EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2020/2224

av den 23 december 2020

om gemensamma bestämmelser för att säkerställa grundläggande vägtransporter av gods och passagerare efter slutet av den övergångsperiod som föreskrivs i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

efter att ha hört Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2) (utträdesavtalet) ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2020/135 (3) och trädde i kraft den 1 februari 2020. Den övergångsperiod som avses i artikel 126 i utträdesavtalet, under vilken unionsrätten fortsätter att vara tillämplig på och i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Förenade kungariket) i enlighet med artikel 127 i utträdesavtalet, löper ut den 31 december 2020. Rådet antog den 25 februari 2020 beslut (EU, Euratom) 2020/266 (4) om bemyndigande att inleda förhandlingar med Förenade kungariket om ett nytt partnerskapsavtal. Såsom framgår av förhandlingsdirektiven omfattar bemyndigandet bland annat de delar som krävs för att på ett heltäckande sätt hantera relationerna med Förenade kungariket på vägtransportområdet efter övergångsperiodens slut. Det är dock osäkert om ett avtal mellan unionen och Förenade kungariket om deras framtida relationer på området gods- och persontransporter på väg kommer att ha trätt i kraft vid den periodens slut.

(2)

I slutet av övergångsperioden, och i avsaknad av särskilda bestämmelser, skulle alla rättigheter och skyldigheter som följer av unionsrätten i fråga om marknadstillträde, såsom de fastställs i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1072/2009 (5) och (EG) nr 1073/2009 (6), upphöra att gälla, i den mån förbindelserna mellan Förenade kungariket och unionen och dess medlemsstater berörs.

(3)	I en sådan situation skulle de internationella vägtransporterna av gods och passagerare mellan unionen och Förenade kungariket att drabbas av allvarliga störningar.

(4)	Gibraltar ingår inte i denna förordnings territoriella tillämpningsområde, och hänvisningar i denna till Förenade kungariket inbegriper inte Gibraltar.

(5)

Europeiska transportministerkonferensens (CEMT) multilaterala kvotsystem är den enda andra tillgängliga rättsliga ram som skulle kunna utgöra en grund för godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket. På grund av det begränsade antalet tillstånd som är tillgängliga enligt CEMT-systemet och dess begränsade tillämpningsområde när det gäller vilka typer av vägtransporter som omfattas, är systemet för närvarande dock otillräckligt för att till fullo komma till rätta med behovet av godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket.

(6)

Allvarliga störningar förväntas också uppstå, bland annat när det gäller allmän ordning, i samband med persontransporter på väg. Överenskommelsen om tillfällig internationell persontransport med buss (7) (Interbus-överenskommelsen) är den enda tillgängliga rättsliga ram som skulle kunna utgöra en grund för persontransporter med buss mellan unionen och Förenade kungariket efter övergångsperiodens utgång. Förenade kungariket kommer att bli en enskild avtalsslutande part i Interbus-överenskommelsen den 1 januari 2021. Interbus-överenskommelsen omfattar dock endast tillfällig trafik och är därför otillräcklig för att hantera de störningar i den internationella busstrafiken mellan Förenade kungariket och unionen som kommer att bli en följd av övergångsperiodens slut. Ett protokoll till Interbus-överenskommelsen om internationell linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransport med buss har förhandlats fram och Förenade kungariket förväntas ratificera det så snart som möjligt. Protokollet förväntas dock inte träda i kraft i tid för att ge en rimlig alternativ lösning för perioden omedelbart efter övergångsperiodens slut. De tillgängliga instrumenten tillgodoser därför inte behoven av linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransporter med buss mellan unionen och Förenade kungariket.

(7)

För att förhindra allvarliga störningar, inbegripet när det gäller allmän ordning, är det därför nödvändigt att fastställa en tillfällig uppsättning åtgärder som gör det möjligt för vägtransportörer och bussoperatörer med licens från Förenade kungariket att transportera gods och passagerare på väg mellan Förenade kungariket och unionen, eller från Förenade kungarikets territorium till Förenade kungarikets territorium med transitering genom en eller flera medlemsstater. För att säkerställa en korrekt balans mellan Förenade kungariket och unionen bör de rättigheter som således medges underställas villkoret att likvärdiga rättigheter medges och vara underkastade vissa villkor som säkerställer rättvis konkurrens.

