(1)

Den 20 mars 2020 antog kommissionen ett meddelande om aktivering av den allmänna undantagsklausulen i stabilitets- och tillväxtpakten. Den allmänna undantagsklausulen, som fastställs i artiklarna 5.1, 6.3, 9.1 och 10.3 i förordning (EG) nr 1466/97 och artiklarna 3.5 och 5.2 i förordning (EG) nr 1467/97 (2), underlättar samordningen av budgetpolitiken vid en allvarlig konjunkturnedgång. I sitt meddelande förde kommissionen fram sin bedömning att villkoren för aktivering av den allmänna undantagsklausulen var uppfyllda i och med den allvarliga konjunkturnedgång som förväntades till följd av covid19-pandemin. Den 23 mars 2020 anslöt sig medlemsstaternas finansministrar till kommissionens bedömning. Den allmänna undantagsklausulen har gett medlemsstaterna budgetflexibilitet att hantera covid-19- krisen och gjort det lättare att samordna budgetpolitiken under den allvarliga konjunkturnedgången. Aktiveringen av undantagsklausulen innebär att medlemsstaterna tillfälligt får avvika från anpassningsbanan mot sina medelfristiga budgetmål, förutsatt att detta inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt. Den 17 september 2020 meddelade kommissionen i den årliga strategin för hållbar tillväxt för 2021 att den allmänna undantagsklausulen skulle vara fortsatt aktiverad även 2021.

(2)

Den 20 juli 2020 antog rådet en rekommendation (3) (rådets rekommendation av den 20 juli 2020). I den rekommenderades Tyskland att vidta alla nödvändiga åtgärder, i enlighet med den allmänna undantagsklausulen, för att effektivt hantera covid-19-pandemin, upprätthålla ekonomin och stödja den påföljande återhämtningen. I den rekommenderades Tyskland även att så snart de ekonomiska förhållandena medger det driva en finanspolitik som syftar till att nå en återhållsam offentligfinansiell ställning på medellång sikt och säkerställa en hållbar skuldsättning, samtidigt som investeringarna ökas.

(3)

I rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet för 2021 anges att finanspolitiken bör vara fortsatt stödjande i alla medlemsstater i euroområdet under hela 2021 och att politiska åtgärder bör anpassas till landsspecifika omständigheter, vidtas vid rätt tidpunkt samt vara tillfälliga och riktade. När de epidemiologiska och ekonomiska förhållandena så tillåter bör krisåtgärderna fasas ut, samtidigt som krisens sociala och arbetsmarknadsrelaterade följdverkningar måste motverkas. Medlemsstaterna bör bedriva en finanspolitik som syftar till att på medellång sikt uppnå ett betryggande läge i de offentliga finanserna och säkerställa en hållbar skuldsättning, samtidigt som man ökar investeringarna. Medlemsstaterna bör genomföra reformer för att förbättra täckningen, tillräckligheten och hållbarheten hos hälso- och sjukvårdssystem samt sociala trygghetssystem för alla.

(4)

Den 18 november 2020 antog kommissionen sina yttranden om euromedlemsstaternas utkast till budgetplaner 2021 efter att ha gjort en kvalitativ bedömning av de finanspolitiska åtgärderna. Kommissionen ansåg att Tysklands utkast till budgetplan sammantaget överensstämde med de finanspolitiska rekommendationerna i rådets rekommendation av den 20 juli 2020 och att merparten av åtgärderna i utkastet till budgetplan stödde den ekonomiska aktiviteten i ett läge med betydande osäkerhet.

(5)

Next Generation EU, däribland faciliteten för återhämtning och resiliens, ska säkerställa en hållbar, inkluderande och rättvis återhämtning. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (4) om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens trädde i kraft den 19 februari 2021. Faciliteten för återhämtning och resiliens ska ge ekonomiskt stöd till genomförandet av reformer och investeringar och utgöra en finanspolitisk impuls finansierad av EU. Den kommer att bidra till den ekonomiska återhämtningen, till genomförandet av hållbara och tillväxtfrämjande reformer och investeringar, i synnerhet investeringar som främjar den gröna och den digitala omställningen, samt även stärka motståndskraften och den potentiella tillväxten i medlemsstaternas ekonomier. Den kommer på kort sikt även hjälpa de offentliga finanserna att återgå till en mer gynnsam ställning och på medellång och lång sikt bidra till att stärka hållbarheten i de offentliga finanserna och skapa tillväxt och arbetstillfällen.

