(1)

De riktlinjer som ingår i överenskommelsen om statsstödda exportkrediter (överenskommelsen) har införlivats och därmed gjorts rättsligt bindande i Europeiska unionen genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 (1).

(2)

Parterna i överenskommelsen (parterna) ska i ett skriftligt förfarande besluta om Europeiska unionens förslag till gemensam hållning i enlighet med kapitel IV avsnitt 5 i överenskommelsen i syfte att tillåta en tillfällig minskning av den minsta kontantbetalning som krävs enligt artikel 11 a i överenskommelsen (den föreslagna gemensamma hållningen), mot bakgrund av den rådande ekonomiska nedgången till följd av covid-19-krisen.

(3)

Den föreslagna gemensamma hållningen skulle göra det möjligt för offentliga köpare i låg- och medelinkomstländer av varor och tjänster för vilka offentligt exportkreditstöd beviljas att göra kontantbetalningar motsvarande minst 5 % av exportkontraktvärdet under en period på 12 månader, i stället för 15 % som för närvarande krävs enligt artikel 11 a i överenskommelsen. Detta skulle i sin tur innebära en höjning av den gräns för maximalt statsstöd som parterna får bevilja enligt artikel 11 c i överenskommelsen, från ett tak på 85 % upp till 95 % av exportkontraktvärdet, under samma tidsperiod.

(4)

Denna exceptionella åtgärd är nödvändig för att reagera på den ekonomiska nedgång som covid-19-folkhälsokrisen gett upphov till och mildra krisens allvarliga konsekvenser för unionens industris genomförande av betydande projekt i låg- och medelinkomstländer.

(5)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar beträffande den förslagna gemensamma hållningen i det skriftliga förfarandet av parterna bör fastställas, eftersom den föreslagna gemensamma hållningen, när den godkänts, på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionsrätten genom förordning (EU) nr 1233/2011.