(8)

Rätten att utföra transporter inom en medlemsstats territorium och mellan medlemsstater är ett grundläggande resultat av den inre marknaden och bör, sedan Förenade kungariket har utträtt ur unionen och i avsaknad av specifika bestämmelser om motsatsen, inte längre gälla för vägtransportörer från Förenade kungariket. Direkt efter Förenade kungarikets utträde utan ett avtal om utträde som reglerar vägtransporter av gods mellan unionen och Förenade kungariket är det sannolikt att störningar av trafikflödena och därmed sammanhängande hot mot allmän ordning inträffar, särskilt vid gränsövergångsställena, som är få till antalet och där ytterligare kontroller av fordon och deras last ska genomföras. Ökad köbildning vid gränsövergångsställen mot Förenade kungariken har redan inträffat innan övergångsperiodens utgång. Krisen i samband med covid-19-pandemin har också negativa effekter på vägtransporter, med en ökning av tomma fordon, en trend som kan förvärras om det inte finns någon flexibilitet som ger vägtransportörer från Förenade kungariket möjlighet att, ens i mycket begränsad omfattning, bedriva verksamhet inom unionen under en strikt begränsad period. Dessa störningar skulle kunna leda till situationer med negativ inverkan på kritiska leveranskedjor som bedöms vara nödvändiga för att hantera den pågående covid-19-pandemin. För att minska dessa störningar bör vägtransportörer från Förenade kungariket tillfälligt ges möjlighet att genomföra ett begränsat antal ytterligare transporter inom unionens territorium i samband med transporter mellan unionen och Förenade kungariket. Deras fordon skulle då inte behöva återvända omedelbart till Förenade kungariket och sannolikheten att de skulle vara tomma när de återvänder till Förenade kungariket skulle vara mindre, vilket skulle minska det totala antalet fordon och därmed trycket på gränsövergångsställena. Rätten att genomföra sådana ytterligare transporter bör vara proportionell och bör inte ge rättigheter i samma utsträckning som de som vägtransportörer från unionen åtnjuter enligt reglerna för den inre marknaden, samt bör progressivt fasas ut.

(9)

Gränsöverskridande busstrafik mellan Irland och Förenade kungariket med avseende på Nordirland är särskilt viktig för människorna i gränsregionerna, för att säkerställa de grundläggande förbindelserna mellan samhällena inom den gemensamma resezonen. Därför bör bussoperatörer från Förenade kungariket även fortsättningsvis ha rätt att ta upp eller släppa av passagerare i gränsregionerna i Irland i samband med internationella busstransporter för passagerare mellan Irland och Nordirland.

(10)

För att återspegla deras tillfälliga karaktär, och utan att skapa ett prejudikat, bör de åtgärder som föreskrivs i denna förordning gälla under en kort period. När det gäller godstransporter på väg så sker tidsbegränsningen för att beakta de möjliga arrangemang för grundläggande förbindelser som ska utformas inom ramen för CEMT-systemet, utan att det påverkar ikraftträdandet av ett framtida avtal som reglerar godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket eller unionens framtida transportregler. När det gäller persontransporter med buss är den korta perioden utformad för att göra det möjligt för protokollet till Interbus-överenskommelsen om internationell linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransport med buss att träda i kraft och gälla för Förenade kungariket, genom att Förenade kungariket antingen ratificerar eller ansluter sig till det protokollet, utan att det påverkar eventuella framtida överenskommelser mellan unionen och Förenade kungariket i frågan.