(6)

Den 3 mars 2021 antog kommissionen ett meddelande med ytterligare politiska riktlinjer för att underlätta samordningen av finanspolitiken och utformningen av medlemsstaternas stabilitets- och konvergensprogram. Den finanspolitiska inriktningen totalt sett – dvs. baserat på både nationella budgetar och faciliteten för återhämtning och resiliens – bör vara fortsatt stödjande 2021 och 2022. Eftersom den ekonomiska aktiviteten enligt förväntningarna gradvis kommer att normaliseras under andra halvåret 2021 bör medlemsstaternas finanspolitik under 2022 samtidigt bli mer differentierad. Medlemsstaternas finanspolitik bör ta hänsyn till hur långt återhämtningen har kommit, till den offentligfinansiella hållbarheten och till behovet av att minska ekonomiska, sociala och geografiska skillnader. Det är viktigt att stödja en hållbar återhämtning för EU och medlemsstater med låga hållbarhetsrisker bör därför rikta in sina budgetar mot en fortsatt stödjande finanspolitik under 2022 och i detta sammanhang ta hänsyn till effekterna av faciliteten för återhämtning och resiliens. Medlemsstater med höga skuldnivåer bör bedriva en försiktig finanspolitik, men samtidigt upprätthålla nationellt finansierade investeringar och använda bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens för att finansiera ökade investeringar av hög kvalitet och strukturreformer. Även efter 2022 bör finanspolitiken ta hänsyn till styrkan i återhämtningen, graden av ekonomisk osäkerhet och hållbarheten i de offentliga finanserna. En omläggning av finanspolitiken, så att den inriktas på att på medellång sikt uppnå ett betryggande läge i de offentliga finanserna, genom att bland annat stödåtgärderna fasas ut, kommer att bidra till hållbara offentliga finanser på medellång sikt.

(7)

I sitt meddelande av den 3 mars 2021 förde kommissionen även fram sin ståndpunkt att beslutet om huruvida den allmänna undantagsklausulen ska avaktiveras eller fortsätta att gälla bör fattas efter en samlad bedömning av läget i ekonomin och att det viktigaste kvantitativa kriteriet bör vara nivån på den ekonomiska aktiviteten i EU eller euroområdet jämfört med förkrisnivåerna (slutet av 2019). Den 2 juni gjorde kommissionen, på grundval av sin vårprognos 2021, bedömningen att villkoren för att fortsätta att tillämpa den allmänna undantagsklausulen 2022 och att avaktivera den från och med 2023 var uppfyllda. Även efter det att den allmänna undantagsklausulen har avaktiverats kommer hänsyn att tas till landsspecifika förhållanden.

(8)

Den 27 april 2021 lämnade Tyskland in sitt stabilitetsprogram 2021 i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1466/97.

(9)

Enligt uppgifter som validerats av Eurostat uppgick Tysklands offentliga underskott 2020 till 4,2 % av BNP, medan den offentliga skulden hade ökat till 69,8 % av BNP. Den årliga förändringen i det primära budgetsaldot uppgick till -5,9 % av BNP, inräknat diskretionära budgetåtgärder på - 3½ % av BNP för att stötta ekonomin samt effekten av automatiska stabilisatorer. Tyskland erbjöd även företag och hushåll likviditetsstöd (i form av till exempel garantier och skatteuppskov som inte har någon direkt eller omedelbar inverkan på budgeten) på uppskattningsvis 25 % av BNP. Det faktiska utnyttjandet av de offentliga garantierna under 2020 beräknas av kommissionen motsvara ungefär 1½ % av BNP.

(10)

Den 2 juni 2021 lade kommissionen fram en rapport enligt artikel 126.3 i fördraget. Rapporten behandlade Tysklands budgetläge utifrån det faktum att dess offentliga underskott 2020 överskred fördragets referensvärde på 3 % av BNP, samtidigt som den offentliga skulden överskred fördragets referensvärde på 60 % av BNP och inte minskade i tillfredsställande takt. Rapporten slog fast att varken underskotts- eller skuldkriteriet var uppfyllt.

(11)

Det makroekonomiska scenario som ligger till grund för budgetprognoserna är realistiskt för 2021 och försiktigt för 2022. I det tyska stabilitetsprogrammet för 2021 räknar man med en real tillväxt av BNP på 3,0 % 2021 och 2,6 % 2022, jämfört med uppskattningarna i kommissionens vårprognos 2021 på 3,4 % respektive 4,1 %. Skillnaden kommer av myndigheternas förmodan om en snabbare återhämtning av den privata konsumtionen än väntat, men en mindre kraftfull exporttillväxt 2021. För 2022 är drivkraften bakom kommissionens vårprognos 2021 en försenad men stark återhämtning av konsumtionen. Prognoserna i stabilitetsprogrammet för 2021 förutsätter en återgång under loppet av 2022 till samma produktionsnivå som före krisen, medan det förväntas ta längre tid innan sysselsättningen och den privata konsumtionen återhämtar sig.

