nedgången i BNP, vilket i sin tur har begränsat ökningen av det offentliga underskottet och den offentliga skulden. Offentligfinansiella åtgärder bör maximera stödet till återhämtningen, utan att föregripa de offentliga finansernas framtida utveckling. Åtgärderna bör därför inte utvecklas till att bli en permanent börda för de offentliga finanserna. När medlemsstaterna inför permanenta åtgärder bör de finansiera dem på ett sätt som säkerställer budgetneutralitet på medellång sikt. De åtgärder som Kroatien har vidtagit 2020 och 2021 har varit i linje med rådets rekommendation av den 20 juli 2020. De diskretionära budgetåtgärder som regeringen antagit 2020 och 2021 är mestadels tillfälliga eller kompenseras genom uppvägande åtgärder. Bortom horisonten i 2021 års vårprognos från kommissionen, år 2023, beräknas den kvarstående effekten av dessa icke-tillfälliga åtgärder preliminärt uppgå till omkring 0,3 % av BNP och i första hand utgöras av inkomstskattesänkningar.

(12)

I konvergensprogrammet 2021 antas investeringar och reformer finansierade genom bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens uppgå till 0,4 % av BNP 2021, 1,9 % 2022, 2,4 % 2023, 2,3 % 2024, 1,7 % 2025 och 1 % 2026. Dessa bidrag beaktas i budgetberäkningarna i kommissionens vårprognos 2021 ske i ungefär samma takt 2021 och 2022.

(13)

De vedertagna indikatorer för finanspolitisk anpassning som anges i förordning (EG) nr 1466/97 måste tolkas mot bakgrund av det nu rådande läget. För det första är beräkningarna av produktionsgapet mycket osäkra. För det andra måste finanspolitiken snabbt kunna anpassas till covid-19-pandemins utveckling, dvs. övergå från krisstöd till mer riktade åtgärder så snart hälsoriskerna minskar. För det tredje präglas det nuvarande läget av omfattande politiska insatser för att stödja den ekonomiska aktiviteten. De stora överföringarna från unionens budget (bland annat från faciliteten för återhämtning och resiliens) innebär att de vedertagna indikatorerna inte speglar hela den finanspolitiska impulsen till ekonomin. Det strukturella saldot förefaller mot denna bakgrund inte vara en adekvat indikator. Utgiftsriktmärket måste också anpassas (5) och kompletteras med ytterligare information för att ge en fullständig bild av finanspolitikens inriktning.

(14)

På samma sätt som i bedömningen av utkasten till budgetplaner 2021 har tillfälliga krisåtgärder exkluderats från de aggregerade utgifterna. Dessa krisrelaterade tillfälliga åtgärder stöder hälso- och sjukvårdssystemen och kompenserar arbetstagare och företag för inkomstförluster som är en följd av nedstängningar och störningar i försörjningskedjor; en förutsättning för att de offentliga myndigheterna ska kunna avskaffa dessa åtgärder är att folkhälsosituationen och den ekonomiska situationen återgår till det normala. För att i nuläget bedöma den samlade finanspolitiska inriktningen bör de stora överföringarna från unionens budget (bland annat från faciliteten för återhämtning och resiliens) inkluderas i de relevanta aggregerade utgifterna. Den samlade finanspolitiska inriktningen mäts därför genom förändringen i primära utgifter (exklusive diskretionära åtgärder på inkomstsidan och utan att beakta krisrelaterade tillfälliga åtgärder), inbegripet utgifter som finansieras med bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens och andra unionsmedel. Förutom att mäta den samlade finanspolitiska inriktningen är syftet med analysen även att bedöma om den nationella finanspolitiken är försiktig och dess sammansättning gynnsam för en hållbar återhämtning som är förenlig med den gröna och den digitala omställningen. Särskild hänsyn tas därför till utvecklingen för nationellt finansierade primära löpande utgifter och investeringar.