(11)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att fastställa provisoriska åtgärder som reglerar gods- och passagerartransporter mellan unionen och Förenade kungariket i händelse av att ett avtal mellan unionen och Förenade kungariket om deras framtida relationer på området gods- och persontransporter på väg saknas vid övergångsperiodens utgång, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(12)

Med beaktande av den brådska som föranleds av att övergångsperioden löper ut anses det lämpligt att föreskriva ett undantag från den tidsfrist på åtta veckor som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(13)

Denna förordning bör träda i kraft så snart som möjligt och bör tillämpas från och med dagen efter det att den övergångsperiod som inrättats enligt utträdesavtalet löper ut, såvida inte ett avtal som reglerar vägtransporter, ingånget med Förenade kungariket har trätt i kraft, eller, allt efter omständigheterna, tillämpas provisoriskt vid den tidpunkten. Denna förordning bör gälla till dagen före ikraftträdandet av ett internationellt avtal om vägtransporter eller till dagen före det att det internationella avtalet om vägtransporter börjar tillämpas provisoriskt för båda parter. Med undantag för de särskilda bestämmelser som gäller i gränsregionen i Irland i samband med internationell linjetrafik och speciell linjetrafik mellan Irland och Nordirland, ska rättigheten att utföra linjetrafik och speciell linjetrafik med buss upphöra att gälla den dag då protokollet till Interbus-överenskommelsen om internationell linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransport med buss träder i kraft för unionen och Förenade kungariket. Denna förordning bör under alla omständigheter upphöra att gälla den 30 juni 2021.

(14)

Där så är nödvändigt för att tillgodose marknadens behov, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, med avseende på att återställa likvärdigheten mellan rättigheter som unionen beviljar vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket och rättigheter som Förenade kungariket beviljar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen, inklusive rättigheter som Förenade kungariket beviljar på grundval av ursprungsmedlemsstat eller rättigheter som på annat sätt inte är likvärdigt tillgängliga för alla operatörer från unionen, och med avseende på att komma till rätta med fall av illojal konkurrens som skadar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen.

(15)

De delegerade akterna bör vara förenliga med proportionalitetsprincipen, och deras innehåll bör därför stå i proportion till de problem som uppstår på grund av underlåtenhet att bevilja likvärdiga rättigheter eller genom orättvisa konkurrensvillkor. Kommissionen bör endast överväga att tillfälligt upphäva tillämpningen av denna förordning i mycket allvarliga fall där Förenade kungariket inte ger några likvärdiga rättigheter till vägtransportörer från unionen eller bussoperatörer från unionen eller om de rättigheter som ges är minimala, eller om konkurrensvillkoren för vägtransportörer från Förenade kungariket eller bussoperatörer från Förenade kungariket skiljer sig så mycket från villkoren för operatörer från unionen att det inte är ekonomiskt lönsamt för operatörer från unionen att tillhandahålla de aktuella tjänsterna.

(16)

Vid antagandet av de delegerade akterna är det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (8). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Kommissionen bör säkerställa att eventuella delegerade akter som antas på ett otillbörligt sätt påverkar den inre marknadens goda funktion.

(17)

För att säkerställa att de rättigheter som Förenade kungariket beviljar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen, som är likvärdiga med de rättigheter som denna förordning ger vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket, är likvärdigt tillgängliga för alla operatörer från unionen, ska tillämpningsområdet för förordningarna (EG) nr 1072/2009 och (EG) nr 1073/2009 tillfälligt utvidgas. Dessa förordningar omfattar redan den del av resan mellan en medlemsstat och ett tredjeland som görs på territoriet för en medlemsstat som passeras på vägen. Det är emellertid nödvändigt att för sådana fall säkerställa att förordning (EG) nr 1072/2009 även gäller för den del av resan som sker på territoriet för den medlemsstat där lastning och lossning sker, och att förordning (EG) nr 1073/2009 gäller för den del av resan som sker på territoriet för den medlemsstat där passagerare tas upp eller släpps av. Syftet med en sådan utvidgning är att säkerställa att operatörer från unionen kan bedriva gränsöverskridande transporter till eller från Förenade kungariket samt även ha extra hållplatser för att utföra persontransport.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs tillfälliga bestämmelser om godstransporter på väg samt om linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransporter med buss mellan unionen och Förenade kungariket efter utgången av den övergångsperiod som avses i artikel 126 i utträdesavtalet.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

fordon:

när det gäller godstransport, ett motorfordon som är registrerat i Förenade kungariket, eller ett fordonståg i vilken åtminstone motorfordonet är registrerat i Förenade kungariket, som endast används för godstransport, och som tillhör företaget, har köpts på kredit av företaget eller hyrts av företaget, i det senare fallet under förutsättning att fordonet uppfyller villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/1/EG (9),

b)	när det gäller persontransport, en buss.