(12)

I sitt stabilitetsprogram 2021 räknar regeringen med att det offentliga underskottet ökar från 4,2 % av BNP 2020 till 9 % av BNP 2021, medan skuldkvoten ökar till 74½ % av BNP 2021. Enligt stabilitetsprogrammet för 2021 kommer förändringen i det primära budgetsaldot 2021 jämfört med förkrisnivån (2019) att uppgå till -10,6 % av BNP till följd av diskretionära budgetåtgärder på 6¼ % av BNP för att stötta ekonomin samt effekten av automatiska stabilisatorer. I sin vårprognos 2021 förväntar sig kommissionen en mindre inverkan på budgeten av åtgärderna som bekämpar covid-19-pandemin och stöder ekonomin, och räknar med ett lägre underskott än i stabilitetsprogrammet 2021 på 7,5 % av BNP 2021 med en skuldkvot på 73,1 % av BNP.

(13)

Till följd av covid-19-pandemin och den konjunkturnedgång som denna orsakat har Tyskland antagit budgetåtgärder för att stärka kapaciteten i hälso- och sjukvårdssystemet, begränsa covid-19-pandemin och hjälpa de personer och sektorer som drabbats hårdast. Dessa kraftfulla politiska insatser har mildrat nedgången i BNP, vilket i sin tur begränsat ökningen av det offentliga underskottet och skulden. Offentligfinansiella åtgärder bör maximera stödet till återhämtningen, men inte föregripa de offentliga finansernas utveckling. Åtgärderna bör därför inte utvecklas till att bli en permanent börda på de offentliga finanserna. När medlemsstaterna inför permanenta åtgärder bör de finansiera dem på ett sätt som säkerställer budgetneutralitet på medellång sikt. De åtgärder som Tyskland har vidtagit 2020 och 2021 har varit i linje med rådets rekommendation av den 20 juli 2020. En del av de diskretionära åtgärder som regeringen antagit under perioden 2020–2021 förefaller inte vara tillfälliga eller kompenseras genom uppvägande åtgärder. Bortom horisonten i 2021 års vårprognos från kommissionen, år 2023, beräknas den samlade kvarstående effekten av dessa icke tillfälliga åtgärder preliminärt uppgå till omkring 1 % av BNP. Dessa icke tillfälliga åtgärder omfattar även investeringar på omkring 1/10 % av BNP som förväntas främja den potentiella tillväxten på medellång sikt och därmed även hållbarhet.

(14)

I stabilitetsprogrammet 2021 antas investeringar och reformer finansieras genom bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens på motsvarande 0,03 % av BNP 2020, 0,3 % in 2021, 0,1 % 2022, 0,1 % 2023, 0,1 % 2024, 0,1 % 2025 och 0,04 % 2026. Dessa bidrag beaktas i budgetberäkningarna i kommissionens vårprognos 2021.

(15)

De vedertagna indikatorer för finanspolitisk anpassning som anges i förordning (EG) nr 1466/97 måste tolkas mot bakgrund av det nu rådande läget. För det första är beräkningarna av produktionsgapet mycket osäkra. För det andra måste finanspolitiken snabbt kunna anpassas till covid-19-pandemins utveckling, dvs. övergå från krisstöd till mer riktade åtgärder så snart hälsoriskerna minskar. För det tredje präglas det nuvarande läget av omfattande politiska insatser för att stödja den ekonomiska aktiviteten. De stora överföringarna från EU:s budget (bland annat från faciliteten för återhämtning och resiliens) innebär att de fastställda indikatorerna inte speglar hela den finanspolitiska impulsen till ekonomin. Det strukturella saldot förefaller mot denna bakgrund inte vara en adekvat indikator. Utgiftsriktmärket måste också i sin tur anpassas (5) och kompletteras med ytterligare information för att ge en fullständig bild av finanspolitikens inriktning.

(16)

På samma sätt som i bedömningen av utkasten till budgetplaner 2021 har för det första tillfälliga krisåtgärder exkluderats från utgiftsmåttet. Det handlar om tillfälliga krisåtgärder för att stärka hälso- och sjukvårdssystemen och kompensera arbetstagare och företag för inkomstförluster som är en följd av nedstängningar och störningar i försörjningskedjor. En förutsättning för att de offentliga myndigheterna ska kunna avskaffa dessa åtgärder är att folkhälsosituationen och den ekonomiska situationen återgår till det normala. För att i nuläget bedöma den samlade finanspolitiska inriktningen bör för det andra de stora överföringarna från unionsbudgeten (bland annat från faciliteten för återhämtning och resiliens) inkluderas i det relevanta utgiftsmåttet. Den övergripande finanspolitiska inriktningen mäts därför genom förändringen i primära utgifter (ej inräknat diskretionära inkomståtgärder och krisrelaterade tillfälliga åtgärder), inbegripet utgifter som finansieras med bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens och andra unionsmedel. Förutom att mäta den samlade finanspolitiska inriktningen är syftet med analysen även att bedöma om den nationella finanspolitiken är försiktig och dess sammansättning gynnsam för en hållbar återhämtning som är förenlig med den gröna och den digitala omställningen. Särskild hänsyn tas därför till utvecklingen för nationellt finansierade primära löpande utgifter och investeringar.