(15)

I konvergensprogrammet 2021 beräknas Kroatiens offentliga underskott minska till 2,6 % av BNP 2022, främst tack vare stark inkomsttillväxt i kombination med avskaffandet av de tillfälliga stödåtgärder som antagits 2020 och 2021. Den offentliga skuldkvoten beräknas minska till 82,5 % av BNP 2022. I kommissionens vårprognos 2021 beräknas ett högre underskott och en högre skuldkvot 2022, på 3,2 % respektive 82,9 % av BNP, en skillnad som till största delen beror på baseffekten från 2021. Enligt kommissionens vårprognos 2021 och på grundval av den särskilda metod som återspeglar ovannämnda utmaningar kommer den finanspolitiska inriktningen totalt sett – inräknat effekten på aggregerad efterfrågan 2022 från investeringar som finansieras både genom den nationella budgeten och unionens budget, i synnerhet genom faciliteten för återhämtning och resiliens – att uppgå till -2,4 % av BNP (6). Det positiva bidraget från utgifter som finansieras med bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens och andra unionsmedel beräknas öka med 1,5 procentenheter av BNP. Nationellt finansierade investeringar beräknas ge ett expansivt bidrag på 0,1 procentenheter av BNP (7). Nationellt finansierade primära löpande utgifter (exklusive diskretionära åtgärder på inkomstsidan) beräknas ge ett expansivt bidrag på 0,8 procentenhet av BNP.

(16)

Kvaliteten på medlemsstaternas budgetåtgärder förefaller vara särskilt betydelsefull. Finanspolitiska strukturreformer som syftar till att förbättra nationella budgetars sammansättning kan främja den potentiella tillväxten, skapa välbehövligt utrymme i de offentliga finanserna och bidra till att på längre sikt säkerställa hållbara offentliga finanser, även med tanke på utmaningar som rör klimatförändringarna och folkhälsan. På inkomstsidan har covid-19-krisen ökat betydelsen av reformer för att göra statsinkomstsystemen mer effektiva och rättvisa. På utgiftssidan har den gjort det ännu viktigare att öka hållbara och tillväxtfrämjande investeringar och höja deras kvalitet, på ett sätt som är förenligt med målen att stärka tillväxtpotentialen, ekonomins och samhällets motståndskraft samt med den gröna och den digitala omställningen. De nationella återhämtnings- och resiliensplanerna kommer att göra det möjligt att förbättra nationella budgetars sammansättning.

(17)

Enligt de medelsiktiga budgetplanerna i konvergensprogrammet 2021 beräknas det offentliga underskottet minska från 1,9 % 2023 till 1,5 % av BNP 2024. Enligt konvergensprogrammet 2021 kommer den samlade finanspolitiska inriktningen – inräknat effekten på aggregerad efterfrågan från investeringar som finansieras både genom den nationella budgeten och unionsbudgeten, i synnerhet genom faciliteten för återhämtning och resiliens – att i genomsnitt uppgå till -0,1 % av BNP 2023 och 2024. Utgifter som finansieras med bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens och andra unionsmedel beräknas ge ett kontraktivt bidrag på 0,6 procentenheter av BNP. Nationellt finansierade investeringar beräknas ge ett kontraktivt bidrag på 0,1 procentenheter av BNP (8). Nationellt finansierade primära löpande utgifter (exklusive diskretionära åtgärder på inkomstsidan) beräknas ge ett expansivt bidrag på 0,6 procentenhet av BNP. I nuläget beräknas den 10-åriga genomsnittliga nominella potentiella tillväxten uppgå till 3,25 % (9). Denna beräkning inkluderar dock inte effekten av de reformer som ingår i återhämtnings- och resiliensplanen och som därför kan stärka Kroatiens potentiella tillväxt.

(18)

Den offentliga skuldkvoten beräknas minska från 79,5 % av BNP 2023 till 76,8 % av BNP 2024. Riskerna på medellång sikt för den offentligfinansiella hållbarheten i Kroatien anses enligt den senaste skuldhållbarhetsanalysen vara medelhöga.

(19)

Med tanke på den exceptionellt stora osäkerhet som fortfarande råder bör den finanspolitiska vägledningen även framöver vara främst kvalitativ. Mer exakt kvantifierad vägledning för de senare åren bör ges 2022, förutsatt att graden av osäkerhet minskar tillräckligt fram till dess.

(20)

Rådet har bedömt konvergensprogrammet 2021 och Kroatiens uppföljning av rådets rekommendation av den 20 juli 2020.