tillåten transport av gods:

a)	en transport med last som företas med ett fordon från unionens territorium till Förenade kungarikets territorium eller omvänt, med eller utan transitering genom en eller flera medlemsstater eller ett eller flera tredjeländer,

efter en transport med last som företas med ett fordon från Förenade kungariket till unionens territorium, som avses i led a i denna punkt, utförande inom sju dagar från lossning av upp till två ytterligare transporter med lastning och lossning inom unionens territorium under en period av två månader från denna förordnings första tillämpningsdag som avses i artikel 12.2 första stycket och en transport inom sju dagar från lossning inom unionens territorium under de följande tre månaderna,

c)	en transport med last som företas med ett fordon från Förenade kungarikets territorium till Förenade kungarikets territorium, med transitering genom unionens territorium,

d)	en transport utan last i samband med transport av det slag som avses i leden a och c.

tillåten persontransport med buss:

a)	en resa med buss som företas för att transportera passagerare från unionens territorium till Förenade kungarikets territorium eller omvänt, med eller utan transitering genom en eller flera medlemsstater eller ett eller flera tredjeländer,

b)	en resa med buss som företas för att transportera passagerare från Förenade kungarikets territorium till Förenade kungarikets territorium, med transitering genom unionens territorium,

c)	en resa utan passagerare i samband med transport av det slag som avses i leden a och b,

d)	passagerare tas upp eller släpps av i gränsregionen i Irland inom ramen för internationell linjetrafik och speciell linjetrafik mellan Irland och Nordirland.

4.	gränsregionen i Irland: de grevskap i Irland som ligger utefter landgränsen mellan Irland och Nordirland.

5.	vägtransportör från unionen: ett företag som bedriver godstransporter på väg och som innehar ett giltigt gemenskapstillstånd i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1072/2009.

6.	vägtransportör från Förenade kungariket: ett företag som är etablerat i Förenade kungariket och som har rätt att bedriva godstransporter på väg och innehar en giltig licens för internationella transporter som omfattar tillåten transport av gods.

licens i Förenade kungariket: en licens som, när den utfärdas till en vägtransportör från Förenade kungariket, utfärdats av Förenade kungariket för internationella transporter, när det gäller tillåten transport av gods och; när det gäller en bussoperatör från Förenade kungariket, en licens som utfärdas i Förenade kungariket för att bedriva internationella transporter av passagerare med buss.

8.	buss: ett fordon som är registrerat i Förenade kungariket och som genom sin konstruktion och utrustning är lämpligt och avsett för transport av mer än nio passagerare inklusive föraren.

9.	linjetrafik: persontransporter vid regelbundna tider längs bestämda färdvägar, varvid passagerarna får stiga på och av vid i förväg bestämda hållplatser.

10.	speciell linjetrafik: linjetrafik, oavsett vem som bedriver den, för befordran av särskilda passagerarkategorier med uteslutande av andra passagerare.

11.	bussoperatör från unionen: ett företag som utför persontransporter med buss och som innehar ett giltigt gemenskapstillstånd i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1073/2009.

12.	bussoperatör från Förenade kungariket: ett företag som är etablerat i Förenade kungariket och som har rätt att utföra persontransporter med buss och innehar en giltig licens för internationella transporter som omfattar tillåten persontransport med buss.

13.	operatör: antingen en vägtransportör eller en bussoperatör.

14.

konkurrenslagstiftning: lagstiftning som behandlar följande typer av företeelser, i den mån de kan påverka godstransporter på väg eller busstrafik:

Beteende som består i

i)	överenskommelser mellan vägtransportörer respektive mellan bussoperatörer, beslut av sammanslutningar av vägtransportörer eller bussoperatörer samt samordnade förfaranden som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen,

ii)	en eller flera vägtransportörers eller bussoperatörers missbruk av en dominerande ställning,

iii)	åtgärder som Förenade kungariket vidtar eller upprätthåller i fråga om offentliga företag och företag som Förenade kungariket beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter, och som står i strid med led i eller ii.

b)	Företagskoncentrationer mellan vägtransportörer respektive bussoperatörer som väsentligt hindrar effektiv konkurrens, särskilt genom att upprätta eller förstärka en dominerande ställning.