(17)

I stabilitetsprogrammet 2021 beräknas Tysklands offentliga underskott minska till 3 % av BNP 2022, främst till följd av att de tillfälliga stödåtgärder som antogs 2020 och 2021 avskaffas. Den offentliga skuldkvoten beräknas minska till 74 % av BNP 2022. Dessa beräkningar överensstämmer med dem i kommissionens vårprognos 2021. Utifrån kommissionens vårprognos 2021 och på grundval av den särskilda metod som återspeglar ovannämnda utmaningar kommer den finanspolitiska inriktningen totalt sett – inräknat effekten på aggregerad efterfrågan 2022 från investeringar som finansieras både genom den nationella budgeten och unionsbudgeten, i synnerhet genom faciliteten för återhämtning och resiliens – att uppgå till +0,5 % av BNP (6). Det positiva bidraget från utgifter som finansieras med bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens och andra unionsfonder beräknas minska med 0,1 procentenheter av BNP. Nationellt finansierade investeringar beräknas ge ett expansivt bidrag på 0,2 procentenheter av BNP (7). Nationellt finansierade primära löpande utgifter (ej inräknat diskretionära åtgärder på inkomstsidan) beräknas ge ett kontraktivt bidrag på 0,3 procentenheter av BNP.

(18)

Kvaliteten på medlemsstaternas budgetåtgärder förefaller vara särskilt betydelsefull. Finanspolitiska strukturreformer som syftar till att förbättra nationella budgetars sammansättning kan främja den potentiella tillväxten, skapa välbehövligt utrymme i de offentliga finanserna och bidra till att göra det lättare att på längre sikt uppnå hållbara offentliga finanser, även med tanke på utmaningar som har att göra med klimatförändringarna och folkhälsan. På inkomstsidan har covid-19-krisen stärkt behovet av reformer för att göra statsinkomstsystemen mer effektiva och rättvisa. På utgiftssidan har den gjort det ännu viktigare att öka hållbara och tillväxtfrämjande investeringar och höja deras kvalitet, på ett sätt som är förenligt med målen att stärka tillväxtpotentialen, ekonomins och samhällets motståndskraft samt med den gröna och den digitala omställningen. De nationella återhämtnings- och resiliensplanerna kommer att göra det möjligt att förbättra nationella budgetars sammansättning.

(19)

Enligt de medelsiktiga budgetplanerna i stabilitetsprogrammet för 2021 beräknas det offentliga underskottet minska från 1½ % 2023 till ½ % av BNP 2024 och nå en budgetbalans på 0 % av BNP 2025. I stabilitetsprogrammet för 2021 beräknas den finanspolitiska inriktningen totalt sett – inräknat effekten på aggregerad efterfrågan från investeringar som finansieras både genom den nationella budgeten och unionsbudgeten, i synnerhet genom faciliteten för återhämtning och resiliens – i genomsnitt uppgå till +0,9 % av BNP 2023 och 2024. Det positiva bidraget från utgifter som finansieras med bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens och andra unionsfonder beräknas förbli oförändrat. Bidraget från nationellt finansierade investeringar beräknas vara neutralt (8). Nationellt finansierade primära löpande utgifter (ej inräknat diskretionära åtgärder på inkomstsidan) beräknas ge ett kontraktivt bidrag på 0,7 procentenheter av BNP. I nuläget beräknas den 10-åriga genomsnittliga nominella potentiella tillväxten uppgå till 2¾ % (9). Denna beräkning inkluderar dock inte effekten av de reformer som ingår i återhämtnings- och resiliensplanen och som därför kan stärka Tysklands potentiella tillväxt.

(20)

Den offentliga skuldkvoten beräknas minska från 73¼ % av BNP 2023 till 72 % av BNP 2024. Riskerna på medellång sikt för hållbarheten i Tysklands offentliga finanser anses enligt den senaste skuldhållbarhetsanalysen vara låga.

(21)

Med tanke på den exceptionellt stora osäkerhet som fortfarande råder bör den finanspolitiska vägledningen även framöver vara främst kvalitativ. Mer exakt kvantifierad vägledning för de senare åren kommer att ges 2022, förutsatt att graden av osäkerhet minskar tillräckligt fram till dess.

(22)

Rådet har bedömt stabilitetsprogrammet 2021 och Tysklands uppföljning av rådets rekommendation av den 20 juli 2020.