15.

stöd: alla finansiella bidrag som av staten eller andra offentliga organ, oavsett nivå, beviljas en operatör och som innebär en förmån, inbegripet

a)	direkt överföring av medel, såsom bidrag, lån eller tillskott av eget kapital, en potentiell direkt överföring av medel och övertagande av åtaganden, t.ex. lånegarantier, kapitaltillskott, ägarskap, konkursskydd eller försäkring,

b)	efterskänkande av, eller avstående från att driva in, belopp som normalt skulle tas ut,

c)	tillhandahållande av andra varor eller tjänster än allmän infrastruktur, eller förvärv av varor eller tjänster,

betalningar till en finansieringsmekanism eller uppdrag åt ett privat organ att utföra en eller flera av de uppgifter som avses i leden a, b och c, vilka normalt ligger inom statens eller andra offentliga organs ansvarsområde, och förfarandet i praktiken inte skiljer sig från de offentliga myndigheternas normala praxis.

Ingen förmån ska anses vara ett finansiellt bidrag från staten eller ett annat offentligt organ om en privat marknadsaktör som endast drivs av vinstintresse, i samma situation som det offentliga organet i fråga, skulle ha lämnat motsvarande finansiella bidrag.

16.

oberoende konkurrensmyndighet: en myndighet som ansvarar för tillämpningen och genomdrivandet av konkurrenslagstiftning samt för kontrollen av stöd, och uppfyller följande villkor:

a)	Myndigheten är operativt oberoende och på lämpligt sätt försedd med nödvändiga resurser för att utföra sina uppgifter.

b)	Myndigheten har vid utförandet av sina uppgifter och utövandet av sina befogenheter nödvändiga garantier för oberoende från politisk eller annan yttre påverkan och agerar opartiskt.

c)	Myndighetens beslut kan bli föremål för rättslig prövning.

17.

diskriminering: särbehandling av alla slag utan objektiv motivering, när det gäller leverans av gods eller tillhandahållande av tjänster, inbegripet offentliga tjänster, som används för att utföra godstransporter på väg eller busstrafik, eller när det gäller hur de hanteras av offentliga myndigheter som är av relevans för sådana tjänster.

18.	unionens territorium: medlemsstaternas territorier där EU-fördraget och EUF-fördraget är tillämpliga, i enlighet med de villkor som fastställs i dessa fördrag.

Artikel 3

Rätt att utföra tillåten transport av gods

1. Vägtransportörer från Förenade kungariket får, på de villkor som fastställs i denna förordning, utföra tillåten transport av gods.

2. Tillåten transport av gods av följande slag får utföras av fysiska eller juridiska personer som är etablerade i Förenade kungariket, utan att det krävs en licens i Förenade kungariket:

a)	Posttransport som utförs inom ramen för allmännyttiga tjänster.

b)	Transport av skadade eller trasiga fordon.

c)	Godstransport med motorfordon vars högsta tillåtna totala vikt, inbegripet släp, inte överstiger 3,5 ton.

d)	Transport av läkemedel, medicinsk apparatur och medicinsk utrustning samt av andra artiklar som behövs vid hjälp vid olycksfall, i synnerhet i samband med naturkatastrofer.

Godstransport under förutsättning att

i)	det transporterade godset är företagets egendom eller har sålts, köpts, hyrts ut eller hyrts in, tillverkats, utvunnits, bearbetats eller reparerats av företaget,

ii)	syftet är att transportera godset till eller från företaget eller att flytta det inom eller utanför företaget för eget bruk,

iii)	de motorfordon som används för sådana transporter körs av personal som är anställd av företaget eller som ställts till företagets förfogande enligt avtalsenliga skyldigheter,

iv)	de motorfordon som används för transporten tillhör företaget, har köpts på kredit eller hyrts in av företaget, under förutsättning att de i det senare fallet uppfyller de villkor som fastställs i direktiv 2006/1/EG, och

v)	sådana transporter endast utgör sidoverksamhet inom företagets verksamhet.

Artikel 4

Rätt att bedriva linjetrafik och speciell linjetrafik med buss

1. Bussoperatörer från Förenade kungariket får, i enlighet med de villkor som fastställs i denna förordning, utföra en tillåten persontransport med buss som utgör linjetrafik eller speciell linjetrafik.

2. Bussoperatörer från Förenade kungariket ska ha ett tillstånd som utfärdades före den dag då denna förordning började tillämpas i enlighet med artiklarna 6–11 i förordning (EG) nr 1073/2009 för att yrkesmässigt bedriva tillåten linjetrafik och speciell linjetrafik med buss.

3. De tillstånd som förblir giltiga enligt punkt 2 i denna artikel får fortsätta att användas för de syften som specificeras i punkt 1 i denna artikel om de har förnyats på samma villkor, eller ändrats endast när det gäller hållplatser, avgifter eller tidtabell, och med förbehåll för de bestämmelser och förfaranden som anges i artiklarna 6–11 i förordning (EG) nr 1073/2009, för en period som inte sträcker sig längre än till och med den 30 juni 2021.

4. Tillåten persontransport med buss av följande slag får utföras av fysiska eller juridiska personer som är etablerade i Förenade kungariket för icke-kommersiella och icke vinstdrivande syften utan att det krävs licens om

a)	transportverksamheten endast är en sidoverksamhet för den fysiska eller juridiska personen, och

de fordon som används ägs eller har köpts på kredit eller hyrts med långtidskontrakt av den fysiska eller juridiska personen samt framförs av en anställd hos den personen eller av den fysiska personen själv eller av personal som är anställd hos företaget eller ställts till dess förfogande enligt en avtalsförpliktelse.

Denna transportverksamhet ska undantas från alla tillståndssystem inom unionen, förutsatt att den person som bedriver verksamheten innehar ett nationellt tillstånd som utfärdades före den första dagen för tillämpning av denna förordning som avses i artikel 12.2 första stycket i denna förordning, i enlighet med artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1073/2009.

5. Ett byte av fordon eller ett avbrott i resan för att en del av den ska kunna genomföras med ett annat transportmedel påverkar inte tillämpningen av denna förordning.

Artikel 5

Bilaterala avtal eller överenskommelser

Medlemsstaterna får inte förhandla eller ingå bilaterala avtal eller överenskommelser med Förenade kungariket om frågor som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning.

Utan att det påverkar befintliga multilaterala överenskommelser, får de inte på annat sätt bevilja vägtransportörer från Förenade kungariket eller bussoperatörer från Förenade kungariket andra rättigheter än de som beviljas i denna förordning.

Artikel 6

Sociala och tekniska regler

Under tillåten transport av gods och tillåten persontransport med buss i enlighet med denna förordning ska följande regler följas:

a)	När det gäller mobila arbetstagare och förare som är egenföretagare, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG (10).

b)	När det gäller viss sociallagstiftning på vägtransportområdet, kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 (11).

c)	När det gäller färdskrivare vid vägtransporter, kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 (12).

d)	När det gäller förares grundläggande kompetens och fortbildning, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG (13).

e)	När det gäller största tillåtna dimensioner och högsta tillåtna vikter för vissa vägfordon, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 96/53/EG (14).

f)	När det gäller montering och användning av hastighetsbegränsande anordningar i vissa kategorier av motorfordon, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 92/6/EEG (15).

g)	När det gäller obligatorisk användning av bilbälten och fasthållningsanordningar för barn i fordon, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 91/671/EEG (16).

h)	När det gäller om utstationering av arbetstagare, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG (17).

i)	När det gäller passagerares rättigheter, kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 (18).

Artikel 7

Likvärdiga rättigheter

1. Kommissionen ska övervaka de rättigheter som Förenade kungariket beviljat vägtransportörer och bussoperatörer från unionen och villkoren för utövandet av dessa rättigheter.

2. Om kommissionen fastställer att de rättigheter som Förenade kungariket beviljar vägtransportörer från unionen eller bussoperatörer från unionen inte, rättsligt eller faktiskt, motsvarar dem som beviljas operatörer från Förenade kungariket i enlighet med denna förordning, eller att dessa rättigheter inte är lika tillgängliga för alla vägtransportörer från unionen eller bussoperatörer från unionen, ska den utan dröjsmål och för att återställa likvärdigheten anta delegerade akter i enlighet med artikel 11, i syfte att

a)	tillfälligt upphäva tillämpningen av artikel 3 eller artikel 4.1–4.4 om inga likvärdiga rättigheter beviljas operatörer från unionen eller om rättigheter som beviljas är minimala,

b)	fastställa gränsvärden för den högsta tillåtna kapacitet som är tillgänglig för vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket eller för det högsta antal resor de har rätt att göra eller för båda dessa aspekter, eller

c)	anta operativa begränsningar för fordonstyper eller trafikvillkor.

Artikel 8

Rättvis konkurrens

1. Kommissionen ska övervaka de villkor enligt vilka operatörer från unionen konkurrerar med operatörer från Förenade kungariket vad gäller tillhandahållande av godstransporttjänster på väg och busstrafik som omfattas av denna förordning.

2. Om kommissionen fastställer att, som en följd av någon av de situationer som avses i punkt 3 i denna artikel, de villkor som avses i punkt 1 i denna artikel är märkbart mindre gynnsamma än de som gäller för operatörer från Förenade kungariket, ska kommissionen utan dröjsmål och i syfte att komma till rätta med situationen anta delegerade akter i enlighet med artikel 11, i syfte att

tillfälligt upphäva tillämpningen av artikel 3 eller artikel 4.1–4.4 när konkurrensvillkoren för vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket skiljer sig så mycket från dem som gäller för operatörer från unionen att det inte är ekonomiskt lönsamt för de senare att tillhandahålla tjänster,

b)	fastställa gränsvärden för den högsta tillåtna kapacitet som är tillgänglig för vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket eller för det högsta antal resor de har rätt att göra eller för båda dessa aspekter, eller

c)	anta operativa begränsningar för fordonstyper eller trafikvillkor.

3. De delegerade akter som avses i punkt 2 ska, på de villkor som specificeras i den punkten, antas för att åtgärda följande situationer:

a)	Förenade kungarikets beviljande av stöd.

b)	Förenade kungarikets underlåtenhet att införa eller att effektivt tillämpa konkurrenslagstiftning.

c)	Förenade kungarikets underlåtenhet att inrätta eller upprätthålla en oberoende konkurrensmyndighet.

Förenade kungarikets tillämpning av standarder när det gäller skydd av arbetstagare, säkerhet eller miljö som ligger under den nivå som fastställs i unionsrätten eller, i avsaknad av tillämpliga bestämmelser i unionsrätten, som ligger under den nivå som tillämpas av alla medlemsstater eller, under alla omständigheter, ligger under relevanta internationella standarder.

e)	Förenade kungarikets tillämpning av standarder när det gäller beviljande av licenser i Förenade kungariket till vägtransportörer eller bussoperatörer som ligger under den nivå som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 (19).

f)	Förenade kungarikets tillämpning av standarder för yrkesförares kompetens och utbildning som ligger under den nivå som anges i direktiv 2003/59/EG.

g)	Förenade kungarikets tillämpning av vägavgifter och skatteregler som avviker från bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG (20).

h)	Alla former av diskriminering av operatörer från unionen.

4. Vid tillämpningen av punkt 1 får kommissionen begära information från de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket eller från operatörer från Förenade kungariket. Om de inte tillhandahåller den begärda informationen inom den tidsfrist som kommissionen fastställt, eller tillhandahåller ofullständig information, får kommissionen vidta åtgärder i enlighet med punkt 2.

Artikel 9

Utvidgning av förordningarna (EG) nr 1072/2009 och (EG) nr 1073/2009

1. Vid godstransporter mellan unionens territorium och Förenade kungarikets territorium som utförs av vägtransportörer från unionen vilka är beroende av rättigheter som beviljas av Förenade kungariket, i enlighet med artikel 7 i denna förordning, och som är likvärdiga med de rättigheter som beviljas genom denna förordning, ska förordning (EG) nr 1072/2009 gälla för den del av resan som sker på den medlemsstats territorium där lastning och lossning sker.

2. Vid persontransporter mellan unionens territorium och Förenade kungarikets territorium som utförs av bussoperatörer från unionen vilka är beroende av rättigheter som har beviljats av Förenade kungariket, i enlighet med artikel 7 i denna förordning, och som är likvärdiga med de rättigheter som beviljas genom denna förordning, ska förordning (EG) nr 1073/2009 gälla för den del av resan som sker på den medlemsstats territorium där passagerare stiger på eller stiger av.

Artikel 10

Samråd och samarbete

1. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samråda och samarbeta med de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket för att säkerställa genomförandet av denna förordning.

2. Medlemsstaterna ska på begäran och utan onödigt dröjsmål tillhandahålla kommissionen all information som erhållits i enlighet med punkt 1 i den här artikeln eller all annan information som är relevant för tillämpningen av artiklarna 7 och 8.

Artikel 11

Utövande av delegeringen

1. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7.2 och 8.2 ska ges till kommissionen till och med den 30 juni 2021.

2. Innan kommissionen antar en delegerad akt enligt artikel 7.2 eller 8.2 ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i överensstämmelse med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

3. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 12

Ikraftträdande och tillämpning

1. Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Denna förordning ska tillämpas från och med dagen efter den dag då unionsrätten upphör att vara tillämplig på och i Förenade kungariket i enlighet med artiklarna 126 och 127 i utträdesavtalet.

Den ska dock inte tillämpas om ett internationellt avtal om vägtransporter, som ingåtts mellan unionen och Förenade kungariket, har trätt i kraft, eller, allt efter omständigheterna, tillämpas provisoriskt vid den tidpunkten.

3. Denna förordning ska gälla till dagen före ikraftträdandet av eller, allt efter omständigheterna, till dagen före den provisoriska tillämpningen, av ett internationellt avtal om vägtransporter som ingåtts mellan unionen och Förenade kungariket.

Med undantag för persontransport med buss enligt artikel 2.3 d, ska de bestämmelser i denna förordning som är tillämpliga på persontransport med buss upphöra att gälla den dag då protokollet till Interbus-överenskommelsen avseende internationell linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransport med buss träder i kraft för unionen och för Förenade kungariket.

4. Denna förordning ska under alla omständigheter upphöra att gälla senast den 30 juni 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 december 2020.

På Europaparlamentets vägnar

D. M. SASSOLI

Ordförande

På rådets vägnar

M. ROTH

Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 december 2020 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 22 december 2020.

(2) EUT L 29, 31.1.2020, s. 7.

(3) Rådets beslut (EU) 2020/135 av den 30 januari 2020 om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 29, 31.1.2020, s. 1).

(4) Rådets beslut (EU, Euratom) 2020/266 av den 25 februari 2020 om bemyndigande att inleda förhandlingar med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om ett nytt partnerskapsavtal (EUT L 58, 27.2.2020, s. 53).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 14.11.2009, s. 72).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 (EUT L 300, 14.11.2009, s. 88).

(7) EUT L 321, 26.11.2002, s. 13.

(8) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/1/EG av den 18 januari 2006 om användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på väg (EUT L 33, 4.2.2006, s. 82).

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (EGT L 80, 23.3.2002, s. 35).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 11.4.2006, s. 1).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1).

(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (EUT L 226, 10.9.2003, s. 4).

(14) Rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (EGT L 235, 17.9.1996, s. 59).

(15) Rådets direktiv 92/6/EEG av den 10 februari 1992 om montering och användning av hastighetsbegränsande anordningar i vissa kategorier av motorfordon inom gemenskapen (EGT L 57, 2.3.1992, s. 27).

(16) Rådets direktiv 91/671/EEG av den 16 december 1991 om obligatorisk användning av bilbälten och fasthållningsanordningar för barn i fordon (EGT L 373, 31.12.1991, s. 26).

(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 55, 28.2.2011, s. 1).

(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51).

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 20.7.1999, s. 42).